Vissa fastighetsrättsliga frågor

Betänkande 1996/97:BoU11

Bostadsutskottets betänkande 1996/97:BOU11

Vissa fastighetsrättsliga frågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1996/97
BoU11

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar bostadsutskottet motioner väckta under den
allmänna motionstiden 1996 gällande bl.a. jordförvärvslagen, annan
förvärvslagstiftning, fastighetsbildningslagen samt vattenlagen.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats 9 reservationer.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under den allmänna motionstiden 1996 väckta
motionerna
1996/97:Bo402 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning med uppgift att kartlägga andelsförvärvens och flerägandets
negativa inverkan på landsbygdsboendet samt att föreslå sådana förändringar
att lagstiftningen stöder en utveckling av landsbygdens näringar och boendet
på landet.
1996/97:Bo404 av Jeppe Johnsson och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler vid
fastighetsförvärv så att gamla byanamn behålls intakta.
1996/97:Bo405 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådana ändringar i lagstiftningen om
fastighetsförvärv som anförts i motionen.
1996/97:Bo406 av Urban Ahlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastighetsbildning inom
strandskyddsområde.
1996/97:Bo410 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
förvärvsförbudet för juridiska personer när det gäller jord- och
skogsbruksfastigheter slopas från den 1 januari 1997 i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:Bo411 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om luktservitut i samband med
fastighetsbildning på landsbygden.
1996/97:Bo412 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en översyn av jordförvärvslagen, lagen om
kommunal förköpsrätt, skogsvårdslagen och fastighetslagen.
1996/97:Bo414 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de lagar som skall sammanfalla med förvärvsfrågorna bör återta
sin tidigare lydelse,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda ägande, mark- och naturresursfrågorna innan nya lagar
införs,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att konsekvenserna av nuvarande lagstiftning snarast bör utredas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utredare bör se till historiska erfarenheter i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1996/97:Bo417 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av
lagstiftningen om omarrondering.
1996/97:Bo419 av Annika Jonsell och Inga Berggren (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktiebolags
och andra juridiska personers möjlighet att förvärva jordbruksfastigheter.
1996/97:Bo420 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om boplikt,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i 5 §
jordförvärvslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Bo506 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sakägarkretsen vid prövning av fastighetsbildningsärenden
utökas att motsvara den som anges i PBL.
1996/97:Bo527 av Bo Finnkvist och Ann-Kristine Johansson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ersättning för skador i samband med översvämningar efter reglerade vattendrag.
1996/97:A427 av Dan Ericsson och Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att stärka boende- och sysselsättningsintresset
vid fastighetsöverlåtelse i skärgårdarna.
1996/97:Jo312 av Maggi Mikaelsson och Bengt Hurtig (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring av jordförvärvslagen.
1996/97:Jo779 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omprövning av vattendomar.
1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lokal förköpsrätt i glesbygd bör prövas för alla typer av
försäljning av fast egendom.

Utskottet

Jordförvärvslagen m.m.
Jordförvärvslagens (1979:230) syfte var tidigare att medverka till att
jordbruket rationaliserades och effektiviserades. Fram till halvårsskiftet
1991 gällde som huvudregel att lantbruksegendom inte kunde förvärvas utan
tillstånd. Förvärvsprövningen slopades därefter i stor utsträckning men en
förvärvsreglering ansågs emellertid inte helt kunna avvaras. De nu gällande
reglerna innebär en långtgående avreglering och uppbärs huvudsakligen av
regionalpolitiska motiv. Lagen ansågs ha varit effektiv när det gäller
juridiska personers förvärv, förvärv i glesbygd och förvärv i särskilt
ägosplittrade områden. I dessa fall behölls en reglering. Kortfattat kan denna
reglering beskrivas i följande ordalag.
Fysiska personers förvärv prövas endast inom glesbygd eller
omarronderingsområde.
Inom glesbygd krävs förvärvstillstånd såvida inte förvärvaren varit bosatt i
glesbygd inom den aktuella kommunen minst ett halvår innan förvärvet eller
åtagit sig att bo på den förvärvade egendomen. I sådana fall skall i stället
en anmälan om förvärvet göras. Tillstånd får vägras om egendomen behövs för
att främja sysselsättningen eller bosättningen på orten.
Inom omarronderingsområde krävs alltid tillstånd. Tillstånd får vägras om
förvärvet skulle göra det svårare att genomföra en rationalisering av
ägostrukturen.
För juridiska personers förvärv krävs alltid tillstånd. De begränsade
förutsättningarna behandlas nedan.
Staten har möjligheter att lösa in egendom om förvärvaren inte uppfyller ett
åtagande att bosätta sig på fastigheten. Staten är i vissa fall skyldig att
lösa in fastighet för vilken förvärvstillstånd vägrats.
Jordbruksverket har nyligen genomfört en utvärdering av
jordförvärvslagstiftningen (rapport 1995:3). Verket anser att de ändrade
förutsättningarna för jordbruket i sig inte bör föranleda några omfattande
ändringar av jordförvärvslagen. Lagen hävdar fortfarande angelägna
samhällsintressen. Verket anser dock att lagens effekter för sysselsättning
och bosättning varit små i förhållande till de resurser som lagtillämpningen
krävt. Jordbruksverkets slutsats är att lagen bör förändras. Det anses inte
självklart att den bör innehålla regionalpolitiskt betingade bestämmelser, men
om lagen skall ha ett sådant syfte är det enligt verket nödvändigt att skärpa
bestämmelserna. Verket berör också vissa andra frågeställningar. Bl.a. anses
att reglerna om juridiska personers förvärv i huvudsak bör kvarstå
oförändrade. I anledning av den gjorda utvärderingen gav regeringen den 25
januari 1996 verket ett uppdrag att komplettera och precisera sina slutsatser.
I uppdraget ingick bl.a. att verket närmare skall belysa i vad mån och på
vilket sätt jordförvärvslagen kan skärpas för att motverka att lagens regler
om bosättning kringgås. Jordbruksverket har i maj 1996 avlämnat en
kompletterande rapport till regeringen i anledning av uppdraget.
Jordförvärvsfrågorna är nu föremål för överväganden inom Regeringskansliet.
I motion 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del föreslås att förvärvstillstånd
skall fordras för alla förvärv av fast egendom som taxeras som lantbruksenhet.
Förslaget avser bl.a. att främja sambandet mellan brukande och ägande,
sysselsättningen i glesbygd liksom familjejordbruken. Vidare lämnas i motionen
förslag om en generell vitesbelagd boplikt för alla sådana förvärv. För rena
skogsbruksfastigheter skall dock ett boende i bygden räcka för att bo-plikten
skall anses uppfylld. Motsvarande förslag om boplikt återfinns i motion
1996/97:Bo420 (c) yrkande 1 som också omfattar att boplikten måste kunna
villkoras av en myndighet för att den skall kunna få någon verkan. I motion
1996/97:Jo312 (v) yrkande 3 föreslås genomförandet av sådana förändringar av
jordförvärvslagen att intentionerna om bosättningsplikt och brukande får
genomslag i tillämpningen. Motionärerna vill främst förhindra ett utökat
utboägande.
Enligt 5 § jordförvärvslagen får juridisk person lämnas förvärvstillstånd
endast om kompensationsmark avstås, om förvärvet medför att egendom som redan
tillhör förvärvaren blir mer ändamålsenlig, om egendomen är avsedd för annat
ändamål än jordbruk och skogsbruk, eller om annat särskilt skäl föreligger.
Enligt samma paragrafs andra stycke får tillstånd lämnas även om de nu nämnda
förutsättningarna inte är uppfyllda. Avser ett förvärv huvudsakligen skogsmark
och bedriver förvärvaren skogsindustriell verksamhet i vilken egendomens
virkesavkastning behövs får tillstånd lämnas under förutsättning att egendomen
inte bör ägas eller brukas av någon annan juridisk person som redan bedriver
skogsindustriell verksamhet på orten av betydelse för sysselsättningen där.
Frågan om juridiska personers förvärv behandlas särskilt i fyra motioner.
Två av dessa avser skärpningar av lagstiftningen. I motion 1996/97:Bo405 (c) i
motsvarande del föreslås ett generellt förbud för juridiska personer att
förvärva lantbruksenheter. Motionärerna bakom motion 1996/97:Bo420 (c) yrkande
2 anser inte att ett ovillkorligt förbud för juridiska personer bör införas.
De lämnar i stället förslag om att som villkor för en juridisk persons förvärv
skall gälla att den juridiska personen avstår kompensationsmark. Enligt
motionärerna skall regeln i 5 kap. 2 § andra stycket jordförvärvslagen om
undantag från kompensationskravet för juridiska personer tas bort. Dock skall
kompensationsmark inte krävas när förvärv sker från annan juridisk person och
egendomens beskaffenhet inte är sådan att den bör ägas eller brukas av fysisk
person. Motionärerna anser att de nuvarande möjligheterna i övrigt till
förvärv utan att kompensationsmark avstås bör kvarstå oförändrade.
I motionerna 1996/97:Bo410 och 1996/97:Bo419 (båda m) föreslås att juridiska
personer inte skall hindras att förvärva jord- och skogsbruksfastigheter.
Enligt motionärerna bör lagstiftningen inte hindra nya, moderna former att äga
och driva jordbruk samt bör jordbruket ha samma möjligheter att utnyttja de
olika företagsformer som andra företag.
Det förekommer att andelar förvärvas i fastigheter för vilka
jordförvärvslagens regler om tillståndsplikt m.m. gäller. Förvärvarens syfte i
en del av dessa fall är att kunna utnyttja en rätt till jakt och fiske som är
knuten till fastigheten. Formellt kan tillståndsmyndigheten vanligen avslå en
ansökan beträffande ett förvärv av en andel - såvida inte förvärvaren redan
äger till samma taxeringsenhet hörande andel i fastigheten - men praktiskt
låter det sig svårligen göras eftersom det inte kan antas att någon vill
förvärva andelen sedan det allmänna tvingats inlösa den.
Enligt motion 1996/97:Bo402 (fp) bör en utredning tillkallas för att
kartlägga andelsförvärvens och flerägandets av jordbruksfastigheter negativa
inverkan på landsbygdsboendet. Utredningen bör få till uppgift att föreslå
sådana förändringar av den lagstiftning som berör landsbygden att denna kommer
att stödja en utveckling av landsbygdens näringar och boendet på landet.
Utskottet har inledningsvis berört den nu pågående beredningen inom
Regeringskansliet som gäller frågor om hur jordförvärvslagen bör vara
utformad. Resultatet av denna bör avvaktas. Med hänvisning till detta föreslår
utskottet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo402 (fp), 1996/97: Bo405
(c) i motsvarande del, 1996/97:Bo410 (m), 1996/97:Bo419 (m), 1996/97:Bo420 (c)
och 1996/97:Jo312 (v) yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen.
I motion 1996/97:Bo412 (s) förespråkas en översyn av jordförvärvslagen,
lagen om kommunal förköpsrätt, skogsvårdslagen och, såsom utskottet förstår
motionen, fastighetsbildningslagen med inriktning att en fastighet inte skall
få användas så att den minskar i värde under den tid ett ärende enligt nämnda
lagstiftning prövas. Motionärerna synes främst vilja förhindra att en
fastighets skog avverkas innan ett förköpsärende beträffande fastigheten
hinner avgöras.
I jordförvärvslagen är reglerna om statens förvärv av fast egendom i
anledning av att en förvärvare nekas tillstånd till förvärvet motiverade av
rättssäkerhetsskäl i förhållande till den som önskar överlåta den fasta
egendomen men hindras i denna sin önskan. Det kan med hänsyn till dessa
reglers ändamål inte vara motiverat att med särskilda lagregler hindra en
presumtiv förvärvare att avverka skog utöver de begränsningar som kan gälla
varje innehavare av fastigheten. Annorlunda kan förhållandena vara när det
gäller en kommuns förvärvsmöjlighet enligt förköpslagen (1967:868) eftersom en
fastighets skog kan utgöra skälet till att kommunen önskar förköpa
fastigheten. Förköpslagen innehåller en särskild bestämmelse (13 §) enligt
vilken en förvärvare kan tvingas betala skadestånd till en förköpande kommun,
bl.a. om förvärvaren avverkar skog på fastigheten. Denna bestämmelse torde ha
en viss preventiv effekt eftersom den minskar den ekonomiska drivkraft en
förvärvare kan ha av att avverka skogen. Syftet med bestämmelsen är dock att
kompensera kommunen för att fastigheten minskat i värde i förhållande till den
köpeskilling som avtalats och som kommunen är skyldig att betala överlåtaren.
Enligt utskottets mening bör frågan om en skog skall bevaras och skyddas
avgöras utan hänsyn till vem som innehar den och oberoende av om ett förvärv
sker. En särskild reglering för det fall att fastigheten överlåts kan därför
inte anses utgöra ett riktigt instrument för att lösa denna fråga. Utskottet
känner oro för utvecklingen men finner inte tillräcklig anledning att förorda
en särskild sanktionering för att förhindra avverkning under den tid ett
förvärvs- eller förköpsärende handläggs. Inte heller i övrigt anser utskottet
utifrån de synpunkter utskottet har att beakta att det finns tillräckliga skäl
för att en utredning närmare skulle se över de frågor motionärerna tar upp.
Motion 1996/97:Bo412 (s) om översyn av förköpslagen m.m. avstyrks därför.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att rätten till skogsavverkning
regleras i skogsvårdslagen (1979:429) vilken lag tillhör jordbruksutskottets
beredningsområde. Av intresse i detta sammanhang är de den 1 november 1995
införda begränsningarna i avverkningsrätten för sådana mindre brukningsenheter
som på grund av sin areal annars skulle vara undantagna. Sådana mindre
brukningsenheter som genom fastighetsbildning bildats av mark från större
brukningsenheter kommer att vara underkastade begränsningar under en tid av
tre år från fastighetsbildningen (12 § skogsvårdsförordningen). Det kan också
finnas skäl att erinra om att skogsstyrelsen nu gör en utvärdering av 1993 års
skogspolitiska beslut. Utvärderingen kommer även att omfatta skogsvårdslagens
ransoneringsregler.

Fastighetsförvärvslagstiftning m.m.
I anledning av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
förändrades lagstiftningen om utländska medborgares rätt att förvärva fast
egendom i Sverige. Lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom
upphävdes den 31 december 1992. Samma dag infördes lagstiftning som innebar en
viss kontroll av utlänningars förvärv av fastigheter för fritidsändamål. Den
nuvarande regleringen torde innebära att möjligheterna för utomlands bosatta
personer att förvärva fritidsfastigheter i Sverige i praktiken är oförändrade
i förhållande till vad som gällde tidigare. I anslutningsfördraget genom
vilket Sverige blev medlem i EU regleras giltigheten av den svenska
lagstiftningen på detta område. Sverige har enligt detta rätt att bibehålla
sin nuvarande lagstiftning fram till den 1 januari 2000.
I motion 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del föreslås i anledning bl.a. av
de nu behandlade förvärvsreglernas innehåll och tillämpning att det i fråga om
fastighet som taxeras som småhusenhet bör införas regler som förhindrar att en
permanentbostad inom samlad bebyggelse övergår till fritidsbostad i samband
med ett förvärv. Förslaget syftar till förhindra att stora delar av många
samhällen blir avfolkade under stora delar av året och garantera bygdernas
utveckling och det sociala livet där. Enligt motionärerna bakom motion
1996/97:A427 (kd) yrkande 4 bör regeringen presentera åtgärdsförslag för att
stärka boende- och sysselsättningsintresset vid fastighetsöverlåtelse i
skärgården. Förslag om en lokal förköpsrätt för alla typer av försäljning av
fast egendom i glesbygd med syfte att företag och naturresurser så långt det
är möjligt skall ägas och brukas av de lokalt boende och engagerade
människorna lämnas i motion 1996/97:N270 (mp) yrkande 9.
De problem som sätts i samband med att bevara och stödja permanentboendet
har många gånger förknippats med skärgården. Liknande problem finns även på
andra håll i glesbygden. De återfinns också i vissa delar av storstäderna.
Problematiken anser utskottet viktig. Åtskilliga utredningsinsatser för att
lösa den har gjorts under senare år. För närvarande arbetar inom
Finansdepartementet en arbetsgrupp som kommer att behandla frågor om uttag av
och underlag för fastighetsskatten och andra regler om denna skatt. Utskottet
anser att riksdagen bör avvakta de överväganden regeringen kommer att göra med
anledning av arbetsgruppens resultat. Frågorna har också ett sådant samband
med de överväganden som regeringen förväntas göra i anledning den s.k.
bostadspolitiska utredningens förslag. Det kan dessutom också finnas skäl att
avvakta den ovan berörda beredningen inom Regeringskansliet av
Jordbruksverkets utvärdering av jordförvärvslagstiftningen. Utskottet
avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna 1996/97:Bo405 (c) i
motsvarande del, 1996/97:A427 (kd) yrkande 4 och 1996/97:N270 (mp) yrkande 9
om åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelser m.m.
I motion 1996/97:Bo414 (mp) yrkande 1 har föreslagits att den ovan berörda
lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. skall återinföras.
Lagutskottet har nyligen behandlat detta motionsyrkande. Lagutskottet
avstyrkte detta och uttalade att en återgång till tidigare förvärvskontroll är
utesluten (bet. 1996/97:LU10). I samma mp-motion yrkande 2 föreslås ett
riksdagens tillkännagivande om att de lagar som skall sammanfalla med
förvärvsfrågorna bör återfå sin tidigare lydelse. I motionens yrkanden 3, 5
och 6 föreslås ytterligare tillkännagivanden om att ett helhetsgrepp skall tas
på ägande-, mark-, och naturresursfrågorna, att konsekvenserna skall utredas
vad gäller lagreglerna om förvärv och ägande samt att historiska erfarenheter
i dessa och näraliggande frågor skall tas till vara genom en utredning.
Utskottet anser att det inte finns tillräckliga skäl att aktualisera en
återgång till ett tidigare regelsystem som gäller den med den ändrade
fastighetsförvärvslagstiftningen sammanhängande lagstiftningen.
Konsekvensutredningar, tillvaratagandet av historiska erfarenheter liksom ett
sammanhållande grepp på lagstiftning som har inbördes betydelse ingår enligt
utskottets mening som naturliga inslag i den lagstiftningsprocess som bör
användas. Allteftersom reformbehov omsätts i utredningsinsatser och
lagstiftning, får förutsättas att insatser av nu nämnda slag görs i
erforderlig utsträckning. Att nu påbörja en utredning av det slag motionärerna
önskar finns det inte anledning till. Utskottet avstyrker därför motion
1996/97:Bo414 (mp) yrkandena 2, 3, 5 och 6 om fastighetsförvärv m.m.

Fastighetsbildningslagen

Grannars ställning vid fastighetsbildning m.m.
I motion 1996/97:Bo506 (s) yrkande 2 föreslås att fastighetsbildningslagen
(FBL) bör innehålla krav på att grannar skall höras vid fastighetsbildning som
inte prövats i detaljplan i syfte att göra prövningen enligt FBL helt
likvärdig med en prövning enligt plan- och bygglagen (PBL). I motionen
efterlyses att sakägarkretsen vid prövning av fastighetsbildningsärenden
utökas så att den motsvarar den som anges i PBL.
Utskottet konstaterar att den krets som skall beredas tillfälle att yttra
sig över en sökt åtgärd har fått olika utformning i de båda lagarna. Enligt
FBL är sakägarbegreppet huvudsakligen avgörande för vem som skall ingå i
kretsen. Normalt kan endast en fastighetsägare vara sakägare. Därtill finns
enstaka bestämmelser för särskilda fall som ger en nyttjanderättshavare eller
granne ställning av sakägare eller en rätt att bli hörd (5 kap. 34 § FBL; 1 §
andra stycket fastighetsbildningskungörelsen). Enligt plan- och bygglagen
gäller - med vissa undantag - att också sådana bostadsrättshavare, hyresgäster
och boende som berörs skall beredas tillfälle att yttra sig, om en åtgärd
skall utföras i ett icke detaljplanelagt område (8 kap. 22 § PBL). Frågan om
grannar skall beredas tillfälle att yttra sig vid en
fastighetsbildningsförrättning får således avgöras med hänsyn till
omständigheterna från fall till fall med utgångspunkt i det förhållande
grannen står till den sak som skall prövas. Frågan om granne skall ingå bland
sakägarna har varit föremål för Högsta domstolens prövning vid ett flertal
tillfällen.
Enligt utskottets mening ger FBL:s bestämmelser om sakägare de grannar
möjlighet att komma till tals vid förrättningen som rättssäkerhetens intressen
rimligen kan anses kräva. Enligt utskottets mening finns inte tillräcklig
anledning för riksdagen att nu ta initiativ till att ändra FBL i enlighet med
förslaget i yrkande 2 i motion 1996/97:Bo506 (s). Utskottet avstyrker således
motionsyrkandet om grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning.

Fastighetsbildning och strandskydd
Vid riksmötet 1990/91 tog riksdagen ställning till ett regeringsförslag som
bl.a. gällde fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden (prop.
1989/90:151, bet. 1990/91:BoU3). En viktig nyhet var att det klargjordes att
mark för mindre djurhållning, mindre odling och liknande eller viss närings-
verksamhet kan tillföras en bostadsfastighet på landsbygden, om ändamålet är
varaktigt och fastighetsbildningen inte strider mot starkare motstående
intressen, t.ex. lantbruksnäringen eller friluftslivet. Vid fastighetsbildning
inom strandskyddsområde borde enligt propositionen den dittillsvarande
praxisen bibehållas. Den nybildade fastigheten borde således överensstämma med
det område som får tas i anspråk som tomt enligt naturvårdslagen. Undantag
borde dock kunna accepteras om fastighetsbildningen t.ex. främjar vården av
intressanta natur- och kulturmiljöer. Det uttalades särskilt att stor
försiktighet måste iakttas så att de allemansrättsliga intressena inte träds
för när. Enligt propositionen borde det framgå vilken mark som används eller
får användas som tomt. Utskottet delade den bedömning som gjordes i proposi-
tionen när det gäller fastighetsbildning inom strandskyddsområde men erinrade
om att en tomtavgränsning med bindande verkan endast kan ske enligt 16 §
naturvårdslagen, dvs. i de fall dispens från strandskyddsbestämmelser medges.
Utskottet ansåg att det ändå kan finnas skäl att - såsom i propositionen hade
föreslagits - i förrättningshandlingarna redovisa vilka delar av marken som är
avsedda som tomtmark.
I motion 1996/97:Bo406 (s) föreslås att FBL bör innehålla en regel om att
fastighetsbildningsmyndigheten vid fastighetsbildning av bostadsfastighet inom
strandskyddat område skall bestämma vilken del av en fastighet som får tas i
anspråk som tomt i syfte att undvika att allemansrätten utsläcks.
Utskottet vill först uppmärksamma att fastighetsbildningsmyndigheten numera
kallas lantmäterimyndigheten. Av vad som framgått inledningsvis är det endast
i begränsade undantagssituationer som strandskyddad mark kommer att ingå i en
nybildad fastighet och då under mycket speciella förutsättningar med beaktande
av att de allemansrättsliga reglerna inte träds för när. Mot denna bakgrund
finns det enligt utskottets mening inte tillräcklig anledning att förändra
lagstiftningen såsom motionären föreslår. Utskottet avstyrker således motion
1996/97:Bo406 (s) om fastighetsbildning och strandskydd.

Servitut
Servitut kan bildas bl.a. genom avtal enligt bestämmelserna i jordabalken
eller genom förrättning enligt FBL. Ett servitut innebär att en
fastighetsägare kan dra nytta av en annan fastighet. Rättigheten är knuten
till fastigheten och inte till innehavaren och kan gälla utan tidsgräns. För
att ett servitut skall få skapas fordras att vissa allmänna förutsättningar är
uppfyllda. Dessa har fått sitt uttryck i 14 kap. 1 § jordabalken. Enligt den
bestämmelsen får i fastighet (den tjänande fastigheten) upplåtas rätt för
ägaren av annan fastighet (den härskande fastigheten) att i visst hänseende
nyttja eller på annat sätt ta i anspråk den tjänande fastigheten eller byggnad
eller annan anläggning som hör till denna eller råda över den tjänande
fastigheten i fråga om dess användning i visst hänseende under förutsättning
att det är ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning. Som ytterligare
förutsättning gäller bl.a. att ett servitut endast får avse ändamål som är av
stadigvarande betydelse för den härskande fastigheten. Vid fastighetsbildning
skall de allmänna reglerna om servitut iakttas när lantmäterimyndigheten skall
ta ställning till om ett visst servitut kan skapas. Enligt FBL ställs
därutöver vissa särskilda krav för att servitutsbildning skall få ske genom
fastighetsbildning.
I motion 1996/97:Bo411 (s) föreslås att det skall bli möjligt att i samband
med fastighetsbildning bilda luktservitut i syfte att skydda etablerade
företag på landsbygden.
Enligt utskottets mening torde det vara tveksamt om s.k. luktservitut kan
tillskapas med hänsyn till de krav de allmänna reglerna ställer på ett
servitut. Det torde nämligen kunna ifrågasättas om ett luktservitut är ägnat
att främja en ändamålsenlig markanvändning. Enligt utskottets mening bör
bestämmelserna om servitut vara utformade så att fastigheter inte belastas på
ett ur allmän synpunkt oacceptabelt sätt, vilket kan bli följden av en alltför
vidsträckt användning av servitut vid fastighetsbildning. Utskottet är inte
berett att föreslå ändringar av de villkor som uppställs för att ett servitut
skall godtas. Ytterst får frågan om luktservitut skall bildas överlämnas åt
rättspraxis. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1996/97:Bo411 (s) om
luktservitut.

Byanamn
Såsom utskottet förstår motion 1996/97:Bo404 (m) föreslås där att reglerna för
fastighetsbildning skall ändras så att gamla byanamn behålls intakta.
Geografiska namnfrågor har nyligen behandlats i betänkandet Skyddet av
kulturmiljön (SOU 1996:128). I betänkandet föreslås bl.a. att ett visst
namnskydd skall införas i kulturminneslagen (1988:950). Utredningen uttalar
dock som sin mening att namnfrågor visserligen bör beaktas vid
fastighetsbildning men att kulturhistoriska ortsnamnsintressen inte kan
ställas mot lämplighetsvillkoret för fastighetsbildning. Utredningsbetänkandet
är nu föremål för remissbehandling. Med hänsyn till detta och den vidare
beredning förslaget kommer att få inom Regeringskansliet anser utskottet att
riksdagen nu bör avslå motionen. Utskottet avstyrker således motion
1996/97:Bo404 (m) om skydd för byanamn.

Omarrondering
I motion 1996/97:Bo417 (s) föreslås att en översyn av lagstiftningen om
omarrondering skall göras. Med omarrondering menas en fastighetsreglering som
avser mer omfattande ändringar i fastighetsindelningen. Vid en omarrondering
har opinionen hos de berörda fastighetsägarna betydelse för genomförandet av
förrättningen. Olika vikt kan tillmätas viljeinriktningen hos fastighetsägarna
beroende på deras antal respektive storleken på de arealer de representerar.
Man brukar i dessa sammanhang tala om antalsmajoriteter och arealmajoriteter.
Motionärerna anser att en utredning behövs för att säkerställa en utveckling i
rättspraxis enligt vilken antalet fastighetsägare skulle tillmätas en större
betydelse än de arealer dessa äger. De hänvisar å ena sidan till av
Länsstyrelsen i Dalarna utfärdade riktlinjer och till uttalanden av
bostadsutskottet år 1994/95 (bet. BoU1) som uttryck för motionärernas
uppfattning och å andra sidan till ett avgörande av två mål vid Falu tingsrätt
som skulle gå emot den utveckling som anses önskvärd.
Enligt av utskottet inhämtad uppgift är det avgörande vid Falu tingsrätt
till vilket motionärerna hänvisar nu föremål för Svea hovrätts prövning. Genom
den förestående prövningen kan rättsläget vad gäller de frågor motionärerna
tar upp komma att klarläggas. Frågan om lagreglerna kan behöva ändras bör
enligt utskottets mening anstå till dess att det av motionärerna anförda
avgörandet har vunnit laga kraft. Utskottet avstyrker således motion 1996/97:
Bo417 (s) beträffande omarrondering.

Vattenlagen

Fond för översvämningsskador
I motion 1996/97:Bo527 (s) föreslås att regeringen bör ta upp förhandlingar
med de vattenkraftsproducerande företagen om inrättandet av en riksomfattande
fond som skall ersätta översvämningsskador utefter reglerade vattendrag.
Enligt motionärerna bör i andra hand lagstiftning aktualiseras.
Dammsäkerhetsutredningen har i betänkandet Älvsäkerhet (SOU 1995:40)
föreslagit åtgärder för att förbättra älvsäkerheten. Betänkandet bereds nu
inom Näringsdepartementet. Lagutskottet har nyligen tillstyrkt ett
regeringsförslag som innebär ett strikt ansvar för skador som uppkommer till
följd av dammhaveri (bet. 1996/97:LU7). Lagutskottet utgår från att regeringen
i samband med den fortsatta beredningen av förslagen i betänkandet om
älvsäkerhet överväger om några ytterligare lagändringar eller klargöranden när
det gäller skadeståndsansvar för dammägare kan vara påkallade. Utskottet tar
också upp frågan om ett lagstadgat försäkringsskydd vid dammhaverier. När det
gäller ett sådant skydd bör enligt lagutskottets mening riksdagen avvakta med
ett ställningstagande till dess att man sett vilka frivilliga försäkringar som
kan komma till stånd i anledning av den nya skadeståndsregeln. Lagutskottet
ansåg sig på goda grunder kunna utgå från att regeringen följer den fortsatta
utvecklingen.
I detta sammanhang bör bl.a. uppmärksammas att den som får tillstånd att
bedriva ett vattenkraftverk eller utöva en års- eller flerårsanvändning skall
erlägga bygdeavgift varje år. Avgiftsmedlen kan användas bl.a. för att
förebygga och minska sådana skador av vattenföretaget eller anläggningar för
detta som inte ersätts enligt de allmänna ersättningsreglerna i vattenlagen
och för att gottgöra sådana skador. Avgiften uppgick för Norrlandslänen år
1993 till 110 miljoner kronor.
Enligt bostadsutskottets mening bör resultaten av den nyligen föreslagna
förändringen av skadeståndsreglerna jämte de överväganden och den uppföljning
som regeringen kan förväntas göra vad gäller skadeståndsreglernas utformning,
ett lagstadgat försäkringsskydd och dammsäkerheten avvaktas innan riksdagen
tar ställning till frågorna om inrättandet av en fond för översvämningsskador.
Utskottet avstyrker således motion 1996/97:Bo527 (s).

Omprövning av vattendomar
Frågor som gäller möjligheterna till omprövning av en vattendom tas upp i
motion 1996/97:Jo779 (kd) yrkande 17. Motionärerna föreslår att en vattendom
skall kunna omprövas för att garantera minitappning på en för fisken
acceptabel nivå. Vid omprövning bör enligt motionärerna miljön i de reglerade
vattendragen återställas så att den biologiska mångfalden kan öka så långt det
är möjligt. Enligt motionen bör detta finansieras av
vattenregleringsföretagen.
Miljöbalksutredningen har lämnat ett förslag till en ny miljöbalk (SOU
1996:103). Utredningens betänkande är nu föremål för beredning inom
Regeringskansliet. Enligt betänkandet skall de miljöanknytande reglerna i
vattenlagen inarbetas i en miljöbalk. Det skulle innebära att samma hänsyn
kommer att tas till miljön vid utförande av vattenföretag som vid bedrivande
av annan verksamhet som påverkar miljön. Balkförslaget innehåller bl.a. krav
på att den biologiska mångfalden skall bevaras för att en hållbar utveckling
skall kunna uppnås. Tillståndsmyndigheten skall få utökade möjligheter att
ompröva tillstånd för ett vattenföretag. Av regeringen utfärdade
miljökvalitetsnormer kommer att vara av betydelse vid tillståndens utformning.
En miljökvalitetsnorm kommer bl.a. att kunna avse högsta eller lägsta nivå
eller värde för vattenstånd eller flöde i vattensystem eller vattendrag.
Enligt utskottets mening kommer motionären att åtminstone delvis bli
tillgodosedd om förslaget till miljöbalk genomförs i enlighet med betänkandet.
Enligt utskottets mening bör riksdagen inte nu ta ställning till de frågor
motionären aktualiserat utan regeringens beredning av miljöbalken bör
avvaktas. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion
1996/97:Jo779 (kd) yrkande 17 om miljöinriktad omprövning av vattendomar.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande förändringar i jordförvärvslagen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo402, 1996/97:Bo405 i motsvarande
del, 1996/97:Bo410, 1996/97:Bo419, 1996/97:Bo420 och 1996/97:Jo312
yrkande 3,
res. 1 (m)
res. 2 (fp, kd)
res. 3 (c)
res. 4 (v)
2. beträffande översyn av förköpslagen m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo412,
3. beträffande åtgärder för att hävda lokala intressen vid
fastighetsöverlåtelse m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo405 i motsvarande del, 1996/97:A427
yrkande 4 och 1996/97:N270 yrkande 9,
res. 5 (fp, kd)
res. 6 (v, mp)
res. 7 (c)
4. beträffande fastighetsförvärv m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo414 yrkandena 2, 3, 5 och 6,
res. 8 (mp)
5. beträffande grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning
att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo506 yrkande 2,
res. 9 (v)
6. beträffande fastighetsbildning och strandskydd
att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo406,
7. beträffande luktservitut
att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo411,
8. beträffande skydd för byanamn
att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo404,
9. beträffande omarrondering
att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo417,
10. beträffande en fond för översvämningsskador
att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo527,
11. beträffande miljöinriktad omprövning av vattendomar
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo779 yrkande 17.

Stockholm den 11 mars 1997

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson
(s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Marianne
Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),
Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per
Lager (mp), Ulf Björklund (kd) och Ulla Löfgren (m).

Reservationer

1. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Ulla Löfgren (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet har?
och slutar med ?i jordförvärvslagen? bort ha följande lydelse:
Jordförvärvslagen innehåller starka begränsningar av juridiska personers
möjligheter att förvärva fast egendom som taxerats som lantbruksenhet. Enligt
utskottets mening är det nu tid att ta bort dessa begränsningar. Jordbruket
hindras med den nuvarande lagregleringen att anpassa sin verksamhet genom val
av företagsformer på ett sätt som är möjligt för annan företagsamhet. Nya och
moderna former för att äga och bedriva jordbruk förhindras. Förvärvslagen
konserverar på så sätt näringsverksamheten. Särskilt för familjedrivna jord
och -skogsbruk kan det vara av vikt att kunna bilda ett bolag för att
underlätta generationsskiften. Även kapitalbildningen kan underlättas genom
utökade möjligheter för juridiska personer att bedriva jord- och skogsbruk.
Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma till riksdagen med de
förslag till lagändringar som behövs för att juridiska personer skall ha samma
möjligheter till förvärv som fysiska personer.
Utskottets ställningstagande ovan bör vara ett första steg i att avveckla
den reglering av fastighetsförvärv som ännu gäller. Mot bakgrund av detta kan
det inte komma i fråga att skärpa jordförvärvslagen i något av de avseenden
som de föreliggande motionsförslagen avser.
Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motionerna
1996/97:Bo410 (m) och 1996/97:Bo419 (m) samt med avslag på motionerna
1996/97:Bo402 (fp), 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del, 1996/97:Bo420 (c) och
1996/97:Jo312 (v) yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förändringar i jordförvärvslagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo410 och 1996/97:Bo419 samt
med avslag på motionerna 1996/97:Bo402, 1996/97:Bo405 i motsvarande del,
1996/97:Bo420 och 1996/97: Jo312
yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1)
Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet har?
och slutar med ?i jordförvärvslagen? bort ha följande lydelse:
Andelsförvärvens och flerägandets negativa inverkan på landsbygden har med
tiden blivit allt större. Lagstiftningen har visat sig oförmögen att stävja
det missbruk av förvärvsreglerna som skett genom den nu åsyftade förvärvs-
typen. Formellt kan tillståndsmyndigheten vanligen avslå ett förvärv av en
andel - såvida inte förvärvaren redan äger till samma taxeringsenhet hörande
andel i fastigheten - men praktiskt låter det sig inte göras, eftersom det
inte kan antas att någon vill förvärva endast andel sedan det allmänna
tvingats inlösa andelen. Priserna är dessutom så pass höga att dessa i sig
skulle avhålla en i bygden bofast spekulant från förvärv. Enligt utskottet har
problemen inte visats tillräcklig uppmärksamhet. En utredning bör därför
tillsättas med uppgift att klarlägga problemets storlek och att överväga
åtgärder. Utredningens uppdrag bör inte vara begränsat till att gälla
förändringar av jordförvärvslagen, utan övervägandena bör sträcka sig till all
lagstiftning som berör landsbygden eller som kan ha positiva effekter för
denna.
Vissa övervägande pågår nu inom Regeringskansliet vad gäller förändringar i
jordförvärvslagen. Utskottet anser att den nu pågående beredningen bör
avvaktas vad gäller de övriga frågor som väckts om förändringar i denna
lagstiftning.
Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motionerna
1996/97:Bo402 (fp) och med avslag på motionerna 1996/97:Bo405 (c) i
motsvarande del, 1996/97:Bo410 (m), 1996/97:Bo419 (m), 1996/97:Bo420 (c) och
1996/97:Jo312 (v) yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förändringar i jordförvärvslagen
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo402 och med avslag på
motionerna 1996/97:Bo405 i motsvarande del, 1996/97: Bo410,
1996/97:Bo419, 1996/97:Bo420 och 1996/97:Jo312 yrkande 3 om förändringar
i jordförvärvslagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet har?
och slutar med ?i jordförvärvslagen? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det av väsentlig betydelse att lagstiftningen om
förvärv av lantbruksegendom skärps. Det gäller att värna om jord- och
skogsbruk av den typ vi har i Sverige. Landsbygden måste hållas levande.
Sysselsättningen i glesbygd måste stärkas och familjejordbruken värnas. Detta
har betydelse ur ett flertal synvinklar, inte minst vad gäller möjligheterna
att nå en ur miljösynpunkt hållbar utveckling. Problematiken skall ses mot
bakgrund av att köptrycket från svenska och utländska företag kan förväntas
öka.
Det gäller främst att stärka sambandet mellan boendet och brukandet.
Erfarenheterna visar att den nuvarande lagen inte utgör ett tillräcklig starkt
instrument i detta avseende. En tillståndsprövning bör därför göras för alla
förvärv. Den som erhåller tillstånd skall ha en plikt att bebo den förvärvade
egendomen. Denna skall kunna sanktioneras genom vite. Är det fråga om en
skogsfastighet skall det dock räcka med att förvärvaren bor i bygden för att
boplikten skall anses uppfylld. Enligt utskottet finns skäl att samma regelsy-
stem gäller all lantbruksegendom i Sverige.
Ett särskilt problemkomplex är de juridiska personernas möjligheter till
förvärv. Den nuvarande lagstiftningen ger uttryck för en restriktivitet som i
grunden är bra. Emellertid har myndigheternas tillämpning av den s.k.
kompensationsregeln, som utskottet berört ovan, lett till svårigheter för
privatskogsbruket att konkurrera med bolagen om skogsmarken i regioner där
bolagen bedriver en offensiv markpolitik. Reglerna måste få en utformning så
att familjejordbruken blir den dominerande ägarkategorin. Enligt utskottets
bedömning skulle den uppstramning som behövs kunna åstadkommas så att
villkoret för att en juridisk person ska beviljas förvärvstillstånd i princip
alltid skall vara att den juridiska personen lämnar kompensationsmark. Detta
kan åstadkommas genom att man tar bort undantaget i 5 § andra stycket
jordförvärvslagen från kravet på kompensationsmark samt de andra krav som ger
en juridisk person förvärvsmöjlighet. En juridisk person bör dock äga rätt
till förvärv oavsett om kompensationsmark lämnas, om förvärv sker från annan
juridisk person och egendomens beskaffenhet inte är sådan att den bör ägas
eller brukas av fysisk person. I övrigt bör de i 5 § jordförvärvslagen
gällande möjligheterna till förvärv kvarstå.
Regeringen överväger nu frågor om förändringar av jordförvärvslagen.
Regeringens överväganden bör enligt utskottets mening inriktas på förändringar
i enlighet med vad utskottet förordat.
Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motionerna
1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del och 1996/97:Bo420 (c) samt med avslag på
motionerna 1996/97:Bo410 (m), 1996/97:Bo419 (m), 1996/97: Bo402(fp) och
1996/97:Jo312 (v) yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förändringar i jordförvärvslagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo405 i motsvarande del och
1996/97:Bo420 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo410, 1996/97:Bo419,
1996/97:Bo402 och 1996/97:Jo312 yrkande 3 om förändringar i
jordförvärvslagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

4. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet har?
och slutar med ?i jordförvärvslagen? bort ha följande lydelse::
Jordförvärvslagens innehåll och tillämpningen av denna lag har inte visat
sig vara effektiv när det gäller den viktiga grundsten som bör gälla ägandet
av lantbruksegendom i glesbygd, nämligen den att boende och brukande skall
sammanfalla. Ett utökat utboägande bidrar till ett minskat engagemang för
bygden och sämre utvecklingsmöjligheter. Lagen bör därför göras mer effektiv.
Regeringen bör överväga frågan om hur den nu av utskottet åsyftade skärpningen
bäst bör genomföras. Regeringen har redan på sitt bord en av Jordbruksverket
gjord utvärdering jämte en komplettering av denna. Enligt utvärderingen
förordas en mer omfattande tillståndsprövning än vad fallet är med dagens
regler. Denna möjlighet bör särskilt övervägas. Riksdagens ställningstagande
till de övriga frågor som väckts i fråga om jordförvärvslagen bör anstå med
hänsyn till den beredning som pågår i Regeringskansliet av den av
Jordbruksverket utförda utvärderingen.
Enligt utskottet bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo312 (v)
yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo402(fp), 1996/97:Bo405 (c) i
motsvarande del, 1996/97:Bo410 (m), 1996/97:Bo419 (m) och 1996/97:Bo420 (c) om
förändringar i jordförvärvslagen som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förändringar i jordförvärvslagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo312 yrkande 3 samt med
avslag på motionerna 1996/97:Bo402, 1996/97:Bo405 i motsvarande del,
1996/97:Bo410, 1996/97:Bo419 och 1996/97: Bo420 (c) om förändringar i
jordförvärvslagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört,

5. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse m.m.
(mom. 3)
Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?De problem?
och slutar med ?fastighetsöverlåtelser m.m.? bort ha följande lydelse:
Den problematik som gör sig gällande i skärgården bör enligt utskottets
mening ägnas särskild uppmärksamhet. Flera utredningsinsatser har gjorts men
dessa har inte lett till något resultat. Enligt utskottets mening kan man inte
nöja sig med att konstatera att problematiken är svårlöst. Skärgårdens framtid
som en levande bygd måste säkerställas. Det gäller att hävda intressena av
bosättning och sysselsättning vid överlåtelse av alla typer av fastighet i
dessa områden. Det kan också gälla att i rimlig grad tillgodose dessa
intressen skattemässigt eller genom annan reglering. Skärgårdens problem ökar.
Allt fler hus där tas över av fritidsboende. Enligt utskottets mening bör
därför skärgårdens problem bli föremål för en utredning med inriktning på
åtgärder som berör bostads- och förvärvsmöjligheterna. Det kan gälla regler
som underlättar för fastighetsförvärvare som avser fast bosättning eller
förvärvsverksamhet eller gynnar dessa kategoriers innehav. Det kan också gälla
regler som försvårar för andra kategoriers förvärv. Utredningen bör särskilt
omfatta möjligheterna att genom förändringar i lagstiftningen om
fastighetsskatt uppnå ökad fast bosättning och sysselsättning. Utredningens
överväganden och slutsatser bör även omfatta åtgärder beträffande andra delar
av landet med problem liknande dem i skärgården. Det gäller vissa
glesbygdsområden men också delar i vissa storstäder. Det är av särskild vikt
att den av utskottet förordade utredningen beaktar hur den framtida
jordförvärvslagstiftningen kommer att utformas. Utredningens närmare direktiv
bör därför utformas mot bakgrund av de överväganden som sker i anledning av
resultatet av den utvärdering av jordförvärvslagstiftningen Jordbruksverket
gjort. Utredningen bör i sitt arbete också beakta regeringens överväganden i
anledning av den bostadspolitiska utredningens resultat. Den nu förordade
utredningen bör arbeta skyndsamt.
Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:A427
(kd) yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande
del och 1996/97:N270 (mp) yrkande 9 om åtgärder för att hävda lokala intressen
vid fastighetsöverlåtelser m.m. som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande åtgärder för att hävda lokala intressen vid
fastighetsöverlåtelse m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A427 yrkande 4 samt med avslag
på motionerna 1996/97:Bo405 i motsvarande del och 1996/97:N270 yrkande 9
om åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelser
m.m. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse m.m.
(mom. 3)
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?De problem?
och slutar med ?fastighetsöverlåtelser m.m.? bort ha följande lydelse:
På många håll i Sverige finns problem som bottnar i utboägande. Problemen
kan i många fall formuleras så att förvärv sker i avsikt att som
fritidsbostäder använda fastigheter som behövs för människor som önskar bli
bofasta eller driva näring i bygden. I ett större perspektiv gäller det inte
bara bostadsfastigheter utan all den fasta egendom som finns i de glesbebyggda
delarna av landet. Lokalt ägande ger ett helt annat användningsmönster och
nyttjande av den fasta egendomen. Den känsla som behövs för vård och varsamt
nyttjande har endast en i bygden boende eller näringsverksam person. Mot denna
bakgrund bör en ordning med lokal förköpsrätt införas. Den som bedriver
verksamhet eller bor i bygden eller som avser sådan verksamhet eller boende
bör därför vid en överlåtelse av fast egendom ha rätt till förköp. Hur denna
förköpsrätt närmare bör vara utformad bör bli föremål för en utrednings
överväganden. Regeringen bör ges i uppdrag att tillsätta en sådan utredning.
Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motion 1994/95:N270
(mp) yrkande 9 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande
del och 1996/97:A427 (kd) yrkande 4 om åtgärder för att hävda lokala intressen
vid fastighetsöverlåtelser m.m. som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande åtgärder för att hävda lokala intressen vid
fastighetsöverlåtelse m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N270 yrkande 9 samt med avslag
på motionerna 1996/97:Bo405 i motsvarande del och 1996/97:A427 yrkande 4
om åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelser
m.m. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse m.m.
(mom. 3)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?De problem?
och slutar med ?fastighetsöverlåtelser m.m.? bort ha följande lydelse:
I Sverige har på många håll uppstått problem med att fastigheter som behövs
för människor som önskar bli bofasta eller driva näring på orten används som
fritidsbostäder. Om uppköpsvågen fortsätter i den takt som utvecklingen ger
vid handen hotas hela samhällen. Stora delar av samhällena riskerar att bli
avfolkade särskilt under vinterhalvåret. Ett större inslag av permanentboende
garanterar de aktuella orternas och bygdernas utveckling och det sociala livet
där. Enligt utskottets mening bör den pågående utvecklingen kunna stoppas
genom regler som förhindrar att en permanentbostad inom samlad bebyggelse
övergår till att bli fritidsbostad. Hur denna reglering närmare skall utformas
bör anförtros en utredning. Utskottet vill peka på att de lösningar som bör
sökas inte bara står att finna i en förvärvstillståndsprövning utan att andra
medel kan vara effektiva. Sådana medel bör t.ex. kunna åstadkommas genom
förändringar i plan- och bygglagen. De lösningar som bör sökas skall
naturligtvis stå i överensstämmelse med EU:s regler om att medborgare från
andra EU-länder inte får diskrimineras.
Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo405
(c) i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1996/97:A427 (kd) yrkande
4 och 1996/97:N270 (mp) yrkande 9 om åtgärder för att hävda lokala intressen
vid fastighetsöverlåtelser m.m. som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande åtgärder för att hävda lokala intressen vid
fastighetsöverlåtelse m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo405 i motsvarande del samt med
avslag på motionerna 1996/97:A427 yrkande 4 och 1996/97:N270 yrkande 9 om
åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelser m.m.
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Fastighetsförvärv m.m. (mom. 4)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?fastighetsförvärv m.m.? bort ha följande lydelse:
De regler som avser fastighetsförvärv har i anledning av Sveriges anslutning
till EES och EU genomgått genomgripande förändringar. Dessa har medfört att
jord- och skogsbrukspolitiken liksom de regionalpolitiska strävandena har fått
betydande svårigheter att hålla den inriktning och den effektivitet som är
önskvärd. Ett flertal mindre lyckade lagändringar har genomförts under 1990-
talet; bl.a. avser utskottet de förändringar i fastighetsbildningslagen år
1990 och 1993 då det fastighetsekonomiska villkoret för fastighetsbildning
mjukades upp, vilket bl.a. medfört att det i alltför stor utsträckning bildats
fastigheter på jordbruksmark som inte är bärkraftiga. Dessa fastigheter duger
inte till mycket annat än att tjäna som fritidsbostäder.
Utskottet anser att det nu är hög tid att åtgärder vidtas för att hindra den
pågående utvecklingen. Det bör därför omgående tillsättas en utredning med
sikte på att i allt väsentligt återställa de styrmedel det allmänna hade innan
den ovan nämnda avregleringen skedde. Utredningen bör i sitt arbete ta ett
sammanhållande grepp på all den lagstiftning som gäller naturresurser i vid
mening, däri inbegripet den viktiga naturresurs som landets fastigheter utgör.
Utskottet kan konstatera att frågorna i Regeringskansliet har splittrats upp
utan samordning i flera olika departement med för lagstiftningen negativt
resultat. Konsekvenserna av nuvarande regler om förvärvsmöjligheter, ägande
och brukande bör bli föremål för en grundlig undersökning. Det finns enligt
utskottets mening anledning för utredningen att också undersöka vilka
historiska erfarenheter som kan vara av nytta för en förändrad lagstiftning.
Utskottet anser särskilt att erfarenheter kan vinnas av riksdagsbehandlingen
av baggböleriet vid sekelskiftet och flyttlasspolitiken från år 1968 och
framåt.
Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo414
(mp) yrkandena 2, 3, 5 och 6 om fastighetsförvärv m.m. som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande fastighetsförvärv m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo414 yrkandena 2, 3, 5 och 6 om
fastighetsförvärv m.m. som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

9. Grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning (mom. 5)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Enligt
utskottets? och slutar med ?vid fastighetsbildning? bort ha följande lydelse:
Tillämpningen av FBL kan ge högst påtagliga förändringar av
markanvändningen. Det är mot den bakgrunden märkligt att den krets av personer
som skall höras innan ett fastighetsbildningsbeslut kan fattas är snävare
avgränsad än när ett beslut skall tas enligt reglerna i PBL. Det innebär att
grannar vanligen är utestängda från möjligheten att påverka ett beslut enligt
FBL. Ur demokratisk synpunkt är detta inte tillfredsställande. Dessutom
riskerar beslutsunderlaget att bli sämre. Enligt utskottets mening bör frågan
om vem som skall höras i ett ärende enligt PBL bli föremål för regeringens
överväganden med inriktning att denna krets utökas att motsvara den som anges
i PBL. Regeringen bör i lämpligt sammanhang återkomma till riksdagen med de
förslag som den anser nödvändiga.
Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo506
(s) yrkande 2 om grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo506 yrkande 2 om grannars
ställning m.m. vid fastighetsbildning som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................3
Jordförvärvslagen m.m. 3
Fastighetsförvärvslagstiftning m.m. 6
Fastighetsbildningslagen 7
Grannars ställning vid fastighetsbildning m.m. 7
Fastighetsbildning och strandskydd 8
Servitut 9
Byanamn 10
Omarrondering 10
Vattenlagen 10
Fond för översvämningsskador 10
Omprövning av vattendomar 11
Hemställan 12
Reservationer........................................13
1. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1) 13
2. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1) 14
3. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1) 14
4. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1) 16
5. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse
m.m. (mom. 3) 16
6. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse
m.m. (mom. 3) 17
7. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse
m.m. (mom. 3) 18
8. Fastighetsförvärv m.m. (mom. 4) 19
9. Grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning (mom. 5) 20