Tidsbegränsade uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden

Betänkande 1999/2000:SfU4

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1999/2000:SFU04

Tidsbegränsade uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1999/2000

SfU4

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
skrivelse 1998/99:146 Tidsbegränsade
uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden jämte
motioner som väckts med anledning av skrivelsen.
Utskottet behandlar samtidigt några motionsyrkanden
väckta med anledning av skrivelse 1999/2000:3
Migration och asylpolitik respektive proposition
1998/99:112 Svenskt deltagande i fredsstyrka i
Kosovo. Dessutom behandlar utskottet ett
motionsyrkande från den allmänna motionstiden 1999.

I skrivelsen anmäls i enlighet med 2 kap. 14 §
utlänningslagen (1989:529) att regeringen den 15
april 1999 utfärdat en förordning (1999:209) om
tidsbegränsade uppehållstillstånd i vissa
utlänningsärenden. Enligt förordningen skall
medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien som
kommer från provinsen Kosovo och som inte kan
återvända dit på grund av förhållandena där anses ha
behov av sådant tillfälligt skydd som avses i 2 kap.
4 a § utlännings-lagen. Förordningen trädde i kraft
den 29 april 1999.

Med anledning av det ändrade läget i provinsen
Kosovo beslutade regeringen den 23 juni 1999 om
vissa ändringar i förordningen om tidsbegränsade
uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden,
Ändringarna innebär dels att den första
tillståndsperioden skall vara längst t.o.m. den 30
april 2000, dels att förordningen i sin helhet skall
upphöra att gälla denna dag.

Utskottet avstyrker samtliga motioner och föreslår
att riksdagen lägger regeringens skrivelse till
handlingarna.

I ärendet finns fyra reservationer och ett särskilt
yttrande.

Skrivelsen

Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse
1998/99:146 Tidsbegränsade uppehållstillstånd i
vissa utlänningsärenden.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av skrivelsen
1998/99:146

1999/2000:Sf1 av Kerstin-Maria Stalin (mp) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om permanent
uppehållstillstånd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om barn.

1999/2000:Sf2 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen beslutar om sådan ändring av 2 kap. 4
a § utlänningslagen att det klart framgår att den
bör tillämpas endast vid massflyktssituationer.

Motion väckt med anledning av skrivelse
1999/2000:3 Migration och asylpolitik

1999/2000:Sf4 av Helena Bargholtz och Bo Könberg
(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hanteringen av den
svenska flyktingkvoten i samband med
flyktingkatastrofen i Kosovo,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om tillfälliga
uppehållstillstånd.

Motioner väckta med anledning av
proposition 1998/99:112 Svenskt deltagande
i fredsstyrka i Kosovo

1998/99:U11 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att mottagandet av
personer från flyktingläger måste kunna omfatta
betydligt fler än 5 000.

1998/99:U13 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en ökad beredskap
hos Europas regeringar att i en plan för gemensam
"burden sharing" ta emot fler flyktingar från
flyktinglägren i Makedonien och Albanien,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om återförening av
kosovoflyktingar i såväl Makedonien som Albanien med
anhöriga i Sverige,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att inte försvåra
möjligheterna att besöka Sverige för
kosovoflyktingar som blivit av med sina
identitetshandlingar.

Motion väckt under den allmänna
motionstiden 1999

1999/2000:Sf628 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om effektivitet och
rätten att söka permanent uppehållstillstånd.

Utskottet

Gällande regler

Enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) får
regeringen i fråga om en viss grupp av utlänningar
meddela föreskrifter om att den som söker
uppehållstillstånd med stöd av 3 kap.
utlänningslagen (dvs. som flykting eller som
skyddsbehövande i övrigt) och som bedöms ha ett
tillfälligt behov av skydd här i landet får ges ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd. Ett sådant
tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas för en
sammanlagd tid av högst två år. Om ett program för
att förbereda återvändandet har inletts innan dess,
får uppehållstillståndet förlängas med högst två år.

Enligt samma paragraf får ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd ges också till en utlänning som
är make eller maka eller barn under 18 år till den
person som först beviljats tidsbegränsat
uppehållstillstånd. Detsamma gäller förälder till
barn under 18 år som meddelats tidsbegränsat
uppehållstillstånd.

I 2 kap. 14 § utlänningslagen föreskrivs bl.a. att
regeringen skall anmäla föreskrifter om
tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a §
till riksdagen genom särskild skrivelse inom tre
månader.

I regeringens skrivelse 1998/99:146 Tidsbegränsade
uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden anmäls
i enlighet med 2 kap. 14 § utlänningslagen att
regeringen den 15 april 1999 utfärdat en förordning
(1999:209) om tidsbegränsade uppehållstillstånd i
vissa utlänningsärenden. Enligt förordningen skall
medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien som
kommer från provinsen Kosovo och som inte kan
återvända dit på grund av förhållandena där anses ha
behov av sådant tillfälligt skydd som avses i 2 kap.
4 a § utlännings-lagen.

Skrivelsen

Bakgrund till massflykten från Kosovo

Situationen i provinsen Kosovo i Förbundsrepubliken
Jugoslavien förvärrades fr.o.m. mars 1998 då väpnade
strider utbröt mellan Kosovos befrielsearmé (UCK)
och jugoslaviska säkerhetsstyrkor. Detta ledde till
att ett stort antal människor såg sig tvungna att
lämna sina hem och söka tillflykt på annat håll.

En uppgörelse om vapenvila nåddes hösten 1998,
efter en resolution i FN:s säkerhetsråd. Situationen
stabiliserades för en tid men våldet trappades sedan
gradvis åter upp.

Den 24 mars 1999 inledde Nato bombningar av
Kosovoprovinsen och andra delar av
Förbundsrepubliken Jugoslavien, som sedan pågick
till den 16 juni. Vid slutet av mars ökade
flyktingströmmen ut ur Kosovo dramatiskt. Den 29
mars bedömde UNHCR att 60 000 flyktingar kommit till
Albanien sedan bombningarna började och att 4 000
flyktingar varje timme passerade gränsen till
Albanien.

Den 5 april inledde UNHCR i samarbete med
Internationella migrations-organisationen (IOM) ett
program för humanitär evakuering från Makedonien av
flyktingar från Kosovo. I UNHCR:s riktlinjer för
programmet framhölls att evakueringen var frivillig
samt underströks vikten av att familjer inte
splittrades och när detta ändå skett återförenades.
Som särskilt angelägna för överföring angavs i
riktlinjerna de mest utsatta flyktingarna och de med
särskilda behov.

När programmet den 6 juli förklarades formellt
avslutat av UNHCR hade 29 länder överfört mer än 91
000 personer.

Svenskt ställningstagande till tillfälligt skydd

Under år 1998 sökte ca 3 500 medborgare i
Förbundsrepubliken Jugoslavien asyl i Sverige,
motsvarande 3,6 % av de asylsökande utanför Kosovos
när-område. De 1 244 asylansökningar som under de
första sex månaderna 1999 gjordes i Sverige av
jugoslaviska medborgare utgjorde 24 % av det totala
antalet asylansökningar i landet under denna period.
Av de jugoslaviska medborgare som sökt asyl i
Sverige bedöms ca 90 % vara från Kosovo och
huvudsakligen av albansk etnisk tillhörighet.

Sedan UNHCR vädjat till europeiska stater att ta
emot skyddsbehövande från Kosovo som befann sig i
Makedonien beslöt regeringen den 6 april 1999 att
Sverige skulle ta emot upp till 5 000 personer och
ge dem tillfälligt skydd.

Regeringen gav den 12 april 1999 Statens
invandrarverk uppdraget att i samverkan med UNHCR
överföra upp till 5 000 medborgare i
Förbundsrepubliken Jugoslavien, som fördrivits från
provinsen Kosovo och uppehöll sig i dess närområde.
En strävan skulle vara att hålla samman familjer och
personer som kom från samma geografiska områden i
Kosovo. Särskilda humanitära skäl kunde beaktas.
Inom ramen för dessa kriterier kunde, när UNHCR
bedömde att så var praktiskt möjligt, hänsyn tas
till personers anknytning till Sverige.

Den 15 april 1999 beslutade regeringen en
förordning (1999:209) om tidsbegränsade
uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden.

Sedan jugoslaviska styrkor inlett tillbakadragandet
och Nato-trupper börjat överta kontrollen av
Kosovoprovinsen upphörde flyktingströmmen in i
Makedonien. För svensk del ägde den sista
organiserade flygtransporten från Makedonien rum den
16 juni 1999.

Uppdraget till Invandrarverket begränsades den 23
juni 1999 till att avse upp till 4 000 personer.

Förordningen om tillfälligt skydd

Enligt förordningen skall medborgare i
Förbundsrepubliken Jugoslavien som kommer från
provinsen Kosovo och som inte kan återvända dit på
grund av förhållandena där anses ha behov av sådant
tillfälligt skydd som avses i 2 kap. 4 a §
utlänningslagen. Under förutsättning att de har
behov av skydd här får de beviljas tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a §. Av
förordningen framgår vidare att den första
tillståndsperioden skall vara elva månader.
Förordningen trädde i kraft den 29 april 1999.

Samtidigt som förordningen trädde i kraft
genomfördes också en ändring i 1 kap. 1 §
utlänningsförordningen (1989:547), se SFS 1999:210.
Ändringen innebär att den som beviljats
tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt en
förordning som beslutats med stöd av 2 kap. 4 a §
utlänningslagen inte behöver ha pass vid vistelse i
Sverige.

Förordningen om tidsbegränsade uppehållstillstånd
är enligt regeringen avsedd att tillämpas inte bara
på dem som reser in i Sverige efter det att
förordningen trätt i kraft, enskilt eller inom ramen
för det särskilda beslutet om överföring av högst
5 000 skyddsbehövande till Sverige, utan även på dem
som rest in tidigare och som uppfyller de
förutsättningar som ställs upp i förordningen.

Den 29 april 1999 fattade regeringen vägledande
beslut i fyra ärenden som Statens invandrarverk
tidigare lämnat över till regeringen för prövning.
Samtliga ärenden rörde personer som tidigare varit
bosatta i provinsen Kosovo och som under åren
1997-1998 på egen hand rest in i Sverige och sökt
asyl här. Regeringen konstaterade i besluten att
personerna i fråga inte kunde återvända till Kosovo
på grund av förhållandena där och att de behövde
skydd i Sverige. De omfattades därmed av den
särskilda förordningen och beviljades tidsbegränsade
uppehållstillstånd under elva månader samt
arbetstillstånd under samma tid.

De som beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd
med stöd av förordningen omfattas av lagen
(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. De har
därmed rätt till samma bistånd som asylsökande.

Med anledning av det ändrade läget i provinsen
Kosovo beslutade regeringen den 23 juni 1999 om
vissa ändringar i förordningen om tidsbegränsade
uppehållstillstånd (SFS 1999:708). Ändringarna, som
trätt i kraft den 15 juli 1999, innebär dels att den
första tillståndsperioden skall vara längst t.o.m.
den 30 april 2000, dels att förordningen i sin
helhet skall upphöra att gälla den dagen. Vidare
beslutade regeringen om en särskild förordning
(1999:707) om bidrag till medborgare i
Förbundsrepubliken Jugoslavien som kommer från
provinsen Kosovo och som vill återvända dit. Bidrag
får lämnas med högst 5 000 kr för varje person som
vill återvända, dock med högst 30 000 kr per familj.
Bidrag får även lämnas för resekostnader med högst
3 000 kr per person.

Motioner

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Sf2 ett
tillkännagivande om en sådan ändring av 2 kap. 4
a § utlänningslagen att det klart framgår att den
bör tillämpas endast vid massflyktssituationer.
Motionärerna framhåller att personer från Kosovo
som inte kommit hit i samband med en
massflyktssituation inte omfattas av bestämmelsen
om tidsbegränsade uppehållstillstånd. Effekten av
att förordningen ändå tillämpas på dem blir att
begränsningen om högst två år i praktiken sätts
ur spel då många av dem vistats här lång tid
redan när det tidsbegränsade uppehållstillståndet
meddelades.

Kerstin-Maria Stalin (mp) begär i motion Sf1
yrkande 1 ett tillkännagivande om permanent
uppehållstillstånd. Enligt motionären är det oklart
hur mycket flyktingarna i Makedonien fick veta om
tvåårsreglerna eller om möjligheten att söka
permanent uppehållstillstånd i Sverige. Under alla
förhållanden anser motionären att det är viktigt att
personer som vill stanna i Sverige hos släktingar
skall ha möjlighet att söka permanent
uppehållstillstånd. I samma motion, yrkande 2,
begärs ett tillkännagivande om barn. Motionären
framhåller att för barn är två eller fyra år lång
tid. Om man utgår från barnets bästa kan det därför
vara nödvändigt att bevilja permanent
uppehållstillstånd för hela familjen. Till detta
hänvisas också i motion Sf628 yrkande 6 av Kerstin-
Maria Stalin m.fl. (mp).

Birger Schlaug m.fl. (mp) begär i motion U11
yrkande 5 ett tillkännagivande om att mottagandet av
personer från flyktingläger måste kunna omfatta
betydligt fler än 5 000.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion U13
yrkande 2 ett tillkännagivande om en ökad beredskap
hos Europas regeringar att i en plan för gemensam
burden sharing ta emot fler flyktingar från
flyktinglägren i Makedonien och Albanien. Enligt
motionärerna måste Europas länder visa att ansvaret
för flyktingarna från Kosovo är ett gemensamt
ansvar.

I samma motion, yrkande 3, begärs ett
tillkännagivande om återförening med anhöriga i
Sverige av kosovoflyktingar i såväl Makedonien som
Albanien. Motionärerna anser att frågan om
flyktingarnas åtminstone tillfälliga återförening
med anhöriga bl.a. i Sverige inte får innebära att
utfästa flyktingkvoter begränsas så att de utesluter
flyktingar i Albanien med anhöriga i Sverige.

I yrkande 4 begär motionärerna ett tillkännagivande
om att inte försvåra möjligheterna att besöka
Sverige för kosovoflyktingar som blivit av med sina
identitetshandlingar. De anser att det är viktigt
att en ordentlig registrering sker så att
flyktingarnas identitet kan fastställas. Det
underlättar också för familjemedlemmar som skilts åt
att återförenas.

Helena Bargholtz och Bo Könberg (fp) begär i motion
Sf4 yrkande 1 ett tillkännagivande om hanteringen av
den svenska flyktingkvoten i samband med
flyktingkatastrofen i Kosovo. Motionärerna
kritiserar att regeringen i en extremt akut
flyktingsituation valde att avbryta gjorda
utfästelser om att ta emot flyktingar på den s.k.
flyktingkvoten som omfattar ca 1 800 personer per
år. Enligt motionärerna bör gjorda åtaganden om
flyktingkvoten fullföljas. Motionärerna framhåller
att regeringen dessutom utnyttjade förordningen om
tidsbegränsade uppehållstillstånd och t.o.m.
inordnade kosovoalbaner som redan innan kommit till
Sverige.

I samma motion, yrkande 12, begärs ett
tillkännagivande om tillfälliga uppehållstillstånd.
Motionärerna avvisar bestämt tillfälliga
uppehållstillstånd som ett regelmässigt inslag i
svensk flyktingpolitik. De anser dock att sådana
tillstånd i vissa situationer av massflykt kan vara
en utväg, men då endast när man inte redan från
början kan bedöma att orsakerna till flykten kommer
att bestå under lång tid. Av rättssäkerhetsskäl bör
enligt motionärerna beslut om tillfälligt
uppehållstillstånd inte ges för längre tid än två
år. Regeringen bör dock kunna besluta om viss
förlängning.

Utskottets bedömning

Som framgår ovan har den s.k. massflyktsförordningen
tillämpats även på personer från Kosovoprovinsen som
kommit hit innan förordningen trädde i kraft.
Vänsterpartiet och Folkpartiet berör denna fråga i
sina motioner Sf2 respektive Sf4 yrkande 1.

Såväl de personer från Kosovoprovinsen som kommit
till Sverige innan förordningen trädde i kraft som
de som kommit hit inom ramen för den särskilda
överföringen hade i princip samma behov av
tillfälligt skydd i Sverige på grund av situationen
i Kosovo. Av nu nämnda skäl finns det enligt
utskottets mening inte anledning invända mot att 2
kap. 4 a § § utlänningslagen har tillämpats även på
personer som kommit till Sverige innan
massflyktsförordningen trädde i kraft.

Utskottet vill också hänvisa till sitt betänkande
1996/97:SfU5, vari utskottet behandlade regeringens
proposition 1996/97:25 med förslag bl.a. om
införande av bestämmelsen om tidsbegränsade
uppehållstillstånd i massflyktssituationer.
Utskottet konstaterade (s. 61-62) i fråga om rätten
att få en asylansökan prövad i en situation då ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljats att
regeringen hade föreslagit att den som ansöker om
flyktingförklaring och resedokument skall få sin
ansökan prövad. Enligt utskottet var förslaget
föranlett av att det annars var tveksamt om Sverige
bryter mot flyktingkonventionen. Utskottet biträdde
förslaget men var inte berett att tillstyrka att en
ansökan om uppehållstillstånd på andra grunder än
flyktingskäl skall behöva prövas så länge
utlänningen får skydd genom ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd. Utskottet påpekade vidare att
även om i massflyktssituationer ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd kan beviljas också en utlänning
som får flyktingförklaring och resedokument kunde
utskottet inte finna att detta utesluter att frågan
om att permanent uppehållstillstånd prövas när
omständigheterna talar för det. Med hänsyn härtill
avstyrker utskottet motionerna Sf2 och Sf4 yrkande 1
i denna del. Även motion Sf1 yrkandena 1 och 2 och
Sf628 yrkande 6 avstyrks med det anförda.

För budgetåret 1999 har i statsbudgeten medel
avsatts för överföring av motsvarande 1 840
kvotflyktingar till Sverige. Under det första
halvåret 1999 överfördes 211 personer till Sverige.
En prioritering av flyktingar från Kosovoprovinsen
gjordes därefter när det gäller de anslagsmedel som
budgeterats för kvotuttagningar. Den svenska
överföringen i samband med flyktingkatastrofen i
Kosovo, som sedermera kom att omfatta 3 865
personer, grundades bl.a. på UNHCR:s bedömningar.
Merparten av de avsatta medlen har därför använts
för att möjliggöra överföringen av nämnda 3 865
personer. Enligt utskottets mening finns det inte
skäl att kritisera regeringen för att ha tagit i
anspråk flyktingkvoten för överföring av personer
som fördrivits från Kosovoprovinsen. Utskottet, som
vill understryka vikten av att flyktingkvoten i
fortsättningen används även för andra angelägna
överföringar, avstyrker med det anförda motion Sf4
yrkande 1 i denna del.

Vad därefter gäller kravet om att begränsa den tid
för vilken tidsbegränsade uppehållstillstånd kan
beviljas har utskottet i det tidigare nämnda
betänkandet 1996/97:SfU5 avstyrkt ett liknande krav.
Utskottet ansåg att regeringens förslag hade en
tillräcklig flexibilitet genom att tillstånd normalt
skall ges för sex månader i taget såväl inom
tvåårsfristen som vid förlängningar av tillståndet
när ett återvändandeprogram inletts. Utskottet ansåg
också att den sammanlagda längsta tiden för
tidsbegränsade tillstånd, fyra år, innan permanent
uppehållstillstånd ges är rimlig i sådana
massflyktssituationer som det är frågan om.
Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker
därmed motion Sf4 yrkande 12.

Mot bakgrund av den fortsatta händelseutvecklingen
i Förbundsrepubliken Jugoslavien och i
Kosovoprovinsen har vissa av motionsyrkandena
förlorat sin aktualitet. Det gäller motionerna U11
yrkande 5 och U13 yrkandena 2-4. Utskottet avstyrker
därför dessa motionsyrkanden.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
lägger skrivelsen 1998/99:146 till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande flyktingar som skall
omfattas av massflyktsförordningen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf1,
1999/2000:Sf2, 1999/2000:Sf4 yrkande 1 i denna
del och 1999/2000:Sf628 yrkande 6,

res. 1 (v, fp)

res. 2 (mp)

2. beträffande flyktingkvoten

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf4 yrkande 1 i denna
del,

res. 3 (v, kd, fp, mp)

3. beträffande begränsning av tiden för
tidsbegränsade uppehållstillstånd

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf4 yrkande 12,

res. 4 (fp)

4. beträffande övriga frågor

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U11 yrkande 5 och
1998/99:U13 yrkandena 2-4,

5. beträffande skrivelsen

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1998/99:146 till
handlingarna.

Stockholm den 21 oktober 1999

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo
Könberg (fp), Anita Jönsson (s), Ulla Hoffmann (v),
Rose-Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Gustaf
von Essen (m), Lennart Klockare (s), Ronny Olander
(s), Göran Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin (mp),
Birgitta Carlsson (c), Mona Berglund Nilsson (s),
Göte Wahlström (s), Désirée Pethrus Engström (kd),
Björn Leivik (m) och Kalle Larsson (v).

Reservationer

1. Flyktingar som skall omfattas av
massflyktsförordningen (mom. 1)

Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v) och Kalle Larsson
(v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Utskottets bedömning börjar med "Som
framgår" och slutar med "det anförda " bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att det var i överensstämmelse med
intentionerna i 2 kap. 4 a § utlänningslagen att
utfärda den s.k. massflyktsförordningen såvitt avser
de personer som flytt från Kosovo efter det att
bombningarna inleddes den 23 mars 1999. I detta fall
var kravet på "massflykt" uppfyllt. Detta gäller
däremot inte de personer från Kosovo som tidigare
kommit till Sverige men inte hade beviljats
uppehållstillstånd. De har således inte kommit hit i
samband med en massflyktsituation. Med hänsyn
härtill anser utskottet att den aktuella
bestämmelsen i utlänningslagen tillämpats på ett
felaktigt sätt när förordningen gjordes tillämplig
även på dessa personer. Utskottet anser därför att
det finns skäl att ändra 2 kap. 4 a §
utlänningslagen så att det klart framgår att den bör
tillämpas endast vid massflyktssituationer.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
om en sådan lagändring. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande flyktingar som skall omfattas
av massflyktsförordningen

att riksdagen med bifall till motionerna
1999/2000:Sf2 och 1999/2000:Sf4 yrkande 1 i
denna del och med avslag på motionerna
1999/2000:Sf1 och 1999/2000:Sf628 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. Flyktingar som skall omfattas av
massflyktsförordningen (mom. 1)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Utskottets bedömning börjar med "Som
framgår" och slutar med "det anförda" bort ha
följande lydelse:

Redan i Makedonien fick kosovoflyktingarna veta att
Sverige hade för avsikt att sända tillbaka dem så
snart som möjligt. Det är dock oklart hur mycket
flyktingarna kände till om tvåårsperioderna
respektive möjligheten att söka permanent
uppehållstillstånd i Sverige. Även om säkerheten i
det gamla hemlandet kan garanteras kan det vara
inhumant att skicka tillbaka en flykting. Under alla
förhållanden är det enligt utskottet viktigt att
personer som vill stanna i Sverige hos sina
släktingar skall ha möjlighet att söka permanent
uppehållstillstånd.

För barn kan en period av två eller fyra år
upplevas som en mycket lång tid. I bästa fall har
barnet lärt sig svenska och fått kamrater i Sverige.
Om man utgår från barnets bästa kan det därför vara
nödvändigt att bevilja permanent uppehållstillstånd
för hela familjen.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande flyktingar som skall omfattas
av massflyktsförordningen

att riksdagen med bifall till motionerna
1999/2000:Sf1 och 1999/2000:Sf628 yrkande 6 och
med avslag på motionerna 1999/2000:Sf2 och
1999/2000:Sf4 yrkande 1 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. Flyktingkvoten (mom. 2)

Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie
Frebran (kd), Kerstin-Maria Stalin (mp), Désirée
Pethrus Engström (kd) och Kalle Larsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Utskottets bedömning börjar med "Som
framgår" och slutar med "denna del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet konstaterar att den svenska regeringen i
den extremt akuta flyktingsituation som drabbade
några av Kosovos grannstater valde att avbryta
gjorda utfästelser om att ta emot flyktingar från
andra länder på den s.k. flyktingkvoten, som
omfattar ca 1 800 flyktingar om året. Det är enligt
utskottet anmärkningsvärt att gjorda åtaganden på
den i antal mycket begränsade svenska flyktingkvoten
inte fullföljs. Utskottet, som anser att det är
självklart att gjorda åtaganden skall fullföljas,
kan inte acceptera att kvotmedlen används för att
finansiera annat än överföring av kvotflyktingar,
dvs. flyktingar som valts ut i samarbete med UNHCR
och som har permanent uppehållstillstånd och har
blivit kommunplacerade när de kommer till Sverige.
Utskottet godtar dock en viss flexibilitet vid
användningen av anslagsmedlen t.ex. vad gäller
medicinska insatser. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande flyktingkvoten

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf4
yrkande 1 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Begränsning av tiden för tidsbegränsade
uppehållstillstånd (mom. 3)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i
avsnittet Utskottets bedömning börjar med "Vad
gäller" och slutar med "yrkande 12" bort ha följande
lydelse:

Utskottet avvisar att tillfälliga
uppehållstillstånd används som ett regelmässigt
inslag i svensk flyktingpolitik då det är både
inhumant och ohanterligt att efter flera år i
Sverige tvinga flyktingarna tillbaka. Däremot kan
det i vissa situationer av massflykt vara en utväg
att bevilja människor från ett visst område
tillfälligt uppehållstillstånd. Det bör emellertid
endast ske, när man inte redan från början kan
bedöma att orsakerna till flykten kommer att bestå
under lång tid.

Av rättssäkerhetsskäl bör beslut om tillfälligt
uppehållstillstånd i en massflyktsituation inte ges
för längre tid än två år. Det bör dock finnas
möjlighet för regeringen att besluta om viss
förlängning.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:

3. beträffande begränsning av tiden för
tidsbegränsade uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion
1999/2000:Sf4 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Ulf Kristersson, Gustaf von Essen, Göran Lindblad
och Björn Leivik (alla m) anför:

Sverige gjorde ett åtagande gentemot UNHCR att ta
emot 5000 kosovoalbaner. Drygt 3 800 kom att
transporteras till Sverige och erhöll här
tillfälligt skydd.

Frågan är dock om en förflyttning på sätt som
skedde var den optimala lösningen i den givna
situationen. De pengar som uppenbarligen fanns
tillgängliga skulle sannolikt kunnat användas
effektivare genom att stödja Makedoniens och
Albaniens möjligheter att sörja för flyktingarna på
plats. Fler människor skulle ha kunnat få en
värdigare tillvaro i närområdet i stället för att
ett relativt fåtal för höga kostnader lyftes ut ur
landet.

Det bästa hade varit om EU-länderna hade kunnat nå
en gemensam hållning med denna inriktning. Väl
medveten om UNHCR:s önskemål och Makedoniens krav
vill Moderata Samlingspartiet ändå peka på vikten av
att uppnå största möjliga humanitära effekt i
katastrofsituationer som den i Kosovo givet de
resurser som står till buds.

Vi anser att det skall finnas möjligheter att ge
tillfälliga uppehållstillstånd vid
katastrofsituationer, särskilt för människor som
behöver medicinsk vård eller i fall där nära
familjeanknytning föreligger men regionala lösningar
skall i första hand prövas.