Trafikutskottets betänkande i anledning av motion om ett statligt charterflygbolag

Betänkande 1971:TU17

Trafikutskottets betänkande nr 17 år 1971

TU 1971:17

Nr 17

Trafikutskottets betänkande i anledning av motion om ett statligt
charterflygbolag

I motionen 1971:936 av herrar Olof Johansson i Stockholm (c) och
Stridsman (c) har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit
anhåller om utredning och förslag angående etablering av ett statligt
charterflygbolag med uppgift att i samarbete med turistbranschen och
statens järnvägar bl. a. genom en utpräglad lågtaxepolitik stimulera den
inhemska turismen främst i norra delarna av landet och med sikte på att
förbättra balansen i de utrikes betalningarna.

Över motionen har yttrande inhämtats från statens järnvägar,
luftfartsverket, Scandinavian Airlines System (SAS), Linjeflyg AB (LIN),
Svenska Turisttrafikförbundet och Statsföretag AB. Se bilaga till detta
betänkande.

Utskottet

I sitt gemensamma yttrande över motionen framhåller S/ S/LIN bl. a.
att stimulans till den inhemska turismen måste bedömas som mycket
angelägen ur social, kulturell och ekonomisk synvinkel. I överensstämmelse
med denna övertygelse har både SAS och LIN alltifrån sin start
med olika medel verkat för ett ökat turistresande inom Sverige. SAS/LIN
stöder den inhemska turismen främst genom att tillhandahålla en väl
utbyggd, modem och funktionsduglig transportapparat. Flygresenärer i
Sverige erbjuds ett trafiknät, omfattande drygt tjugotalet flygstationer.
Detta nät är uppbyggt att täcka de största befolkningskoncentrationerna
och ansluter sig således väl till trafikströmmarna inom landet. En
schemabunden transportfunktion med i förväg publicerade tidtabeller
utgör grundvalen för varje form av turism. Inrikesflyget anses fylla denna
grundförutsättning. Företagen redovisar vidare en rad insatser för såväl
inrikesflygtrafik — inkluderande en omfattande rabattering av flygpriserna
— som värvning av utländska turister till Sverige och därmed följande
förbättring av det svenska turistnettot.

Motionens förslag om upprättande av en bunden statlig charterflygtrafik,
subventionerad i alla slags kostnader utom de rörliga, till ett antal
norrländska flygplatser avvisas också av de båda företagen. En sådan

Riksdagen 1971. 15 sami. Nr 17

TU 1971:17

2

trafik till de i motionen angivna flygstationerna skulle komma att drivas i
direkt konkurrens med linjebolagen, särskilt som den omnämnda
”bundenheten” måste tolkas som en schemaläggning av trafiken och
genom trafikantbortfall i den reguljära trafiken inom alla resandekategorier
leda till ett intäktsbortfall, som finge kompenseras av taxehöjningar
på hela svenska inrikesnätet. — I sammanhanget påpekas, att
SAS/LIN redan bedriver en relativt omfattande chartertrafik till Norrland
och andra platser. Prissättningen för denna trafik syftar i princip just till
en täckning av de rörliga kostnaderna, vilket förklaras genom att
flygningarna utföres vid tidpunkter då flygplansflottan inte är upptagen i
den reguljära linjetrafiken. Resurserna räcker också till för en betydande
vidareutveckling av chartertrafiken inom Norrland och landet i övrigt.

Också SJ framhåller — beträffande den inhemska marknadens intresse
för turism i Sverige — att försörjningen på själva trafikområdet är riklig.
Såväl SJ som SAS och LIN liksom även bussföretagen har ett väl
utvecklat trafiknät som berör samtliga de av motionärerna nämnda
norrländska orterna. Tillkomsten av ett charterflygföretag som kunde
välja vissa intressanta transportobjekt skulle rycka undan väsentliga
marknadsandelar för de reguljära trafikföretagen, vilka också har att tillse
att krav på täckning av fasta kostnader och räntor tillgodoses. Tanken att
en sådan charterflygverksamhet skulle kunna bedrivas utan direkt
konkurrens med existerande linjetrafikföretag är enligt SJ:s mening inte
realistisk.

Enligt luftfartsverkets uppfattning skulle motionärernas syften bättre
kunna befrämjas genom andra åtgärder än tillskapandet av ett statligt
charterbolag som skulle operera på helt andra villkor än existerande
flygföretag. Ett svenskt flygföretag som endast skulle behöva uppnå
kostnadstäckning för de rörliga kostnaderna vore dessutom ett avsteg
från den av riksdagen godkända trafikpolitiken. Verket avråder därför
från det av motionärerna föreslagna statliga charterflygbolaget och även
från en utredning om ett sådant.

Utskottet har vid sin prövning av frågan inte heller funnit sig kunna
biträda motionärernas yrkande. Såsom i det föregående framhållits
bedrivs redan verksamhet av det slag motionärerna avsett genom SAS och
LIN, i vilka företag staten som intressent i Aktiebolaget Aerotransport
har insyn och inflytande. De nämnda företagen har av Kungl. Maj .t
meddelade koncessioner för sin trafik och innehar även i övrigt
erforderliga tillstånd samt följer genom kontinuerliga undersökningar
utvecklingen i fråga om transportbehovens karaktär och storleksordning.
Företagen torde vidare få sägas ha gjort stora insatser inom just det
område motionärerna avsett och har också förklarat sig beredda att vid
uppstående behov avdela erforderlig transportkapacitet för ytterligare
transporter av här ifrågavarande slag.

TU 1971:17

3

Slutligen må i sammanhanget erinras om den verksamhet som bedrivs
av det statsägda företaget Crownair och som — om ock i begränsad
utsträckning — omfattar taxi- och direktionsflygningar samt frakt- och
passagerarcharter.

Med beaktande av det anförda ävensom av vad remissinstanserna i
övrigt uttalat kan utskottet inte finna det motiverat att skapa ett särskilt
statligt charterflygbolag av den art och den ekonomiska verksamhetsform
motionärerna förordat. Ej heller finner utskottet lämpligt att — som
turisttrafikförbundet föreslagit — motionen överlämnas för utredning av
sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m.

Utskottet hemställer följaktligen

att riksdagen avslår motionen 1971:936.

Stockholm den 14 oktober 1971
På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Lindahl (s), Hjorth (s), Persson i Heden
(c), Sellgren (fp), Rosqvist (s), Brundin (m), Lindberg (s), Håkansson (c),
Magnusson i Kristinehamn (vpk), Karlsson i Malung (s), Torwald (c),
Taube (fp), Clarkson (m) och Sundgren (s).

)

TU 1971:17 4

Bilaga

Yttranden över motionen 1971:936

Statens järnvägar (30.3.1971)

Vad den inhemska marknadens intresse för turism i Sverige beträffar,
är försörjningen på själva trafikområdet riklig. Såväl SJ som SAS och LIN
liksom även bussföretagen har ett väl utvecklat trafiknät som berör
samtliga de av motionärerna nämnda norrländska orterna. Tillkomsten av
ett charterflygföretag, som kunde välja vissa intressanta transportobjekt,
skulle rycka undan väsentliga marknadsandelar för de reguljära trafikföretagen,
vilka också har att tillse att krav på täckning av fasta kostnader
och räntor tillgodoses. Tanken att en sådan charterflygverksamhet skulle
kunna bedrivas utan direkt konkurrens med existerande linjetrafikföretag
är enligt SJ s mening inte realistisk.

Konkurrensen om turisterna mellan utländska och svenska turistmål
omfattar på prisområdet såväl logikostnader som kostnader för själva
resan. Vad resekostnaderna beträffar vill SJ för sin del framhålla de
rabattmöjligheter som SJ erbjuder bl. a. genom den s. k. semesterbiljetten.
Denna biljett ger en rabatt om 15 % på avgiften för tur- och
returbiljetter. Denna rabatt kan kombineras med SJ:s familjerabatt.
Semesterbiljetten gäller för fram- och återresa inom två månader med
undantag för resa vissa dagar under högtrafikperioder. En kalender med
uppgift på giltigheten under 1971 bifogas. I samarbete med researrangörer
erbjuder SJ dessutom sedan två år chartervagnar, både sovvagnar och
sittvagnar, med reducerade priser för såväl resa som hotellvistelse. Denna
verksamhet, som till stor del är inriktad på norra Sverige, har mötts med
ett växande intresse från researrangörernas sida. Statsmakterna har
möjlighet att mot ersättning till SJ besluta om ytterligare lättnader i fråga
om kostnaderna för järnvägsresorna. Åtgärder av denna typ synes vara
lämpligare än att för en förhållandevis liten marknad skapa ytterligare en
trafikgren som — utan väsentlig förbättring av trafikstandarden — genom
en lågprissättning skulle arbeta utan fulNtändig kostnadstäckning och
därmed försvaga marknadsunderlaget för de existerande reguljära trafikföretagen,
som idag har problem med det redan nu svaga trafikunderlaget.

Luftfartsverket (13.4.1971)

I motionen hävdas bl. a. att man genom etablering av ett statligt
charterflygbolag med uppgift att bedriva en utpräglad lågtaxepolitik
skulle kunna stimulera den inhemska turismen och således åstadkomma
en förskjutning i nuvarande konkurrensläge mellan utlandsresor och
inhemska resor. Vidare hävdas att med hänsyn till de starka samhälls -

TU 1971:17

5

motiven för ökad rörelsefrihet i den ekonomiska politiken genom en
förbättrad bytesbalans och minskad regional obalans ett strikt samhällsekonomiskt
synsätt bör vara motiverat. I motionen anföres även att en
inhemsk chartertrafik utan direkt konkurrens med det reguljära inrikesflyget
och med bundna linjer till ett antal flygplatser, exempelvis
Östersund, Lycksele, Kiruna och Luleå under dessa förutsättningar kan
motiveras med enbart täckning av de rörliga kostnaderna.

Goda kommunikationer skapar i sig ej en inhemsk turism, men är en
av förutsättningarna. Det är angeläget att manifesterade trafikbehov kan
tillgodoses och att även trafikformer skapas för att stimulera den
inhemska efterfrågan.

På den svenska flygmarknaden finns för närvarande tre större
flygbolag, SAS, Linjeflyg, Sterling Airways AB. De drives enligt
vedertagna företagsekonomiska principer.

SAS och Linjeflyg svarar för den regelbundna luftfarten inom riket.
Dessa båda bolag erbjuder ett antal rabatter på sina inrikes linjenät som
omfattar drygt 20 flygstationer. För den inrikes regelbundna trafiken
finns stora möjligheter till flexibilitet i prissättningen genom frånvaron av
internationella bindningar.

SAS och Linjeflyg utövar även inhemsk charterverksamhet. Bolagen
har förklarat sig förfoga över resurser att täcka ett utökat inhemskt
charterbehov. Det nyligen etablerade Sterling Airways AB har tillstånd
att utöva chartertrafik inom landet.

Således finns resurser för utökad inhemsk chartertrafik och förutsättningar
för konkurrens på lika villkor.

Det är luftfartsverkets uppfattning att motionärens syften bättre
skulle kunna befrämjas genom andra åtgärder än tillskapandet av ett
statligt charterbolag som skulle operera på helt andra villkor än
existerande flygföretag. Ett svenskt flygföretag som endast skulle behöva
uppnå kostnadstäckning för de rörliga kostnaderna vore dessutom ett
avsteg från den av riksdagen godkända trafikpolitiken.

Luftfartsverket vill avråda från det av motionärerna föreslagna statliga
charterflygbolaget och även från en utredning om ett sådant.

Scandinavian Airlines System och Linjeflyg AB (gemens, yttrande
1.4.1971)

SAS/LIN vill med anledning av ovannämnda riksdagsmotion förorda
alla sådana åtgärder, som syftar till att reellt stimulera såväl utländska
turistbesök som svenskt turistresande inom landet. Invändningar måste
dock resas mot uppfattningen att större effekt skulle kunna åstadkommas
genom att ett statligt charterflygbolag etablerades. SAS/LIN vill
gemensamt utveckla sina argument nedan:

Stimulans till den inhemska turismen måste bedömas som mycket
angelägen ur social, kulturell och ekonomisk synvinkel. I överensstäm -

TU 1971:17

6

melse med denna övertygelse har både SAS och LIN alltifrån start med
olika medel verkat för ett ökat turistresande inom Sverige. SAS/LIN
stöder den inhemska turismen främst genom att tillhandahålla en väl
utbyggd, modern och funktionsduglig transportapparat. Flygresenärer i
Sverige erbjuds ett trafiknät, omfattande drygt tjugotalet flygstationer.
Detta nät är uppbyggt att täcka de största befolkningskoncentrationerna
och ansluter sig således väl till trafikströmmarna inom landet. En
schemabunden transportfunktion med i förväg publicerade tidtabeller
utgör grundvalen för varje form av turism. Inrikesflyget fyller denna
grundförutsättning.

Med den värdefulla tidtabellslagda flygtrafiken erbjuds resenärer på
inrikesflyget en flygplansflotta, som såväl antalssom storleksmässigt
avpassats till existerande trafikbehov i vad avser linjestruktur och
resandeströmmar. Beroende på vårt lands geografiska och demografiska
uppbyggnad ingår i SAS/LIN sammantagna flygplansflotta stora och
medelstora jetplan för de långa avstånden, medelstora propellerplan för
medeldistanserna samt små propellerplan för kortdistanstrafiken. Med
noggranna hänsynstaganden till linje sträckning, resandefrekvens och
tillgänglig flygmaterial söker de båda bolagen fortlöpande tillgodose att
inrikesflyget inför varje halvårsperiod får en resursmässigt lämplig
sammansättning och därmed drivs på möjligast rationella sätt.

SAS/LIN lämnar även direkt ekonomisk stimulans till den inhemska
turismen. Detta sker genom de många olika typer av rabatter som
flygresenärerna erhåller. Troligen existerar få branscher med en så
differentierad prissättning, som den som karakteriserar inrikesflyget.
Denna differentiering är konstruerad att främst gynna det privata
resandet och framför allt turistresandet. Detta sker bl. a. genom att den
tillgängliga kapaciteten utnyttjas med hänsyn tagen till rytmen i
affärsresandet. Få av de ca 200 000 privatresor med inrikesflyget, som
registrerades verksamhetsåret 1969/70, betalades med fullt pris, då
förekommande rabatter täcker flertalet former av privatresande. Vissa
rabatter kan dessutom kombineras, varigenom biljettpriserna ytterligare
sänks. Under sommarperioden beräknas drygt hälften av passagerarna ha
utnyttjat existerande rabattformer, främst den 40 % semesterrabatten.
En god uppfattning av rabatternas mångfald och storlek erhålles av
nedanstående förteckning:

Semesterrabatt 40 %

Familjerabatt 50 % — 95 %

Barnrabatt 50 % — 90 %

Ungdomsrabatt 25 % — 50%

Idrottsrabatt 25 % — 50 %

Pensionärsrabatt 25 %

Militärrabatt 50 %

TU 1971:17

7

Veckoslutsrabatt 30 %

Rabatt för rörelsehämmade

och synskadade 50 %

Vid sidan av de ovan angivna stimulansåtgärderna för inhemsk turism
lämnar SAS/LIN årligen ekonomiskt stöd till de nationella turistorganisationerna.
Härtill bör läggas de insatser SAS i utlandet gör för att värva
turister till Sverige. 1 realiteten överstiger det belopp SAS satsar på
reklam- och andra kampanjer utomlands den summa som danska, norska
och svenska staterna tillsammans i samma syfte satsar utanför Skandinavien.
Som illustration av ovannämnda förhållanden kan nämnas skillnaderna
i reklamutgifter i USA mellan de skandinaviska turisttrafikförbunden
och SAS. År 1968 satsade turistkontoren gemensamt ca 50 000
svenska kronor på annonsering, vilket motsvarade en utgift av 9 öre per
besökande amerikan. Som jämförelse kan nämnas att Storbritannien
satsade närmare 4 miljoner kronor på annonsering, motsvarande drygt 4
kronor per besökande amerikan. Frankrike redovisade ca 1 miljon resp.
1,75 kronor, Spanien ca 900 000 kronor resp. ca 3,25 kronor per
besökande amerikan. I relation till de 50 000 kronor resp. 9 öre, som de
skandinaviska turistkontoren svarade för, skall sättas SAS annonseringsutgifter
i USA, vilka för 1968 uppgick till drygt sex miljoner svenska
kronor, motsvarande en utgift om drygt 11 kronor per besökande
amerikan. Av ovanstående redovisning framgår tydligt att SAS bär
huvudparten av kostnaderna för den turistvärvande aktiviteten i USA.
Förhållandet är likartat på andra utländska turistmarknader.

Av ovanstående framgår att SAS/LIN med olika medel aktivt
stimulerar och bidrar till att stödja svensk turism. De båda flygbolagen
medverkar härigenom i försöken att förhindra att det svenska turistnettot
ytterligare försämras. I samma riktning verkar givetvis SAS stora
engagemang i en rad hotellprojekt i Skandinavien. Detta engagemang är
följden av att de skandinaviska länderna under en följd av år tvingats
avvisa såväl enskilda som grupper av turister på grund av bristande
hotellkapacitet. Från amerikanskt resebyråhåll har man t. o. m. som
villkor för att under lågsäsong arrangera flygningar till Sverige satt att
man på förhand kan garanteras hotellplats för de grupper man planerar
att fördela på de skandinaviska länderna under sommaren. En avsevärd
ljusning kan för närvarande skönjas i denna fråga. En rad stora hotell
växer upp på skilda ställen i Skandinavien och i flera av dessa ingår SAS
som delägare. Som exempel kan nämnas att Sheraton hotell med ca
1 000 bäddar, med SAS som delintressent, öppnades i Stockholm i
februari 1971. Genom att således satsa kapital inom en bransch, som man
visserligen har anknytning till men som ändå ligger vid sidan av
flygindustrin, bidrar SAS till att avhjälpa ett av de mest besvärande
hindren mot ökad svensk turism. Om så erfordras och det kan ske på

TU 1971:20

8

ekonomiskt försvarbar grund är SAS berett att även i framtiden ingå som
partner i eventuella hotellprojekt.

I detta sammanhang bör även nämnas att SAS inte bara bidrar till en
förbättring av bytesbalansen genom att på olika sätt stimulera den
inhemska turismen, utan framför allt genom att flygtrafiken från Sverige
till utlandet till stor del handhas av SAS. För verksamhetsåret 1969/70
uppgick denna försäljning till omkring 175 miljoner kronor. Genom SAS
verksamhet förhindras således att svensk valuta tillförs utländska flygbolag
och förs ut ur landet. På motsvarande sätt förhindrar Scanairs
charterverksamhet att svensk valuta tillfaller utländska charterflygbolag.

SAS bidrar dessutom till en förbättring av bytesbalansen genom att
tillföra Sverige utländska valutor. Av SAS totala försäljning om knappt
1,5 miljarder kronor hänför sig drygt hälften till icke skandinavisk valuta,
vilken naturligtvis kommer SAS moderbolagsländer till godo. Detta
förhållande berörs kortfattat i finansdepartementets långtidsutredning —
Svensk ekonomi 1971 — 1975 — där det framhålles att ”det framtida
betalningsöverskottet beror bl. a. på SAS möjligheter att hävda sig på den
utländska och skandinaviska marknaden”.

Till ovanstående bör läggas den valutaström, som genom utländska
turistbesök tillförs landet. Svenska Turisttrafikförbundet har beräknat att
dessa utländska turister bor, äter, köper, roar sig etc. i Sverige för ca 1
miljard kronor årligen. En av förutsättningarna för denna turisttrafik är
att de utländska gästerna erbjuds acceptabla transportmedel till Sverige.
Flyget fyller en avgörande funktion i denna fråga.

SAS/LIN vill med ovanstående redogörelse markera sitt djupa engagemang
i frågor om förbättrad bytes- och turistbalans och stimulans till
turismen. Med framställningen bildas också bakgrund för SAS/LIN
uppfattning, att etablerandet av ett statligt charterflygbolag knappast
ytterligare kan stimulera svensk turism eller förbättra landets turistbalans.

SAS/LIN vill även avvisa motionens förslag om upprättandet av
bunden statlig charterflygtrafik, subventionerad i alla slag av kostnader
utom de rörliga, till ett antal norrländska flygplatser. En sådan trafik till
de i motionen angivna flygstationerna skulle komma att drivas i direkt
konkurrens med linjebolagen, särskilt som den omnämnda ”bundenheten”
måste tolkas som en schemaläggning av trafiken och genom
trafikantbortfall i den reguljära trafiken inom alla resandekategorier leda
till ett intäktsbortfall, som finge kompenseras av taxehöjningar på hela
svenska inrikesnätet. — I sammanhanget bör påpekas, att SAS/LIN redan
bedriver en relativt omfattande chartertrafik till Norrland och andra
platser. Prissättningen för denna trafik syftar i princip just till en
täckning av de rörliga kostnaderna, vilket förklaras genom att flygningarna
utföres vid tidpunkter då flygplansflottan inte är upptagen i den

TU 1971:17

9

reguljära linjetrafiken. SAS/LIN utför således charterflygningar för olika
researrangörers räkning och kommer under sommaren 1971 att exempelvis
för RESÖ s räkning genomföra en serie charterflygningar till Kiruna.
Resurserna räcker också till för en betydande vidareutveckling av
chartertrafiken inom Norrland och landet i övrigt.

SAS/LIN vill betona att flygtrafik på Norrland är en fråga av största
vikt och vidareplanering härav ges stor prioritet i inrikesflygets utveckling.
Som ett synbart tecken härpå kommer Gällivare från den 18 april i
år in som den 24:e flygstationen i SAS/LIN svenska flygnät.

Sammanfattningsvis vill SAS/LIN således förorda att den i motionen
framförda anhållan om utredning och förslag om etablering av ett statligt
charterflygbolag lämnas utan åtgärd. Om däremot behov av en utökad
inhemsk charterverksamhet kan påvisas, förfogar SAS/LIN gemensamt
över sådana resurser att detta behov kan täckas av de båda flygbolagen i
samverkan.

Svenska Turisttrafikförbundet (30.3.1971)

STTF ansluter sig i och för sig till motionärernas tanke att olika
åtgärder bör vidtas för att popularisera både det svenska och det
utländska resandet till Norrland. STTF har för sin del genom olika
marknadsföringsåtgärder försökt bidra till en sådan utveckling — främst
genom samordnade turistkampanjer inom landet och på fyra utländska
marknader.

Förbundet anser att frågan om ett eventuellt statligt charterflygbolag

med uppgift att genom lågtaxepolitik stimulera resandet norröver bör ses
i samband med lokaliseringsstödet till turismen i Norrland. STTF har sig
bekant att den nu arbetande utredningen, ”Kommittén för planering av
turistområden och friluftsanläggningar m. m.”, bl. a. kommer att behandla
denna fråga.

STTF får därför föreslå att, om riksdagen finner det motiverat med en
utredning i enlighet med motionens förslag, frågan hänvisas till denna
utredning, ledd av riksdagsman Arne Pettersson.

Statsföretag AB (30.3.1971)

Med anledning av att Statsföretag AB har anmodats yttra sig över
motionerna 928 och 936 — charterflyg för utländska turister samt ett
statligt charterflygbolag — får vi meddela, att det inom koncernen inte
bedrives någon verksamhet, som direkt beröres av charterflygverksamheten.

Statsföretag AB har därigenom inga synpunkter att anföra rörande de
problem som avhandlas i ovannämnda motioner.