Vissa skolfrågor

Betänkande 1994/95:UbU2

Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UBU02

Vissa skolfrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1994/95
UbU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlas tio motionsyrkanden från allmänna
motionstiden 1994. De rör skolhälsovården, skolbiblioteken,
kompetenskrav för rektorer, lantbruks- och
trädgårdsutbildningen, nordisk språkexamen,
punktskriftsundervisning för vuxna samt garanterad rätt för
vuxna till grundutbildning motsvarande treårigt gymnasium.

Samtliga yrkanden avstyrks. C och fp reserverar sig när det
gäller nordisk språkexamen.

Motionerna

1993/94:Ub307 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utökning av skolsköterskans
verksamhetsområde,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skolhälsovården prioriteras som
förebyggande verksamhetsområde.

1993/94:Ub316 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av
punktskriftsundervisning för vuxna och den grundläggande
vuxenutbildningen för synskadade enligt vad i motionen anförts.

1993/94:Ub320 av Ingvar Eriksson och Jan-Olof Franzén (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den framtida svenska lantbruks-
och trädgårdsutbildningen.

1993/94:Ub324 av Bengt Rosén och Elver Jonsson (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nordiskt samarbete för en gemensam
språkexamen.

1993/94:Ub326 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning av kompetenskrav för
rektorer.

1993/94:Ub350 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att Skolverket och Kulturrådet
får i uppdrag att kartlägga landets skolbiblioteksverksamhet.

1993/94:Kr293 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär att Skolverket och
Kulturrådet får i uppdrag att kartlägga landets
skolbiblioteksverksamhet.

1993/94:Kr307 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
28. att riksdagen hos regeringen begär att Skolverket och
Kulturrådet får i uppdrag att kartlägga landets
skolbiblioteksverksamhet.

1993/94:Kr411 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vuxenstudiegaranti för
grundutbildning motsvarande treårigt gymnasium.

Utskottet

Utskottet behandlar i det följande tio motionsyrkanden om
grundskola, gymnasieskola och den grundläggande
vuxenutbildningen vilka alla har väckts under den allmänna
motionstiden vid föregående riksmöte.

Skolhälsovården

Skolhälsovården tas upp i motion 1993/94:Ub307 (kds).
Motionären begär både att skolsköterskans verksamhetsområde
utökas (yrkande 1) och att skolhälsovården prioriteras som
förebyggande verksamhetsområde (yrkande 2). Skolsköterskan har
en mycket viktig uppgift att skapa trygghet för barnen i
skolan, och framför allt för barnen från splittrade familjer.
Motionären menar att skolsköterskans roll bör förstärkas och
bli än mer framträdande. De flesta läkarinsatser inom
skolhälsovården skulle exempelvis kunna initieras av
skolsköterskan, och hon skulle kunna få en roll som koordinatör
med upparbetade kanaler och tillgång till olika specialister
såsom psykologer, psykiatriker och andra specialistläkare samt
socialtjänstemän. Motionären framhåller vidare att
skolhälsovårdens förebyggande verksamhet måste ha hög
prioritet. Med tanke på de stora påfrestningar som
lågkonjunktur och arbetslöshet för med sig är det särskilt
viktigt att inte dra ned på skolhälsovården. En neddragning
skulle innebära negativa konsekvenser för folkhälsan.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.

Skolhälsovårdens mål, omfattning och personal regleras i 14
kap. skollagen (1985:1100). Enligt 1 § skall skolhälsovård
anordnas för eleverna i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan,
specialskolan och sameskolan. Av bestämmelserna i 2 § framgår
bl.a. att skolhälsovården främst skall vara förebyggande och
omfatta hälsokontroller och enkla sjukvårdsinsatser samt att
det skall finnas skolläkare och skolsköterska för verksamheten.
Huvudmannen för skolan är skyldig att anordna sådan hälsovård
kostnadsfritt enligt 6 och 7 §§. Vidare skall Statens skolverk
enligt 8 § ha tillsyn över verksamheten.

Rektor har som chef huvudansvaret för skolans verksamhet
enligt de nya läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet
och de frivilliga skolformerna (Lpo 94 resp. Lpf 94) som
regeringen utfärdade under våren 1994. Läroplanerna baserar sig
på riksdagens beslut under föregående riksmöte om riktlinjer
för resp. läroplan (prop. 1992/93:220, bet. 1993/94:UbU1, rskr.
1993/94:82 resp. prop. 1992/93:250, bet. 1993/94:UbU2, rskr.
1993/94:93). Enligt läroplanerna bär rektor ansvaret för att
den elevvårdande verksamheten utformas så att eleverna får det
särskilda stöd och den särskilda hjälp de behöver.

Utskottet konstaterar att Skolverket har till uppgift att
bl.a. bevaka att kommunerna anordnar skolhälsovård enligt
bestämmelserna i skollagen och att utöva tillsyn över
verksamheten. Utskottet vill betona att denna tillsynsuppgift
är av stor vikt. Utskottet tillstyrkte förslaget under
riksmötet 1990/91 (prop. 1990/91:115, bet. UbU17, rskr. 357)
att tillsynsuppgiften för skolhälsovården skulle föras över
från dåvarande Skolöverstyrelsen till det nyinrättade Statens
skolverk. Utskottet erinrade samtidigt om att skolhälsovården
inte bara ingår i skolans elevvårdande verksamhet utan också är
en del av samhällets allmänna medicinska insatser. Två år
senare föreslog regeringen en ändrad ansvarsfördelning
beträffande den medicinska delen av skolhälsovården som innebar
att denna del skulle stå under tillsyn av Socialstyrelsen
(prop. 1992/93:100 bil. 9). Utskottet hade emellertid då
erfarit att olika organisatoriska modeller för skolhälsovården
börjat tillämpas i kommunerna, bl.a. i besparingssyfte. Vidare
hade Skolverket påbörjat ett utvärderingsprojekt beträffande
skolhälsovården, Skolhälsovårdsläget sett ur ett
elevperspektiv. Utskottet ansåg att det fanns risk för att ett
förändrat tillsynsansvar i enlighet med regeringens förslag
kunde få negativa konsekvenser och avstyrkte med hänvisning
härtill och till den nyligen påbörjade utvärderingen av
skolhälsovården regeringens förslag till förändrat
tillsynsansvar av skolhälsovården. Riksdagen följde utskottets
förslag (bet. UbU11, rskr. 274).

Skolverket anförde redan i sin fördjupade
anslagsframställning för 1994/95--1996/97, Bilden av skolan,
att verkets pågående undersökningar av skolhälsovården tydde på
att antalet personer i skolhälsovården och elevvården minskade.
I maj 1994 lade Skolverket fram sin utvärdering av
skolhälsovårdens förutsättningar och funktion (rapporterna nr
53 och 54). I rapporterna framhålls att elevers rätt till
skolhälsovård och pågående besparingar och
organisationsförändringar i kommunerna motiverar att Skolverket
följer utvecklingen för skolhälsovården. Utvärderingen bygger
på en enkätstudie i 77 kommuner och fallstudier i fem kommuner.
Skolverket menar att utvärderingen visar att elevers rätt till
skolhälsovård enligt skollagen tillgodoses. I landet som helhet
har skolhälsovården inte varit utsatt för några större
nedskärningar under läsåren 1991/92 och 1992/93. Däremot drar
vissa kommuner ner på sin elevvårdspersonal. Minskningen avser
främst skolkuratorer och skolpsykologer vilket indirekt
påverkar skolhälsovårdens arbete. Bland
skolhälsovårdspersonalen minskar antalet skolläkare.
Skolsköterskorna är den personalkategori inom vilken det skett
minst neddragningar. Skolverket har funnit att skolhälsovården
har ett starkt symbolvärde i form av trygghet och stöd för både
elever och skolans personal. Eleverna anser att det viktigaste
för dem är att det finns personal med medmänsklighet och en
förstående attityd och någon som de kan lita på inom
skolhälsovården. Av rapporterna framgår sammantaget att
skolhälsovårdens psykosociala insatser bedöms som synnerligen
väsentliga.

Skolverkets rapport ger, enligt utskottets mening, stöd för
uppfattningen att den nuvarande skolhälsovården i stor
utsträckning bärs upp av skolsköterskorna inte minst genom att
de bidrar till att ge eleverna trygghet. Skolsköterskans
verksamhetsområde synes inte ha minskat, snarare tvärtom.
Utredningen ger inte heller belägg för att antalet verksamma
skolsköterskor minskat. Utskottet vill framhålla att enligt de
principer om mål- och resultatstyrning av skolan som riksdagen
beslutat om ankommer det på skolhuvudmännen att förverkliga
skollagens intentioner. Kommunerna har ett helhetsansvar för
skolverksamheten och är skyldiga att upprätta en skolplan med
utgångspunkt i hur man lokalt avser att arbeta för att nå de
nationella mål som har satts upp för skolan. Enligt utskottets
mening bör kommunerna ges rimliga möjligheter att såväl
organisera och utveckla sina uppgifter som ägna sig åt
egenkontroll av verksamheten. Det ankommer på Skolverket att
följa upp, utvärdera och utöva tillsyn över skolverksamheten.
Utskottet är ense med motionären i att skolhälsovårdens
förebyggande verksamhet skall prioriteras. Motionärens yrkande
får i detta hänseende anses tillgodosett, eftersom det, som
ovan angetts, redan framgår av skolans regelverk att
verksamheten främst skall vara förebyggande.

Utskottet vill i sammanhanget peka på att Riksdagens
revisorer under våren 1994 avslutat sitt granskningsärende om
tillsynen av skolan. Enligt riksdagens revisorers förslag
angående tillsyn av skolan (förs. 1993/94:RR11) bör Skolverkets
tillsyn breddas och inriktas bl.a. på skolhälsovård m.m.
Utskottet behandlar revisorernas skrivelse i ett annat
betänkande (bet. 1994/95:UbU1).

Utskottet anser med det anförda att riksdagen inte bör göra
något särskilt uttalande med anledning av motion 1993/94:Ub307,
varför den avstyrks.

Kompetenskrav för rektorer

I motion 1993/94:326 (m) begärs en utredning av kompetenskrav
för rektorerna. Motionären hävdar att på senare tid har allt
fler skolledare utan pedagogisk kompetens för det aktuella
utbildningsstadiet tillsatts och menar därför att det är
angeläget att kompetenskraven för skolväsendets rektorer blir
fastlagda på samma sätt som för lärarna.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att
behörighetsvillkoren för rektorer och lärare är reglerade i 2
kap. skollagen (1985:1100). Enligt 2 § får bara den som genom
utbildning och erfarenhet har förvärvat pedagogisk insikt
anställas som rektor. För att anställas som lärare krävs enligt
4 § att den sökande dels behärskar svenska språket, om det inte
finns synnerliga skäl att medge annat, dels har nödvändiga
insikter i de föreskrifter som gäller beträffande det
offentliga skolväsendet, dels genomgått svensk lärarutbildning
eller i huvudsak motsvarande utbildning.

Hösten 1990 behandlade riksdagen regeringens proposition om
ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) som
tog upp frågan om behörighetsvillkor för skolledare. Bakgrunden
var att riksdagens tidigare beslut om en förändrad styrning av
skolan innebar dels en förändrad ansvarsfördelning mellan stat
och kommun, dels en förändrad ledningsfunktion i skolan.
Beträffande rektors kompetens framhölls i propositionen att med
den mycket viktiga roll som rektor kommer att få är det
angeläget att till rektor utse personer som har goda
förutsättningar att klara dessa uppgifter. Det ansvar som
sålunda läggs på rektor förutsätter att denne har allsidig
pedagogisk insikt. En sådan kan säkerligen förvärvas på olika
sätt, men torde, anfördes det vidare i propositionen, inrymma
såväl utbildning som praktisk erfarenhet. Föredragande
statsrådet var emellertid inte beredd att kategoriskt säga att
det nödvändigtvis måste röra sig om grundläggande
lärarutbildning eller praktik som lärare, även om detta
självfallet i de flesta fall kommer att vara det aktuella. Vid
riksdagsbehandlingen av propositionen avslog riksdagen en
motion vari yrkades att krav på lärarutbildning eller annan
likvärdig utbildning normalt skulle ställas vid tillsättning av
tjänst som rektor. Utskottet hänvisade därvid till att
motionärens förslag fick anses tillgodosett genom de av
regeringen uppställda behörighetskraven (s. 23).

Skolledarens och övrig personals kompetensutveckling är en
central fråga i skolutvecklingen. Utskottet vill därför kort
erinra om följande kompetenshöjande åtgärder som på senare tid
aktualiserats för denna personalkategori.

Under riksmötet 1991/92 beslöt riksdagen att en ny statlig
rektorsutbildning skulle inrättas (prop. 1991/92:75, bet.
UbU20, rskr. 282). Utskottet ansåg att det var principiellt
viktigt med en grundläggande rektorsutbildning mot bakgrund av
skolledarnas förändrade roll. Skolverket hade i januari 1992
redovisat förslag om en ny statlig rektorsutbildning. Den nya
statliga rektorsutbildningen startade höstterminen 1992. Av
Skolverkets fördjupade anslagsframställan för treårsperioden
1994/95--1996/97, Verksamhet och inriktning, framgår att
ansvaret för utbildningen lagts över på sex högskolor och att
en uppföljning av verksamheten visat att efterfrågan på
utbildningen beräknades vara stor under de närmaste åren.

I regeringens skrivelse 1993/94:183 Utvecklingsplan för
skolväsendet, som riksdagen behandlade under föregående
riksmöte (bet. 1993/94:UbU11, rskr. 417), framhölls
ledarskapets betydelse bl.a. med anledning av rektors vidgade
ansvarsområde. Rektors ansvar för att leda och stimulera det
pedagogiska utvecklingsarbetet var uppenbart. Mot bakgrund av
de stora krav som i dag ställs på ledningsfunktionen inom
skolväsendet menade den dåvarande regeringen att det vore
naturligt att anlägga ett helhetsperspektiv på
ledarskapsutvecklingen. En ny ledarskapsutbildning, baserad på
genomgången såväl statlig rektorsutbildning som kommunal
ledarutbildning, borde därför inrättas. Frågor om utformning av
sådan utbildning och ansvaret för genomförandet av denna bereds
för närvarande inom regeringskansliet.

Utskottet vill påminna om att ett enigt utskott under våren
1994 tillstyrkte att fortbildningsanslaget ökades med 15
miljoner kronor för att förstärka ledarskapsutveckling och
kompetensförsörjning (prop. 1993/94:100 bil. 9, bet. UbU7,
rskr. 208). Medlen skall bl.a. användas för rektorsutbildning.
Utskottet markerade därvid att man såg positivt på det pågående
arbetet med frågor kring lärares och ledares
kompetensutveckling i skolan. Utskottet anser alltjämt att det
krävs kraftfulla fortbildningsinsatser för att höja kompetensen
hos redan verksamma rektorer.

I detta sammanhang vill utskottet fästa uppmärksamheten på en
sammanställning över rektorers utbildningsbakgrund som gjorts
av Skolverket. Av denna framgår att av samtliga skolledare
(rektor, studierektor och biträdande skolledare) var andelen
med "övrig lärarutbildning" år 1991/92 0,9 %, år 1992/93 3,1 %
och år 1993/94 7,4 %. Till sådan övrig utbildning räknas bl.a.
yrkesvalslärar-, förskollärar-, fritidspedagog- och
fritidsledarutbildning. Andelen skolledare med annan
utbildningsbakgrund än lärarutbildning var år 1991/92 2,6 %, år
1992/93 5,0 % och år 1993/94 8,8 %.

Utskottet konstaterar att kompetenskraven är högt ställda för
en tjänst som rektor. Eftersom verksamheten som skolledare
fordrar en stabil pedagogisk grund har, som utskottet uppfattar
det, sökande med lärarutbildning eller motsvarande utbildning
normalt ett försteg vid urvalet av sökande till en
rektorstjänst. Emellertid kan det självklart vara så att en
person med en annan bakgrund än den traditionella i det
enskilda fallet visar sig bäst lämpad som pedagogisk ledare och
chef för en viss skola. Möjligheten till kompletterande
rektorsutbildning kan vara av stort värde inte minst för
nyanställda rektorer som saknar lärarbakgrund. Utskottet utgår
från att uppställda behörighetskrav tillgodoses vid
tillsättningen i varje särskilt fall och att tillsättningen
sker med saklighet och oväld. Att närmare reglera
behörighetskraven är, enligt utskottets mening, inte
ändamålsenligt. Någon särskild utredning om kompetenskrav för
rektorer som motionären föreslår synes därmed inte motiverad.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet
motion 1993/94:Ub326.

Skolbiblioteken

Flera socialdemokratiska motioner tar upp skolbibliotekens
verksamhet.

I motionerna 1993/94:Ub350, 1993/94:Kr293 yrkande 2 och
1993/94:Kr307 yrkande 28 begärs att Skolverket och Kulturrådet
får i uppdrag att kartlägga landets skolbiblioteksverksamhet.
Skolbiblioteken spelar enligt motionärerna en mycket viktig
roll i de svenska skolorna och i ett demokratiskt samhälle. I
de två förstnämnda motionerna framför motionärerna en oro över
att den registrerade utlåningen vid landets skolbibliotek
sjunkit med 30 %. Kartläggningen bör leda till att åtgärder kan
vidtas för att garantera barn och ungdomar tillgång till
litteratur och information.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra
följande.

Enligt 1 kap. 4 § grundskoleförordningen (SFS 1994:1194)
skall grundskolan ha lämpligt fördelade bibliotek. I
propositionen om ny läroplan för grundskolan framhöll
regeringen att föreskrifterna i grundskoleförordningen bör
gälla också i framtiden och garantera att det i varje kommun
finns minst ett bibliotek knutet till skolan där (prop.
1992/93:220 s. 14).

Utskottet vill, precis som vid behandlingen av
läroplanspropositionen (bet. 1993/94:UbU1 s. 34), framhålla
skolbibliotekets centrala roll i modern undervisning. I
läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet och de
frivilliga skolformerna, som riksdag och regering beslutade om
vid föregående riksmöte (Lpo 94 resp. Lpf 94), sägs att
eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet med
ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt.
Därför understryks att studiefärdigheter och metoder att
tillägna sig och använda ny kunskap är viktiga. Eleverna skall
få möjlighet att ta initiativ och ansvar, och de skall också
ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att arbeta
självständigt och lösa problem.

Utskottet finner anledning att poängtera skolbibliotekens
roll för att kunna tillgodose dessa syften. Kommunerna har det
fulla ansvaret för skolans verksamhet och bestämmer därmed mål
och ambitionsnivå för skolbiblioteksverksamheten. Det kan då
enligt utskottet vara ändamålsenligt att även denna ingår i
kommunens samlade biblioteksorganisation.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om rektors övergripande
ansvar för verksamheten. I läroplanerna har det slagits fast
att rektor har ansvaret för utformningen av skolans arbetsmiljö
så att eleverna får tillgång till handledning, läromedel av god
kvalitet och annat stöd för att själva kunna söka och utveckla
kunskaper. Sådant stöd kan t.ex. vara bibliotek, datorer och
andra hjälpmedel.

Utskottet har inhämtat statistiska uppgifter om
skolbiblioteken från Statistiska centralbyrån (SCB). I Folk-
och skolbiblioteken 1992 redovisar SCB sin senaste statistik
över skolbiblioteken. Redovisningen bygger på insamlade
uppgifter om bl.a. hemlån, bokbestånd samt bibliotekens
öppethållande. Enligt SCB:s statistik gjordes ca 15,5 miljoner
hemlån från skolbiblioteken under läsåret 1991/92. Motsvarande
tal för läsåret 1990/91 var 20,0 miljoner. Hemlån av böcker
från skolbibliotek minskade sålunda med minst 20 % mellan de
båda åren. På grund av felmarginaler i dessa skattningar
framhåller SCB dock att det inte helt säkert kan fastslås att
någon minskning av hemlån skett under den aktuella
tidsperioden.

Statens kulturråd har regeringens uppdrag att genomföra ett
handlingsprogram för vidgat deltagande i kulturlivet. Även
Skolverket har medverkat i uppdraget. En viktig del av
uppdraget avser hur barn- och ungdomskultur kan främjas i olika
sammanhang. Av Kulturrådets förenklade anslagsframställning för
1995/96 framgår bl.a. följande. I Kulturrådets underlag till
Socialstyrelsens rapport om barn och ungdomars villkor har
rådet särskilt uppmärksammat skolbiblioteken. Av rådets analys
framgår bl.a. att antalet skolbibliotekscentraler minskade med
ca 10 % under 1992. På vissa håll får folkbiblioteken ta över
ansvaret för skolbiblioteken. I det program för kultur för barn
och ungdom som Kulturrådet presenterade våren 1994 beskrivs
skolbibliotekens förändrade villkor mot bakgrund av kommunernas
ekonomiska situation. Lärarbibliotekarie- och
skolbibliotekarietjänster har dragits in och medieanslag
minskat. Denna tendens fortsatte under år 1993. I rapporten
konstateras vidare att skolbibliotekets roll i undervisningen
varierar mellan olika skolformer och stadier. Programmet
behandlar utförligt hur samverkan mellan kulturliv och skola
skall förstärkas, t.ex. hur Kulturrådet skall samverka med
Skolverket för att ta fram undervisningsmaterial och ge stöd
till utvecklingsprojekt. Enligt Kulturrådets bedömning saknas
både en tydlig målsättning för skolbiblioteken och en samlad
kunskap om deras aktuella situation. Kulturrådet är berett att
genomföra en kartläggning av skolbiblioteksverksamheten samt
att medverka i ett arbete med att upprätta ett långsiktigt
handlingsprogram. För att förstärka rådets möjligheter att göra
systematiska utvecklingsinsatser framför allt inom
skolbiblioteksområdet föreslår rådet en ökning av anslaget till
utvecklingsverksamhet inom kulturområdet med 1 500 000 kr för
budgetåret 1995/96.

Utskottet har ovan betonat skolbibliotekens betydelse i
undervisningen. Det är av stor vikt att arbetsformerna i skolan
utformas så att biblioteken används flitigt. Enligt utskottets
mening bör informationssökning och bibliotekskunskap inte ses
isolerade utan integreras i den ordinarie undervisningen.
Därför måste både lärare och elever ges kunskaper och
färdigheter i att använda bibliotek och andra
informationskällor. Självklart försvåras detta om bokbestånden
skärs ned och skolbibliotekscentraler stängs. Utskottet ser
därför positivt på den uppmärksamhet som Statens kulturråd
riktar mot landets skolbibliotek. Utskottet utgår från att
Skolverket inom ramen för sin uppföljande verksamhet och som
tillsynsmyndighet bevakar och ger akt på skolbibliotekens
situation.

Utskottet erinrar om att kulturens roll i skolan betonades i
regeringsförklaringen i oktober 1994. I anslutning därtill
berördes även frågan om en bibliotekslag.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna 1993/94:Ub350, 1993/94:Kr293 yrkande 2 och
1993/94:Kr307 yrkande 28.

Lantbruks- och trädgårdsutbildningen

Enligt motion 1993/94:Ub320 (m) är det högst osäkert om den
utbildning som svenska ungdomar får i dag på lantbruks- och
trädgårdsområdet motsvarar de ökade krav som verkligheten
ställer. Motionärerna redovisar i korthet utbildningsvägarna i
Tyskland, från treårig grundutbildning till lantbrukare fram
till universitetsexamen som agronom med mellanformerna statligt
godkänd driftledare, "Landwirtschaftsmeister", statligt
utexaminerad lantbrukare och diplomingenjör (fackhögskola). De
menar att nivån på den svenska utbildningen måste höjas, i
varje fall vad gäller de lägre och mest förekommande
utbildningarna. En läroplan behövs med klart uttalade krav i
fråga om utbildningens kvalitet och utformning. För att
åstadkomma detta behöver en jämförande studie göras mellan
svensk lantbruks- och trädgårdsutbildning och de utbildningar
på området som ges i EU-länderna.

Utskottet vill peka på att bland de nationella programmen
inom den reformerade gymnasieskolan finns naturbruksprogrammet
som är treårigt och yrkesförberedande. Detta ersätter med
början läsåret 1992/93 de tidigare tvååriga jordbruks-,
skogsbruks- och trädgårdslinjerna, inkl. försöksverksamheten
med treårig naturbrukslinje, samt vissa specialkurser.
Särskilda programmål för gymnasieskolans nationella program,
vari anges krav på utbildningen inom bl.a.
naturbruksprogrammet, har fastställts av regeringen att gälla
fr.o.m. den 1 juli 1994 (Skolverkets författningssamling,
SKOLFS, 1994:8). Regeringen har vidare fastställt kursplaner i
kärnämnen och Skolverket kursplaner i de olika karaktärsämnena
(SKOLFS 1994:9 och 10).

Skolverket arbetar för närvarande med revidering av
kursplaner för påbyggnadsutbildningar och utveckling av nya
sådana utifrån gymnasieskolans program. Enligt uppgift beräknas
dessa kursplaner kunna fastställas senast våren 1995. Från
Skolverket har utskottet inhämtat att yrkesnämnderna för
lantbruket och trädgårdsnäringen fört fram behov av insatser
för kompetensutveckling inom naturbrukssektorn. De åberopar att
produktionen och verksamheten blir alltmer kunskapsintensiv,
samtidigt som näringen får ökad internationell konkurrens.
Nämnderna har också anmärkt att nuvarande ordning i fråga om
interkommunal ersättning innebär att för branschen viktiga
utbildningar inte kommer till stånd.

Genom regeringsbeslut i april 1994 tillkallades Utredningen
om kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning (jfr prop.
1993/94:177 s. 44 f., bet. UbU12 s. 50 f.). Enligt direktiven
(dir. 1994:36) bör den särskilde utredaren pröva vilka olika
insatser som kan behövas för att stimulera tillväxten av den
kvalificerade yrkesutbildningen. I uppdraget ingår att bedöma
vilka avgränsningar som kan vara ändamålsenliga mellan den
akademiska högre utbildningen, gymnasieskolan och komvux å ena
sidan och den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen å
den andra. Det står därvid utredaren fritt att föreslå
förändringar i tillhörigheten för befintliga utbildningar.
Tillträdesfrågorna till de nuvarande påbyggnadsutbildningarna
inom komvux är enligt direktiven ett särskilt problem, eftersom
antagning till en utbildning i en annan kommun än hemkommunen
ofta beror på om hemkommunen vill betala. Utredaren skall
behandla dessa tillträdesfrågor. Enligt uppgift skall utredaren
redovisa sina förslag senast vid årsskiftet 1994/95.

Utskottet har inte kunnat finna att någon jämförelse gjorts i
Sverige på senare år mellan olika europeiska
lantbruksutbildningar. Någon sådan jämförande studie är
utskottet inte heller berett att förorda. Pågående utrednings-
och utvecklingsarbete bör enligt utskottets mening avvaktas.
Utskottet antar att i utredningssammanhangen också görs vissa
internationella utblickar. Med det anförda anser utskottet att
riksdagen bör avslå motion 1993/94:Ub320.

Nordisk språkexamen

I motion 1993/94:Ub324 (fp) begärs att riksdagen uttalar sig
för att ett nordiskt samarbetsprojekt rörande en gemensam
språkexamen skall stödjas av Utbildningsdepartementet och
Skolverket. Frågan bör också tas upp i Nordiska rådet.
Motionärerna hävdar att det förekommer att bl.a. svenska
ungdomar som vill studera i England och USA m.fl. länder inte
får sina gymnasiebetyg i språk godtagna av värdlandet.
Ungdomarna måste då på egen bekostnad avlägga någon
internationellt accepterad språkexamen. Det nordiska projektet,
Nordic Foreign Language Examination in English (NFLE), syftar
till att ta fram för Norden gemensamma prov för examensbevis i
engelska språket, på längre sikt även i franska och tyska, och
att verka för att denna examen accepteras internationellt som
bevis på fullvärdiga språkkunskaper.

Utskottet har i ärendet inhämtat följande.

Det samordnande ansvaret för NFLE-projektet har avdelningen
för språkpedagogik vid Göteborgs universitet. Projektet är
utarbetat i samråd med företrädare för olika universitet i
Norden. Enligt planerna skall prövningar för examen kunna
genomföras på i princip alla gymnasieskolor i de nordiska
länderna. Examen skall ligga på en hög nivå och beräknas kunna
avläggas av ca 10 % av en elevpopulation. Kostnaderna bör i
huvudsak täckas av allmänna medel med endast en mindre avgift
för eleven. En lärare vid varje skola bör erbjudas att genomgå
en särskild fortbildningskurs med inriktning på främst prövning
av muntlig språkfärdighet. Erfarenheter av provverksamheten kan
på sikt användas inom lingvistisk forskning.

En ansökan om anslag till projektet avslogs av Nordiska
samarbetsnämnden för humanistisk forskning (NOS-H) vid dess
möte i juni 1993. Avslaget motiverades med att NFLE inte är
forskningsrelaterat och därför faller utanför nämndens
stödverksamhet. I maj 1994 beslutades vid ett sammanträde på
Skolverket -- med representanter från Finland och Island
närvarande -- att lägga planerna på ett nytt nordiskt
språkcertifikat åt sidan. Projektet får inte längre stöd av
övriga nordiska länder.

I fortsättningen inriktas arbetet på att utreda möjligheterna
att, i stället för NFLE, i ökad utsträckning erbjuda elever
något av de internationella språkcertifikaten, i första hand de
brittiska Cambridge-proven och det amerikanska TOEFL (Test of
English as a Foreign Language). Tillgängligheten till
Cambridge-proven är redan i dag relativt god. I Sverige har
Folkuniversitetet genom avtal rätt att anordna examination.
Proven genomförs på flera platser i landet och vid ett flertal
tillfällen. Nu eftersträvar de NFLE-projektansvariga att
förhandla fram ett omfattande utbud av provtillfällen till låga
avgifter. Vidare undersöks andra frågor som ansågs centrala i
diskussionerna om NFLE, nämligen vilka möjligheter till
fortbildning av lärare och till forskning som skulle kunna
erbjudas vid en ökad tillgång till Cambridge-proven.

Enligt vad utskottet erfarit handlar det inför utlandsstudier
ofta om att utländska läroanstalter har svårt att definiera vad
de svenska betygen och kursplanerna i gymnasieskolan står för.
Skolverket utarbetar material på engelska över programmål,
kursplaner och betyg som svenska studenter kan bifoga till den
utländska läroanstalten. När det därutöver gäller särskilda
krav på språkkunskaper för antagning av utländska studerande
varierar dessa från land till land och mellan olika
läroanstalter. Vanligast förekommande är att universiteten vill
att den utländska studeranden skall ha ett internationellt
erkänt språkcertifikat.

Utskottet noterar att det nordiska projektet om en gemensam
språkexamen, som motionärerna förespråkar, nu inte är aktuellt.
Tillgång till prov för internationella språkcertifikat finns i
Sverige. Arbete pågår som nämnts med att öka tillgängligheten.
Något initiativ från riksdagens sida är således inte påkallat,
varför motion 1993/94:Ub324 avstyrks.

Punktskriftsundervisning för vuxna

I motion 1993/94:Ub316 (v) sägs att vuxna synskadade inte
längre kan lära sig punktskrift, som är det enda skriftspråk
som finns för blinda. Bakgrunden är att undervisning i
punktskrift inte självklart ses som en
rehabiliteringsmöjlighet. Skolverket bör enligt motionärerna få
i uppdrag att skapa förutsättningar för att
punktskriftsundervisning för vuxna bedrivs inom ramen för den
grundläggande vuxenutbildningen.

Utskottet noterar att problemet med ny-synskadades
möjligheter att få undervisning i punktskrift har
uppmärksammats i riksdagen även under riksmötet 1992/93. I sitt
svar på en fråga i kammaren i november 1992 underströk
dåvarande socialministern vikten av att svårt synskadade ges
möjligheter att lära sig använda punktskrift. Fram till 1980
hade sådan utbildning givits i de särskilda omställnings- och
träningskurser (OT-kurser) som anordnats i
Arbetsmarknadsstyrelsens och Skolöverstyrelsens regi.
Socialministern uttryckte som sin principiella uppfattning att
utbildning och träning i punktskrift borde kunna ges inom all
rehabilitering för synskadade. Den planerade handikappreformen
borde enligt hans bedömning ge goda möjligheter att utveckla
bl.a. rehabiliteringen för synskadade, och han var därför inte
beredd att vid detta tillfälle ta några ytterligare initiativ
beträffande punktskriftsundervisningen.

Beslut om handikappreformen fattades våren 1993 (prop.
1992/93:159, bet. SoU19, rskr. 321). Då infördes ett tillägg i
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) varigenom landstinget
åläggs skyldighet att erbjuda invånarna bl.a. rehabilitering.
Samtidigt beslutade riksdagen om ett särskilt statligt
stimulansbidrag under fyra år för att påskynda utvecklingen
inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet. Lagändringen
trädde i kraft den 1 januari 1994, och stimulansbidraget
betalades ut för första gången i april 1994.

Samma problem som i förevarande motion togs upp våren 1993 i
motion 1992/93:So423 (fp), där motionären anförde att någon
instans måste få det samlade ansvaret. Var detta ansvar skulle
läggas gav motionären dock inte något förslag om.
Socialutskottet avstyrkte motionen med hänvisning till det nyss
nämnda särskilda stimulansbidraget, och riksdagen följde
utskottets förslag (bet. SoU19, rskr. 321).

Den förevarande motionen anger den grundläggande
vuxenutbildningen som den organisation inom vilken
undervisningen i punktskrift för vuxna bör höra hemma. Enligt
11 kap. skollagen (1985:1100) syftar grundläggande
vuxenutbildning till att ge vuxna sådana kunskaper och
färdigheter som de behöver för att delta i samhälls- och
arbetsliv, samt också till att möjliggöra fortsatta studier
(2 § första stycket). Varje kommuninnevånare har rätt att
delta i grundläggande vuxenutbildning från och med andra
kalenderhalvåret det år han fyller 20 år, om han saknar sådana
färdigheter som normalt uppnås i grundskolan och är bosatt i
landet (10 § första stycket). Kommunen ansvarar för att den som
har rätt till grundläggande vuxenutbildning och önskar delta,
får det (8 §). Utskottet uppfattar motionärernas avsikt så att
punktskriftsundervisningen, genom att anordnas inom den
grundläggande vuxenutbildningen, skulle bli en rättighet för
den vuxne som genom att drabbas av synskada förlorat sina
grundläggande färdigheter i att läsa och skriva. Ansvaret för
att tillhandahålla undervisningen skulle falla på kommunen.

Utbildningsutskottet delar motionärernas och den förutvarande
socialministerns uppfattning om vikten av att vuxna som drabbas
av synskada får lära sig punktskrift. Antalet ny-synskadade
uppgår enligt vad utskottet erfarit till ca 50 personer per år.
Eftersom det rör personer som tidigare i livet lärt sig att
läsa och skriva vanlig skrift, anser utskottet att det är
naturligt att betrakta undervisningen i punktskrift som en
rehabiliteringsinsats. Landstingets numera lagfästa ansvar för
rehabilitering avser alla slag av funktionshinder. Några
erfarenheter har ännu inte kunnat insamlas om effekterna av det
ovan nämnda nya stimulansbidrag till vilket socialutskottet
hänvisade våren 1993. Utskottet anser mot bakgrund av det
anförda att det inte nu finns anledning för riksdagen att göra
något tillkännagivande om hur punktskriftsundervisningen för
vuxna bör anordnas. Riksdagen bör således avslå motion
1993/94:Ub316.

Vuxenstudiegaranti

Både från rättvisesynpunkt och med tanke på behovet av väl
utbildade människor bör vuxna enligt motion 1993/94:Kr411 (v)
yrkande 2 på sikt garanteras rätt till grundutbildning
motsvarande treårigt gymnasium. Denna skall kunna erhållas inom
komvux eller vid folkhögskola. Motionärerna begär ett
tillkännagivande till regeringen om detta.

Utbildningsutskottet vill med anledning av yrkandet anföra
följande.

I samband propositionen Växa med kunskaper -- om
gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, bet.
UbU16, rskr. 356) behandlade riksdagen ett motionsyrkande om
att den grundläggande vuxenutbildningen -- som kommunen är
skyldig att tillhandahålla -- skulle omfatta inte bara
grundskolenivån utan också gymnasieskolans kärnämnen. Yrkandet
avslogs. Under de år som gått sedan våren 1991 har
medvetenheten växt sig allt starkare om behovet av en allmän
kompetenshöjning i den vuxna befolkningen, bl.a. för att stärka
Sveriges konkurrenskraft i förhållande till jämförbara länder.
I Utbildningsdepartementets diskussionsunderlag Agenda 2000 --
Kunskap och kompetens för nästa århundrade (Ds 1994:35)
uppställs som mål bl.a. att vuxna skall tillförsäkras rätt till
kunskapskomplettering som i princip motsvarar gymnasieskolans
kärnämnen för att därigenom kunna ta på sig ansvaret för nya
och mer kvalificerade arbetsuppgifter. Därvid sägs att de
viktigaste ämnena i detta sammanhang är svenska, engelska och
matematik. Med hänvisning till detta gav den förra regeringen i
september innevarande år ett uppdrag till Statskontoret att
föreslå vilken omfattning av utbildning, exempelvis uttryckt i
gymnasiepoäng, som en individ bör ges rätt till. Statskontoret
skall också föreslå en modell för bidrag till denna utbildning,
som dels blir ett incitament för skilda utbildningsanordnare,
både privata och offentliga, att erbjuda utbildningen, dels gör
det möjligt för individerna att välja utbildningsanordnare.
Riksdagen gav vidare vid föregående riksmöte regeringen till
känna att en vuxenutbildningsutredning bör tillsättas under
innevarande kalenderår (bet. 1993/94:UbU12, rskr. 399).
Utskottet utgår från att så kommer att ske.

Utskottet, som delar uppfattningen om vikten av en allmän
kompetenshöjning i den vuxna befolkningen, anser mot bakgrund
av det anförda att något tillkännagivande i enlighet med motion
1993/94:Kr411 yrkande 2 inte behövs. Riksdagen bör således
avslå yrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skolhälsovården
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub307,

2. beträffande kompetenskrav för rektorer
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub326,

3. beträffande skolbiblioteken
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub350, 1993/94:Kr293
yrkande 2 och 1993/94:Kr307 yrkande 28,

4. beträffande lantbruks- och trädgårdsutbildningen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub320,

5. beträffande nordisk språkexamen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub324,

res. (c, fp)

6. beträffande punktskriftsundervisning för vuxna
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub316,

7. beträffande vuxenstudiegaranti
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr411 yrkande 2.

Stockholm den 17 november 1994

På utbildningsutskottets vägnar

Berit Löfstedt

I beslutet har deltagit:
Berit Löfstedt (s),
Beatrice Ask (m),
Bengt Silfverstrand (s),
Eva Johansson (s),
Rune Rydén (m),
Ingegerd Wärnersson (s),
Andreas Carlgren (c),
Agneta Lundberg (s),
Ulf Melin (m),
Torgny Danielsson (s),
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v),
Tomas Eneroth (s),
Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Gunnar Goude (mp),
Inger Davidson (kds),
Majléne Westerlund Panke (s) och
Conny Sandholm (fp).

Reservation

Nordisk språkexamen (mom. 5)

Andreas Carlgren (c) och Conny Sandholm (fp) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "avstyrks" bort
ha följande lydelse:

Utskottet noterar att det nordiska projektet om en gemensam
språkexamen hitintills inte rönt någon direkt framgång.
Tillgång till prov för internationella språkcertifikat finns i
Sverige. Arbete pågår med att öka tillgängligheten. Sveriges
kommande medlemskap i Europeiska unionen och en på denna grund
intensifierad nordisk samverkan påkallar dock att nya initiativ
tas för att få fram en nordisk språkexamen. Detta bör riksdagen
med anledning av motion 1993/94:Ub324 som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

5. beträffande nordisk språkexamen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ub324 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,