Värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst m.m.

Betänkande 1992/93:FöU11

Försvarsutskottets betänkande 1992/93:FÖU11

Värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1992/93
FöU11

I betänkandet behandlas de förslag som regeringen förelagt
riksdagen i proposition 1992/93:228 om ändrade
grundutbildningstider för vissa värnpliktiga, m.m. I betänkandet
behandlas också en med anledning av propositionen väckt motion
samt en motion från den allmänna motionstiden 1993.

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen antar de i propositionen
förelagda ändringarna i värnpliktslagen (1941:967). Ändringarna
innebär att värnpliktiga som tas ut till grundutbildning för
tolk och förhörsledare får lika lång grundutbildningstid oavsett
vid vilken försvarsgren de tas ut. Förslaget innebär också en
förkortning av grundutbildningstiden för dessa värnpliktiga.
Ändringarna innebär också en sänkning av den minsta
grundutbildningstiden för värnpliktiga läkare, tandläkare och
apotekare.

Utskottet föreslår också att riksdagen godkänner de i
propositionen föreslagna riktlinjerna om värnpliktiga i
mobiliserings- och förplägnadstjänst. Utskottet föreslår att de
två motionerna, som väckts i frågan, avslås.

I en reservation (s) framhålls att regeringens förslag om
mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga bör avslås.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen
1. antar lagförslaget
2. godkänner riktlinjerna om värnpliktiga i mobiliserings-
och förplägnadstjänst.

Regeringens lagförslag har fogats som bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motion väckt med anledning av propositionen.

1992/93:Fö7 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen avslår de i propositionen föreslagna riktlinjerna om
värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst.

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1993.

1992/93:Fö313 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättandet och produktionen av
mobiliserings- och förplägnadsförband och att påbörjad
produktion av särskilda MOF-förband stoppas,
2. att riksdagen hos regeringen begär att, om behov
föreligger, en särskild försöksverksamhet startas för
värnpliktigas utbildning inom områdena mobilisering och
förplägnad,
3. att riksdagen hos regeringen begär att få en redovisning
av försöksverksamheten för förråds- och verkstadsvärnpliktiga.

Utskottet

Ändrad tid för grundutbildning av vissa värnpliktiga.

I propositionen lämnas förslag till ändringar i
värnpliktslagen (1941:967). Värnpliktiga som tas ut för
grundutbildning till tolk och förhörsledare föreslås få lika
lång grundutbildning oavsett vid vilken försvarsgren de tas ut.
Detta sker genom att tolk och förhörsledare i lagen anges som en
särskild specialistbefattning med lika lång utbildningstid.
Grundutbildningstiden för dessa värnpliktiga föreslås omfatta
minst 360 och högst 380 dagar, vilket innebär att
utbildningstiden blir ungefär två månader kortare än för
närvarande. I propositionen föreslås vidare en sänkning av den
minsta grundutbildningstiden för till specialistbefattningar
uttagna värnpliktiga läkare, tandläkare och apotekare till 120
dagar. Enligt propositionen bör de föreslagna ändringarna träda
i kraft den 1 juli 1993.

Utskottet har inte något att erinra mot de föreslagna
ändringarna i värnpliktslagen. Riksdagen bör sålunda anta
framlagda förslag till lagändringar.

Värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst

Regeringen föreslår att utbildning av värnpliktiga för
mobiliserings- och förplägnadstjänst skall genomföras i huvudsak
i enlighet med regeringens uppdrag till Chefen för armén den 10
december 1992.

Uppfyllnaden av mobiliserings- och förplägnadsorganisationen
bör enligt propositionen ske genom att de militära myndigheterna
i krigsorganisationen under uppbyggnadstiden utnyttjar dels
samtliga civilanställda som blir kvar i grundorganisationen och
som går att krigsplacera, dels flertalet merbehovsutbildade
kockar inom marinen för krigsplacering inom förplägnadstjänsten.

Uppsättningstiden av mobiliserings- och förplägnadsförbanden
bör enligt regeringen förlängas och vara 15 år.

Regeringen anger vidare att åtgärderna bör vara av en sådan
omfattning att uppsägning av civilanställda kan begränsas så
långt som möjligt. På Gotland och i nuvarande Övre Norrlands
militärområde föreslås att civilanställda som berörs av
införandet av utbildningen av mobiliserings- och
förplägnadsvärnpliktiga enbart avvecklas genom naturlig avgång.

Frågan om värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst
tas upp i två motioner.

Motionärerna i motion Fö313 (s) framhåller i yrkande 1 att
behovet av att upprätta särskilda förband för mobiliserings- och
förplägnadstjänst inte är styrkt och att påbörjad produktion av
förbanden bör stoppas. I motionen framförs att armén saknar
fullgoda skäl att enbart direktrekrytera värnpliktiga till dessa
förband. Armén borde omgående, framhålls det, ta till vara dels
värnpliktiga som kan föras över från fältförbanden och
merbehovsutbildningen inom marinen, dels personal från
frivilligorganisationerna samt samtliga civilanställda som går
att krigsplacera. Motionärerna påpekar att enligt
värnpliktslagen enbart de värnpliktiga som behövs för
försvarsmaktens krigsorganisation och fredstida beredskap skall
tas ut till utbildning. Rekryteringen strider enligt
motionärerna mot denna lag. Alla civilanställda som blivit
uppsagda bör snarast få sina uppsägningar återkallade. I yrkande
2 föreslås att om behov föreligger bör en särskild
försöksverksamhet startas för värnpliktigas utbildning inom
områdena mobilisering och förplägnad. I yrkande 3 föreslår
motionärerna att den av riksdagen tidigare godkända
försöksverksamheten av verkstads- och förrådsvärnpliktiga
snarast redovisas.

Motionärerna i Fö7 (s) påpekar att utbildning av värnpliktiga
för mobiliserings- och förplägnadstjänst nu genomförs i huvudsak
i enlighet med regeringens uppdrag till Chefen för armén den 10
december 1992. Detta trots att försvarsutskottet vid
behandlingen av frågan framhöll att volymen och de närmare
förutsättningarna för att utnyttja dessa värnpliktiga i
krigsorganisationen samt utbildningens innehåll borde beslutas
först sedan Pliktutredningen hade lämnat sina förslag.
Motionärerna framhåller vidare att försvarsutskottet förutsatte
att regeringen utan tidsspillan skulle återkomma till riksdagen
med beslut i frågan. Så skedde alltså inte innan regeringen gav
arméchefen i uppdrag att genomföra nämnda utbildning.
Motionärerna menar att utskottet ännu inte fått det av utskottet
begärda beskedet om utbildningsvolymen för mobiliserings- och
förplägnadsvärnpliktiga och i ett läge med den största
arbetslösheten i landet i modern tid är det angeläget att inte i
onödan öka antalet arbetslösa. De ekonomiska vinsterna för
försvaret av att ersätta civilanställda med värnpliktiga
ifrågasätts av motionärerna. Regeringens förslag bör därför
enligt motionärerna avslås och alla civilanställda som blivit
uppsagda till följd härav bör snarast få sina uppsägelser
återkallade.

Utskottet har i tidigare sammanhang behandlat frågan om
värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst. Sålunda
framhöll utskottet i betänkande 1991/92:FöU12 att värnpliktiga i
mobiliserings- och förplägnadstjänst kan accepteras på villkor
att utbildningen utgår från krigsorganisationens behov.

Utskottet framhöll vidare:

Volymen och de närmare förutsättningarna för dessa
värnpliktigas utnyttjande i krigsorganisationen samt
utbildningens innehåll bör dock beslutas först sedan
Pliktutredningen lämnat sina förslag. Utskottet förutsätter att
regeringen utan tidsspillan återkommer till riksdagen i frågan.

Utskottet förordade vidare bifall till en förlängning av
grundutbildningstiden till nio månader för dessa värnpliktiga.

Utskottet kan konstatera att de riktlinjer som enligt
propositionen bör gälla för värnpliktiga i mobiliserings- och
förplägnadstjänst i huvudsak följer Pliktutredningens
synpunkter, bl.a. vad avser utnyttjande av civilanställda och av
merbehovsutbildade kockar inom marinen samt förlängning av
uppsättningstiden till 15 år.

Utskottet kan vidare konstatera att regeringen av
arbetsmarknadsmässiga skäl anser att i utsatta delar av landet
civilanställda skall avvecklas enbart genom naturlig avgång.
Utskottet anser att sådana motiv finns vad gäller Övre Norrlands
militärområde medan övervägande beredskapsskäl på Gotland gör
att samma lösning bör väljas där. Utskottet utgår i detta
sammanhang från att de lokala personalminskningsmålen inte
överflyttas på andra kategorier anställda.

Inför utskottet har redovisats utvecklingen av
värnpliktsvolymerna under de närmaste utbildningsåren. Enligt
utskottet är det angeläget att dessa volymer så snart som
möjligt anpassas till de jämkningar som blir följden av
regeringens förslag. Utskottet förutsätter att regeringen
återkommer vad avser dessa volymer med en redovisning till
riksdagen.

Utskottet har i övrigt inte något att invända mot vad
regeringen har anfört om värnpliktiga i mobiliserings- och
förplägnadstjänst. Det är utskottets uppfattning att regeringen
genom sin redovisning i propositionen nu tillgodosett
intentionerna i 1992 års försvarsbeslut i frågan. Utskottet
föreslår därför att riksdagen godkänner de riktlinjer som
föreslagits. Motionerna Fö7 (s) och Fö313 (s) bör sålunda
avslås.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande lagförslaget
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
värnpliktslagen (1941:967),

2. beträffande riktlinjer om värnpliktiga i mobiliserings-
och förplägnadstjänst
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1992/93:Fö7 och 1992/93:Fö313 godkänner regeringens
förslag.
res. (s)

Stockholm den 25 maj 1993

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Wiggo
Komstedt (m), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro
Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds),
Sven Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik
Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Sven-Olof Petersson (c), Åke
Carnerö (kds) och Bengt Lindqvist (s).

Reservation

Riktlinjer om värnpliktiga i mobiliserings- och
förplägnadstjänst (mom. 2)

Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Barbro Evermo Palmerlund,
Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Bengt
Lindqvist (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 4
börjar med "Utskottet kan konstatera" och slutar med "sålunda
avslås" bort ha följande lydelse:

Utbildning av värnpliktiga för mobiliserings- och
förplägnadstjänst genomförs nu i huvudsak i enlighet med
regeringens uppdrag till Chefen för armén den 10 december 1992.
Detta trots att försvarsutskottet vid behandlingen av frågan
framhöll att volymen och de närmare förutsättningarna för att
utnyttja dessa värnpliktiga i krigsorganisationen samt
utbildningens innehåll borde beslutas först sedan
Pliktutredningen hade lämnat sina förslag. Försvarsutskottet
förutsatte att regeringen utan tidsspillan skulle återkomma till
riksdagen med förslag i frågan. Så skedde alltså inte innan
regeringen gav arméchefen i uppdrag att genomföra nämnda
utbildning.

När nu förslaget kommer som en del i proposition 1992/93:228
är de värnpliktiga redan inkallade och arbetar tillsammans med
de civilanställda som är uppsagda på grund av att värnpliktiga
skall överta deras arbetsuppgifter.

Trots att regeringen accepterar en del av de alternativ till
nyrekrytering som Pliktutredningen föreslagit har den inte
angivit hur det påverkar antalet som årligen skall
grundutbildas.

Regeringen anger att det arbetsmarknadspolitiska läget gör det
angeläget att försöka lindra effekterna för de civilanställda av
att mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga införs. På
Gotland och i nuvarande Övre Norrlands militärområde skall
berörda civilanställda därför enbart avvecklas genom naturlig
avgång. Det allvarliga läget gäller tyvärr hela landet, varför
utskottet anser det motiverat att förfara på samma sätt
överallt. Särskilt vill utskottet peka på den speciella
situationen i Nedre Norrlands militärområde. I en första version
från regeringen omfattades även Nedre Norrlands militärområde av
förslaget om avveckling av civilanställda genom naturlig avgång,
frånsett Gävleborgs län. Utskottet konstaterar att situationen
på arbetsmarknaden i Nedre Norrlands militärområde är betydligt
sämre än på Gotland och minst lika bekymmersam som i Övre
Norrlands militärområde. Som exempel kan anföras att
arbetslösheten i Sollefteå och i Östersund är betydligt högre än
i Umeå, Boden och på Gotland. Enligt utskottets mening finns det
ingen anledning att särskilja Nedre Norrlands militärområde från
Övre Norrlands militärområde i detta hänseende.

Riksdagen har ännu inte fått det begärda beskedet om
utbildningsvolymen för mobiliserings- och
förplägnadsvärnpliktiga. I ett läge med den största
arbetslösheten i landet i modern tid är det angeläget att inte i
onödan öka antalet arbetslösa. De förmodade ekonomiska vinsterna
för försvaret av att ersätta civilanställda med värnpliktiga har
starkt ifrågasatts, medan de negativa samhällsekonomiska
konsekvenserna i form av ökade kostnader för
arbetslöshetsunderstöd, förtidspensionering och omskolning kan
beläggas.

Utskottet anser därför att regeringens förslag bör avslås och
alla civilanställda som blivit uppsagda till följd härav bör
snarast få sina uppsägelser återkallade.

Det anförda innebär att utskottet föreslår att riksdagen, med
bifall till motionerna Fö7 (s) och Fö313 (s) och med avslag på
proposition 1992/93:228 i den del som rör mobiliserings- och
förplägnadsvärnpliktiga, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande riktlinjer om värnpliktiga i mobiliserings-
och förplägnadstjänst
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö7 och
1992/93:Fö313 och med avslag på propositionen i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Förslag till
Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Bilaga