Vissa sjöfartspolitiska åtgärder

Betänkande 1992/93:TU12

Trafikutskottets betänkande 1992/93:TU12

Vissa sjöfartspolitiska åtgärder

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Bilaga
• Innehållsförteckning

1992/93

TU12

Sammanfattning

Riksdagen beslutade i april 1992 att det s.k. rederistödet
skulle avvecklas per den 1 juli 1992. Enligt proposition
1992/93:128, som utskottet behandlar i detta betänkande, bör
stödet återinföras i huvudsakligen samma omfattning som
tidigare, i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till
frågan om åtgärder till stöd för svensk sjöfart. För ändamålet
föreslås en medelsanvisning på 360 miljoner kronor för
innevarande budgetår.
Vidare föreslås att kravet på tillstånd för anställning av
utländskt sjöfolk avskaffas för fartyg i fjärrfart. För övriga
fartyg öppnas arbetsmarknaden för s.k. EES-medborgare. Dessa
förslag innebär ingen ändring i det förhållandet att det vid
anställning på svenska fartyg i princip gäller svenska villkor.
Utskottet tillstyrker i huvudsak regeringens förslag och
avstyrker ett yrkande i en nyd-motion och en motion av Sten
Söderberg (-) om avslag på propositionen. Mot bakgrund av att
EES-avtalet inte kommer att träda i kraft den 1 januari 1993
föreslår utskottet emellertid en viss omarbetning av det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg. Vidare
avstyrker utskottet ett annat nyd-yrkande om att riksdagen nu
bör besluta om införande av ett svenskt internationellt
fartygsregister. Slutligen avstyrker utskottet en s-motion om
att regeringen senast i nästa budgetproposition bör förelägga
riksdagen förslag om en långsiktig sjöfartspolitik.

Till betänkandet är fogat en nyd-reservation och en
s-reservation.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i
proposition 1992/93:128 om vissa sjöfartspolitiska åtgärder
1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd
för anställning på fartyg,
2. att riksdagen till Bidrag för svenska rederier på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar
ett förslagsanslag på 360000000 kronor.
Vidare föreslår regeringen att riksdagen tar del av vad i
propositionen anförts angående den framtida inriktningen av
sjöfartspolitiken.

Ett av utskottet utarbetat lagförslag är fogat som bilaga
till detta betänkande.

Motionerna

1992/93:T20 av Ian Wachtmeister och Kenneth Attefors (båda
nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att de ursprungliga intentionerna
som de avspeglas i Kommunikationsdepartementets promemoria Ds
1992:21 genomförs efter att ha kompletterats och ändrats enligt
motionen,
2. att riksdagen avslår proposition 1992/93:128.

1992/93:T21 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1992/93:128.

1992/93:T22 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riktlinjer för en långsiktig
sjöfartspolitik.

Utskottet

1 Bakgrund

1.1 1987 års sjöfartspolitiska utskottsinitiativ

På grundval av ett utskottsinitiativ uttalade riksdagen i
december 1987 att regeringen skyndsamt borde förelägga riksdagen
förslag till långsiktiga åtgärder som skulle göra det möjligt
att bibehålla en svenskflaggad handelsflotta av rimlig
omfattning (bet. 1987/88:TU8, rskr. 107). I riksdagsbeslutet
framhölls att den svenska handelsflottan snabbt hade minskat och
att den utvecklingen var ägnad att inge allvarlig oro i fråga om
möjligheterna att behålla en svensk handelsflotta för att trygga
vår transportförsörjning i krissituationer. De erforderliga
sjöfartspolitiska åtgärderna skulle visserligen innebära
kostnader för staten, konstaterades det i beslutet, men den
nackdelen uppvägdes av fördelarna av att inom landet kunna
bevara en internationellt inriktad sjöfartsnäring av rimlig
omfattning. Vidare framhölls att näringen var väsentlig inte
bara från beredskapssynpunkt, utan att den också bidrog till att
stärka Sveriges bytesbalans genom det s.k. sjöfartsnettot, som
då uppgick till ca 7 miljarder kronor. Sysselsättningsaspekterna
berör även -- erinrade riksdagen -- inte endast de
ombordanställda utan också andra sjöfartsanknutna verksamheter
än själva fartygsdriften.

1.2 1988 års båda riksdagsbeslut om införande av rederistöd

Våren 1988 framlade regeringen, i enlighet med riksdagens
önskemål, förslag till vissa sjöfartspolitiska åtgärder i
proposition 1987/88:129. I den propositionen framhölls att den
viktigaste förklaringen till den svenska handelsflottans
negativa utveckling var alltför höga bemanningskostnader och
att dessa hade en avgörande betydelse för konkurrenskraften i
förhållande till ett ökande antal fartyg under bekvämlighets-
eller lågkostnadsflagg. Konkurrenskraften skulle kunna stärkas
om man i Sverige -- liksom i t.ex. Norge och Danmark -- införde
ett internationellt fartygsregister. Kännetecknande för sådana
register är att de skapar möjlighet att anställa utländska
besättningar på fartyg enligt s.k. lokala avtal, dvs. avtal som
tecknas med de fackliga organisationerna i sjöfolkets hemländer.
I propositionen konstaterades emellertid att sjöarbetsmarknadens
parter inte var eniga om en sådan lösning. Regeringen sade sig
inte heller för egen del vara beredd att förorda ett svenskt
internationellt fartygsregister.
Vad regeringen i stället föreslog -- och riksdagen ställde
sig bakom -- var att man skulle införa ett särskilt stöd till
svenska rederier för att sänka den del av deras
bemanningskostnader som avser sociala avgifter (bet.
1987/88:TU27, rskr. 337). Bidraget infördes fr.o.m. den 1
januari 1989 med 38000 kronor per helårsanställd sjöman,
sysselsatt på svenskt handelsfartyg i fjärrfart. Med fjärrfart
avses sjöfart huvudsakligen i området bortom en tänkt linje över
Skagerrak mellan Hanstholm på Jyllands nordkust och Lindesnäs på
Norges sydkust eller bortom Cuxhaven, som är beläget vid Elbes
mynning och därmed i närheten av Kielkanalens västra inlopp. Med
den angivna definitionen av fjärrfart kunde stödet omfatta
huvuddelen av den svenska handelsflottan, dock inte
färjesjöfarten till våra grannländer.
Hösten 1988 beslöt riksdagen att utöver det nämnda bidraget
införa ett särskilt statsbidrag till svenska rederier som
motsvarar den sjömansskatt som inbetalas för sjömän sysselsatta
på svenska handelsfartyg i fjärrfart (prop. 1988/89:56, bet.
TU6, rskr. 85).
Riksdagens båda beslut innebar att berörda rederiers
bemanningskostnader kunde sänkas med ca 40% och att deras
internationella konkurrenskraft ökade i motsvarande mån.
Riksdagsbeslutet våren 1988 omfattade en medelsanvisning på
300 miljoner kronor för budgetåret 1988/89 under anslaget Bidrag
till svenska rederier. För vart och ett av budgetåren 1989/90,
1990/91 och 1991/92 har under anslaget anvisats 550 miljoner
kronor.

1.3 Beslut under 1991/92 års riksmöte om upphävande av
flagglagen och om avveckling av rederistödet, m.m.

I proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska
politiken (bet. 1991/92:FiU10, rskr. 108) anmälde regeringen att
den ämnade föreslå riksdagen att det år 1988 beslutade
rederistödet skulle avvecklas och ersättas med ett svenskt
internationellt fartygsregister.
I december 1991 beslöt riksdagen att upphäva den s.k.
flagglagen, dvs. lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse
av skepp (prop. 1991/92:64, bet. TU6, rskr. 89). En första
version av lagen hade införts år 1977 i avsikt bl.a. att
förhindra att svenskägda fartyg registrerades under
bekvämlighetsflagg. Med stöd av lagen (1977:494) om tillstånd
till överlåtelse av fartyg -- även den kallad flagglagen --
kunde överlåtelser som medförde att fartyget upphörde att vara
svenskt förbjudas. Särskilt avsågs fall då det svenska rederiet
även efter överlåtelsen hade kvar den ekonomiska och
driftsmässiga kontrollen över fartyget. Lagen var tidsbegränsad
men giltighetstiden förlängdes åtskilliga gånger fram till dess
att en ny flagglag trädde i kraft den 1 juli 1990
(prop. 1989/90:22, bet. TU8, rskr. 63). Enligt den nya
flagglagen skulle vid tillståndsprövningen huvudvikten läggas
vid hänsynen till den svenska beredskapen. Det ansågs från
beredskapssynpunkt angeläget att det fanns såväl ett
tillräckligt antal fartyg under svensk flagg som aktiva svenska
sjömän att bemanna dem med. Även den lagen gav emellertid
utrymme för förbud mot överlåtelser med bibehållet
driftsinflytande i ungefär samma utsträckning som tidigare
lagstiftning.
I april 1992 beslöt riksdagen att per den 1 juli 1992
avveckla det rederistöd som riksdagen hade beslutat om år 1988
(prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. TU24, rskr. 186). 200 miljoner
kronor anvisades emellertid under anslaget Bidrag till svenska
rederier för innevarande budgetår för att täcka vissa
kvardröjande kostnader. I den nämnda propositionen anmäldes
vidare att regeringen avsåg att senare under våren förelägga
riksdagen förslag till nya förutsättningar för den svenska
sjöfarten.

1.4 Departementspromemorian En ny svensk sjöfartspolitik

Av den proposition som utskottet nu har att behandla framgår
att man inom Kommunikationsdepartementet upprättat promemorian
(Ds 1992:21) En ny svensk sjöfartspolitik och att denna har
remissbehandlats. I promemorian, som i propositionen återges i
sammanfattning, föreslås en särskild lagstiftning enligt vilken
fartyg som huvudsakligen används i fjärrfart skall kunna föras
in i en särskild förteckning inom det i 2§ sjölagen
(1891:35 s.1) föreskrivna skeppsregistret. För skepp införda i
förteckningen skall gälla skattefrihet för ombordanställda och
reduktion av de sociala avgifterna med 25 procentenheter. Kravet
på tillstånd för anställning av utländskt sjöfolk avskaffas
också för sådana fartyg, med undantag för passagerarfartyg.
Särskilda avtal skall gälla för arbetsvillkor på i förteckningen
intagna skepp, där utlänningar får anställas utan särskilt
tillstånd. Sådana avtal skall kunna avvika från föreskrifter som
annars är tvingande. Särskilda uppsägningsgrunder skall också
gälla, liksom särskilda behörighetsregler för vissa
befattningar.

2 Propositionens överväganden och förslag

Föredragande departementschefen erinrar om att flagglagen
upphävts och att rederinäringen därigenom fått den frihet vid
val av flagg som gäller för övrig näringsverksamhet vid val av
verksamhetsland. Denna frihet innebär samtidigt en risk för att
svenska handelsfartyg flaggas ut till länder med mer attraktivt
kostnadsläge. Därför finns det skäl som talar för att Sverige, i
likhet med bl.a. våra nordiska grannar, inför ett andra register
med möjlighet att anställa utländskt sjöfolk på lokala villkor.
Sjöarbetsmarknadens parter är emellertid inte eniga om en sådan
lösning. Ett genomförande av promemorians förslag skulle,
framhåller departementschefen, otvivelaktigt innebära en
avsevärd förbättring av sjöfartens konkurrensläge -- men
samtidigt en risk för att antalet svenska sjömän inom
fjärrsjöfarten minskar. Mot denna risk måste dock vägas en annan
risk, nämligen att ett stort antal fartyg flaggas ut om inte
utländska sjömän kan anställas på lokala villkor. Därmed
försvinner kanske ett ännu större antal arbetstillfällen.
Sjöarbetsmarknadens parter har nyligen -- fortsätter
departementschefen -- träffat en överenskommelse om
rationaliseringar och andra åtgärder som enligt parternas
beräkning kommer att medföra kostnadssänkningar på i genomsnitt
15%. Med ekonomiska åtgärder från statens sida, innefattande
skattebefrielse och nedsättning av lagstadgade socialavgifter
med 18 procentenheter, skulle enligt parterna en sammanlagd
kostnadsminskning kunna uppgå till i genomsnitt ca 40%. Det
finns enligt departementschefen anledning att ta fasta på
överenskommelsen och den vilja till samförstånd som parterna har
visat i det nämnda avseendet. Går det att genom olika åtgärder
nå den kostnadsminskning som parterna räknar med, förbättras
förutsättningarna att bevara och utveckla den svenska
fjärrsjöfarten.
Departementschefen betonar att de insatser som skulle
behövas också från statens sida för att stärka
konkurrensförutsättningarna inte är självklara i dagens
ansträngda ekonomiska läge. Stödet till sjöfarten utgör ett stöd
till en enskild näringsgren som i stort sett saknar motsvarighet
inom andra områden. Det finns därför skäl som talar för att
stödet, om det nu återinförs i en eller annan form, avvecklas så
snart det låter sig göra. Samtidigt måste beaktas att stöd i
olika former förekommer i ett antal västeuropeiska länder.
Sverige har därför knappast något val, om man vill bevara en
sjöfart under svensk flagg. Skulle emellertid parterna inte
klara av att nå det rationaliseringsmål som de uppställt i sitt
avtal, ökar risken för att näringen -- trots statliga
stödinsatser -- slås ut i konkurrensen och att redarna då väljer
att driva verksamheten under annan flagg.
Mot den angivna bakgrunden är departementschefen inte beredd
att förorda någon långsiktig lösning av den svenska
fjärrsjöfartens problem. Resultatet av parternas egna åtgärder
måste först avvaktas. Visar det sig vid en utvärdering -- sedan
parterna haft rimlig tid på sig för att genomföra de åtgärder de
enats om -- att förutsättningar skapats för en utvecklad svensk
sjöfart, är departementschefen beredd att återkomma med förslag
om en mer permanent insats från statens sida. En utvärdering bör
göras före halvårsskiftet 1993. Fram till dess bör gälla ett
bidragssystem som i huvudsak ansluter till det som upphörde till
följd av riksdagsbeslutet våren 1992.

Propositionens förslag innebär i huvudsak följande.
För innevarande budgetår införs ett statligt bidrag till
bemanningskostnaderna på fartyg i fjärrfart. 360 miljoner kronor
anvisas på tilläggsbudget till statsbudgeten för att finansiera
bidraget. Det består av dels återbetalning av den
sjömansskatt som redaren skall betala och också har betalat in,
dels ett bidrag till socialavgifterna med 38000 kronor för
första hälften av budgetåret och med 29000 kronor för andra
hälften, allt räknat per helårsanställd sjöman.
Utländskt sjöfolk skall få anställas på svenska fartyg i
fjärrfart utan tillstånd. För övriga fartyg skall endast s.k.
EES-medborgare kunna anställas utan särskilt tillstånd.
Särskilda behörighetsregler skall gälla på de fartyg där det
finns rätt att anställa utländskt sjöfolk utan särskilt
tillstånd. Förslagen innebär bl.a. att lagen (1989:532) om
tillstånd för anställning på fartyg ändras i enlighet med ett i
propositionen framlagt lagförslag.

Av propositionen framgår att förslagen avseende utlänningars
rätt att utan tillstånd arbeta på svenska fartyg inte innebär
någon ändring av det förhållandet att det vid anställning på
svenska fartyg i princip gäller svenska villkor.

3 Motionsförslagen

I motionerna T20 (nyd) och T21 av Sten Söderberg (-) yrkas
avslag på propositionen.

Enligt motion T20 (nyd) bör riksdagen besluta att
intentionerna enligt departementspromemorian En ny svensk
sjöfartspolitik genomförs efter att ha kompletterats och ändrats
på sätt som anges i motionen. Motionärerna framhåller att
regeringen efter en fiaskoliknande hantering nu lägger fram
förslag som innebär en fortsatt destruktiv sjöfartspolitik.
Utflaggningen kommer att fortsätta, betonas det i motionen, och
därmed går svenska arbetstillfällen och skatteintäkter
förlorade. Motionärerna säger sig inse att ett svenskt
internationellt fartygsregister kommer att genomföras förr eller
senare och förordar att riksdagen nu inrättar ett sådant med
stöd av förslagen i departementspromemorian. Förslagen bör dock
modifieras så att det föreskrivs dels att ett fartyg som
införs i registret skall ha minst 30% svenska medborgare
anställda ombord, dels att ett införande i registret inte
skall vara skäl för uppsägning.

I motion T22 (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för
en långsiktig sjöfartspolitik. Motionärerna säger sig dela
regeringens uppfattning i fråga om rederistödets storlek och
utformning, men de finner det olyckligt att förslaget därom inte
omfattar en längre tid än den som anges i propositionen.
Sjöfartsnäringen kräver långsiktiga beslut -- betonar
motionärerna -- av såväl ekonomisk som politisk art. En
utvärdering av parternas rationaliseringsarbete redan före
halvårsskiftet 1993 innebär en alltför snålt tilltagen tidsram
för ett så omfattande arbete. I propositionen anges inte heller
-- framhålls det i motionen -- vem som skall bedöma effekterna
av lämnade förslag och på vilket sätt bedömningen skall gå till.
Vidare sägs det ingenting om vad som kommer att ske om parterna
inte lyckas bevisa att föreslagna åtgärder leder till
rationaliseringar och besparingar.
Motionärerna framhåller också att riksdagen har alla
möjligheter att bedöma det i propositionen nämnda avtalet mellan
sjöarbetsmarknadens parter. Sjöfartsnäringen bör -- betonas det
-- snabbt få ett besked om vilka statliga åtgärder som
långsiktigt kommer att vidtas till gagn för näringen. Vidare
säger motionärerna att man inom EG arbetar med en gemensam
sjöfartspolitik som Sverige bör närma sig. Regeringen bör senast
i nästa budgetproposition lägga fram förslag till en långsiktig
sjöfartspolitik.

4 Utskottets ställningstagande

Vad först gäller motionsyrkandena om avslag på
propositionen vill utskottet erinra om att nu gällande
riksdagsbeslut innebär att rederistödet har avvecklats per den 1
juli 1992. Åtgärder bör därför nu vidtas i avsikt att
vidmakthålla och stärka rederinäringens internationella
konkurrenskraft. I första hand åligger det sjöarbetsmarknadens
parter att se till att sådana åtgärder genomförs inom ramen för
de regler som statsmakterna fastställer. Vad regeringen föreslår
är bl.a. en statlig bidragsgivning, som -- i förening med
åtgärder från parternas sida -- ytterst syftar till att bevara
fjärrsjöfart under svensk flagg. Utskottet finner det angeläget
att åtgärder i det syftet vidtas och anser att regeringens
förslag kan läggas till grund för överväganden härom.
Propositionen bör följaktligen inte avslås, varför yrkandena
därom i motionerna T20 (nyd) och T21 (-) avstyrks.
Vidare avstyrker utskottet yrkandet i motion T20 (nyd) om
att riksdagen nu skall besluta att inrätta ett svenskt
internationellt fartygsregister.
Med beaktande av sin grundläggande inställning i fråga om
parternas ansvar för den svenska handelsflottans internationella
konkurrenskraft ser utskottet -- i likhet med departementschefen
-- positivt på den överenskommelse de nyligen träffat om
rationaliseringar och andra åtgärder i syfte att uppnå
kostnadssänkningar med ca 15%. Utskottet kan därför ansluta
sig till de överväganden som enligt departementschefen talar för
att rederistödet återinförs. Det innebär som nämnts
återbetalning av sjömansskatt och ett bidrag till rederiernas
sociala avgifter. Utskottet har ingen erinran mot de av
regeringen angivna grunderna för bestämmande av stödets
omfattning eller mot anslagsberäkningen och tillstyrker därför
den föreslagna medelsanvisningen på 360 miljoner kronor.
De lättnader i fråga om möjligheterna att anställa utländskt
sjöfolk på svenska fartyg som regeringen föreslår föranleder
inte heller någon erinran från utskottets sida. Eftersom
EES-avtalet inte kommer att träda i kraft den 1 januari 1993
föreslår utskottet en omarbetning av det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om tillstånd
för anställning på fartyg på sätt som framgår av bilagan till
detta betänkande.
Olika former av stöd till sjöfarten förekommer i ett antal
västeuropeiska länder. Detta förhållande, liksom den betydelse
svensk sjöfart har i olika hänseenden, motiverar -- som också
departementschefen framhåller -- statliga insatser, om
sjöfartsnäringen och sjöarbetsmarknadens parter förmår
åstadkomma rationaliseringar och nytänkande så att näringen kan
utvecklas positivt. Utskottet delar därför regeringens
uppfattning att innan förslag till en långsiktig lösning av den
svenska fjärrsjöfartens problem läggs fram, bör resultatet av
parternas egna åtgärder avvaktas. En utvärdering av dessa bör,
som framhålls i propositionen, göras före halvårsskiftet 1993.
Utskottet delar sålunda inte den i motion T22 (s) uttalade
uppfattningen att regeringen bör återkomma till riksdagen redan
i nästa budgetproposition med förslag till en långsiktig
sjöfartspolitik.
Vad gäller kravet i den nämnda motionen på att Sverige bör
närma sig EG:s sjöfartspolitik, sådan den kan komma att
utformas, vill utskottet erinra om att det av riksdagen nyligen
godkända EES-avtalet (prop. 1991/92:170, 1992/93:EU1, rskr.
1992/93:18) innebär att goda förutsättningar skapas för en sådan
anpassning, när avtalet trätt i kraft. Utskottet anser sålunda
att s-motionen inte heller i den delen bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Med det anförda avstyrker utskottet motion T22 (s) och
föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad som i
propositionen anförs om den framtida inriktningen av
sjöfartspolitiken.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T20 yrkande 2 och
1992/93:T21,
res. 1 (nyd) - delvis

2. beträffande ett svenskt internationellt
fartygsregister
att riksdagen avslår motion 1992/93:T20 yrkande 1,
res. 1 (nyd) - delvis

3. beträffande medelsanvisning för rederistöd
att riksdagen till Bidrag för svenska rederier på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under
sjätte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 360000000
kronor,

4. beträffande lagen om tillstånd för anställning på
fartyg
att riksdagen med anledning av propositionen antar av
utskottet i bilaga framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg,

5. beträffande den framtida inriktningen av
sjöfartspolitiken
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T22 lämnar utan
erinran vad som i propositionen anförs därom.
res. 2 (s)

Stockholm den 8 december 1992

På trafikutskottets vägnar

Rolf Clarkson

I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta
Signell (s), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c), Sten-Ove
Sundström (s), Jan Sandberg (m), Bo Nilsson (s), Lars Svensk
(kds), Kenneth Attefors (nyd), Anita Jönsson (s), Lars Björkman
(m), Ines Uusmann (s), Hugo Bergdahl (fp), Tom Heyman (m) och
Krister Örnfjäder (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Avslag på propositionen och ett svenskt internationellt
fartygsregister (mom.1 och2)

Kenneth Attefors (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Vad först" och slutar med "internationellt
fartygsregister" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion T20 (nyd) uttalade
uppfattningen att regeringens förslag innebär en fortsatt
destruktiv sjöfartspolitik, som innebär att utflaggningen kommer
att fortsätta, att svenska arbetstillfällen går förlorade och
att skatteintäkterna minskar. Utskottet tillstyrker därför
yrkandet i nämnda motion om avslag på propositionen. Härav
följer att även motion T21 (-) med samma yrkande tillstyrks.
Utskottet är för sin del övertygat om att ett svenskt
internationellt register snarast möjligt måste införas, om vi
skall kunna behålla en svenskflaggad handelsflotta av rimlig
omfattning.
De modifikationer av förslagen i departementspromemorian (Ds
1992:21) En ny svensk sjöfartspolitik som föreslås i motion T20
(nyd) synes utskottet utgöra en lämplig kompromiss i
intressekonflikten mellan sjöarbetsmarknadens parter och bör
följaktligen genomföras i den erforderliga lagstiftningen. I
övrigt torde de i promemorian framlagda förslagen kunna läggas
till grund för denna lagstiftning. Regeringen bör skyndsamt
återkomma till riksdagen med förslag härom.
Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att syftet
med yrkande 1 i motion T20 (nyd) torde få anses tillgodosett --
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 och 2 bort
ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T20 yrkande 2
och 1992/93:T21 avslår proposition 1992/93:128,

2. beträffande ett svenskt internationellt
fartygsregister
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:T20 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Den framtida inriktningen av sjöfartspolitiken (mom.5)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo
Nilsson, Anita Jönsson, Ines Uusmann och Krister Örnfjäder (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Olika former" och slutar med "av sjöfartspolitiken"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående betonat sjöarbetsmarknadens
parters ansvar för att stärka rederinäringens internationella
konkurrenskraft och därmed för att tillgodose det nationella
intresset av att kunna bevara en handelsflotta under svensk
flagg.
Det är emellertid angeläget att slå fast att även staten har
ett ansvar att ta. Som framhålls i propositionen förekommer
olika former av stöd till sjöfarten i ett flertal västeuropeiska
länder. Sverige bör -- så länge som sådant stöd finns -- inte
utgöra något undantag i det avseendet. Som framhålls i motion
T22 (s) är det vidare angeläget att den mycket kapitalintensiva
rederinäringen får verka med långsiktigt gällande statliga
spelregler av såväl politiskt som ekonomiskt slag. Regeringens
nu framlagda förslag innebär att det är ovisst vad som kommer
att ske med rederistödet redan fr.o.m. nästa budgetår.
Departementschefen tar inte ställning till frågan om fortsatt
stöd i avvaktan på resultatet av en utvärdering av parternas
rationaliseringsavtal. Om denna utvärdering upplyses endast att
den skall ske före halvårsskiftet 1993. Beskedet är djupt
otillfredsställande, inte bara med hänsyn till den knappa
tidsfristen utan också för att det -- som framhålls i den nämnda
motionen -- lämnar så många frågor obesvarade.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att regeringen
skyndsamt bör förelägga riksdagen förslag till en långsiktig
svensk sjöfartspolitik med klara besked om vad rederinäringen
har att rätta sig efter under överskådlig framtid. Vidare vill
utskottet understryka vikten av att svensk sjöfartspolitik
inriktas så att den närmar sig den sjöfartspolitik man inom EG
för närvarande arbetar med att fastställa.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med
motion T22 (s) torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha
följande lydelse:

5. beträffande den framtida inriktningen av
sjöfartspolitiken
att riksdagen med anledning av vad som därom anförs i
propositionen och motion 1992/93:T22 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

Utskottets lagförslag

Bilaga

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning
på fartyg

Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1989:532) om
anställning på fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

En utlänning skall ha tillstånd för att ha anställning som
avser befattning på svenskt fartyg i utrikes trafik
(anställningstillstånd) om inte utlänningen har permanent
uppehållstillstånd i Sverige eller är medborgare i Danmark,
Finland, Island eller Norge.

Kravet på
anställningstillstånd
gäller inte för annan
utlänning som är
medborgare i en stat inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES).

Kravet på
anställningstillstånd
omfattar inte heller annan
utlänning än som avses i
första och andra styckena,
om fartyget huvudsakligen
används i sådan
fjärrfart som avses i 2§
lagen (1958:295) om
sjömansskatt.

Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på
anställningstillstånd.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 1§ andra stycket,
den dag regeringen bestämmer och såvitt avser 1§ i övrigt den
1 januari 1993.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1
Propositionen1
Motionerna2
Utskottet2
1 Bakgrund2
1.1 1987 års sjöfartspolitiska utskottsinitiativ2
1.2 1988 års båda riksdagsbeslut om införande
av rederistöd3
1.3 Beslut under 1991/92 års riksmöte om
upphävande av flagglagen och om avveckling av
rederistödet, m.m.3
1.4 Departementspromemorian En ny svensk
sjöfartspolitik4
2 Propositionens överväganden och förslag5
3 Motionsförslagen6
4 Utskottets ställningstagande7
Hemställan8
Reservationer9
Bilaga
Utskottets lagförslag12