Vissa narkotikafrågor m.m.

Betänkande 1999/2000:SoU10

Socialutskottets betänkande 1999/2000:SOU10

Vissa narkotikafrågor m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1999/2000

SoU10

Sammanfattning

I betänkandet behandlas tolv yrkanden om olika
narkotikafrågor m.m. från den allmänna motionstiden
1999.

Utskottet är liksom tidigare enigt beträffande
narkotikapolitikens mål och inriktning. Utskottet
står fast vid att målet är att skapa ett
narkotikafritt samhälle. Utskottet vidhåller
inställningen att narkotikapolitiken bl.a. måste
bygga på en kombination av olika förebyggande
insatser. Utskottet anser därmed att det är särskilt
angeläget att kraftfullt motverka ungdomars
narkotikaanvändning. Utskottet vidhåller därmed
också att det är synnerligen angeläget att
regeringen med kraft fortsätter att bekämpa alla
krav på legalisering av narkotika och liberalisering
av narkotikapolitiken, såväl nationellt som på det
internationella planet. Sverige måste fortsätta att
aktivt driva sin inställning i narkotikafrågor
internationellt, bl.a. inom FN, Europarådet, EU och
i det nordiska samarbetet.

Utskottet föreslår ett tillkännagivande vad gäller
försöksverksamheten med rena sprutor m.m. Mot
bakgrund av frågans tidigare behandling och i
anledning av framför allt tidsutdräkten kräver
utskottet att det mycket skyndsamt görs en slutlig
utvärdering som är hållbar bl.a. i vetenskapligt
hänseende för ett slutligt ställningstagande om den
aktuella försöksverksamheten skall fortsätta. I en
reservation har m-, kd-, c- och mp-ledamöterna
uttryckt att det är hög tid att försöksverksamheten
avbryts.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Motionerna

1999/2000:So226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om narkotika.

1999/2000:So249 av Birgitta Sellén m.fl. (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en lagändring
för att klassa GHB som en hälsofarlig vara.

1999/2000:So295 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till såväl
kortsiktiga som långsiktiga åtgärder för att hejda
missbruket av rökheroin som nu spritt sig i hela
vårt land.

1999/2000:So312 av Ingvar Eriksson och Maud Ekendahl
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
ekonomiska garantier för Dopinglaboratoriet och
Dopingjouren.

1999/2000:So453 av Monica Green och Carina Ohlsson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om det
nödvändiga drogförebyggande arbetet.

1999/2000:So475 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en skyndsam
förändring av lagen så att GHB kan stoppas.

1999/2000:So493 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
narkotikaförebyggande arbete.

1999/2000:Ju906 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förbättra
informationen till föräldrar om narkotikamissbrukets
symtom och verkningar.

1999/2000:Ju908 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om information till
föräldrar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om heroinprojekt,

5. att riksdagen beslutar avbryta pågående
verksamhet med utdelning av fria sprutor till
narkotikamissbrukare i enlighet med vad som anförts
i motionen.

1999/2000:Kr509 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
antidopingverksamheten.

Ärendets beredning i utskottet

Företrädare från Dopingjouren har vid
utskottssammanträde den 8 februari 2000 lämnat
information om dopingmissbruk och om jourens
verksamhet.

Utskottet

Den narkotikapolitiska inriktningen och
förebyggande arbete m.m.

Motioner

I motion 1999/2000:Ju908 av Gun Hellsvik m.fl. (m)
yrkas tillkännagivande om information till föräldrar
(yrkande 1). Motionärerna anför att föräldrar ofta
har bristfälliga kunskaper om narkotika, dess symtom
och verkningar. Möjligheterna att på ett tidigt
stadium upptäcka ett bruk är störst om föräldrarna
har tillräckliga kunskaper. Enligt motionärerna är
det hög tid att regeringen tar de initiativ som
behövs för att informationsinsatser gentemot
föräldrar omgående skall kunna sättas in. Ett i
stort likalydande yrkande framförs även i motion
1999/2000:Ju906 av Gun Hellsvik m.fl. (m) (yrkande
4). I motion 1999/2000:Ju908 av Gun Hellsvik m.fl.
(m) begärs tillkännagivande om heroinprojektet
(yrkande 4). Motionärerna anför att det bland vissa
forskargrupper i dag läggs stor kraft på att plädera
för en ändring av den svenska narkotikapolitiken.
Det schweiziska heroinprojektet framställs som en
förebild, och en schweizisk friserad rapport används
som argument. Om propagandan för projekt av det
schweiziska slaget får stå oemotsagd kommer
attityderna i Sverige på sikt att förändras på samma
sätt som skett i Schweiz. Motionärerna anser att det
är väsentligt att Sverige agerar med kraft i de
organ där dessa frågor behandlas, och regeringen bör
föra upp denna fråga på EU:s dagordning och även
agera inom FN:s ram.

I motion 1999/2000:So493 av Lars Gustafsson m.fl.
(kd) yrkas tillkännagivande om narkotikaförebyggande
arbete (yrkande 11). Enligt motionärerna får ingen
kraft sparas för att uppnå målet om ett
narkotikafritt samhälle. Skolans roll som
normöverförare och informatör även på detta område
kan inte nog betonas. Ideella organisationer som
arbetar med narkotikafrågor är värda allt stöd från
samhällets sida och deras kunskap borde utnyttjas
mer av samhället. Samverkan mellan olika kompetenser
och instanser är viktig. Vid narkotikabekämpning
räcker inte enbart lokalt och nationellt arbete,
utan även ett omfattande internationellt samarbete
är nödvändigt för att stoppa narkotikaflödet.

I motion 1999/2000:So295 av Dan Ericsson (kd) begärs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till
såväl kortsiktiga som långsiktiga åtgärder för att
hejda missbruket av rökheroin som nu spritt sig i
hela vårt land. Enligt motionären är det mycket
illavarslande att det tunga narkotikamissbruket
sedan rökheroinet introducerades 1996 på kort tid
har ökat i hela landet.

I motion 1999/2000:So226 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) begärs tillkännagivande om narkotika (yrkande
19). Motionärerna ser när det gäller
narkotikamissbruk allvarligt på utvecklingen. De
liberaliseringstendenser som ses ute i Europa är
djupt oroande liksom de rapporter som kommer om ökad
acceptans av haschbruk bland ungdomar. Likaså är det
allvarligt att nyrekryteringen till mera regelbundet
narkotikamissbruk bland socialt marginaliserade
ungdomar tycks öka. De politiska partierna är
överens om att målet är ett narkotikafritt samhälle
och tar avstånd från de liberaliseringsförsök som
görs ute i Europa. Det är en politik vi skall
fortsätta att föra.

I motion 1999/2000:So453 av Monica Green och Carina
Ohlsson (s) yrkas tillkännagivande om det nödvändiga
drogförebyggande arbetet. Enligt motionärerna har
förutsättningarna för den svenska alkohol- och
narkotikapolitiken förändrats i ett hastigt tempo
under 1970-, 1980- och 1990-talen. I och med EU-
inträdet har förutsättningarna förändrats
dramatiskt. Enligt motionärerna är visioner och
verklighet två viktiga ingredienser i ett
drogförebyggande arbete. Det drogförebyggande
arbetet måste få en högre status än vad det har i
dag. Föreningslivet och kommunala verksamheter som
fritid, skola, barnomsorg och socialtjänst måste få
större möjligheter att på ett tidigt stadium jobba
med barns och ungdomars attityder till droger.
Motionärerna är övertygade om vikten av en
statushöjning och prioritering av arbetet för att
förebygga användandet av olika typer av droger. Ett
drogförebyggande program måste ta sitt ursprung ur
en helhetssyn och måste sträcka sig över alla
sektorer i samhället utan vattentäta skott mellan
myndigheter eller organ.

Bakgrund

Utskottet har vårvintern 1999 med anledning av
regeringens skrivelse 1998/99:172 En
narkotikapolitisk redogörelse behandlat motioner om
den svenska narkotikapolitiken i betänkande
1998/99:SoU4 Narkotikapolitik. I sin bedömning (s.
11 f.) anförde utskottet bl.a. följande.

Målet för den svenska narkotikapolitiken är att
skapa ett narkotikafritt samhälle.
Narkotikapolitiken måste bl.a. bygga på en
kombination av olika förebyggande insatser.
Utskottet anser att det är särskilt angeläget att
kraftfullt motverka ungdomars narkotikaanvändning.
Det behövs kraftfulla insatser för att vända trenden
mot ett ökande intresse för narkotika och ett ökande
missbruk bland ungdomar. Viktigt i detta sammanhang
är samverkan mellan olika lokala organ och
organisationer, en god samordning av insatserna samt
ett levande och enträget engagemang från samhällets,
från föräldrars och från frivilligorganisationers
sida. Lika viktigt är det att informera ungdomar och
deras föräldrar om narkotika och
narkotikamissbrukets symtom och verkningar och i
det sammanhanget verka för attitydförändringar.

Narkotikakommissionen har, som en av sina särskilda
uppgifter, att utvärdera och föreslå åtgärder för
att stärka och effektivisera det drogförebyggande
arbetet.

Den illegala narkotikahanteringen är ett stort och
växande problem för världssamfundet som endast kan
lösas med internationellt samarbete. Den globala
utvecklingen av narkotikahandeln som pågår och den
påverkan utvecklingen har för Sveriges del, framför
allt vad gäller dagens ungdomar, inger oro.
Utskottet delar regeringens uppfattning att Sveriges
internationella narkotikapolitik måste vara tydlig,
konsekvent och långsiktig. Sveriges restriktiva
narkotikapolitik ligger till grund för det
internationella engagemanget. Sverige deltar sedan
länge mycket aktivt i det internationella samarbetet
på detta område. Utskottet vidhåller också att det
är synnerligen angeläget att regeringen med kraft
fortsätter att bekämpa alla krav på legalisering av
narkotika och liberalisering av narkotikapolitiken,
såväl nationellt som på det internationella planet.
Sverige måste fortsätta att aktivt driva sin
inställning i narkotikafrågor internationellt, bl.a.
inom FN, Europarådet, EU och i det nordiska
samarbetet. En nödvändig förutsättning för framgång
i det internationella arbetet är att våra insatser
nationellt är framgångsrika och att vi kan visa på
en enig restriktiv inställning i frågan. Riksdagen
har de två senaste åren givit regeringen till känna
vad ett enigt socialutskott anfört om
narkotikapolitikens mål och inriktning samt om
Sveriges insatser mot narkotikan på internationell
nivå. Utskottet vidhåller sin inställning.

De synpunkter som framfördes i de aktuella
motionerna ansåg utskottet överensstämma i stort med
utskottets tidigare uttalanden samt med de
synpunkter regeringen framfört i skrivelsen i
motsvarande del. Motionerna avslogs. Utskottet var
enigt i denna del. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1998/99:138).

I budgetpropositionen 1999/2000:1 (utg.omr. 9) anför
regeringen bl.a. följande slutsatser rörande
narkotikapolitiken (s. 101 f.).

Trots rapporter om ett ökat experimenterande med
droger i ungdomsgrupper och rapporter om ändrade
attityder till narkotika är narkotikamissbrukets
omfattning i Sverige relativt begränsat, både i
jämförelse med 1970-talet och i ett internationellt
perspektiv. Det finns dock anledning att ta
utvecklingen på allvar. Genomgripande politiska,
tekniska, ekonomiska och sociala förändringar har
starkt påverkat eller förändrat tillvaron för stora
grupper människor samtidigt som toleransen mot
narkotika har ökat på många håll i världen. Risken
att ett nyfiket experimenterande med droger skall
leda till ett mer permanent bruk som leder till ett
beroende kan inte negligeras.

Tillgången till narkotika i samhället är god och
priserna relativt låga. Olika undersökningar pekar
på att fler unga prövar eller vill pröva narkotika
och att nyrekryteringen till tungt missbruk tycks ha
ökat. Sammantaget innebär utvecklingen att
förebyggande insatser samt rehabilitering skall ha
fortsatt hög prioritet. Det är både fråga om
generella förebyggande insatser för ungdomar för att
stärka motståndet mot droger samt riktade insatser
och intervention bland ungdomar som löper särskilt
stor risk att utveckla missbruk och beroende.
Utvecklingen kommer också av allt att döma kräva
stärkta insatser för att tillgodose
rehabiliteringsbehovet hos en liten grupp etablerade
och socialt belastade missbrukare.

FN:s narkotikakonventioner utgör en stabil grund
för det internationella samarbetet och den
internationella kontrollen av narkotika. Genom
samarbete inom både FN och EU har polis och tull
förbättrat sina möjligheter att begränsa utbudet av
narkotika. Sverige bör även fortsättningsvis ha en
framträdande roll i det internationella samarbetet.
Detta samarbete är utomordentligt betydelsefullt,
inte minst mot bakgrund av den pågående europeiska
integrationen och de genomgripande förändringarna i
Central- och Östeuropa.

Narkotikakommissionen (dir. 1998:18) skall inom
ramen för sitt uppdrag lägga förslag som skall
stärka Sveriges internationella arbete.
Utgångspunkten är att narkotikaproblemet är globalt
till sin karaktär och därför kräver ett vittgående
internationellt samarbete för att kunna få en
lösning.

Regeringen har i budgetpropositionen (utg.omr. 9)
vidare anfört (s. 99) att det under 1990-talet
rapporterats om tendenser till ett ökat missbruk av
rökheroin. I samma proposition (utg.omr. 4, s. 52)
anför regeringen även att många cannabismissbrukare
rapporteras ha övergått till att även missbruka
rökheroin, en drog som blivit allt vanligare bland
ungdomar.

Nationella folkhälsokommittén har i sitt delbetänkande Hälsa
på lika villkor - andra steget mot nationella
folkhälsomål (SOU 1999:137) bl.a. presenterat
preliminära mål och strategier vad gäller narkotika.
Enligt kommittén måste nyrekryteringen av
missbrukare minska. Kommunernas arbete med att få
ner missbruket bör effektiviseras på ett sådant sätt
att nyrekrytering av narkotikamissbrukare kan
minska. Vidare skall fler missbrukare förmås att
upphöra med sitt missbruk. Kommunens socialtjänst
bör utveckla såväl öppenvård som sluten vård för att
fler missbrukare skall förmås att sluta med sitt
missbruk. Slutligen skall tillgången på narkotika
minska. Samverkan mellan tull, polis och andra
berörda myndigheter skall utvecklas och fördjupas
såväl nationellt som internationellt. Kommittén
avser att remittera betänkandet genom egen försorg
till olika organ inom folkhälsoområdet. Ett
slutbetänkande avses att överlämnas till regeringen
hösten år 2000.

Regeringen har tillsatt en organisationskommitté som skall se
över Folkhälsoinstitutets verksamhet (dir. 1999:56).
Utgångspunkten är att Folkhälsoinstitutet skall
ombildas till en myndighet med mer stabsliknande
uppgifter samt att myndigheten kan komma att få
utvidgade uppgifter inom alkohol- och
narkotikaområdet. Kommitténs uppdrag skall redovisas
senast den 1 juni år 2000. Den ombildade myndigheten
beräknas kunna vara i funktion den 1 juli år 2001.

Utskottets bedömning

Ett enigt socialutskott har de senaste åren mycket
klart uttalat sin inställning vad gäller
narkotikapolitikens mål och inriktning, senast i
betänkande 1998/99:SoU4. Utskottet vidhåller denna
inställning. Det är vidare utskottets uppfattning
att såväl Narkotikakommissionens som Nationella
folkhälsokommitténs arbete kommer att stärka
Sveriges nationella och internationella arbete mot
narkotika. De synpunkter som framförs i motionerna
So226 (fp) yrkande 19, So295 (kd), So453 (s), So493
(kd) yrkande 11, Ju906 (m) yrkande 4 och Ju908 (m)
yrkandena 1 och 4 överensstämmer i stort med
utskottets tidigare uttalanden och det pågående
arbetet i olika nationella och internationella
sammanhang. Motionerna är därmed i huvudsak
tillgodosedda.

Åtgärder mot GHB

I motion 1999/2000:So249 av Birgitta Sellén m.fl.
(c) begärs tillkännagivande om en lagändring för att
klassa GHB som en hälsofarlig vara.

I motion 1999/2000:So475 av Thomas Julin m.fl. (mp)
yrkas tillkännagivande om en skyndsam förändring av
lagen så att GHB kan stoppas. Som motionärerna ser
det, finns det inte ytterligare utrymme att vänta på
åtgärder mot GHB och liknande preparat som är
uppenbara hot mot många ungdomars liv och hälsa.

Regeringen har den 13 januari 2000 beslutat om en
ändring i förordningen (1992:1554) om kontroll av
narkotika som innebär att det smärtstillande medlet
GHB (gamma-hydroxi-butyrat) klassas som narkotika
enligt narkotikastrafflagen (1968:64). Förändringen
som trätt i kraft den 1 februari 2000 innebär att i
princip all befattning med GHB är kriminaliserad
från samma tidpunkt.

Utskottets bedömning

Genom en förordningsändring, som trätt i kraft
innevarande månad, har GHB narkotikaklassats och kan
nu bekämpas med hjälp av narkotikastrafflagen.
Motionerna So249 (c) och So475 (mp) får därigenom
anses vara tillgodosedda, varför dessa avstyrks.

Dopinglaboratoriet och Dopingjouren

Motioner

I motion 1999/2000:So312 av Ingvar Eriksson och Maud
Ekendahl (m) begärs tillkännagivande om ekonomiska
garantier för Dopinglaboratoriet och Dopingjouren.
Motionärerna anför att kampen mot dopning i flera
decennier har varit en av idrottens viktigaste
trovärdighetsfrågor. Dopningsmissbruket är i dag
emellertid inte bara en idrottsfråga utan lika
mycket en allmän folkhälsofråga.

I motion 1999/2000:Kr509 av Kent Olsson m.fl. (m)
yrkas tillkännagivande om antidopningsverksamheten
(yrkande 9). Enligt motionärerna har kampen mot
doping i flera decennier varit en av idrottens
viktigaste trovärdighetsfrågor. I dag är
dopningsmissbruket emellertid inte bara en
idrottsfråga utan lika mycket en allmän
folkhälsofråga. Motionärerna anser att såväl
Dopingjouren som Dopinglaboratoriets fortsatta
existens bör tryggas.

Bakgrund

Kulturutskottet har vad gäller Dopinglaboratoriet i
sitt betänkande 1999/2000:KrU3 En idrottspolitik för
2000-talet - folkhälsa, folkrörelse och
underhållning m.m. anfört bl.a. följande (s. 10).

Kulturutskottet har erfarit att regeringen fr.o.m.
år 2000 avser att avsätta ytterligare 4,4 miljoner
kronor per år till arbetet mot dopning. Av dessa
medel avses 3,5 miljoner kronor omfördelas inom
ramen för anslaget Stöd till idrotten. Resterande
medel på 900 000 kronor, som regeringen avser att
avsätta till Dopingjouren, skall finansieras inom
Socialdepartementets ansvarsområde.

Av de tillskjutna medlen om totalt 4,4 miljoner
kronor skall enligt regeringen 1,5 miljoner kronor
årligen användas för att långsiktigt säkra en bra
utveckling för Dopinglaboratoriet. Regeringen anför
i sitt uttalande att härigenom säkras
Dopinglaboratoriets fortsatta verksamhet och höga
kvalitet, vilket innebär en fortsatt IOK-
ackreditering genom en godkänd ISO-standard. Vidare
anför regeringen att den förstärkta
resurstilldelningen ger laboratoriet ökade
möjligheter till forskning, utveckling och
vidareutbildning av personal för att även
fortsättningsvis vara ett av världens högst ansedda
dopningslaboratorier.

De aktuella motionerna ansågs tillgodosedda och
avstyrktes.

När det gäller Dopingjouren anförde kulturutskottet
bl.a. följande (s. 12).

Som kulturutskottet angivit i avsnittet ovan avser
regeringen tillskjuta 4,4 miljoner kronor till
arbetet mot dopning. Av de tillskjutna medlen om 4,4
miljoner kronor för år 2000 skall 900 000 kronor gå
till Dopingjourens verksamhet. Enligt regeringen
pågår inom Socialdepartementet ett arbete med att
fr.o.m. år 2000 säkerställa ett finansiellt stöd
till verksamheten, som långsiktigt skall säkra
Dopingjourens framtid.

Dopingjouren har genom sin fleråriga verksamhet och
sin centrala roll samlat en stor kunskap och byggt
upp en för landet unik kompetens och överblick som
enligt utskottets uppfattning är av stort värde i
antidopningsarbetet. Att frågan om en finansiering
nu kommer att bli löst är därför enligt utskottets
uppfattning mycket positivt.

Utskottet ansåg att regeringens uttalade avsikt att
tillskjuta ytterligare medel till Dopingjouren borde
tillgodose önskemålen i motionerna, varför dessa
avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1999/2000:52).

Utskottets bedömning

Dopinglaboratoriets och Dopingjourens verksamhet,
erfarenhet och kunnande är av stor betydelse för
arbetet mot dopningsmissbruket i samhället. Enligt
utskottet är det därför glädjande att regeringen
avser att finansiellt trygga laboratoriets och
jourens verksamhet. Motionerna So312 (m) och Kr509
(m) yrkande 9 får därmed anses i huvudsak
tillgodosedda och avstyrks därför.

Försöksverksamheten med rena sprutor m.m.

Motion

I motion 1999/2000:Ju908 av Gun Hellsvik m.fl. (m)
yrkas att riksdagen beslutar avbryta pågående
verksamhet med utdelning av fria sprutor till
narkotikamissbrukare i enlighet med vad som anförts
i motionen (yrkande 5). Enligt motionärernas
bestämda uppfattning är det motstridigt att förena
Sveriges riksdags beslut om totalförbud mot all
icke-medicinsk hantering av narkotika med en
verksamhet som går ut på att dela ut verktygen för
att kunna injicera narkotika. En fortsatt
utbytesverksamhet med rena sprutor och kanyler till
narkotikamissbrukare i Sverige skapar osäkerhet både
här hemma och i Europa om vad svensk
narkotikapolitik egentligen står för.

Bakgrund och tidigare behandling

Den pågående försöksverksamheten med begränsade
utbytesprogram rörande sprutor och kanyler började i
Lund 1986 och i Malmö 1987. Syftet med verksamheten
är att förse injektionsmissbrukare med rena sprutor
och kanyler för att de skall kunna undvika hiv och
andra blodburna infektioner. I regeringens skrivelse
1988/89:94 redogjordes för de villkor som borde
gälla för verksamheten och anfördes bl.a. att de
projekt som skulle ingå i försöksverksamheten borde
granskas i vetenskapligt hänseende för att
säkerställa att en utvärdering av effekter på
smittspridning och narkotikamissbruket kunde göras.
I betänkande 1988/89:SoU21 delade utskottet
regeringens bedömning. Utskottet anförde bl.a. också
att försöksverksamheten inte fick göras mer
omfattande än vad som var absolut nödvändigt för att
tillgodose kraven på vetenskaplighet. Riksdagen
gjorde samma bedömning som utskottet (prot.
1988/89:105). Utskottet behandlade därefter
försöksverksamheterna i början av 1990-talet vid ett
flertal tillfällen. Vid i princip samtliga dessa
tillfällen har motioner väckts med krav på att
verksamheten skulle avbrytas. En utvärdering av
försöksverksamheterna i Lund och Malmö överlämnades
av Socialstyrelsen 1993 till regeringen. Styrelsens
slutsats var att det inte gått att få något entydigt
svar på vilka effekter försöksverksamheten haft på
spridningen av hiv eller missbruksutvecklingen. En
fortsatt hantering av sprututbytet borde beslutas av
regering och riksdag. Regeringen anförde i skrivelse
1995/96:1 att det inte fanns skäl att stoppa
försöksverksamheterna. Sprututbytet skulle dock
endast tillämpas inom ramen för särskilda program
och i samverkan med socialtjänsten. Regeringen
anförde vidare bl.a. att Socialstyrelsen inom ramen
för sitt tillsynsansvar aktivt fick följa och
utvärdera verksamheterna. I sitt betänkande
1995/96:SoU5 Narkotikafrågor delade utskottet
regeringens uppfattning att den pågående
försöksverksamheten inte borde avbrytas. Utskottet
förutsatte också att Socialstyrelsen förstärkte sina
resurser för att fortlöpande följa verksamheterna
och utvärdera dessa. Utskottet behandlade i
betänkandet flera motioner bl.a. med innebörd att
verksamheterna skulle avbrytas. Riksdagen delade
utskottets bedömning (rskr. 1995/96:26).
Socialstyrelsen inspekterade verksamheterna år 1996.
En inspektionsrapport publicerades 1997.
Socialutskottet behandlade våren 1998 i betänkande
1997/98:SoU12 Hälso- och sjukvårdsfrågor yrkanden
om avbrytande av försöksverksamheten. Utskottet
ansåg det angeläget att Socialstyrelsen gjorde en
slutlig utvärdering av försöksverksamheten som
underlag för ställningstagande från regeringens och
riksdagens sida om utbytesverksamhet med rena
sprutor. Motionerna avstyrktes. En reservation från
m, kd, c och mp med innebörd att verksamheten borde
avbrytas snarast fogades till betänkandet. Riksdagen
delade utskottets bedömning (rskr. 1997/98:183).
Infektionskliniken vid Universitetssjukhuset i Malmö
utvärderade 1998 verksamheten i Malmö. En första
delrapport översändes till Socialstyrelsen under
hösten 1998. Utskottet uttalade sig därefter vintern
1999 i betänkande 1998/99:SoU4 Narkotikapolitik med
anledning av motionsyrkanden i saken åter om den
aktuella försöksverksamheten. Utskottet krävde att
Socialstyrelsens slutliga utvärdering av
försöksverksamheten inom kort skulle genomföras.
Aktuella motioner avstyrktes. Till betänkandet
fogades en reservation från m, kd, c och mp med
innebörd att verksamheten skulle avbrytas. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1998/99:138).

Från Socialstyrelsen har inhämtats att utvärderingen
nu ligger inom ramen för det arbete som en
arbetsgrupp för övergripande missbruksprogram
genomför. Socialstyrelsen har ännu inte formulerat
några slutsatser av den delrapport som hösten 1998
inkom från Malmöprojektet.

Utskottets bedömning

Mot bakgrund av frågans tidigare behandling och i
anledning av framför allt tidsutdräkten kräver
utskottet att det mycket skyndsamt görs en slutlig
utvärdering som är hållbar bl.a. i vetenskapligt
hänseende för ett slutligt ställningstagande om den
aktuella försöksverksamheten skall fortsätta. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motion Ju908 (m) yrkande 5
avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den narkotikapolitiska
inriktningen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So226 yrkande 19,
1999/2000:So295, 1999/2000:So453,
1999/2000:So493 yrkande 11, 1999/2000:Ju906
yrkande 4 och 1999/2000:Ju908 yrkandena 1 och 4,

2. beträffande GHB

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So249 och
1999/2000: So475,

3. beträffande Dopinglaboratoriet och
Dopingjouren

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So312 och
1999/2000: Kr509 yrkande 9,

4. beträffande försöksverksamheten med
rena sprutor m.m.

att riksdagen dels avslår motion 1999/2000:Ju908 yrkande 5,
dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

res. (m, kd, c, mp)

Stockholm den 22 februari 2000

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris
Heister (m), Susanne Eberstein (s), Margareta
Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Chatrine
Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-
Nordlund (m), Conny Öhman (s), Rolf Olsson (v), Lars
Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),
Thomas Julin (mp), Kenneth Johansson (c), Kerstin
Heinemann (fp), Catherine Persson (s) och Kent
Härstedt (s).

Reservation

Försöksverksamheten med rena sprutor m.m.
(mom. 4)

Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars
Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),
Thomas Julin (mp) och Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.
9 börjar med "Mot bakgrund" och på s. 10 slutar med
"yrkande 5 avstyrks" bort ha följande lydelse:

I Sverige finns en bred enighet om att målet om ett
narkotikafritt Sverige ligger fast. Skall vi med
trovärdighet kunna driva denna linje även inom EU
och FN bör vi enligt utskottet också visa detta i
praktisk handling. Sedan 1986 bedrivs emellertid en
försöksverksamhet med utdelning av fria sprutor till
narkotikamissbrukare i Malmö och Lund.
Socialstyrelsen har utvärderat verksamheten. Av
utvärderingen framgår bl.a. att av de få fall där
narkotikamissbrukare smittats av hiv under den tid
försöksverksamheten pågått har alla utom en deltagit
i sprututbytesprogrammen. Det har också visat sig
att antalet inlämnade sprutor och kanyler inte
motsvarats av utlämnade sådana. Det har inte heller
varit möjligt att bedöma om de inlämnade sprutorna
och kanylerna varit de utdelade eller andra.
Socialstyrelsens bedömning var att en förlängning av
försöksperioden inte tedde sig meningsfull. Trots
detta beslutade regeringen att verksamheten skulle
fortsätta. Enligt utskottets bestämda uppfattning är
det motstridigt att förena Sveriges riksdags beslut
om totalförbud mot all icke-medicinsk hantering av
narkotika med en verksamhet som går ut på att dela
ut verktygen för att kunna injicera narkotika. En
fortsatt utbytesverksamhet med rena sprutor och
kanyler till narkotikamissbrukare i Sverige skapar
osäkerhet både här hemma och i Europa om vad svensk
narkotikapolitik egentligen står för. Mot denna
bakgrund är det enligt utskottet djupt beklagligt
att regeringen, som i sin narkotikapolitiska
skrivelse (1997/98:172) uttalade att insatser som är
ägnade att minska skadorna av missbruk, snarare än
att syfta till drogfrihet, inte kan accepteras, ändå
låter sprututbytesprojektet fortgå. Enligt
utskottets bestämda uppfattning är det hög tid att
regeringen avbryter de nu pågående projekten med
utdelning av fria sprutor till narkotikamissbrukare.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion Ju908 (m) yrkande 5 ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:

4. beträffande försöksverksamheten med rena
sprutor m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju908 yrkande
5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.