Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Vissa handelspolitiska frågor

Betänkande 2006/07:NU10

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
19 april 2007

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Vissa handelspolitiska frågor(pdf, 279 KB)
PDF
Vissa handelspolitiska frågor(pdf, 279 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2006/07:10 Vissa handelspolitiska frågor

Beslut

Nej till motioner om handelspolitiska frågor (NU10)

Riksdagen sade nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om olika handelspolitiska frågor.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren beslöt bifalla utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 13

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2007-03-13
Justering: 2007-03-27
Trycklov till Gotab och webb: 2007-04-02
Trycklov: 2007-04-02
Trycklov: 2007-04-03
Reservationer: 6
Betänkande 2006/07:NU10

Alla beredningar i utskottet

2007-03-13

Nej till motioner om handelspolitiska frågor (NU10)

Näringsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om olika handelspolitiska frågor.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2007-04-18
Stillbild från Debatt om förslag 2006/07:NU10, Vissa handelspolitiska frågor

Debatt om förslag 2006/07:NU10

Webb-tv: Vissa handelspolitiska frågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Carina Adolfsson Elgesta (S)
Anf. 172 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Vi socialdemokrater ser samhällsbygget som en armkrok. Trygga människor vågar. Den välfärd som har skapats i Sverige och i Norden har skapats genom en helhetssyn på samhället, på förutsättningar för ekonomisk utveckling och på hur sådana skapas. I ett historiskt perspektiv kan vi se att Sverige, som har varit för frihandel i över hundra år, genom detta har fått möjlighet att bygga upp den välfärd som vi har i dag. Inledningsvis gjorde vi endast affärer med våra grannländer, och i dag är vi ute i hela världen. Tillsammans med de övriga nordiska länderna har vi byggt upp välfärdsmodeller som bygger på att både kvinnor och män har möjlighet att arbeta. Man får också tillgång till trygghetssystem som utfaller när man blir arbetslös eller är sjuk. Sverige och andra nordiska länder är förebilder för många andra länder när de arbetar för att öka tillväxten och handeln i sina länder. Det är ur det perspektivet som vi socialdemokrater ser det betänkande som vi ska debattera i dag - Vissa handelspolitiska frågor . Det handlar om att skapa förutsättningar för en rättvis handel, och det handlar om WTO, det vill säga Världshandelsorganisationen. Det är positivt att förhandlingarna nu pågår inom Doharundan. Vi hoppas alla att en överenskommelse snart ska komma, inte bara för att det är bra för Sverige och våra företags möjligheter på den internationella marknaden utan också för utvecklingsländernas möjlighet att göra affärer med andra länder. De största vinsterna finns med sänkta tullar. Fru talman! Att förenkla handelsprocedurer mellan länder leder till ökad handel och ökade nationalinkomster, vilket i sin tur genererar möjligheter att skapa välfärd. Därför är det nu glädjande att utskottet har enats om att Sverige ska driva frågan om borttagandet av tullar för etanol inom EU-kretsen. Vi ska vara medvetna om att det här är Sveriges uppfattning och Sveriges ståndpunkt. Sverige ska driva detta i EU. När det gäller WTO-förhandlingarna talar EU med en röst. Först är det alltså viktigt att Sverige övertalar alla de andra medlemsländerna att sänka och ta bort etanoltullarna. I en socialdemokratisk motion pläderas det för att svenska företag som är ute på den globala marknaden ska visa respekt för mänskliga rättigheter även i länder där man inte aktivt arbetar mot barnarbete och prostitution. Ingen människa ska bli utnyttjad eller kränkt. Vi kan se att ökad frihandel och förbättrade kommunikationer öppnar nya möjligheter för svenskt näringsliv att verka internationellt. Det innebär också att företagen ställs inför nya lagstiftningar och nya marknader i länder där den politiska utvecklingen kanske inte alltid har hunnit lika långt som den ekonomiska utvecklingen och marknaden. Då ställs de svenska företagen inför utmaningar och ibland också inför vissa osäkra marknadsvillkor. Denna kombination kan många gånger bli ett etiskt dilemma. Vi förväntar oss att svenska företag ska följa de nationella lagarna och förordningarna i alla de länder som de är verksamma i. Vi ställer krav på att de tar socialt och miljömässigt ansvar. Vi anser att det är viktigt att det fungerar. Det finns internationella regler. Vi har FN:s Global Compact. Där pågår ständigt ett förbättringsarbete. Syftet är att främja och få ansvarstagande företagande. Det är också viktigt i det här perspektivet att näringslivet är med och är delaktigt när det gäller utvecklingen och utmaningarna i det globala perspektivet. Här i Sverige har vi Globalt Ansvar. Det är ett initiativ som den socialdemokratiska regeringen tog under förra mandatperioden, 2002. Syftet är att främja svenska företags arbete för mänskliga rättigheter, bra arbetsvillkor, bättre miljö och bekämpande av korruption. Syftet är också att det ska vara konstruktivt att arbeta. Vi hoppas och förutsätter att nuvarande regering fortsätter med detta arbete. Det är viktigt med både bra arbetsmiljö, bra arbetsvillkor och mänskliga rättigheter. Fru talman! Exportkrediter för små och medelstora företag är en av våra prioriterade frågor. Därför känner vi nu stor oro för de neddragningar av de ekonomiska resurserna som regeringen har gjort. Vi anser att det är viktigt att det görs riktade branschsatsningar på strategiska branscher för export på områden där Sverige ligger i framkant. Vi anser att små och medelstora företag bör erbjudas ett fördjupat kunskapsunderlag i form av bransch- eller marknadsanalys. Genom detta tror vi att de små företagen får bättre förutsättningar och att de får det enklare när de kommer ut på exportmarknaden. Vi har därför en reservation på området. Vi står naturligtvis bakom den, men för tids vinnande avstår vi från att yrka bifall till reservationen. I övriga delar står vi bakom hela betänkandet. Avslutningsvis handlar det om att känna trygghet i handelsfrågor. Det är viktigt att känna trygghet också när man bedriver handel. Under senare år har vi fört många diskussioner om socker. Jag har träffat bönder i Skåne och bönder på Gotland som har känt stor oro inför den sockerreform som vi har genomfört. Jag har också haft förmånen att få vara i Moçambique och även där både träffa dem som odlar sockerrör och göra industribesök. Det är ganska spännande att göra sådant även i Moçambique! Alla dessa kände stor oro inför att förlora sitt arbete och möjligheten till en inkomst. Men den stora skillnaden mellan Sverige och Moçambique är att i Sverige har vi trygghetssystem att falla tillbaka på när den globala konkurrensen ökar och det blir förändringar i vardagen. Därför är det oerhört viktigt att vi även fortsättningsvis arbetar för frihandel och samtidigt har bra arbetsvillkor och trygghetssystem.
Kent Persson (V)
Anf. 173 Kent Persson (V)
Fru talman! Betänkande 10 handlar om vissa handelspolitiska frågor. Jag står givetvis bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer men väljer att här yrka bifall till reservation 1 som behandlar WTO-frågorna. Som tidigare har sagts är utrikeshandel av central betydelse för svensk ekonomi och välfärd. Mot den bakgrunden är det också viktigt att handeln mellan länderna fungerar på ett bra och smidigt sätt för samtliga inblandade parter. Jag som kommer från Bergslagen är väl medveten om de problem som uppstår när världshandeln inte fungerar och vilka effekter det kan få för industri och antal arbetstillfällen, framför allt i Bergslagen. Därför är det också viktigt att den fria handeln och frihandelsavtalen fungerar på ett sätt som är tillfyllest för samtliga ingående länder. Alla restriktioner måste på olika sätt bekämpas. Men det räcker inte heller att ha ett frihandelssystem som bara fungerar på det sättet. Handeln behöver också ske på ett rättvist sätt så att ingen part känner sig förfördelad eller så att inte produktion och handel sker på andra länders villkor. Här finns kanske anledning att se upp. Pågående förhandlingar inom WTO och den så kallade Doharundan går minst sagt kärvt. Ytterligare avregleringar av handeln som motor för världsekonomin och ekonomisk tillväxt måste ske på ett sätt som också upplevs som rättvist. FN:s livsmedelsorganisation, FAO, släppte i april i år en rapport där de varnar för att en liberalisering av handeln med jordbruksprodukter inte kommer att leda till en förbättrad situation för länderna söder om Sahara. Den rapporten bör vi ta på största allvar. Den visar på ett annat scenario än det som finns i utskottets ställningstagande. Där påstås att alla de studerade länderna är vinnare på Doharundans genomförande. Vad jag förstår bygger utskottets ställningstagande på vad Kommerskollegium har sagt. De har gjort analyser. Jag är väl medveten om det, men Sverige bör också ta ställning till FN:s rapporter när man fortsätter de här förhandlingarna så att man har detta med sig. Vänsterpartiet har i olika motioner lagt fram förslag om att WTO-avtalens effekter måste utvärderas bättre från ekonomiska, sociala och inte minst miljömässiga utgångspunkter. Jag noterar i betänkandet att man i princip ställer sig bakom den idén, och det är bra. Men det bör också förbättras och vara en del av det naturliga arbetet i riksdagen för att vi ska kunna förstå och ta ställning till vilken inriktning vi ska ha i våra förhandlingar. Jag tror att det är viktigt att de svenska förhandlarna även har kunskaper inom områden som inte bara utgår från frihandelsprinciperna. Förhandlingarna måste inte minst ta hänsyn till vilka miljömässiga och sociala effekter en ytterligare avreglering av handelssystemet kommer att medföra. Det är någonting som i allra högsta grad Sternrapporten och även FN:s klimatrapporter påvisar. Ska vi ha en världshandel som fungerar som en motor i tillväxten måste vi också ta hänsyn till de sociala effekterna och vilka effekter det får på miljön, annars blir det här ett bakslag. Priset blir precis tvärtom. Vänsterpartiet har i motion N201 föreslagit en rad åtgärder för att öka öppenheten om, utvärderingen av och diskussionen om WTO och problematiken kring förhandlingarna och resultaten. Vi anser inte att det är tillfyllest som det är i dag. Den nya ordning där även EU-frågorna ska behandlas i utskotten fungerar inte på tillfredsställande sätt i dag. Här finns det anledning att diskutera hur den här ordningen ska kunna fungera på ett bättre sätt. Vänsterpartiet har också tillsammans med Miljöpartiet ett yttrande som berör tull på etanol. Vi anser att slopandet av tullen på etanol på ett positivt sätt skulle underlätta för introduktionen av etanol som drivmedel i Sverige. Det skulle givetvis också ligga i linje med den introduktion av miljöbilspremie som riksdagen har beslutat om. Jag är väl medveten om att Sverige enskilt inte kan avskaffa skyddstullen på etanol. Där har Sverige överlämnat beslutanderätten till EU. Vi får alltså driva den här frågan i EU-sammanhang. Det är ytterst olyckligt att makten över viktiga beslut är förd från Sveriges riksdag till EU. Det är ett hinder för den energiomställning som vi behöver göra i Sverige. Det står också i strid mot de frihandelsprinciper som finns. Fru talman! För att introducera ny teknik är det viktigt att staten underlättar för små och medelstora företag att nå nya marknader. Motion N235 av Staffan Anger tar upp den problematiken på ett bra sätt. Det är för mig fullständigt obegripligt att utskottet avstyrker motionen. Jag står bakom den reservationen men väljer här att inte yrka bifall till den.
Per Bolund (Mp)
Anf. 174 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag står bakom samtliga reservationer utom nr 4, men för att vinna tid vill jag yrka bifall bara till reservation nr 2. Miljöpartiets inställning är att ökad och friare handel i huvudsak är ett positivt fenomen. Genom ökad handel och internationella avtal på det här området kan vi få en förbättrad utveckling i framför allt utvecklingsländerna. Det är någonting som är väldigt positivt och som vi ska arbeta hårt för. Men för att vi ska få en sådan positiv utveckling måste handelsreglerna utformas på ett sunt sätt, och de måste också underställas de internationella avtal som finns och som kommer om miljö och mänskliga rättigheter. Så sker tyvärr ofta inte i dag. Ett exempel på det här är TRIPS-avtalet, som vi anser måste reformeras ytterligare. TRIPS-avtalet i sin nuvarande form hindrar ofta länder från att få fram till exempel mediciner till sina sjuka befolkningar på grund av att man skapar alldeles för höga priser för att det ska vara möjligt för fattiga länder att finansiera detta. Trots att målsättningen är att fattiga länder ska få tillgång till läkemedel har det inte kunnat uppnås av många olika skäl. En orsak är att alla länder utom de allra minst utvecklade måste tillämpa TRIPS-reglerna fullt ut. Det innebär att det inte räcker med att betala licens för patent på tillverkningsmetoden, som det var tidigare, utan nu måste länder som ska producera läkemedel också ha licenser på produktpatenten, och det blir mer kostsamt för dessa länder. En annan orsak är att det är väldigt krångliga regler i processen för att skaffa billiga läkemedel med hjälp av de här TRIPS-reglerna. Det land som inte kan tillverka ett nödvändigt läkemedel måste först informera WTO om sina behov för att man ska få fram medicinerna. Om det inte gäller offentlig och icke-kommersiell användning eller en nödsituation måste landet också försöka få till stånd en licens för patenthavaren för det fall att läkemedlet omfattas av patent i det egna landet. Därefter måste en tänkbar tillverkare i ett exportörsland identifieras. Denne måste sedan söka och erhålla en tvångslicens från myndigheten i sitt land. Tillverkaren producerar produkten och måste betala ersättning till patenthavaren. Det här är ett väldigt krångligt system, och det har också gjort att man har hindrat mediciner från att nå de allra mest behövande i tredje världen. Vi anser att TRIPS-avtalet måste utformas så att människor i de fattiga länderna får tillgång till livsnödvändiga läkemedel. Sverige måste därför driva på för att TRIPS-avtalet ska ändras, bland annat så att utvecklingsländerna själva får avgöra i vilka sektorer och i vilken takt de vill införa produktpatent. Dessutom bör Sverige arbeta för en revidering av EU:s förordning om tvångslicensiering av läkemedel så att den tillgodoser behovet av enkla och snabba möjligheter till tvångslicensiering. Sverige måste driva på för en ändring av TRIPS-reglerna och deras tillämpning så att utvecklingsländerna kan säkerställa en god tillgång på läkemedel. Vi i Miljöpartiet är oroade över vart förhandlingarna inom Doharundan är på väg. För att förhandlingarna ska ge ett acceptabelt resultat anser vi att fattigdoms- och rättighetsperspektivet måste ges ett mycket större genomslag i den globala handelspolitiken. Vi är till exempel oroade över att man ställer krav på att u-länderna ska ta bort alla skydd för sin egen gryende industri innan man har gjort tillräckliga åtaganden från i-ländernas sida. Orsaken till vår oro är att den gryende industrin riskerar att konkurreras ut av etablerade industrier i väst. Det vore inte till fördel för någon - inte för den globala ekonomin eller för utvecklingen i utvecklingsländerna. Vi tycker också att det är viktigt att WTO-avtalets effekter utvärderas mycket bättre ur både social, miljömässig och ekonomisk synvinkel. Sverige borde verka för att utvärderingar och konsekvensanalyser av handelsavtal genomförs innan avtalen realiseras så att man vet vilka effekter de får. Därför bör regeringen bland annat årligen rapportera till riksdagen om utvecklingen inom den internationella handeln och vilka ställningstaganden som Sverige har gjort i frågor som rör WTO och världshandeln. Den svenska linjen när det gäller WTO-frågor lades fast redan år 1999, och det dokumentet har inte ändrats så mycket sedan dess. Inte heller EU har ändrat sig i sin grundposition när det gäller WTO-förhandlingarna. Vi anser att dessa ställningstaganden måste uppdateras och att denna process ska ske offentligt. Det är också viktigt att ge möjlighet för allmänheten och frivilligorganisationerna att ta del av och diskutera regeringens ståndpunkter när det gäller internationella handelsfrågor. Därför borde regeringen ordna en offentlig utfrågning med inriktning på Sveriges agerande i EU och andra internationella sammanhang när det gäller WTO och handel så att detta genomlyses offentligt. Vi tycker också att det är viktigt att alkoholfrågan och folkhälsofrågorna får en betydligt större vikt i WTO-förhandlingarna och internationella förhandlingar och att man ser alkoholfrågan som en folkhälsofråga och inte som vilken frihandelsfråga som helst. De nuvarande internationella handelsavtalen återspeglar framför allt den rika världens prioriteringar. De är inriktade på ekonomisk tillväxt. Länder som försöker vinna konkurrensfördelar på den globala marknaden genom att ha dålig lagstiftning för miljöskydd eller arbetarskydd gynnas med dagens handelssystem. Det tycker vi ger fel signaler. I svaga statsbildningar och outvecklade demokratier är bland annat barnarbete, låga löner och förbud mot facklig organisering inte ovanligt, vilket är väldigt synd. I många länder är det också svårt att hålla internationella storföretag ansvariga för brott som de begår när det gäller miljölagar och mänskliga rättigheter, bland annat på grund av begränsningar i lagstiftningen och brist på resurser för att driva rättsprocesser. I dag kan det också vara svårt att begära skadestånd från ett transnationellt företag om ett dotterbolag har ställt till stora miljöskador i ett fattigt land. För att slippa skadestånd kan moderbolaget begära dotterbolaget i konkurs och slippa undan allt ansvar. Detta måste man göra någonting åt, och därför måste det vara möjligt att rikta skadeståndskrav direkt mot moderbolaget även om de skadelidande finns i ett annat land än där moderbolaget har sin verksamhet. Vi tycker att de frivilliga initiativen, exempelvis OECD:s riktlinjer, FN:s Global Compact eller det svenska Globalt Ansvar, är positiva men inte alls tillräckliga för att komma till rätta med oansvariga företag. Därför tycker vi att det finns behov av internationellt bindande regler när det gäller transnationella företag. Sverige bör aktivt stödja den process som pågår inom FN för att skapa hållbara regelverk för transnationella företag. Vi tycker att det är rimligt att införa en bindande uppförandekod för företagens verksamhet som ger bestämda riktlinjer när det gäller miljöhänsyn, respekt för mänskliga rättigheter med mera. Sverige bör här vara ett gott föredöme och verka pådrivande i dessa frågor inom både EU och FN. Vi tycker också att det är väldigt viktigt att öka möjligheterna för konsumentkrav i industriländerna att fungera som ett instrument att driva fram bättre handelsvillkor och arbetsvillkor i de multinationella företag som har verksamhet i utvecklingsländerna. Systemet för rättvisemärkning är väldigt positivt. Det bör stödjas eftersom det ger konsumenterna bättre förutsättningar att hålla sig informerade och underlag för att kunna agera. Vi tycker också att Rättvisemärkt bör stödjas mer när det gäller till exempel offentlig upphandling.
Marie Weibull Kornias (M)
Anf. 175 Marie Weibull Kornias (M)
Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motionsyrkanden som näringsutskottet har behandlat. För övrigt kan vi konstatera att det är ett enigt utskott som ställt sig bakom vikten av frihandel som både ett svenskt och ett globalt intresse. Utskottet ser mycket positivt på att förhandlingarna inom WTO återupptagits, och vi hoppas att alla parter nu gör sitt allra yttersta för att det nödvändiga genombrottet ska kunna ske innan sommaren. Innan dess återstår dock att tre viktiga pusselbitar måste falla på plats. Det gäller jordbruksförhandlingarna där man dessvärre inte uppnått några konkreta resultat. Det gäller industrivaruförhandlingarna där Europeiska kommissionen med stöd av Sverige vill genomföra generella tullsänkningar och sektorslösningar som ses som ett komplement. Den sista men inte minsta pusselbiten handlar om tjänster. För Sveriges del är en öppnare handel för privata tjänster utomordentligt viktig. Sverige är ett av världens 20 största tjänsteexporterande länder, och en fri och öppen handel med överenskomna spelregler inom tjänstesektorn innebär att ekonomin kan effektiviseras samt att utvecklingen kan främjas inom många områden och inte minst motverka korruption. Alla länder - EU:s medlemsstater och andra industrialiserade länder, utvecklingsländer samt de allra minst utvecklade länderna - kommer att vara vinnare om Doharundan får en framgångsrik avslutning. Om WTO-förhandlingarna än en gång skulle misslyckas kommer samtliga länder att vara förlorare på detta. Näringsutskottet anser att den rapportering som riksdagen får kring WTO-frågorna är mycket bra och att de olika formerna av kontakt, insyn och inflytande fungerar tillfredsställande. Ökad frihandel och förbättrade kommunikationer har öppnat nya möjligheter för det svenska näringslivet att verka internationellt. Detta innebär bland annat tillträde till nya marknader i länder där den arbetsmarknadspolitiska utvecklingen inte alltid har haft samma takt som den ekonomiska. Regeringen och utskottet är positiva till att näringslivet tar ett socialt och miljömässigt ansvar. Det finns i dag goda relationer mellan transnationella företag och olika organisationer som reglerar etikfrågor. Regeringen har bland annat genom Globalt Ansvar en dialog med det svenska näringslivet kring de utmaningar som svenska företag faktiskt ställs inför när de är verksamma utomlands. Grunden för Globalt Ansvar är OECD:s riktlinjer för multinationella företag och Global Compacts tio principer. Det är en viktig komponent i en regerings utrikes- och handelspolitik att stödja företagens arbete med socialt och miljömässigt ansvar, och det är något vi kommer att fortsätta att arbeta med. Vidare anser utskottet att det är viktigt att visa på de positiva effekterna av globaliseringen för att öka förtroendet för frihandel. Det är trots allt en öppen handel som har bidragit till att länder lyckats höja sin standard vad gäller just arbetsvillkor och miljö. Globaliseringen innebär att företag får ett allt större inflytande över världsutvecklingen. Vi anser att det är viktigt och naturligt att detta inflytande medföljs av ett etiskt ansvar. I framtiden måste stater, frivilligorganisationer och företag samarbeta i de stora, globala frågorna så som kampen för mänskliga rättigheter och arbetet mot miljöförstöring och korruption. Respekten för det moraliska ansvaret, det vill säga för mänskliga rättigheter, rättvisa och social utveckling, måste dock i första hand åstadkommas nationellt. WTO-avtalen bör däremot lägga grunden för de bredare utvecklingsmålen. Utskottet stöder EU:s inriktning att i WTO-förhandlingarna medverka till att nå ett ambitiöst slutresultat med mer öppna och mer rättvisa handelsregler. Konsumentkraven i industriländerna kan i många fall fungera som ett instrument för att driva fram bättre arbetsvillkor i utvecklingsländerna. Detta har vi sett exempel på många gånger. För att konsumenterna fortlöpande ska kunna informeras har regeringen bidragit med 1,6 miljoner årligen för opinionsbildning i samband med rättvisemärkta produkter. Detta ger som sagt konsumenterna bättre förutsättningar att hålla sig informerade men även underlag för att kunna agera om så skulle behövas. Fru talman! Exportkreditnämnden har till uppgift att främja svensk export genom att utfärda exportkrediter till små och medelstora företag. Utskottet välkomnar åtgärderna som vidtagits till denna grupp. Exportkreditnämndens mål för 2007 är att få minst 250 nya kunder och att stödja dessa företag i deras exportsatsningar. Exportkreditnämnden ska dock se till att villkoren för garantierna står i överensstämmelse med de internationella överenskommelser som Sverige har ingått om statsstöd vid exportkreditgivning. Det pågår nämligen redan ett långsiktigt samarbete mellan OECD och EU med att samordna de nationella systemen för exportfinansiering. Exportkreditnämnden medverkar i detta samarbete och utskottet tycker att det är bra att nämnden arbetar vidare med bland annat miljöfrågorna. Vidare anser utskottet att nya bindande regler i frågan om miljöhänsyn bör föras på en internationell nivå så att inte enbart svenska företags konkurrenskraft påverkas. Avslutningsvis vill jag bara kort nämna frågan om tull på etanol. Ett enigt utskott anser att det är mycket positivt att regeringen kraftfullt driver frågan om en minskning eller till och med, på sikt, en borttagning av tullarna på etanolimport till EU.
Per Bolund (Mp)
Anf. 176 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Som Marie Weibull Kornias var inne på är vi ju överens om grundprincipen, att ökad frihandel är bra. Men dessa avtal måste också, åtminstone från vår synvinkel, kombineras med väldigt hårda krav på miljö, mänskliga rättigheter och social hållbarhet. Marie var i slutet av sitt anförande inne på Exportkreditnämnden och de krav som ska ställas där. Jag oroas lite grann av slutsatsen att man inte ska göra någonting i Sverige för att gå före och sätta en standard och försöka gå lite längre än vad man har gjort i de internationella avtalen. Om vi har lite högre krav på miljöhänsyn och mänskliga rättigheter än vad som ingår i de internationella avtalen tror jag att det är positivt både för Sveriges anseende internationellt sett och för svenska företag. Vi vet i dag att Exportkreditnämndens miljöpolicy inte är heltäckande - projekt som understiger 100 miljoner kronor omfattas inte av en obligatorisk miljöprövning. Vi anser att detta är fel, och vi tycker att det är viktigt att man när man genomför projekt i tredje världen och i andra länder med statens stöd har mycket bra koll på att det inte blir en negativ miljöpåverkan. Min fråga är alltså varför man inte ska ställa sådana krav och gå före när det gäller just statlig kreditgivning och därmed säkerställa att statliga pengar inte används till miljöförstörande verksamhet och för verksamhet som hotar mänskliga rättigheter i andra länder. Vore inte det positivt?
Marie Weibull Kornias (M)
Anf. 177 Marie Weibull Kornias (M)
Fru talman! Exportkreditnämnden följer internationella avtal, och jag anser att man jobbar väldigt seriöst med miljöfrågorna. Vi ska naturligtvis inte sätta upp fler hinder och belasta det svenska näringslivet mer än nödvändigt när det gäller dessa frågor. De flesta företag jobbar väldigt seriöst redan i dag.
Per Bolund (Mp)
Anf. 178 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Just det - det är dessa företag som ska stödjas och gynnas, och att ställa krav påverkar ju inte de företagen. De kommer ju att klara av kraven utan någon som helst anmärkning. Det man vill komma åt är de övriga företagen som förhoppningsvis - det håller jag med om - är väldigt få. Vi kan dock inte vara säkra på att det inte finns företag som bedriver en verksamhet som inte uppfyller de krav som jag anser att vi kan ställa på svenska företag med en sådan verksamhet. I Sverige har vi väldigt hårda och långtgående miljökrav. Om vi då ställer andra och mycket mindre långtgående krav när företagen har sin verksamhet i tredje världen ger det Sverige ett dåligt anseende internationellt sett. Och det är just därför jag tycker att vi måste ha tydliga och extra hårda krav på miljöhänsyn och mänskliga rättigheter, speciellt när staten är inblandad som kredit- eller garantigivare. Därför tycker vi att man borde skärpa kraven på Exportkreditnämnden. De bör skärpa sin miljöpolicy och ha en policy när det gäller hänsyn till mänskliga rättigheter, till exempel rätt till facklig anslutning inom projekten och så vidare. Man bör också se till att miljöprövningen och prövningen av mänskliga rättigheter görs på alla projekt och inte bara på de allra största. Varför tror inte Marie Weibull Kornias att det är en bra väg att gå? Som jag ser det gynnar det ju företag som är föregångare och som har en positiv verksamhet, medan det faktiskt kan förhindra dåliga verksamheter i andra länder.
Marie Weibull Kornias (M)
Anf. 179 Marie Weibull Kornias (M)
Fru talman! Som jag nämnde tidigare följer Sverige de avtal som gäller inom OECD och EU. Man ska också vara väl medveten om att man inom svenskt näringsliv är väldigt mån om att ha, och har, bra miljöpolicyer. I dag vet vi att svenskt näringsliv som lever och verkar på den globala marknaden är långsiktigt i sina åtaganden. Man ställer minst lika höga krav utomlands som man ställer på sin verksamhet i Sverige, och därför ser jag inte varför vi skulle införa ett hårdare regelverk här i Sverige än de åtaganden vi har internationellt. Det är också så, Per Bolund, att näringslivet lever i en medievärld precis som vi politiker. Speciellt på konsumentmarknaden, inom klädindustrin och liknande, har konsumenterna väldigt stor makt. Det räcker med en nyhet om att något svenskt företag är involverat i en verksamhet med barnarbete eller andra ogynnsamma förhållanden så slår det direkt på försäljningen. Jag har stort förtroende för att svenskt näringsliv jobbar seriöst även utanför Sverige.
Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 180 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Skiljelinjen i debatten om handelspolitik går som vanligt mellan å ena sidan de borgerliga partierna och Socialdemokraterna och å andra sidan Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag tänkte fokusera på reservationerna och det som företrädarna för Miljöpartiet och Vänsterpartiet här har sagt. I reservation 1 säger Per Bolund att "fattigdoms- och rättviseperspektivet måste få ett större genomslag i den globala handelspolitiken". Jag tycker att det är rätt viktigt vad man skriver i riksdagsreservationer. Det är ändå ett uttryck för partiets politik. Min fråga är: Vad betyder detta? Vi kan se på den tid då världshandeln verkligen har blivit fri, särskilt för de fattiga länderna. Det började med Korea och de fyra tigrarna, länderna borta i Asien, på 1960-talet. Men framför allt tog det fart på 1980-talet och sedan under 1990-talet. Aldrig i världshistorien har så många människor fått en sådan kraftig höjning av levnadsstandarden som under denna period. Antalet människor som lever i absolut fattigdom har minskat med 300-400 miljoner. Trots befolkningstillväxten i världen har andelen människor i absolut fattigdom minskat. Kina, med 1,3 miljarder människor, har under 26 år på raken haft en tillväxttakt på mellan 9 och 10 procent. Då säger ni att fattigdomsperspektivet måste få ett större genomslag i den globala handelspolitiken. Vad menar ni med det? Är det så att den höjning av levnadsstandarden som vi har sett, framför allt i u-länderna, är orättvis? Det menar ni rimligtvis inte. Men menar ni att världen hade varit mer rättvis om det hade varit mindre frihandel? Sedan var Per Bolund och hans medreservant inne på det så kallade hemlighetsmakeriet om Sveriges politik. Sveriges ställningstaganden ska ske offentligt i WTO-sammanhang. Alla utomstående ska kunna diskutera regeringens ståndpunkt i internationella handelsfrågor. Jag undrar igen vad som menas. Det är ju så att Sverige driver sina handelsförhandlingar inom WTO som en del av EU-kollektivet. Vi är dessutom medlem individuellt, men våra förhandlingar driver vi som medlem i EU. Det betyder att riksdagen nuförtiden har en större insyn i de positioner och ställningstaganden som Sverige gör i WTO än tidigare genom att riksdagen måste acceptera och godkänna de positioner som Sverige intar. Det sker ju återkommande i EU-nämnden, där uppteckningarna är offentliga. Om det är känsliga förhandlingslägen blir det med en viss fördröjning. Vad är det som är hemligt? Jag har aldrig stött på en svensk handelsminister, och jag har hållit på med det här ganska länge, som har försökt att hemlighålla vad Sverige egentligen tycker och tänker. Vad skulle vara intresset för att driva denna konspiration gentemot svenska folket att inte tala om vad det är Sverige vill i WTO? Vad är det för grund ni har för denna konspiration? Konstitutionellt sett, hur överlever den här konspirationen i den öppna svenska demokratin med sin offentlighetsprincip, sina förankringskrav i riksdagen och så vidare? Vad menar ni egentligen? Sedan säger reservanten, och det kanske är det mest intressanta, att den position som Sverige har i WTO inte har förändrats under Doharundan. Den borde uppdateras, säger Bolund. Ja, det kan man tycka. Men den intressanta frågan för oss andra är ju: På vilket sätt vill ni att den ska uppdateras? Vilken är den nya position som ni vill att Sverige ska inta? Ni är uppenbarligen inte nöjda med den position som Sverige har. Men vilken är då den position som Sverige bör inta enligt er mening? Varför har ni inte reserverat er till förmån för en speciell position? Finns det ett svar på frågan vad ni anser att Sveriges position bör vara i WTO-förhandlingarna, eftersom ni inte är nöjda med dagens position? Det är en fundamental fråga i en riksdagsdebatt om handelspolitik år 2007. Därefter säger ni i reservation 3 att nuvarande handelsavtal återspeglar den rika världens prioriteringar och är inriktade på ekonomisk tillväxt. Handelsavtalen är väl inriktade på frihandel och inte på ekonomisk tillväxt, men låt gå för det. Men det där är i stort sett gammal skåpmat. Jag undrar alltså: Var finns protektionisterna i dag? Jo, de finns i Nordamerika. De finns i Västeuropa. Det är inte u-länderna. Indien, Brasilien och Kina är de länder som vill tillämpa WTO-avtalet mer. Det är de som är för ökad frihandel. Och ni säger att det här avtalet återspeglar den rika världens prioriteringar. Det kan ha varit rätt beträffande GATT-avtalen på 50-, 60- och 70-talen. Men det är det inte i dag. Det är det som är den fantastiska omsvängningen i världsekonomin, att i dag är det de fattiga u-länderna som är frihandelns vapendragare framför allt. Ni är ju 30 år för gamla. Ni är ju bakom. I fråga om de transnationella företagen var det en liten glidning. Jag fattade inte riktigt så därför är det väl bäst att jag frågar. Menar Bolund och reservanterna - det var Bolund som tog upp det, det är därför jag nämner hans namn - att barnarbete, extremt låga löner och förbud mot facklig verksamhet är mer förekommande i transnationella företag än i inhemska företag? Så är det ju inte. Man kan tycka att det är dåligt, men det är mindre dåligt i de här företagen. Det är väl undersökt. Det beror naturligtvis på, som tidigare sades här, att det är en helt annan press från hemländernas myndigheter, medier och konsumentorganisationer på att de här företagen ska uppföra sig ordentligt. Bolund tog också upp det gamla käcka kravet att u-länderna inte ska behöva ta bort sina skyddstullar när de öppnar sig för världshandel. De ska liksom själva få behålla tullarna hemma. Det är ju en gammal tanke. De ska så att säga få växa upp bakom skyddstullarna. Sedan ska de montera ned sina tullmurar och öppna sig för världen när de på något sätt har vuxit upp och kommit ur barnaåren eller ungdomsåren. Det där har inte fungerat. Det där har tvärtom fungerat som ett drivhus för inhemska påtryckningsgrupper i jordbrukssektorn och industrisektorn som gör att de här länderna aldrig inför frihandel, för då har man etablerat de här starka särintressena för fortsatt protektionism. Det aktualiserar det som både Vänsterpartiet och Miljöpartiet tog upp. Man talar om länder, u-länder hit och u-länder dit och om industriländer. Men det är så att frihandel ändrar inkomstfördelningen inom länderna. Det är klart att ökad frihandel inte gynnar alla i ett u-land. Men det är inte tanken heller. Det är klart att de som tidigare var skyddade, till exempel bönder, förlorar om det blir frihandel inom jordbruket. Men konsumenterna vinner ju. Det är den gamla spannmålstullstriden i Sverige och Västeuropa på 1800-talet en gång till. Man kan inte tala om länder i det här sammanhanget. Det blir så vilseledande. Man måste se på vilka grupper som vinner och förlorar. Vissa producenter förlorar, andra producenter vinner. Konsumenterna vinner i allmänhet. Därför blir diskussionen om att inte ta bort skydd en attack på konsumenterna och på de producenter som skulle ha producerat för konsumenterna men som förnekas detta genom att de här tullmurarna finns. Fru talman! Det var några randanmärkningar till de reservationer som finns.
Per Bolund (Mp)
Anf. 181 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Ska vi inte ha frihandel, är inte det det bästa? frågar Carl B Hamilton lite raljant. Jag sade väldigt tydligt i mitt anförande att vi ser frihandeln som en positiv möjlighet. Det är någonting som är positivt både för i-länder och för u-länder om det utförs på rätt sätt. Problemet som Carl B Hamilton har är att han tror att frihandel löser alla problem utan några som helst inskränkningar. Min fråga är då: Vad är det som är sämre med ett frihandelsavtal där man dessutom har väldigt tydliga och hårda regelverk mot svältlöner, där man har hårda regelverk mot slavliknande arbetsförhållanden i tredje världen? Är det ett sämre frihandelsavtal? Kommer det att leda till en sämre utveckling för människor i tredje världen, alla de människor som i dag sitter fast i sweatshops i tredje världen och jobbar för rena svältlöner? De kan inte försörja sin familj även om de jobbar varje dag och tolv timmar om dygnet. De människor som jobbar under slavliknande arbetsförhållanden, som blir inlåsta på fabrikerna - är det sådan frihandel som Carl B Hamilton vill ha? Är det inte bättre att man, när man träffar frihandelsavtalet, också ser till att sådana här förhållanden inte får finnas? Ska vi offra de människor som i dag sliter med att tillverka produkterna för oss och för framtida välgång för kommande generationer? Är det inte bättre att vi tar med dem nu på tåget, att vi ser till att de människor som i dag arbetar under fruktansvärda omständigheter i tredje världen får bättre förhållanden? Vad är motsättningen? Det är svårt att förstå vad Carl B Hamilton menar. Jag kommer inte att hinna svara på alla frågorna, men vi har de transnationella och inhemska företagen. De inhemska företagen levererar till de transnationella företagen. Det är där som man ofta ser brister. Det är svårt att kontrollera vad de inhemska företagen gör och alla missförhållandena. Det är precis det som det behövs regelverk för. Precis som vi har regelverk för den svenska arbetsmarknaden behövs det regelverk för den internationella arbetsmarknaden med till exempel rätt att ansluta sig till facket. Är Carl B Hamilton emot det?
Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 182 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag ska ta fasta på det som är väsentligt i Per Bolunds fråga. Först och främst är slavliknande förhållanden redan i dag förbjudet. Det var förbjudet redan i GATT-avtalet. Extrema löner, sweatshops och svältlöner ska vi inte ha. De ska bort. Men då blir dessa människor arbetslösa. Är det bättre? Det är en lite svår diskussion när man ser att frihandelsrevolutionen har lett till att flera hundra miljoner människor har lyfts ur den absoluta fattigdomen, det vill säga att de har en inkomst på mindre än 1 dollar per dag. Vi kan sedan säga att vi inte kan acceptera frihandel med sådana löner, men de löner och inkomster de kan få alternativt är ännu sämre. Låt mig ge ett exempel. För sju åtta år sedan var det en stark konsumentopinion i USA som medförde att ett antal amerikanska klädkedjor som hade tillverkning i Bangladesh lade ned tillverkningen i Bangladesh. Man sade i USA att man inte skulle köpa de kläderna därför att lönerna för de unga kvinnorna i dessa fabriker var för låga - ungefär som Per Bolund säger nu. Jag tror att det var 60 000 unga kvinnor i Dhakaområdet som blev arbetslösa. Var det bättre?
Per Bolund (Mp)
Anf. 183 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Det ställs ofta sådana frågor när det gäller handelspolitik. Det är antingen pest eller kolera, och det är bara att välja. Antingen ska vi ha arbetslöshet eller också ska vi ha svältlöner. Jag tycker inte att man ska behöva välja mellan antingen det ena eller det andra. Vi måste ha ett regelverk som ser till att det varken blir en arbetslöshet som slår ut människor från arbetsmarknaden eller löner som människor inte kan leva på och som skapar misär i de länder produktionen sker. Förhållandet som Carl B Hamilton pekar på, att ställda krav leder till arbetslöshet, beror på att vi inte har några internationella bindande avtal om mänskliga rättigheter eller minimilöner. Om konsumenter i USA ställer krav på minimilöner flyttar produktionen till något annat ställe med ännu sämre villkor. Det är det vi måste förhindra. Samtidigt som vi har handelsavtal måste vi förhindra att minimilönerna, svältlönerna, uppkommer någonstans i världen. Det är inte bra om de uppstår i Asien eller Afrika. Jag tycker inte att man ska behöva göra ett val mellan usla svältlöner eller arbetslöshet. Det tror jag inte att man behöver göra om man i handelsförhandlingarna ställer krav på att värna mänskliga rättigheter, en minimilön som det går att leva på, rätten att ansluta sig till en fackförening och att det inte blir slavliknande arbetsförhållanden. Även om Carl B Hamilton hävdar att dessa arbetsförhållanden inte finns är det uppenbart för de flesta som har följt frågan att de fortfarande finns.
Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 184 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jo, det finns slavliknande arbetsförhållanden. Jag sade att det är förbjudet i GATT-avtalet och WTO-avtalet. Man får avstå att importera från sådana fabriker. Per Bolund vill inte behöva välja. Men det är på något sätt att inte våga se sanningen i vitögat, att det finns människor som lever under usla förhållanden och att arbeta i en textilfabrik i Dhaka eller någon annanstans trots allt är bättre än att gå på gatan. Det handlar inte om att vara prostituerad utan om att leva på gatan och ha fullständigt urusla villkor. Du förstår inte och kan inte leva dig in i den verklighet som finns i många länder där detta framstår som en möjlighet. Varför tror Per Bolund att det är u-länderna som är de starkaste motståndarna mot att införa krav från i-länderna, ställda av de rika, om minimilöner? Jo, därför att u-länderna ser detta som en protektionistisk åtgärd. I-länderna vill stoppa att konkurrenskraftig tekoexport går till USA och Europa. De vill tvinga upp minimilönerna så att dessa länder tappar sin konkurrenskraft. Det är därför som u-länderna är sådana envetna motståndare till sådana von oben -initiativ från i-länderna som Per Bolund är en sådan varm anhängare av.
Kent Persson (V)
Anf. 185 Kent Persson (V)
Fru talman! Jag har lyssnat till en lektion om frihandelns och handelns historia i världen och Europa. Det är i och för sig intressant. Jag kommer från en region som har levt i och har sina rötter i världshandeln. Jag är väl medveten om vilken betydelse världshandeln har och att den fungerar så att den är till gagn för alla parter. Jag varnade i mitt anförande för den rapport som FN:s livsmedelsorganisation har lämnat. Man konstaterar i rapporten att länder söder om Sahara är de länder som är minst gynnade av en liberalisering av världshandeln. Det var det jag tog fasta på. Det finns anledning att se upp här och att från svenskt håll driva frågan hårt i förhandlingarna. Vänsterpartiet är för frihandel, men den ska ske på ett rättvist sätt. Det är det jag har hävdat här. Jag börjar förstå lite mer vad Folkpartiets ekonomiska politik går ut på. Det är bättre med svältlöner än inga alls. Gäller det även Sverige?
Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 186 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag trodde att jag sade att jag diskuterar Asien och Bangladesh. Vi kan diskutera svenska löner i ett annat sammanhang, men kanske inte nu. Det är riktigt som Kent Persson säger, nämligen att området söder om Sahara inte har särskilt mycket att hämta i Dohaförhandlingarna. Det beror på att de inte har mycket att sälja över huvud taget som andra länder vill köpa. Då spelar handelshindren inte någon större roll. De handelshinder som finns i olika preferensavtal är minimala gentemot dessa länder. Men låt oss ta ett exempel där frihandeln skulle kunna spela en potentiellt stor roll, nämligen det vi tidigare hörde Carina nämna om etanol från Moçambique och Tanzania. De länderna har naturliga förutsättningar för rörsockerproduktion och etanolexport. Där skulle ökad frihandel spela en stor roll. Sverige driver frågan om handel söder om Sahara. Men det är att skrapa ännu hårdare i en tom gryta. Problemet är där inte handelspolitiken utan att det över huvud taget måste finnas en inhemsk ekonomi som producerar varor för export. Kent Persson nämnde att handeln ska ske på ett rättvist sätt. Det låter bestickande. Ingen är för orättvisor. Vem är till exempel för ett orättvist skattesystem? Ingen i denna kammare. Men vi tycker olika om skatter. Därför säger det inte så mycket. Jag skulle vilja att Kent Persson förklarade för mig vad som är ett orättvist sätt jämfört med ett rättvist sätt.
Kent Persson (V)
Anf. 187 Kent Persson (V)
Fru talman! Det är ett system där de ingående parterna är överens om att det är bra för båda parterna. Då upplevs det som rättvist. Problemet i dag i förhandlingarna är att vi inte har kommit många millimeter framåt därför att vi tvistar om hur regelsystemet ska utformas. Var och en vaktar ju sin egen vattvälling - det är den känslan som vi får. Det innebär att det finns en vinnare och en förlorare. Genom historien - man behöver inte gå så förfärligt långt tillbaka i tiden - har vi haft en rad av restriktioner när det gäller handel, framför allt på stålsidan. Det är någonting som vi från svenskt håll inte har upplevt som ett rättvist sätt, men givetvis har man från amerikanskt håll i det fallet upplevt det som positivt. Det är därför som det är så viktigt att få in de här delarna. Det var en annan sak som jag tänkte ta upp. Carl B Hamilton har tagit upp den fantastiska utvecklingen i Kina, med 10-15 procents tillväxt i ekonomin och planer på ungefär samma tillväxt fram till 2050. Men det är också till priset av en förstörd miljö. Det finns en baksida på det här. Därför menar jag och Vänsterpartiet att vi måste rikta in de miljömässiga förhållandena i diskussionerna inom WTO, för annars kommer vi aldrig att klara av det. Det är ingenting som vi kan göra så mycket åt om vi inte kommer överens globalt om hur handeln ska se ut. Då måste vi ta hänsyn till sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter.
Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 188 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Att definiera rättvisa som att båda parter är överens tror inte jag är riktigt bra. Det är i alla fall inte vad jag menar med rättvisa. Stålexemplet, som Kent Persson tar, är intressant. Det visade sig ju att det inte var så positivt för USA. De amerikanska stålverken har i slutändan förlorat på detta gentemot bland annat Brasilien, som hade ett bättre tillträde, men också genom att de inte uppgraderade sig teknologiskt. Man flyttade problemet lite, men man löste inte problemet genom protektionistiska åtgärder. Sedan var det Kina och miljön. Det är helt riktigt, som Kent Persson säger, att den höga tillväxttakten är förenad med väldigt stora miljöproblem i luft och vatten. Men då kommer man in på en fråga som har drabbat WTO-systemet, nämligen att man lastar in väldigt många önskemål, att handelspolitiken och handelsavtal ska lösa det mesta. Det är en anledning till att dessa förhandlingar går i stå. Man klarar inte att förhandla om så många komplicerade och spretiga frågor i en enda förhandling. Därför ska strävan snarare vara att förenkla de här förhandlingarna genom att ta bort vissa ämnen. Frågan är om man ska lägga på, som Kent Persson vill, miljön. Då tror jag att man definitivt går i stå. Miljöproblemen ska man lösa till exempel genom att systemet för utsläppsrättshandel för koldioxid, om vi tar det som ett exempel, ska inkludera även Kina. Det är den vägen man ska gå, inte belasta handelspolitiken och handelssystemen ytterligare.
Lars Lindén (Kd)
Anf. 189 Lars Lindén (Kd)
Fru talman! Jag vill hålla mig till punkt 3 i detta betänkande och tala om den etiska handelns betydelse för att lyfta fattiga småproducenter i syd ur svält och förnedring. Just nu, den 9-22 april, bedriver Föreningen för Rättvisemärkt en kampanj i Sverige där man syns i utomhusreklam, affischer i butiker, annonser, tidningsbilagor och olika aktiviteter på gator och torg och i livsmedelsbutiker. Man har ett hundratal rättvisemärktambassadörer, som på volontärbasis hjälper till. Rättvisemärkt har blivit en brinnande och engagerad folkrörelse med många unga engagerade. Det är spännande och glädjande! Möjligheterna att påverka den globala rättvisan har väl aldrig varit så stora som nu. Det handlar framför allt om att du och jag som enskilda konsumenter kan vägra att stödja ett system som utnyttjar människor i syd. Nu börjar alternativa varor komma. Lika naturligt som det är för de flesta konsumenter att i dag välja varor som är miljömärkta kommer det snart att bli att välja rättvisemärkta varor - den märkning som garanterar att varorna är framställda hos producenter som betalar sjysta löner, har bra arbetsmiljö och arbetstider, där barnarbete inte tillåts och där facklig verksamhet är tillåten. Så länge som vi rika fortsätter att kräva billiga varor från syd men inte rättvisa löner och arbetsförhållanden kommer slaveriet och svälten att fortsätta för var femte människa på vår jord. Priset är ofta skrämmande högt när vi köper billiga varor. De billiga varorna får betalas dyrt av fabriksarbetare, sömmerskor och lantarbetare, som får så låga löner att de tvingas arbeta dubbla skift för att få ihop till sina familjers överlevnad, och ofta tvingas man samtidigt arbeta i hälsovådliga arbetsmiljöer. De 1,6 miljoner kronor per år som Rättvisemärkt får från oss här i riksdagen och från regeringen för fjärde året i rad nyttjas i denna kampanj på ett effektivt sätt för att skapa opinion för en ökad etisk handel. Från att rättvisemärkta varor för bara fyra fem år sedan var en marginell företeelse är svenska folket i dag mer och mer medvetet om alternativet rättvisemärkt. Man inser att man kan påverka många människors levnadsförhållanden beroende på vilka varor man väljer att stoppa i varukorgen. Mitt val av en rättvisemärkt vara, några kronor dyrare, gör livet lättare att leva för producenter i syd. Förra året sade ungefär 64 procent av de svenska konsumenterna att de visste vad rättvisemärkt stod för. Försäljningsökningen blev förra året 63 procent. Men fortfarande handlar det om låga försäljningssiffror - förra året ca 150 miljoner kronor totalt i Sverige. Men svenska konsumenters ökande medvetenhet kommer att leda till att rättvis handel om några år är ett viktigt verktyg för att utrota fattigdomen i världen. På samma sätt som mikrokrediter har hjälpt miljontals småproducenter att starta och driva företag kommer rättvis handel att skapa liknande resultat. Redan i dag räknar man med att 5 miljoner arbetare och småproducenter tagit sig ur fattigdom tack vare rättvis handel. Jämfört med de övriga 13 länderna i Europa plus Kanada, USA, Australien och Japan, som har organiserad rättvisemärkning, ligger Sverige lite på efterkälken. Medan det bästa rättvisemärktlandet Schweiz säljer för ca 180 kronor per capita och år och England för 55 kronor ligger vi på 14:e plats på ca 15 kronor per capita och år. Det som talar för att vi kommer att få en kraftig ökning i Sverige framöver, och på det sättet hjälpa ytterligare hundratusentals fattiga arbetare ur fattigdom, är att nu börjar en del av den offentliga upphandlingen i Sverige att ta med etiska och sociala kriterier i sina upphandlingar. Nu står flera svenska kommuner i kö för att bli Fairtrade cities. Först ut var Malmö, som blev diplomerad i maj förra året. Sedan kom Munkfors i november, och nu i lördags blev Lund diplomerad. Norrköping och Karlstad är på gång. I England är över 200 orter Fairtrade cities. Jag tog upp denna fråga med handelsminister Sten Tolgfors på förra torsdagens frågestund och undrade om det inte nu snart är på tiden att Sverige blir Fairtrade country. Även statliga upphandlingar bör ta etiskt och socialt ansvar. Det är bra att vi i dag styrs att upphandla miljömärkta varor, men nog borde väl omsorgen om människors överlevnad och hälsa i syd också anses vara viktig. Handelsministern svarade i torsdags att han såg positivt på detta. Efter frågestunden sökte ministern upp mig och ville att vi skulle träffas för att samtala vidare om dessa möjligheter. Detta ger mig lite hopp om att vi kanske kan få en bättre utveckling i Sverige och att även offentlig upphandling i högre grad, i alla fall statlig upphandling, tar hänsyn till etiska och sociala kriterier. Ett storföretag som Nestlé har de senaste decennierna knappast gjort sig känt för etisk medvetenhet i sin verksamhet, men när de nu har tagit fram ett rättvisemärkt Zoegakaffe kan vi ta detta till intäkt för att man på goda grunder ser att konsumenterna nu mer och mer styr över mot etiskt sjysta inköp. Då vill man så klart hänga på. Det som händer för övrigt när det gäller mer etiskt och socialt medveten handel är att svenska storföretag nu börjar inse betydelsen av detta. Ikea, H & M, Indiska, SCA, Volvo med flera har till och från blivit granskade av medierna, av Swedwatch, Fair Trade Center, Rena kläder, Amnesty Business Group och UD:s Globalt Ansvar. Detta har ökat deras medvetenhet om att man snabbt kan förlora kunder om arbetsförhållandena hos deras leverantörer inte är etiskt försvarbara. Jag har tillsammans med andra riksdagsledamöter besökt länder i syd och talat med flera av de svenska företagen. Många av deras underleverantörer eller egna fabriker är i dag föredömen för de inhemska företagen vad gäller etiskt och socialt ansvarstagande. I Kina har man bildat corporate social responsibility -nätverk. Det är nätverk av svenska och kinesiska företag där man ökar företagens kunnande om vad konsumenter i Europa kräver av etiskt och socialt ansvarstagande för att vilja köpa deras varor. Genom detta förbättras levnadsstandarden för miljontals tidigare fattiga arbetare. I ett antal olika undersökningar har det konstaterats att företag som ägnar sig seriöst åt CSR-frågor är mer ekonomiskt framgångsrika än andra. Fru talman! Fair trade , rättvis handel, är bättre än bistånd, men ofta behövs båda. Risken för protektionism, som ibland nämns, är liten om rättvishandelsaktörerna ser till att utbudet av varor ökas i takt med efterfrågan. Så länge som de etiskt medvetna konsumenterna blir fler och fler och är redo att betala ett något högre pris för dessa varor, så länge kan rättvishandelsförsäljningen växa i världen. Då kan fler och fler på egen hand ta sig ur fattigdom.
Gunilla Wahlén (V)
Anf. 190 Gunilla Wahlén (V)
Fru talman! Det råder i denna kammare viss samstämmighet om vårt ansvar för rättvis handel och för ett stort ansvarstagande för miljö och sociala frågor på både nationell och internationell nivå. Det som skiljer oss är synen på vad som ska innefattas i reglerna och hur tvingade de ska vara. Jag tänker i första hand prata om handeln med läkemedel och alkohol. De nuvarande internationella handelsavtalen återspeglar främst den rika världens prioriteringar och är inriktade på ekonomisk tillväxt. Jag håller med Per Bolund om det. Faktum är att vissa länder försöker vinna konkurrensfördelar på den globala marknaden genom att ha en obefintlig eller dålig lagstiftning för miljöskydd och arbetarskydd, och det har inte uppmärksammats tillräckligt. Också där håller jag med Per Bolund. I svaga statsbildningar och outvecklade demokratier är barnarbete, extremt låga löner, förbud mot facklig organisering med mera inte ovanliga företeelser. Vänsterpartiet anser att kraven på socialt ansvar och ansvar för människors hälsa medför att vissa varor ska omgärdas av särskilda regler och inte ingå i allmänna handelsavtal som exempelvis de avtal som förhandlas inom ramen för WTO. Vi anser att alkohol, tobak och läkemedel inte bör omfattas av generella handelsregler utan bör omgärdas av restriktioner som syftar till att hänsyn till människors hälsa i större utsträckning ska avgöra hur regelverket och de internationella handelsavtalen formas. När det gäller WTO-förhandlingarna är detta ett regelförenklingsförslag från min sida. Lyft ut de här sakerna ur WTO och förhandla om andra saker! Fru talman! I dag finns över 40 miljoner människor som är hivsmittade. Genom rätt medicinering, rätt mat och sjukvård behöver aids inte längre vara en dödlig sjukdom. Men priserna på bromsmedicin i originalvarianterna är skyhöga jämfört med de billiga kopior som produceras av länder som ännu inte har anpassat sig till TRIPS-avtalet. Kostnaderna för en månads behandling av mediciner i originalvarianterna - märkesvarorna - motsvarar ofta årslönerna för vanliga arbetare i till exempel Sydafrika eller Thailand. Vi talade tidigare om sockerrörsproduktion i Moçambique. Jag har arbetat som sjuksköterska i Moçambique och har sett den totala, katastrofala bristen på läkemedel i Moçambique. Det gör att det är stor skillnad mellan att som sjuksköterska hjälpa människor i Sverige och att göra det i Moçambique. Det är helt olika villkor. Det finns en överenskommelse inom WTO som innebär en juridisk och politisk möjlighet för länder att producera och exportera billiga läkemedel. Men kommentarer från engagerade folkrörelser pekar på att de juridiska och politiska processer som ett land måste gå igenom är så krångliga att det är tveksamt om landet kan utnyttja möjligheten. Överenskommelsen bedöms av bland andra Läkare Utan Gränser snarast som ett ytterligare hinder för produktion och export av billiga läkemedel. Det är viktigt att länder ges möjlighet att verkligen utnyttja den flexibilitet som finns inom regelverket, och då särskilt möjligheten till förlängda övergångstider för de minst utvecklade länderna. Men lika viktigt är att det kommer upp en ordentlig debatt om vilka åtgärder som behövs för att tillgången till billigare läkemedel kan säkras efter 2005, när TRIPS ska ha genomförts i alla länder. Det krävs en revidering av själva avtalet. Den så kallade tvångslicensieringen måste ändras så att fattiga länder kan få rätt att både producera och köpa och sälja mediciner som räddar liv. Fru talman! Vi är medvetna om det är att många faktorer som påverkar fattiga länders möjligheter att förbättra folks hälsa. När det gäller tillgången på mediciner måste dock TRIPS-avtalet ses som centralt, vilket framgår av rapporten Öppna sår - forskning, handelsavtal och tillgången på medicin som gjorts på uppdrag av Afrikagrupperna, Diakonia, Forum Syd och Läkare Utan Gränser. I betänkandet skriver man: "Antalet människor i utvecklingsländerna som faktiskt får tillgång till bromsmediciner mot aids har ökat väsentligt." Det hävdar näringsutskottet. Ja, det är sant att i dag har kanske var tionde patient som skulle behöva det för att överleva tillgång till hivläkemedel. En viktig orsak till detta är dock, vilket utskottet underlåter att nämna, att Indien fritt har kunnat tillverka billiga kopior och exportera dessa till andra fattiga länder. Men det hjälper inte de 90 procent som inte får tillgång till de nödvändiga medicinerna. Och sedan två år lyder även Indien under TRIPS-avtalet. När Brasilien och Indien med flera inte kan fortsätta att producera och exportera billiga kopior utan att uppfylla en massa krångliga undantagskrav kommer tillgången på läkemedel i fattiga länder att minska drastiskt. Fru talman! Alkohol är ett område som omfattas av GATS, där alkohol betraktas som vilken marknadsvara som helst. Alkoholens sociala och hälsomässiga konsekvenser underordnas kraven på ekonomisk tillväxt. Sveriges agerande i dessa frågor är kluvet. I detta betänkande framhålls på s. 10 att det står varje land fritt att undanta försäljning av alkoholhaltiga drycker från GATS-avtalet. Men Sverige har ju frånsagt sig den rätten i och med inträdet i EU. Förhandlingarna måste föras i EU:s namn, och Sverige måste först få igenom sina undantag i EU-kretsen för att EU sedan ska driva frågan inom den internationella agendan. Fru talman! Vänsterpartiet menar att alkohol inte kan betraktas som vilken vara som helst. De stora negativa hälsomässiga och sociala konsekvenser kan i annat fall bli omfattande. Dessa varor hör därmed inte hemma i multilaterala avtal. Sverige bör därför i WTO och i EU verka för att alkohol inte ska ingå i multilaterala handelsavtal. Jag delar inte den beskrivning som utskottet gör då man på s. 11 skriver att alkoholpolitiska åtgärder och åtgärder mot missbruk ska behandlas i socialutskottet. Handel med alkohol är en fråga för ansvariga för WTO-förhandlingarna inom UD, men självklart måste frågan om undantag i regelverkat för att skydda folkhälsan även diskuteras med sakkunniga inom Socialdepartementet. Det kan handla om sådant som krav på utskänkningslicenser, restriktioner för alkoholreklam, restriktioner på tider som alkohol får tillhandahållas etcetera. Dessa förhandlingar måste ske med stor öppenhet och möjlighet för riksdagen att medverka till vilka undantag som ska begäras i förhandlingarna med EU. Jag håller med föregående talare från Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att förhandlingarna måste bli mera öppna. Möjligheten att kunna påverka förhandlingarna måste förbättras. Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker att vi i vår riksdag ska vara stolta över vår partiöverskridande historiskt restriktiva alkoholpolitik. Den politiken är värd att slå vakt om och utveckla inför framtidens utmaningar inom den internationella handelspolitiken. Jag vill yrka bifall till samma reservationer som Kent Persson, alltså nr 1 och nr 2 av Miljöpartiet.
Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 191 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag tänkte ta upp det här med alkohol och tobak. Man handlar ju inte med alkohol. Man handlar med vin och sprit. Det gör att det finns vinodlare i bakgrunden, och det finns, beträffande tobak, tobaksodlare. Det är inte så enkelt att säga att det här inte ska vara en vara som alla andra. För de flesta länderna, de som har producenter, är det inte så enkelt. Gunilla Wahlén säger att vi ska ta undan det här. Vad händer då? Ja, då kommer de länderna att göra precis som de vill. Då får producentintressena i de länderna ingen motkraft över huvud taget. Sverige har inom EU, tillsammans med några andra länder, med växande framgång drivit att alkohol inte ska ses som en vara som andra och har fått växande gehör för att det är ett folkhälsoproblem och att man ska lägga den aspekten på handel, konsumtion och produktion av alkohol. Nu vill Vänsterpartiet att Sverige ska gå ur EU. Ni är skeptiska till EU. Men EU är ju den enda aktören inom WTO som skulle kunna driva en sådan här linje. Om Vänsterpartiet får genomslag för sin politik finns det ingen kraft över huvud taget inom WTO som ens kan tänka sig att driva folkhälsoaspekten vad beträffar vin och sprit. Det du säger hänger inte ihop, Gunilla Wahlén.
Gunilla Wahlén (V)
Anf. 192 Gunilla Wahlén (V)
Fru talman! All kraft inom WTO handlar inte om alkohol. All kraft handlar inte om tobak. All kraft handlar inte om vin och sprit. Helt självklart är vin och sprit och tobak jordbruksvaror i vissa länder, i Sydeuropa till exempel. Men man kan ha regler, och det vi vill att Sverige ska förhandla om är vilka importregler och vilka restriktioner vi ska kunna ha när det gäller just de här varorna i Sverige. Om vi säger att vi ska ha till exempel ett monopol, vilket vi har och som vi har fått undantag för, vill vi också ha undantag när det gäller vilka tider alkohol ska säljas och hur reklamen ska se ut. Men i WTO-avtalet säger man att ett land inte ska kunna lägga på speciella reklamregler om det här betraktas som vilken vara som helst, utan det ska omfattas av samma regler som andra varor. Vi tycker inte att det är rimligt, utan alkohol och tobak, eller vin och sprit, ska ha andra regler än andra varor, som till exempel vapenindustrin har. Den lyder ju under andra regler. Därför ska man ha det även när det gäller tobak och alkohol. EU har varit mycket pådrivande och väldigt bra i fråga om tobak. Det finns många bra regler och många bra förbud när det gäller hur tobaken ska hanteras i olika länder. Men det är inte alls samma strikta regler när det gäller alkoholen.
Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 193 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag tycker att det här med vapenhandeln är instruktivt. Den står ju utanför allting, alla regelsystem utom dem som man frivilligt ansluter sig till. Men konsekvensen blir att ingen riktigt vet vad det är som pågår. Det skulle bli samma konsekvens om man tog bort alkohol från de här internationella regelsystemen. Jag förstår inte att Gunilla Wahlén inte uppfattade min poäng. Poängen är att Vänsterpartiet är emot EU, är väldigt skeptiskt till EU och vill att Sverige ska lämna EU. Samtidigt är det i EU som förståelsen för vin och sprit som ett folkhälsoproblem ökar. Ni vill alltså lämna och gå ur EU och motverka den enda organisation inom den större organisationen, WTO, som man kan tänka sig skulle arbeta för folkhälsoaspekten vad beträffar vin och sprit. Det är inte logiskt, om du verkligen vill förbättra hälsoläget globalt vad beträffar missbruk av vin och sprit. Liksom på en del andra områden, till exempel klimatpolitiken, hänger er politik inte ihop. Ni är emot klimathotet. Ni är emot vin och sprit som en vara som andra i världshandeln. Men ni är också emot den enda organisation som skulle kunna komma till rätta med detta. Varför är ni det?
Gunilla Wahlén (V)
Anf. 194 Gunilla Wahlén (V)
Fru talman! Vi är för att Sverige ska införa och försöka förhandla fram vissa restriktioner inom EU. I de förhandlingar som pågår i dag inom EU när det gäller vilka krav EU ska ställa i WTO har ju Sverige en position. Och Sverige ska förhandla fram de undantag som Sverige vill ha. Vi vill ha en större öppenhet för att veta vilka krav Sverige ställer i dag. I betänkandet, som vi har framför oss, står det att det räcker med distributionsundantaget. Andra undantag är inte aktuella. Vi menar från Vänsterpartiets sida att andra undantag borde vara aktuella. Det är därför vi vill att de här förhandlingarna ska handla om de här frågorna. Man kan ta detta ur ett folkhälsoperspektiv i WTO-förhandlingarna totalt. Då tycker vi att de här sakerna ska förhandlas i särskild ordning. Det handlar inte om ifall vi vill vara med i EU eller inte. Vi kan ju inte välja om vi ska vara med i världen eller inte, utan vi är en del av världen. Då ska vi också vara en del av utvecklingen i världen, och det här är ett sätt att påverka utvecklingen när det gäller handeln.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2007-04-19
Förslagspunkter: 6, Acklamationer: 5, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. WTO-frågor utom immaterialrätt

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:N201 yrkandena 1-4 och 8.
    • Reservation 1 (v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s980032
    m810016
    c190010
    fp20008
    kd18006
    v01705
    mp01504
    Totalt23632081
    Ledamöternas röster
  2. Immaterialrätt

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:U214 yrkande 1, 2006/07:N201 yrkandena 6 och 7, 2006/07:N299 och 2006/07:N300.
    • Reservation 2 (v, mp)
  3. Handel i samband med miljö- och etikfrågor samt sociala frågor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C317 yrkande 3, 2006/07:N203 yrkandena 1 och 2, 2006/07:N216 och 2006/07:A237 yrkande 2.
    • Reservation 3 (mp)
  4. Miljöfrågor vid exportkreditgivning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:N293 yrkandena 1-4 och 2006/07:N304.
    • Reservation 4 (v)
    • Reservation 5 (mp)
  5. Exportkrediter för små och medelstora företag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:N235.
    • Reservation 6 (s, v, mp)
  6. Tull på etanol

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Sk246 yrkandena 10 och 11 samt 2006/07:MJ266 yrkandena 13 och 14.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.