Vägverket, Banverket och miljön

Betänkande 1999/2000:TU4

Trafikutskottets betänkande 1999/2000:TU04

Vägverket, Banverket och miljön

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1999/2000

TU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas Riksdagens revisorers
förslag 1999/2000:RR2 angående Vägverket, Banverket
och miljön samt tre motioner som väckts med
anledning av förslaget.

Revisorerna har i sin granskning av hur Vägverket
och Banverket hanterar miljöaspekter vid
investeringar i vägar och järnvägar funnit brister.
Det gäller bl.a. att många miljöaspekter inte följs
upp i planerna på ett tillfredsställande sätt.
Revisorerna framhåller att miljöaspekterna måste
finnas med under hela planeringsprocessen. Enligt
revisorerna bör också miljöeffekterna av färdiga
projekt följas upp bättre och kvaliteten på
miljökonsekvensbeskrivningarna höjas.

Utskottet konstaterar att utvecklingen av
trafiksystemet i syfte att uppnå en hållbar
utveckling kräver att miljöfrågorna ges en
tillfredsställande behandling. Utskottet anser att
revisorernas granskning ger ett värdefullt
beslutsunderlag och föreslår i ett enigt betänkande
att riksdagen med anledning av revisorernas förslag
och aktuella motioner ger regeringen till känna att
fortsatta insatser krävs för att utveckla
planeringsprocessen.

Riksdagen revisorers förslag

I Riksdagens revisorers förslag 1999/2000:RR2
angående Vägverket, Banverket och miljön föreslås
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad revisorerna har anfört om

- miljöaspekterna under planeringsprocessen,
-
- uppföljning av miljöeffekter av färdiga projekt,
-
- miljökonsekvensbeskrivningarnas kvalitet.
-

Motionerna

1999/2000:T2 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) vari
yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen återkommer
med förslag till ändring av miljöbalken, väglagen
och lagen om utbyggnad av järnväg som innebär att
miljömålen skall vara styrande vid utbyggnad av
infrastruktur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att miljömålen och
de transportpolitiska målen skall vara styrande vid
den strategiska infrastrukturplaneringen,

3. att riksdagen begär att regeringen återkommer
med förslag till lagändringar som gör länsstyrelser
respektive regionala miljödomstolar till
tillståndsmyndigheter enligt miljölagstiftningen för
infrastrukturinvesteringar enligt vad som anförts i
motionen,

4. att riksdagen begär att regeringen återkommer
med förslag om lagstiftning om obligatoriskt
kontrollprogram för miljöeffekter av tillståndsgivna
vägar och banor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att berörda
myndigheter skall tillföras erforderlig kompetens
och resurser för att klara ovanstående nya
uppgifter,

6. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
arbetsgrupp som utarbetar skärpta riktlinjer för
miljökonsekvensbeskrivningar för investeringar i
infrastruktur enligt vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om auktorisering av
miljökonsulter.

1999/2000:T3 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kvaliteten på
miljökonsekvensbeskrivningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
miljökonsekvensbeskrivningar som beslutsunderlag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beaktande av
miljöaspekterna från planering och projektering till
genomförande.

1999/2000:T4 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Banverket och
Vägverkets miljöledningssystem skall certifieras
enligt ISO eller EMAS,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utse en
oberoende miljörevisor för framtida
infrastrukturprojekt tills certifiering av ISO eller
EMAS registrerats.

Utskottet

1 Inledning

Riksdagens revisorer har på eget initiativ granskat
hur Vägverket och Banverket hanterar miljöaspekter
vid investeringar i vägar och järnvägar.
Granskningen har inriktats på hur
planeringsprocessen fungerar i praktiken, speciellt
när det gäller miljökonsekvensbeskrivningarnas roll
i samband med verkens arbete med arbetsplaner
respektive järnvägsplaner. Även verkens uppföljning
av miljöaspekter har belysts i granskningen.
Resultatet av granskningen har redovisats i
rapporten Vägverket, Banverket och miljön
(1998/99:6).

Vägverkets och Banverkets investeringsplanering kan
delas in i två etapper, nämligen först strategisk
planering och därefter fysisk planering.

Strategisk planering

Vägverkets och Banverkets strategiska planering
syftar till att konkretisera vilka investeringar som
behöver göras för att uppfylla de transportpolitiska
målen. Med underlag från bland annat trafikverken
utformar regeringen en proposition med förslag till
övergripande riktlinjer för utbyggnad av
infrastrukturen. Riksdagen beslutar mot bakgrund av
regeringens förslag om investeringsinriktning och
ekonomiska planeringsramar för en tioårsperiod.
Regeringen beslutar därefter om direktiv till
Vägverkets och Banverkets arbete med tioåriga
investeringsplaner. Vid urvalet av investeringar som
skall tas med i planerna skall den
samhällsekonomiska lönsamheten vara vägledande.
Vägverket och Banverket redovisar i sina
tioårsplaner en strategisk miljöbedömning av de
föreslagna investeringsåtgärderna. Verkens förslag
till planer går ut på remiss och regeringen
fastställer planerna. Regeringen redovisar därefter
planerna för riksdagen och dessa utgör grund för
budgetpropositionen och för den fortsatta fysiska
planeringen av projekten.

Fysisk planering

Den fysiska planeringen av ett projekt kan delas in
i fyra olika delar: förstudie,
vägutredning/järnvägsutredning,
arbetsplan/järnvägsplan och bygghandlingar.

Verkens planeringsprocess inleds med förstudien.
Här skall förutsättningar för den fortsatta
planeringen studeras samt behov och konflikter
belysas. När förstudien utarbetas skall samråd ske
med berörda länsstyrelser, kommuner, ideella natur-
och miljöskyddsföreningar och berörd allmänhet.

En vägutredning/järnvägsutredning skall genomföras
när det i förstudien har klarlagts att man behöver
utreda alternativa sträckningar för vägen/järnvägen.
Utredningarna skall innehålla en
miljökonsekvensbeskrivning, MKB, och andra uppgifter
som är nödvändiga för att utvärdera och välja
alternativ. Om länsstyrelsen i förstudien har
beslutat att projektet kan antas medföra betydande
miljöpåverkan skall Vägverket och Banverket samråda
med övriga statliga myndigheter, berörda kommuner
och organisationer samt berörd allmänhet. Samrådet
skall avse lokalisering och utformning samt
innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen. När en
miljökonsekvensbeskrivning har upprättats skall den
kungöras och hållas tillgänglig för allmänheten som
får tillfälle att yttra sig innan länsstyrelsen
godkänner den. Länsstyrelsens godkännande skall avse
kvaliteten på beskrivningen. Större väg- och
järnvägsprojekt skall enligt 17 kap. 1 § miljöbalken
tillåtlighetsprövas av regeringen. Prövningen skall
ske på basis av väg/järnvägs-utredningen.

Arbetsplanen/järnvägsplanen skall ligga till grund
för om Vägverket eller Banverket får tillgång till
den mark som behövs för det planerade projektet. Vid
utarbetandet av planen skall samråd ske med berörda
fastighetsägare och myndigheter samt med andra som
kan ha väsentligt intresse av saken. Vägverket och
Banverket skall även i detta skede upprätta en
miljökonsekvensbeskrivning som skall godkännas av
länsstyrelsen. I de fall länsstyrelsen under
förstudien har beslutat att projektet kan antas
medföra betydande miljöpåverkan skall
miljökonsekvensplanen föregås av ett utökat samråd,
om det inte skedde i utredningsskedet. Den godkända
miljökonsekvensplanen skall fogas till planen som
sedan skall ställas ut, normalt i tre-fyra veckor.
Verken skall bemöta inkomna anmärkningar i en
promemoria. Leder någon erinran till en större
förändring i planen krävs en ny utställelse. I så
fall måste länsstyrelsen godkänna den reviderade
miljökonsekvensplanen. Därefter skall Vägverket och
Banverket samråda med länsstyrelsen om planens
slutliga form. Om länsstyrelsen samtycker
fastställer Vägverkets eller Banverkets huvudkontor
planen. Allmänheten har möjlighet att överklaga
fastställelsebeslutet. Ärendet går då till
regeringen för prövning. Om länsstyrelsen och verken
är oeniga går ärendet direkt till regeringen för
prövning. När planen vunnit laga kraft är markägaren
skyldiga att upplåta den mark som behövs för vägen
eller järnvägen.

Under bygghandlingsskedet utarbetas de tekniska
handlingar som krävs för att den planerade vägen
eller järnvägen skall kunna byggas.

2 Övergripande miljö- och transport-
politiska utgångspunkter

2.1 Motionsförslag

Karin Svensson Smith m.fl. (v) framhåller i motion
T2 att den ekologiska omställningen av transportsek-
torn kräver att man utgår från miljömålen vid alla
beslut som rör trafikåtgärder. Därmed kan det visa
sig att den bästa åtgärden många gånger är att över
huvud taget inte investera i ny eller utbyggd
infrastruktur utan att i stället satsa på "mjuka
åtgärder". Det kan till exempel vara
samhällsplanering som begränsar transportbehovet,
effektivare kollektivtrafik, information och bättre
utnyttjande av existerande transporter som till
exempel samlastning av gods och kombicentraler.
Därför är det av yttersta vikt att de
transportpolitiska målen och miljömålen vägs in från
allra första början i den strategiska infra-
strukturplaneringen, dvs. i regeringens proposition
och riksdagens beslut som ger underlag för direktiv
till Vägverkets och Banverkets tioåriga invester-
ingsplaner. Mot denna bakgrund begärs att regeringen
återkommer med förslag till ändring av miljöbalken,
väglagen och lagen om utbyggnad av järnväg som
innebär att miljömålen skall vara styrande vid
utbyggnad av infrastruktur (yrkande 1). Motionärerna
framhåller vidare att miljömålen och de
transportpolitiska målen skall vara styrande vid den
strategiska infrastrukturplaneringen (yrkande 2).

2.2 Utskottets ställningstagande

Genom riksdagens beslut år 1998 är det övergripande
målet för transportpolitiken att säkerställa en
samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar
transportförsörjning för medborgarna och
näringslivet. Det innebär att samhällets agerande på
trafikområdet skall bidra till en socialt,
kulturellt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar
utveckling. En sådan utveckling förutsätter
ekonomisk tillväxt, goda levnadsförhållanden för
alla, en levande kultur, ett bevarat kulturarv och
en utveckling som ryms inom de ekologiska ramarna.

Som motionärerna påtalar har
investeringsplaneringens utformning stor betydelse
för arbetet med att uppnå ett hållbart samhälle.
Utskottet vill därför erinra om att den nya
transportpolitiken betonar att den långsiktiga
planeringen av transportsystemets utveckling i högre
grad än tidigare bör ses som en helhet där trafiken
är slutprodukten och åtgärder inom infrastrukturen
är ett medel bland andra för att nå de
transportpolitiska målen. Det kan - som belyses i
motion T2 (v) - innebära att andra åtgärder än
trafikinvesteringar kan vara mer ändamålsenliga för
att uppnå ett hållbart trafiksystem.

När det gäller investeringsplaneringen för den
nuvarande planeringsperioden 1998-2007 har riksdagen
lagt fast att utgångspunkten för trafikverkens
infrastrukturplaner skall vara att
transportinfrastrukturen skall främja ett
miljöanpassat och trafiksäkert transportsystem samt
bidra till tillväxt och sysselsättning i alla delar
av landet. Utskottet avser att senare i vår
återkomma till frågan om riktlinjer för
investeringsplaneringen i samband med behandlingen
av regeringens aviserade förslag till inriktning av
åtgärder i transportinfrastrukturen för åren
2002-2011.

Utskottet vill även hänvisa till att regeringen den
22 december 1999 tillsatt en parlamentarisk kommitté
för uppföljning av miljöbalken. I kommitténs uppdrag
ingår att följa tillämpningen av miljöbalken och vid
behov föreslå en reformerad lagstiftning som
ytterligare kan säkerställa att miljömålen uppnås.

Med hänvisning till det anförda är utskottet inte
nu berett att gå in på de frågor som tas upp i
motionen. Utskottet återkommer till
investeringsplaneringens inriktning senare i vår.
Utskottet avstyrker därför motion T2 (v) yrkandena 1
och 2.

3 Vägverket, Banverket och miljön

3.1 Revisorernas förslag

Hur miljöaspekterna beaktas under beslutsprocessen

Revisorerna redovisar i sin granskningsrapport att
en studie av Vägverkets arbetsplaner och Banverkets
järnvägsplaner visar att många miljöaspekter som
diskuteras i miljökonsekvensbeskrivningarna inte
beaktas i planerna på ett tillfredsställande sätt.
Revisorerna ser därför en risk för att viktiga
miljöfrågor glöms bort och att miljöåtgärder lämnas
utanför den formella prövningsprocessen. Vidare
finns risk för att miljökonsekvensbeskrivningarna
blir betraktade som beslutshandlingar, när de i
själva verket endast skall vara beslutsunderlag.

Revisorerna har funnit att Vägverket och Banverket
har inlett ett arbete för att ta fram tydligare
riktlinjer för hur miljöaspekter skall redovisas i
planerna och bygghandlingarna. Av remissvaren på
revisorernas granskningsrapport framgår att
förändringar som kan påverka miljön kan uppstå även
efter det att bygghandlingarna har upprättats t.ex.
vid upphandlingen av entreprenader. Revisorerna
anser att det är viktigt att länsstyrelser och
kommuner kan följa hanteringen av miljöfrågorna även
i detta skede.

Revisorerna föreslår mot denna bakgrund att
regeringen ger Vägverket och Banverket i uppdrag att
upprätta tydliga riktlinjer för hur miljöaspekter
skall behandlas om ett projekt ändras efter det att
en plan har fastställts. Vidare anser revisorerna
att regeringen bör återkomma till riksdagen med
information om resultatet av Vägverkets och
Banverkets arbete för att beakta och tydligare
redovisa miljöaspekter i planerings-, projekterings-
och upphandlingsskedena vid investeringar i vägar
och järnvägar.

Uppföljning av färdiga projekts miljöeffekter

Revisorerna konstaterar i sin granskningsrapport att
Vägverket och Banverket saknar rutiner för att följa
upp väg- och järnvägsinvesteringars miljöeffekter
efter det att anläggningarna har tagits i drift.
Endast ett fåtal uppföljningsstudier har
publicerats. Vägverket eller Banverket har heller
inga system för att ta till vara och sprida de
kunskaper som uppföljningarna ger.

Revisorerna understryker därför betydelsen av att
verken följer upp sina investeringar i större
utsträckning. Den kunskap som uppföljningarna ger
kan användas både för att vidta korrigerande
åtgärder och för att förbättra bedömningen av
miljöaspekter i framtida projekt. Revisorerna anser
att verken bör se till att resurser för uppföljning
av ett projekt avsätts redan när projektets budget
bestäms. Formerna för uppföljningen bör verken
bestämma tillsammans med länsstyrelserna i samband
med att planerna fastställs. Revisorerna utgår från
att verken rapporterar resultatet av uppföljningarna
till berörd länsstyrelse eller kommun och att dessa
ser till att verken vidtar nödvändiga korrigerande
åtgärder.

Revisorerna föreslår att regeringen undersöker
behovet av tydligare riktlinjer för
uppföljningsverksamheten och att regeringen ger
Vägverket och Banverket i uppdrag att tillsammans
upprätta ett system för erfarenhetsåterföring.
Enligt revisorerna bör regeringen vidare se till att
resultaten av verkens uppföljningar är tillgängliga
för både myndigheter och allmänhet.

Miljökonsekvensbeskrivningarnas kvalitet

Revisorerna anser i sin granskningsrapport att det
är viktigt att Vägverket och Banverket har bra
beslutsunderlag. Först då kan man i
planeringsprocessen göra noggranna avvägningar
mellan olika intressen. Ett av de viktigaste
beslutsunderlagen är miljökonsekvensbeskrivningarna.
Resultatet av en enkät som revisorerna har skickat
till alla länsstyrelser visar att Banverkets
miljökonsekvensbeskrivningar ofta inte anses hålla
tillräckligt hög kvalitet. Vägverkets
miljökonsekvensbeskrivningar anses däremot i regel
vara bra. Vissa länsstyrelser anser dock att
kvaliteten ofta varierar och att även Vägverkets
miljökonsekvensbeskrivningar kan ha stora brister.

Revisorerna menar att miljökonsekvensbeskrivningar
inte bara skall ses som dokument. Den process som
leder fram till ett färdigt dokument är också
viktig. Revisorerna framhåller vidare att Vägverket
och Banverket bör dra nytta av varandras kunskaper
och erfarenheter i större utsträckning när det
gäller utveckling av miljökonsekvensbeskrivningarnas
kvalitet. I utvecklingsarbetet bör även
länsstyrelser, kommuner och konsulter delta.

Revisorerna föreslår mot denna bakgrund att
regeringen ger Vägverket och Banverket i uppdrag att
tillsammans utveckla en strategi för att höja
miljökonsekvensbeskrivningarnas kvalitet och
kontrollera att miljökonsekvensbeskrivningarna
används på det sätt som statsmakterna har avsett.

3.2 Motionsförslag

Per-Richard Molén m.fl. (m) understryker i motion T3
vikten av att nödvändiga och berättigade väg- och
järnvägsdragningar kan accepteras och få legitimitet
även hos enskilda som drabbas negativt av projektens
genomförande. En förutsättning är då att samhället
kan påvisa att miljöaspekterna tas på allvar och att
myndigheterna har tillräcklig kompetens för att ta
fram allsidiga och högkvalitativa beslutsunderlag
bland annat i form av miljökonsekvensbeskrivningar.
Moderata samlingspartiet delar därför Riksdagens
revisorers uppfattning om att såväl Banverket som
Vägverket måste bli bättre på att hantera
miljöaspekterna vid väg- och järnvägsinvesteringar.

Johnny Gylling m.fl. (kd) framhåller i motion T4 att
ett väl fungerande miljöledningssystem möjliggör en
god inblick när det gäller miljöpåverkan samt en
granskning ur hållbarhetsperspektiv. I ett
miljöledningssystem enligt ISO eller EMAS finns en
inbyggd intern och extern miljörevision där målet är
att nå ständiga förbättringar. Motionärerna förordar
mot denna bakgrund att Banverket och Vägverket
certifierar sig enligt ISO eller EMAS (yrkande 1).
Regeringen bör vidare utse en oberoende miljörevisor
för infrastrukturprojekt fram till dess att en
certifiering har genomförts (yrkande 2).

Karin Svensson Smith m.fl. (v) begär i motion T2 att
regeringen återkommer med förslag till lagändringar
som gör länsstyrelser respektive regionala
miljödomstolar till tillståndsmyndigheter enligt
miljölagstiftningen för infrastrukturinvesteringar
(yrkande 3).

Motionärerna förordar vidare att, liksom för övrig
tillståndspliktig verksamhet enligt miljöbalken,
infrastrukturprojekt förses med ett kontrollprogram
där man kontinuerligt följer upp verksamhetens
miljöpåverkan och genomför åtgärder om det visar sig
nödvändigt (yrkande 4).

I motionen understryks även behovet av att berörda
parter har god kompetens. Motionärerna anser att om
länsstyrelser och regionala miljödomstolar skall
kunna hantera de nya uppgifterna på ett
tillfredsställande sätt behöver kunskap och
kompetens tillföras liksom ytterligare resurser
(yrkande 5).

Enligt motionen bör inte Banverket och Vägverket
själva vara ansvariga för att ta fram riktlinjer för
sitt miljöarbete. Det gäller att skilja på rollerna
som exploatör och kontrollmyndighet. Revisorernas
förslag till nya riktlinjer för verkens hantering av
miljöeffekter föreslås därför utarbetas av en
arbetsgrupp bestående av Naturvårdsverket och
representanter för olika länsstyrelser i samråd med
de berörda verken (yrkande 6).

Motionärerna framhåller slutligen att det i dag
förekommer att seriösa konsulter som gör ambitiösa
miljökonsekvensbeskrivningar där man pekar på
allvarliga miljöbrister kopplas bort från sitt
arbete. Uppdragsgivaren kan också beställa en ny
miljökonsekvensbeskrivning om man inte är nöjd med
den som gjorts. För att råda bot på dessa problem
föreslås att en auktorisering av processen för
miljökonsekvensbeskrivningar stimuleras (yrkande 7).

3.3 Utskottets ställningstagande

Allmänna utgångspunkter

Enligt 1998 års transportpolitiska beslut gäller att
transportsystemets utformning och funktion skall
anpassas till krav på en god livsmiljö för alla, där
natur och miljö skyddas för skador. Vidare gäller
att en effektiv hushållning med energi, mark, vatten
och andra naturresurser skall främjas. Utskottet
anser mot denna bakgrund att Riksdagens revisorers
granskning om hur Vägverket och Banverket hanterar
miljöaspekter vid investeringar i vägar och
järnvägar är betydelsefull. Omställningen av
trafiksystemet i syfte att uppnå en hållbar
samhällsutveckling kräver att miljöfrågorna ges en
tillfredsställande behandling. Det är därför enligt
utskottets mening värdefullt att riksdagen genom
revisorernas förslag har fått ett underlag för
fortsatta överväganden om hur planeringsprocessen
kan vidareutvecklas.

Utskottet konstaterar att miljöfrågorna under
senare år har fått större utrymme i Vägverkets och
Banverkets planeringsprocess. Som framgår av
revisorernas granskning kvarstår dock brister. Det
gäller hur miljöaspekterna beaktas under hela
processen, miljöuppföljningen av färdiga
trafikprojekt och miljökonsekvensbeskrivningarnas
kvalitet. Utskottet delar därmed den uppfattning som
Per-Richard Molén m.fl. (m) ger uttryck för i motion
T3 nämligen att såväl Banverket som Vägverket måste
bli bättre på att hantera miljöaspekter vid väg- och
järnvägsinvesteringar.

Enligt vad utskottet fått veta pågår för närvarande
inom Vägverket och Banverket ett omfattande arbete
som syftar till att förbättra behandlingen av
miljöaspekter i infrastrukturplaneringen. Det gäller
bl.a. en översyn av handböcker och föreskrifter för
miljökonsekvensbeskrivningar samt införande av
miljöledningssystem och regler för miljöuppföljning.
Bakgrunden till detta arbete är den nya
transportpolitikens mål om en hållbar utveckling och
krav på ett förbättrat beslutsunderlag. Den 1
januari 1999 har också miljöbalken trätt i kraft med
följdändringar i väglagen och lagen om byggande av
järnväg. Detta har inneburit utökade och skärpta
krav på miljökonsekvensbeskrivningar, att
miljöaspekterna kommer in i ett tidigare
planeringsskede samt att de har större tyngd än
tidigare.

Utskottet vill vidare hänvisa till att regeringen
nyligen har tillsatt en parlamentarisk kommitté med
uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken
och lämna förslag till nödvändiga reformer.
Kommittén skall också följa upp
miljökonsekvensbeskrivningar och överväga om
anläggandet av järnvägar, vägar och allmänna
farleder skall prövas av miljödomstol i stället för
av de trafikverk som är ansvariga för sakområdet.
Reglerna och arbetet med miljöredovisningar
förändras således samtidigt som ett nytt
utredningsarbete nyligen har påbörjats.

Miljöaspekternas beaktande under beslutsprocessen

Utskottet delar revisorernas uppfattning att
miljökonsekvensbeskrivningar är ett betydelsefullt
instrument vid arbetet med investeringsplaneringen.
För att beskrivningarna skall kunna fungera som
avsett är det viktigt att de håller hög kvalitet. I
likhet med revisorerna anser utskottet att hänsyn
måste tas till miljöaspekterna under hela
beslutsprocessen. Det innebär att riktlinjer bör
finnas för hur miljöaspekter skall behandlas om ett
projekt ändras efter det att en plan har
fastställts. Utskottet vill i sammanhanget erinra om
att enligt väglagen finns bestämmelser om åtgärder
vid avvikelser från arbetsplanen. Motsvarande regler
finns i lagen om byggande av järnväg.

Enligt revisorernas mening bör regeringen ge
Vägverket och Banverket i uppdrag att upprätta
riktlinjer för hur miljöaspekter skall behandlas om
ett projekt ändras efter det att en plan har
fastställts. I motion T2 av Karin Svensson Smith
m.fl. (v) yrkande 6 föreslås att riktlinjerna bör
utformas av en arbetsgrupp bestående av
Naturvårdsverket och representanter för olika
länsstyrelser i samråd med de berörda verken.
Utskottet är för sin del inte berett att i detalj
föreskriva hur det förutsatta beredningsarbetet
skall utformas. Det ankommer i första hand på
regeringen att besluta härom. Avgörande är
slutresultatet, nämligen att miljöaspekterna ges en
tillfredsställande behandling under hela
planeringsprocessen. I likhet med revisorerna anser
utskottet vidare att regeringen bör återkomma till
riksdagen med information om arbetet med att beakta
och tydligare redovisa miljöaspekter i planerings-,
projekterings- och upphandlingsskedena vid
investeringar i vägar och järnvägar.

Uppföljning av färdiga projekts miljöeffekter

Investeringar i trafikens infrastruktur har i många
fall långsiktiga konsekvenser för
samhällsstrukturen. Det innebär att beslutsfattandet
till stora delar måste grundas på bedömningar och
prognoser. För att denna beslutsmodell skall kunna
fungera ändamålsenligt krävs en väl fungerande
uppföljnings- och utvärderingsverksamhet. Utskottet
har mot denna bakgrund tidigare i olika sammanhang
understrukit behovet av att investeringar i
trafikens infrastruktur följs upp och utvärderas.
Utskottet delar därför revisorernas uppfattning att
behovet av tydligare riktlinjer för uppföljning av
miljöeffekter bör undersökas och att ett system för
erfarenhetsåterföring bör upprättas. Som revisorerna
framhåller bör resultatet av verkens uppföljningar
vara tillgängligt för både myndigheter och
allmänhet. Enligt utskottets mening bör regeringen
närmare överväga hur uppföljningsarbetet kan
vidareutvecklas.

I sammanhanget kan nämnas att Vägverket den 12
december 1999 har utfärdat rekommendationer för
miljöuppföljning av vägprojekt (Publ. 1999:159).
Rekommendationerna avser bl.a. utarbetande av
uppföljningsprogram, metoder för mätning, beräkning
och inventering, hur resultat skall redovisas,
bearbetas och användas samt ansvar, roller och
samråd i uppföljningsarbetet.

Beträffande förslaget i motion T2 av Karin Svensson
Smith m.fl. (v) yrkande 4 om att införa ett
obligatoriskt kontrollprogram vill utskottet hänvisa
till vad revisorerna anfört om att regeringen bör
undersöka behovet av eventuella lagändringar eller
andra tydligare riktlinjer för att skapa
uppföljningsrutiner och för att tydliggöra
myndigheternas olika roller. Utskottet har ingen
annan uppfattning.

Miljökonsekvensbeskrivningarnas kvalitet

I likhet med revisorerna anser utskottet att
miljökonsekvensbeskrivningarnas kvalitet bör höjas
och att de bör följas upp och beaktas under hela
planerings- och projekteringsfasen.

Miljöledningssystem och miljörevisor

Utskottet delar den uppfattning som redovisas i
motion T4 av Johnny Gylling m.fl. (kd) nämligen att
väl fungerande miljöledningssystem kan möjliggöra en
god inblick i infrastrukturprojekts miljöpåverkan
samt förbättra en granskning ur
hållbarhetsperspektiv. Det finns ett stort intresse
såväl inom privat som offentlig sektor att införa
miljöledningssystem.

Enligt vad utskottet fått veta pågår för närvarande
ett omfattande arbete inom såväl Banverket som
Vägverket med att införa miljöledningssystem.
Banverkets avsikt är att arbetet skall föras så
långt att en certifiering är möjlig. Beslut om
certifiering av olika verksamheter kommer att
avgöras efter en bedömning av kostnad och nytta.
Beträffande Vägverket kan nämnas att regeringen
genom regleringsbrev för budgetåret 2000 har gett
verket i uppdrag att införa miljöledningssystem.
Uppdraget skall vara slutfört år 2003. Av
regleringsbrevet framgår vidare att Vägverket skall
rapportera om utvecklingen av verkets
miljöledningssystem i en särskild rapport i enlighet
med de riktlinjer som regeringen beslutar om i annat
sammanhang.

Utskottet anser att införande av
miljöledningssystem kan vara en viktig åtgärd i
syfte att effektivisera och förbättra miljöarbetet.
Utskottet förutsätter att regeringen i samband med
den årliga uppföljningen av investeringsplaneringen
redovisar det fortsatta arbetet med att införa
miljöledningssystem inom Banverket och Vägverket.

I samma motion föreslås vidare att oberoende
miljörevisorer tillsätts för infrastrukturprojekt
till dess att en miljöcertifiering kan ske.
Utskottet förutsätter att med de åtgärder för att
bl.a. förbättra kvaliteten och uppföljningen av
miljöfrågor som tidigare redovisats kommer syftet
med motionen att tillgodoses. Utskottet vill vidare
tillägga att såväl Banverket som Vägverket har
fristående internrevisioner som för närvarande byggs
ut för att bl.a. förstärka insatserna av en
oberoende kontroll på miljöområdet.

Tillståndsmyndigheter för infrastrukturinvesteringar

I motion T2 (v) yrkande 3 föreslås att länsstyrelser
respektive miljödomstolar blir tillståndsmyndigheter
enligt miljölagstiftningen för
infrastrukturinvesteringar i stället för de verk som
är ansvariga för sakområdet. Motsvarande förslag har
tidigare väckts av den s.k. tunnelkommissionen som
tillkallades med anledning av det som inträffat vid
tunnelbygget genom Hallandsåsen (SOU 1998:137).

Utskottet anser att en bredare analys av
planeringsprocessen bör göras i samband med att
tillämpningen av miljöbalken och andra nya regler
som rör planeringsprocessen utvärderas. Så kommer
också att ske. I direktiven till den nyligen
tillsatta parlamentariska kommittén med uppdrag att
utvärdera miljöbalken ingår att närmare utreda denna
fråga (dir. 1999:109). I avvaktan på pågående
beredning är utskottet inte berett att vidta någon
åtgärd med anledning av motionsförslaget.

Kompetens och resursfrågor

Utskottet anser det viktigt, som framhålls i motion
T2 (v) yrkande 5, att berörda myndigheter har god
kompetens och tillräckliga resurser för sitt
miljöarbete. Utskottet bedömer att revisorernas
förslag är väl ägnade att höja kompetensen hos
myndigheterna och skapa förutsättningar för en
tillfredsställande bevakning av miljöfrågorna i
planeringsprocessen. Detta gäller exempelvis
förslaget att sprida erfarenheter av uppföljningar
av genomförda trafikinvesteringars miljöeffekter.

Utskottet vill vidare hänvisa till att revisorerna
i sin granskningsrapport framhåller att verken bör
se till att resurser för uppföljning avsätts redan
när projektets budget bestäms. Utskottet delar denna
uppfattning. Kostnaden för uppföljning är i
förhållande till projektkostnaden liten, oftast
långt mindre än en procent av denna kostnad. I vad
mån särskilda medel krävs för att höja kompetensen
är detta en fråga som närmast bör bedömas inom ramen
för normal statlig budgetberedning.

Auktorisation av miljökonsulter

Utskottet övergår slutligen till förslaget i motion
T2 (v) yrkande 7 om att stimulera en auktorisering
av processen för miljökonsekvensbeskrivningar.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten
av att miljökonsekvensbeskrivningarna har god
kvalitet. Enligt utskottets mening kommer skärpta
krav från trafikverken som uppdragslämnare
tillsammans med en god kvalitativ granskning från
länsstyrelserna att leda till att kvaliteten på
beslutsunderlaget förbättras. Vidare kan nämnas att
den nyligen tillsatta parlamentariska kommittén för
att utvärdera miljöbalken skall bedöma såväl
regelverk som kvalitet på konsekvensbeskrivningar.
Utskottet anser därmed att något särskilt initiativ
från riksdagens sida för närvarande inte behövs.

Sammanfattande ställningstagande

Av det anförda följer att utskottet i likhet med
revisorerna anser att miljöaspekterna bör finnas med
under hela planeringsprocessen, att uppföljning av
färdiga projekts miljöeffekter bör förbättras samt
att miljökonsekvensbeskrivningarnas kvalitet bör
höjas. Regeringen bör bedöma i vilka former det
fortsatta utvecklingsarbetet för att förbättra
hanteringen av miljöaspekter vid investeringar i
vägar och järnvägar bör ske. Utskottet förutsätter
att regeringen snarast för riksdagen redovisar
resultatet av detta arbete. Utskottet förutsätter
vidare att de frågor som tas upp i motionerna T2 (v)
yrkandena 3-7, T3 (m) och T4 (kd) kommer att
övervägas inom ramen för det fortsatta arbetet. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande övergripande miljö- och
transportpolitiska utgångspunkter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:T2 yrkandena 1 och 2,

2. beträffande Vägverket, Banverket och
miljön

att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag
och motionerna 1999/2000:T2 yrkandena 3-7,
1999/2000:T3 och 1999/2000:T4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 15 februari 2000

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Sven
Bergström (c), Jarl Lander (s), Johnny Gylling (kd),
Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Lars Björkman
(m), Monica Green (s), Inger Segelström (s), Stig
Eriksson (v), Tuve Skånberg (kd), Lars Gustafsson
(kd), Birgitta Wistrand (m), Mikael Johansson (mp),
Kenth Skårvik (fp), Jan-Evert Rådhström (m),
Christina Axelsson (s) och Sture Arnesson (v).