Vissa finansmarknads-, försäkringsrörelse- och kreditupplysningsfrågor

Betänkande 1999/2000:FiU15

Finansutskottets betänkande 1999/2000:FIU15

Vissa finansmarknads-, försäkringsrörelse- och kreditupplysningsfrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1999/2000

FiU15

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet en motion
från allmänna motionstiden 1998 och tio motioner
från allmänna motionstiden 1999. Motionerna
behandlar dels vissa finansmarknads- och
försäkringsrörelsefrågor, dels vissa frågor som rör
kreditupplysning.

Utskottet avstyrker samtliga motioner. Till
betänkandet har fogats fyra reservationer och ett
särskilt yttrande.

Motionerna

Motionsyrkanden angående finansmarknaden

1999/2000:Fi705 av Ewa Thalén Finné (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
banklagen.

1999/2000:Fi708 av Ronny Olander och Jarl Lander (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
rapport över kreditutvecklingen och underlagen för
kreditprövningar.

1999/2000:Fi710 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
reformerade regler för information vid fondsparande.

1999/2000:N388 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari
yrkas

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om lokala börser.

Motionsyrkanden angående försäkringsrörelse

1999/2000:Fi701 av Kent Olsson och Inger René (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
kollektiva hemförsäkringar.

1999/2000:Fi702 av Karin Falkmer (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att kollektiv
sakförsäkring endast får tecknas med den
individuelle försäkringstagarens aktiva samtycke i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att kollektiv
sakförsäkring skall upphandlas i fri konkurrens i
enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning beträffande organisationers
befogenheter gentemot sina medlemmar.

1999/2000:Fi704 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om könsuppdelade
pensionsförsäkringar.

Motionsyrkanden angående kreditupplysning

1998/99:Fi707 av Inga Berggren m.fl. (m, kd, c, fp)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att krav införs i
kreditupplysningslagen på att den som lämnar råd och
omdömen om kreditvärdighet också tydligt skall
redovisa på vilken grund detta sker,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett system enligt
Schufamodellen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en bestämmelse
införs i kreditupplysningslagen om att den som
lämnar en kreditupplysning som innehåller uppgift om
att mål om betalningsföreläggande inletts också
skall ange om motparten har bestritt ansökan.

1999/2000:Fi703 av Bengt Silfverstrand (s) vari
yrkas att riksdagen beslutar om ändring i
kreditupplysningslagen med innebörden att
kreditupplysningsföretagen inte tillåts att lämna ut
uppgifter om att en person fått skuldsanering eller
att betalningsanmärkningar kvarstår efter det datum
då skuldsaneringen avslutats.

1999/2000:Fi706 av Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
kreditupplysningslagen och återkommer med förslag
till ändringar i densamma.

1999/2000:Fi713 av Per Rosengren m.fl. (v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om beloppsgräns
för registrering i upplysningsregister.

Utskottet

Finansmarknaden

Marknadsföring

Motionen

I motion Fi705 av Ewa Thalén Finné (m) anförs att
bankerna och andra finansiella aktörer på den
svenska marknaden marknadsför många olika typer av
tjänster. För konsumenterna är tjänsterna i princip
omöjliga att bedöma. I Sverige finns inte någon
lagstiftning som reglerar hur de finansiella
aktörerna får marknadsföra sina tjänster. Motionären
anser att en översyn bör göras av banklagen som
innefattar dels hur de finansiella aktörerna skall
få marknadsföra sina tjänster, dels vilket ansvar de
finansiella aktörerna skall ha mot konsumenten.

Finansutskottets ställningstagande

Under de senaste åren har en rad reformer genomförts
för att stärka konsumenternas ställning.

Regler om marknadsföring finns i
marknadsföringslagen (1995:450). Enligt lagen skall
marknadsföringen stämma överens med god
marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig
mot konsumenter och näringsidkare. Vid
marknadsföringen skall lämnas sådan information som
är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt.
Konsumentverket/Konsumentombudsmannen bevakar
marknadsföring och avtalsvillkor på det finansiella
området. Från den 1 december 1997 har
Konsumentombudsmannen fått möjlighet att i en tvist
mellan en konsument och en näringsidkare som gäller
en finansiell tjänst biträda konsumenten såsom ombud
vid allmän domstol och kronofogdemyndigheter.

Regeringen tillkallade den 7 januari 1999 en
parlamentarisk kommitté som skall lämna förslag om
hur den framtida konsumentpolitiken skall utformas
(Konsumentpolitiska kommittén 2000). Av direktiven
(dir. 1999:1) framgår att kommittén särskilt skall
analysera målen och medlen för konsument- aspekterna
inom bl.a. området finansiella tjänster. I
direktiven framhålls att Sverige har ett gott
grundläggande konsumentskydd och att det finns en
konsumentskyddande lagstiftning inom området
finansiella tjänster. Kommittén skall analysera om
det konsumenträttsliga skyddet på området
finansiella tjänster, inte minst vad gäller
informationskrav, är tillräckligt. Kommitténs
förslag skall redovisas senast den 15 mars 2000.

I oktober 1999 presenterade kommittén en delrapport
om Finansiella tjänster. Rapporten är i första hand
en lägesbeskrivning och ett diskussionsunderlag. I
rapporten konstaterar kommittén att det
konsumentskydd som finns på området finansiella
tjänster är gott. Såväl lagstiftning som de övriga
instrument som finns för efterlevnad och övervakning
av marknaden uppfyller i stort de krav som kan
ställas. Till detta kommer att regeringen och
berörda myndigheter fortsätter att aktivt verka för
ett bättre konsumentskydd genom det arbete som sker
här hemma, i EU och i det nordiska samarbetet. När
det gäller förhållandena och utvecklingen på
marknaden för finansiella tjänster har kommittén
från ett konsumentperspektiv funnit vissa problem
och frågor aktuella och av intresse. Kommittén tar
bl.a. upp informationsbehovet och frågan om ansvar
vid rådgivning. - Kommittén kommer i sitt
slutbetänkande att ta definitiv ställning till de
frågor som aktualiseras i rapporten.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att den
fråga som motionären tar upp är föremål för översyn
av Konsumentpolitiska kommittén. Utskottet anser
därför inte att det finns anledning att föreslå
någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen.
Motion Fi705 (m) avstyrks.

Kreditutveckling och kreditprövning

Motionen

I motion Fi708 av Ronny Olander och Jarl Lander (s)
görs en genomgång av kreditutvecklingen under de
senaste åren jämfört med perioden i slutet av 1980-
talet och början av 1990-talet. Totalt sett är
dagens utveckling på kreditmarknaden inte särskilt
oroväckande, men det finns klart oroande tendenser
vad gäller t.ex. utlåning utan godtagbar säkerhet,
enligt motionärerna. T.ex. har finansbolagens
utlåning till hushållen ökat mycket kraftigt, även
om finansbolagen står för en relativt liten andel av
hushållens upplåning. Precis som i slutet av 1980-
talet kan man i dag se erbjudande om snabba och
under perioder "räntefria" lån. Vidare är den
finansiella situationen i fastighetsbolagen inte
fullt så positiv som i företagssektorn som helhet.
Trots fallande räntor har inte räntetäckningsgraden
- rörelseresultaten och finansiella intäkter som
andel av räntekostnaderna - stigit nämnvärt i
fastighetssektorn. Dessutom är skuldsättningsgraden
i fastighetsbolagen fortsatt hög, om man undantar de
börsnoterade bolagen. Enligt motionärerna bör en
offentlig rapport och bedömning av
utlåningshastigheten och underlagen för
kreditprövningar i instituten tas fram. En sådan
rapport skulle skapa en nödvändig debatt i ämnet.

Finansutskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det angeläget att
samhället noga följer och värderar utvecklingen på
finans- och kreditmarknaderna. Ett händelseförlopp,
liknande det i slutet av 1980-talet och början av
1990-talet, då stora obalanser på finansmarknaderna
bidrog till den värsta finans- och fastighetskrisen
i modern tid, måste undvikas.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
Riksbanken och Finansinspektionen, vilkas
huvuduppgifter bl.a. är att främja ett stabilt
kredit- och betalningsväsende, även tar fram
återkommande offentliga analyser av både den
kortsiktiga och den långsiktiga utvecklingen på
marknaderna, vid sidan av den löpande
statistikinsamlingen över kreditmarknadens
utveckling. Riksbanken publicerar två gånger om året
den s.k. stabilitetsrapporten, och Fi-
nansinspektionen avger en gång om året en offentlig
rapport till regeringen om läget på finansmarknaden.
Avsikten är bl.a. att rapporterna skall fungera som
tidiga varningssignaler samt stimulera till en
bredare offentlig diskussion om finansmarknadens
stabilitet och utveckling.

Finansinspektionen gör i sin senaste rapport till
regeringen (De finansiella företagen och
marknaderna. Regeringsrapport den 1 november 1999)
bedömningen att det i det korta perspektivet inte
finns några inhemska hot mot stabiliteten på
finansmarknaderna. Anledningen är bl.a. den höga
tillväxten och den låga inflationen. Riskerna i
bankernas och kreditinstitutens låneportföljer är
små, och kreditförlusterna är i det närmaste
obefintliga. Enligt Finansinspektionen finns det
inte heller några tecken på en snabb uppbyggnad av
riskerna i systemet, och för närvarande är
finansinstitutens kapitalstyrka i relation till
riskerna god. I takt med att konjunkturen förstärks
kommer dock kreditexpansionen till hushållen och
företagen att tillta. Detta betyder, enligt
Finansinspektionen, att kontroll och tillsyn nu
måste fokuseras på den ökade risk i finansinstituten
som utlåningsökningen medför. Detta förstärks
ytterligare av att flera banker och kreditinstitut
planerar att fusionera sig eller köpa andra banker,
vilket påverkar kapitalstyrkan i bolagen. I
rapporten menar också Finansinspektionen att
företagen i finanssektorn måste bli bättre på att
värdera kreditrisker. Inspektionen kommer därför
framöver att extra bevaka hur företagen mäter, styr
och prissätter sina risker.

Riksbanken bedömer i sin senaste stabilitetsrapport
från slutet av oktober 1999 (Finansiell stabilitet,
nr 2 oktober 1999) att det svenska finansiella
systemet är stabilt, även om det finns en del tecken
på att riskerna i systemet ökat sedan förra
rapporten i början av maj 1999. En av de risker som
Riksbanken lyfter fram är att den underliggande
intjäningsförmågan i banksektorn är i vikande trots
att lönsamheten för närvarande är god och
kreditförlusterna är små. En anledning är att
bankernas kostnader ökar bl.a. till följd av
expansionen i Norden och IT-utbyggnaden. Andra
risker är den kraftiga höjningen av
fastighetspriserna och den låga direktavkastningen
på flerbostadshus i storstadsregionerna. Den ökade
utlåningen till hushållen och den ökade
skuldsättningen i förhållande till disponibel
inkomst innebär också en viss ökad risk i
hushållssektorn. Vidare är, enligt Riksbanken,
exponeringarna i den svenska banksektorn för s.k.
motparts- och avvecklingsrisker betydande. Det
innebär att det finns risk för spridning om en
enskild bank får problem.

Med anledning av det som anförts ovan finns det
enligt utskottets mening för närvarande inget behov
av att ytterligare utveckla rapporteringssystemet om
utvecklingen på de finansiella marknaderna.
Utskottet avstyrker därför förslaget i motion Fi708
(s).

Avgiftsinformation till fondsparare

Motionen

I motion Fi710 av Anders Ygeman m.fl. (s) anför
motionärerna att inom de närmaste åren kommer 5-6 %
av de anställdas löner att avsättas i olika fonder
till de anställdas pensioner. Det privata
pensionssparandet tenderar också att öka. För en
genomsnittlig löntagare kan det vara svårt att
jämföra olika fondbolags avgifter. Motionärerna
anser att alla fondbolag bör åläggas att redovisa
alla avgifter på ett sådant sätt att det underlättar
jämförelser mellan olika fonder. Härigenom kan
oskäliga avgiftshöjningar förhindras. Motionärerna
anser således att det föreligger behov av
reformerade regler för information vid fondsparande
och att detta bör ges regeringen till känna.

Finansutskottets ställningstagande

Den 1 juli 1999 infördes regler om individuell
kostnadsinformation till fond- andelsägare (prop.
1997/98:160, bet. 1998/99:FiU7, rskr. 1998/99:14,
prop. 1998/99:93, bet. 1998/99:FiU21, rskr.
1998/99:195). Enligt en ny bestämmelse i lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder skall fondbolagen
varje år skriftligen informera varje andelsägare i
en värdepappersfond om hur stort belopp av de totala
kostnaderna som belastat fonden under det närmast
föregående kalenderåret som hänför sig till
andelsinnehavet. Informationen skall avse samtliga
kostnader som belastar fondförmögenheten oavsett på
vilket sätt de debiteras fonden. Det totala beloppet
skall delas upp i två delposter:
förvaltningskostnader och övriga kostnader. Även
individuella pensionssparare som placerar sina
sparmedel i värdepappersfonder skall få samma
information som andra fondandelsägare. Mot denna
bakgrund anser inte utskottet att det finns
anledning att föreslå någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionen. Motion Fi710 (s) avstyrks.

Lokala börser

Motionen

I motion N388 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp)
yrkande 22 anser motionärerna att det är viktigt att
ägandet av företagen får en ökad lokal anknytning.
Motionärerna anser därför att framväxten av lokala
börser bör stimuleras.

Finansutskottets ställningstagande

En ny börslagstiftning trädde i kraft den 1 januari
1993 (prop. 1991/92:113, bet. 1991/92:NU26, rskr.
1991/92:321). Den nya lagstiftningen innebar flera
förändringar. Det legala monopol som Stockholms
fondbörs hade på att organisera handel med
fondpapper - främst aktier och obligationer -
avskaffades. Börslagstiftningen utvidgades samtidigt
till att inbegripa handel med alla slag av
finansiella instrument. Därigenom kom bl.a.
derivatinstrument såsom optioner och terminer att
omfattas.

Fri etableringsrätt och fri konkurrens mellan
börser utgör två grundprinciper i det nya
regelverket. Kännetecknande är också att det är
frivilligt att söka börsauktorisation. I
propositionen (1991/92:113 s. 64) anförs att
departementschefen förordar "en ordning där flera
marknadsplatser tillåts att organisera handel med
fondpapper och andra finansiella instrument.
Därigenom får aktörerna en möjlighet att välja vilka
alternativ som bäst främjar en effektiv marknad.
Detta bör kunna bidra till en mer dynamisk
utveckling inom börsområdet. Förutsatt att
marknadsunderlag finns kan marknadsplatser av
varierande storlek och med olika inriktning bildas.
Bl.a. kan man tänka sig mindre marknadsplatser med
regional anknytning och särskilda marknadsplatser
för aktier m.m. i mindre och medelstora företag".

Genom den nya börslagstiftningen infördes
auktoriserad marknadsplats som en alternativ
auktorisationsform till börs. Kraven på en sådan
auktoriserad marknadsplats är i vissa avseenden
lägre än vad som gäller för en auktoriserad börs.

Utskottet kan inse värdet av att ägandet av
företagen får en ökad lokal anknytning. I enlighet
med sitt tidigare ställningstagande (bet.
1997/98:FiU21) finner dock utskottet inte anledning
för riksdagen att begära att regeringen tar
särskilda initiativ för att stimulera framkomsten av
regionala marknadsplatser. Motion N388 (mp) yrkande
22 avstyrks.

Försäkringsrörelse

Kollektiva hemförsäkringar (gruppförsäkringar)

Motionerna

I motionerna Fi701 av Kent Olsson och Inger René (m)
samt Fi702 av Karin Falkmer (m) anför motionärerna
att varje individ själv måste få välja vilket
försäkringsbolag han eller hon vill anlita.
Kollektiva sakförsäkringar bör vara baserade på
individuell anslutning. Motionärerna anser att det
beträffande kollektiva sakförsäkringar av typen
hemförsäkringar, som tecknas av fackliga eller andra
organisationer i en omfattning som kan påverka
försäkringsbranschens sunda utveckling, bör vara ett
oavvisligt krav att den avtalsslutande
organisationen inhämtar anbud från flera
konkurrerande försäkringsbolag. I motion Fi701 (m)
anförs att samtliga fackförbund som har valt att
teckna kollektiva hemförsäkringar för sina medlemmar
har tecknat sina försäkringar i Folksam. Andra bolag
har inte givits tillfälle att vara med och
konkurrera. Fackförbunden har valt att stödja det
fackföreningsägda Folksam utan att veta om deras
medlemmar gynnas. Detta är ett oansvarigt sätt att
handskas med medlemmarnas pengar och i allra högsta
grad konkurrenshämmande och stötande.

I motion Fi702 (m) anför motionären att
kollektivets medlemmar mister sin valfrihet
samtidigt som försäkringslösningar för dem som inte
tillhör kollektivet riskerar att bli dyrare. Det
finns också en uppenbar risk för att ett hushåll
dubbelförsäkras eller t.o.m. trippelförsäkras.
Bristen på sund konkurrens på försäkringsområdet kan
försvåra för dem som inte tillhör en organisation
att få försäkringsskydd till rimlig kostnad.
Dessutom föreligger det en uppenbar risk för att det
uppkommer en monopolliknande situation på
försäkringsmarknaden som måste undvikas. Bl.a. av
dessa skäl anser motionären att det är viktigt att
kollektiv sakförsäkring upphandlas i fri konkurrens
på lika villkor. Även om det finns en
reservationsrätt är anslutningsformen, enligt
motionärerna, en form av negativ avtalsbindning som
inte är tillåten på marknaden i övrigt. Det saknas i
dag klara regler för de enskilda medlemmarnas
ställning i förhållande till
medlemsorganisationerna. Det finns därför behov av
en lagstiftning som klargör hur långt
organisationers befogenheter sträcker sig i
förhållande till den enskilde medlemmen. I motion
Fi701 (m) förespråkas att ett förbud mot kollektiva
hemförsäkringar införs.

Tidigare riksdagsbehandling

Finansutskottet har tidigare behandlat likalydande
motioner angående kollektiva hemförsäkringar i
betänkandena 1998/99:FiU28, 1997/98:FiU15 och
1996/97:FiU18. Motionsyrkanden om kollektiva
hemförsäkringar har även behandlats av
näringsutskottet vid ett flertal tillfällen, senast
i betänkande 1993/94:NU5. Ett antal uttalanden
rörande kollektiva hemförsäkringar har gjorts av
olika myndigheter. För en redogörelse för dessa
hänvisas till den tidigare riksdagsbehandlingen av
frågan.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet har vid samtliga tillfällen då dessa
frågor behandlats avstyrkt motionerna, och riksdagen
har beslutat i enlighet med utskottets förslag.
Utskottet anser alltjämt att det inte bör införas
några särskilda rörelse- eller tillsynsregler för
gruppförsäkringar. Som utskottet tidigare
konstaterat bör de särförhållanden som råder för
gruppförsäkringar beaktas inom ramen för de allmänna
rörelsereglerna. Ett antal av dessa frågor rör
ställningstaganden som i första hand bör göras inom
ramen för en ny försäkringsavtalslagstiftning som
för närvarande övervägs inom Justitiedepartementet.

Utskottet finner inte anledning att föreslå någon
ändring av riksdagens tidigare ställningstaganden.
Motionerna Fi701 (m) och Fi702 (m) avstyrks.

Försäkringsdiskriminering

Motionen

I motion Fi704 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs att
försäkringsbolagen vad gäller privata
pensionsförsäkringar har kvar en indelning mellan
kvinnor och män. Kvinnor och män betalar in samma
premie men kvinnor får för samma premie en lägre
månadspension. Försäkringsbolagens resonemang blir
märkligt eftersom det endast gäller
pensionsförsäkringar. Motionärerna anser att
försäkringsbolagens förhållningssätt är ohållbart.
Jämställdhet mellan könen är ett övergripande mål
för Sverige. Finansinspektionen bör få i uppdrag att
utreda olika försäkringsbolags principer och vad de
innebär i skillnader i utbetalningar mellan könen.
Finansinspektionen bör vidare redovisa om
existerande skillnader kan bedömas vara förenliga
med principen om jämställdhet mellan könen samt
lämna förslag till åtgärder för att undanröja
diskriminerande särregler.

Finansutskottets ställningstagande

År 1994 meddelade Finansinspektionen att den inte
ansåg att könsneutrala livförsäkringspremier stred
mot försäkringsrörelselagens skälighetsprincip.
Därefter har det varit en sak för varje
försäkringsbolag att avgöra om
livförsäkringspremierna skall vara könsneutrala.
Skälighetsprincipen har numera utmönstrats ur
försäkringsrörelselagen. Fr. o.m. den 1 januari 2000
gäller en ny allmän rörelseregel för
försäkringsbolagen som bl.a. innebär att
verksamheten skall bedrivas enligt god
försäkringsstandard (1 kap.1 a §
försäkringsrörelselagen).

Sveriges Försäkringsförbund har nyligen gjort en
genomgång av förekomsten av könsneutrala premier
inom bl.a. området privat försäkring. Av översynen
framgår att alltfler försäkringsbolag
tillhandahåller pensionsförsäkringar med
könsneutrala premier.

På grund av det anförda anser inte utskottet att
det finns anledning att föreslå någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionen. Motion Fi704 (v)
avstyrks.

Kreditupplysning

Vilka uppgifter som bör få förekomma i
kreditupplysningar

Motionen

Motionärerna i motion 1998/99:Fi707 av Inga Berggren
m.fl. (m, kd, c, fp) yrkandena 1 och 3 anser att
s.k. flödesinformation skall få ingå i
kreditupplysningar. Enligt motionärerna är sådan
information viktig, men det krävs att informationen
kontinuerligt uppdateras för att utgöra ett
tillförlitligt underlag vid kreditprövningen. I
syfte att göra kreditinformationen tydligare bör det
också införas en bestämmelse som innebär att den som
lämnar en kreditupplysning innehållande uppgift om
att mål om betalningsföreläggande har inletts skall
ange om svaranden har bestritt ansökan.

Finansutskottets ställningstagande

Likalydande motionsyrkande behandlades av utskottet
senast i betänkande 1997/98:FiU15. Utskottet
avstyrkte motionen med hänvisning till att frågan
var föremål för överväganden inom
Justitiedepartementet. Riksdagen beslutade i
enlighet med utskottets förslag. En proposition där
den fråga motionärerna tar upp behandlas är aviserad
att avlämnas till riksdagen i maj 2000. Utskottet
anser alltjämt att detta arbete inte bör föregripas.
Motion Fi707 (m, kd, c, fp) yrkandena 1 och 3
avstyrks.

System enligt den s.k. Schufamodellen

Motionen

I motion 1998/99:Fi707 av Inga Berggren m.fl. (m,
kd, c, fp) yrkande 2 anförs att konkurrensen på
kreditupplysningsmarknaden bör underlättas
ytterligare för att marknaden skall bli effektiv.
Motionärerna förespråkar att ett system enligt den
s.k. Schufamodellen bör införas i Sverige. Schufasy-
stemet, som bl.a. tillämpas i Tyskland, är ett
system med slutna användarkretsar där inte bara
banker och kreditinstitut ingår utan även t.ex.
handelsföretag. Den som söker kredit får underteckna
en s.k. Schufaklausul som innebär att han eller hon
är införstådd med att uppgifter om bl.a.
kreditengagemang lämnas ut till användarkretsen i
enlighet med Schufas regler. Om ett liknande system
införs i Sverige skulle kretsen av företag som får
tillgång till relevant och färsk kreditinformation
vidgas och samtidigt skulle konkurrensen mellan
kreditupplysningsföretagen öka.

Finansutskottets ställningstagande

Likalydande motionsyrkande behandlades av utskottet
senast i betänkande 1997/98:FiU15. Utskottet anförde
att ett system enligt den s.k. Schufamodellen i hög
grad utgör en privaträttslig lösning som inte
självklart bör regleras i författning. Utskottet
konstaterade att EG:s dataskyddsdirektiv behandlar
frågan om samtycke generellt skall krävas för
databehandling av uppgifter om fysiska personer.
Utskottet konstaterade vidare att frågan om hur EG:s
dataskyddsdirektiv bör införlivas med svensk rätt är
föremål för beredning inom Justitiedepartementet.
Mot denna bakgrund avstyrkte utskottet motionen.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag. Den fråga motionärerna tar upp behandlas i
en proposition som är aviserad att avlämnas till
riksdagen i maj 2000. Utskottet finner inte
anledning att frångå sitt tidigare
ställningstagande. Motion Fi707 (m, kd, c, fp)
yrkande 2 avstyrks.

Uppgift om skuldsanering i kreditupplysningar

Motionen

I motion Fi703 av Bengt Silfverstrand (s) anförs att
möjlighet till skuldsanering infördes år 1994. Svårt
skuldsatta människor får leva på existensminimum i
fem år i enlighet med skuldsaneringslagens
bestämmelser. I förarbetena till skuldsaneringslagen
uttalas att när gäldenären fullföljt sin femåriga
betalningsplan bör han vara definitivt befriad från
betalningsansvaret för de skulder som omfattas av
skuldsaneringen. Här uppstår dock en konflikt med
reglerna i kreditupplysningslagen som tillåter
kreditupplysningsföretag att i upp till tre år efter
avslutad skuldsanering ha med detta i en
kreditupplysning. Konsekvenserna för de enskilda som
avslutat en skuldsanering är förödande. Motionären
anser att uppgifter om skuldsanering skall gallras
tidigare än vad som gäller enligt nuvarande ordning.
Riksdagen bör besluta om en sådan ändring i
kreditupplysningslagen.

Finansutskottets ställningstagande

Inom Justitiedepartementet pågår ett arbete med en
översyn av vissa frågor rörande skuldsanering. Den
fråga som motionären tar upp behandlas i detta
sammanhang. En departementspromemoria planeras vara
klar under innevarande vår. Utskottet anser att
detta arbete inte bör föregripas. Motion Fi703 (s)
avstyrks.

Uppgifter om ekonomisk brottslighet

Motionen

I motion Fi706 av Rolf Åbjörnsson (kd) i denna del
anförs att kreditupplysningslagens regler innebär
att den omständigheten att en person döms till ett
långvarigt fängelsestraff för allvarlig ekonomisk
brottslighet inte får registreras i en
kreditupplysning. Motionären anser att det är helt
fel. Enligt motionären bör det inte vara möjligt att
bli dömd för allvarlig ekonomisk brottslighet utan
att omvärlden får kännedom om det. Motionären anser
att det finns skäl att se över
kreditupplysningslagen och föreslår att riksdagen
hos regeringen begär en sådan översyn.

Finansutskottets ställningstagande

I 6 § kreditupplysningslagen finns bestämmelser som
begränsar möjligheterna att i
kreditupplysningsverksamhet samla in, lagra eller
lämna ut uppgifter av särskilt känslig natur. Vissa
sådana uppgifter får över huvud taget inte användas
i kreditupplysningssammanhang. Beträffande andra
typer av uppgifter föreskrivs att de får förekomma i
kreditupplysningsverksamhet endast efter medgivande
från Datainspektionen. Detta gäller bl.a. uppgifter
om begångna brott och om påföljder för brott. I
paragrafens fjärde stycke finns en
undantagsbestämmelse som innebär att det nyss nämnda
kravet på Datainspektionens tillstånd för att
använda uppgifter om bl.a. brott inte hindrar att
vissa särskilt angivna uppgifter samlas in, lagras
eller lämnas ut i kreditupplysningsverksamhet.

Bulvanutredningen föreslår i betänkandet (SOU
1998:47) Bulvaner och annat bl.a. en ändring i 6 §
kreditupplysningslagen. Utredningen föreslår att
kreditupplysningsföretagen skall ges möjlighet att
förmedla uppgifter om lagakraftvunna domar och
godkända strafförelägganden avseende ekonomisk
brottslighet. Betänkandet har remissbehandlats och
övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.
En proposition är planerad att avlämnas i maj 2000.
Utskottet anser inte att detta arbete bör
föregripas. Motion Fi706 (kd) i denna del avstyrks.

Kreditupplysningar om "smärre"
betalningsförsummelser

Motionerna

I motion Fi706 av Rolf Åbjörnsson (kd) i denna del
anförs att det har visat sig att flera telebolag gör
en schabloniserad kreditbedömning uteslutande på
grundval av erhållen kreditupplysning. En obetald
parkeringsbot som är två år gammal kan alltså leda
till att konsumenten inte har den valfrihet på
telemarknaden som en konsument utan
betalningsanmärkning har. Enligt motionären torde
detta inte ha varit lagstiftarens avsikt. Motionären
anser att det finns skäl att se över
kreditupplysningslagen och föreslår att riksdagen
hos regeringen begär en sådan översyn av
kreditupplysningslagens regler.

I motion Fi713 av Per Rosengren m.fl. (v) anförs
att registreringar i olika upplysningsregister ofta
får stora konsekvenser för den registrerade. Det är
inte ovanligt att personer hamnar i
upplysningsregister på grund av en liten skatteskuld
som betalas lite för sent. Motionärerna anser att
ett sätt att komma till rätta med detta problem är
att införa en beloppsgräns på t.ex. 3 000-5 000 kr.
Detta bör ges regeringen till känna.

Gällande rätt

Enligt 7 § kreditupplysningslagen får
kreditupplysningar om fysiska personer som inte är
näringsidkare (personupplysningar) inte innehålla
uppgifter om andra betalningsförsummelser än sådana
som har slagits fast genom en domstols eller en
annan myndighets avgörande eller åtgärd eller har
lett till inledande av skuldsanering eller till
betalningsinställelse, konkursansökan eller ackord.

Kreditupplysningar får inte innehålla uppgifter om
kreditmissbruk (t.ex. överskridande av kreditgräns),
utom när krediten har lämnats av ett företag som
står under Finansinspektionens tillsyn (dvs. banker
och kreditmarknadsföretag) och kredittagaren i
avsevärd utsträckning överskridit den kreditgräns
som gäller eller på annat sätt allvarligt missbrukat
krediten (t.ex. skaffat sig en kredit under falska
förutsättningar).

Om det finns särskilda skäl får Datainspektionen
besluta att ett företag helt eller delvis skall
undantas från de angivna bestämmelserna. De
uppgifter som inte får lämnas ut får inte heller
lagras i register som används i
kreditupplysningsverksamhet.

Finansutskottets ställningstagande

Betalningsanmärkningen uppkommer när en fordran
restförs, dvs. lämnas till kronofogdemyndigheten för
indrivning. Den rättsliga prövning som föregått
beslutet eller åtgärden har tidigare ansetts ge
rimliga garantier för att betalningsanmärkningen är
materiellt berättigad (se bl.a. prop. 1973:155 s.
96). Av en kreditupplysning framgår vilken skuld det
är fråga om och skuldens storlek.

Registerförfattningsutredningen (dir. 1998:2) har
bl.a. haft till uppgift att göra en översyn av de
författningar som reglerar register inom
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. I
betänkandet (SOU 1999:105) Skatt Tull Exekution
Normer för behandling av datauppgifter föreslår
utredningen bl.a. vissa ändringar i sekretesslagen
och kreditupplysningslagen. Förslaget innebär bl.a.
att kreditupplysningsföretagens möjligheter att
lämna uppgifter om förpliktelser i pågående mål hos
kronofogdemyndigheten minskar.
Registerförfattningsutredningens betänkande är
föremål för remissbehandling.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att den
fråga som motionärerna tar upp är föremål för
överväganden inom Regeringskansliet. Utskottet
finner därför inte anledning att föreslå någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionerna.
Motionerna Fi706 (kd) i denna del och Fi713 (v)
avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande marknadsföring

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi705,

2. beträffande kreditutveckling och
kreditprövning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi708,

3. beträffande avgiftsinformation till
fondsparare

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi710,

4. beträffande lokala börser

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N388 yrkande 22,

res. 1 (m, kd, fp) -
motiv.
5. beträffande kollektiva
hemförsäkringar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi701 och
1999/2000:
Fi702,

res. 2 (m, kd, c, fp)

6. beträffande försäkringsdiskriminering

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi704,

7. beträffande vilka uppgifter som bör få
förekomma i kreditupplysningar

att riksdagen avslår motion 1998/1999:Fi707 yrkandena 1 och
3,

res. 3 (m, kd)

8. beträffande system enligt den s.k.
Schufamodellen

att riksdagen avslår motion 1998/1999:Fi707 yrkande 2,

9. beträffande uppgift om skuldsanering i
kreditupplysningar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi703,

10. beträffande uppgifter om ekonomisk
brottslighet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi706 i denna del,

res. 4 (m, kd)

11. beträffande kreditupplysningar om
"smärre" betalningsförsummelser

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi706 i denna del
och 1999/2000:Fi713.

Stockholm den 10 februari 2000

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan
Bergqvist (s), Gunnar Hökmark (m),
Bengt Silfverstrand (s), Lisbet
Calner (s), Johan Lönnroth (v),
Lennart Hedquist (m), Sonia
Karlsson (s), Fredrik Reinfeldt
(m), Sven-Erik Österberg (s), Siv
Holma (v), Per Landgren (kd), Anna
Åkerhielm (m), Matz Hammarström
(mp), Lena Ek (c), Karin Pilsäter
(fp), Hans Hoff (s) och Göran
Hägglund (kd).

Reservationer

1. Lokala börser (mom. 4, motiveringen) (m,
kd, fp)

Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik
Reinfeldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm
(m), Karin Pilsäter (fp) och Göran Hägglund (kd)
anser att finansutskottets ställningstagande under
rubriken Lokala börser bort ha följande lydelse:

En ny börslagstiftning trädde i kraft den 1 januari
1993 (prop. 1991/92:113, bet. 1991/92:NU26, rskr.
1991/92:321). Den nya lagstiftningen innebar flera
förändringar. Det legala monopol som Stockholms
fondbörs hade på att organisera handel med
fondpapper - främst aktier och obligationer -
avskaffades. Börslagstiftningen utvidgades samtidigt
till att inbegripa handel med alla slag av
finansiella instrument. Därigenom kom bl.a. derivat-
instrument såsom optioner och terminer att omfattas.

Fri etableringsrätt och fri konkurrens mellan
börser utgör två grundprinciper i det nya
regelverket. Kännetecknande är också att det är
frivilligt att söka börsauktorisation. Genom den nya
börslagstiftningen infördes auktoriserad
marknadsplats som en alternativ auktorisationsform
till börs. Kraven på en sådan auktoriserad
marknadsplats är i vissa avseenden lägre än vad som
gäller för en auktoriserad börs.

Utskottet har tidigare behandlat ett liknande
motionsyrkande (bet. 1997/98:FiU21). Utskottet
avstyrkte motionen med motiveringen att utskottet
inte ansåg att det fanns någon anledning för
riksdagen att begära att regeringen skulle ta
särskilda initiativ för att stimulera framkomsten av
regionala marknadsplatser. Riksdagen beslutade i
enlighet med utskottets förslag. Utskottet anser
inte att det finns skäl att föreslå någon ändring av
riksdagens tidigare ställningstagande. Motion N388
(mp) yrkande 22 avstyrks.

2. Kollektiva hemförsäkringar (mom. 5) (m,
kd, c, fp)

Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik
Reinfeldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm
(m), Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp) och Göran
Hägglund (kd) anser

dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken Kollektiva hemförsäkringar
(gruppförsäkringar) bort ha följande lydelse:

Alltsedan 1982 har frågan om kollektiva
hemförsäkringar med obligatorisk anslutning varit
föremål för stark kritik. Frågan har återigen
aktualiserats genom det ramavtal som tecknats mellan
LO och Folksam och som ger de olika LO-förbunden
möjlighet att teckna kollektiva hemförsäkringar som
omfattar samtliga medlemmar.

Förhållandet att fackliga organisationer tecknar
kollektiva sakförsäkringar för medlemskollektivet
utan individuell anslutning innebär att enskilda
medlemmar tvingas underkasta sig fackliga beslut
inom områden som helt saknar anknytning till
anställningen. Utan samband med den anställdes
intressen i egenskap av arbetstagare vidgar den
fackliga organisationen sitt verksamhetsområde in i
medlemmarnas privata sfär på ett sätt som försätter
den enskilde fackmedlemmen i ett underläge.

När en facklig organisation tecknar sakförsäkring
för medlemmar kollektivt, utan intresseanmälan,
binds den enskilde fackföreningsmedlemmen till ett
visst försäkringsbolag och till en viss
försäkringsprodukt, utan att medlemmen ges reell
möjlighet att själv välja det som passar honom eller
henne bäst. Det finns också en uppenbar risk för att
ett hushåll dubbelförsäkras, eller t.o.m.
trippelförsäkras.

Det är inte rimligt att en enskild person, som är
medlem i en facklig organisation som skall
tillvarata hans eller hennes intressen som
arbetstagare, därmed också måste acceptera ingrepp i
den privata ekonomin för ändamål som inte har någon
anknytning till arbetsförhållandena. Den enskilda
organisationsmedlemmen måste skyddas från kollektiva
försäkringslösningar som inskränker valfriheten,
kränker den personliga integriteten och försätter
individen i underläge. Kollektiv sakförsäkring bör
därför vara baserad på individuell anslutning.

Kollektiva sakförsäkringar utan krav på individuell
anslutning, som tecknas utan upphandlingsförfarande,
med ensidigt gynnande av ett försäkringsbolag och på
andra grunder än affärsmässiga, sätter den fria
konkurrensen på försäkringsmarknaden ur spel.
Kollektivets medlemmar mister sin valfrihet,
samtidigt som försäkringslösningar för dem som inte
tillhör kollektivet riskerar att bli dyrare. Bristen
på sund konkurrens på försäkringsområdet kan
försvåra för den som inte tillhör en organisation
att få försäkringsskydd till rimlig kostnad.
Dessutom föreligger en uppenbar risk för att det
uppkommer en monopolliknande situation på
försäkringsmarknaden, vilket måste undvikas. Bland
annat av dessa skäl är det viktigt att kollektiv
sakförsäkring upphandlas i fri konkurrens på lika
villkor.

Även om det finns en reservationsrätt är
anslutningsformen en form av negativ avtalsbindning
som inte är tillåten på marknaden i övrigt. Det
saknas i dag klara regler för de enskilda
medlemmarnas ställning i förhållande till
medlemsorganisationerna. Det finns därför behov av
en lagstiftning som klargör hur långt
organisationers befogenheter sträcker sig i
förhållande till den enskilde medlemmen.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
Fi701 (m) och Fi702 (m) bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:

5. beträffande kollektiva hemförsäkringar

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Fi701 och
1999/2000:Fi702 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

3. Vilka uppgifter som bör få förekomma i
kreditupplysningar (mom. 7) (m, kd)

Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik
Reinfeldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m)
och Göran Hägglund (kd) anser

dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken Vilka uppgifter som bör få förekomma i
kreditupplysningar bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en effektiv
kreditupplysningsverksamhet ökar säkerheten i
näringslivet och främjar den ekonomiska
utvecklingen. En kreditupplysning måste vara en
färskvara för att samhället skall få tillgång till
en effektiv kreditprövning. I likhet med
motionärerna anser utskottet att det vore mycket
värdefullt om flödesinformation fick användas i
kreditupplysningar. Utskottet vill understryka att
en bred användning av flödesinformation är möjlig
enligt gällande lag men att detta inte har godtagits
av Datainspektionen. En proposition där denna fråga
behandlas är aviserad att avlämnas till riksdagen i
maj 2000. Utskottet utgår från att de synpunkter som
utskottet redovisat kommer att beaktas i det
pågående arbetet.

I sammanhanget vill utskottet också nämna att det
torde vara lämpligt att överväga om det bör införas
en skyldighet för den som lämnar en kreditupplysning
innehållande uppgift om att mål om
betalningsföreläggande har inletts att även ange om
motparten har bestritt ansökan.

Vad utskottet anfört med anledning av motion
1998/99:Fi707 (m, kd, c, fp) yrkandena 1 och 3 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:

7. beträffande vilka uppgifter som bör få
förekomma i kreditupplysningar

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi707 yrkandena
1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

4. Uppgifter om ekonomisk brottslighet
(mom. 10) (m, kd)

Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik
Reinfeldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m)
och Göran Hägglund (kd) anser

dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken Uppgifter om ekonomisk brottslighet bort ha
följande lydelse:

Kreditupplysningslagens regler innebär att den
omständigheten att en person döms till ett
långvarigt fängelsestraff för allvarlig ekonomisk
brottslighet inte får registreras i en
kreditupplysning. Utskottet anser att det är helt
fel. Själva grunden för svensk rättskipning är att
den skall ske offentligt och inför allas åsyn.
Utskottet anser att det inte skall vara möjligt att
bli dömd för allvarlig ekonomisk brottslighet utan
att omvärlden får kännedom om det. Utskottet anser
därför att det finns skäl för regeringen att se över
kreditupplysningslagen i detta avseende. Vad
utskottet anfört med anledning av motion Fi706 (kd)
i denna del bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:

10. beträffande uppgifter om ekonomisk
brottslighet

att riksdagen med anledning av motion
1999/2000:Fi706 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Avgiftsinformation till fondsparare (mom.
3) (m, kd, fp)

Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik
Reinfeldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm
(m), Karin Pilsäter (fp) och Göran Hägglund (kd)
anför:

Vi vill erinra om att vi i de tidigare
lagstiftningsärendena har motsatt oss regeringens
förslag till regler om individuell
kostnadsinformation till fond-andelsägare (bet.
1998/99:FiU7 och bet. 1998/99:FiU21).