Utbildning i teckenspråk för vissa föräldrar, m.m.

Betänkande 1997/98:UbU4

Utbildningsutskottets betänkande 1997/98:UBU04

Utbildning i teckenspråk för vissa föräldrar m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1997/98
UbU4

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till utbildning i teckenspråk för
föräldrar till barn som är beroende av teckenspråk för kommunikation. Detta
innebär att statligt stöd lämnas till en sammanhållen utbildning bestående av
påbyggbara kurser och omfattande sammanlagt 240 timmar. Utbildningen skall
utformas i regional samverkan inom ramen för en av Statens skolverk fastställd
ramkursplan. Utbildningen införs successivt med början den 1 januari 1998.
Till betänkandet är fogat två reservationer. Moderaterna anser att en
utredning bör göras om behoven av och förutsättningarna för en utvidgning av
kretsen berättigade till utbildning i teckenspråk. Vänsterpartiet anser att
frågan om teckenspråk inom ramen för modersmålsundervisning bör utredas.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1996/97:162 Utbildning i teckenspråk för vissa
föräldrar m.m. föreslagit att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om
grunderna för statligt ekonomiskt stöd till utbildning i teckenspråk för
föräldrar till barn som är beroende av teckenspråk för kommunikation (avsnitt
5).

Motionerna

1996/97:Ub37 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning bör
genomföras om behoven av och förutsättningarna för att vidga den krets av
närstående till hörselskadade och döva barn som kan ges utbildning i
teckenspråk.
1996/97:Ub38 av Britt-Marie Danestig-Olofsson m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
teckenspråk som modersmål.

Utskottet

Inledning
Teckenspråket skiljer sig i flera avseenden från andra språk. Det är ett
visuellt/gestuellt språk med egen grammatik som utvecklats i samvaro mellan
döva. Teckenspråket uppfattas med synen och fungerar oavhängigt av ljud. Det
utförs med rörelser i händer, ögon, ansikte, mun, huvud och kropp.
Teckenspråket saknar skriftspråk. Det är inte ett internationellt språk utan
varje land har sitt nationella teckenspråk.
Inställningen till teckenspråk som språk har varierat. I början av 1970-
talet präglades kurser i teckenspråk av s.k. tecknad svenska i motsats till
vad man då kallade dövas teckenspråk. Teckenspråkets status som språk lades
fast i början av 1980-talet då språket infördes som första språk i läroplanen
för de statliga specialskolorna för döva. Detta innebar att skriven svenska
blev andraspråk.
Sedan mitten av 1960-talet har bl.a. Stockholms dövas förening haft kurser i
teckenspråk. Under 1980-talet skapades s.k. kunskapscentrer inom
specialskolornas upptagningsområden i syfte att vara regionala komplement till
det specialpedagogiska stödet som ges till elever med hörselskada i grund- och
gymnasieskola. Dessa centrer har alltsedan dess, i samverkan med den
pedagogiska hörselvården, kommunerna, organisationer och olika
utbildningsanordnare, spelat en aktiv roll vad gäller teckenspråkskurser för
bl.a. föräldrar. Utbildning i teckenspråk för vuxna på olika nivåer bedrivs av
flera olika utbildningsanordnare.
I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) regleras landstingens verksamhet inom
detta område. Landstingen skall bl.a. erbjuda habilitering. Inom ramen för
habilitering anordnar landstingen pedagogisk hörselvård, vilket innebär att de
utöver medicinsk habilitering också ger psykosocialt och pedagogiskt stöd. I
habiliteringsverksamheten ingår den första introduktionen i form av vägledning
för döva/hörselskadade barn och föräldrar i hemmet och introduktionsutbildning
i teckenspråk för föräldrar och ibland även andra anhöriga.
Staten har till betydande del finansierat kurser i teckenspråk för föräldrar
främst genom statsbidrag till folkbildningen, dvs. studiecirklar och
folkhögskolekurser, genom bidrag till berörda organisationer och genom kurser
vid statens skolor för vuxna. Staten har vidare gett särskilda bidrag till
uppbyggnaden av särskilda föräldrautbildningar, t.ex. den koncentrerade
teckenspråksutbildningen för föräldrar vid Solbacken på Värmdö och vid
Härnösands folkhögskola. För föräldrar som deltar i teckenspråksutbildning kan
ersättning utgå för kostnader för deltagarnas resor, uppehälle och för
inkomstbortfall enligt bestämmelserna i förordningen (1992:925) om
försöksverksamhet med studiesocialt stöd vid teckenspråksutbildning, det s.k.
TU-stödet. Ersättning för inkomstbortfall vid föräldrautbildning inom
landstingens pedagogiska hörselvård liksom vid föräldrakurser vid de statliga
specialskolornas kunskapscentrer kan ges enligt reglerna för tillfällig
föräldrapenning enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Regeringens förslag och bedömningar
Till grund för propositionen ligger den s.k. TUFF-utredningens betänkande TUFF
- TeckenspråksUtbildning För Föräldrar (SOU 1996:102) samt remissyttranden
över detta. Vidare har Statens skolverk i skrivelse den 23 februari 1996
lämnat underlag för regeringens bedömning i fråga om teckenspråk som kärnämne.
Regeringen föreslår att statligt stöd skall lämnas till en systematiserad
utbildning i teckenspråk (TUFF-utbildning) för föräldrar till barn som för
kommunikation är beroende av teckenspråk. Deltagarna förutsätts ha vissa
förkunskaper för tillträde till utbildningen. Syftet med TUFF-utbildningen
skall vara att ge föräldrarna sådana färdigheter att de på ett funktionellt
sätt kan använda teckenspråk i kontakt med sina barn och därmed främja barnets
utveckling. Föräldrar till yngre barn skall prioriteras, och utbildningen bör
genomföras under loppet av fyra år. Utbildningen skall vara sammanhållen,
bestå av påbyggbara kurser och omfatta 240 timmar om 60 minuter.
Utbildningen skall utformas i regional samverkan inom ramen för en av
Statens skolverk fastställd ramkursplan. Dessutom skall det finnas en
anordnare med hela landet som upptagningsområde. Statsbidrag skall lämnas för
kostnader för dels anordnandet av utbildningen, dels deltagandet i
utbildningen. Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) skall
besluta om och utbetala statsbidrag till utbildningsanordnare. Centrala
studiestödsnämnden (CSN) skall besluta om och utbetala bidrag till deltagarna
i utbildningen. Statens skolverk skall följa upp, utvärdera och utöva tillsyn
över utbildningen.
Utbildningen föreslås införas successivt med början den 1 januari 1998.
Regeringen beräknar att ca 900 föräldrar årligen kommer att omfattas av den
nya TUFF-utbildningen vid full utbyggnad.
Riksdagen har som sin mening givit regeringen till känna att en samlad
översyn bör göras av utbildningarna för vuxna inom teckenspråksområdet (bet.
1996/97:KrU9, rskr. 229). Regeringen avser att som ett första steg i denna
översyn ge SIH och Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet
(TÖI) ett gemensamt uppdrag att i samråd med berörda myndigheter och
organisationer kartlägga och analysera behoven av lärare och andra personer
kunniga i teckenspråk inom olika utbildningsformer. Regeringen pekar på att
behovet av studiematerial inom teckenspråksområdet är stort inom alla
utbildningsformer och att det finns ett stort behov av utveckling av nya och
bättre läromedel och av samordning inom området. Enligt regeringens
uppfattning är det viktigt att ett utvecklingsarbete påbörjas. Regeringen
informerar om att den avser att avsätta medel ur Allmänna arvsfonden för att
påskynda bl.a. ett sådant utvecklingsarbete.
Enligt regeringens bedömning bör teckenspråk för döva vara ett kärnämne vid
riksgymnasiet för döva. Vidare bör svenska för döva och engelska för döva
utgöra kärnämnen och vara alternativ till ämnena svenska respektive engelska.
B-språk för döva och C-språk för döva bör utgöra alternativ till respektive
kurs.

Motionerna och utskottets bedömning
I motion 1996/97:Ub37 (m) anförs att propositionen är välkommen och
motionärerna har inga invändningar mot förslaget. De anser emellertid att ett
par frågor återstår att utreda. Motionärerna pekar på att många barn har sin
övervägande familjekontakt med mor- och farföräldrar. Syskon har en viktig
roll i kontakten mellan den hörselskadade och andra barn och ungdomar.
Regeringen bör därför återkomma med en kompletterande utredning för att senare
eventuellt vidga kretsen som är berättigad till denna utbildning.
Även motionärerna i motion 1996/97:Ub38 (v) är positiva till förslaget i
propositionen men anser att fler frågor inom området behöver utredas. De
problem som hörande barn till döva föräldrar har behöver uppmärksammas anser
motionärerna. De pekar på att teckenspråk i dag finns som B- eller C-språk i
vissa kommuner, men menar att detta inte är tillräckligt. De anser att det är
särskilt angeläget att utreda om teckenspråk skall finnas inom ramen för
modersmålsundervisning.
U t s k o t t e t anser i likhet med regeringen och motionärerna att
utbildning i teckenspråk för föräldrar är angelägen och ser därför mycket
positivt på förslaget om en samordnad utbildning i teckenspråk för alla
föräldrar till barn som för kommunikation är beroende av teckenspråk. Det är i
det dagliga umgänget med föräldrar, syskon och andra som barnet utvecklar sin
personlighet och sin identitet. En grundläggande förutsättning är därvid en
väl fungerande kommunikation mellan föräldrar och barn. Det är därför av stor
vikt att det nu skapas möjligheter till en reguljär utbildning i teckenspråk
för föräldrar. Syftet med utbildningen skall - såsom anges i propositionen -
vara att ge föräldrarna sådana färdigheter att de på ett funktionellt sätt kan
använda teckenspråk i kontakt med sina barn och därmed främja barnets
utveckling.
Utskottet delar regeringens uppfattning att en förutsättning för kvalitet
och likvärdighet är att utbildningen bedrivs inom ramen för en ramkursplan och
att varje utbildningsanordnare utifrån ramkursplanen utarbetar en kursplan för
utbildningen i fråga. En annan förutsättning för kvalitet är att anordnare av
utbildningen bl.a. dels har lärare med pedagogisk kompetens vad gäller
utbildning i teckenspråk, dels äger förutsättningar att bedriva lokalt
utvecklingsarbete. Det är viktigt att utbildningen kontinuerligt följs upp och
utvärderas av utbildningsanordnaren. Utskottet fäster även stort avseende vid
den uppföljning och utvärdering av utbildningen som Statens skolverk avses få
i uppdrag att genomföra på nationell nivå. Utskottet utgår därvid från att
även frågan om utbildningens omfattning om 240 timmar följs upp och
utvärderas.
Utskottet vill i likhet med regeringen betona vikten av att ett
utvecklingsarbete påbörjas inom teckenspråksområdet med bl.a. en utveckling av
nya och bättre läromedel och användning av ny teknik. Utskottet utgår från att
utvecklingen inom området noga följs i vad avser bl.a. pedagogisk kvalitet i
teckenspråksutbildningen.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om statsbidrag
till utbildning i teckenspråk för föräldrar till barn som för kommunikation är
beroende av teckenspråk.
När det gäller yrkandet i motion 1996/97:Ub37 om ett tillkännagivande till
regeringen om en utredning om utvidgning av kretsen berättigade till
utbildningen vill utskottet anföra följande.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är viktigt att fler
personer än föräldrarna i ett gravt hörselskadat eller dövt barns närmaste
omgivning kan teckenspråk och därmed kan kommunicera med barnet. I en
situation där det bl.a. är brist på teckenspråkslärare måste dock föräldrarna
prioriteras. Landstingen ger inom sitt habiliteringsansvar den första
introduktionen i teckenspråk för föräldrar och andra anhöriga, t.ex. mor- och
farföräldrar och syskon. TUFF-utredningen har emellertid konstaterat att den
utbildning i teckenspråk som ges av landstingen inte är tillräcklig för en bra
kommunikation mellan föräldrar och barn. Utbildningar i teckenspråk inom
reguljära utbildningssystem är inte uppbyggda utifrån de behov som föräldrar
har.
Utskottet anser att föräldrar intar en särställning och att det är befogat
att i första hand ge föräldrar en fördjupad och särskilt anpassad
teckenspråksutbildning. Utskottet vill peka på att den nu föreslagna
föräldrautbildningen kommer att följas upp och utvärderas av Skolverket.
Vidare har regeringen den 4 september 1997 uppdragit åt Statens institut för
handikappfrågor i skolan (SIH) att i samråd med Tolk- och översättarinstitutet
vid Stockholms universitet (TÖI) analysera vilken kompetens lärare behöver
inom olika teckenspråksutbildningar för barn och vuxna. Vidare skall en
kartläggning göras av dels behovet av utbildning i teckenspråk för andra
personalkategorier än lärare, dels behovet av tolkar för döva, dövblinda och
vuxendöva. Den gjorda analysen och kartläggningen bör enligt uppdraget
innehålla en kostnadsberäkning och förslag till om och i så fall hur en
fortsatt översyn/utredning skall ske. Uppdraget skall redovisas senast den 1
mars 1998. Utskottet hänvisar även till vad utskottet anfört i det föregående
om utvecklingsarbete inom teckenspråksområdet. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motion 1996/97:Ub37.
Utskottet är inte heller berett att tillstyrka förslaget i motion
1996/97:Ub38 om en utredning av frågan om teckenspråk inom ramen för
modersmålsundervisning. Utskottet delar motionärernas uppfattning att hörande
barn som har döva eller gravt hörselskadade föräldrar eller syskon behöver
kunskaper i teckenspråk. Dessa barn får förutsättas erhålla kunskaper i
teckenspråk genom sina föräldrar på motsvarande sätt som hörande föräldrar lär
sina barn barn tala. De får också i dag tillgång till utbildning i teckenspråk
genom bl.a. kunskapscenterverksamheten vid de statliga specialskolorna. De har
vidare möjlighet att välja teckenspråk som språkval i grundskolan och
gymnasieskolan. Utskottet vill i sammanhanget än en gång peka på att det
största problemet inom teckenspråksområdet för närvarande är bristen på
teckenspråkslärare.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande utbildning i teckenspråk för föräldrar
att riksdagen godkänner vad regeringen har förordat om grunderna för statligt
ekonomiskt stöd till utbildning i teckenspråk för föräldrar till barn som
är beroende av teckenspråk för kommunikation,
2. beträffande utredning om en utvidgning av kretsen berättigade
till utbildningen
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub37,
res. 1 (m)
3. beträffande utredning om teckenspråk inom ramen för
modersmålsundervisning
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub38.
res. 2 (v)

Stockholm den 18 september 1997

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice Ask (m), Bengt
Silfverstrand (s), Eva Johansson (s), Ingegerd Wärnersson (s), Rune Rydén (m),
Agneta Lundberg (s), Andreas Carlgren (c), Torgny Danielsson (s), Margitta
Edgren (fp), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig (v), Majléne Westerlund
Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp), Inger Davidson
(kd) och Margareta E Nordenvall (m).

Reservationer

1. Utredning om en utvidgning av kretsen berättigade till utbildningen (mom.
2)
Beatrice Ask, Rune Rydén, Hans Hjortzberg-Nordlund och Margareta E Nordenvall
(alla m) anför:
Regeringens förslag till teckenspråksutbildning för föräldrar till barn som är
beroende av teckenspråk för kommunikation är välkommet, och vi har inga
invändningar mot det. Vi anser emellertid att en del frågor återstår att
utreda. Den viktigaste frågan handlar om målgruppens storlek. Vi vill
framhålla att det redan i dag råder en tydlig lärarbrist inom
teckenspråksområdet. Regeringen bör återkomma med en kompletterande utredning
för att senare eventuellt utvidga kretsen berättigade till denna utbildning.
Vi vill peka på att många barn har sin övervägande familjekontakt med mor- och
farföräldrar. Vidare har ofta syskon en viktig roll i kontakten mellan den
hörselskadade och andra barn och ungdomar.
Mot denna bakgrund anser vi att utskottet under moment 2 bort hemställa:
2. beträffande utredning om en utvidgning av kretsen berättigade till
utbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub37 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,

2. Utredning om teckenspråk inom ramen för modersmålsundervisning (mom. 3)
Britt-Marie Danestig (v) anför:
Jag är positiv till förslaget i propositionen om teckenspråksutbildning för
föräldrar till barn som för kommunikation är beroende av teckenspråk. Jag
anser emellertid att det finns fler frågor inom området som behöver lösas. Jag
vill uppmärksamma frågan om barn och föräldrar vars situation är den motsatta
till de grupper som berörs av regeringens förslag, dvs. hörande barn till döva
föräldrar. Teckenspråk finns i dag som B- eller C-språk i vissa kommuner, men
det är inte tillräckligt enligt min uppfattning. Jag anser att det är särskilt
angeläget att frågan huruvida teckenspråk skall finnas inom ramen för
modersmålsundervisning utreds. Jag vill peka på att forskning visar att
modersmålsundervisning har betydelse för kunskapsinhämtande också i andra
ämnen. Förmågan att kommunicera med sina föräldrar är också av avgörande
betydelse för barnets socialisation och därmed för möjligheten till ett rikt
och fullvärdigt liv.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 3 bort
hemställa:
3. beträffande utredning om teckenspråk inom ramen för
modersmålsundervisning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub38 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................2
Inledning...........................................2
Regeringens förslag och bedömningar.................3
Motionerna och utskottets bedömning.................4
Hemställan..........................................6
Reservationer.........................................6
1. Utredning om en utvidgning av kretsen berättigade till utbildningen
(mom. 2) 6
2. Utredning om teckenspråk inom ramen för modersmålsundervisning (mom.
3) 7