Vissa kyrkliga frågor

Betänkande 1988/89:KU4

Konstitutionsutskottets betänkande

Vissa kyrkliga frågor

1988/89

KU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet följande frågor sorn tagits upp i de angivna
under allmänna motionstiden 1988 väckta motionerna.

1. Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan - motionerna K211 av Bengt
Silfverstrand m.fl. (s), K614 av Ingela Mårtensson och Erling Bager (båda fp)
samt K615 av Ulla Tillander (c).

2. Förfarandet med aska efter eldbegängelse - motion K617 av Sten
Andersson i Malmö och Ewy Möller (båda m).

3. Förfarandet med tandguld efter eldbegängelse - motion K619 av Margitta
Edgren (fp).

4. Eviga gravrätter och skötselavtal - motion K620 av Lars Ahlmark och
Ingegerd Troedsson (båda m).

Utskottet har avstyrkt motionerna. En reservation och två särskilda yttranden
föreligger.

Motionerna

1987/88:K211 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att en egen viljeyttring skall utgöra grunden
för medlemskap i ett trossamfund.

1987/88:K614 av Ingela Mårtensson och Erling Bager (båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att religionsfrihetslagens
bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan icke överensstämmer
med regeringsformens 2 kap. 2 §,

2. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas syftande till att
undanröja den påtalade motsättningen mellan regeringsformens 2 kap. 2 §
och religionsfrihetslagen.

1987/88:K615 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av gällande
lagstiftning för medlemskap i trossamfund.

1987/88:K617 av Sten Andersson i Malmö och Ewy Möller (båda m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av begravningskungörelsen.

1 Riksdagen 1988/89. 4sami. Nr 4

1987/88:K619 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tandguld vid
kremering av avlidna.

1987/88:K620 av Lars Ahlmark och Ingegerd Troedsson (båda m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om eviga gravrätter och skötselavtal.

1. Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan

Enligt motion Köl4 av Ingela Mårtensson och Erling Bager (båda fp) står inte
religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan i
överensstämmelse med bestämmelserna i regeringsformen (RF) om de
medborgerliga fri- och rättigheterna. Motionärerna anger att riksdagen
därför har tvingats införa en övergångbestämmelse till RF enligt vilken
reglerna om medlemskap i svenska kyrkan skall gälla utan hinder av 2 kap.
2 § RF. Motionärerna begär ett tillkännagivande från riksdagens sida om den
bristande överensstämmelsen (yrkande 1). I motionen anförs vidare bl.a.
följande. Det borde i en demokrati vara självklart att det är en viljeyttring
som konstituerar medlemskap i ett trossamfund. Riksdagen bör, särskilt med
hänsyn till att det inte bara gäller en inomkyrklig ordningsfråga utan ett
konstitutionellt problem, inte avvakta det arbete som pågår inom svenska
kyrkan med att analysera kyrkans eget medlemskap i förhållande till dopet
utan riksdagen bör hos regeringen begära att initiativ tas syftande till att
undanröja den påtalade motsättningen mellan 2 kap. 2 § RF och religionsfrihetslagen
(yrkande 2).

I motion K211 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) framförs liknande synpunkter.
Enligt motionärernas uppfattning måste det vara en egen viljeyttring som
utgör grunden för medlemskap i ett trossamfund. Motionärerna anser att
riksdagen nu som sin mening bör ge regeringen detta till känna. Enligt
motionen utgör det pågående kyrkliga utredningsarbetet i frågan inte skäl för
riksdagen att avvakta med sitt ställningstagande.

Enligt motion K615 av Ulla Tillander (c) har det från olika håll framförts
tolkningar av 1974 års RF:s bestämmelser om religionsfrihet och tillhörighet
till trossamfund som innebär att RF inte ger utrymme för folkkyrkligt
organiserade trossamfund. Enligt denna tolkning skulle RF endast godta
trossamfund byggda på individuell bekännelse, där grunden för inträdet i
samfundet är en viljeyttring av något slag. I motionen framhålls som en
självklar utgångspunkt att det bör vara möjligt för trossamfund av folkkyrkokaraktär
att finnas och fungera i vårt land i enlighet med sin syn, tro och
ordning. Motionären anser att riksdagen hos regeringen bör begära en
redovisning av de möjligheter härtill som gällande lagstiftning möjliggör.

Gällande bestämmelser

Gällande bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan finns i religionsfrihetslagen
(1951:680). I det följande lämnas några uppgifter om dessa
bestämmelser, varvid samtidigt redogörs för vissa inslag i dessa vilka från
olika håll har kritiserats.

KU 1988/89:4

2

Endast svenska medborgare eller i riket bosatt utlänning får vara medlem i
svenska kyrkan. Barn i äktenskap inträder vid födseln i svenska kyrkan om
någon av föräldrarna tillhör kyrkan. Detsamma gäller barn utom äktenskap
om modern tillhör kyrkan. Tillhör fadern men inte modern kyrkan antecknas
barnet ”såsom tillhör inte kyrkan”. Gifter sig föräldrarna med varandra
innan barnet fyllt 12 år kommer barnet, till följd av faderns kyrkotillhörighet,
att antecknas som tillhörande kyrkan. Om barn, vars föräldrar inte är gifta,
döps påverkas inte barnets kyrkotillhörighet i det fall att endast fadern tillhör
kyrkan. För att i ett sådant fall åstadkomma effekten att barnet i samband
med dopet skall komma att tillhöra kyrkan krävs att en särskild blankett om
inträde i kyrkan ifylls. På likartat sätt är det när ett par adopterar ett barn,
som inte i samband med födelsen kommit att antecknas såsom tillhörande
kyrkan. När detta barn döps räcker inte dopet, i sig, som grund för att barnet
skall komma att tillhöra kyrkan. Också här är det alltså nödvändigt att i
samband med dopet ifylla en särskild ansökan om inträde i kyrkan. - Den
som förvärvar svenskt medborgarskap upptas i kyrkan utan särskild ansökan
om han är evangelisk-luthersk trosbekännare och ej anmält att han inte vill
inträda i svenska kyrkan.

Pågående utredningsarbete inom kyrkan

Beträffande det i några av motionerna nämnda utredningsarbetet inom
svenska kyrkan gäller bl.a. följande. 1983 års kyrkomöte beslöt att svenska
kyrkans centralstyrelse skulle föranstalta om en förutsättningslös och allsidig
utredning om kyrkotillhörighet och dop i svenska kyrkan. En arbetsgrupp
inom centralstyrelsen utredde därefter saken. I augusti 1985 lade gruppen
fram diskussionsbetänkandet Dop och kyrkotillhörighet (SKU 1985:1).
Betänkandet innehåller principiella resonemang och en presentation av tre
olika huvudlinjer som har kunnat urskiljas i den debatt som under senare år
har förts om kyrkotillhörigheten. Sedan diskussionsbetänkandet remissbehandlats
har utredningsarbetet fortsatt med en mera utförlig belysning av
praktiska och juridiska konsekvenser av det alternativ som får stöd hos en
bred opinion. Arbetsgruppen har därefter, våren 1988, lagt fram ett andra
diskussionsbetänkande (SKU 1988:1) Vägen till kyrkan. Betänkandet innehåller
två konkreta förslag till ändrad rättslig reglering av frågan om dop och
kyrkotillhörighet. Betänkandet är för närvarande föremål för en omfattande
remiss, bl.a. till samtliga församlingar i svenska kyrkan. Arbetsgruppen
kommer att under april 1989 till centralstyrelsen lämna sitt slutbetänkande.
Centralstyrelsen kommer därefter att ta ställning till utredningens slutsatser
och förslag, varefter ärendet skall redovisas i en skrivelse för 1989 års
kyrkomöte.

Utskottet

Utskottet har under senare år vid flera tillfällen behandlat motioner med
samma innebörd som de nu aktuella motionerna K211 och K614 (se KU
1983/84:12,KU 1984/85:3,KU 1985/86:4,KU 1986/87:5 och KU 1987/88:4).
Utskottet har därvid bekräftat den i motion K614 påtalade motsättningen,
varvid hänvisats till uttalanden av såväl regeringen som riksdagen vid

KU 1988/89:4

3

1* Riksdagen 1988189. 4 sami. Nr 4

behandlingen av 1976 års grundlagsreform (prop. 1975/76:209, s. 117,
KU 1975/76:56, s. 30 f.). Utskottet har emellertid, bl.a. mot bakgrund av
den inom svenska kyrkan pågående utredningen om kyrkotillhörighet och
dop, inte ansett skäl föreligga att överväga ett slopande av den övergångsbestämmelse
i RF enligt vilken reglerna om medlemskap i svenska kyrkan skall
gälla utan hinder av 2 kap. 2 § RF. Utskottet har inte heller i övrigt ansett att
riksdagen bör ta något initiativ i medlemskapsfrågan utan ansett att man
borde avvakta resultatet av det tidigare omnämnda utredningsarbetet samt
kyrkomötets ställningstagande med anledning härav. Riksdagen har följt
utskottet.

Överväganden i berörda frågor pågår alltjämt inom svenska kyrkan.
Avsikten är, som tidigare framgått, att 1989 års kyrkomöte skall ta ställning
till de förslag som utredningsarbetet kommer att resultera i. Utskottet anser
inte att riksdagen bör föregripa kyrkomötets kommande ställningstagande.
Utskottet avstyrker därför motionerna K211 och K614.

Beträffande motion K615 gäller att även den har direkt samband med det
pågående utredningsarbetet. På samma skäl som anförts ovan avstyrker
utskottet motionen.

2. Förfarandet med aska efter eldbegängelse

I motion Köl 7 av Sten Andersson i Malmö och Ewy Möller (båda m) begärs
en ändring i begravningskungörelsen angående reglerna om behandling av
avlidens aska. Enligt kungörelsens 25 §2 mom. får aska efter kremering strös
ut på plats som inte är begravningsplats efter tillstånd av länsstyrelsen i det
län där det är meningen att askan skall strös ut. Ansökan, som får inges först
efter det att någon har avlidit, skall göras av den som i egenskap av anhörig
eller närstående eller eljest ombesörjer begravningen. Ansökningen får
bifallas endast i det fall att länsstyrelsen finner att den tillämnade platsen för
utströendet är lämplig för ändamålet och det är uppenbart att man kommer
att förfara med askan på ett pietetsfullt sätt. Motionärerna anser att
bestämmelsen bör ändras så att den som önskar att hans eller hennes aska
skall strös ut på viss plats ges rätt att själv begära tillstånd till detta under sin
livstid för att därmed förvissa sig om att önskemålet blir beaktat.

Utredning

År 1983 tillsattes en särskild arbetsgrupp inom civildepartementet med
uppgift att göra en total översyn av begravningslagstiftningen. Arbetsgruppen
redovisade våren 1987 resultatet av sitt arbete i betänkandet Begravningslag
(SOU 1987:16).

I betänkandet behandlades den i motionen upptagna frågan mot bakgrund
av en tidigare väckt riksdagsmotion av motsvarande slag. Arbetsgruppen
ansåg inte skäl föreligga att på förevarande punkt föreslå någon förändring av
lagstiftningen. Ställningstagandet motiverades på följande sätt (SOU
1987:16 s. 84-85):

Av förarbetena till den aktuella bestämmelsen, som är överförd från tidigare
författningar på området, kan inte utläsas de närmare övervägandena bakom
dess utformning. Den omständigheten att där inte förutsätts att förhandstill -

KU 1988/89:4

4

stånd skall kunna meddelas, kan dock sannolikt förklaras av att man normalt
är restriktiv i fråga om myndigheters möjlighet att ge sådana tillstånd. I
princip skall myndigheternas bedömning grundas på omständigheter som har
aktualitet vid beslutstillfället. Denna princip har enligt arbetsgruppens
mening särskild betydelse för den förevarande situationen. Förhållandena på
den plats där askan avses bli utströdd kan nämligen förändras så att platsen
vid tiden för utströendet inte längre är lämplig för ändamålet. Arbetsgruppen
är därför inte beredd att föreslå någon författningsändring på denna punkt.

Vad särskilt gäller det skäl för en författningsändring, som anges i
motionen, nämligen att en person skall kunna förvissa sig om att hans aska
kommer att bli utströdd i enlighet med hans önskemål, vill arbetsgruppen
framhålla, att ett förhandsbesked inte skulle ge honom några absoluta
garantier i detta hänseende. Enligt 1 § jordfästningslagen, som i huvudsak
föreslås bli överförd till den nya lagstiftningen, skall den som ordnar
begravningen iaktta den avlidnes önskan rörande jordfästning och gravsättning,
såvitt det är möjligt. För att önskemål om utströende av aska skall
tillgodoses krävs det således att den avlidnes önskan kommer till de
efterlevandes kännedom och att den är möjlig att uppfylla. I praktiken krävs
det också att den som ordnar begravningen är beredd att beakta önskemålet.
Någon av det allmänna anordnad kontroll av efterlevnaden av den nämnda
föreskriften förekommer nämligen inte. Som arbetsgruppen återkommer till
i specialmotiveringen till lagförslaget kan den som vill förvissa sig om att hans
önskemål om begravningen i möjligaste mån kommer att tillgodoses utse en
bestämd person, som han har särskilt förtroende för, att ordna begravningen.
Arbetsgruppen anser det inte möjligt att genom lagstiftning skapa ytterligare
garantier för att önskemål om begravningen kommer att följas.

Utskottets bedömning

Utskottet behandlade under 1985/86 års riksmöte en motion med samma
innebörd som den här aktuella. I betänkandet (KU 1985/86:4) framhöll
utskottet att det delade den i motionen framförda åsikten att förhållandena
inte var tillfredsställande när det gäller den i motionen upptagna frågan.
Enligt utskottets mening var det därför angeläget att berörda regler
ändrades. Utskottet ansåg emellertid att resultatet av det arbete med total
översyn av begravningslagstiftningen som då bedrevs av en särskild arbetsgrupp
inom civildepartementet borde avvaktas innan riksdagen tog något
initiativ i frågan.

Arbetsgruppens arbete är numera avslutat. Den aktuella frågan behandlas
i ett särskilt avsnitt i gruppens slutbetänkande (SOU 1987:16) Begravningslag.
Betänkandet har remissbehandlats. Beredning av ärendet pågår inom
civildepartementet.

Som utskottet tidigare uttalat är förhållandena inte tillfredsställande när
det gäller den i motionen upptagna frågan. Utskottet anser emellertid inte att
det mot bakgrund av den pågående handläggningen inom regeringskansliet
finns anledning för riksdagen att för närvarande ta något initiativ i frågan.
Utskottet avstyrker därför motion 1987/88:K617.

3. Förfarandet med tandguld efter eldbegängelse

I motion K619a\ Margitta Edgren (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag varigenom regleras hur de krematorieförvaltande myndig -

KU 1988/89:4

5

heterna skall förfara med det tandguld som finns i askan efter avliden som har
kremerats. Motionsförslaget går tillbaka på den osäkerhet i rättsligt hänseende
som gäller tillgrepp på krematorierna av ädelmetaller ur krematorieaska.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Utskottet behandlade i betänkande KU 1985/86:4 en motion (c), vari begärts
att begravningskungörelsen skulle kompletteras så att det klart framgår att
tillgrepp av ädelmetall eller värdeföremål i samband med arbetet i krematorium
eller på kyrkogård faller under allmänt åtal. Enligt utskottet borde
riksdagen avvakta det utredningsarbete i frågan som vid denna tid bedrevs av
den i det föregående omnämnda särskilda arbetsgruppen i civildepartementet
innan något initiativ i frågan togs. Med det anförda ansågs motionen
besvarad. Riksdagen följde utskottet.

Arbetsgruppen har i det tidigare angivna betänkandet SOU 1987:16 i ett
särskilt avsnitt (s. 127 ff.) behandlat den i den nu aktuella motionen upptagna
frågan. I betänkandet konstateras att rättsläget är oklart när det gäller frågor
om tillgrepp på krematorierna av ädelmetaller ur kremationsaska utgör
straffbar handling eller inte. Arbetsgruppen föreslår att det i begravningslagstiftningen
tas in en uttrycklig bestämmelse om att sådana delar av
krematorieaskan som inte lämpligen kan tillföras askurnan skall omhändertas
av krematoriemyndigheten. Enligt arbetsgruppen skulle en sådan bestämmelse,
vilken föreslås intagen i 4 kap. 3 § i det förslag till begravningslag
som läggs fram, föra med sig att om anställd hos krematoriet under
hanteringen av askan tillgriper föremål av aktuellt slag rubbar han myndighetens
besittning till föremålen och gör sig därmed skyldig till egenmäktigt
förfarande eller - beroende på vilka lokala föreskrifter som gäller - stöld.
Enligt arbetsgruppens mening bör en bestämmelse av detta slag kompletteras
med en bestämmelse om skyldighet för den som innehar ett krematorium
att meddela föreskrifter om förfarandet med aska efter kremering. 1
betänkandet framhålls vidare bl.a. att målet bör vara att på sikt utveckla ett
helt slutet system när det gäller att rena askan från metalldelar och icke
förbränd substans.

Utskottets bedömning

Den i motionen upptagna frågan har som nyss framgått behandlats i det
lagstiftningsärende på begravningslagstiftningens område som för närvarande
är föremål för överväganden inom regeringskansliet. Utskottet anser inte
att det finns anledning för riksdagen att föregripa det sålunda pågående
beredningsarbetet. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1987/
88:K619.

4. Eviga gravrätter och skötselavtal

I motion K620 av Lars Ahlmark och Ingegerd Troedsson (båda m) diskuteras
vissa av den tidigare omnämnda arbetsgruppens överväganden i betänkande
SOU 1987:16 angående eviga gravrättsupplåtelser och eviga skötselåtaganden.
Arbetsgruppen, som föreslår att gravrättsupplåtelser i framtiden

KU 1988/89:4

6

skall vara tidsbegränsade, minst 15 och högst 50 år, behandlar i ett särskilt
avsnitt vad som i fortsättningen bör gälla beträffande befintliga upplåtelser
för alltid. Arbetsgruppens överväganden utmynnar i ett förslag att det skall
bli möjligt att återta gravrätt som har upplåtits för alltid under förutsättning
att det förflutit minst 70 år sedan upplåtelsen och minst 50 år sedan den
senaste gravsättningen inom gravplatsen. Enligt förslaget skall den rättsinnehavare
som önskar det i regel få rätt till en ny och tidsbegränsad upplåtelse.
När det gäller avtalen om gravskötsel för all framtid föreslår arbetsgruppen
att sådant avtal skall upphöra att gälla när gravrätten upphör enligt det nyss
redovisade förslaget. Vidare läggs fram förslag hur man skall förfara med de
medel som kan finnas kvar när ett skötselåtagande upphör. De bestämmelser
som skall reglera de i det föregående upptagna frågorna har intagits i
övergångsbestämmelserna till det förslag till begravningslag som arbetsgruppen
lägger fram i betänkandet.

Motionärerna anser inte att ovannämnda förslag bör genomföras. Enligt
motionen är det ur såväl rättslig som kulturhistorisk synvinkel orimligt att
riksdagen medverkar till att 800 000 eviga gravrätter och 160 000 avtal om
evig gravskötsel sätts ur spel. Det hemställs att det anförda ges regeringen till
känna.

Utskottets bedömning

Det förslag i betänkandet (SOU 1987:16) Begravningslag som påtalas i
motionen är föremål för beredning inom regeringskansliet. Utskottet anser
inte att det finns skäl för riksdagen att i detta läge ta ställning till förslaget.
Utskottet avstyrker således motion 1987/88:K620.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medlemskapsreglerna i svenska kyrkan
att riksdagen

a) avslår motionerna 1987/88:K211 och 1987/88:K614,

b) avslår motion 1987/88:K615,

2. beträffande förfarandet med aska efter eldbegängelse
att riksdagen avslår motion 1987/88:K617,

3. beträffande förfarandet med tandguld efter eldbegängelse
att riksdagen avslår motion 1987/88:K619,

4. beträffande eviga gravråtter och skötselavtal
att riksdagen avslår motion 1987/88:K620.

Stockholm den 18 oktober 1988
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

KU 1988/89:4

7

Närvarande: Olle Svensson (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo
(fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg
(s), Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Bo
Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill
Wåhlstedt (s), Stig Bertilsson (m), Ingela Mårtensson (fp) och Mona Sahlin
(s).

Reservation

1. Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan (mom. 1)

Bo Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp) och Ingela Mårtensson (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Utskottet har”
och på s. 4 slutar med ”och K614” bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen (RF) skall
varje medborgare gentemot det allmänna vara skyddad mot tvång att tillhöra
trossamfund. I samband med att denna regel om s.k. negativ religionsfrihet
infördes fr.o.m. den 1 januari 1977 konstaterades att reglerna om medlemskapet
för svenska kyrkan inte var förenliga med den nya grundlagsregeln.
Denna lagkonflikt löstes genom att RF försågs med en övergångsbestämmelse
av innebörd att bestämmelserna om medlemskap i svenska kyrkan skulle
gälla utan hinder av 2 kap. 2 § RF.

En sådan lösning av en grundläggande fri- och rättighetsfråga kan enligt
utskottets mening försvaras endast som ett provisorium under kortare tid i
avvaktan på att förhållandena anpassas till den nya ordningen så att
övergångsbestämmelsen inte längre behövs. Det har nu emellertid gått drygt
tio år utan att den negativa religionsfriheten enligt 2 kap. 2 § RF har
realiserats. De motioner om ett slopande av övergångsbestämmelsen som
väckts i riksdagen varje år sedan 1983 har alla avslagits. Som skäl härför har
angivits att det arbete som pågår inom svenska kyrkan med att analysera
kyrkans eget medlemskap i förhållande till dopet bör avvaktas innan
riksdagen tar ställning i frågan.

Som framhållits i motion K614 borde det i en demokrati vara självklart att
det är en viljeyttring som konstituerar medlemskap i ett trossamfund.
Utskottet anser det inte längre försvarbart att ytterligare avvakta det
pågående kyrkliga utredningsarbetet utan den inkonsekventa utformningen
av RF:s religionsfrihetsregler bör nu reformeras. Utskottet anser därför att
övergångsbestämmelsen i fråga - punkt 3 till 2 kap. 2 § RF - bör upphävas
och att därmed huvudregeln om den negativa religionsfriheten ges full
rättsverkan. I konsekvens härmed måste vidare religionsfrihetslagens bestämmelser
om medlemskap i svenska kyrkan ändras så att full harmoni
uppnås mellan dessa bestämmelser och 2 kap. 2 § RF. Riksdagen bör hos
regeringen begära att förslag i dessa frågor skyndsamt utarbetas och
föreläggs riksdagen. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna
K614 och K211 bör ges regeringen till känna.

KU 1988/89:4

8

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande medlemskapsreglerna i svenska kyrkan
att riksdagen

a) med anledning av motionerna 1987/88:K211 och 1987/88:K614
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) = utskottet.

Särskilda yttranden

1. Förfarandet med aska efter eldbegängelse (mom. 2)

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anför:

Vi anser det angeläget att förevarande fråga ges en lösning som innebär att
största möjliga hänsyn tas till en avlidens önskemål rörande behandlingen av
hans/hennes aska. Vi utgår ifrån att detta synsätt ligger till grund för det
kommande förslag i saken som kommer att utarbetas inom regeringskansliet
och föreläggas riksdagen.

2. Eviga gravrätter och skötselavtal (mom. 4)

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anför:

Vi delar motionärernas uppfattning att det förslag som framlagts i förevarande
fråga av en särskild arbetsgrupp inom civildepartementet - i vilken inte
förekommit några parlamentariska representanter - inte bör genomföras.

KU 1988/89:4

9