Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Utgiftsområde 5 Internationell samverkan

Betänkande 2001/02:UU1

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
11 december 2001

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

DOC
Utgiftsområde 5 Internationell samverkan(doc, 125 KB)
PDF
Bilaga: bet_200102_uu_1(pdf, 309 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2001/02:1 Utgiftsområde 5 Internationell samverkan

Beslut

Anslag till internationell samverkan (UU1)

Riksdagen godkände regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till internationell samverkan på totalt 1 162 miljoner kronor för 2002. De största anslagen rör bidrag till internationella organisationer (500 miljoner kronor), Nordiska ministerrådet (297 miljoner kronor) och fredsfrämjande verksamhet (152 miljoner kronor).
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 2
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2001-11-15
Justering: 2001-11-22
Trycklov: 2001-11-29
Reservationer: 2
Betänkande 2001/02:UU1

Alla beredningar i utskottet

2001-10-16, 2001-11-15

Anslag till internationell samverkan (UU1)

Utrikesutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till internationell samverkan på totalt 1 162 miljoner kronor för 2002. De största anslagen rör bidrag till internationella organisationer (500 miljoner kronor), Nordiska ministerrådet (297 miljoner kronor) och fredsfrämjande verksamhet (152 miljoner kronor).

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2001-12-10
Stillbild från Debatt om förslag 2001/02:UU1, Utgiftsområde 5 Internationell samverkan

Debatt om förslag 2001/02:UU1

Webb-tv: Utgiftsområde 5 Internationell samverkan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Göran Lennmarker (M)
Anf. 1 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Denna måndagmorgon ska vi tala om utgiftsområde 5. Det är lite ledsamt att tala om ut- giftsområde 5 just i år. Frågor som traditionellt har behandlats under detta utgiftsområde, nämligen frå- gan om Sveriges representation utanför landets grän- ser och frågan om Utrikesdepartementet i sin helhet, behandlas inte här längre. Ambassader, konsulat och delegationer som Sve- rige har utomlands är inte en fråga bara för UD självt eller för Regeringskansliet och för statsmakten utan lika mycket för hela Sverige. Det har att göra med Sveriges relationer med andra länder och internatio- nella organisationer och berör hela samhällslivet. Näringslivet, privatpersoner som reser, missionä- rer och andra har stor nytta av svensk representation utomlands. Därför är det beklagligt att hela den frå- gan de facto mera har kommit att bli regeringens eller Regeringskansliets ansvar. Vänsterpartiet och Miljö- partiet stöder tyvärr en ordning där man fattar beslut om Sveriges representation utomlands utan djupare överväganden. Beslutet om nedläggningen av ambassaderna i Lima, Tunis och Beirut och vid Heliga stolen är fel- aktigt enligt moderaterna och borgerligheten. Det var inte väl genomtänkt. Det får tråkiga konsekvenser för Sveriges relationer med de länderna. Vi är i en situation där Sverige får allt större för- pliktelser i Europa. Vi har anledning att bygga ut vår representation i de europeiska länderna till följd av att Europeiska unionen är i en process av utvidgning. Det är rimligt att Sverige är representerat i alla kandi- datländerna. Vi har därutöver en stark svensk närvaro av freds- bevarande karaktär på västra Balkan, vilket gör att det är nödvändigt att Sverige är representerat även där. Länderna öster om EU och kandidatländerna får allt större kontakter med Sverige och med EU. Det finns även därför anledning för Sverige att utöka sin repre- sentation i den riktningen. Vi har av utrikesministern blivit utlovade att Sve- rige ska öppna en ambassad i Vitryssland - något som vi moderater har strävat efter i fem år. Det är ett nära grannland som är en diktatur, och det finns an- ledning för Sverige att vara mycket aktivt där - inte minst för att främja de krafter som kämpar för demo- krati i detta olycksaliga land. Också i Kaliningrad är det angeläget med ett ge- neralkonsulat. Också det har utrikesutskottet blivit utlovat av utrikesministern. Jag hoppas att detta verkställs inom en snar fram- tid. Tyvärr har det hörts rykten - jag vet inte hur sanna de är - om att det skulle skjutas på framtiden. Jag hoppas att det kommer bättre besked i denna debatt. Men det faktum att vi får större ansvar i Europa innebär inte att Sveriges behov av kontakter utanför Europa minskar. Här ligger själva feltänkandet i rege- ringens hantering av Sveriges utrikesrepresentation. Om man bestämmer sig för en oförändrad ram inne- bär med nödvändighet Sveriges ökade engagemang i Europa att Sverige ska dra ned på sitt engagemang utanför Europa. Det är själva logiken i detta. Det är här det finns anledning att kritisera regeringen för brister i strategin. I en globaliserad värld ökar Sveriges kontakter med hela världen - med Latinamerika, Afrika, Asien och Oceanien. Vi bygger dessutom via EU upp en Medelhavsstrategi, som innebär att Sverige i princip bör vara närvarande i alla länder kring Medelhavet. Det gäller inte bara dem i norr, dvs. Europa, utan även Medelhavets södra och östra kust. I det perspektivet är det olyckligt att man lägger ned ambassaderna i Tunis och Beirut. Det gäller ock- så ambassaden i Lima. Peru är ett stort och viktigt land i Latinamerika. Det är snart bara Heliga stolen i Europa som har en utrikespolitik som avviker från EU:s. Den europeiska integrationen påverkar de facto också utrikespolitiken i kandidatländerna. Det finns alltså anledning att slå fast att man måste ha principer för Sveriges närvaro utomlands. Det kan inte bara vara en budgetfråga. Tror man att ambassader inte gör någon nytta kan man lägga ned dem med en klackspark, som har skett. Men det finns anledning att lägga fast principerna för Sveriges när- varo. Det gäller inte bara Europa, där vi i princip bör finnas i varje land - det kan finnas något undantag - utan också utanför Europa, där det inte finns någon anledning att dra ned på Sveriges närvaro i en tid av globalisering och ständigt intensifierade kontakter. Frågan är om inte tiden har kommit för riksdagen att lägga fast de principerna. Regeringen har inte hanterat dessa frågor väl. Det kanske finns anledning för riksdagen att ta ansvar för just dessa övergripande frågor. Låt mig slutligen, fru talman, yrka bifall till reser- vation 1 i betänkandet.
Holger Gustafsson (Kd)
Anf. 2 Holger Gustafsson (Kd)
Fru talman! Sveriges internationella engagemang har breddats och fördjupats under de senaste decenni- erna, och det har accelererat sedan 1995, då vi blev medlemmar av Europeiska unionen. Globaliseringen av politik och ekonomi har rivit många murar, och det ökar snabbt behovet av na- tionsgränsöverskridande samarbete. Globaliseringen har samtidigt ökat behovet av institutionaliserat sam- arbete mellan världens länder. Sverige deltar aktivt i FN, världshandelsorganisa- tionen WTO och många andra globala institutioner. Tillsammans utgör dessa ett globalt ramverk av in- stitutioner. Utan detta ramverk skulle det vara omöj- ligt för oss som litet och enskilt land att hantera ge- mensamma problem som miljöförstöring och organi- serad brottslighet, lösa militära konflikter och be- kämpa fattigdomen. Genom vårt EU-medlemskap har våra möjligheter att utöva inflytande på den globala arenan vuxit ofantligt. När Europa agerar är de europeiska länder- na gemensamt en av huvudrollsinnehavarna på den internationella scenen. Insikten om detta har lett till att Sverige deltar, och ofta rentav är drivande, i uppbyggnaden av en gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik. Utvecklingen av, och synen på, vår traditionella neutralitetspolitik har också gett oss större möjlighe- ter att delta i civil och militär krishantering i samar- bete med andra västliga demokratier. Vårt land, och folk, har blivit mindre isolerat och därmed kanske mindre övertygat om sin egen ofelbarhet. För de ytterlighetspartier på vänsterkanten som säger nej till EU, WTO och nutidsenlig internationell samverkan över huvud taget är situationen naturligt- vis bekymmersam. Det är förståeligt att de längtar tillbaka till den tid då Sverige ställde sig neutralt i kampen mellan demokrati och totalitära system. På det viset slapp man delta i omvärldens bekymmer. Fru talman! Det fördjupade internationella samar- betet minskar inte behovet av egna svenska kontakter i utlandet. Det är precis tvärtom. Mer än någonsin behöver Sverige sina känselspröt mot omvärlden för att odla kontakter, bygga broar och förstå vad som händer politiskt, ekonomiskt och inte minst kulturellt i vår omvärld. Därför är det både beklagansvärt och oroväckande att regeringen lägger ned fyra viktiga svenska ambassader: ambassaden vid Heliga stolen i Rom och ambassaderna i Tunis, Lima och Beirut. Detta gör man för att spara några futtiga miljoner. Regeringen har berövat Sverige fyra av sina politiska och ekonomiska utlandsetableringar. Kristdemokra- terna anser att regeringen har gjort en grov felbedöm- ning av svenska intressen i omvärlden. De fyra ambassaderna har varit viktiga hjälpmedel för Sverige både utrikespolitiskt och ekonomiskt. Inte minst har de förmedlat bilden av vårt land som enga- gerat för internationell fred och solidaritet. Heliga stolen intar naturligtvis en särställning bland de fyra. Vatikanen spelar en unik roll i världspolitiken då etiska och religiösa konflikter blir alltmer frekventa på världskartan. Den katolska kyrkans diplomatiska nätverk är synnerligen angeläget utifrån vårt nordiska perspektiv. Katolska kyrkan är som internationell medlare, biståndsgivare, informationskanal och poli- tiskt-kulturellt nätverk av allra största betydelse i sammanhanget. Därför är det inte konstigt att ned- läggningsbeslutet väcker bestörtning på många håll. Nedläggningen är ett diplomatiskt självmål vars kon- sekvenser kan bli mycket allvarliga. Kristdemokraterna motsätter sig med bestämdhet dessa nedläggningar. Vi har i vårt budgetalternativ skjutit till extra pengar till utgiftsområdet Rikets styrelse av just den anledningen. Vidare anser vi att det finns många samordningsmöjligheter i det svens- ka ambassadnätet att genomföra som också kan bidra till lägre kostnader utan att definitivt stänga fyra väl fungerande representationer. Fru talman! Kristdemokraterna ifrågasätter också regeringens beslut att flytta budgeten för utrikesför- valtningen till utgiftsområde 1, alltså Rikets styrelse. Det är ytterligare ett uttryck för den maktcentrering som regeringen Persson odlar. Det är svårt att undvi- ka misstanken att regeringen gör denna omflyttning för att slippa utrikesutskottets kompetenta kontroll av hur ambassader och utrikesförvaltning sköts. För- svagningen av riksdagens fackinflytande på utri- kesområdet är djupt olycklig. Kristdemokraterna anvisar i stället i sin motion U351 besparingar på 20 miljoner kronor, som fram- går av reservation 2 i utskottets betänkande. Det är besparingar vars politiska konsekvenser mer än väl kompenseras i vår alltmer utvecklade relation till Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik. Fru talman! Jag önskar därför yrka bifall till re- servation nr 2. Fru talman! Mänskliga rättigheter och principen om varje människas okränkbara värde måste ligga till grund för Sveriges relationer i utrikespolitiken. Den- na princip har fått ökad tyngd i utrikespolitiken i alltfler länder, vilket är en stor framgång och natur- ligtvis glädjande. Alltför länge sattes demokrati och mänskliga rät- tigheter på undantag också i svensk utrikes- och bi- ståndspolitik, ibland på grund av naivitet och okun- skap men också på grund av en arrogant människosyn som ligger i botten på socialismens företrädare. I dag finns mänskliga rättigheter som ett naturligt skydd för enskilda medborgare i utrikespolitiken i den demo- kratiska världen. Världssamfundet har också uppgra- derat folkrätten, inte bara som stöd för staters rättig- heter utan också som skydd för människors rättighe- ter. Militärt våld kan ibland vara ett nödvändigt medel för att förhindra mänskliga katastrofer. Det är ju ett sådant resonemang som har legat bakom Natos, EU:s och FN:s agerande på Balkan under senare år. Kristdemokraterna anser att denna utveckling av folkrätten är positiv. Universella rättigheter och etiska normer måste få en större plats i världspolitiken på bekostnad av kall intressepolitik från länder och re- gimer. Vi anser att regeringen på ett ännu tydligare sätt borde integrera mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik. Det handlar inte om att påtvinga andra länder en svensk eller en västerländsk samhällsmo- dell. Det handlar om att aldrig vika från vissa grund- läggande etiska principer, oaktat realpolitiska reso- nemang. Det handlar också om att inleda ett aktivt samar- bete med näringslivet för att företag som verkar i fattiga länder ska respektera mänskliga rättigheter och grundläggande arbetsrättigheter enligt International Labour Organisation, ILO. Regeringen bör framgent uppmuntra, understödja och kontrollera företagens användande av etiska uppförandekoder. Det är ett sätt att säkerställa att den ekonomiska globaliseringen håller sig inom moraliskt acceptabla spelregler. Ett annat viktigt sätt, som kristdemokraterna stöder, är att ta upp grundläggande arbetslivsnormer, exempelvis förbudet mot tvångsarbete, i framtida förhandlingar inom världshandelsorganisationen WTO samt att stärka ILO självt i förmågan att kontrollera hur med- lemsstaterna följer dess konventioner. Fru talman! Till sist vill jag säga att de principer som jag har berört anser kristdemokraterna vara vik- tiga fundament för planeringen, representationen och agerandet i svensk internationell förvaltning.
Lars Ohly (V)
Anf. 3 Lars Ohly (V)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på reservatio- nerna. Vänsterpartiet står helt bakom förslaget i det här betänkandet. Det som jag ska kommentera är ingenting som avhandlas i reservationerna. Det är inte heller det som de föregående talarna har tagit upp sin talartid med. Låt mig börja med partiöverläggningarna om Sve- riges utrikesrepresentation. Möjligtvis fanns det en majoritet bland partiföreträdarna i de överläggningar- na för att man skulle behålla åtminstone ambassader- na i Lima, Beirut och Tunis. De borgerliga partierna, främst Moderaterna, vägrade dock att utgå från den budget som fanns. Man sade: Vi har mer pengar. Vi har lagt till mer pengar till utrikesrepresentationen än vad majoriteten har gjort. Därför behöver vi inte ta ansvar för några som helst besparingar. Därmed ställde man sig helt vid sidan av all me- ningsfull diskussion om att verkligen försöka rädda de här tre ambassaderna. Moderaterna var mer intres- serade av plakatpolitik än av att påverka. Man kan säga att det för moderaterna var viktigare att markera mot regeringen än att rädda de hotade ambassaderna. För de hade visst kunnat räddas med den budget som finns. Det finns besparingsmöjligheter. Representa- tionen i Bryssel har vuxit enormt. Den lider nästan av elefantiasis. Antalet anställda på ambassaderna i de nordiska länderna visar på en viss överdimensione- ring, för att uttrycka sig milt. Det hade möjligtvis gått att samla en majoritet som regeringen, tror jag, hade haft svårt att bortse från. Däremot är vi inte överens om representationen vid Heliga stolen. Vänsterpartiet tycker att det var en besparing som var rimlig. Låt mig sedan kommentera Holger Gustafsson lite grann. Han talade, snabbt nedskrivet, om de extrema partier på vänsterkanten som är emot allt internatio- nellt samarbete och vill lägga ned EU och WTO. Fru talman! Därmed stänger Holger Gustafsson dörren till allt meningsfullt samtal. Det är tydligt att man inte kan bemöta i sak. Man kan inte argumentera mot t.ex. Vänsterpartiets åsikter och uppfattningar. Så svag står Holger Gustafsson i debatten att han är tvungen att pådyvla Vänsterpartiet åsikter som vi inte har och aldrig har haft, och han gör det för att få be- möta hjärnspöken i stället för att bemöta det vi sagt, det vi skrivit och det vi gjort. Det är beklagligt, fru talman. Det visar en ovilja att bryta olika åsikter, att verkligen debattera och diskutera. Vi är inte överens om allt, och det är nog nödvän- digt att vi för en öppen diskussion om de menings- skiljaktigheter vi har. Men att medvetet argumentera mot uppfattningar som en meningsmotståndare aldrig har framfört visar bara på en förfärande brist på in- tellektuell hederlighet.
Göran Lennmarker (M)
Anf. 4 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Det tragiska med Lars Ohlys resone- mang är att det blir ett nollsummespel. Om man inom befintlig ram ska börja prioritera mellan olika ambas- sader handlar det om huruvida vi ska lägga ned den eller den. Från moderat och övrigt borgerligt håll har vi menat att i en värld som blir mer globaliserad finns det anledning för Sverige att ha ökad närvaro både i och utanför Europa. Det måste vi erkänna. Det vore en något egenartad situation om vi skulle dra ned på vår diplomatiska närvaro i en tid när våra kontakter med alla världsdelar och praktiskt taget alla länder faktiskt ökar. Det är det som ligger till grund för både den mo- derata och den borgerliga synen: Sverige måste ha en samlad idé om hur vi ska vara representerade utom- lands. Förmodligen handlar det om att vi måste vara representerade på fler ställen, inte färre. Det är det som ligger bakom både vår position och den borgerli- ga positionen: Vi måste ha en politik och en strategi för Sveriges närvaro som kräver en ökad kostym. Där måste riksdagen nog komma in.
Lars Ohly (V)
Anf. 5 Lars Ohly (V)
Fru talman! Jag kan hålla med om att det är värt att diskutera hur principerna för utrikesrepresentatio- nen ska se ut även i framtiden. Det är också värt att diskutera eventuella nya ambassader eller konsulat i olika länder. Vi står också bakom det förslag som ett enigt utrikesutskott har lagt fram och som regeringen har sagt att man så småningom ska fullfölja, nämligen att inrätta en ambassad i Minsk. Men problemet med de partiöverläggningar vi ge- nomförde var ju att Moderaterna och de andra bor- gerliga partierna vägrade att utgå från den budget som fanns. Därmed gjorde man det omöjligt för majorite- ten och för regeringen att på ett meningsfullt sätt diskutera hur t.ex. ambassaderna i Beirut, Lima och Tunis skulle kunna räddas. Det var beklagligt, men det är ert ansvar.
Göran Lennmarker (M)
Anf. 6 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Men poängen är just att vi ansåg att det var viktigt att rädda alla fyra ambassaderna. Där- till menar vi att man ska ha en ambassad i Minsk, och det snart, och ett generalkonsulat i Kaliningrad. För- modligen behövs det också ökade åtaganden på andra håll i ett längre perspektiv. Då finns inte den möjlig- het som Lars Ohly anger, att man på något mirakulöst sätt skulle lyckas med konststycket att behålla fyra ambassader inom befintlig ram och ändå inte lägga ned på andra håll. Vi menar att det inte skulle vara ett nollsummespel utan att det finns anledning för Sveri- ge att finnas representerat på fler ställen i världen i en globaliseringens tid. Vi anser också att det är fel att som regeringen, med stöd av Vänsterpartiet, lägga över frågan om UD:s budget till utgiftsområde 1 och därmed de facto också minska riksdagens och utrikesutskottets infly- tande över de här frågorna. Tvärtom menar vi att det vore angeläget att lägga fast politiken för Sveriges närvaro utomlands på riksdagsnivå. Regeringen har ju inte klarat av att sköta det här på ett tillfredsställande sätt.
Lars Ohly (V)
Anf. 7 Lars Ohly (V)
Fru talman! Riksdagens inflytande över utgifts- område 1 är förhoppningsvis lika stort som det är över detta utgiftsområde. Men för att gå tillbaka till diskussionen om utri- kesrepresentationen menar jag att resultatet av ert resonemang blev att det enda möjliga beslutet var att lägga ned ambassader. Ni vill alltså utöka Sveriges utrikesrepresentation genom att börja med att minska den. Ni hade kunnat diskutera nedskärningar t.ex. på den enorma representationen i Bryssel. Ni var inte beredda att göra det. Resultatet blev nedläggning av fyra ambassader som ni säger er vilja rädda.
Viola Furubjelke (S)
Anf. 8 Viola Furubjelke (S)
Fru talman! Det här är en minst sagt yvig debatt. Den skulle ha förts långt tidigare. Jag har hört talare efter talare diskutera Sveriges utlandsrepresentation. Det är en fråga som är avgjord här i kammaren tidiga- re, när utgiftsområde 1 under KU behandlades. Vad det här betänkandet i stället handlar om är de rester under utgiftsområde 5 som ligger kvar på utrikesut- skottets ansvarsområde. Jag kan konstatera att det finns skillnader i upp- fattningar vad gäller anslagen till Svenska institutet. Kristdemokraterna säger härifrån talarstolen att det är viktigt att svenska värderingar, svenskt MR-tänkande och Sveriges höga profil blir väl kända i utlandet. Svenska institutet är ett utmärkt organ för att främja just den kunskapen och informationen. Men här drar Kristdemokraterna undan 6 miljoner kronor. Vi har ett annat anslag som handlar om att ge möjlighet för organisationer att bedriva studier och projekt om säkerhetsfrämjande frågor. Jag kan nämna att det under förra året var ett femtontal organisatio- ner som fick medel ur detta anslag. 78 mycket värde- fulla projekt genomfördes. Det bidrar till att svenska folket blir mer medvetet om vad t.ex. vår FN-politik innebär och vad Sverige står för i internationella sammanhang. Man blir också mer beredd att påverka den svenska politiken. Kd drar undan 4 miljoner kronor från detta anslag - och Moderaterna hela anslaget. De tycker inte att svenska organisationer ska ha möjlighet att göra detta med mindre än att de själva kan finansiera det med hjälp av medlemmarnas avgifter. Jag tycker att detta har stort värde, och därför har vi avstyrkt dessa mo- tioner. Ett annat anslag där Kristdemokraterna vill spara är det som går till Europainformation. Jag tror inte att svenska folket i dag är så kunnigt om Europafrågor att vi kan avstå från det informationsmaterial som produceras, de seminarier som genomförs, den webbplats som finns och den stimulans av debatten som vi alla är så betjänta av för att vi ska få en riktig och korrekt information om svensk Europapolitik. De 20 miljoner kronor som kd på det här sättet sparar tycker vi är väl använda pengar. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut och avslag på reservationerna.
Göran Lennmarker (M)
Anf. 9 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Jag vill säga två saker med anledning av vad Viola Furubjelke sade. Först vill jag ta upp det sistnämnda, nämligen an- slaget 5:10, som vi traditionellt vill avskaffa. Det hänger egentligen samman med vår principiella syn på föreningslivets finansiering. Vi menar att man inte ska ha specialdestinerade bidrag till föreningsliv från departement och myndigheter. Det ska vara samma spelregler som gäller för alla typer av föreningsliv, och man ska inte kunna välja att stödja det ena eller det andra. Det är inte en bra ordning om det civila samhället eller non-governmental organizations i praktiken blir beroende av vad regeringssidan gör för prioriteringar. Det är orsaken till att vi vill avskaffa det anslaget. De här föreningarna ska fungera som allt övrigt föreningsliv, på samma villkor, vare sig mer eller mindre. Sedan tyckte jag att Viola Furubjelke sade en mycket bra sak, nämligen att det här handlar om res- terna på utgiftsområde 5. Det är nog alldeles korrekt. Själva kärnan i utgiftsområdet har försvunnit. Nu har vi resterna kvar. Det viktiga ligger nu under ett annat utgiftsområde, och det innebär tyvärr att utrikesut- skottets möjligheter att hantera kärnan av Sveriges relationer till omvärlden i den här delen faktiskt har försvunnit.
Viola Furubjelke (S)
Anf. 10 Viola Furubjelke (S)
Fru talman! Jag kan bara konstatera att Göran Lennmarker bekräftar vad som står i reservationen och vad som är skrivet i motionen, att man effektivt vill ta död på ett stort antal organisationers verksam- het genom att dra in det bidrag från staten som de kan få för de projekt som de vill genomföra. Jag vet inte hur stor erfarenhet Göran Lennmarker har av föreningslivet i Sverige. Själv har jag sett det inifrån. Jag vet att man varken är beroende av staten eller får sina projekt bedömda utifrån de värderingar de ska framföra. Om de är korrekt genomförda och om de kan nå en bred publik är vad som räknas. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen använ- de under lång tid de här pengarna för att informera om svensk krigsmaterielexport, en fråga där de defi- nitivt inte delade regeringens syn. Det är ett exempel, jag skulle kunna ge många fler på mycket goda insat- ser. Det är bara att konstatera att de här organisatio- nerna inte skulle finnas om inte detta anslag och möj- ligheten till ett bidrag från regeringen fanns. När det gäller Göran Lennmarkers slutkläm kan jag bara konstatera att han själv abdikerade från den viktiga debatt som kunde ha förts här i kammaren när konstitutionsutskottet lade fram sitt betänkande.
Göran Lennmarker (M)
Anf. 11 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! När det gäller föreningarnas möjlig- het att verka är det, precis som Viola Furubjelke sä- ger, viktigt att vi har fria, engagerade föreningar som har olika ståndpunkter, kritiska och andra. Men po- ängen är väl att ska vi ha ett sådant föreningsliv ska det verka på egna meriter. Det stöd som ska ges från det allmänna ska ges på objektiv grund, inte på grundval av att man väljer ut att stödja vissa organi- sationer utifrån vissa kriterier. Därutöver är det naturligtvis viktigt att man har ett eget liv med många medlemmar. Jag har kanske en mer optimistisk tro på svenskt föreningsliv. Jag tror att föreningarna kan klara sig väl utan specialdestine- rade stöd från Utrikesdepartementet eller andra de- partement. När det gäller diskussionen om utrikesrepresenta- tionen kan det förvisso sägas att man kan delta i de- batten om Utgiftsområde 1. Bekymret är bara att möjligheten att göra prioriteringar inte finns där, därför att den ingår inte bara i Regeringskansliets utan i många andra delar av rikets styrelse. Poängen med att ha utrikesrepresentationen inom Utgiftsområ- de 5 är att man ser den som en del av Sveriges utri- kespolitik. Den möjligheten är tyvärr borta.
Viola Furubjelke (S)
Anf. 12 Viola Furubjelke (S)
Fru talman! Eftersom debatten inte handlar om ut- rikesrepresentationen ska jag inte kommentera den delen av frågan. Däremot kan jag konstatera att Göran Lennmarker sannolikt också är emot partistöd, presstöd och andra stöd till fri opinionsbildning i Sverige. Det följer av det resonemang som han förde om organisationerna.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2001-12-11
Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 1, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Bemyndigande att besluta om bidrag för fredsfrämjande verksamhet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2002, i fråga om ramanslaget 5:6 Fredsfrämjande verksamhet, besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 155 000 000 kr efter år 2002. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 utgiftsområde 5 punkt 1.
  2. Anslagen för 2002 under utgiftsområde 5 Internationell samverkan

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen anvisar, med de anslagsvillkor utskottet angivit, för budgetåret 2002 anslag inom utgiftsområde 5 Internationell samverkan i enlighet med kolumnen Utskottets förslag i efterföljande specifikation. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 utgiftsområde 5 punkt 2 samt avslår motionerna 2001/02:U343 yrkande 4 och 2001/02:U351 yrkande 13.
    • Reservation 1 (m)
    • Reservation 2 (kd)

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.