Vissa ändringar i radio- och TV-lagen m.m.

Betänkande 1996/97:KU19

Konstitutionsutskottets betänkande 1996/97:KU19

Vissa ändringar i radio- och TV-lagen m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1996/97
KU19

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition 1996/97:101 Vissa
ändringar i annonsbestämmelserna i radio- och TV-lagen (1996:844), m.m. Vidare
behandlas två motioner som väckts med anledning av propositionen samt två
motioner från allmänna motionstiden 1996.
I propositionen föreslås att den särskilda begränsning av mängden annonser
som får sändas under bästa sändningstid tas bort och att högsta tillåtna
annonsmängd höjs från åtta till tio minuter under sändningstiden mellan
klockan 19.00 och 24.00. Vidare föreslår regeringen att en möjlighet införs
att i ett sändningstillstånd som meddelas av staten ställa villkor om
regionala sändningar och produktioner. Regeringen föreslår också att
bestämmelserna om återkallelse av tillstånd kompletteras på så sätt att
sanktionen kan bli tillämplig för det fall ett villkor om programföretags
ägarförhållanden åsidosatts på ett väsenligt sätt. Därutöver föreslår
regeringen att även den som meddelas ett tillfälligt sändningstillstånd skall
utse utgivare.
Utskottet tillstyrker med en i huvudsak redaktionell ändring regeringens
förslag. Samtliga motioner avstyrks. Sju reservationer har fogats till
betänkandet.

Propositionen

1996/97:101 vari yrkas att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
2. lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844).
Lagförslagen framgår av bilaga 1.

Motionerna

1996/97:K710 av Charlotta L Bjälkebring och Johan Lönnroth (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att den tillsätter en parlamentarisk
beredning i enlighet med vad som anförts i motionen,
1996/97:K713 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reglerna för reklam i radio och TV,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt avtal för TV4,
1996/97:K27 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar anpassa regleringen av
annonsvolymen till vad EG:s TV-direktiv medger,
3. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar att tillstånd inte skall
förenas med villkor som rör programutbudets innehåll.
1996/97:K28 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning och
utvärdering av den regionala verksamheten.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår att annonsreglerna i radio- och TV-lagen (1996:844) ändras
på så sätt att den särskilda begränsning av mängden av annonser som får sändas
under bästa sändningstid tas bort och att högsta tillåtna annonsmängd höjs
från åtta till tio minuter under sändningstiden mellan klockan 19.00 och
24.00. Vidare föreslår regeringen att det införs en möjlighet för staten att i
ett sändningstillstånd ställa villkor om regionala sändningar och regionala
produktioner. Därutöver föreslår regeringen att bestämmelserna om återkallelse
av tillstånd kompletteras på så sätt att denna sanktion kan bli tillämplig för
det fall ett villkor om programföretags ägarförhållanden åsidosätts på ett
väsentligt sätt. Regeringen föreslår även att den som meddelas ett tillfälligt
sändningstillstånd skall utse utgivare.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

Bakgrund
Radio- och TV-lagen (1996:844) trädde i kraft den 1 december 1996 och ersatte
då sju författningar om radio och TV. Genom den nya lagen har bestämmelserna
för ljudradio och TV förts samman i en lag som skall gälla för sändningar av
programföretag, oavsett vilken teknik som används för sändningarna.
Bestämmelserna om lokalradio finns dock kvar i lokalradiolagen (1993:120).
Fyra programföretag och en organisation har för närvarande tillstånd att
sända markbunden television eller rikstäckande ljudradio enligt radio- och TV-
lagen. Den 12 december 1996 beslutade regeringen att meddela public service-
företagen Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Radio AB (SR) och Sveriges
Utbildningsradio (UR) tillstånd att sända ljudradio- och TV-sändningar enlihgt
radio- och TV-lagen. Villkor och riktlinjer för vad som skall gälla för public
service-företagen under den kommande tillståndsperioden har fastställts av
riksdagen (prop. 1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297). TV4
meddelades samma dag tillstånd att sända rikstäckande television. Den 12
december 1996 meddelade regeringen också Sverigefinska Riksförbundet tillstånd
att vidaresända finländska TV-program i Storstockholmsområdet.
Vid överläggningar mellan regeringen och TV4 om en förlängning av rätten att
sända rikstäckande television enades parterna om villkoren för sändningarna.
Det nya tillståndet gäller under tiden den 1 januari 1997 till den 31 december
2001.
I TV4:s nya sändningstillstånd skärps kraven på programföretaget på några
punkter, bl.a. angående kulturproduktioner och att program skall göras
tillgängliga för funktionshindrade.
När det gäller regionala produktioner innebär tillståndet att den regionala
förankringen skall behållas. Sättet att organisera verksamheten skall bidra
till att händelser och skeenden i olika delar av landet speglas i programmen.
Nyhetsförmedling och samhällsbevakning skall utgå från olika perspektiv, så
att händelser inte ensidigt värderas från Stockholms utgångspunkter.
Produktionsföretag som är verksamma utanför Stockholms län skall medverka i
programproduktionen.
I TV4:s tidigare tillstånd fanns inga direkta krav på regionala sändningar.
TV4 åtog sig ensidigt att upprätta vissa regionala redaktioner, men åtagandet
fullföljdes inte. TV4 träffade i stället avtal med flera lokala TV-stationer
som sänder regionala program på fasta tider i TV4:s sändningar.
En av de stora skillnaderna mellan den gamla radiolagen och den nya radio-
och TV-lagen är att det i den sistnämnda finns en uttömmande uppräkning av
vilka villkor som får ställas på programföretag. I uppräkningen finns inget
villkor som motsvarar krav på regionala sändningar eller redaktioner.
Regeringen har därför i de nya tillståndsvillkoren för TV4 inte kunnat ställa
precisa krav på vare sig regionala sändningar eller redaktioner.
I en gemensam skrivelse till regeringen har de 15 lokala TV-bolagen
framställt önskemål om att lokal-TV:s reklamintäkter skall avgiftsbeläggas
separat för att bolagens överlevnad den vägen skall garanteras. En sådan
konstruktion skulle innebära att lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område måste ändras. I proposition 1996/97:67 Digitala TV-
sändningar (s. 37 f.) anförde regeringen att det kan innebära lagtekniska
svårigheter att precisera vilka intäkter som skall särredovisas och omfattas
av den lägre koncessionsavgiften. Bland annat av det skälet ansåg regeringen
att reglerna om koncessionavgift inte borde ändras. Vidare anförde regeringen
att ett annat sätt att underlätta för de lokala TV-bolagen och som kan ge
bolagen ökade förutsättningar att utvecklas vidare är att överväga en
förändring av bestämmelserna om annonser. Regeringen angav att en
förutsättning för att den skulle föreslå riksdagen en sådan ändring var att
TV4 före februari månads utgång 1997 träffade avtal med lokala TV-företag om
att fortsätta med regionala sändningar i minst samma antal områden och i minst
samma omfattning som under 1996. Åtagandet skulle gälla hela den kommande
tillståndsperioden och innebära att lokal-TV ges goda utvecklingsmöjligheter,
bl.a. i fråga om ekonomiska förutsättningar och sändningstider.
I ett brev till Kulturdepartementet den 27 februari 1997 meddelade TV4 och
den förhandlingsgrupp som företrädde de 15 lokala TV-bolagen att man hade
enats om ett avtalsförslag som skall ligga till grund för fortsatta lokala
sändningar i TV4. Avtal har därefter ingåtts mellan TV4 och respektive lokal-
TV-bolag.

Villkor för sändningar

Motionerna
I motion 1996/97:K27 av Anders Björck m.fl. (m) hemställs att propositionen
avslås (yrkande 1). Motionärerna kan inte acceptera att sändningstillstånd som
meddelas av regeringen skall kunna förenas med yttrandefrihetsbegränsande
villkor.
I motion 1996/97:K713 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) från allmänna
motionstiden 1996 anförs att någon reglering av fristående programföretags
uppdrag och verksamhet inte bör förekomma. Detta bör enligt motionärerna
prägla statens förhållningssätt inför förnyelserna av koncessioner inom TV-
och radioområdet. De krav som i nu gällande avtal ställs på TV4 bör ej ställas
i ett nytt avtal. Motionärerna anför att staten samtidigt bör öppna för
ytterligare konkurrens i det markbundna nätet. Vad som nu anförts om nytt
avtal för TV4 bör ges regeringen till känna (yrkande 4).

Bakgrund
Enligt 3 kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) får rätten
att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd regleras genom lag som
innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända.
I 3 kap. 4 § YGL sägs att den som sänder radioprogram avgör självständigt vad
som skall förekomma i programmen.
I 3 kap. 1-4 §§ radio- och TV-lagen lämnas en uppräkning av de villkor som ett
sändningstillstånd kan förenas med.
I förarbetena till radio och TV-lagen konstaterade regeringen (prop.
1995/96:160 s. 83 f.) att i ordet villkor i 3 kap. 2 § första stycket YGL
ansågs det dåvarande systemet med avtal mellan regeringen och programföretaget
vara inbegripet (prop. 1990/91:149, bet. 1990/91:KU39, rskr. 1990/91:370).
Vidare anförde regeringen att enligt dess uppfattning fick den gällande
ordningen med avtal mellan staten och programföretagen således uttryckligen
anses godtagen i YGL. Ofrånkomligen var det dock ändå så att konstruktionen
med ?avtal? rimmade dåligt med de gällande konstitutionella reglerna. Det var
därför enligt regeringen lämpligt att den nya lagen återspeglade den rådande
ordningen och således, om krav på de enskilda företagen skall få ställas,
uttryckligen angav att det rörde sig om villkor för sändningsrätten.
Regeringen ansåg därför att konstruktionen med avtal mellan regeringen och
programföretagen inte skulle finnas kvar.
Regeringen anförde vidare att en från principiella utgångspunkter nära till
hands liggande lösning vore att samtliga förutsättningar för sändningsrätten
skall framgå direkt genom bestämmelser i lag. Regeringen konstaterade att en
stor mängd krav, som inte gäller för all sändningsverksamhet, dock bör kunna
ställas på verksamhet som bedrivs med stöd av regeringens tillstånd. En lag
som innehåller samtliga de krav som då framgick av avtal skulle dock bli
mycket vidlyftig och förmodligen snart även inaktuell om det över huvud taget
var lagtekniskt möjligt att konstruera. En stor fördel med att behålla den
dåvarande ordningen var enligt regeringen att lagen därigenom lättare kan
anpassas till den framtida tekniska och massmediepolitiska utvecklingen. Denna
utveckling kunde framöver väl komma att innebära att staten helt eller delvis
kommer att avstå från att ställa vissa villkor på sändningsverksamheten.
Vidare anförde regeringen att den ansåg att den smidigaste lösningen var att
regeringen även i fortsättningen fick förena sändningstillstånd med villkor.
Endast skyldigheter som gäller för alla sändningar av en viss art borde
regleras genom direkta bestämmelser i lagen. Rättssäkerhetsskäl talade enligt
regeringen också för att bestämmelser som har med själva sändningstillståndet
samt tillståndets innebörd och bestånd att göra skall framgå direkt av lag.
Även bestämmelser om straff måste enligt regeringen framgå direkt av lag. I
övrigt borde tillstånden kunna förenas med villkor. Dessa måste dock ha stöd i
lag eftersom det är fråga om yttrandefrihetsbegränsningar.
Regeringen påpekade därutöver att en viss restriktivitet bör iakttas vid
utformningen av specificerade villkor mot bakgrund av bestämmelsen i 3 kap. 4
§ YGL om det redaktionella oberoendet. Specificerade bestämmelser har
emellertid, i jämförelse med bestämmelser av generell målsättningskaraktär,
sina fördelar eftersom programföretaget får en bättre uppfattning om vad det
har att rätta sig efter och de övervakande myndigheternas kontroll av att
villkoret följs underlättas. Enligt regeringens uppfattning borde regeringen
även i framtiden kunna ställa sådana typer av specificerade villkor som fanns
främst i avtalet med TV4.
I samband med behandlingen av proposition 1995/96:160 om en ny radio- och TV-
lag behandlade konstitutionsutskottet också en motion i vilken det begärdes
ett tillkännagivande om att tillstånd inte bör få förenas med villkor som rör
programutbudets innehåll. Motionärerna kritiserade bland annat att regeringen
skulle kunna förena ett tillstånd med villkor som innebär att sändningsrätten
skall utövas opartiskt och sakligt.
Utskottet konstaterade att det i den föreslagna lagen inte direkt anges
samtliga förutsättningar för sändningsrätten. I stället anges uttömmande vilka
villkor som regeringen skall kunna knyta till ett sändningstillstånd. En stor
fördel med denna ordning är att tillämpningen lättare kan anpassas till den
framtida tekniska massmediepolitiska utvecklingen. Utskottet konstaterade
vidare att enligt regeringen kunde denna utveckling framöver väl komma att
innebära att staten helt eller delvis avstår från att ställa vissa villkor.
Vidare anförde utskottet att som framhållits i propositionen borde mot
bakgrund av bestämmelsen i 3 kap. 4 § YGL om det redaktionella oberoendet en
viss restriktvitet iakttas vid utformningen av villkor. I jämförelse med
bestämmelser av generell målsättningskaraktär har emellertid specificerade
bestämmelser sina fördelar. Programföretaget får en bättre uppfattning om vad
det har att rätta sig efter, och de övervakande myndigheternas kontroll av att
villkoret följs underlättas.
Med dessa erinringar ansåg utskottet att de villkor som regeringen skall
kunna knyta till ett sändningstillstånd även fortsättningsvis bör kunna avse
programutbudets innehåll enligt propositionen. Beträffande det av motionärerna
särskilt kritiserade villkoret - krav på opartiskhet och saklighet - ville
utskottet peka på vad regeringen framhållit, nämligen att den tekniska och
mediepolitiska utvecklingen kan komma att innebära att staten helt eller
delvis avstår från att ställa de villkor på sändningsverksamheten som
lagstiftningen medger. Med det anförda avstyrkte utskottet motionen.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1995/96:296).

Utskottets bedömning
Som framgår av redogörelsen ovan är den nu gällande ordningen med en i radio-
och TV-lagen uttömmande uppräkning av de villkor som kan knytas till
sändningstillstånd i överensstämmelse med vad som stadgas i 3 kap. 2 § YGL.
Det kan vidare konstateras att situationen alltjämt är sådan att framför allt
knappheten på sändningsfrekvenser innebär begränsningar i fråga om
sändningsmöjligheterna. För närvarande är endast en markbaserad TV-kanal
inrättad för sändningar av fristående programföretag. Tillstånd att sända i
denna kanal innehas av TV4. I likhet med tidigare anser utskottet därför att
regeringen även fortsättningsvis skall kunna förena ett sändningstillstånd med
villkor som avser programutbudets innehåll. Utskottet vill dock ånyo framhålla
att den tekniska och massmediepolitiska utvecklingen kan komma att innebära
att staten helt eller delvis avstår från att ställa de villkor på
sändningsverksamheten som lagstiftningen nu medger. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet motionerna 1996/97:K27 yrkande 1 och 1996/97:K713 yrkande
4.

Vissa ändringar i annonsbestämmelserna

Propositionen
Regeringen föreslår att den särskilda begränsningen av mängden annonser som
får sändas under bästa sändningstid utgår och att annonsinslagens längd under
en timme tillåts öka till tio minuter under sändningstiden mellan klockan
19.00 och 24.00.
I skälen för sitt förslag anför regeringen att det är värdefullt att det enda
reklamfinansierade programföretag i Sverige som sänder rikstäckande television
i marknätet speglar landet som helhet och att programverksamheten inte
domineras av ett Stockholmsperspektiv. En organisation för regional produktion
av program kan dock vara kostsam för ett programföretag. Enligt regeringen kan
en förändring av annonsbestämmelserna ge programföretaget sådana ökade
inkomstmöjligheter att större krav kan ställas på lokala eller regionala
sändningar. Mot den bakgrunden anser regeringen att det är rimligt att föreslå
en ändring av reklambestämmelserna för att uppnå syftet att regionala
sändningar och produktioner skall finnas kvar.
Regeringen finner ingen anledning att överväga en förändring när det
gäller den totala mängden annonser programbolagen får sända. Däremot anser
regeringen att regeln om att annonsmängden får uppgå till högst 10 % av
sändningstiden under bästa sändningstid bör tas bort. Dessutom bör det
tillåtas att den sammanlagda tiden för annonsinslag under sändningstiden
19.00-24.00 höjs till tio minuter per timme.
Regeringen framhåller att de nu föreslagna förändringarna av annonsreglerna
inte påverkar tillåtligheten av den totala mängden annonser. Denna mängd får
fortfarande vara högst 10 % av den dagliga sändningstiden. Däremot ger
förändringarna programbolagen en större valfrihet att bestämma när annonserna
skall sändas.

Motionerna
I motion 1996/97:K27 av Anders Björck m.fl. (m) hemställs, i den händelse
propositionen inte avslås, att riksdagen beslutar anpassa regleringen av
annonsvolymen till vad EG:s TV-direktiv medger (yrkande 2). Motionärerna
framhåller att frågan om vilken annonsmängd som bör tillåtas har central
betydelse för lokal-TV-bolagens inkomstmöjligheter och därmed också för
bolagens möjligheter att tillgodose TV-publikens intresse av bra och sevärda
program.
I motion 1996/97:K713 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) från allmänna
motionstiden 1996 anförs att de krav som i dag reglerar sändningen av reklam
innebär ett intrång i programföretagens verksamhet. Några regler för den
tidsmässiga omfattningen av reklamen behövs enligt motionärerna därför inte
och bör avskaffas i framtida avtal. Reklamen i radio och TV bör lyda under
samma regler som all annan reklam i samhället. Vidare anför motionärerna att
politisk reklam bör vara tillåten i reklamfinansierade kanaler. Vad som nu
anförts bör ges regeringen till känna (yrkande 3).

Gällande ordning

EG:s TV-direktiv
Enligt artikel 18 i EG:s TV-direktiv får inte reklamtiden i en TV-sändning
överstiga 15 % av den dagliga sändningstiden (rådets direktiv 89/552/EEG av
den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i
medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av
sändningsverksamhet för television, EGT nr, 298, 17.1.89, s. 3 f.).
Reklaminslagens längd inom en given entimmesperiod får inte heller överstiga
20 %. Direktivet hindrar inte en medlemsstat från att uppställa strängare
villkor i fråga om reklam.

Svenska bestämmelser
I 1 kap. 12 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) anges att vad som
sägs i 1 kap. 8 och 9 §§ tryckfrihetsförordningen om att föreskrifter i lag
får meddelas i fråga om upphovsmäns rättigheter, annonser om alkohol eller
tobak, kreditupplysningsverksamhet och tillvägagångssätt för anskaffande av
uppgifter utan hinder av grundlagen skall gälla också i fråga om radioprogram,
filmer och ljudupptagningar.
Vidare sägs i 1 kap. 12 § andra stycket YGL att bestämmelserna i denna
grundlag inte hindrar att det i lag meddelas föreskrifter om förbud i övrigt
mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för sådan reklam.
Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för annan annonsering
och sändning av program, som helt eller delvis bekostas av annan än den som
bedriver programverksamheten.
I 6 kap. radio- och TV-lagen finns regler om sändningarnas innehåll m.m. Bland
annat sägs i 5 § att det i sändningar för vilka opartiskhet gäller inte får
förekomma meddelanden som sänds på uppdrag av någon annan och som syftar till
att vinna stöd för politiska åsikter eller åsikter i intressefrågor på
arbetsmarknaden. Av samma bestämmelse framgår att sådana meddelanden är att
anse som annonser.
Bestämmelser om reklam och annan annonsering finns i 7 kap. Bland annat sägs i
5 § att annonser får sändas högst 8 minuter under en timme mellan hela
klockslag. I TV-sändning får denna tid dock i rena undantagsfall utsträckas
till högst tio minuter. Om sändningstiden inte omfattar en timme mellan hela
klockslag får annonser sändas under högst tio procent av tiden.
Vidare får annonser i en TV-sändning sändas under högst tio procent av
sändningstiden per dygn samt under högst tio procent av sändningstiden melan
klockan 18.00 och 24.00.
Reklamsändningar i svensk tillståndspliktig television tilläts först i samband
med att en ny marksänd reklamfinansierad TV-kanal skapades. I förarbetena till
de nya bestämmelserna i radiolagen anförde departementschefen vad gällde
frågan om åsiktsannonser bl.a. att om det skulle vara tillåtet med sådana
annonser skulle de mest resursstarka grupperna och organisationerna få
möjlighet att oemotsagda använda TV-mediet för opinionsbildning och propaganda
(prop. 1990/91:149 s. 99). Någon motsvarande möjlighet för ekonomiskt svagare
grupper skulle inte föreligga. TV-mediet skulle i ökad grad komma under
kontroll av de opinionsbildare som förfogar över de största ekonomiska
resurserna. Detta skulle enligt departementschefen minska möjligheterna till
en allsidig debatt och därmed vara till nackdel för demokratin och
yttrandefriheten i samhället som helhet.
Vid bedömningen av vilken reklammängd som enligt radiolagen skulle tillåtas
gjorde departementschefen en avvägning mellan publikens intresse av att se
programmet så ostört som möjligt och programföretagens intresse av
annonsinkomster (prop. s. 99). Departementschefen konstaterade att också
publiken kan ha ett intresse av en stor högsta annonsvolym, eftersom ökade
annonsinkomster ger programföretaget möjlighet att sända påkostade program.
Även annonstidens fördelning under dygnet och hur annonser får sättas in i
sändningarna hade enligt departementschefen betydelse för
inkomstmöjligheterna.
Riksdagen gjorde ingen annan bedömning i nu anförda delar (bet.
1990/91:KU39, rskr. 1990/91:370).
Radiolagens bestämmelser om såväl åsiktsannonser som annonsvolym och
annonsers placering överfördes i stort sett oförändrade till radio- och TV-
lagen.

Tidigare riksdagsbehandling
Vid behandlingen av proposition 1995/96:160 om en ny radio- och TV-lag
behandlade konstitutionsutskottet även motioner som syftade till att förbudet
mot åsiktsannonsering skulle upphävas. Utskottet anförde att det alltjämt
ansåg att det är av stor betydelse att olika meningar och åsikter får komma
fram i televisionen och att ingen skall kunna utnyttja mediet för att
oemotsagd föra fram sina uppfattningar eller förhindra att meningsmotståndare
kommer till tals. Likaså ansåg utskottet att en ordning som innebär att endast
de som förfogar över stora ekonomiska resurser kan använda TV-mediet för
opinionsbildning och propaganda minskar möjligheterna till en allsidig debatt
och att detta är till nackdel för demokratin och yttrandefriheten i samhället.
Motionerna avstyrktes därför (bet. 1995/96:KU29).
Utskottet behandlade också motioner som syftade till att annonsvolymen borde
anpassas till vad EG:s TV-direktiv medger samt till att någon annan
begränsning av reklamen än vad som finns i andra medier inte borde få
förekomma. Härvid erinrade utskottet om att de svenska reglerna om reklam i
radio och TV är resultatet av avvägningar mellan skilda intressen. Utskottet
var inte berett att förorda att EG-direktivets regler skulle gälla i Sverige
utan sådana inskränkningar som finns i den svenska lagstiftningen och som
direktivet medger. Mot den bakgrunden avstyrkte utskottet motionerna.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1995/96:296).

Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att de nu föreslagna ändringarna av annonsbestämmelserna
i radio- och TV-lagen syftar till att underlätta verksamheten för de lokala
TV-bolagen och ge dem ökade förutsättningar att utvecklas vidare. Ändringarna
innebär en viss lindring av de i lagen uppställda villkoren för att sända
annonser. Enligt utskottets mening utgör de förslagna reglerna dock alltjämt
en tillfredsställande avvägning mellan publikens intresse av att se programmen
så ostört som möjligt och programföretagets intresse av annonsinkomster. Mot
denna bakgrund och i likhet med vad utskottet tidigare uttalat är utskottet
inte berett att förorda att EG:s TV-direktivs regler skall gälla i Sverige
utan de inskränkningar i den svenska lagstiftningen som direktivet medger.
Utskotter tillstyrker således regeringens förslag i denna del och avstyrker
motionerna 1996/97:K27 yrkande 2 samt 1996/97:K713 yrkande 3 (delvis).
Vad gäller yrkandet i sistnämnda motion att politisk reklam bör vara
tillåten i reklamfinansierade kanaler vidhåller utskottet sitt tidigare
ställningstagande i denna fråga. Motionen avstyrks därför (yrkande 3, delvis).

Regionala sändningar och produktioner

Propositionen
Regeringen föreslår att ett sändningstillstånd som har meddelats av regeringen
skall kunna förenas med skyldigheten att regionalt sända och producera
program.
I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att det i radio- och TV-lagen
inte finns något villkor som kan tillämpas för att ställa krav på regionala
sändningar eller redaktioner. Som en del av villkoret att sända ett mångsidigt
programutbud (3 kap. 2 § p. 13) kan dock ställas krav på att händelser och
skeenden i olika delar av landet skall speglas i programmen. Under det
villkoret ryms dock inte sådana rent organisatoriska frågor som redaktionernas
antal eller geografiska placering (prop. 1995/96:160 s. 165). Någon möjlighet
för regeringen att med stöd i lagen ställa precisa krav i sändningstillståndet
på ett programföretag om regionala sändningar eller redaktioner finns enligt
regeringen därför inte.
Det nu aktuella åtagandet av TV4 angående regionala sändningar kan enligt
regeringen inordnas i det regelsystem som finns. Regeringen anför att
grundtanken i radio- och TV-lagens uppbyggnad är att alla krav för att få
sända tillståndspliktig ljudradio eller television skall framgå av lagen,
antingen i form av uttryckliga bestämmelser eller genom precisering av vilka
villkor som får ställas. Det vore därför mest förenligt med radio- och TV-
lagstiftningen om ett åtagande av det slag regeringen önskar av TV4
formaliseras i ett sändningstillstånd. Villkorslistan i lagen måste i så fall
kompletteras. Enligt regeringen är ett annat skäl för att införa ett sådant
villkor att det finns anledning att räkna med att regeringen i en framtid med
tillgång till flera digitala marksända kanaler kan behöva ställa krav på att
en del av programverksamheten skall vara regionalt inriktad.
Regeringen anför att grundtanken är att programmen skall spegla händelser i
regionen på det sätt som nu sker både i SVT:s program och i TV4:s
regionalfönster. Det mest naturliga är att regionala program produceras i
samma region och behandlar frågor som är viktiga för regionen. Krav skall
enligt regeringen kunna ställas på att de program som sänds ut regionalt är
producerade i regionen. Tillståndsvillkoret kan dock ges en sådan utformning
att även andra program i viss omfattning kan förekomma i de regionala
sändningarna.

Motionerna
I motion 1996/97:K27 av Anders Björck m.fl. (m) hemställs, vid avslag på
yrkande 1, att riksdagen beslutar att tillstånd inte skall förenas med villkor
som rör programutbudets innehåll (yrkande 3). Enligt motionärerna finns det
ingen godtagbar anledning för regeringen att lägga sig i hur viss
programverksamhet skall utövas. Föreskrivna riktlinjer om programutbudets
innehåll är inget annat än ett uttryck för regeringens önskan om makt över
medierna.
I motion 1996/97:K28 av Kenneth Kvist m.fl. (v) påpekas att regeringen inte
har lyft fram frågan om uppföljning och utvärdering av de villkor som ställs
om regionala sändningar och regionala produktioner. Motionärerna föreslår att
regeringen särskilt följer upp och utvärderar hur de regionala villkoren
uppfyllts. En sådan redovisning bör bestå av en klarläggning av hur företagens
verksamhetsresultat förhåller sig till de villkor som ställts. Syftet med
uppföljningen är enligt motionärerna att skärpa programföretagets fokus på hur
uppdraget uppfylls och att ge statsmakterna underlag inför förnyade
koncessionsvillkor. Motionärerna påpekar att statens verksamhetsuppföljning
dock inte får leda till intrång i den redaktionella integriteten. Vad som
anförts i motionen bör ges regeringen till känna.

Uppföljning och utvärdering
Enligt 9 kap. 2 § radio- och TV-lagen övervakar Granskningsnämnden för radio-
och TV genom granskning i efterhand om sända program står i överensstämmelse
med denna lag och de villkor som kan gälla för sändningarna.
Granskning av om sända program innehåller våldsskildringar eller
pornografiska bilder ankommer dock på Justitiekanslern (9 kap. 1 §), och
bestämmelserna om reklam i 7 kap. 3, 4 och 10 §§ övervakas av
Konsumentombudsmannen. Vidare skall sändningar som sker med stöd av tillstånd
till vidaresändning inte granskas av Granskningsnämnden.
I regeringens den 12 december 1996 meddelade tillstånd för TV4 att sända
television anges att TV4 på begäran av Granskningsnämnden skall lämna
uppgifter som är nödvändiga för nämndens bedömning om sända program stämmer
överens med de villkor som har meddelats bolaget.
Vidare anges i sändningstillståndet att TV4 därutöver årligen skall till
Granskningsnämnden redovisa hur bolaget har fullgjort de skyldigheter som har
föreskrivits i detta tillstånd. Bolaget skall i sin redovisning ta fram
uppföljningsbara resultatmått baserade på tillståndsvillkoren. I detta arbete
skall även fastställas vilka programkategorier som verksamheten skall indelas
i. För att underlätta uppföljning och utvärdering skall programstatistiken
utformas så att jämförelser blir möjliga under tillståndsperioden.

Utskottets bedömning
Regeringens förslag innebär att villkorslistan i radio- och TV-lagen
kompletteras med att villkor för sändningstillstånd får avse skyldighet att
regionalt sända och producera program. Utskottet delar regeringens uppfattning
att det är mest förenligt med radio- och TV-lagstiftningen att det åtagande
som regeringen nu önskar av TV4 formaliseras i ett sändningstillstånd.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag och avstyrker motion
1996/97:K27 yrkande 3.
När det gäller vad som anförs i motion 1996/97:K28 om uppföljning och
utvärdering av det nu föreslagna villkoret för sändningstillstånd konstaterar
utskottet att det enligt gällande ordning ankommer på Granskningsnämnden för
radio och TV att övervaka att TV4:s sändningar står i överensstämmelse med
radio- och TV-lagen och de villkor som kan gälla för sändningarna. I gällande
avtal med TV4 har vidare uppställts särskilda krav för att underlätta denna
övervakning. Enligt utskottets mening saknas det därför anledning att
regeringen i särskild ordning skall följa upp och utvärdera det nu aktuella
villkoret. Motionen avstyrks därför.

Övriga frågor

Återkallelse av sändningstillstånd och andra åtgärder för att motverka
ägarkoncentration inom massmedieområdet

Gällande ordning
I 3 kap. 1-3 §§ och 4 § andra stycket radio- och TV-lagen lämnas en uppräkning
av de villkor som ett sändningstillstånd kan förenas med.
Enligt 3 kap. 4 § andra stycket får villkor för sändningstillstånd innebära
att ägarförhållandena och inflytandet i ett företag som erhåller tillståndet
inte får förändras mer än i begränsad omfattning.
I 11 kap. 1 § sägs att ett tillstånd att sända ljudradio- eller TV-program
skall återkallas på begäran av tillståndshavaren. Ett sådant beslut får också
återkallas enligt vad som sägs i 2-4 §§. Beslut om återkallelse enligt någon
av dessa paragrafer får meddelas endast om det i betraktande av skälen för
åtgärden inte framstår som alltför ingripande.
Enligt 11 kap. 2 § får ett tillstånd som meddelats av regeringen återkallas om
tillståndshavaren väsentligt brutit mot de villkor som förenats med
tillståndet med stöd av 3 kap. 1-3 §§ eller mot föreskrifterna i 6 kap. 1-5 §§
eller 7 kap. 1-10§§.
I 12 kap. 1 § anges att ärenden om återkallelse av tillstånd på grund av
överträdelse av villkor som meddelats med stöd av 3 kap. 1 § eller 3 kap. 2 §
9 - 12 och om överträdelse av 6 kap. 1-3 §§ skall på talan av Justitiekanslern
tas upp av allmän domstol.
I övriga fall prövas ärenden om återkallelse av tillstånd av Radio- och TV-
verket.
Vidare sägs i 12 kap. 2 § första stycket att om tillståndet har meddelats av
regeringen, får en fråga om återkallelse tas upp först efter anmälan av
regeringen. Detta gäller dock inte om tillståndshavaren själv begärt att
tillståndet skall återkallas.
I proposition 1990/91:149, som föregick beslutet att inrätta den tredje
markkanalen, anförde regeringen att det bör eftersträvas att det
programföretag som skall bedriva TV-sändningar i en tredje kanal har en bred
krets av ägare (s. 167). Det är enligt regeringen en fördel om ägarna kan
hämtas från olika sektorer av det svenska samhället. Därutöver bör
eftersträvas att sammansättningen blir sådan att maktkoncentrationen inom de
svenska massmedierna inte förstärks. Vidare anförde regeringen att för att en
förändrad ägarsammansättning inte skall allvarligt rubba de förutsättningar
som gällde vid avtalets ingående bör staten kunna säga upp avtalet om det
under avtalstiden sker mer betydelsefulla förändringar i företagets ägarkrets.
Riksdagen delade regeringens bedömning (bet. 1990/91:KU39, rskr.
1990/91:370).
I förarbetena till den nya radio- och TV-lagen anförde regeringen att villkor
i sändningstillstånd om att ägarförhållandena och inflytandet i det företag
som erhåller tillståndet inte får förändras mer än i begränsad omfattning
otvivelaktigt innebär en yttrandefrihetsinskränkning (prop. 1995/96:160 s.
166). Statsmakterna har emellertid ansett att villkor om vem som äger ett
företag med tillstånd bör få uppställas (se t.ex. prop. 1990/91:149). Eftersom
aktier kan säljas fritt vore det enligt regeringen helt meningslöst att
uppställa villkor om ägande, om villkoret inte också gällde under
tillståndstiden. Genom denna bestämmelse gavs stöd åt sådana villkor om ägande
som återfanns i avtalet med TV 4 AB.
Regeringen anförde vidare att i likhet med dåvarande ordning bör väsentliga
brott mot bestämmelserna i lagen eller mot tillståndsvillkoren kunna resultera
i en återkallelse av regeringens sändningstillstånd (prop. s. 146). Att
avvikelsen skall vara väsentlig tar sikte på såväl dess omfattning som
betydelsen av bestämmelsen eller villkoret. Enligt regeringens uppfattning
borde stor försiktighet gälla vid återkallelse av tillstånd som meddelats av
regeringen. Regeringen föreslog därför att återkallelse endast skall få ske
under förutsättning att detta inte framstår som en alltför ingripande åtgärd.
Ett ytterligare villkor för återkallelse borde även i fortsättningen vara att
tillståndshavaren väsentligt brutit mot lagen.
Riksdagen gjorde ingen annan bedömning i nu anförda delar (bet.
1995/96:KU29, rskr. 1995/96:296).

Propositionen
Regeringen föreslår att sändningstillstånd skall kunna återkallas om ett
tillståndsvillkor om programföretags ägarförhållanden har åsidosatts på ett
väsentligt sätt.
I skälen för sitt förslag anför regeringen att utgångspunkten vid arbetet med
den nya radio- och TV-lagen har varit att sändningstillstånd meddelade av
regeringen kan återkallas om inte tillståndshavaren följer bestämmelserna i
lagen eller villkoren i sändningstillståndet. Av rent förbiseende har
hänvisningen till villkoret om förändrade ägarförhållanden i 3 kap. 4 § fallit
bort.
Regeringen anger att flera av remissinstanserna i sina svar över den
departementspromemoria som ligger till grund för den nu aktuella propositionen
har påpekat problemet med att det programföretag som innehar
sändningstillståndet och är skyldigt att följa ett villkor om ägarförändringar
i många fall inte kan påverka aktieägarnas agerande och sina egna
ägandeförhållanden. Mångfaldsrådet har anmärkt att om bolaget genom
bestämmelse i bolagsordningen eller på annat sätt skulle förbjuda överlåtelser
av aktier, är ett sådant förbehåll ogiltigt enligt aktiebolagslagen
(1975:1385). Slutsatsen är, enligt Mångfaldsrådet, att en tillståndshavare
inte kan bryta mot ett sådant villkor; endast aktieägarna kan agera på ett
sådant sätt att villkoret inte längre är uppfyllt.
Regeringen anser att Mångfaldsrådets anmärkning är korrekt. Bestämmelsen
bör enligt regeringen formuleras så att den omfattar ett åsidosättande av
villkoret när det är tillståndshavarens ägare som har orsakat att villkoret
inte längre är uppfyllt. Regeringen delar rådets bedömning att det inte finns
något hinder mot en sådan reglering bara därför att det rör sig om ett
förhållande som ligger utom tillståndshavarens kontroll. Om ett programföretag
har fått ett sändningstillstånd och godtagit villkoren för tillståndet, har
även företagets ägare ett ansvar för att villkoren är uppfyllda under hela
tillståndsperioden.
Regeringen erinrar vidare om att Mångfaldsrådet har föreslagit att
bestämmelsen skall utformas så att den ger regeringen en möjlighet att
godkänna en ägarförändring. Enligt rådets mening föreligger en sådan möjlighet
redan i dag, trots att det inte har kommit till uttryck i lagen.
Regeringen anför att återkallelse av tillstånd på grund av överträdelse av
villkor om ägarförhållanden rimligtvis bör falla under Radio- och TV-verkets
prövning. Frågan om återkallelse tas dock först upp efter anmälan av
regeringen. Enligt regeringen innebär detta att den i vart fall i efterhand
måste ta ställning till en ägarförändring innan en återkallelse kan ske på den
grunden.
Vidare konstaterar regeringen att Mångfaldsrådet har till uppgift att
överväga och föreslå åtgärder för att stärka mångfalden och motverka skadlig
ägar- och maktkoncentration inom massmedierna (dir. 1995:13). Rådet har för
avsikt att senast under år 1998 till regeringen överlämna ett betänkande som
innehåller förslag till åtgärder som kan begränsa skadlig koncentration av
ägandet i massmedierna. Regeringen anser att det därför inte är motiverat att
i förevarande lagstiftningsärende föreslå mer omfattande ändringar av
bestämmelserna på området. Någon uttrycklig möjlighet för regeringen att pröva
en ägarförändring av ett programföretag som innehar sändningstillstånd bör för
närvarande inte införas.

Motionen
I motion 1996/97:K710 av Charlotta L Bjälkebring och Johan Lönnroth (v) från
allmänna motionstiden 1996 anförs att koncentration av ägande och makt i
medierna till några familjer och andra maktgrupper ökar. Denna
maktkoncentration försämrar de reella möjligheterna att fritt framföra åsikter
för breda folkgrupper och innebär att alltfler opinioner och åsiktsströmningar
blir ohörda och osynliga. Mångfalden minskas och i kombination med att
reklamfinansieringen blir en allt vanligare intäktskälla likformas innehållet
än mer. Motionärerna konstaterar att det för några år sedan fördes en livlig
debatt om maktkoncentrationen inom media. Ett råd för mångfald inom medierna
tillsattes. I dag kan det enligt motionärerna konstateras att inte mycket
händer. Motionärernas bestämda uppfattning är att ägar- och
maktkoncentrationen måste motverkas genom ny lagstiftning. Enligt motionärerna
bör rådet för mångfald ersättas med en parlamentarisk beredning där samtliga
partier i riksdagen ingår. Beredningens uppdrag skall vara att komma med
förslag på lagändringar som minskar ägar- och maktkoncentrationen på
medieområdet. Riksdagen bör därför hos regeringen begära att en sådan
beredning tillsätts.

Rådet för mångfald inom massmedierna
Regeringen beslutade den 2 februari 1995 att tillkalla ett råd för mångfald
inom massmedierna. Enligt direktiven (dir. 1995:13) tillkallades rådet för att
skydda yttrandefriheten. Rådets uppdrag är sammanfattningsvis att överväga och
föreslå åtgärder för att stärka mångfalden och motverka skadlig ägar- och
maktkoncentration inom massmedierna. Rådet skall följa utvecklingen av
förhållanden som har betydelse för mångfalden och utreda behovet av
lagstiftning och/eller andra åtgärder som kan begränsa skadlig koncentration
av ägandet i massmedierna.
I direktiven anges vidare att rådets arbete skall redovisas så att
ställning till dess fortsatta verksamhet kan tas senast i samband med 1998 års
budgetproposition. Rådet skall lägga fram förslag till åtgärder när rådet
anser det befogat. Vidare skall rådet återkommande redovisa sitt arbete genom
rapportering till regeringen om medieägande och mångfald inom medierna.
Regeringen avser att vid behov begära in underlag eller förslag rörande olika
delar av rådets ansvarsområde.
Mångfaldsrådet har hitintills i en särskild skriftserie utkommit med ett
tiotal rapporter. Utskottet har vidare inhämtat att rådet räknar med att under
maj månad 1997 lämna ett delbetänkande, som kommer att behandla
lagstiftningsfrågor.

Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker med en i huvudsak redaktionell ändring regeringens
förslag om att sändningstillstånd skall kunna återkallas om ett villkor om
programföretags ägarförhållanden har åsidosatts på ett väsentligt sätt.
Utskottets förslag till ändring av 11 kap. 2 § radio- och TV-lagen framgår av
bilaga 2.
I motion 1996/97:K710 anförs att ägar- och maktkoncentrationen inom
massmedierna måste motverkas genom ny lagstiftning. Motionärerna anser att
rådet för mångfald inom massmedierna bör ersättas med en parlamentarisk
beredning. Enligt utskottets mening kan vad som efterfrågas i motionen
tillgodoses genom det arbete som nu bedrivs i rådet. Motionen bör därför
avslås.

Utgivare för tillfälliga sändningstillstånd

Propositionen
Regeringen föreslår att bestämmelserna om utgivare kompletteras på så sätt att
även den som meddelas ett tillfälligt sändningstillstånd skall utse utgivare.
I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att det genom radio- och TV-
lagen infördes en möjlighet att meddela tillfälliga sändningstillstånd. Några
följdbestämmelser om skyldighet att utse utgivare för dessa sändningar
infördes dock inte i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
(föreskriftslagen). Enligt 4 kap. 1 § YGL skall bl.a. ljudradio- och TV-
program ha en utgivare. Regeringen föreslår därför att en sådan skyldighet
införs i föreskriftslagen.

Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande villkor för sändningar
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K27 yrkande 1 och 1996/97:K713
yrkande 4,
res. 1 (m)
2. beträffande vissa ändringar i annonsbestämmelserna
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:K27 yrkande 2 och
1996/97:K713 yrkande 3 (delvis) antar regeringens förslag till lag om
ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) såvitt avser 7 kap. 5 §,
res. 2 (m) - villk. res. 1
3. beträffande åsiktsannonser
att riksdagen avslår motion 1996/97:K713 yrkande 3 (delvis),
res. 3 (m, fp)
4. beträffande regionala sändningar och produktioner
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:K27 yrkande 3 antar
regeringens förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)
såvitt avser 3 kap. 2 §,
res. 4 (m) - villk. res. 1
5. beträffande uppföljning av villkor om regionala sändningar och
produktioner
att riksdagen avslår motion 1996/97:K28,
res. 5 (v)
6. beträffande regeringens förslag i övrigt
att riksdagen antar
dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden,
dels regeringens förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844) i vad förslaget inte berörts ovan under momenten 2 och 4, dock
med den ändringen att 11 kap. 2 § erhåller i bilaga 2 som utskottets
förslag betecknade lydelse,
7. beträffande maktkoncentrationen i medierna
att riksdagen avslår motion 1996/97:K710.
res. 6 (v)
res. 7 (m, fp) - motiv.

Stockholm den 22 april 1997

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s),
Catarina Rönnung (s), Axel Andersson (s), Barbro Hietala Nordlund (s),
Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Mats
Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter
Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nikos Papadopoulos (s) och Nils Fredrik
Aurelius (m).

Reservationer

1. Villkor för sändningar (mom. 1)
Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Som framgår?
och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse:
I den nu aktuella propositionen föreslår regeringen bland annat att ett
ytterligare villkor skall införas i radio- och TV-lagen i syfte att än mer
styra ett fristående programföretags programutbud. Enligt utskottets mening
kan det inte accepteras att ett sändningstillstånd som meddelats av regeringen
kan förenas med yttrandefrihetsbegränsande villkor. Utskottet anser därför med
bifall till motion 1996/97:K27 yrkande 1 och med anledning av motion
1996/97:K713 yrkande 4 att propositionen bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande villkor för sändningar
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K27 yrkande 1 avslår
propositionen och med anledning av motion 1996/97:K713 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Vissa ändringar i annonsbestämmelserna (mom. 2)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet
konstaterar? och slutar med ?yrkande 3 (delvis)? bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla den mycket stora betydelse frågan om tillåten
annonsmängd har för de lokala TV-bolagens inkomstmöjligheter och därmed också
för bolagens möjligheter att tillgodose TV-publikens intresse av sevärda
program. Enligt utskottets mening bör tillåten annonsvolym därför anpassas
till de mer generösa bestämmelserna i EG:s TV-direktiv. Upp till 15 procent av
sändningstiden per dygn skulle därmed kunna tas i anspråk för
annonssändningar. Vidare skulle varje entimmesperiod kunna innehålla
reklaminslag motsvarande 20 procent av tiden. Utskottet vill vidare framhålla
att det inte är en uppgift för regeringen att bestämma när under dygnet som
annonssändningar skall äga rum. Vid en anpassning till TV-direktivets regler
ges TV-bolagen möjlighet att själva bedöma när sändningarna skall förläggas.
Med bifall till motion 1996/97:K27 yrkande 2 och med anledning av motion
1996/97:K713 yrkande 3 (delvis) bör riksdagen därför besluta att annonsvolymen
skall regleras i enlighet med vad EG:s TV-direktiv medger.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande vissa ändringar i annonsbestämmelserna
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K27 yrkande 2 avslår regeringens
förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen såvitt avser 7 kap. 5 §
och i stället antar följande

Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 5 § radio- och TV-lagen (1996:844) skall ha
följande lydelse.
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
7 kap.
5 §
-------------------------------------------------------
| Annonser får sändas | Annonser får sändas|
|högst åtta minuter under |under högst 20 procent av|
|en timme mellan hela |en timme mellan hela|
|klockslag. I TV-sändning |klockslag. Om|
|får denna tid dock i rena |sändningstiden inte|
|undantagsfall utsträckas |omfattar en timme mellan|
|till högst tio minuter. Om |hela klockslag får|
|sändningstiden inte |annonser sändas under|
|omfattar en timme mellan |högst 20 procent av tiden.|
|hela klockslag får | |
|annonser sändas under | |
|högst tio procent av | |
|tiden. | |
-------------------------------------------------------
|Annonser får i en TV- | Annonser får i en TV-|
|sändning sändas under |sändning sändas under|
|högst tio procent av |högst 15 procent av|
|sändningstiden per dygn |sändningstiden per dygn. |
|samt under högst tio | |
|procent av sändningstiden | |
|mellan klockan 18.00 och | |
|24.00. | |
-------------------------------------------------------
Programtjänster som uteslutande är avsedda för program där publiken erbjuds
att beställa varor eller tjänster (försäljningsprogram) får trots vad som sägs
i första och andra stycket sändas i televisionen. Med programtjänst avses ett
samlat utbud av program som sänds under en gemensam beteckning. Utöver vad som
följer av 6 kap. 9 § skall programtjänstens beteckning anges i början och i
slutet av sändningen.
_________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om sändningar som har skett före ikraftträdandet.

3. Åsiktsannonser (mom. 3)
Birgit Friggebo (fp), Jerry Martinger (m), Inger René (m), Håkan Holmberg (fp)
och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Vad gäller?och
slutar med ?(yrkande 3, delvis)? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening utgör bestämmelsen om förbud mot åsiktsreklam en
begränsning av yttrandefriheten i televisionen. I 2 kap. 12 och 13 §§
regeringsformen stadgas att, såvitt nu är aktuellt, begränsningar av
yttrandefriheten får ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Som
skäl för att en begränsning i förevarande situation skall få ske har anförts
att de opinionsbildare som förfogar över de största ekonomiska resurserna helt
skulle dominera åsiktsreklamen. Enligt utskottets mening kan detta inte anses
räcka för att kravet om särskilda skäl skall anses uppfyllt. Därutöver vill
utskottet framhålla att det kan anses tveksamt om förbudsregeln har avsedd
effekt. Regeln föranleder också svåra gränsdragningsproblem. Vad som nu
anförts bör med bifall till motion 1996/97:K713 yrkande 3 (delvis) ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande åsiktsannonser
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K713 yrkande 3 (delvis) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Regionala sändningar och produktioner (mom. 4)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Regeringens
förslag? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår nu att villkorslistan i radio- och TV-lagen skall
kompletteras med att villkor för sändningstillstånd får avse skyldighet att
regionalt sända och producera program. Enligt utskottets mening saknas
godtagbar anledning för regeringen att uppställa villkor för hur viss
programverksamhet skall utövas. I enlighet med vad som anförs i motion
1996/97:K713 yrkande 3 bör riksdagen därför besluta att sändningstillstånd
inte skall förenas med villkor som rör programutbudets innehåll.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande regionala sändningar och produktioner
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K27 yrkande 3 avslår regeringens
förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen såvitt avser 3 kap. 2
§,

5. Uppföljning av villkor om regionala sändningar och produktioner (mom. 5)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?När det? och
på s. 12 slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
Som redovisats ovan finns visserligen regler i radio- och TV-lagen samt i
TV4:s sändningstillstånd för övervakning av att lagen och de villkor som
uppställts i tillståndet följs. Enligt utskottets mening bör dock regeringen
särskilt följa upp och utvärdera hur de regionala villkoren uppfylls.
Programföretagets redovisning bör bestå av ett klarläggande av hur företagens
verksamhetsresultat förhåller sig till de villkor som sändningstillståndet
förenats med. Syftet med den nu föreslagna uppföljningen är att skärpa
företagets fokus på hur uppdraget uppfylls och att ge statsmakterna ett
underlag inför förnyade koncessionsvillkor. Utskottet vill dock i detta
sammanhang erinra om bestämmelsen i 3 kap. 4 § YGL om det redaktionella
oberoendet. Statens verksamhetsuppföljning får inte leda till intrång i den
redaktionella integriteten. Med bifall till motion 1996/97:K28 bör vad som nu
anförts ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande uppföljning av villkor om regionala sändningar och
produktioner
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K28 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

6. Maktkoncentrationen i medierna (mom. 7)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?I motion? och
slutar med ?därför avslås? bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att demokrati förutsätter att alla har möjlighet
att yttra sig och därigenom påverka samhället. Det kan nu konstateras att
koncentrationen av ägande och makt i medierna ökar. Sådan koncentration
försämrar de reella möjligheterna att fritt framföra åsikter för breda
folkgrupper och innebär att alltfler opinioner och åsiktsströmningar inte
kommer till tals. Som en åtgärd för att motverka maktkoncentration i medierna
har regeringen tillsatt Rådet för mångfald inom massmedierna. Rådets arbete
har emellertid inte lett till något konkret resultat. Enligt utskottets mening
måste ägar- och maktkoncentrationen motverkas genom ny lagstiftning. Utskottet
anser därför att det s.k. Mångfaldsrådet skall ersättas med en parlamentarisk
beredning där samtliga riksdagspartier ingår. Beredningens uppdrag skall vara
att komma med förslag på lagändringar som minskar ägar- och
maktkoncentrationen på medieområdet. I enlighet med vad som anförs i motion
1996/97:K28 bör detta ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande maktkoncentrationen i medierna
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K28 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

7. Maktkoncentrationen i medierna (mom. 7 motiveringen)
Birgit Friggebo (fp), Jerry Martinger (m), Inger René (m), Håkan Holmberg (fp)
och Nils Fredrik Aurelius (m) anser att den del av utskottets yttrande som på
s. 15 börjar med ?I motion? och slutar med ?därför avslås? bort ha följande
lydelse:
Utskottet vill framhålla att fria och oberoende medier är ett självklart
inslag i ett fritt och öppet samhälle. Mångfalden ger en utveckling av både
medier och samhällslivet i dess helhet. I diskussionerna om riskerna för
maktkoncentration på medieområdet är det viktigt att notera att mångfalden i
medierna har ökat kraftigt de senaste åren. Det har alltså inte varit fråga om
en ökad koncentration, vilket diskussionerna ibland har gett sken av. Enligt
utskottets uppfattning är det viktigt att en diskussion förs om hur eventuella
tendenser till monopolisering av det fria ordet kan motverkas. Utskottet vill
i detta sammanhang betona att olika former av ägandebegränsningar dels är
svåra att kontrollera, dels leder till olika kvalificerade försök till
kringgående från aktörerna.
Vid tillsättningen av det s.k. Mångfaldsrådet uttrycktes farhågor för vad
rådets verksamhet kan komma att innebära för yttrande- och
informationsfriheten. Enligt utskottets uppfattning har rådets hitintills
utförda arbete inte bidragit till en ökad mångfald inom medierna. Rådets
uppdrag bör därför återkallas. Utskottet anser dock inte, såsom anförs i
motion 1996/97:K710, att rådet bör ersättas av en parlamentarisk beredning.
Motionen bör därför avslås.

I propositionen framlagt lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens område

2 Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

Av utskottet framlagt lagförslag

Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § radio- och TV-lagen (1996:844) skall ha
följande lydelse.

-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| |
| 11 kap. |
| 2 § |
-------------------------------------------------------
| | |
| Ett tillstånd som | Ett tillstånd som|
|meddelats av regeringen |meddelats av regeringen|
|får återkallas om |får återkallas om |
|tillståndshavaren | 1. tillståndshavaren|
|väsentligt brutit mot de |väsentligt brutit mot|
|villkor som förenats med |föreskrifterna i 6 kap.|
|tillståndet med stöd av 3 |1-5 §§ eller 7 kap. 1-10|
|kap. 1-3 §§ eller mot |§§ eller |
|föreskrifterna i 6 kap. | 2. ett villkor som|
|1-5 §§ eller 7 kap. 1-10 |förenats med tillståndet|
|§§. |med stöd av 3 kap. 1-3 §§|
| |eller 4 § andra stycket|
| |har åsidosatts på ett|
| |väsentligt sätt. |
--------------------------------------------------------
|Ett tillstånd som meddelats av regeringen får också|
|återkallas, om tillståndshavaren förfogar över mer än|
|ett sådant tillstånd, antingen direkt eller genom|
|företag där tillståndshavaren på grund av aktie- eller|
|andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande|
|inflytande. Återkallelsen skall då avse det eller de|
|tillstånd som meddelats efter det första tillståndet. |
--------------------------------------------------------

_____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om sändningar som har skett före ikraftträdandet.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................2
Propositionens huvudsakliga innehåll................2
Bakgrund............................................2
Villkor för sändningar..............................4
Motionerna........................................4
Bakgrund..........................................4
Utskottets bedömning..............................6
Vissa ändringar i annonsbestämmelserna..............6
Propositionen.....................................6
Motionerna........................................7
Gällande ordning..................................7
EG:s TV-direktiv................................7
Svenska bestämmelser............................7
Tidigare riksdagsbehandling.......................9
Utskottets bedömning..............................9
Regionala sändningar och produktioner..............10
Propositionen....................................10
Motionerna.......................................10
Uppföljning och utvärdering......................11
Utskottets bedömning.............................11
Övriga frågor......................................12
Återkallelse av sändningstillstånd och andra åtgärder för att
motverka ägarkoncentration inom massmedieområdet
12
Gällande ordning...............................12
Propositionen..................................13
Motionen.......................................14
Rådet för mångfald inom massmedierna...........15
Utskottets bedömning...........................15
Utgivare för tillfälliga sändningstillstånd......15
Propositionen..................................15
Utskottets bedömning...........................16
Hemställan.........................................16
Reservationer........................................17
1. Villkor för sändningar (mom. 1).................17
2. Vissa ändringar i annonsbestämmelserna (mom. 2).17
Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)18
3. Åsiktsannonser (mom. 3).........................19
4. Regionala sändningar och produktioner (mom. 4)..19
5. Uppföljning av villkor om regionala sändningar och produktioner
(mom. 5) 20
6. Maktkoncentrationen i medierna (mom. 7).........20
7. Maktkoncentrationen i medierna (mom. 7 motiveringen)21
Bilaga 1 I propositionen framlagt lagförslag.......22
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens område
22
2 Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)24
Bilaga 2 Av utskottet framlagt lagförslag..........28
Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)28