Utländska förvärv av fast egendom

Betänkande 1992/93:LU15

Lagutskottets betänkande 1992/93:LU15

Utländska förvärv av fast egendom

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation
• Bilaga 1

1992/93
LU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1992/93:71 om
utländska förvärv av fast egendom. Regeringens förslag innebär
att de nuvarande generella begränsningarna i rätten för
utlänningar, utländska juridiska personer och andra s.k.
kontrollsubjekt att här i landet förvärva fast egendom
avskaffas. Genom en särskild lag föreslås dock att en viss
förvärvskontroll behålls för fastigheter som är avsedda för
fritidsändamål. Den föreslagna reformen är en följd av Sveriges
åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet).

Utskottet behandlar i betänkandet också två med anledning av
propositionen väckta motioner. I den ena motionen (c) yrkas
att nuvarande generella förvärvskontroll skall bibehållas, att
förvärvskontrollen av fritidshus skall vara mer restriktiv samt
att jordförvärvslagstiftningen skall skärpas. I den andra
motionen (nyd) yrkas avslag på regeringens förslag om fortsatt
förvärvskontroll för fritidsfastigheter såvitt gäller
EES-medborgare.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Sydsvenska
handelskammaren.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker
bifall till motionerna.

Till betänkandet har fogats en reservation (nyd).

Propositionen

I proposition 1992/93:71 föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) att riksdagen antar i propositionen
framlagda förslag till

1. lag (1992:000) om tillstånd till vissa förvärv av fast
egendom,

2. lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

3. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m.,

4. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),

5. lag om ändring i lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa
bulvanförhållanden.

Över lagförslagen 1--3, 4 (delvis) och 5--6 har Lagrådets
yttrande inhämtats.

Lagförslagen har intagits i bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

1992/93:L7 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att utländska köp av fritidshus
skall vara restriktiva i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen beslutar skärpa jordförvärvslagen i enlighet
med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar behålla nuvarande begränsningar för
utländska köp av mark ur säkerhetssynpunkt och för att
säkerställa skyddet för Sveriges naturtillgångar och vår rätt
till ekonomiskt självbestämmande, i enlighet med vad som anförts
i motionen.

1992/93:L8 av Richard Ulfvengren och John Bouvin (nyd) vari
yrkas att riksdagen avslår den del av proposition 1992/93:71 som
går ut på att begränsa möjligheten för medborgare i land inom
EES att förvärva fastigheter i Sverige avsedda för
fritidsändamål.

Utskottet

Regler om kontroll av utländskt inflytande över mark och
naturtillgångar har funnits i Sverige sedan lång tid. Nu
gällande bestämmelser i ämnet finns i lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom m.m. Enligt reglerna i den
lagen får s.k. kontrollsubjekt förvärva fast egendom här i
landet endast efter särskilt tillstånd (förvärvstillstånd).
Med kontrollsubjekt avses främst utländska medborgare, utländska
rättssubjekt och svenska bolag som inte har utlänningsförbehåll
i bolagsordningen. Undantag från kravet på förvärvstillstånd
görs dock för bl.a. vissa familjerättsliga förvärv. I syfte att
avskaffa de hinder för utländska etableringar i Sverige som
tidigare förelåg har en lagändring genomförts som innebär att
från den 1 januari 1992 görs undantag även för förvärv av
egendom som är taxerad som hyreshusenhet eller industrienhet.

Den allmänna regeln enligt lagstiftningen är att
förvärvstillstånd i princip skall meddelas, om det inte finns
något hinder mot det med hänsyn till landets försvar eller
säkerhet, egendomens lämplighet för avsett ändamål eller andra
allmänna intressen eller med hänsyn till förvärvarens
förhållanden. För fastigheter som är avsedda för
fritidsändamål finns vidare en särskild bestämmelse. Denna
anger att förvärvstillstånd skall vägras om förvärvet sker för
fritidsändamål och egendomen är belägen inom ett område där
efterfrågan på fritidsfastigheter är så betydande att det på
grund därav finns risk för stegring av fastighetsvärdena. Om
förvärvaren tidigare har varit svensk medborgare eller på annat
sätt har en särskild anknytning till Sverige, gäller dock inte
denna särskilda bestämmelse. Bestämmelsen har i sak varit
gällande sedan år 1975. Den tillkom mot bakgrund av att
utländska medborgare i ökad omfattning hade förvärvat
fritidsfastigheter i Sverige. Detta ansågs kunna medföra risk
för prisstegringar i särskilt attraktiva fritidsområden, vilket
i sin tur innebar försämrade möjligheter för dem som var bosatta
i Sverige att skaffa sig fritidshus (se prop. 1975:65, bet.
LU27).

I proposition 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) framhölls (se del II bilaga 2) att
Sveriges närmande till EG föranleder en omfattande avreglering
av utländska medborgares rätt att förvärva fast egendom här i
landet. Utgångspunkten härvid är det av EG:s ministerråd år 1988
antagna s.k. kapitalliberaliseringsdirektivet (88/361/EEG).

Kapitalliberaliseringsdirektivet innebär en långtgående
utvidgning av rätten för invånare och juridiska personer i en
EG-stat att placera kapital och förvärva egendom i en annan
EG-stat. Enligt direktivet skulle varje medlemsstat senast den 1
juli 1990 ha avskaffat lagregler som diskriminerar invånare och
juridiska personer från andra EG-stater bl.a. när det gäller
förvärv av fast egendom och företag. Några medlemsstater har
dock fått anstånd t.o.m. år 1992. I ett särskilt avseende,
nämligen när det gäller förvärv av fastigheter för
fritidsändamål, medger direktivet att medlemsstaterna under en
inte närmare fastställd övergångstid får underlåta att
liberalisera sin lagstiftning. I artikel 6.4 föreskrivs sålunda
att befintlig nationell lagstiftning om förvärv av "secondary
residences" får behållas till dess ministerrådet antar
ytterligare bestämmelser på området. I artikeln anges vidare att
den bestämmelsen inte inverkar på tillämpligheten av andra
bestämmelser i EG-rätten. Av EG-medlemsstaterna är det endast
Danmark som i sin nationella lagstiftning har kvar särskilda
restriktioner för andra än landets egna invånare vid förvärv av
fastigheter för fritidsändamål. Så som direktivet är utformat
kan nya sådana restriktioner inte införas i något annat land som
nu är medlem i EG.

I Danmark finns sedan lång tid lagstiftning som begränsar
rätten att förvärva fast egendom. Den danska lagstiftningen
utgår generellt från att personer som inte har hemvist i Danmark
och som inte heller tidigare under sammanlagt fem år har haft
hemvist i landet måste ha justitieministerns tillstånd för att
få förvärva fast egendom. Tillståndspliktiga är också juridiska
personer som inte har säte i Danmark. I en särskild lag som
tillkom i samband med Danmarks tillträde till EG (lov om
erhvervelse af fast egendom for så vidt angår visse
EF-statsborgere och EF-selskaber) föreskrivs lättnader för vissa
EG-medborgare och EG-bolag i förhållande till den allmänna
förvärvslagstiftningen. Enligt denna särskilda lag behövs det
inte något förvärvstillstånd för EG-medborgare som har
anställning i Danmark eller har s.k. EG-uppehållsbevis eller som
har etablerat sig eller avser att etablera sig i Danmark för att
bedriva en självständig verksamhet i landet. Tillstånd behövs
inte heller för bolag som har bildats enligt lagstiftningen i
någon annan EG-stat men som bedriver eller avser att bedriva
verksamhet i Danmark. Liberaliseringen i förhållande till den
generella förvärvslagstiftningen gäller emellertid bara sådan
egendom som antingen skall användas som nödvändig helårsbostad
åt förvärvaren eller vars åtkomst är en förutsättning för att
bedriva verksamhet i landet. För fritidsfastigheter görs alltså
inte något undantag från det allmänna kravet på
förvärvstillstånd.

Inom Justitiedepartementet upprättades i november 1991
promemorian (Ds 1991:76) Utländska förvärv av fast egendom, vari
det -- som ett led i den pågående anpassningen av den svenska
lagstiftningen till det regelverk som gäller inom EG --
föreslogs att det generella kravet på förvärvstillstånd för
utländska förvärv av fastigheter skulle avskaffas. När det
gäller förvärv av fastigheter som är avsedda för fritidsändamål
anfördes i promemorian att det kan finnas skäl att även i
framtiden ha kvar någon form av förvärvskontroll för personer
som inte är bosatta här i landet liksom också för utländska
juridiska personer. Mot bakgrund av att sådana restriktioner
inte är oförenliga med EG:s rättsregler redovisades i
promemorian -- utan något ställningstagande i frågan -- ett
lagförslag som visade hur nya regler på detta område skulle
kunna utformas.

På grundval av promemorian föreslås i förevarande proposition
att de nuvarande begränsningarna i rätten för utlänningar,
utländska juridiska personer och andra s.k. kontrollsubjekt att
här i landet förvärva fast egendom i huvudsak avskaffas.
Dessutom föreslås en särskild lag som innebär att en viss
förvärvskontroll behålls i fråga om sådana fastigheter som är
avsedda för fritidsändamål. I propositionen föreslås också en
-- från EES-anpassningen fristående -- ändring angående
bosättningskravet i jordförvärvslagen.

Utskottet behandlar till en början förslaget om
avskaffande av det generella kravet på förvärvstillstånd
för utländska förvärv av fast egendom. Förslaget innebär att
förvärvsrestriktionerna upphävs inte bara i förhållande till
rättssubjekt i EFTA- och EG-länder utan även i förhållande till
rättssubjekt i övriga länder.

Birgitta Hambraeus (c) motsätter sig i motion L7 att det
generella kravet på förvärvstillstånd för utländska medborgare
avskaffas. Enligt motionären är säkerhetsaspekterna av ett
sådant upphävande inte tillräckligt övervägda. Det är vidare
enligt motionären angeläget att skyddet för Sveriges
naturtillgångar också i fortsättningen kan säkerställas liksom
vår rätt till ekonomiskt självbestämmande. Mot denna bakgrund
begärs i yrkande 3 att riksdagen beslutar att behålla nuvarande
begränsningar för utländska förvärv av fast egendom.

Utskottet kan -- i likhet med vad utskottet anförde i sitt
yttrande 1992/93:LU1y över proposition 1991/92:170 om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) -- konstatera att ett
bibehållande av de generella restriktionerna beträffande
utländska medborgares förvärv av fast egendom inte är förenligt
med Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet, och en avreglering
inom EES-området måste således komma till stånd. Däremot
nödvändiggör EES-avtalet i och för sig inte att Sverige också
avskaffar förvärvsrestriktionerna gentemot rättssubjekt i länder
utanför EES-området. Som framhålls i propositionen skulle det
dock inte vara möjligt att behålla restriktionerna oförändrade
gentemot dessa länder. Detta beror på att Sverige på grund av
sitt medlemskap i OECD har en allmän förpliktelse
att vidta liberaliserande åtgärder i princip likformigt gentemot
alla OECD-länder. Denna förpliktelse följer av regeln om
"progressive liberalisation" i OECD:s
kapitalliberaliseringsstadga. En diskriminering av
utanförstående länder skulle också stå i strid med de strävanden
inom EG som framgår av en i EG:s kapitalliberaliseringsdirektiv
intagen avsiktsförklaring om att samma grad av liberalisering
som gäller inom Gemenskapen bör eftersträvas också gentemot
tredje land.

Vad särskilt gäller frågan om förvärvslagstiftningens
betydelse för landets försvar och säkerhet vill utskottet erinra
om att riksdagen redan hösten 1991 beslutade upphäva de
förvärvsrestriktioner som tidigare fanns i lagen om utländska
förvärv av svenska företag m.m. (se prop. 1991/92:71, bet.
NU15). Detta innebär att utländska rättssubjekt med verkan från
den 1 januari 1992 utan särskilt tillstånd kan förvärva även
sådana företag som äger svenska fastigheter. I samma
lagstiftningsärende ändrades också lagen om utländska förvärv av
fast egendom m.m. så att tillstånd enligt den lagen inte längre
behövs för förvärv av fast egendom som är taxerad som
hyreshusenhet eller industrienhet. Någon möjlighet att av
säkerhetsskäl förhindra utländska förvärv av sådana fastigheter
finns alltså numera inte. Mot denna bakgrund kan inte heller
hänsynen till rikets säkerhet och försvar anses utgöra något
hinder mot de nu föreslagna lagändringarna.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till
propositionen i nu behandlad del och avstyrker bifall till
motion L8 yrkande 3.

När det sedan gäller frågan om förvärv av
fritidsfastigheter föreslås i propositionen en särskild lag
som innebär att viss förvärvskontroll behålls i fråga om sådana
fastigheter som är avsedda för fritidsändamål. Kriteriet för om
ett förvärv fordrar tillstånd föreslås vara att förvärvaren inte
är fast bosatt här i landet och inte heller tidigare har haft
hemvist här under minst fem år. Förvärvstillstånd skall dock
inte krävas om förvärvaren är gift med en person som inte
behöver tillstånd. Inte heller skall förvärvstillstånd krävas om
förvärvaren är gift med eller avkomling till överlåtaren. När
det gäller juridiska personer föreslås att förvärvstillstånd
inte erfordras, om de är bildade enligt svensk lagstiftning
eller i övrigt enligt svensk rättsordning. De fastigheter som
skall omfattas av den föreslagna lagen är sådan fast egendom som
är taxerad som småhusenhet eller lantbruksenhet. Om egendomen
förvärvas för annat än fritidsändamål skall förvärvstillstånd
meddelas. När det gäller förvärv av egendom inom de områden där
efterfrågan på fritidshus är ordinär eller liten föreslås att
även i utlandet bosatta personer normalt bör få
förvärvstillstånd också för fritidsändamål. Förutsättningen bör
dock vara att förvärvet inte strider mot något väsentligt
allmänt intresse. Om förvärvet inte strider mot något väsentligt
allmänt intresse skall förvärvstillstånd ändå vägras om
egendomen förvärvas för fritidsändamål och är belägen inom ett
område där efterfrågan på fritidsfastigheter är så betydande att
det på grund därav finns risk för en stegring av
fastighetsvärdena. Detta gäller dock inte om förvärvaren har
särskild anknytning till Sverige. Sammanfattningsvis torde
förslaget innebära att möjligheterna för utomlands bosatta
personer att förvärva fritidsfastigheter i Sverige i praktiken
blir oförändrade.

Propositionen har i denna del föranlett två motionsyrkanden.
Birgitta Hambraeus (c) begär i motion L7 yrkande 1 att riksdagen
beslutar att Sverige inför lika stränga restriktioner för
utländska köp av fritidshus som gäller i Danmark. I motion L8 av
Richard Ulfvengren och John Bouvin (nyd) begärs att riksdagen
avslår propositionens förslag såvitt gäller begränsning av
möjligheten för EES-medborgare att förvärva fastighet för
fritidsändamål i Sverige.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redovisningen av EG:s
kapitalliberaliseringsdirektiv och EES-avtalet utesluter avtalet
inte att tillstånd också i fortsättningen kan krävas för förvärv
av fritidsfastigheter.

När det gäller behovet av att ha kvar begränsningar i rätten
att förvärva fritidsfastigheter delar utskottet den uppfattning
som förs fram i propositionen, nämligen att det fortfarande är
en fullt rimlig tanke att förvärv av fritidsfastigheter som är
belägna inom särskilt priskänsliga områden skall få göras endast
av dem som bor här i landet och av utomlands bosatta personer
med särskild anknytning till Sverige. Därvidlag bör enligt
utskottets mening inte någon åtskillnad göras beroende på om
förvärvaren är bosatt inom eller utanför EES-området.

Till bilden hör också att det kan förutsättas att våra
nordiska grannländer Norge och Finland -- i likhet med Danmark
-- kommer att behålla en förvärvsprövning för sina
fritidsfastigheter. Som framhålls i propositionen bör också
Sverige -- för att undvika obalans och brist på enhetlighet i
regelsystemen i de nordiska länderna -- ta till vara den
möjlighet som finns för att behålla nationella
förvärvsrestriktioner för fritidsfastigheter. Det sagda innebär
dock inte att den svenska lagstiftningen bör överensstämma med
den som redan finns i Danmark. Tvärtom finner utskottet att det
är angeläget att den svenska lagen utformas mer generöst än den
danska.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i nu
behandlad del och avstyrker följaktligen bifall till motionerna
L7 yrkande 1 och L8.

Som ovan nämnts föreslås i propositionen också en ändring i
jordförvärvslagen. Ändringen rör bosättningskravet och
innebär att den tid inom vilken en förvärvare av en
lantbruksfastighet i vissa fall skall ha bosatt sig på
fastigheten förlängs från sex till tolv månader.

Utskottet har ingen erinran mot propositionen i denna del.
I sammanhanget behandlar utskottet också yrkande 2 i motion L7
av Birgitta Hambraeus (c), vari begärs att jordförvärvslagen
skärps för att uppnå lokal kontroll över ägande och brukande av
marken.

Utskottet kan konstatera att vid förvärv av jordbruksfastighet
gäller särskilda bestämmelser om förvärvstillstånd enligt
jordförvärvslagen. Genom de av riksdagen under våren 1991
beslutade ändringarna i jordförvärvslagen (se prop. 1990/91:155,
bet. JoU26, rskr. 346) skedde en omfattande avreglering av
förvärvsprövningen av lantbruksegendom. Lagändringarna trädde i
kraft den 1 juli 1991. Enligt utskottets mening saknas det
anledning att återgå till en skärpt reglering av förvärv av
sådan egendom. Utskottet avstyrker således bifall till motion L7
yrkande 2.

Mot de delar av propositionen som inte berörts särskilt har
utskottet ingen erinran. Utskottet har dock observerat att det i
regeringens lagförslag 3 (se bilaga 1 till betänkandet, s. 13)
inte har uppmärksammats att 2 § fått en ny lydelse genom lagen
(1992:506) om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m. (prop. 1992/93:160, bet. BoU22, rskr. 293).
Utskottet lägger därför i bilaga 2 fram ett med hänsyn härtill
justerat lagförslag avseende 2 §.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utländska förvärv av fast egendom
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:L7 yrkandena 1 och
3 samt motion 1992/93:L8 antar regeringens förslag till
dels lag (1992:000) om tillstånd till vissa förvärv av
fast egendom,
dels lag om ändring i förköpslagen (1967:868),
dels lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m. med den ändringen att 2 § erhåller av
utskottet i bilaga 2 framlagda förslag till lydelse,
dels lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),
dels lag om ändring i lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m.m.,
dels lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa
bulvanförhållanden,
res. (nyd)

2. beträffande skärpt jordförvärvslagstiftning
att riksdagen avslår motion 1992/93:L7 yrkande 2.

Stockholm den 26 november 1992

På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Inger
Hestvik(s), Bengt Kronblad(s), Bertil Persson (m), Gunnar
Thollander(s), Richard Ulfvengren (nyd), Lena Boström(s),
Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s),
Hans Stenberg (s), Karin Pilsäter (fp) och Stina Eliasson(c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Utländska förvärv av fast egendom (mom. 1)

Richard Ulfvengren (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Som framgår" och slutar med "och L8." bort ha följande
lydelse:

Med hänsyn främst till att ett bibehållande av de generella
restriktionerna för utländska förvärv av fast egendom inte är
förenligt med EES-avtalet har utskottet ovan tillstyrkt att det
generella kravet på förvärvstillstånd avskaffas.

När det sedan gäller frågan om utländska förvärv av
fritidsfastigheter vill utskottet framhålla följande. EG:s
kapitalliberaliseringsdirektiv föreskriver att gällande inhemsk
lagstiftning avseende förvärv av fritidsbostäder får
upprätthållas intill dess ministerrådet antar ytterligare
bestämmelser för detta område. Av EG:s medlemsstater är det
endast Danmark som i sin nationella lagstiftning har särskilda
restriktioner för andra än landets invånare vid förvärv av
fritidsbostäder. Så som direktivet är utformat kan nya sådana
restriktioner inte införas i något annat land som nu är medlem i
EG.

Genom EES-avtalet har Sverige åtagit sig att införliva bl.a.
kapitalliberaliseringsdirektivet med svensk rätt. Som direktivet
är utformat utsluter EES-avtalet i och för sig inte
att Sverige tills vidare behåller kravet på förvärvstillstånd
för fritidsfastigheter. Enligt utskottets mening kan det dock av
flera skäl ifrågasättas om Sverige skall bibehålla sådana
restriktioner. Det kan inte uteslutas att
kapitalliberaliseringsdirektivet inom en snar framtid kommer att
ändras så att det inte längre medger vare sig Danmark eller
något EFTA-land att ha kvar begränsningar i rätten att förvärva
fritidsfastigheter. Vidare bör framhållas att om Sverige nu
skulle behålla sina förvärvsrestriktioner så får det till följd
att EG-medborgare inte fritt kan få förvärva fritidsfastigheter
i Sverige trots att svenskar fritt kan förvärva sådana
fastigheter i hela EG-området förutom i Danmark. En sådan
protektionistisk ordning ligger enligt utskottets mening
definitivt inte i linje med en strävan mot ett ökat europeiskt
samarbete.

Det i propositionen angivna huvudsakliga skälet för att
bibehålla en förvärvskontroll är att det finns behov härav för
att dämpa prisutvecklingen inom särskilt priskänsliga områden.
Utskottet kan för sin del inte finna att detta utgör något
bärande argument.

Sammanfattningsvis finner utskottet att det saknas anledning
att behålla förvärvsrestriktioner för fritidsfastigheter. Detta
gäller även gentemot medborgare utanför EES-området, eftersom
Sverige på grund av sitt medlemskap i OECD har en förpliktelse
att vidta liberaliserande åtgärder likformigt gentemot alla
OECD-länder.

Med det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag i nu
behandlad del.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande utländska förvärv av fast egendom
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:L8 och med
avslag på motion 1992/93:L7 yrkandena 1 och 3 dels avslår
regeringens förslag till
lag (1992:000) om tillstånd till vissa förvärv av fast
egendom,
lag om ändring i förköpslagen (1967:868),
lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa
bulvanförhållanden,
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m. med den ändringen att 2 § erhåller av
utskottet i bilaga 2 framlagda förslag till lydelse,
lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230) med den
ändringen att 3 § p. 6 utgår,
lag om ändring i lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m.m.,
dels ock antar av reservanten i bilaga 3 framlagda förslag
till
A) lag om upphävande av vissa lagar om utländska förvärv av
fast egendom,
B) lag om ändring i förköpslagen (1967:868),
C) lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa
bulvanförhållanden.

Propositionens förslag

Bilaga 1

Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m.
Bilaga 2

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

2 §1

Förvärvstillstånd fordras inte
1. om egendomen förvärvas från staten, kommun, landsting eller
kommunalförbund,
2. om staten, kommun, landsting, kommunalförbund, aktiebolag,
som helt ägs av kommun eller landsting, allmännyttigt
bostadsföretag, riksorganisation för bostadsrättsföreningar
eller regional sådan organisation är förvärvare,
2a. om egendomen förvärvas av en bostadsrättsförening och
föreningen har fattat beslut om förvärvet i den ordning som
föreskrivs i 9kap. 19§ bostadsrättslagen (1991:614),
3. om egendomen enligt medgivande av regeringen förvärvas för
kyrkligt ändamål eller fånget prövats enligt lagen (1988:183) om
förvaltningen av kyrklig jord,
4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning vilken enligt
lag eller enligt reglemente eller bolagsordning som regeringen
fastställt är skyldig att åter avyttra egendomen,
5. om förvärvaren är 5. om förvärvaren är
gift med överlåtaren och gift med överlåtaren och
inte heller om inte heller om
förvärvaren eller, förvärvaren eller,
när makar förvärvar när makar förvärvar
gemensamt, någon av dem gemensamt, någon av dem
är överlåtarens är överlåtarens
avkomling, allt under avkomling, allt under
förutsättning att förutsättning att
överlåtaren inte är överlåtaren inte är
skyldig att avyttra egendomen skyldig att avyttra egendomen
enligt 6§ eller enligt enligt 6 §,
3kap. 1§ lagen (1982:618)
om utländska förvärv
av fast egendom m.m.,
6. om förvärvet skall 6. om förvärvet sker
prövas enligt lagen om genom inrop på exekutiv
utländska förvärv av auktion.
fast egendom m.m., 7. om
förvärvet sker genom
inrop på exekutiv auktion.

1 Senaste lydelse 1992:506

Av reservanten framlagda lagförslag
Bilaga 3

A. Förslag till
Lag om upphävande av vissa lagar om utländska förvärv av fast
egendom

Härigenom upphävs
1. lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.,
2. lagen (1982:619) om införande av lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska företag och lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom m.m.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1992.

B. Förslag till
Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

Härigenom föreskrivs att i 7 och 12 §§ förköpslagen
(1967:868) uttrycket "lagen (1982:618) om utländska förvärv av
fast egendom m.m." skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1992.

C. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden

Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (1985:277) om vissa
bulvanförhållanden uttrycket "lagen (1982:618) om utländska
förvärv av fast egendom m.m." skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1992.