Vissa sekretessfrågor m.m.

Betänkande 1991/92:KU11

Konstitutionsutskottets betänkande 1991/92:KU11

Vissa sekretessfrågor m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Bilaga 1

1991/92
KU11

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1991/92:3 om
sekretess i svenska kyrkan och en motion som har väckts med
anledning av propositionen. Även motioner som har väckts under
den allmänna motionstiden 1991 behandlas i betänkandet.

Utskottet tillstyrker det förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100) som läggs fram i propositionen.
Utskottet lägger även fram förslag till ytterligare ändringar i
sekretesslagen, vilka föranleds av regeringens förslag.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats en meningsyttring och ett särskilt
yttrande.

Propositionen

I proposition 1991/92:3 om sekretess inom svenska kyrkan har
regeringen föreslagit att riksdagen antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

Lagförslaget, som har lagts fram efter hörande av lagrådet,
har intagits i en bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motion med anledning av proposition 1991/92:3

I motion 1991/92:K1 av Johan Lönnroth (v) yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1991/92:3 om
sekretess inom svenska kyrkan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
det bör införas ett moratorium för nya kyrkolagar i avvaktan på
ett skiljande av kyrkan från staten.

Motioner från allmänna motionstiden 1991

1990/91:K401 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lagreglering så att
sekretessen återinförs på så sätt att patienter återigen kan
känna sig säkra på att de uppgifter de lämnat i förtroende till
en privatläkare inte hamnar i fel händer.

1990/91:K402 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet att se över och samordna sekretessreglerna för de
yrkesutövare som gör insatser på samma olycksplats.

1990/91:K403 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ändring i sekretesslagen
beträffande föräldraskap.

1990/91:K407 av Björn Samuelson och Karin Söder (v, c) vari
yrkas att riksdagen beslutar om ändring i sekretesslagen i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:K411 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om sekretessreglerna i förskolan och skolan.

1990/91:K415 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att en lagändring bör komma till stånd mot missbruk av
personuppgifter.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf630.

1990/91:K423 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförs om utgallring och sekretessbeläggning av
uppgifter i register som inte nyttjas för myndighetsutövning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om besvärsrätt vid utlämnande av uppgift.

1990/91:K425 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen framlägger förslag om ändring av
sekretesslagstiftningen innebärande att hemligstämpling av
dokument i offentliga upphandlingsförfaranden ej får ske.

Utskottet

Kyrklig församlingsverksamhet

Propositionen

Enligt lagen (1979:926) om tystnadsplikt för präst inom
svenska kyrkan har den som är prästvigd i svenska kyrkan
tystnadsplikt i fråga om det som han har erfarit under enskilt
skriftermål (dvs. bikt) eller under själavårdande samtal i
övrigt. Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess enligt
7 kap. 4§ andra stycket sekretesslagen (1980:100) för uppgift
som enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i
samband med rådgivningen. Sådan familjerådgivning som handhas av
församlingar eller kyrkliga samfälligheter omfattas av
bestämmelsen. Enligt 7 kap. 15§ andra stycket sekretesslagen
gäller sekretess i ärende om medlemskap i svenska kyrkan, för
uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild
anledning kan antas att den enskilde eller någon som står honom
nära lider men om uppgiften röjs.

Några andra sekretessbestämmelser som uttryckligen omfattar
verksamheten inom svenska kyrkan finns inte.

Inom svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet arbetar
enligt propositionen inte bara präster utan också andra
anställda såsom diakoner och diakonissor,
församlingssekreterare, församlingspedagoger,
diakoniassistenter, församlingssystrar, församlingsassistenter,
assistenter inom sjukhuskyrkan, förskollärare, barntimmeledare
och fritidsledare. Dessutom deltar många frivilliga i
församlingsarbetet.

Inom svenska kyrkans församlingar är enligt propositionen en
stor del av verksamheten av den karaktären att en person som
vänder sig till församlingen utgår från att uppgifter som han
eller hon lämnar till någon som tjänstgör där inte lämnas
vidare. I propositionen anförs vidare att de som har
själavårdande uppgifter i församlingarna utan att vara
prästvigda har ett stort behov av att kunna försäkra de
människor de möter att de har tystnadsplikt. Därigenom kan det
för samtalen nödvändiga förtroendet skapas. Även om kyrkans
personal hanterar dessa frågor på det förtroendefulla sätt som
kan förväntas, framstår det enligt propositionen som en brist
att det saknas uttryckliga bestämmelser om sekretess på området.

I propositionen anförs vidare att en inte obetydlig del av
församlingsarbetet är av den karaktären att det kan jämställas
med arbetet inom socialtjänsten för vilken sekretess gäller
enligt 7 kap. 4§ sekretesslagen. Inom denna del av
församlingsarbetet är enligt propositionen behovet av skydd för
känsliga uppgifter i fråga om enskilda personer av samma slag
som inom socialtjänsten. I propositionen anförs att avsaknaden
av uttryckliga sekretessbestämmelser också på detta område
framstår som en brist.

Enligt propositionen finns det alltså ett behov av att skapa
ett lagstadgat sekretesskydd inom svenska kyrkans
församlingsverksamhet. I propositionen föreslås därför att det i
sekretesslagen förs in en ny bestämmelse om sekretess i svenska
kyrkans församlingsvårdande verksamhet. Enligt bestämmelsen
skall sekretess gälla där för uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas
utan att den enskilde eller någon som står honom nära lider men.

Motionen

I motion 1991/92:K1 av Johan Lönnroth (v) förklarar motionären
att svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet är mycket
värdefull och att de sekretessregler som föreslås i
propositionen är helt rimliga. De borde enligt motionären gälla
inom alla trossamfund. Det är enligt motionären samtidigt
orimligt att en religiös riktning särbehandlas genom
lagstiftning.

Motionären anför att statskyrkosystemet strider mot
regeringsformens portalparagraf om de medborgerliga fri- och
rättigheterna och att riksdagen redan alltför länge har
tolererat undantagsregler för statskyrkan. Riksdagen bör enligt
motionären ha ett moratorium för ny lagstiftning om kyrkan och i
stället maximalt påskynda frigörelseprocessen (yrkande 2).
Motionären anser därför att propositionen bör avslås (yrkande
1).

Utskottets bedömning

Till en början vill utskottet erinra om att frågan om en
utvidgning av sekretessen på svenska kyrkans område
aktualiserades år 1977 under förarbetena till sekretesslagen men
att den då inte genomfördes. Som anförs i propositionen har
olika organ inom kyrkan därefter vid flera olika tillfällen
begärt en utvidgad sekretess inom församlingsarbetet. I
propositionen föreslås nu en sådan utvidgning i fråga om
själavårdande och diakonal verksamhet samt i fråga om barn- och
ungdomsverksamhet.

En i de flesta fall avgörande förutsättning för att ett
själavårdande samtal skall bli meningsfullt är att det som
kommer fram där stannar mellan samtalsparterna. För präster i
svenska kyrkan gäller därför tystnadsplikt i fråga om vad de har
erfarit under sådana samtal. Som anförs i propositionen deltar
emellertid även andra än präster i den själavårdande
verksamheten. Man kan utgå från att även de iakttar tystnad om
de uppgifter om enskildas personliga förhållanden som de då får
del av. I likhet med regeringen finner utskottet att det dock
framstår som en brist att det saknas uttryckliga föreskrifter om
sekretess i dessa fall.

Som vidare anförs i propositionen kan församlingarnas
diakonala verksamhet och deras verksamhet bland barn och
ungdomar jämställas med arbete som bedrivs inom socialtjänsten.
Gemensamt för dessa olika verksamheter är att det där kan
förekomma uppgifter av känslig natur om enskildas personliga
förhållanden. För socialtjänsten gäller sekretess enligt 7 kap.
4§ sekretesslagen. Utskottet delar regeringens uppfattning att
behovet av skydd för känsliga uppgifter i fråga om enskilda
personer är av samma slag inom denna del av församlingarnas
verksamhet som inom socialtjänsten. I likhet med regeringen
finner utskottet att avsaknaden av uttryckliga sekretessregler
framstår som en brist också på detta område.

Utskottet anser således i likhet med regeringen att det finns
ett behov av att skapa ett lagstadgat sekretesskydd inom svenska
kyrkans församlingsverksamhet.

När det gäller den närmare utformningen av ett sådant
sekretesskydd finner utskottet i likhet med regeringen att
sekretessen inte bör knytas till vissa befattningshavare utan
till en viss verksamhet. Själavårdande och diakonal verksamhet
samt barn- och ungdomsverksamhet bör, som regeringen föreslår,
kunna få den sammanfattande benämningen församlingsvårdande
verksamhet. Med hänsyn till vad som anförts om motivet till
sekretesskyddet bör enligt utskottets mening med
församlingsvårdande verksamhet i detta sammanhang förstås dels
den rent själavårdande verksamheten, dels sådan diakonal
verksamhet och sådan barn- och ungdomsverksamhet som normalt
motsvaras av verksamhet inom socialtjänsten. Det sagda innebär
således att en fritidsverksamhet för barn och ungdom, som kyrkan
bedriver och som inte kan jämställas med arbete inom
socialtjänsten, inte heller utgör sådan församlingsvårdande
verksamhet som det här är fråga om.

Som anförs i propositionen bör det föreslagna sekretesskyddet
ha samma omfattning som sekretesskyddet inom socialtjänsten.
Sekretess bör därför gälla inom svenska kyrkans
församlingsvårdande verksamhet för uppgifter om enskilds
personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att den enskilde eller någon som står honom nära
lider men. Sekretessbestämmelsen bör således utformas på det
sätt som regeringen har föreslagit. Härutöver krävs emellertid
några ändringar i 14 kap. sekretesslagen som inte berörs i
propositionen.

I 14 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om vissa
begränsningar i sekretessen. Enligt 2§ fjärde stycket hindrar
sekretess således inte att uppgift som angår misstanke om brott
lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan
myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är
föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan
påföljd än böter. För uppgift som omfattas av
socialtjänstsekretess gäller detta enligt paragrafens femte
stycke endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är
föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
Socialtjänstsekretess hindrar dock enligt samma stycke inte att
uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap.
brottsbalken (brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid
och sexualbrott) mot någon som inte har fyllt arton år lämnas
till åklagarmyndighet eller polismyndighet.

I 3 § första stycket finns en bestämmelse som innebär en
mycket vittgående begränsning av den sekretess som gäller mellan
myndigheterna. Enligt den bestämmelsen får en myndighet lämna
sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet, om det är
uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde
framför det intresse som sekretessen skall skydda. Enligt
paragrafens andra stycke gäller detta dock inte i fråga om
socialtjänstsekretessen.

Enligt utskottets mening bör bestämmelserna i 2§ femte
stycket och 3§ andra stycket kompletteras så att vad som där
föreskrivs i fråga om sekretessbelagda uppgifter inom
socialtjänsten också skall gälla i fråga om sekretessbelagda
uppgifter inom svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet propositionens
lagförslag med de tillägg som utskottet nu har förordat.
Utskottet avstyrker därmed yrkandet om avslag på propositionen i
motion 1991/92:K1 (yrkande 1). Utskottets ställningstagande
innebär att utskottet inte vill förorda något moratorium för ny
lagstiftning som rör svenska kyrkan. Utskottet avstyrker
yrkandet härom i motion 1991/92:K1 (yrkande 2).

I bilaga 2 till detta betänkande lägger utskottet fram
förslag till ändringar i 14 kap. sekretesslagen.

Privatläkarjournaler

Bestämmelser om sekretess inom hälso- och sjukvårdsverksamhet
till skydd för den enskildes intressen finns i 7 kap. 1§
sekretesslagen. Enligt paragrafen gäller sekretess inom hälso-
och sjukvården för uppgifter om enskildas hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden.

Med hälso- och sjukvård förstås främst den öppna och slutna
sjukvård som bedrivs enligt hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763). Hit hör också den förebyggande medicinska
hälsovården. Som exempel kan anges verksamheterna vid mödra- och
barnavårdscentralerna och vid den psykiska barn- och
ungdomsvården. Tandvård innefattas också i hälso- och sjukvård.
Bestämmelsen är tillämplig på sådan hälso- och sjukvård som
bedrivs i andra förvaltningar, t.ex. inom skolan,
socialtjänsten, kriminalvården, försvarsmakten och
företagshälsovård i det allmännas verksamhet.

För hälso- och sjukvårdssekretessen gäller ett s.k. omvänt
skaderekvisit. Det innebär att en uppgift inte får lämnas ut, om
det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon som är närstående till honom lider men.
Utgångspunkten vid bedömningen av om en uppgift skall lämnas ut
är alltså att sekretess skall gälla för uppgiften.

För personalen vid sjukhus, läkarmottagningar,
tandläkarmottagningar m.m. som drivs i enskild regi gäller inte
sekretesslagen. För dem tillämpas lagen (1980:11) om tillsyn
över hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. I lagen anges vad som
avses med hälso- och sjukvårdspersonal. Den som tillhör eller
har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen får inte obehörigen
röja vad han i sin verksamhet har erfarit om en enskilds
hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som
obehörigt röjande anses inte att någon fullgör
uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning (6§).
Enligt förarbetena till denna lydelse av paragrafen skall det i
princip råda samma sekretess inom den privata hälso- och
sjukvården som inom sådan vård som bedrivs inom det allmänna
(prop. 1980/81:28 s.22).

Enligt patientjournallagen (1985:562) skall vid vård,
undersökning och behandling av patienter inom allmän och enskild
hälso- och sjukvård föras patientjournal. Journalen skall föras
för varje patient och får inte vara gemensam för flera
patienter.

När en privatpraktiserande läkare eller tandläkare avlider
eller hans verksamhet upphör av andra skäl uppstår frågan vad
som skall ske med läkarens eller tandläkarens journaler. Fram
till avvecklingen av länsläkarorganisationen år 1981 förekom det
att länsläkaren tog över sådana arkiv och lät förvara dem med
utnyttjande av länsstyrelsens arkivresurser. Därefter har olika
lösningar tillämpats från fall till fall.

I betänkandet (Ds S 1984:18) Journalarkiv utanför den
offentliga hälso- och sjukvården och tandvården lägger
journalutredningen fram förslag om vad som i dessa fall skall
ske med journalerna, om de inte tas om hand på ett för
patienterna betryggande sätt. Förslaget innebär att arkivet --
efter beslut av socialstyrelsen -- skall kunna överföras till
länsstyrelsen. Enligt förslaget skall samma sekretess gälla för
uppgifterna i dessa patientjournaler som gäller för sådana
uppgifter inom hälso- och sjukvården.

Enligt en propositionsförteckning som har upprättats inom
statsrådsberedningen den 21 oktober 1991 beräknas en proposition
om privata journalarkiv bli avlämnad i december månad 1991. Från
socialdepartementet har inhämtats att det nämnda betänkandet
ligger till grund för propositionsarbetet.

Motionen

I motion 1990/91:K401 av Birgit Henriksson (m) anför
motionären att bristen på regler kan medföra att
privatläkarjournaler kan komma att arkiveras hos landstingen.
Det innebär enligt motionären att ingen i dag kan vara säker på
att förtroenden till privatläkare hålls hemliga för den
offentliga sjukvården. Motionären efterlyser därför
sekretessregler för sådana journaler som överförs till den
offentliga hälso- och sjukvården.

Utskottets bedömning

Som framgår av det föregående pågår i regeringskansliet ett
arbete med en proposition om journalarkiv. Den fråga som tas upp
i motionen omfattas av detta arbete. Utskottet anser att arbetet
inte bör föregripas av något ställningsstagande från riksdagens
sida och avstyrker därför motion 1990/91:K401.

Räddningsarbete på olycksplatser

Bakgrund

På en olycksplats kan personal från räddningskåren, polisen
och hälso- och sjukvården m.fl. gemensamt delta i
räddningsinsatserna.

För räddningskårens personal finns inga sekretessbestämmelser.

Enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretess för uppgift
som hänför sig till polismyndighets verksamhet för att
förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, om det kan antas
att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas
eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

Hos polismyndighet gäller vidare enligt 7 kap. 19§
sekretesslagen sekretess för sådan uppgift om enskilds
personliga förhållanden som hänför sig till verksamhet som
enbart innefattar hjälp eller annat bistånd åt enskild. För
sekretessen gäller ett s.k. rakt skaderekvisit. Det innebär att
en uppgift inte får lämnas ut, om det kan antas att den enskilde
eller någon som står honom nära lider men, om uppgiften röjs.
Utgångspunkten för bedömningen av om en uppgift skall lämnas ut
är alltså att uppgiften skall vara offentlig.

Som framgår av redogörelsen i föregående avsnitt finns för
hälso- och sjukvårdsverksamheten bestämmelser om en strängare
sekretess till skydd för den enskildes intressen i 7 kap. 1§
sekretesslagen.

Motionen

I motion 1990/91:K402 av Margitta Edgren (fp) anför motionären
att de angivna skillnaderna i sekretess kan försvåra ett
samordnat uppträdande på en olycksplats och vara till skada för
de människor som är inblandade. Enligt hennes mening bör hälso-
och sjukvårdssekretessens omvända skaderekvisit gälla för alla
dem som deltar i räddningsinsatser på samma olycksplats.

Utskottets bedömning

För dem som i allmän tjänst deltar i räddningsinsatser på en
olycksplats gäller olika sekretessbestämmelser beroende på i
vilken verksamhet de normalt är verksamma. Dessa bestämmelser är
komplicerade och många gånger svåra att tillägna sig. Att införa
särskilda sekretessbestämmelser som är gemensamma för dem som
kan komma att delta i arbetet på en olycksplats skulle enligt
utskottets mening göra regelsystemet än mer komplicerat och
svårtillgängligt. En särskild svårighet i det sammanhanget som
utskottet vill peka på är hur begreppet olycksplats skall
definieras. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K402.

Uppgifter rörande faderskap

Bakgrund

Bestämmelser om sekretess inom socialtjänsten finns som
tidigare nämnts i 7kap.4§sekretesslagen. Inom
socialtjänsten gäller sekretess för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att den enskilde eller någon som står honom nära
lider men.
Socialnämnds befattning med ärenden om fastställande av
faderskap räknas som socialtjänst.

Liksom i fråga om hälso- och sjukvårdssekretess gäller ett
s.k. omvänt skaderekvisit för socialtjänstsekretessen. Det
innebär att en uppgift inte får lämnas ut, om det inte står
klart att uppgiften får röjas utan att den enskilde eller någon
som är närstående till honom lider men. Utgångspunkten vid
bedömningen av om en uppgift skall lämnas ut är alltså att
sekretess skall gälla för uppgiften.

Regeringsrätten har med stöd av 7 kap. 4 § sekretesslagen i en
dom den 7 juni 1989 vägrat en vuxen person att få del av
uppgifter i en barnavårdsakt som utvisar vem som kunde vara
personens fader.

I samband med riksdagsbehandlingen av proposition 1989/90:107
om godkännande av FN-konventionen om barnens rättigheter
uppmärksammades denna sekretessfråga i en motion (1989/90:So50
av Lars Werner (v) m.fl.).

I ett yttrande till socialutskottet över motionen anförde
konstitutionsutskottet att det är angeläget att intresset av att
en person skall kunna få tillgång till uppgifter om sin börd i
möjligaste utsträckning kan tillgodoses. Utskottet erinrade om
att barnets intresse att få sådan vetskap har beaktats i
inseminationslagen (1984:1140), som ger ett barn som har avlats
genom insemination rätt att självt få del av uppgifter om
spermagivaren under förutsättning att barnet nått tillräcklig
mognad. Enligt utskottet fanns det anledning för regeringen att
i lämpligt sammanhang överväga en ändring av sekretesslagen för
att tillgodose det nämnda intresset (1989/90:KU8y).

Socialutskottet delade konstitutionsutskottets inställning
(1989/90:SoU28).

Vid föregående riksmöte togs frågan upp på nytt. Utskottet
hänvisade därvid till sitt tidigare uttalande i yttrandet till
socialutskottet (1990/91:KU10).

Inom justitiedepartementet pågår ett arbete med en
departementspromemoria angående ändringar i sekretesslagen.
Promemorian beräknas bli föremål för remissbehandling under
våren 1992. Enligt uppgift från departementet kommer frågan om
sekretess beträffande uppgifter om faderskap att behandlas i
promemorian.

Motionerna

I motion 1990/91:K403 av Ingrid Andersson m.fl. (s) förklarar
motionärerna att det är oacceptabelt att eventuellt men för
fadern skall ha större vikt än en människas intresse av att veta
sitt biologiska ursprung. De menar att sekretesslagen bör ändras
så att det aldrig skall vara möjligt att samhället har uppgifter
om en människas identitet utan att kunna lämna ut dem till den
det berör. Samma synpunkter förs fram i motion 1990/91:K407 av
Björn Samuelson (v) och Karin Söder (c). De anser att det i
7kap. 4 § sekretesslagen bör införas en bestämmelse av
innebörd att sekretess ej skall gälla i förhållande till den
enskildes barn beträffande uppgifter om föräldraskap som finns
inom socialtjänsten.

Utskottets bedömning

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motionerna.
Som utskottet tidigare har anfört är det angeläget att intresset
att en person skall kunna få tillgång till uppgifter om sin börd
tillgodoses i den utsträckning som det är möjligt.
Utskottet konstaterar därför med tillfredsställelse att frågan
nu bereds i regeringskansliet. Utskottet avstyrker motionerna
1990/91:K403 och 1990/91:K407.

Sekretess mellan förskolan och grundskolan

Bakgrund

För uppgifter i den elevvårdande verksamheten i förskolan
gäller socialtjänstsekretess enligt 7 kap. 4§ sekretesslagen.
För socialtjänstsekretessen gäller som framgår av det föregående
ett s.k. omvänt skaderekvisit. Det innebär att en uppgift inte
får lämnas ut, om det inte står klart att uppgiften kan röjas
utan att den enskilde eller någon som är närstående till honom
lider men. Utgångspunkten vid bedömningen av om en uppgift skall
lämnas ut är alltså att sekretess skall gälla för uppgiften.

Inom det obligatoriska skolväsendet gäller enligt 7 kap. 9§
andra stycket sekretesslagen sekretess i skolans elevvårdande
verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden. Ett
rakt skaderekvisit gäller. Det innebär att en uppgift inte får
lämnas ut, om det kan antas att den som uppgiften rör eller
någon som står honom nära lider men om uppgiften röjs.
Utgångspunkten vid bedömningen om en uppgift skall lämnas ut är
alltså här att uppgiften skall vara offentlig.

Som tidigare nämnts finns det i 14 kap. 3 § första stycket
sekretesslagen en allmän bestämmelse om begränsning av
sekretessen mellan myndigheterna. Bestämmelsen innebär att en
myndighet får lämna sekretessbelagda uppgifter till en annan
myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften
lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall
skydda. Enligt en föreskrift i paragrafens andra stycke gäller
dock inte detta i fråga om sekretessen inom socialtjänsten och
hälso- och sjukvården. Något sådant undantag görs dock inte för
sekretessbelagda uppgifter inom skolans elevvårdande verksamhet.

I betänkandet 1988/89:KU14 behandlades en motion vari begärdes
sådana ändringar i sekretesslagen att den elevvårdande
verksamheten i förskolan och i den obligatoriska skolan kommer
att omfattas av samma sekretessregler.

I ett yttrande över motionen har skolöverstyrelsen anfört att
det för skolans del inte förelåg ett så stort behov av uppgifter
från sjukvårdens och socialtjänstens sekretessområden att
bestämmelsen i 14kap. 3§ sekretesslagen om utlämnande av
sekretessbelagda uppgifter till annan myndighet bör göras
tillämplig på dessa områden eller att någon annan åtgärd med
liknande effekt bör vidtas. De möjligheter som sekretesslagen
ger i dag för att tillgodose skolans behov av information är
enligt skolöverstyrelsens mening tillräckliga. Det har enligt
skolöverstyrelsen omvittnats att lärare på grundskolans första
årskurs haft vissa svårigheter att få uppgifter om barn från
förskolan inför skolstarten. I många fall har dessa svårigheter
dock berott på att tjänstemännen inte tolkat sekretesslagen på
ett riktigt sätt. De problem om överföring av uppgifter som kan
finnas bör enligt skolöverstyrelsen lösas på samförståndets väg
i enlighet med lagens anda. Det har visat sig att detta i de
allra flesta fall är möjligt. Det skall enligt skolöverstyrelsen
inte heller glömmas att den lågstadielärare, som övertar barnen
från barnomsorgen, har möjlighet att själv ha direkt kontakt med
föräldrarna.

Med anledning av den nämnda motionen och andra motioner som
gällde frågor om sekretess inom och mellan myndigheter på andra
vårdområden uttalade utskottet att det fanns behov av en
belysning av de problem som hade redovisats i motionerna och i
remissyttranden över motionerna. Utskottet ansåg det påkallat
att begära en översyn av sekretessreglerna som skulle syfta till
en smidigare tillämpning av de grundläggande reglerna i fall där
tillämpningen i dag är till uppenbar nackdel för den enskilde ur
vård- och behandlingssynpunkt.

Utskottets uttalande ledde till att det inom
justitiedepartementet upprättades promemorian (Ds 1990:11)
Sekretess inom och mellan myndigheterna på vårdområdet.
Promemorian har legat till grund för vissa ändringar i
sekretesslagen som beslutades under föregående riksmöte (prop.
1990/91:111, KU34, rskr. 257).

I promemorian anförs att det vid den uppföljning som har
gjorts inom justitiedepartementet från en del håll har
framhållits att det skulle vara värdefullt om lärarna i
grundskolans lågstadium informerades om allvarliga problem hos
barn. Sådan information borde lämnas av förskolan. Det sägs
också att synpunkter även hade framförts att någon uppmjukning
inte bör göras i sekretessen för att göra ett sådant
uppgiftslämnande möjligt.

Enligt promemorian torde uppgifter i viss utsträckning efter
en skadebedömning kunna lämnas från socialtjänsten till skolan.
I detta sammanhang erinras i promemorian om vad föredragande
statsrådet har uttalat när det gäller sekretesskyddet för
uppgifter hos en skolpsykolog. Enligt det uttalandet bör det
inte sällan vara klart att det inte är till men för den enskilde
om uppgifter lämnas ut i syfte att hjälpa den unge (prop.
1988/89:67). Som skolöverstyrelsen framhåller bör vidare enligt
promemorian de problem som finns med att lämna ut uppgifter
kunna lösas med samtycke från berörda personer. Ett sådant
tillvägagångssätt är det som bäst står i överensstämmelse med
intentionerna i socialtjänstlagstiftningen. I promemorian
erinras vidare om att det i första hand ankommer på
socialtjänsten att bistå ett barn som har allvarliga sociala
problem. Om man från socialtjänstens sida anser det nödvändigt
att skolan medverkar i detta stöd, torde enligt promemorian
uppgifter kunna lämnas från socialtjänsten till skolan med stöd
av 1 kap. 5 § sekretesslagen. Enligt den paragrafen utgör
sekretess inte hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är
nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna
fullgöra sin verksamhet. Med hänsyn till det sagda bör det
enligt promemorian inte föreslås några lättnader i sekretessen
mellan socialtjänsten och skolan.

Något förslag om sådana lättnader lades heller inte fram i den
nämnda propositionen om ändringar i sekretesslagen (prop.
1990/91:111). I propositionen anfördes att tillräckliga skäl
inte hade kommit fram för att förordna om undantag för sekretess
på detta område. Vid riksdagsbehandlingen förekom ett
motionsyrkande med en begäran om en översyn av de
sekretessregler som har betydelse för samarbetet mellan
socialtjänsten och skolan (motion 1990/91:So276 yrkande 3 av
Olof Johansson m.fl. [c]). Utskottet avstyrkte motionen och
förklarade därvid att utskottet utgick från att man i
regeringskansliet med uppmärksamhet följer frågan
(1990/91:KU34). Mot detta ställningstagande anmäldes en
reservation (c).

Motionen

Enligt motion 1990/91:K411 av Gudrun Norberg (fp) bör samma
sekretessbestämmelser gälla för lärare och för förskollärare.
Motionären menar att sekretessbestämmelserna skall fungera så
att de skyddar eleven utåt, och hon anser att problem måste
kunna diskuteras mellan förskolan och grundskolan. Det viktiga
enligt motionären är att sekretessen gäller runt barnet -- med
barnet i centrum.

Utskottets bedömning

Utskottet finner inte skäl att frångå sitt tidigare
ställningstagande och avstyrker därför motion 1990/91:K411.

Missbruk av personuppgifter i s.k. kontaktannonser

Bakgrund

Till skydd för den personliga integriteten finns bestämmelser
i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen om förtal. I lagen
(1978:800) om namn och bild i reklam finns vidare bestämmelser
om förbud för näringsidkare att vid marknadsföring använda
framställning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan
dennes samtycke.

I integritetsskyddskommitténs slutbetänkande (SOU 1980:8)
Privatlivets fred lades ett förslag fram om en ny bestämmelse i
brottsbalken om kränkning av privatlivets fred. Bestämmelsen
skulle få en motsvarighet i tryckfrihetsförordningens
brottskatalog. Enligt bestämmelsen skulle den straffas som om
annans privata angelägenheter lämnar uppgift som är ägnad att
medföra skada eller lidande för denne.

Betänkandet överlämnades till yttrandefrihetsutredningen. I
sitt betänkande (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten avrådde
utredningen från en sådan lagstiftning. Utredningen föreslog
emellertid ökade möjligheter att väcka allmänt åtal för
ärekränkningsbrott.

I proposition 1986/87:151 om ändringar i
tryckfrihetsförordningen avvisades båda förslagen. I frågan om
kriminalisering av kränkningar av privatlivets fred hänvisade
departementschefen till att man mer borde lita till pressens
självsanerande verksamhet än på lagstiftning. Vid
riksdagsbehandlingen av ärendet uttalade utskottet att det för
det dåvarande inte var påkallat med några åtgärder från
statsmakternas sida i syfte att undvika publicitetsskador för
enskilda. Utskottet fann det emellertid angeläget att regeringen
noggrant följer utvecklingen och, om det visar sig erforderligt,
återkommer med förslag till åtgärder (KU 1987/88:36 s.15).

Motionen

I motion 1990/91:K415 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro
Westerholm (fp) tar motionärerna upp den s.k. kontaktförmedling
som innebär att män i Sverige genom förmedlares försorg och mot
betalning kan skaffa sig kvinnor från utlandet. Motionärerna
anför att det i anslutning härtill förekommer missbruk av bilder
och personuppgifter. Utländska kvinnor, som varken vet om det
eller har bett om det, annonseras ut i pornografiska tidningar.
Utskottets bedömning

Utskottet anser att en utvidgad kriminalisering på det
tryckfrihetsrättsliga och yttrandefrihetsrättsliga området så
långt möjligt bör undvikas. I likhet med vad utskottet uttalade
i betänkandet KU 1987/88:36 anser utskottet att det inte heller
för närvarande är påkallat med några åtgärder från
statsmakternas sida i syfte att undvika publicitetsskador för
enskilda. Utskottet utgår emellertid från att regeringen
noggrant följer utvecklingen och lägger fram förslag till
åtgärder, om det visar sig nödvändigt. Någon åtgärd från
riksdagens sida med anledning av motionen bör enligt utskottet
inte vidtas. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K415.

Sekretessbeläggning och utgallring av uppgifter i vissa
register

Bakgrund

Under föregående riksmöte behandlade utskottet en motion
(1989/90:K434 yrkande 5 av Anders Björck m.fl. [m]) vari
begärdes ett tillkännagivande till regeringen om att ökad
utgallring skulle ske av vissa känsliga uppgifter hos
myndigheterna. I motionen anfördes att detta främst skulle gälla
uppgifter som inte rör myndighetsutövning.

Utskottet hänvisade till den då nyligen antagna arkivlagen
(1990:782). I det lagstiftningsärendet hade en diskussion ägt
rum om den avvägning som måste ske mellan, å ena sidan,
forskningens behov samt, å andra sidan, skyddet för medborgarnas
personliga integritet. Utskottet ansåg inte att det fanns någon
anledning att föreslå riksdagen någon åtgärd med anledning av
motionen (1990/91:KU10).

Motionen

I motion 1990/91:K423 yrkande 5 av Anders Björck m.fl. (m)
förespråkar motionärerna utgallring och sekretessbeläggning av
uppgifter i register som inte används för myndighetsutövning.

Utskottets bedömning

De frågor som tas upp i motionen kan komma att bli föremål för
uppmärksamhet i det arbete som bedrivs inom utredningen (Ju
1989:02) om en översyn av datalagen (datalagsutredningen). I
likhet med vad utskottet uttalade vid föregående riksmöte finner
utskottet inte anledning att föreslå riksdagen någon
åtgärd. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K423 yrkande
5.

Rätt att överklaga beslut om utlämning av sekretesskyddade
uppgifter

Bakgrund

Den som berörs av att sekretesskyddade uppgifter lämnas ut har
ingen rätt att överklaga ett beslut om utlämnande av
uppgifterna.

Vid 1987/88 års riksmöte behandlade utskottet en motion
(1987/88:K431 yrkande 2 av Anders Björck m.fl. [m]) som
förespråkade att en sådan rätt skulle införas. Utskottet
avstyrkte motionen. Utskottet anförde därvid att de skäl för och
emot den nuvarande ordningen, som endast ger den som har begärt
utlämnande rätt att överklaga ett beslut att vägra att lämna ut
uppgifter, ingående har belysts senast i samband med
sekretesslagens tillkomst. Därvid befanns de i och för sig
beaktansvärda fördelarna med en utvidgad rätt till överklagande
inte kunna uppväga de nackdelar som skulle vara oundvikliga. Det
betonades att en sådan utvidgning skulle äventyra vad som oftast
har avgörande betydelse när offentlighetsprincipen skall
tillämpas, nämligen att prövningen sker snabbt.

Utskottet hänvisade också till data- och
offentlighetskommitténs betänkande (SOU 1987:31)
Integritetsskyddet i informationssamhället 4 Personregistrering
och användning av personnummer. Kommittén uttalade där att en
effektivare tillsyn över sekretesslagstiftningen och en
förbättrad garanti mot en slapp tillämpning skulle kunna
åstadkommas med en klagorätt för den registrerade. Kommittén
ansåg emellertid att det knappast går att motivera krav på en
utvidgad rätt att överklaga beslut enbart med utgångspunkt i de
begränsade erfarenheter av sekretesslagens tillämpning som
kommittén har gjort. Enligt en majoritet inom kommittén borde
frågan övervägas på nytt i samband med en framtida översyn av
sekretesslagen.

Utskottet anslöt sig till kommitténs bedömning (KU 1987/88:5).

Vid föregående riksmöte avstyrkte utskottet två motioner
(1989/90:K410 yrkande 7 av Birgit Friggebo m.fl. [fp] och
1989/90:K434 yrkande 6 av Anders Björck m.fl. [m]) med samma
innebörd (1990/91:KU10).

Motionen

I motion 1990/91:K423 yrkande 6 av Anders Björck m.fl. (m)
vänder sig motionärerna mot att beslut om uppgiftslämnande
enligt sekretesslagen kan fattas av myndigheterna utan möjlighet
för den registrerade att reagera. Motionärerna anför att det
finns skäl att överväga en rätt för den registrerade att
överklaga utlämningsbeslut.

Utskottets bedömning

Även den nu berörda frågan kan komma att tas upp i
datalagsutredningens fortsatta arbete. I likhet med vad
utskottet uttalat vid föregående tillfällen anser utskottet att
någon åtgärd från riksdagens sida inte bör vidtas. Utskottet
avstyrker därför motion 1990/91:K423 yrkande 6.

Sekretess vid offentlig upphandling

Bakgrund

Enligt 6 kap. 2 § andra stycket sekretesslagen gäller
sekretess, med visst angivet undantag, för uppgift som hänför
sig till ärende angående förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller
användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan
antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Angår
ärendet upphandling eller angår det försäljning av lös egendom
för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud inte i
något fall lämnas till annan än den som har avgett anbudet
förrän alla anbuden offentliggörs eller avtal har slutits eller
ärendet annars har slutförts.

Enligt 8 kap. 10 § sekretesslagen gäller sekretess hos
myndighet för uppgift om affärs- eller driftförhållanden för
enskild som i annat fall än som avses i 8 och 9 §§ nämnda
kapitel har trätt i affärsförbindelse med myndigheten, om det av
särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om
uppgiften röjs.

Motionen

I motion 1990/91:K425 av Nic Grönvall (m) pekar motionären på
att den offentliga upphandlingen skall präglas av öppenhet och
affärsmässighet. Möjligheten till sekretessbeläggning kan
emellertid enligt motionären allvarligt rubba dessa principer.
Han anför att offentlig upphandling behandlas i det europeiska
integrationsarbetet i syfte att åstadkomma en verklig frihandel
inom den offentliga upphandlingen. Motionären efterlyser förslag
till ändring av sekretesslagen som innebär att
sekretessbeläggning inte kan ske av dokument i den offentliga
upphandlingen.

Utskottets bedömning

Principen om att medborgarna har rätt att ta del av handlingar
hos myndigheterna infördes i vårt land redan i mitten av
1700-talet. Den innebär att verksamheten hos det allmänna i stor
utsträckning är öppen för insyn från allmänheten, och den har
fått en särställning i vårt rättssystem genom
grundlagsregleringen om allmänna handlingars offentlighet i
2kap. tryckfrihetsförordningen. Allmänheten och massmedierna
har hos oss en insyn i de offentliga organens verksamhet som vid
en internationell jämförelse framstår som mycket vidsträckt.

Principen om rätten att ta del av handlingar hos myndigheterna
kan självfallet inte gälla utan undantag. Denna rätt är därför
begränsad med hänsyn till olika intressen, t.ex. intresset av
skydd för det allmännas eller enskilds ekonomiska förhållanden
enligt 6 kap. 2§ och 8 kap. 10§ sekretesslagen. Enligt
utskottets mening är någon ändring i dessa bestämmelser inte
påkallad. Utskottet förutsätter emellertid att hithörande frågor
uppmärksammas vid den genomgång av bestämmelserna om offentlig
upphandling som sker med anledning av det EES-avtal varom en
överenskommelse nyligen träffades mellan EG, EGs medlemsstater
och EFTAs medlemsstater. Med det anförda avstyrker utskottet
motion 1990/91:K425.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sekretess inom svenska kyrkan

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:K1 och med
anledning av proposition 1991/92:3 dels antar regeringens
förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), dels
beslutar att 14 kap. 2 och 3 §§ sekretesslagen (1980:100) skall
erhålla ändrad lydelse i enlighet med av utskottet framlagt
förslag i bilaga 2, dels beslutar om sådan ändring av
ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100) som föranleds härav,
men. (v)

2. beträffande övriga frågor om sekretess m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K401, 1990/91:K402,
1990/91:K403, 1990/91:K407, 1990/91:K411, 1990/91:K415,
1990/91:K423 yrkandena 5 och 6 samt 1990/91:K425.

Stockholm den 21 november 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina
Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Sören Lekberg (s), Torgny
Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd),
Ulla Pettersson (s), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström
(s), Henrik S Järrel (m) och Elvy Söderström (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Johan Lönnroth (v) anför:

Enligt min mening hade den del av utskottets yttrande som på
s.4 börjar med "Till en början" och på s. 6 slutar med "14
kap. sekretesslagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att svenska kyrkans församlingsvårdande
verksamhet är mycket värdefull och att de sekretessregler som
föreslås i propositionen i och för sig är helt rimliga. Sådana
regler borde gälla inom alla trossamfund. Utskottet finner
samtidigt att det är orimligt att en religiös riktning
särbehandlas genom lagstiftning.

Statskyrkosystemet strider enligt utskottets uppfattning mot
regeringsformens portalparagraf om de medborgerliga fri- och
rättigheterna. Utskottet anser att riksdagen redan alltför länge
har tolererat undantagsregler för statskyrkan. Riksdagen bör nu
införa ett moratorium för ny lagstiftning om svenska kyrkan och
i stället maximalt påskynda frigörelseprocessen. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I enlighet
härmed avstyrker utskottet propositionen.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
mom.1 borde ha hemställt:

1. beträffande sekretess inom svenska kyrkan

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K1
dels avslår det i proposition 1991/92:3 framlagda förslaget till
lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), dels som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ny
lagstiftning om svenska kyrkan.

Särskilt yttrande

Ulla Pettersson (s) anför:

Att offentlig upphandling i vissa fall behöver omgärdas av
sekretesskydd är förståeligt. Avtalet om koncessionen i
Gotlandstrafiken är på denna grund hemligt för såväl allmänhet
som politiskt ansvariga på Gotland. Det är anmärkningsvärt att
dessa sekretessregler kan användas på så sätt att befolkningen i
ett helt län ställs utan information om innehållet i ett avtal
av grundläggande betydelse för länets offentliga och privata
verksamhet.

Bilaga 1

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens

Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
14 kap.

2 §1

Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i
1 § lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för
1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller
skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt
förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i
verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer,
2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där
uppgiften förekommer, eller
3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften
förekommer.

Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller
skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol eller myndighet
som bedriver förundersökning i brottmål.

Sekretess hindrar inte att uppgift om enskilds adress,
telefonnummer och arbetsplats lämnas till en myndighet, om
uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen
(1970:428). Uppgift hos televerket om enskilds telefonnummer får
dock, om den enskilde hos televerket begärt att abonnemanget
skall hållas hemligt och uppgiften omfattas av sekretess enligt
9 kap. 8 § tredje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som
begär uppgiften finner att det kan antas att den som söks för
delgivning håller sig undan eller att det annars finns
synnerliga skäl.

Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om
brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan
myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är
föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan
påföljd än böter.

För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1--6 §§, 8
kap. 8 § första stycket, 9 eller 15§ eller 9 kap. 4 eller 7 §,
8 § första eller andra stycket eller 9 § andra stycket gäller
vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt angår
misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare
straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7
kap. 1 eller 4 § inte att uppgift som angår misstanke om brott
enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har
fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller
polismyndighet.

För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap.
1--6och 33 §§, 8 kap. 8 § första stycket, 9 eller 15 §
eller 9 kap. 4 eller 7 §, 8 § första eller andra stycket eller 9
§ andra stycket gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket
endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är
föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Dock hindrar
sekretess enligt 7 kap. 1, 4 eller 33 § inte att uppgift som
angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken
mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till
åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Tredje och fjärde styckena gäller inte uppgift som omfattas av
sekretess enligt 9 kap. 9 § första stycket.

Sekretess enligt 7 kap. 1 § och 4 § första och tredje styckena
hindrar inte att uppgift om enskild, som inte fyllt arton år
eller som fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller
flyktiga lösningsmedel, eller närstående till denne lämnas från
myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till
annan sådan myndighet, om det behövs för att den enskilde skall
få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma gäller
i fråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna eller närstående
till henne, om det behövs för en nödvändig insats till skydd för
det väntade barnet.

3 §2

Utöver vad som följer av 1 och 2 §§ får sekretessbelagd
uppgift lämnas till myndighet, om det är uppenbart att intresset
av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som
sekretessen skall skydda.

Första stycket gäller inte i fråga om sekretess enligt 7 kap.
1--6 §§, 8 kap. 8 § första stycket och 9 och 15 §§ samt 9 kap. 4
och 7 §§, 8 § första och andra styckena och 9 §. Inte heller
gäller första stycket, om utlämnandet strider mot lag eller
förordning eller, såvitt angår uppgift i personregister enligt
datalagen (1973:289), föreskrift som har meddelats med stöd av
datalagen.

Första stycket gäller inte i fråga om sekretess enligt 7 kap.
1--6 och 33 §§, 8 kap. 8 § första stycket och 9 och 15 §§
samt 9 kap. 4 och 7 §§, 8 § första och andra styckena och 9 §.
Inte heller gäller första stycket, om utlämnandet strider mot
lag eller förordning eller, såvitt angår uppgift i
personregister enligt datalagen (1973:289), föreskrift som har
meddelats med stöd av datalagen.

1 Senaste lydelse 1991:426.
2 Senaste lydelse 1985:656.