Vissa mineralpolitiska frågor
Betänkande 2006/07:NU5
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 29 mars 2007
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Nej till motioner om mineralpolitiska frågor (NU5)
Riksdagen sade nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om mineralpolitiska frågor, bland annat frågan om uranbrytning i Sverige.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 5
Motioner från ledamöterna
- Motion 2006/07:N211 av Sofia Larsen (C) Brytning av alunskiffer
- Motion 2006/07:N263 av Jan R Andersson (M) Miljöprövning av uranbrytning i Sverige
- Motion 2006/07:N264 av Kent Persson m.fl. (V) Uranbrytning i Sverige
- Motion 2006/07:N267 av Krister Hammarbergh (M) Ersättning för förmögenhetsskada vid gruvbrytning
- Motion 2006/07:N287 av Per Bolund m.fl. (MP) Uranbrytning
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2007-01-23
Justering: 2007-03-13
Trycklov: 2007-03-19
Trycklov till Gotab och webb: 2007-03-20
Justering: 2007-03-13
Trycklov: 2007-03-19
Trycklov till Gotab och webb: 2007-03-20
Reservationer: 2
Betänkande 2006/07:NU5
Betänkande 2006/07:NU5
Alla beredningar i utskottet
2007-01-23
Nej till motioner om mineralpolitiska frågor (NU5)
Näringsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om mineralpolitiska frågor, bland annat frågan om uranbrytning i Sverige.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2007-03-28
Debatt om förslag 2006/07:NU5
Webb-tv: Vissa mineralpolitiska frågor
Dokument från debatten
- 2007-03-28Protokoll 2006/07:83
Protokoll från debatten
Anf. 164 Kent Persson (V)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 2 och motion N264 yrkande 2 samt motion N287 yrkande 5 som handlar om Euratomfördraget. I övrigt står jag givetvis bakom reservation 1 men väljer att inte lyfta fram den vid detta tillfälle.
Frågan om brytning av uran är i allra högsta grad aktuell i Sverige. Därför är det också viktigt att vi känner till vad som gäller. Aldrig tidigare har så många företag fått tillstånd att undersöka urantillgångar i Sverige och om dessa är brytvärda.
Samtidigt sägs det från alliansen att brytning av uran i Sverige inte är aktuell. Men när jag ställer samma fråga till företrädare för regeringen blir svaret att regeringen prövar frågan först efter att Kärnkraftsinspektionen har sagt sitt och det finns en miljökonsekvensbeskrivning att ta ställning till. Sedan avslutar man med att kommunerna har vetorätt.
Vad regeringen i själva verket tycker är i allra högsta grad oklart. I det perspektivet är debatten om Euratomfördraget aktuell och viktig. Debatten om Euratomfördraget är ingen ny debatt. Den förra regeringen ansåg att det var nödvändigt att modernisera fördraget. Tillsammans med Finland och Österrike avsåg man att lyfta fram frågan om fördraget i samband med diskussionerna om en ny EU-konstitution. Frågan är alltså inte enbart en svensk fråga.
Enligt Euratomfördraget har EU option på allt klyvbart material i unionen. Det skulle kunna innebära att ett medlemsland om EU använder optionen inte kan bestämma över det uran som framställs i det berörda landet. Det finns en diskussion huruvida Sverige fick undantag från denna regel i samband med anslutningsfördraget vid medlemskapet.
I EU-parlamentet har EU-parlamentarikern Jens Holm ställt en fråga till kommissionen om hur det ligger till med just tillämpningen av Euratomfördraget och om Sverige har fått ett undantag.
Jag ska citera fritt ur svaret från kommissionär Andris Piebalgs, som givetvis också finns tillgängligt.
Av första meningen av förklaringen i fördraget framgår tydligt att fördragen, även Euratomfördraget, gäller samtliga medlemsstater. Det finns inga undantag. Gemenskapen har också optionsrätt i fråga om kärnmaterial som produceras i en medlemsstat.
Denna optionsrätt kan inte tolkas som att medlemsstat är skyldig att framställa uran på sitt territorium. Det innebär att EU inte kan tvinga svenska staten att öppna en urangruva i Sverige. Det är ett klart och tydligt svar, och det är bra.
Gemenskapen har ingen möjlighet att konfiskera kärnmaterial som har producerats i en medlemsstat förutom under mycket speciella omständigheter. De speciella omständigheterna gäller just vad en medlemsstat gör med det producerade kärnavfallet.
De regler som gäller är att medlemsstaterna måste meddela bränsleförsörjningsbyrån, som har hand om frågeställningarna. Den har att godkänna eventuella affärskontrakt mellan länder när det gäller det kärnavfall som finns.
Om Sverige i framtiden, med tillstånd från de svenska myndigheterna, skulle börja bryta uran, måste försäljningsavtalen för det producerade uranet lämnas in till Euratoms bränsleförsörjningsbyrå, antingen av säljaren eller av köparen.
Av svaret framgår ganska klart att det finns en gråzon. Hur man tolkar det i dag är en sak. Hur man tolkar fördraget i framtiden vet vi inte. Det är just poängen med att vi behöver lyfta fram frågan igen.
Fru talman! Vi kan också konstatera att det näringsutskottet säger i betänkandet bekräftar behovet av en översyn av fördraget. Jag ska citera vad som står i betänkandet: "Det står klart att Euratomfördraget i flera avseenden inte speglar dagens verklighet utan sedan länge är föråldrat."
Mot den bakgrunden blir det märkligt att utskottet avstyrker berörda yrkanden från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det finns i dag ett gyllene tillfälle för regeringen att ta upp frågan om Euratomfördraget igen när diskussionen om en ny konstitution kommer att ta fart.
Jag förstår inte varför inte utskottet tar fasta på det och lyfter frågan igen och ger ett sådant svar till regeringen.
Anf. 165 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 1 och instämmer även i reservation nr 2, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till den första reservationen.
Det är tråkigt att Folkpartiet inte deltar i den här debatten. Folkpartiet har varit det enda parti som öppet har förespråkat uranbrytning i Sverige. Det vore intressant att ta den diskussionen med dem. Men efter vad jag kan se på talarlistan finns det ingen representant för Folkpartiet med i debatten.
Det investeras i dag stora pengar i uranletning i Sverige. Bolag prospekterar efter uran på ett 60-tal olika platser runt om i landet. Antalet platser för prospektering ökar hela tiden.
Prospekteringstillstånd finns i till exempel Småland, Östergötland, Dalsland, Dalarna, Hälsingland, Västernorrland och Jämtland. I stora delar av landet berörs man alltså av uranprospektering i dagsläget.
Uranletningen orsakar självfallet stor oro på de orter där den pågår. Alla vet ju att en urangruva skulle få stora och svåra miljökonsekvenser. Uranhalterna i en fyndighet är ofta på bara ungefär en promille eller ännu lägre, vilket innebär att det finns ett kilo uran per ton i själva malmen. Man måste därför spränga bort oerhört stora mängder berg för att komma åt uranet.
När man bryter uranmalm frigörs radioaktiva gaser, till exempel radon. En stor mängd radioaktivt damm släpps lös. Det här får självfallet stora hälsoeffekter för dem som berörs av det. Det får också svåra miljöeffekter.
Restprodukterna från uranbrytning är radioaktiva. De innehåller förutom radium och radon ofta stora mängder giftiga tungmetaller. Det avfall som blir kvar efter uranbrytningen samlas oftast i dammar där vätskan avdunstar men det radioaktiva slammet blir kvar. Det finns kvar under många generationer framåt.
Med tanke på de stora och svåra miljö- och hälsoeffekter som uranbrytning har orsakat i de trakter där det görs i dag borde det vara en självklarhet att samtliga partier i Sveriges riksdag kraftigt tar avstånd från planerna på uranbrytning i Sverige.
Vi i Miljöpartiet har därför väckt en motion där vi föreslår att man inför ett tydligt förbud mot uranbrytning i minerallagen. Tråkigt nog är det bara Vänsterpartiet som har anslutit sig till den linjen. Det innebär att samtliga övriga partier fortsätter att hålla dörren öppen för uranbrytning i Sverige.
Den signalen kommer att tas emot med glädje hos alla de företag som nu prospekterar efter uranfyndigheter. För hur ska signalen annars tolkas av de företag som prospekterar? De kommer förstås att anse att det här är ett beslut som öppnar dörren för fortsatt letande och fortsatt utvinning. Och hur ska signalen tas emot av de människor runt om i landet som är oroliga för att de helt plötsligt ska bli grannar med en urangruva? Och, kanske viktigast: Hur ska de företag som i dag satsar på turism i de här områdena, som försöker få ut en vildmarksturism och få in nya näringsintäkter, uppfatta signalen? Man öppnar ju deras områden för uranbrytning.
De partier i den här riksdagen som ofta och gärna uttalar sig mot uranbrytning men inte vill ta några steg för att motverka den i praktiken hyser en dubbelmoral av stora mått, vill jag hävda. Antingen är man för uranbrytning, och då nöjer man sig med den lagstiftning vi har i dag, eller så är man emot uranbrytning, och då måste man också visa på konkreta förslag på hur detta ska åstadkommas. Vad tänker man göra för att förhindra uranbrytning i Sverige? Det finns faktiskt ingen mellanlinje i den här frågan.
När vi röstar för eller emot ett förbud mot uranbrytning i morgon kommer det att bli uppenbart för alla var partierna står - för eller emot uranbrytning i Sverige.
Om man fortsätter att försöka upprätthålla något slags mellanlinje förleder man antingen de medborgare som är oroliga genom att man tillåter uranbrytning eller de gruvbolag som nu prospekterar och lägger ned stora resurser. Om man då inte tänker tillåta någon uranbrytning så har man förlett bolagen och faktiskt lurat dem.
De bolag som just nu satsar stora pengar på att leta uran i Sverige kommer självfallet att vilja ha igen de resurserna genom att bryta uran om de hittar en brytvärd åder. Vi är säkra på att de bolagen kommer att sätta en oerhört hård press på den politiska processen för att få till stånd en gruvbrytning. Till och med näringsminister Maud Olofsson har själv konstaterat att det ger underliga signaler att säga ja till prospektering men att sedan, när bolagen väl hittar en brytvärd åder, säga nej till utvinning.
Särskilt upprörande är den ställning som Centerpartiet och Kristdemokraterna har tagit i frågan - eller kanske snarare den ställning som de inte har tagit. Före valet tillfrågades samtliga partier av Naturskyddsföreningen om de skulle verka för eller emot ett svenskt förbud mot uranbrytning. Både Centerpartiet och Kristdemokraterna angav i enkäten ett tydligt ja för ett förbud mot uranbrytning - utan förbehåll. Men nu, bara några månader senare, när de sitter i regeringen och kan påverka frågan i allra högsta grad har tydligen både Centerpartiet och Kristdemokraterna svängt 180 grader. De verkar nu, när förslaget finns på bordet, aktivt emot ett sådant förbud.
Att deklarera en inställning före valet och sedan agera helt tvärtemot när man har avgörandet i sin hand är att vilseleda väljarna. Man lurar till sig deras röster genom att hävda en sak före valet med falska förespeglingar. Sedan bryter man mot de löften som man gav när det väl kommer till omröstning i kammaren.
Jag skulle verkligen vilja att de representanter som finns här i dag för Centerpartiet och Kristdemokraterna går upp i talarstolen - begär en replik nu till exempel - och förklarar här i debatten varför man har bytt linje i frågan på bara några månader. Vilka nya fakta är det som har kommit till som gör att det nu är säkert att bryta uran i Sverige och som gör att det inte finns någonting att vara orolig för för medborgarna?
Vi har föreslagit en rad förändringar i vår motion för att garantera att uranbrytning inte kommer att komma till stånd i Sverige. Om de övriga partierna verkligen vill motverka uranbrytning kan man enkelt ändra minerallagen så att prospektering efter uran förbjuds och så att koncessioner för bearbetning av uran inte får beviljas.
Uranbrytning får stora regionala miljökonsekvenser, som jag var inne på. Därför anser vi att de berörda kommunernas roll i beslutsfattandet måste stärkas. Därför anser vi att det borde krävas ett tillstånd från kommunstyrelsen i den kommun där uranletning ska ske. Den kommunen måste ge ett godkännande innan ett beslut om undersökningstillstånd kan fattas - just för att det ska vara tydligt för alla parter vad som gäller i hela kedjan. Det handlar både om medborgarna i regionen och de bolag som nu håller på att prospektera.
Tyvärr har den borgerliga regeringens hållning i frågan varit minst sagt oklar. Både i intervjuer i medierna och i debatter i riksdagen har regeringen genom sin näringsminister Maud Olofsson vacklat i inställningen till uranbrytning. Näringsministern hävdar att hon inte tänker göra något annat än att följa den nuvarande lagstiftningen. Hon hävdar att den lagstiftning som vi har i dag inte behöver förändras, trots att den har lett till ett stort antal prospekteringsfall i Sverige.
Vi tycker att det behövs ett klargörande här. Det finns en chans i den här debatten nu för alla partier att klart och tydligt deklarera var de står. Är ni för eller är ni emot uranbrytning i Sverige? Och hur kommer ni att rösta när frågan avgörs i kammaren vid voteringen i morgon?
Anf. 166 Karin Åström (S)
Fru talman! Jag vill börja med att säga att det mycket riktigt är som Per Bolund beskriver; det är en komplex och omfattande lagstiftning och många olika aspekter som vägs in i den här extremt svåra fråga som vi behandlar i dag.
Jag ska säga något om minerallagen generellt och om gruvnäringen. Sverige är ett mineralrikt land. Med 17 gruvor i drift vid utgången av 2006 är vi ledande i Europa. Vi är därmed också ledande när det gäller minerallagstiftningen och själva hanteringen i och omkring våra gruvor.
Trots vår unika och speciella minerallag är det intressant att veta att det här egentligen handlar om endast ca 1 procent av hela den svenska berggrunden. Ur den synvinkeln skulle man kunna tycka att det här är ett smalt område.
Sverige är en gammal gruvnation med en väl dokumenterad gruvhantering ända från 1300-talet. För ett antal år sedan såg det mörkt ut inom hela gruvnäringen. I dag kan jag som norrlänning och inlandsbo vara mycket nöjd med den tillväxt och utveckling som vi nu kan skönja på området. Vi finner stora brytvärda malmer framför allt i Norrland. Senast i dag fick vi ta del av nyheten att LKAB har funnit ytterligare en stor och rik malmfyndighet i Malmberget. I min egen lilla hemkommun Överkalix rapporterar man i dag att geologerna har gjort intressanta diamantfynd.
Vi är just nu ett Klondyke för prospekteringsföretag som väljer att prospektera i Sverige. Det gör de därför att vi har goda förutsättningar. Bland annat har vi bra vägar, befolkning som pratar bra engelska, en bra minerallag och en strikt miljölagstiftning. Och så har vi SGU:s mineralinformationskontor i Malå, som vad jag har förstått är en unik informationsbyrå som inte finns någon annanstans i hela världen.
Allt det här skulle jag vilja säga har möjliggjort att vi har den tillväxt som vi nu ser inom gruvnäringen. Det är också tydliga tecken på att vi har lyckats med geologi, infrastruktur och ett regelverk som fungerar bra.
Som inlandsbo är det också mycket trevligt att få konstatera att malmproduktion inte går att flytta till vare sig Stockholm eller låglöneländer utomlands. Och det här ger ju faktiskt väldigt mycket jobb.
Så, fru talman, kommer jag då fram till uranfrågan, det som är betänkandets huvudinnehåll. Jag lyssnade på Per Bolund. Det är många och svåra och komplexa frågeställningar som vi har att ta hänsyn till, särskilt när det gäller lagstiftningen. Framför allt är det långa processer som omgärdar detta och som många gånger, skulle jag vilja säga, egentligen styr upp vad regeringen i slutändan tar för beslut då det gäller uranbrytning eller ej.
I det stora hela, fru talman, ställer vi oss bakom utskottsmajoritetens förslag till beslut. Men vi har också ett särskilt yttrande. Jag ska be att få läsa upp yttrandet, som vi har skrivit, i dess helhet. Så här lyder det:
"Uran är ett av de mineraler som omfattas av minerallagen. Enligt denna lag ges enskilda företag rätt att ansöka om bl.a. undersökningstillstånd. Det är bergmästaren som utfärdar sådana tillstånd. Undersökningstillstånd ger i princip endast ensamrätt för företagen att söka efter angivet mineral inom området. För provborrning krävs därefter godkännande från markägare och eventuellt tillstånd enligt miljöbalken.
När det gäller hantering av uran finns en omfattande lagstiftning utöver minerallagen. Bearbetning, transport eller annan hantering av detta ämne regleras främst av lagen om kärnteknisk verksamhet. Anläggningar för brytning av uranhaltigt material ska tillåtlighetsprövas av regeringen enligt miljöbalken. Den aktuella kommunen har vetorätt för verksamheten.
Vi tycker att denna ordning är rimlig men förstår också den oro som den ökande prospekteringen efter uran har skapat. Trots omfattande undersökningar av myndigheter och företag är den svenska berggrunden fortfarande relativt outforskad, och då olika mineraler oftast återfinns tillsammans är det viktigt att prospekteringen fortsätter. Detta gagnar inte minst gruvnäringen.
Vi socialdemokrater ser dock inte framför oss någon uranbrytning i Sverige. Samma inställning redovisades av den tidigare regeringen genom ett svar av statsrådet Ulrica Messing på en skriftlig fråga i riksdagen (fr. 2005/06:1545). I svaret anförde hon: 'Jag avser, med beaktande av gällande lagar, att vidta de åtgärder som krävs för att brytning av uranhaltigt material inte ska bli aktuellt i vare sig miljökänsliga eller andra områden i vårt land.'
Det vore bra om den nuvarande regeringen kunde redovisa hur den ser på en eventuell uranbrytning i Sverige."
Vi socialdemokrater anser att minerallagen är bra, tillsammans med miljöbalken och lagen om kärnteknisk verksamhet. Detta borgar för en god hantering. Vi anser dock att regeringen och dess företrädare i riksdagen i likhet med förra regeringen och dess företrädare bör ha en viljeinriktning, en vision, när det gäller hur man ser på själva brytningen av uran.
Fru talman! Med de orden överlämnar jag betänkandet till riksdagen för avgörande.
Anf. 167 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Jag delar självklart uppfattningen att det vore väldigt bra om den nuvarande regeringen kunde redovisa hur den ser på en eventuell uranbrytning i Sverige, som var slutsatsen i det särskilda yttrandet. Men jag tycker nog att Socialdemokraterna också bör klargöra sin inställning i den här frågan.
Jag tycker att det finns motsägelser i det särskilda yttrandet och i Socialdemokraternas hållning i frågan. Om man tycker att minerallagen och miljöbalken i sig är tillräckliga är det svårt att förstå varför man anser att man redan nu måste redovisa att man inte tänker säga ja till någon som helst uranbrytning i Sverige. I och med att man gör det föregår man också prövningen av brytning just enligt de lagar som ni hänvisar till här.
Det är lite oklart var Socialdemokraterna egentligen står i den här frågan. Är det inte så att ni, med den linje som ni nu har slagit fast i det här yttrandet, gärna vill att brytningsföretagen ska inleda prospektering? Men sedan säger ni med andra handen att när de väl kommer upp till prövning i regeringen kommer de att få avslag på ansökan om uranutvinning. Det anser jag egentligen är att lura de här företagen. De är självklart ute och prospekterar för att de i slutändan vill ha en brytning av mineralet. Annars skulle de inte lägga ned alla de resurser som de gör i dag.
Om Socialdemokraterna inte tänker öppna för uranbrytning i Sverige undrar jag: Varför ställer ni er inte bakom den del av vår motion som just går ut på att förbjuda uranbrytning? Det vore den enkla och raka vägen och den tydligaste för alla parter i den här frågan.
Anf. 168 Karin Åström (S)
Fru talman! Det är faktiskt viktigt att veta vad vi har i vår berggrund. Det är liksom en bit som vi har tagit fasta på. Det är viktigt att veta var uranet finns utifrån vilka infrastruktursatsningar man tänker göra. Och när man behöver gå in i berggrunden för att ta material till annat behöver vi veta hur det ser ut i vår berggrund.
Som jag har förstått det kan man, när man söker efter mineraler, faktiskt söka efter hela spektrumet av mineraler som ingår i minerallagen. Och jag har fått lära mig genom åren att uranet faktiskt är en vägvisare för andra mineraler. Uranet i sig har gjort att man har kunnat upptäcka koppar, zink och massor med mineraler som faktiskt har kunnat vara brytvärda. Den delen är jätteviktig.
Sedan skulle jag vilja säga att det inte är okänt att den förra regeringen hade den här inställningen. Det borde vara känt för väldigt många prospekteringsföretag som kommer hit och som ändå vill söka efter uran. Meddelandet om att vi inte tänker öppna upp för gruvbrytning finns i direktiv som har getts ut till olika myndigheter. Det finns redan offentligt uttalat och skrivet sedan tidigare. Om företagen söker efter uran är det företagen själva som måste göra den riskbedömningen. Det kostar ju dessutom ganska mycket att göra det, men det får företagen stå för. Vi har varit tydliga och sagt att vi inte kommer att ställa upp på att öppna upp för uranbrytning.
Anf. 169 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Jag tycker fortfarande att det här är en underlig hållning, måste jag säga. Det är som du säger. Visst kan man leta efter uran när man samtidigt letar efter andra mineraler. Men i dag har vi faktiskt ett 60-tal prospekteringstillstånd som gäller just för uranletning. Man har angett att det är uran man verkligen letar efter.
Det här ökade intresset beror just på att uranpriset har ökat väldigt mycket på senare tid. Därmed har det blivit mer attraktivt att utvinna uran, att söka efter uran i Sverige och att utvinna uran i Sverige. Det är just det som gör oss oroliga. Uppenbarligen går de här företagen, som nu har fått tillstånd på ett 60-tal platser, i första hand på den lagstiftning som finns. De läser där och ser vilka möjligheter det finns att utvinna uran. Och med ledning av lagstiftningen har de kommit fram till att det absolut finns möjligheter att utvinna uran i Sverige.
Det är just på grund av det som jag tycker att det är vilseledande att i uttalanden säga att man är emot uranbrytning men att i praktiken faktiskt inte vilja göra de förändringar som behövs för att garantera att vi inte får till en uranbrytning i Sverige. Om man kategoriskt är emot uran har man också ett ansvar, hävdar vi, att se till att lagstiftningen följer den principen, att man också säger i lagstiftningen att prospektering kan vara okej men att uranbrytning inte tillåts i Sverige. Det är den renhåriga vägen att gå, anser vi.
Anf. 170 Karin Åström (S)
Fru talman! Jag kan dela Per Bolunds oro för vad som kommer att hända i frågan. Det kan jag faktiskt göra. Men vi tycker att vi har varit väldigt tydliga då det gäller hur vi ser på själva uranbrytningen när processen har gått så långt att man kommit fram till att regeringen ska ta ett beslut. Det finns skrivet i direktiv hur vi ser på det och hur den förra regeringen såg på det. Det är alltså ingenting som är okänt för de myndigheter etcetera som håller på med prospektering. Det är också så att kommuner och länsstyrelser som ska säga sitt i den här frågan har möjlighet att upprätta miljöpolicydokument där man inom kommunen eller länet bestämmer sig för hur man vill göra med frågan. Det i sin tur är ytterligare en signal till de prospekteringsföretag som går in och bara är intresserade av uran. Det är en ganska stor risk de tar att gå in till ett sådant län eller en sådan kommun som på ett tidigt stadium har lagt fast det i sitt miljöpolicydokument.
Det finns en mängd olika saker som jag kan tycka att man kan göra i ett förebyggande syfte. Det går inte att underskatta hur viktigt det är att vi vet var uranet finns i vår backe. Utifrån infrastruktursatsningar, utifrån samhällsförändringar som sker här och nu och framåt är det bra att veta. Därför tycker jag att man ska söka efter det.
Med det vill jag än en gång uttrycka att vi inte är för att öppna upp för uranbrytning.
Anf. 171 Staffan Anger (M)
Fru talman! Gruvnäringen var en viktig näringsdel för Sverige för vår utveckling mot att bli en industrination. Våra rika mineralförekomster gav en bas för industriell utveckling i norra och mellersta Sverige. Vårt mineralrika land gav möjligheter till vidareförädling av mineraler, exempelvis järn-, koppar- och zinkprodukter. Vi blev en industriell producent med världsmarknaden som bas.
För mitt hemlän Västmanland blev gruvnäringen början till en industrialisering av länet med flera stora internationella företag, exempelvis ABB. Än i dag är gruvnäringen av mycket stor vikt för oss som industrination. Ännu finns det stora outforskade fyndigheter i Sverige att beakta. Med Kina och Indiens ökade efterfrågan på råvaror har priset stigit på mineraler och därmed också fyndigheters storlek och framtida lönsamhet.
Det är viktigt att vi har en bra prospektering i Sverige. Nya fyndigheter kan ge nya arbetstillfällen i områden som i dag har hög arbetslöshet. Intresset för Sverige vad gäller mineraler är stort, vilket är viktigt för oss.
Fru talman! Det finns en mängd lagar som måste beaktas innan en produktion kan startas. Minerallagen måste följas med de regler som finns där. För en gruvbrytning måste tillstånd sökas enligt miljöbalken. Man kan säga att gruvprospektering inför en eventuell start av produktion är väl täckt i svensk lagstiftning. Vi får hoppas att nya fyndigheter kommer fram som i sin tur ger möjligheter för nya företag att etablera sig i Sverige, liksom att de nuvarande aktörerna på marknaden kan bygga ut sin verksamhet. Det ger mer sysselsättning i Sverige. Vi ser nu dessa jättelika investeringar av LKAB och Boliden och att nya gruvor ska öppnas, vilket är väldigt bra för svensk ekonomi och sysselsättningen i Sverige.
Prospekteringen har ökat. 2006 beviljades 377 nya undersökningstillstånd. Förlängda undersökningstillstånd uppgick samma år till 117. En mycket stor prospektering förekommer, glädjande nog för Sverige.
De ändrade reglerna i minerallagen som trädde i kraft den 1 maj 2005 ger markägaren större möjligheter att påverka prospekteringen när det gäller informations- och ersättningsfrågor. En av dessa ändringar rörde sig om inlösen av fastighet i det speciella fall att en bearbetningskoncession beslutas men inte fullföljs av en markanvisning inom tio år. Den speciella situation som uppstår gällande fastighetsvärdena när gruvbrytning pågår i eller i anknytning till en tätort har noterats av utskottet som förutsätter att regeringen noga följer denna fråga.
Fru talman! När det gäller hanteringen av uran finns det en omfattande lagstiftning utöver minerallagen. Förutom miljöbalken måste lagen om kärnteknisk verksamhet följas. Om man ska bryta uran måste man ha regeringens godkännande såväl som, vilket sagts tidigare, kommunfullmäktiges godkännande i den kommun där brytning ska ske. Vi kan bara konstatera att uranbrytning i Sverige inte är aktuell. Jag repeterar: Vi kan bara konstatera att uranbrytning i Sverige inte är aktuell.
Vad gäller uranbrytning i Sverige på uppdrag av ett eller annat EU-land för att bidra till andra länders uranbehov finns det ingenting som tyder på att så blir fallet. EG-kommissionen har uttalat sig negativt om detta. Det är således varje land som avgör om brytning ska ske på eget territorium.
Jag yrkar bifall till förslaget i näringsutskottets betänkande NU5.
Anf. 172 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Staffan Anger hänvisar i sitt anförande till diverse lagstiftning som finns på det här området i Sverige. Men lagstiftningen är långtifrån heltäckande. Den ger absolut inga garantier mot utvinning av något slag, inte heller när det gäller uranbrytning. Minerallagen är främst till för att ge rättigheter för utvinnaren och inte för samhället i stort eller för markägaren. Det gjordes en revidering för några år sedan som, som Staffan Anger sade, skärpte lagen när det gäller att ge information och ersättning till markägaren men det finns absolut inget om att man kan säga nej till utvinning som markägare. Den övriga lagstiftningen är också så utformad att den medger avvägningar mellan olika intressen. Miljöeffekter till exempel ställs mot de intäkter som en eventuell brytning skulle ge. Det är inte alls så att den lagstiftning vi har i dag garanterar ett nej till uranbrytning i Sverige. Det är just därför som det är så viktigt att partierna i stället klart redogör för vad de står i den här frågan.
Jag tycker att Staffan Anger blundar för den problematik som finns. Gruvbrytning i Staffan Angers värld medför bara positiva effekter i form av arbetstillfällen och ekonomisk utveckling. Men det finns också en stor risk för att en ny utvinning slår undan benen för de många företag i glesbygden som nu spirar och som är beroende av en orörd natur och stor naturrikedom för sin verksamhet. Det gäller till exempel ekoturism. Vi har i dag turister som kommer från hela Europa och hela världen just för att besöka den svenska vildmarken. Vi har Europas största vildmarksområden. Det är ett enormt stort värde. Om de får en gruva som granne blir det enormt svårt att bedriva verksamhet. Det kommer att fullständigt slå undan benen för hela den spirande branschen som har en väldigt stor potential i Sverige.
Man kan inte bara säga ja till gruvbrytning med hänvisning till arbetstillfällen. Man måste också se till de arbetstillfällen som hotas genom det.
Anf. 173 Staffan Anger (M)
Fru talman! Minerallagen är väldigt detaljerad. Det vet du lika bra som jag. Vi kan också konstatera att den miljölagstiftning som finns i Sverige är bland de tuffaste i världen inom detta område. Ska man få tillstånd till brytning måste man klara miljöbalkens krav, och det är inte så lätt. Det finns alltså väldigt stränga regler för gruvbrytning.
Som framkommit tidigare är den yta som används i Sverige minimal. Den är oerhört liten. Det finns också regler för vilka åtgärder man måste vidta när man lägger ned en gruva. Vad som händer nu är att Dannemora ökar och kanske kommer tillbaka igen. Det är väldigt positivt, eftersom det är en gammal gruva som har gett arbetstillfällen och som redan finns där. Man behöver inte skapa några nya saker i naturen.
Jag håller alltså inte med dig utan tycker att det här är en väldigt viktig näringsgren. Vad Miljöpartiet gör är att sätta snarskank för en utveckling inom områden i Sverige där vi behöver arbeten, och där vi behöver gruvor.
Anf. 174 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Jag vill poängtera att vi ingenstans i vår motion säger absolut nej till gruvbrytning. Det vi säger kategoriskt nej till är uranbrytning. När man ser de förskräckande exemplen på miljöskador som uppstår genom uranbrytning runt om i världen anser vi att det finns väldigt starka skäl att vara emot.
Jag vill fortsätta att poängtera att en mineralbrytning i närområdet självklart är helt förödande för ett företag som håller på med ekoturism. Det finns ju ingen turist som är intresserad av att besöka ett område där man har storskalig gruvbrytning. Det är inte det man är ute efter, utan det är de orörda fjällvidderna och naturvärdena. Självklart hotar gruvbrytning den verksamheten.
Jag tycker också att Staffan Anger är mig svaret skyldig när det gäller den specifika frågan om uranbrytning. Du sade i ditt anförande att det inte var aktuellt med uranbrytning. Jag tycker dock att vi förtjänar ett bättre svar än så. Den viktiga frågan här är ju om Moderaterna är för eller emot uranbrytning. Kommer ni att säga ja eller nej till uranbrytning när det blir aktuellt, och prospekteringsförslagen kommer upp på regeringens bord?
Anf. 175 Staffan Anger (M)
Fru talman! Jag vill bara konstatera att när det gäller godkännande av uranbrytning i Sverige har vi ännu strängare regler. Det handlar inte bara om minerallagen och miljöbalken, utan det är också lagen om kärnteknisk verksamhet som ska följas. Dessutom kan regeringen säga nej, och varje kommun kan säga nej. Man ska alltså ha klart för sig att det är mycket, mycket svårt att komma igenom detta regelverk.
Jag vill gärna återkomma till det och konstatera att uranbrytning i Sverige inte är aktuellt. Det är också regeringens synpunkt på detta. Då kan man i och för sig fråga sig varför man låter företag prospektera uran. Svaret, som även framkommit tidigare, är att man när man gör detta också får möjlighet att se vad som finns av koppar, zink och kanske till och med guld. Det finns alltså en jättelik möjlighet att finna andra mineraler som man kan fortsätta att utvinna och få en lönsam verksamhet av.
Jag är väldigt glad att vi har den lagstiftning vi har i Sverige i dag. Det innebär nämligen att vi kan genomsöka landet och verkligen förstå att vi bara har börjat titta på de möjligheter som finns i gruvnäringen i Sverige.
Anf. 176 Kent Persson (V)
Fru talman! Staffan Anger brukar vara tydlig och tala om vad han tycker och tänker, men i dag är han väldigt luddig. Jag vet inte om det är partipiskan som har vinit.
Det står faktiskt att uranbrytning i Sverige för närvarande inte är aktuellt. Så står det i betänkandet, och det innebär att det faktiskt kan bli aktuellt i framtiden när man har undersökt.
Det är också så att undersökningstillstånd ges för det som söks. Söker man tillstånd för uran så letar man efter uran och inte efter andra mineraler. Det är klart och tydligt. Och självklart söker och letar man för att se vilken mängd uran som finns, hur rikt det är och om det är brytvärt. Det tycker jag är en självklarhet. Du slingrar dig lite grann här.
Jag vill även ta upp Euratomfördraget. Det blev också lite konstigt. Du svepte över det och sade att det inte var aktuellt eftersom EU inte kan tvinga oss att bryta uran. Det är riktigt, men ni säger så här i betänkandet: "Det står klart att Euratomfördraget i flera avseenden inte speglar dagens verklighet utan sedan länge är föråldrat." Om någonting är föråldrat borde man faktiskt omförhandla det och se till så att det blir uppdaterat och mer passar dagens samhälle. Det är ju det motionen och det yrkande som jag har lämnat in handlar om. Om det nu finns ett gyllene tillfälle att driva denna fråga som den förra regeringen tagit upp tillsammans med Finland och Österrike - varför gör ni inte det? Varför sopar ni det bara under mattan?
Anf. 177 Staffan Anger (M)
Fru talman! Kent Persson kommer ju från ett gruvområde, och mycket av det som har utvecklats i norra Västmanland finns just i det område som Kent Persson kommer från. Du känner väl till hur viktigt det har varit att den grunden har funnits. Vi får hoppas att till exempel Dannemora som inte ligger så långt därifrån snart kommer i gång!
När det gäller att bryta uran på uppmaning av EU eller något annat EU-land är det fullt klart, och det står också i betänkandet, att EG-kommissionens svar är att det bara är material som redan är utvunnet eller framställt som man kan ställa krav på. Det är fullt klart. Det kan inte uppfattas som en möjlighet att framtvinga uranbrytning i medlemsstat.
Det är alltså EU-länderna själva som beslutar om uranbrytning på sitt territorium. I det här fallet är det till och med kommunen som beslutar om det ska bli något av detta.
I och med att alla ska acceptera en omförhandling av Euratomfördraget är det inte aktuellt att gå tillbaka dit, utan vi konstaterar att vår lagstiftning och uttalandet från EG-kommissionen gäller. Därför är uranbrytning inte aktuell.
Jag har också en kort kommentar kring prospektering som jag talade om tidigare. Det är viktigt att vi får en kartläggning av mineralerna i Sverige. Att gå in och titta på var uran finns är viktigt, för då får man även andra mineraler. Vi kan titta på Bolidens utveckling de senaste åren, och vi kan titta på de investeringar de gör i Aitikgruvan. Vi kan titta på LKAB:s investeringar som är jättelika. Som någon sa: Man kan inte flytta detta. Vi lever i en globaliserad värld med brutal konkurrens, och detta är en stor tillgång.
Anf. 178 Kent Persson (V)
Fru talman! Jag tänker inte ta upp gruvnäringen i stort. Där har jag samma uppfattning som du, och det känner du till. Men när man letar efter uran är det just uran man letar efter och inte andra mineraler! Dem kan man liksom få på köpet, men det är inte det som är huvudpoängen. Det är oerhört oklart vad regeringen egentligen tycker i den här frågan. Man säger att det inte är aktuellt
för tillfället
. För tillfället är det inte aktuellt.
Jag återkommer till Euratomfördraget. Jag förstår inte. Ni håller ju med om att det är omodernt och inte utgår från dagens krav, samhälle och kunskaper. I min värld är det en självklarhet att det som är omodernt borde omförhandlas. Det handlar nämligen där om att EU har optionsrätt i fråga om kärnmaterial. Det finns inga undantag i det, utan det är glasklart.
Däremot har du rätt i att EU inte kan tvinga oss att öppna en uranbrytning. Men när vi väl har gjort det kan EU med bränsleförsörjningsbyrån slutgiltigt säga till om hur vi ska hantera det och om vi ska sälja eller inte. Det är ju detta vi måste ta upp till diskussion igen. Är det rimligt att en sådan viktig fråga ligger på en helt annan organisation där vi inte kan styra själva? Det är det det handlar om.
Därför borde regeringen också ges signaler om att omförhandla fördraget i samband med en ny diskussion om konstitutionen. Jag förstår inte att du inte kan hålla med om det! Du håller ju i grunden med om att det här är föråldrat och borde omförhandlas.
Anf. 179 Staffan Anger (M)
Fru talman! Det är fullt klart, Kent Persson, att gruvföretag som kommer till Sverige och ska börja prospektera inte har någon möjlighet att få starta produktion i en gruva med uran. Men man vet likaväl att man har möjligheter att kunna se andra mineraler. Även om uranpriset är högt nu har kopparpriset stuckit i väg, zinkpriset har stuckit i väg, guldpriset har stuckit i väg. Det är jättebra att det privata näringslivet finansierar hela den prospektering som nu pågår i Sverige och som ökar dramatiskt och kommer att öka.
Det är fokus på Sverige faktiskt när det gäller detta, tillsammans med några andra länder som Kanada och Australien. Det ger arbetstillfällen, och det ger framför allt en god ekonomi för Sverige.
När det sedan gäller Euratomfördraget är det bara så att ett enda land inte kan göra någonting för att ändra detta. Det är så. När man då får ett sådant uttalande som vi får från EU-kommissionen är det fullt klart att vi inte kommer att bryta uran i Sverige.
Anf. 180 Åke Sandström (C)
Fru talman! Det här blir ju en väldigt intressant diskussion. Den berör mycket mer än bara mineralpolitiken. Man har kommit in på väldigt svåra juridiska frågor. Till det ska jag återkomma.
Det är enligt min mening viktigt att mineralpolitiken skapar sådana förutsättningar att landets mineralresurser utvinns med hänsyn till en långsiktigt hållbar utveckling. Samtidigt ska vi också inse att nyttjande av den naturtillgång som förekomsten av malm och mineral utgör har en mycket stor betydelse ur sysselsättningssynpunkt i aktuella bygder. Låt oss, mina vänner, se även positiva bilder. Det är ju inte bara problem, som jag får en känsla av att det beskrivs som i den här debatten.
I den nordligaste delen av landet, som jag känner bäst, har gruvindustrin en avsevärd tillväxtkraft. Inlandsdelegationen konstaterar att "gruvnäringen i Västerbotten och Norrbotten står för mycket stora delar av malmutvinningen inom EU". Hör och häpna! "Det handlar om 94 procent av järnmalmen, hälften av silvret och en tredjedel av guld, koppar och zink."
Det är alltså mycket stora värden. Exportvärdet uppgick förra året till 70 miljarder kronor. Skelleftefältet och Lycksele guldlinje - det nya området - anses vara ett par av världens mest intressanta malmområden. Helt nyligen offentliggjordes prospekteringsresultat från Lyckseleområdet där ett av de stora gruvbolagen har värderat en av fyndigheterna. En av fyndigheterna i det här området beräknas till ett värde av 10 miljarder -
en
ny fyndighet!
Fru talman! Gruvnäringen är alltså en sektor med stor potential för tillväxt och ekonomisk utveckling på både kort och lång sikt. Det medför också positiva spin-off-effekter i form av teknikutveckling inom exempelvis områdena IT, bildöverföring, finmekanik och reglerteknik samt företagsavknoppningar och uppsving för service-, entreprenad- och underleverantörsföretag. Områden som kan sammanfattas under begreppet miljöteknik är också starkt kopplade till gruv- och mineralverksamheten.
Det största problemet för den här branschen är den
mycket
långa handläggningstid som i dag råder när det gäller miljöprövningen. Det handlar ju om flera år, och det är inte tillfredsställande.
Fru talman! Detta betänkande innehåller även ett viktigt avsnitt om uranbrytning. Det har vi konstaterat tidigare här. Jag utgår från att alla har stor respekt för uranbrytning, dess miljökonsekvenser och dess produkter. Det är också därför vi har en mycket omfattande prövning via tre olika lagar och dessutom, vilket inryms i miljöbalken, ett kommunalt veto i frågan om uranbrytning. Som det sagts här av tidigare talare konstaterar utskottet att det inte är aktuellt med någon uranbrytning i vårt land.
Dagens minerallag är bara två år gammal. Vi deltog från Centerpartiets sida aktivt i både förberedelserna och tillkomsten av denna lag. Den måste betraktas som en bra avvägning mellan markägarnas, prospektörens och samhällets intressen.
Beträffande prövningen enligt gällande lagar finns det, såvitt jag känner till, ingen uranfyndighet som uppfyller alla dessa krav, och det är bra att vi har mycket stränga krav och dessutom ett kommunalt veto. Det finns alltså ingen chans, som jag ser det personligen, att få igenom ett sådant beslut. Att i det läget begära en ny minerallag anser jag inte vara särskilt verklighetsförankrat.
Men med anledning av diskussionen måste jag få ta upp en viktig distinktion här. Jag hoppas att det är bekant för alla vänner i kammaren att vi faktiskt är lagstiftare. Här begär nu Miljöpartiet och Vänstern att vi ska döma också, att vi ska både lagstifta och döma. Men det ankommer på myndigheterna att tolka och döma efter aktuell lag. Det ska inte riksdagen göra. Jag är förvånad över den diskussion som har uppstått. Kan det bara vara populismen eller vad kan det bero på? Vi är alltså lagstiftare, återigen, och vi är inte dömande. Tycker vi att man dömer fel kan vi på lite längre sikt, om vi får se exempel, möjligen ta upp frågan om omprövning av lagen.
Sedan måste jag också, om det är möjligt, be Karin Åström att få ett förtydligande, om hon har tid att lyssna på mig. Om jag uppfattar Karin Åström rätt säger hon så här: Uttalandet från dåvarande infrastrukturministern här i kammaren är inskrivet i direktiv till de tillståndsprövande och dömande parterna inför aktuell lagprövning. Är det så är det minst sagt häpnadsväckande, och jag ser fram emot ett svar. Om ett uttalande i en debatt kan vara inskrivet, utsänt och, som du säger, känt av de prövande parterna innebär det att den dåvarande regeringen har satt sig över lagstiftningen och dömt i förväg. Jag tror att vi måste skilja mellan äpplen och päron i debatten. Jag ser gärna fram emot en fortsatt diskussion.
Anf. 181 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Det där var klargörande i vissa delar, Åke Sandström, och mindre tydligt i andra delar, kan man väl säga.
Du konstaterar först att dagens lagstiftning är en bra avvägning. Det är precis det som lagstiftningen är. Det är en avvägningslagstiftning. Man väger fördelarna av en brytning mot nackdelarna med de miljökostnader och miljöproblem som orsakas. Vi har sett vid flera tillfällen att den lagstiftning vi har i dag härstammar från lagstiftning långt tillbaka i tiden då man inte alls hade den miljömedvetenhet som vi har i dag. Mycket av den finns kvar som rester i den lagstiftning vi har i dag.
Det finns många exempel där miljöbalken faktiskt har gett klartecken för klart miljöskadlig verksamhet med hänvisning till att man från domstolens sida anser att de ekonomiska vinsterna av företaget är större än miljökostnaden. Det kan man tycka vad man vill om, men jag hade väl hoppats på att Centerpartiet, som ändå är ett parti som har sagt, förut i alla fall, att man har en hög ambition på miljöområdet, skulle ge miljöfrågorna lite mer kraft än så och att man skulle värdera dem lite högre.
Åke säger också att ingen uranfyndighet vi har i dag uppfyller lagstiftningen. Men det kan inte Åke eller någon annan veta någonting om. Det har inte kommit till lagprövning än. Det finns ingen sådan prövning. Det där är en bedömning som är gjord av en lekman och som jag nog inte fäster särskilt stor vikt vid.
Åke är också otroligt indignerad över att vi försöker ändra lagstiftningen så att vi dömer. Men det är inte alls det vi gör. Det vi gör är precis det som Åke pratar om. Vi försöker ändra lagstiftningen så att det blir extra tydligt för alla vad det är som gäller i Sverige. Det finns ingenting som hindrar att man i minerallagen skriver in att just uranbrytning inte ska vara tillåten. Det är enkelt. Det var precis det som Centerpartiet självt före valet sade till Naturskyddsföreningen att man ville göra. Naturskyddsföreningen är nu väldigt frågande och tycker att Centerpartiet sviker sitt vallöfte. Kan du ge ett besked till Naturskyddsföreningen i den här frågan?
Anf. 182 Åke Sandström (C)
Fru talman! Jag återkommer till den grundläggande frågan, vad som är vår uppgift. Om du frågar mig personligen, om det var jag eller någon annan enskild som svarade på SNF:s fråga, skulle jag säga att jag också är emot uranbrytning. Men vi måste skilja på våra roller.
Är det någon som tycker att miljöbalken inte är tillräckligt omfattande i sin prövning står i varje fall inte jag i den kön. Den är verkligen detaljerad. Och exempelvis inom våra tusentals hektar av Natura 2000-områden är prospektering inte ens tillåten. Det har kommit ett sådant uttalande i mitt hemlän.
Vi har en modern lag. Den bygger till stora delar på miljöbalken, och det var första gången som jag hörde att den inte skulle vara tillräckligt hård och detaljerad i fråga om prövningen.
Så länge vi har denna lag kan riksdagen inte gå ut i förväg och döma över de myndigheter som så att säga har tolkat lagen.
Anf. 183 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Frågan som Naturskyddsföreningen ställde var inte om man var för eller emot uranbrytning. Den fråga som ställdes var: Vill ni ändra minerallagen så att det blir förbjudet att bryta uran? Det var den frågan som Centerpartiet kategoriskt svarade ja på. Ja, Centerpartiet vill ändra minerallagen så att det blir olagligt att bryta uran.
Men nu står man här. Och i morgon kommer man, i alla fall som det ser ut, att sitta med fingret på ja-knapparna och rösta mot precis det förbud som man utlovade Naturskyddsföreningen före valet. Det anser jag att man inte kan kalla för någonting annat än hyckleri.
Åke Sandström säger att miljöbalken är heltäckande. Så är det uppenbarligen inte. Det är fortfarande så att det tillåts väldigt mycket - industrier, gruvletning och annat som ger klara negativa miljöeffekter.
I miljöbalken finns det ett specifikt undantag just för gruvbrytning i till exempel fjällnära områden. Det står inskrivet i en av paragraferna att de fjällnära områdena är ett riksintresse för Sverige. Men för gruvbrytning gäller inte de regler som gäller för de fjällnära områdena.
Tvärtemot vad Åke Sandström säger så pågår det faktiskt prospektering just nu i naturreservat och till och med i världsarvsområden och i Natura 2000-områden. Så det resonemanget stämmer inte.
Men jag skulle vilja höra ett klart och tydligt ställningstagande från Åke Sandström. Ni kommer att ha ett val vid voteringen i morgon. Man kan rösta ja för att ändra minerallagen så att man förbjuder uranbrytning, och man kan rösta nej. Kommer ni att säga ja eller nej till förslaget?
Anf. 184 Åke Sandström (C)
Herr talman! Jag ska ge det något häpnadsväckande beskedet att vi kommer att följa utskottsmajoriteten. Och vi är inte ensamma. Det är en betryggande majoritet som inte anser att vi behöver någon ny lag på detta område. Så det är väl rätt klart.
Det svar som gavs på frågan från SNF har aldrig meddelats mig som någon partiståndpunkt. Det ska jag göra fullständigt klart. Jag kan därför inte kommentera det något ytterligare.
När det gäller fjällnära områden så finns det till exempel i mitt län över sex miljoner hektar områden, så det är inte särskilt trångt. Men det finns klara regler, och jag respekterar dem. Detta har varit uppe till debatt just i världsområden. Och det besked som länsstyrelsen har gett är att man inte ens får prospekteringstillstånd i dessa områden. Rennäringen har också sagt nej till prospektering i vissa områden.
Jag anser att man gör en ganska stor affär av detta. Jag vill betona att bergmästaren vid näringsutskottets besök sade att det såvitt man i dag kan se inte finns någon som uppfyller miljökraven för uranbrytning. Det är rätt många som har ansökt redan.
Anf. 185 Karin Åström (S)
Herr talman! Näringsminister Maud Olofsson och Centern verkar vara mycket kluvna och splittrade i frågan om uranbrytning. Ministern har alltså uppgett att Centerpartiet inte tycker om att uran bryts i Sverige. Hon har också uttalat att uran ur miljösynpunkt inte är någon bra energikälla.
När jag har studerat den bild som medierna har gett under det senaste året framför allt av Norrlandslänen så ges en väldigt kluven bild av vad Centerns inställning till uranbrytning egentligen är.
I somras var Fredrik Reinfeldt i Västerbotten. I Västerbottens-Kuriren sade han: Skulle vi gå vidare med kärnkraft är uranbrytning absolut ingen otänkbar tanke.
Vad säger Centern om detta? Åke Sandström sade att man hade någon form av partiståndpunkt i frågan. Eller hur var det egentligen? Nya kärnkraftverk och därmed uranbrytning, är det Centerns ståndpunkt?
Anf. 186 Åke Sandström (C)
Herr talman! Partiledaren har sagt det, och jag har sagt det här: Vi tycker inte om uranbrytning. Men jag vill återkomma till den formella frågan.
Är det så, som jag ställde den direkta frågan till Karin Åström - i övrigt är vi i sak ense i detta betänkande - att det uttalande från Ulrica Messing som citerades i näringsutskottet och som har citerats i handlingarna verkligen är utsänt som direktiv till de aktuella myndigheterna som har att pröva tillstånd och bedöma enligt lagarna? Är det på det sättet? Om jag har uppfattat Karin Åström rätt är det häpnadsväckande.
Anf. 187 Karin Åström (S)
Herr talman! Det finns en mängd skrivningar, och det finns en mängd uttalanden från vår förra näringsminister Ulrica Messing om vad som är vår ståndpunkt när processen har kommit så pass långt fram och detta ligger för tillåtlighetsprövning hos regeringen. Det går inte att ta miste på vår inställning till uranbrytning. Och vi kommer aldrig att öppna upp för uranbrytning.
Men sedan skulle jag vilja tacka för det samarbete som vi faktiskt har haft med Centern då vi bland annat gjorde de senaste förändringarna i minerallagen. Då var vi väldigt eniga i den frågan, har jag förstått.
Jag är lite mer bekymrad och fundersam över Centerns förändrade inställning nu och att man inte vill uttala någon viljeinriktning och vision när det gäller uranbrytning eller ej.
Jag är också lite fundersam över Centerns förändrade ståndpunkt i fråga om hela energiuppgörelsen. Jag skulle vilja att du utvecklar detta och svarar på frågan hur ni ställer er till uranbrytning om det nu är som Fredrik Reinfeldt uttalade i somras att om vi går vidare med kärnkraft så finns det också anledning att öppna upp för uranbrytning.
Anf. 188 Åke Sandström (C)
Herr talman! Det är bra att Karin Åström har omtanke om övriga partier. Det brukar ju vara så ibland.
Regeringen har sagt att det inte är aktuellt att ta några nya kärnkraftverk i drift. Så den frågan är absolut inte aktuell. Jag återkommer till den principfråga som jag tycker är viktigast. Nu bekräftar Karin Åström att en mängd uttalanden har gjorts från den förra regeringen innan tillåtlighetsprövningen är färdig. Och det är någonting som jag personligen tar avstånd från som princip. Vi är ju i sak överens om innehållet i detta betänkande. Och, som sagt, vi har inte förändrat någon inställning. En stor och kraftig opinion i Centerpartiet är emot uranbrytning. Men jag skiljer på äpplen och päron. Jag kan inte i ena stunden vara med och stifta lagar och sedan säga, innan dessa lagar är prövade, att de som prövar dem gör fel. Här är det viktigt att vi skiljer på sak och princip. Och i principfrågan har jag fått en del märkliga uppgifter. Vi får gå vidare med det. Vi är en stor majoritet som stöder utskottets förslag som jag yrkar bifall till.
Anf. 189 Mikael Oscarsson (Kd)
Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.
Det finns mycket att kommentera i det här betänkandet, men jag vill hålla mig till den aktuella frågan om uranbrytning.
I tidningen Ny Teknik kunde man för en tid sedan läsa: "Efter trettio år av blankt nej öppnar den nya regeringen för uranbrytning i Sverige. Endast kristdemokraterna tvekar."
Tidningar är bra på att skapa spänstiga rubriker och formuleringar. Verkligheten är oftast något mindre spänstig. Några nya lagar och regler föreslås inte, och någon tvekan finns inte hos Kristdemokraterna.
Som nämnts tidigare i debatten finns det i dag inget förbud mot att bryta uran i Sverige. Men det är inte detsamma som att det är fritt fram att bryta, tvärtom. För att ett bolag ska få bryta uran måste regeringen godkänna brytningen. Därtill måste en miljöprövning ske. Dessutom kan en kommun lägga in sitt veto. Detta förfaringssätt är säkert, och utskottsmajoriteten menar att det inte behövs något förbud i lagstiftningen.
Herr talman! Kristdemokraternas bedömning är att en miljöprövning i dag skulle visa att uranbrytning inte går att genomföra på ett för miljön säkert sätt. Tekniken är ännu inte tillräckligt bra. För att bryta uran med traditionella metoder måste nämligen stora mängder berg sprängas, eftersom uranhalterna är små. Det finns visserligen en annan teknik, som innebär att man i stället för att spränga bort gråberget sprutar ned syra, för att därefter pumpa upp uranet i en lösning. Problemet med denna metod är att syran kan läcka ut i grundvattnet.
Kristdemokraterna gör bedömningen att ingen av dessa metoder klarar en miljöprövning.
Men om en miljöprövning skulle ge grönt ljus - vem vet; i framtiden utvecklas måhända mer miljövänliga metoder - har kommunen ändå möjlighet att lägga in sitt veto.
Vi kristdemokrater är de första att försvara kommunernas vetorätt. Vetorätten ligger i linje med subsidiaritetsprincipen, som vi hyllar. Vi vill att beslut ska fattas så nära den enskilde som möjligt.
Herr talman! För en vecka sedan, den 19 mars, kom ett borrteam från kanadensiska Mawson Resources till Hotagen, som ligger i nordvästra Jämtland, för att provborra efter uran. Jag har läst att provborrningarna väckte protester lokalt.
Hotagen är känt för att ha en av landets främsta björnmarker. Här finns urskogar, kalfjäll, oreglerade sjöar och friska vattendrag. Jag förstår oron men menar att miljöprövningen tillsammans med kommunernas vetorätt mot brytningen innebär att lokalbefolkningen kan känna sig helt lugn. Krokoms kommun har rätt att lägga sitt veto mot en eventuell utvinning, men det har även Dorotea, Strömsund, Åsele, Hallsberg, Boden och de andra berörda kommunerna.
Anf. 190 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Mikael Oscarsson sade i sitt anförande att Kristdemokraterna gör bedömningen att gruvbrytning inte kommer att klara av en prövning enligt miljöbalken och annan lagstiftning. Men det är precis det som är problemet. Det är en bedömning som ni gör utan att vara juridiska experter, vad jag förstår.
Det finns också en mängd andra bedömningar. De bolag som i dagsläget är ute och prospekterar på 60 olika platser runt om i Sverige gör solklart en annan bedömning. De gör det därför att de ser framför sig möjligheten att öppna en urangruva här i Sverige. Det vore företagsekonomiskt väldigt dumt att starta prospektering om man inte tror att man kan öppna för brytning.
Vi har varit i kontakt med Sveriges ledande miljöjurister, och de säger fullständigt klart att den lagstiftning vi har i dag inte på något sätt omöjliggör uranbrytning i Sverige. Tvärtom öppnar den dörren för att man ska kunna ha uranbrytning i Sverige.
Naturskyddsföreningen gör uppenbart en helt annan bedömning än Kristdemokraterna och är klart orolig för uranbrytning i Sverige. Det är det som är lite av pudelns kärna.
Kristdemokraterna står nu och försvarar utskottsmajoriteten, försvarar att vi inte ska göra några som helst lagändringar och att vi ska ha kvar den lagstiftning vi har i dag. Problemet är ju, Mikael Oscarsson, att ni före valet i en enkät från just Naturskyddsföreningen klart och tydligt sade: Ja, vi är för att man ändrar lagen så att det blir olagligt att bryta uran.
Jag tycker att det här är ett ohederligt agerande. Om man sade ja förra året får man stå för det också när valdagen väl har varit. Varför sade ni nej före valet? Varför tycker ni nu att det är helt okej att säga ja och svika alla de väljare som trodde på det ni sade före valet?
Anf. 191 Mikael Oscarsson (Kd)
Herr talman! Vi kristdemokrater delar inte skepsisen mot miljöbalken eller mot vetorätten. Vi tycker att lagstiftningen är stark och alldeles utmärkt. Vi tror att den är helt tillräcklig. Den uppfattningen delar vi med majoriteten.
Det vore intressant att höra om Miljöpartiets motstånd mot mineralbrytning bara gäller uran. Eller vill Miljöpartiet egentligen utvidga förbudet till att gälla även andra mineraler? Ska människor i Norrlands inland som är beroende av mineralbrytning känna sig oroliga för en framtida regering med Miljöpartiets stöd? Hur ligger det till med den saken, Per Bolund?
Anf. 192 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Om man anser sig ha rätt att ställa nya frågor kan man ju ha artigheten att svara på de frågor som ställdes i det första inlägget. Men jag kan börja med att svara på frågan.
Läs vår motion! Det finns ingenting där som säger att vi ska förbjuda mineralsökning eller mineralutvinning över huvud taget i Sverige. Däremot anser vi att den vetorätt som Mikael Oscarsson hyllar ska utvidgas till att gälla annan mineralbrytning. Jag tycker att det är en helt rimlig ståndpunkt att just kommunen i den region där prospekteringen sker och brytningen ska ske ska kunna ha en vetorätt även när det gäller annan mineralbrytning, just för att även andra gruvor får väldigt stora effekter på närmiljön.
Det finns problem med Mikael Oscarssons resonemang. När regeringen väl får upp det här för beslut - detta klargör person efter person i de partier som ingår i den borgerliga regeringen - kommer regeringen att säga nej. Men regeringen måste ju basera sitt beslut på den lagstiftning vi har. Man kan inte bara fabulera fram ett nej, eller säga nej rakt av, utan man måste kunna lägga någon form av juridisk vikt bakom det och hänvisa till på vilka grunder man säger nej.
I de kommuner som har vetorätt vet vi att det räcker med att 51 procent av dem som sitter i kommunstyrelsen säger ja. Då kör de över den minoritet som säger nej. Vi vet också att i val där medborgarna väljer representanter är frågan om mineral- och uranbrytning ofta en liten fråga. Men det finns en miljon andra frågor som avgör vilka man röstar på. Det kan göra att den majoritet som finns för uranbrytning i en kommun inte alls behöver representeras av en majoritet av befolkningen. Det kan vara en stor majoritet som är mot, men ändå röstar representanterna i kommunen för, på grund av att man är mer intresserad av de ekonomiska fördelar som en gruva skulle ge.
Det är inte alls så som Mikael Oscarsson säger, att vetorätten är en garanti mot uranbrytning i Sverige. Det är inte alls så att regeringsprövningen innebär något slags garanti. Det som skulle innebära en garanti, och som Naturskyddsföreningen frågade om, är just att man skriver in i lagen att uranbrytning inte ska vara tillåten i Sverige. Det är det vi röstar om i morgon.
Anf. 193 Mikael Oscarsson (Kd)
Herr talman! Jag tycker att Miljöpartiet utifrån ett miljöetiskt perspektiv gör det lite väl lätt för sig, om man via lagstiftning vill förbjuda uran i all evighet.
Sverige förbrukar uran, och uranet måste brytas någonstans. Om vi föreställer oss att teknikutvecklingen leder fram till en miljövänligt acceptabel brytmetod, samtidigt som en berörd kommun godkänner brytningen, är det då etiskt försvarbart att importera uran från utländska gruvor? Den frågan tycker jag att Miljöpartiet ska ställa sig. Peter Eriksson kanske kan svara på den sedan.
Just uranprospekteringen är en viktig vägvisare för att hitta andra mineral, som vi har hört tidigare i debatten. Det är också viktigt att notera att Kristdemokraterna och regeringen konstaterar att någon uranbrytning inte är aktuell.
Anf. 194 Peter Eriksson (Mp)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att kampen om råvarorna hårdnar i världen. Det är egentligen det som är den grundläggande utgångspunkten för den här debatten och för väldigt mycket av de förändringar som vi ser i världen i dag. Det är stora förändringar som är på gång och som påverkar också oss i Sverige. Vi ser att oljan sinar och priserna stiger, och det påverkar oss. Vi ser att stålpriserna stiger, efterfrågan ökar dramatiskt - det gäller också andra mineraler - och det påverkar oss. Sverige är ett gruvland. Vi har många av de tillgångar som i dag efterfrågas på världsmarknaden, inte olja och kol i någon större utsträckning, men vi har andra fyndigheter och andra tillgångar.
Jag bor i Norrbotten och är den första att säga att där är det viktigt att vi ska fortsätta att vara en gruvnation och fortsätta bryta i Malmfälten och ta vara på fyndigheter även i andra delar av länet och Sverige. Jag har ingenting mot det. Jag tycker att det är spännande och vill gärna se att vi hittar nya fyndigheter i Pajala och i Malmfälten och även i andra delar av Sverige. Men det finns också en baksida på det här, kampen om råvarorna, det ökade intresset och engagemanget, de enorma prisförändringar som har skett inom det här området.
Jag tycker inte att det är bra att vi ger tillstånd till prospektering av mineraler inom världsarvsområden och skyddade naturområden i Sverige. Jag tycker att det ger väldigt konstiga signaler. Vi har också en minerallagstiftning som är väldigt stark i Sverige. Det är ingen tvekan om att det är på det sättet. Det är inte bara för en myndighet eller ens en regering att säga nej om man tycker att det är lite för stora problem med en eventuell uranbrytning i framtiden. Man måste kunna hänvisa till de paragrafer och den realia som finns bakom. Det är inte alls säkert att det är en enkel sak för en myndighet eller en kommun.
Jag kan till exempel tänka mig att ta en diskussion ytterligare med Karin Åström från Socialdemokraterna som hänvisade till sin egen kommun, Överkalix. Jag bor strax utanför Överkalix. Jag skulle vilja ställa en fråga till Karin Åström: Är du säker på att kommunledningen i Överkalix skulle säga nej om det visade sig att det finns en riklig uranfyndighet i Överkalix? Det tycker jag är en fråga man ska fundera på.
En annan intressant fråga är: Är du säker på att den borgerliga regeringen skulle säga nej om det kom till en situation där man får den här saken verkligen prövad? Jag tycker, efter den debatt som vi har haft här nu, att det skulle vara mycket märkligt att säga att man är säker på det.
Vi hörde Mikael Oscarsson nyss säga att det praktiskt taget är en moralisk skyldighet att ha uranbrytning i Sverige. Det var kontentan av det senaste han sade och som Per Bolund inte fick svara på.
Vi har hört Staffan Anger tala om fördelarna.
Vi har tidigare hört Folkpartiet som nu ligger lite lågt i debatten och inte gärna diskuterar det, men de har tidigare uttalat mycket tydligt att de vill att Sverige ska ha uranbrytning. De vill satsa långsiktigt på kärnkraft. Det tycker jag är ett rimligt ställningstagande, och de tar också ansvar och säger att det är bra med uranbrytning. Men jag tror inte att de har tänkt igenom den saken riktigt ordentligt. Det finns enormt stora miljöproblem i samband med uranbrytning.
Den tolkning som jag gör av dagens debatt är att det finns en stark majoritet inom den borgerliga regeringen som är för uranbrytning i Sverige och att man kommer att säga ja till det. Det finns inget som säger att vi har en så stark lagstiftning att det skulle vara omöjligt att få igenom det. Det är rent struntprat när Staffan Anger är inne på den linjen. Det beror alldeles på vilka resurser som ett bolag är berett att lägga ned i förhållande till den situation som är. Vi vet att det vid årsskiftet fanns 52 tillstånd i Sverige för prospektering och ytterligare 20 på gång. I dag har ytterligare tillstånd blivit beviljade för prospektering. Vi vet att uranpriserna har ökat med 700 procent de senaste två åren. Då är det här en fråga om stora ekonomiska intressen. Det är självklart att det finns en brytpunkt någonstans, antagligen har vi redan passerat den, där det är mycket möjligt att några av de här tillstånden för prospektering visar sig vara så intressanta och ekonomiskt värdefulla att det finns bolag som är villiga att investera i det. Då skulle jag vilja se den borgerliga regering som säger nej i det läget när man har bundit upp sig så hårt som man redan har gjort.
Det här är det läge som finns att säga nej innan, genom att ändra lagstiftningen och förbjuda uranbrytning i Sverige. Om man inte vill göra det håller man öppet för att vi ska ha, med alla de problem som det innebär, en uranbrytning framöver i Sverige. Både Karin Åström och de borgerliga debattörerna här ska vara på det klara med, och alla de som lyssnar på debatten, att då vill man hålla öppet för det och eventuellt också säga ja i ett senare skede. Då kan man inte göra så som Åke Sandström var inne på, ändra det senare. Hej och hopp, det är lite för sent, skulle jag vilja säga, att ändra lagstiftning i ett skede när tillstånden redan har beviljats.
Anf. 195 Åke Sandström (C)
Herr talman! Jag ska inskränka mig för tids vinning till bara principfrågan. Peter Eriksson har en hyggligt lång erfarenhet av arbete i den här kammaren. Jag vill fråga dig: Anser du i likhet med din partikamrat och företrädare för Vänstern att vi som är lagstiftare även ska döma lagen i förväg? Är det korrekt uppfattat att vi ska både vara lagstiftare och döma i lagen i förväg innan prövningen har skett? Det är den viktigaste frågan för mig just nu.
Anf. 196 Peter Eriksson (Mp)
Herr talman! Det är naturligtvis en total missuppfattning. Vi vill ändra lagen. Det är därför som vi har lämnat in en motion om det, och det är därför vi står här och debatterar i dag. Jag vet inte varifrån Åke Sandström har fått detta. Det hör över huvud taget inte hemma i den här debatten.
Anf. 197 Åke Sandström (C)
Herr talman! Det var kanske inte direkt Miljöpartiet som förde fram det, men begäran är att vi ska säga nej. Omvänt: Du tolkade det så att vi säger ja till uranbrytning innan de dömande och prövande parterna har gjort det. Ditt budskap är att vi skulle säga ja till uranbrytning bara därför att vi håller oss till spelreglerna.
Anf. 198 Peter Eriksson (Mp)
Herr talman! Det är spelreglerna vi diskuterar. Vi vill ändra spelreglerna så att uranbrytning blir olaglig i Sverige. Det är det inte med dagens lagstiftning. Det är fullt möjligt att få tillstånd till prospektering och brytning. Det handlar om vilka resurser som gruvbolaget som är berört kan sätta in och vilka regler som det här kringgärdas av.
I dag finns det ingenting som säger att det skulle vara omöjligt att få tillstånd till brytning med den lagstiftning vi har i dag. Minerallagen är mycket stark, och det som Åke Sandström hänvisar till räcker inte. Det finns väldigt många experter som entydigt visar att det inte räcker. Om man verkligen anser att uranbrytning vore någonting dåligt för Sverige långsiktigt då måste man ändra lagen. Eftersom Åke Sandström inte är beredd att göra det måste det handla om att man håller öppet för en brytning. I strid med de vallöften som Centern gav före valet säger man nu efteråt att man visst kan tänka sig att under vissa förutsättningar öppna för uranbrytning i Sverige. Jag tycker att det är oacceptabelt och oärligt agerat. Det är ett hyckleri att här i kammaren säga att det i realiteten skulle vara omöjligt att göra det. Så är det inte.
Anf. 199 Staffan Anger (M)
Herr talman! Jag får en känsla av att Miljöpartiet håller på att backa in i framtiden, även om du talar positivt här, Peter Eriksson, om vad som händer med råvaror och råvarupriser i världen. Det är en fantastisk möjlighet för svensk industri att verkligen expandera. Vi kommer att se här, den närmaste 10-20-årsperioden, verksamheter som kommer att flytta på grund av globalisering. Vi kan inte göra så mycket åt det annat än att se till att vi har en så hög
added value
för våra produkter som möjligt.
Jag skulle vilja fråga dig en sak när det gäller uranbrytningen. Vi har en av världens starkaste minerallagar. Stämmer det? Vi har en miljöbalk som nog är den tuffaste i världen. Tro mig eller inte. Jag har jobbat mycket med den i andra frågor i mitt jobb i näringslivet. Vi har också en lag om kärnteknisk verksamhet som måste följas i detalj. Till detta kommer att staten ska acceptera detta i en demokrati och att kommunen ska acceptera detta. Det finns inga sådana företag som klarar av, med den teknik som uranbrytning kräver, att genomföra detta, även om man tittar på de största i världen. Det finns inga sådana. Tror verkligen Peter Eriksson att det är möjligt?
Anf. 200 Peter Eriksson (Mp)
Herr talman! Vi har i dag redan över 60 beviljade tillstånd för uranprospektering i Sverige. Det finns inget av de företagen som gör det för skojs skull, utan man söker uran i Sverige därför att man vill bryta uran, och man gör det för att man vill tjäna pengar. Man har gjort en bedömning efter att ha kollat med jurister att det är möjligt att få tillstånd för brytning av uran i Sverige. Jag är fullständigt övertygad om det.
Ja, den svenska minerallagen är väldigt stark. Det är en exploateringslag. Det är ingen skyddslag, utan det är en exploateringslag som ger väldigt starka rättigheter för den som vill bryta och som har resurser att göra det. Därför är det i praktiken bara för bergmästaren att ge tillstånd till prospektering i det här första läget. Han har nästan ingenting att sätta emot. I nästa läge handlar det om att följa lagstiftningen.
Den miljöbalk som vi har i Sverige ger inget förbud mot uranbrytning. Den kan bara sätta gränser för en eventuell brytning, till exempel vad man måste vidta för åtgärder för att hantera situationen under brytningen och så. Vi har inte ens i Sverige en fullgod lag som hanterar miljöproblemen efteråt. Det ser vi ju i dag i samband med andra gruvor, till exempel Aitikgruvan i Norrbotten. Det för med sig stora miljöproblem när man väl lägger ned den, men det finns inga tydliga och raka krav på bolaget att hantera de sakerna.
Anf. 201 Staffan Anger (M)
Herr talman! Jag delar inte den uppfattningen. Vi har en mycket stark miljölag. Jag har själv jobbat delvis inom gruvindustrin och sett vad som krävs för att kunna iordningställa ett brott och annat som man tar fram material ifrån. Det är den tuffaste lagstiftning som finns i världen. Det kan jag tala om. Det vi har sagt tidigare är att vi kan konstatera att uranbrytning i Sverige inte är aktuellt.
Varför vill internationella och även svenska bolag prospektera uran i Sverige? Jo, därför att det är en utomordentligt bra väg att kunna kartlägga koppar, zink, silver och guld. För Sverige är det bra att vi får en prospektering av hela landet, så att vi verkligen kan satsa på detta. Om de här internationella företagen lyssnar på Peter Eriksson blir de bara rädda och springer härifrån.
Lagstiftningen är stark. Kommunerna kan avge sitt veto, och också regeringen kan avge sitt veto. Och jag tror nog att man är så förnuftig i Pajala att man skulle göra detta, om det hypotetiskt skulle inträffa i framtiden och uranbrytning skulle komma på tal.
Anf. 202 Peter Eriksson (Mp)
Herr talman! Jag tror att vi kan vara eniga om en sak här, faktiskt. Om de gruvbolag som prospekterar och vill bryta uran lyssnar på mig skulle de sticka härifrån, men inte om de lyssnar på Staffan Anger. Om de lyssnar på Staffan Anger blir det helt uppenbart för dem att han vill tillåta uranbrytning. Han påstår att det i praktiken är omöjligt, men han vill hålla det här öppet och pratar för att bolagen också ska fortsätta att prospektera och ansöka om brytning. Jag tycker inte att man kan tolka det på något annat sätt. Hela resonemanget går egentligen ut på det.
Frågan om vad som händer, om inte bolagen sticker iväg om de lyssnar på mig, visar ju att Staffan Anger och Moderaterna vill att de också ska kunna få bryta i framtiden. Varför skulle man annars ställa en sådan fråga?
Beslut, Genomförd
Beslut: 2007-03-29
Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 1, Voteringar: 2
Protokoll med beslut
- 2007-03-29Protokoll 2006/07:84
Riksdagsskrivelser
Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Uranbrytning i Sverige
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2006/07:N211, 2006/07:N263, 2006/07:N264 yrkande 1 och 2006/07:N287 yrkandena 1-4.- Reservation 1 (v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 101 0 1 28 m 78 0 0 19 c 22 0 0 7 fp 23 0 0 5 kd 19 0 0 5 v 0 18 0 4 mp 0 17 0 2 Totalt 243 35 1 70 Euratomfördraget
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2006/07:N264 yrkande 2 och 2006/07:N287 yrkande 5.- Reservation 2 (v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 102 0 0 28 m 78 0 0 19 c 22 0 0 7 fp 22 0 0 6 kd 19 0 0 5 v 0 17 0 5 mp 0 17 0 2 Totalt 243 34 0 72 Inlösen av fastighet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2006/07:N267.
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.