Uppehållstillstånd för adopterade

Betänkande 2000/01:SfU12

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2000/01:SFU12

Uppehållstillstånd för adopterade

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Följdmotion
• Utskottets överväganden
• Utskottets förslag till riksdagsbeslut
• Reservationer

2000/01

SfU12

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2000/01:66 Uppehållstillstånd för
adopterade föreslår regeringen att riksdagen antar
förslag till ändringar dels i utlänningslagen
(1989:529), dels i lagen (1971:796) om
internationella rättsförhållanden rörande adoption.
Regeringens förslag återfinns i bilaga 1 och
lagförslagen i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har en motion
väckts. Förslagen i motionen återges i bilaga 1.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 2000/01:66 Uppehållstillstånd för
adopterade jämte en motion som väckts med anledning
av propositionen.
I propositionen föreslås att en bestämmelse införs
i utlänningslagen som uttryckligen reglerar
möjligheten att ge uppehållstillstånd på grund av
adoption för barn under 18 år. Vidare föreslås att
utlänningsmyndigheterna alltid skall godta den
anknytning som uppkommit genom ett beslut om
adoption som meddelats av svensk domstol samt att
svenska domstolar skall inhämta yttrande från
Migrationsverket i adoptionsärenden som rör
utomnordiska medborgare som är tolv år eller äldre.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motionsyrkandena.

I betänkandet finns två reservationer.

Propositionen

I proposition 2000/01:66 Uppehållstillstånd för
adopterade har regeringen (Utrikesdepartementet)
föreslagit att riksdagen antar regeringens förslag
till:

1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

2. lag om ändring i lagen (1971:796) om
internationella rättsförhållanden rörande adoption.

Lagförslagen återfinns som bilaga 2.

Följdmotion

2000/01:Sf17 av Magda Ayoub m.fl. (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen avslår förslaget till tillägg i
utlänningslagen som specifikt avser adopterade under
18 år.

2. Riksdagen beslutar att ta bort prövningen av
uppehållstillstånd avseende de av svensk domstol
meddelade adoptionerna för barn mellan 12 och 17 år.

3. Riksdagen beslutar att återinföra "sista
länken"-bestämmelsen i utlänningslagen.

BILAGA 2

Regeringens lagförslag

Utskottets överväganden

Uppehållstillstånd för underåriga
och vuxna adopterade m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag

1. att införa en bestämmelse i utlänningslagen
som uttryckligen reglerar möjligheten att
ge uppehållstillstånd på grund av adoption
för barn under arton år,
2.
3. att det i utlänningslagen uttryckligen
anges att den anknytning som har uppkommit
genom en svensk domstols beslut i ett
adoptionsärende skall godtas i utlännings-
myndigheternas ärenden om
uppehållstillstånd och
4.
5. att svenska domstolar alltid skall inhämta
yttrande från Migrationsverket i
adoptionsärenden, om adoptionen gäller en
utomnordisk medborgare som är 12 år eller
äldre och att denna skyldighet regleras i
lag.
6.

Därmed avslår riksdagen motionsyrkanden bl.a.
om att slopa prövningen av uppehållstillstånd
när svensk domstol meddelat beslut om adoption
för barn mellan 12 och 17 år. Jämför
reservation nr 1 (m, kd och fp).

Gällande bestämmelser

Svenska adoptioner

Adoption uppkommer genom att domstol ger sitt
tillstånd (4 kap. 1 § föräldrabalken, FB). Både barn
och vuxna kan adopteras. Enligt huvudregeln skall
sökanden ha fyllt 25 år för att kunna adoptera. Om
adoptionen gäller ett eget barn, makes barn eller
makes adoptivbarn eller om det annars finns
synnerliga skäl, kan adoption medges så snart
adoptanten fyllt arton år (4 kap. 1 § FB). Det finns
inte några åldersgränser för adoptivbarnet.

Domstolen skall inhämta upplysningar om bl.a.
adoptivbarnet och den som vill adoptera (4 kap. 10 §
FB). När den som adopteras är över 18 år betonas i
förarbetena att det kan vara lämpligt att domstolen
inhämtar yttrande från någon annan myndighet som kan
tillföra ärendet upplysningar av värde, t.ex.
arbetsmarknads- eller utbildningsmyndigheter eller -
när en medborgare i ett utomnordiskt land skall
adopteras - Migrationsverket. Verkets inställning
kan behöva inhämtas även i fall då den som skall
adopteras är under 18 år. Det gäller särskilt då det
finns anledning att misstänka att adoptionen syftar
till att kringgå gällande invandringsbestämmelser
(prop. 1980/81:112 s. 15).

Domstolen skall pröva om det är lämpligt att
adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast
om adoptionen är till fördel för barnet samt
sökanden har uppfostrat barnet eller vill
uppfostra det eller det annars med hänsyn till
det personliga förhållandet mellan sökanden och
barnet finns särskild anledning till adoptionen
(4 kap. 6 § första stycket FB).

Internationella adoptioner

När det gäller internationella adoptioner finns det
särskilda bestämmelser i lagen (1971:796) om
internationella rättsförhållanden rörande adoption -
1971 års lag - och i lagen (1997:191) med anledning
av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd
av barn och samarbete vid internationella adoptioner
- 1997 års lag. Förordningen (1931:429) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap innehåller bestämmelser
avseende internordiska förhållanden.

Enligt 1971 års lag gäller ett utländskt
adoptionsbeslut automatiskt i Sverige om
adoptanten/adoptanterna var medborgare eller hade
hemvist i den främmande staten när adoptionsbeslutet
meddelades. Om den utländska adop-tionen gäller ett
adoptivbarn som var svensk medborgare eller hade
hemvist i Sverige krävs att den godkänns av Statens
nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) för
att adoptionen skall gälla här. Ett utländskt
adoptionsbeslut får dock inte erkännas om detta
skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för
den svenska rättsordningen, dvs. skulle strida mot
ordre public. Av förarbetena till 1971 års lag
framgår att adoptionen inte bör gälla här (prop.
1971:113 s. 48) om en utländsk medborgare med
hemvist i Sverige i sitt hemland adopterar en vuxen
person uteslutande i tanke att därmed underlätta för
honom eller henne att få uppehållstillstånd och
arbetstillstånd i Sverige och på längre sikt svenskt
medborgarskap.

En grundtanke med 1997 års lag och den
bakomliggande Haagkonventionen är att ansvaret
för adoptioner skall delas mellan ursprungs-
och mottagarländerna. Principen om barnets
bästa skall vara vägledande. Mottagarlandet
skall bl.a. ha fastställt att nödvändiga
samtycken har lämnats, att de blivande
adoptivföräldrarna är lämpliga och att
adoptivbarnet har eller kommer att få tillstånd
att resa in i landet och bosätta sig där. En
genomförd adoption skall erkännas omedelbart
enligt de andra konventionsstaternas
lagstiftning. Genom erkännandet godkänns a) det
rättsliga barn-föräldra-förhållandet mellan
barnet och dess adoptivföräldrar, b)
adoptivföräldrarnas föräldraansvar för barnet
och c) att det tidigare rättsliga förhållandet
mellan barnet och dess biologiska föräldrar har
upphört, om adoptionen har denna verkan i den
fördragsslutande stat där den ägde rum.

Utlänningslagen

Enligt den lagstiftning som trädde i kraft den 1
januari 1997 (prop. 1996/97:25, bet. 1996/97:SfU5,
rskr. 1996/97:80) sänktes åldersgränsen till 18 år
för uppehållstillstånd för ogifta barn som önskar
återförena sig med sina föräldrar. Vidare bedömdes
att anhöriga utanför kärnfamiljen inte skulle
beviljas uppehållstillstånd i Sverige i samma
utsträckning som tidigare. Härmed avsågs främst
kategorier som föräldrapar, ensamstående föräldrar
och s.k. sista länken-fall, dvs. en person vars
samtliga nära släktingar var bosatta i Sverige.

Enligt 2 kap. 4 § första stycket 2 utlänningslagen
(1989:529) (UtlL) gäller numera att
uppehållstillstånd får ges till en utlänning som är
under 18 år och ogift och som är eller har varit
hemmavarande barn till någon som är bosatt i Sverige
eller som har beviljats uppehållstillstånd för
bosättning här. I praxis omfattas både biologiska
och adopterade barn av paragrafen. Om den adopterade
har varit hemmavarande barn till de i Sverige
bosatta adoptivföräldrarna under bosättning
utomlands, kan uppehållstillstånd ges enligt denna
bestämmelse.

Uppehållstillstånd får vidare ges till en
utlänning som annars har särskild anknytning till
Sverige (2 kap. 4 § första stycket 4 UtlL).
Adopterade barn under 18 år som inte uppfyller
kravet på att ha varit hemmavarande barn till i
Sverige bosatta adoptivföräldrar beviljas i regel
uppehållstillstånd enligt denna bestämmelse.

Uppehållstillstånd får även ges till en utlänning
som på något annat sätt är nära anhörig till någon
som är bosatt i Sverige eller har beviljats
uppehållstillstånd för bosättning här och som ingått
i samma hushåll som den personen (2 kap. 4 § första
stycket 3 UtlL). Vuxna barn får beviljas
uppehållstillstånd enligt denna bestämmelse om
barnet och de i Sverige bosatta föräldrarna tidigare
ingått i samma hushåll. Enligt förarbetena måste det
dessutom finnas någon form av beroendeförhållande
som gör det svårt för släktingarna att leva
åtskilda. Detta innebär att det måste krävas att de
levt i samma hushåll omedelbart före den härvarandes
flyttning till Sverige och att ansökan om
familjeåterförening görs relativt snart efter det
att den härvarande bosatt sig här (prop. 1996/97:25
s. 113). I praxis tillämpas lagrummet för både
biologiska och adopterade vuxna barn.

En ansökan om uppehållstillstånd av en vuxen
adopterad, som inte tidigare har ingått i
hushållsgemenskap med adoptivföräldrarna, prövas
normalt enligt 2 kap. 4 § första stycket 4 UtlL.
Liksom beträffande underåriga adopterade krävs för
att uppehållstillstånd skall beviljas enligt denna
punkt att den adopterade har särskild anknytning
till Sverige.

Riksdagen har nyligen godkänt regeringens
proposition 1999/2000:147 med förslag bl.a. om
att även utomnordiska adoptionsbeslut, som
gäller i Sverige på grund av lag, skall medföra
automatiskt förvärv av svenskt medborgarskap
för adoptivbarn, om någon av personerna som
adopterar är svensk medborgare och barnet inte
har fyllt tolv år (bet. 2000/01:SfU8, rskr.
2000/01:143).

Propositionen

Uppehållstillstånd för underåriga adopterade

Liksom andra underåriga har adopterade barn behov av
rättsordningens uttalade skydd. Ett avslag på en
ansökan om uppehållstillstånd för en adopterad
underårig kan enligt regeringen få olyckliga
konsekvenser. Om ansökan om uppehållstillstånd
avslås, kan ändå adoptivföräldrarnas föräldraansvar
finnas kvar samtidigt som barnets rättsliga
förhållande till sina biologiska föräldrar helt
eller delvis har upphört.

Det förhållandet att underåriga adoptivbarn
beviljas uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 § första
stycket 4 UtlL, som kräver att den sökande har en
särskild anknytning till Sverige, står enligt
regeringen inte i överensstämmelse med att
bestämmelsen enligt förarbetena skall tillämpas
endast i undantagsfall när det gäller
släktanknytningar (prop. 1996/97:25 s. 285).

I propositionen föreslås därför att en bestämmelse
införs i utlänningslagen, 2 kap. 4 § första stycket
2 a, som uttryckligen reglerar möjligheten att ge
uppehållstillstånd på grund av adoption för barn
under 18 år.

Enligt huvudregeln krävs att barn under 18 år är
eller har varit hemmavarande barn till den i Sverige
bosatta personen för att uppehållstillstånd skall
beviljas. Om underåriga adoptivbarns rätt till
uppehållstillstånd reglerades i lagen utan att
särskilda kriterier angavs, skulle enligt regeringen
adopterade kunna få en förmånligare ställning än
biologiska barn som aldrig varit hemmavarande hos
den i Sverige bosatta föräldern. Detta är emellertid
inte avsikten med förslaget. Den nu föreslagna
särskilda regleringen för adopterade bör därför
endast vara avsedd för adopterade som inte kan
uppfylla kravet på att ha varit hemmavarande barn
till adoptivföräldrarna.

Den föreslagna ändringen, som även omfattar
möjligheten att ge ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd, föreslås träda i kraft den
1 juli 2001.

Uppehållstillstånd för vuxna adopterade

För barn som blivit myndiga är möjligheterna att få
uppehållstillstånd i Sverige mer begränsade än för
underåriga. Detta gäller både biologiska barn och
adopterade. Ett sådant barns möjlighet till
uppehållstillstånd i Sverige är i princip begränsad
till att personen i fråga ingått i samma hushåll som
den i Sverige bosatta personen eller att han eller
hon annars har särskild anknytning hit (2 kap. 4 §
första stycket 3 och 4 UtlL).

Den ändring i lagstiftningen om uppehållstillstånd
för anhöriga som trädde i kraft 1997 har enligt
regeringen inneburit minskade möjligheter att få
uppehållstillstånd för adopterade vuxna. Detta är
emellertid en ändring som inte endast berör
adopterade utan även andra kategorier av anhöriga
berörs, t.ex. biologiska vuxna barn som inte
uppfyller kraven på tidigare hushållsgemenskap.
Regeringen anser att det principiellt är viktigt att
adoptivbarn och biologiska barn så långt som möjligt
har samma rättsliga ställning i fråga om uppehålls-
tillstånd.

Eftersom adopterade vuxna torde utgöra endast en
mycket liten del av alla tillståndssökande anser
regeringen att prövningen av en vuxen adopterads
ansökan om uppehållstillstånd är förenlig med den
karaktär av undantagsbestämmelse som punkt 4 anses
ha när det gäller släktanknytningar. Regeringen
anser mot den bakgrunden att det inte finns
anledning att införa en ny bestämmelse enligt vilken
de vuxna adopterades möjligheter till
uppehållstillstånd regleras särskilt. Även
fortsättningsvis bör således frågan om
uppehållstillstånd för adopterade vuxna prövas
enligt 2 kap. 4 § första stycket 4 UtlL.

Adoptionsanknytning som godtas i ett ärende om
uppehållstillstånd

När det är fråga om att genom adoptionen befästa ett
personligt förhållande mellan sökanden och den som
avses bli adopterad, ställer domstolarna normalt
krav på att förhållandet i allt väsentligt är som
det mellan föräldrar och deras biologiska barn. Om
utlänningsmyndigheterna inte godtar den genom
adoptionen uppkomna anknytningen, blir det enligt
regeringen närmast fråga om en omprövning av
domstolens bedömning. Enligt regeringens mening kan
en sådan ordning av principiella skäl inte
accepteras.

I propositionen föreslås därför att det i
utlänningslagen uttryckligen skall anges att den
anknytning som har uppkommit genom en svensk
domstols beslut i ett adoptionsärende skall godtas i
utlänningsmyndigheternas ärenden om
uppehållstillstånd. Denna ändring föreslås träda i
kraft den 1 juli 2001.

Enligt regeringen kan utlänningsmyndigheterna ändå
komma att pröva vissa omständigheter som rör
relationen mellan den adopterade och adoptivför-
äldrarna eftersom domstolarna och utlänningsmyndig-
heterna har olika uppgifter i detta avseende. Medan
domstolarna har att pröva om det föreligger ett
verkligt förälder-barn-förhållande skall utlännings-
myndigheterna pröva om utlänningslagstiftningen
medger att uppehållstillstånd beviljas.

Ett utomlands meddelat adoptionsbeslut, som inte
strider mot ordre public, gäller i Sverige antingen
automatiskt eller efter godkännande av NIA.
Utlänningsmyndigheternas prövning av om syftet med
en utomlands beslutad adop-tion som gäller i Sverige
främst varit ett försök till kringgående av svenska
utlänningsregler har stöd i förarbetena till 1971
års lag (jfr prop. 1971:113 s. 38). Utrymmet för att
avslå en ansökan om uppehållstillstånd på denna
grund är dock enligt regeringen mycket begränsat. I
proposition 1971:113 anges att det bör beaktas om
det finns anledning anta att adoptionen har kommit
till stånd huvudsakligen för att den adopterade
skall få en gynnsammare behandling i just det ärende
som är i fråga. Med hänsyn härtill och till den s.k.
seriositetsprövningen inom ramen för
tillståndsgivningen när det gäller äktenskap och
samboförhållanden anser regeringen att det finns
utrymme för att inom ramen för gällande lagstiftning
göra en prövning av om adoptionen varit ett led i
ett kringgående av utlänningslagstiftningen.

Det finns enligt regeringen självfallet en risk
för olyckliga konsekvenser om en underårig inte
tillåts bosätta sig hos sina adoptivföräldrar i
Sverige. Emellertid kan det också finnas fall där
det skulle vara direkt stötande om adoptionsbeslutet
utan någon vidare prövning lades till grund för
bedömningen av ansökan om uppehållstillstånd.
Regeringen anser därför att utlännings-myndigheterna
i ärendet om uppehållstillstånd även
fortsättningsvis bör kunna beakta det bakomliggande
syftet med en adoption som skett i utlandet och att
detta skall gälla såväl adoptioner där den
adopterade är underårig som där den adopterade är
vuxen.

Enligt regeringens bedömning är de fall där det
kan bli aktuellt att frånkänna den utomlands
meddelade adoptionen verkan i ärendet om
uppehållstillstånd troligen mycket sällsynta. Om det
utländska adoptionsbeslutet strider mot ordre public
är adoptionen dock inte gällande i Sverige. Har
möjligheten till uppehållstillstånd i Sverige varit
en bidragande orsak till adoptionen, men inte den
främsta anledningen, bör utlänningsmyndigheterna
godta den anknytning som uppkommit genom det
utländska adoptionsbeslutet. Endast beträffande fall
som ryms mellan dessa båda situationer bör det komma
i fråga att frånkänna adoptionen verkan i ärendet om
uppehållstillstånd.

I propositionen anförs att ingen adoption bör
genomföras under den oriktiga föreställningen att
den automatiskt kommer att medföra att den
adopterade beviljas uppehållstillstånd i Sverige.
Regeringen gör därför bedömningen att informationen
om lagstiftningen som gäller uppehållstillstånd och
adoption bör bli bättre. Domstolsverket och
Migrationsverket bör gemensamt ta fram ett
skriftligt informationsmaterial på flera språk som
bör ges till blivande adoptivföräldrar som bor i
Sverige. Informationen bör också finnas hos utlands-
myndigheterna och på Internet.

Domstolarnas beslutsunderlag

Enligt regeringens uppfattning bör de adoptioner som
beslutas i Sverige grundas på ett så brett
beslutsunderlag som möjligt. Samtliga omständigheter
som kan vara av betydelse för om adoptionen är
lämplig bör beaktas. Eftersom den anknytning som
uppkommer genom svenska adoptionsbeslut skall godtas
av utlänningsmyndigheterna finns det skäl att låta
domstolarna mer konsekvent - och som ett led i
bedömningen av om ett förälder-barn-liknande
förhållande föreligger - uppmärksamma om det främsta
syftet med adoptionen kan antas vara att kringgå
utlänningslagstiftningen.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att svenska
domstolar alltid skall inhämta yttrande från
Migrationsverket när det gäller adoption av en
utomnordiska medborgare som är tolv år eller äldre.
I vissa fall kan det vara lämpligt att
Migrationsverkets inställning inhämtas även när den
som avses adopteras är under tolv år. Något hinder
mot att domstolen inhämtar yttrande också i dessa
fall föreligger inte. Detta behöver dock enligt
regeringen inte regleras i författning.

Eftersom domstolarnas skyldighet att inhämta
yttrande inskränker sig till internationella
adoptioner föreslår regeringen att bestämmelserna
tas in i 1971 års lag.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli
2001.

Motionen

I motion Sf17 av Magda Ayoub m.fl. (kd) begärs
i yrkande 1 avslag på regeringens förslag om
tillägg i utlänningslagen som specifikt avser
adopterade under 18 år. Motionärerna anser till
skillnad från regeringen att det bör räcka med
att svensk domstol vid tidpunkten för prövning
av en adoption, som avser barn mellan 12 och 17
år, inhämtar yttrande från Migrationsverket.
Det måste vara bättre för samtliga parter att
man vid samma tillfälle som adoptionen prövas
även väger in de delar som kan handla om att
kringgå utlännings-lagstiftningen. Det vore
enligt motionärerna oerhört olyckligt om
adoptionen beviljas av svensk domstol och att
man därefter nekas uppehållstillstånd. I samma
motion yrkande 2 begärs att riksdagen beslutar
att ta bort prövningen av uppehållstillstånd
när svensk domstol meddelat beslut om adoption
för barn mellan 12 och 17 år. Motionärerna
påpekar att man inte funnit något fall där
adopterade i denna ålder har nekats
uppehållstillstånd i Sverige efter det att
adoption beviljats av svensk domstol. Att
Migrationsverket skall pröva varje fall innebär
enligt motionärerna bl.a. en onödig
administrativ belastning och en längre väntan
för adoptivbarnet och adoptanterna.

Utskottets ställningstagande

Enligt regeringens förslag skall såvitt gäller barn
under 18 år särskilt regleras att uppehållstillstånd
får ges om adoptionsbeslutet har meddelats eller
avses komma att meddelas av svensk domstol eller som
gäller i Sverige antingen enligt 1971 års lag eller
enligt 1997 års lag. Såvitt gäller vuxna adopterade
gör regeringen bedömningen att det saknas skäl att
föreslå någon särskild reglering. Regeringen anser
att dessa liksom hittills bör prövas för
uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 § första stycket
4 UtlL.

Såvitt gäller underåriga adoptivbarn behövs enligt
regeringens uppfattning den föreslagna
lagregleringen eftersom den nuvarande regleringen
innebär att ett underårigt adoptivbarn som inte kan
bedömas som hemmavarande till den i Sverige bosatta
personen prövas för uppehållstillstånd enligt en
bestämmelse som i princip är avsedd att tillämpas
endast i undantagsfall. I sak är dock någon ändring
inte avsedd. Om barnet bedöms som hemmavarande skall
huvudregeln i 2 kap. 4 § första stycket 2 UtlL även
fortsättningsvis tillämpas. Endast om det underåriga
adoptivbarnet inte uppfyller kravet på att vara
hemmavarande barn skall den nya bestämmelsen i 2
kap. 4 § första stycket 2 a UtlL tillämpas.
Utskottet delar regeringens uppfattning att
underåriga adoptivbarns möjlighet att få
uppehållstillstånd bör framgå direkt av
utlänningslagen.

Regeringen har vidare föreslagit dels att
domstolen i ett adoptionsärende alltid skall inhämta
yttrande från Migrationsverket när adoptionen gäller
utomnordiska medborgare som är tolv år eller äldre,
dels att den familjeanknytning som uppkommit genom
en adoption beslutad av svensk domstol alltid skall
godtas när frågan om uppehållstillstånd därefter
prövas. Ett utomlands meddelat adoptionsbeslut som
gäller i Sverige automatiskt eller efter godkännande
av NIA omfattas inte av nu nämnda förslag.

Utlänningsmyndigheterna får således inte ompröva
den anknytning som svensk domstol funnit föreligga i
ett adoptionsärende utan myndigheterna skall i
stället se på förhållandet mellan adoptivförälder
och adoptivbarn (underårigt eller vuxet) på samma
sätt som ett biologiskt förälder-barn-förhållande.
Utlänningsmyndigheterna skall med andra ord i ett
sådant fall pröva ett adoptivbarns ansökan om
uppehållstillstånd som om det gällde en ansökan från
ett biologiskt barn till en i Sverige bosatt person.
Endast om det huvudsakliga syftet med adoptionen
varit ett försök att kringgå de svenska
utlänningsreglerna skall anknytningen inte läggas
till grund för uppehållstillstånd.

Utskottet inser liksom regeringen att ett avslag
på en ansökan om uppehållstillstånd för en adopterad
underårig kan få olyckliga konsekvenser. Om ansökan
om uppehållstillstånd avslås, kan ändå
adoptivföräldrarnas föräldraansvar finnas kvar
samtidigt som barnets rättsliga förhållande till
sina biologiska föräldrar kan ha upphört. Som
framgår av motion Sf17 yrkandena 1 och 2 har dessa
konsekvenser föranlett motionärernas krav att
uppehållstillstånd i princip skall beviljas
automatiskt om svensk domstol, efter hörande av
Migrationsverket, godkänt adoptionen och barnet är
mellan 12 och 17 år. Utskottet har förståelse för
motionärernas krav, som tar sikte på underåriga
adoptivbarn. Utskottet kan ändå inte godta en sådan
lösning eftersom det i så fall skulle innebära att
dessa adoptivbarn får en förmånligare ställning än
biologiska barn som inte uppfyller kravet på att
vara eller ha varit hemmavarande hos den i Sverige
bosatta föräldern. Med hänsyn till de olika
uppgifter som åligger allmänna domstolar i ett
adoptionsärende respektive utlänningsmyndigheterna i
deras prövning av om uppehållstillstånd skall
beviljas, anser utskottet att det får godtas att
utlänningsmyndigheterna skall kunna pröva om det
huvudsakliga syftet med adoptionen varit ett försök
att kringgå de svenska utlänningsreglerna. Med det
anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
och avstyrker motion Sf17 yrkandena 1 och 2.

Eftersom ett svenskt adoptionsbeslut således
kommer att gälla såvitt avser den av domstolen
prövade familjeanknytningen anser utskottet att det
är angeläget att domstolarna regelmässigt
uppmärksammar om adoptionen utgör ett led i ett
kringgående av den svenska utlänningslagstiftningen.
Utskottet delar därför regeringens uppfattning att
svenska domstolar i ett adoptionsärende alltid skall
inhämta yttrande från Migrationsverket när den som
adoptionen avser är utomnordisk medborgare och tolv
år eller äldre. I den mån Migrationsverket anser att
adoptionen främst syftar till att kringgå
utlännings-lagens bestämmelser och att verket därför
inte avser att bevilja adoptivbarnet
uppehållstillstånd i Sverige bör detta redovisas.
Därmed ökar enligt utskottet möjligheterna att
undvika den situationen att domstolen först
godkänner
adoptionen och utlänningsmyndigheterna därefter
avslår ansökan om uppehållstillstånd. Med det
anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om
att svensk domstol alltid skall inhämta yttrande
från Migrationsverket i angivna fall.

Utskottet vill erinra om att
utlänningsmyndigheterna vid en prövning av
uppehållstillstånd alltid har att beakta frågan om
sökanden i enlighet med bestämmelsen i 2 kap. 4 §
sista stycket UtlL kan förväntas föra en hederlig
vandel. Denna bestämmelse är generellt tillämplig i
ärenden om uppehållstillstånd enligt nämnda lagrum
och gäller således såväl adoptivbarn som biologiska
barn.

Utskottet vill vidare erinra om att det arbete som
pågår inom EU med att få till stånd ett direktiv om
rätt till familjeåterförening kan komma att påverka
de närmare bestämmelserna om uppehållstillstånd i
utlänningslagen.

Sista länken-fall

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att
återinföra den s.k. sista länken-bestämmelsen i
utlänningslagen. Jämför reservation nr 2 (kd).

Gällande bestämmelser

Före den 1 januari 1997 gällde enligt 2 kap. 4 §
första stycket 1 UtlL att uppehållstillstånd fick
ges till en utlänning som är nära anhörig till en i
Sverige bosatt person eller som annars har särskild
anknytning till Sverige.

Genom 1997 års ändringar i utlänningslagen
preciserades familje- och anhörigbegreppen i lagen.
Enligt nu gällande bestämmelser får
uppehållstillstånd beviljas make, maka eller sambo
och hemmavarande ogifta barn under 18 år till någon
som är bosatt i Sverige eller som fått
uppehållstillstånd för bosättning här. Vidare får
uppehållstillstånd ges till andra nära anhöriga som
ingått i samma hushåll som en sådan person. Det
innebär att anhöriga utanför kärnfamiljen inte kan
beviljas uppehållstillstånd i Sverige i samma
utsträckning som tidigare. Det gäller främst
kategorier som föräldrapar, ensamstående föräldrar
och s.k. sista länken-fall, dvs. en person vars
samtliga nära släktingar är bosatta i Sverige.

Motionen

I motion Sf17 av Magda Ayoub m.fl. (kd) begärs i
yrkande 3 att riksdagen beslutar att återinföra
"sista länken"-bestämmelsen i utlänningslagen. Den
tidigare gällande bestämmelsen gav t.ex. gamla
föräldrar med barn i Sverige möjlighet att
återförenas. Ett återinförande av den tidigare
gällande bestämmelsen kan enligt motionärerna ske
utan att Anhörigkommitténs förslag behöver inväntas.

Utskottets ställningstagande

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1998/99:SfU5
uttalade utskottet att en utvärdering borde göras av
de bestämmelser i utlänningslagen som reglerar
anhörigas invandring utanför kärnfamiljen och som
trädde i kraft den 1 januari 1997. Utskottet
framhöll att speciellt udda och ömmande fall liksom
även sista länken-fall och andra speciella
anknytningar borde uppmärksammas i utvärderingen.
Detta gav riksdagen som sin mening regeringen till
känna.

En parlamentarisk kommitté, Anhörigkommittén, har
fått uppdraget (dir. 2000:36) att utreda
utlänningslagens bestämmelser om anhöriginvandring
till Sverige. Genom tilläggsdirektiv (dir. 2000:81)
skall uppdraget rörande anhöriginvandring redovisas
senast den 1 juni 2001.

Med hänsyn till att kommittén inom kort kommer
att ha avslutat sitt arbete i den del som avser
anhöriginvandringen saknas det enligt utskottets
mening skäl att föregripa kommitténs arbete.
Utskottet anser därför att resultatet härav bör
avvaktas och avstyrker därmed motion Sf17 yrkande 3.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som
framförs under Utskottets överväganden
föreslår utskottet att riksdagen fattar
följande beslut:

1. Uppehållstillstånd för underåriga och
vuxna adopterade m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

dels lag om ändring lagen (1971:796) om
internationella rättsförhållanden rörande adoption.
Därmed avslår riksdagen motion 2000/01:Sf17
yrkandena 1 och 2.

Reservation 1 (m, kd, fp)

2. Sista länken-fall

Riksdagen avslår motion 2000/01:Sf17 yrkande 3.

Reservation 2 (kd)

Stockholm den 20 mars 2001

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit
Andnor (s), Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m),
Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Ulla
Hoffmann (v), Gustaf von Essen (m), Mariann
Ytterberg (s), Göran Lindblad (m), Ronny Olander
(s), Sven-Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd),
Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),
Mona Berglund Nilsson (s), Margareta Cederfelt (m)
och Magda Ayoub (kd).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

1. Uppehållstillstånd för underåriga och vuxna
adopterade (punkt 1)

av Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Gustaf
von Essen (m), Göran Lindblad (m), Fanny Rizell
(kd), Margareta Cederfelt (m) och Magda Ayoub
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) med
undantag av 2 kap. 4 § första stycket 2 a,3 och 5 §,

dels lag om ändring i lagen (1971:796) om
internationella rättförhållanden rörande adoption.

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
anförts om uppehållstillstånd för underåriga i
reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Sf17 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Nuvarande regler innebär att en svensk domstol i ett
adoptionsärende först prövar om ett verkligt
förälder-barn-förhållande föreligger. Därefter
prövar utlänningsmyndigheterna om
utlänningslagstiftningen medger att
uppehållstillstånd beviljas. Enligt propositionen
skulle ett förfarande som innebär att adoptivbarn
utan förbehåll erhöll uppehållstillstånd vara
olämpligt, eftersom dessa adoptivbarn i så fall får
en förmånligare ställning än vissa biologiska barn.
Vi delar inte den uppfattningen utan anser till
skillnad från regeringen att det, såvitt avser barn
mellan 12 och 17 år, bör räcka med att svensk
domstol vid tidpunkten för prövning av en adoption
inhämtar yttrande från Migrationsverket. Ett krav på
att Migrationsverket skall pröva frågan om
uppehållstillstånd i varje fall innebär en onödig
administrativ belastning, extra kostnader samt en
längre väntan för adoptivbarnet och adoptanterna.
Enligt vår mening måste det vara bättre för alla
parter att man samtidigt som adoptionen prövas även
väger in frågan om ett eventuellt kringgående av
utlänningslagstiftningen. Det vore oerhört olyckligt
om adoptionen först beviljas av svensk domstol och
adoptivbarnet sedan nekas uppehållstillstånd. Om
ansökan om uppehållstillstånd avslås, kan ändå
adoptivföräldrarnas föräldraansvar finnas kvar
samtidigt som barnets rättsliga förhållande till
sina biologiska föräldrar helt eller delvis har
upphört. Även om det arbete som pågår inom EU med
att få till stånd ett direktiv om rätt till
familjeåterförening kan komma att påverka de närmare
bestämmelserna om uppehållstillstånd i
utlänningslagen, anser vi att det inte skall vara
nödvändigt med en prövning av uppehållstillstånd för
adoptivbarn under 18 år i de fall svensk domstol har
godkänt adoptionen. Regeringen bör därför återkomma
till riksdagen med förslag till lagändringar i
enlighet härmed. Vi föreslår att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad vi nu
har anfört.

2. Sista länken-fall (punkt 2)

av Fanny Rizell och Magda Ayoub (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförts i reservation 2.
Därmed bifaller riksdagen motion 2000/01:Sf17
yrkande 3.

Ställningstagande

Den ändring av anhörigbegreppet som gjordes med
verkan fr.o.m. den 1 januari 1997 innebar en
inskränkning jämfört med tidigare i och med att den
s.k. sista länken-bestämmelsen togs bort. Vi
motsatte oss redan då att bestämmelsen skulle
slopas, eftersom den bl.a. gav möjlighet för gamla
föräldrar med barn i Sverige att återförenas med
barnen här. Enligt vad som anges i den nu aktuella
propositionen kan slopandet av denna bestämmelse ha
påverkat två avslagsbeslut avseende
uppehållstillstånd till vuxna adopterade. Även om
inte alltför långtgående slutsatser bör dras av så
få beslut, ansåg Utredningen om uppehållstillstånd
vid adoption i sitt betänkande SOU 2000:32 att det
kunde förmodas att de två avslagsbesluten var en
följd av att möjligheterna till uppehållstillstånd
hade minskat för anhöriga som tidigare betraktats
som "sista länk". Mot bakgrund härav anser vi att
den nämnda bestämmelsen bör återinföras och att
detta kan ske utan att invänta resultatet av
Anhörigkommitténs arbete. Vi föreslår att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad vi nu
har anfört.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag