Tornedalsfrågor

Betänkande 1991/92:KrU8

Kulturutskottets betänkande 1991/92:KRU08

Tornedalsfrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionen
• Utskottet
• Hemställan

1991/92
KrU8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas motionsyrkanden som syftar till att
Svenska Tornedalingars Riksförbund--Tornionlaaksolaiset skall
erkännas som en organisation för en inhemsk kulturminoritet och
erhålla ett ökat ekonomiskt stöd till sin verksamhet.

Utskottet finner det angeläget att de ansträngningar som görs
för att bevara den tornedalska kulturen får ett stöd från
ansvariga myndigheter. Utskottet avstyrker emellertid förslagen
i motionen.

Motionen

1990/91:Kr319 av Bruno Poromaa (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Svenska Tornedalingars
Riksförbund--Tornionlaaksolaiset (STR-T) skall erkännas som en
organisation för en inhemsk kulturminoritet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ekonomiskt stöd till STR-Ts
verksamhet.

Vissa uppgifter i anslutning till motionen

Svenska Tornedalingars Riksförbund--Tornionlaaksolaiset
(STR-T) bildades år 1981 för att tillvarata de svenska
tornedalingarnas språkliga och kulturella intressen. Sedan
bildandet har STR-T främst arbetat med att förändra de negativa
attityder som funnits och delvis fortfarande finns till det
finska språket och den finska kulturen. STR-Ts målsättning är
att skapa ett tvåspråkigt Tornedalen med ett levande kulturliv.
STR-T är partipolitiskt och religiöst obundet. Förbundet har ca
3 000 medlemmar och två lokalavdelningar, varav en i Stockholm
och en i Kiruna. Sedan år 1982 ger förbundet ut tidningen Met,
som utkommer med fyra nummer per år. Dessutom anordnar förbundet
seminarier och kurser inom olika ämnen, musikfestivaler,
lägerskola m.m.

På initiativ av STR-T bildades år 1988 Stiftelsen Meän
Akateemi--Academia Tornedaliensis. Stiftelsen har i uppgift att
förvalta kulturarvet på Nordkalotten, i första hand den
tornedalska och kvänska kulturen. Stiftelsen skall såväl i
historiskt som i nutids- och framtidsperspektiv initiera och
genomföra aktiviteter på olika områden som folkbildning,
utbildning och dokumentation.

Enligt språkligt-kulturellt synsätt omfattas Tornedalen av
Haparanda, Övertorneå och Pajala kommuner samt av delar av
nuvarande Kiruna kommun, nämligen Karesuando och Jukkasjärvi.
Termerna tornedalsfinsk och tornedaling avser i regel personer
med finskspråkig bakgrund uppvuxna i nämnda område.

Den historiska bakgrunden till dagens språkliga situation i
Tornedalen kan kortfattat beskrivas enligt följande.

Den politiska gränsdragningen efter 1809 års krig kom att gå
mitt i Tornedalen och klöv på så sätt ett tidigare enhetligt
område i två delar. Det finska språket var under en lång tid i
huvudsak allenarådande även inom den svenska halvan av
Tornedalen liksom i den s.k. finnbygden i övrigt. Fram till
1880-talet bedrevs skolundervisningen i finskspråkiga bygder
praktiskt taget undantagslöst på finska. Därefter skedde en
successiv övergång till svenskspråkig undervisning motiverad
bl.a. av säkerhetspolitiska skäl. År 1888 inrättades s.k.
statsskolor i Tornedalen, som bekostades av staten på villkor
att undervisningen helt kunde äga rum på svenska. I början på
1920-talet var skolväsendet helt försvenskat.

På 1930-talet infördes möjligheten att studera finska i
fortsättningsskolorna. År 1957 upphävdes förbudet att tala
finska under rasterna eller i skolhemmen (cirkulär från
skolöverstyrelsen den 24 september 1957).

I samband med att regering och riksdag lade fast principerna
för hemspråksundervisning inkl. särskilda åtgärder för
finskspråkiga elever (prop. 1984/85:100, bil. 10, bet. UbU12,
rskr. 149) beslöts på grundval av förslag från språk- och
kulturarvskommittén om särskilda åtgärder för finskspråkiga
elever i grundskolan. Beslutet innebar att särskild pedagogisk
utvecklingsverksamhet skulle inledas i vissa kommuner, bl.a.
Haparanda, med tonvikt på tornedalsfinskan. Regeringen har i
juni 1987 föreskrivit att Haparanda kommun i samverkan med
Torneå stad får anordna försöksverksamhet med tvåspråkig
undervisning inom grundskolan i Haparanda under läsåren
1987/88--1992/93. Denna försöksverksamhet inleddes först hösten
1989.

Vid lärarhögkolan i Luleå är undervisningen inriktad mot flera
kulturer och då främst mot den samiska och tornedalska. I
lärarutbildningen ingår en obligatorisk kurs som tar upp
livsvillkoren på Nordkalotten. En av utbildningslinjerna ger
fördjupad utbildning i tornedalsfinska och samiska.

Tornedalens folkhögskola i Övertorneå har en viss inriktning
mot tornedalsk kultur. Vid skolan finns även en särskild
Nordkalottlinje med projektstudier som rör Nordkalotten.

Frågan om tornedalingarna skall betraktas som en etnisk
minoritet har behandlats av ombudsmannen mot etnisk
diskriminering (DO), som i en skrivelse till STR-T den 27
februari 1990 framfört uppfattningen att tornedalingarna utgör
en etnisk minoritet.

Tidigare riksdagsbehandling

Motionsförslag om insatser för att bevara och stärka det
tornedalsfinska språket och kulturen i Tornedalen har behandlats
av utskottet vid ett flertal tillfällen, senast år 1990.
Utskottet konstaterade i betänkande 1990/91:KrU3 (s. 7) att den
tornedalsfinska befolkningen historiskt sett ansetts
representera den ursprungliga inhemska befolkningen samt att det
är viktigt att de ansträngningar som görs för att bevara
kulturen och språket i Tornedalen får ett aktivt stöd från
ansvariga myndigheter. Utskottet var emellertid inte berett att
tillmötesgå motionärens önskemål som syftade till att de
finsktalande tornedalingarna skulle erkännas som en ursprunglig
inhemsk minoritet i likhet med samerna.

Utskottet

Enligt motion Kr319 (s) har Svenska Tornedalingars
Riksförbund--Tornionlaaksolaiset (STR-T) till skillnad från de
samiska organisationerna inte blivit erkänt av samhället som en
organisation för en inhemsk minoritet. I motionen hemställs
därför att förbundet skall erkännas som en organisation för en
inhemsk kulturminoritet (yrkande 1). Förbundet föreslås dessutom
få ekonomiskt stöd för att kunna utveckla sin verksamhet
(yrkande 2).

Den tornedalsfinska befolkningen anses historiskt sett
representera den urspungliga inhemska befolkningen. Utskottet
finner nu liksom vid behandlingen tidigare år -- senast hösten
1990 -- av motionsförslag om stöd för att bevara kulturen och
språket i Tornedalen att det är viktigt att de ansträngningar
som görs får ett aktivt stöd från ansvariga myndigheter.
Utskottet finner alltså att det finns vägande skäl att i positiv
anda pröva konkreta förslag ägnade att bevara och utveckla det
tornedalsfinska kulturarvet. Utskottet är däremot inte berett
att föreslå riksdagen att göra en sådan framställning till
regeringen som motionären förordar. Utskottet avstyrker alltså
motionen i motsvarande del (yrkande 1).

Då det gäller motionärens förslag att ekonomiskt stödja STR-Ts
verksamhet (yrkande 2) vill utskottet erinra om att under senare
år en rad samhälleliga stöd har lämnats för olika tornedalska
kulturella projekt. Som exempel kan nämnas att statens kulturråd
sedan år 1983 stött utgivningen av STR-Ts tidskrift Met --
tidskrift för Tornedalen och malmfälten. Under åren 1984--1991
har utgivningsstöd lämnats till tio tornedalska boktitlar.
Vidare utgår årligen ett särskilt bidrag till Tornedalens
bibliotek, vilket budgetåret 1990/91 uppgick till 220 000 kr.
Mindre bidrag har även lämnats till inspelning av tornedalska
visor. Tornedalsteatern i Pajala har via det statliga stöd som
utgår till olika amatörorganisationer erhållit bidrag.

Bland övriga under senare tid av statens kulturråd stödda
tornedalska projekt kan nämnas ett lexikon som upptar
tornedalsfinska uttryck samt motsvarande uttryck på både
riksfinska och rikssvenska.

I sammanhanget bör också nämnas att Sveriges enda tvåspråkiga
tidning, Haparandabladet, som innehåller en helsida per vecka på
tornedalsfinska, erhåller driftsstöd från presstödsnämnden.

Även länsstyrelsen i Norrbotten liksom Norrbottens läns
landsting har under senare år stött en rad tornedalska projekt.
Ett särskilt verksamhetsbidrag har lämnats av Övertorneå kommun
till STR-T.

Utskottet vill också erinra om följande. Reglerna för
hemspråksundervisning finns i grundskoleförordningen (1988:655).
De har nyligen ändrats så att kommunerna i fortsättningen inte
är skyldiga att anordna hemspråksundervisning vid bristande
tillgång på lärare eller vid svårigheter att anordna
undervisning med minst fem deltagare. Bestämmelserna gäller dock
inte elever med samiska, tornedalsfinska och zigenska som
hemspråk. En tornedalsfinsk elev har dessutom rätt att få
hemspråksundervisning i det egna språket även om det inte är
umgängesspråk i hemmet.

Utskottet anser att det är angeläget att -- i överensstämmelse
med vad som anförts i det föregående -- ekonomiskt stöd till och
insatser av annat slag för att bevara den tornedalska kulturen
som här har redovisats även i fortsättningen kommer att lämnas
av ansvariga myndigheter. Utskottet anser det dock inte
erforderligt med någon riksdagens åtgärd i detta hänseende.
Utskottet avstyrker därför motionen även i här aktuell del
(yrkande 2).

Hemställan

Utskottet hemställer
beträffande Tornedalsfrågor

att riksdagen avslår motion 1990/91:Kr319.

Stockholm den 26 november 1991

På kulturutskottets vägnar

Elisabeth Fleetwood

I beslutet har deltagit: Elisabeth Fleetwood (m), Hugo
Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Anders
Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie
Frebran (kds), Anne Sörensen (nyd), Ingegerd Sahlström (s),
Björn Kaaling (s), Birgitta Wistrand (m), Monica Widnemark (s),
Anna Corshammar-Bojerud (c) och Ronny Karlsson (fp).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.