Teckning av aktier m.m. i Nordbanken

Betänkande 1991/92:NU4

Näringsutskottets betänkande 1991/92:NU04

Teckning av aktier m.m. i Nordbanken

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1991/92
NU4

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1991/92:21 (finansdepartementet) om
teckning av aktier m.m. i Nordbanken,

dels tre motioner som har väckts med anledning av
propositionen.

Följande personer har inför utskottet lämnat upplysningar i
ärendet:

styrelseordföranden direktör Björn Wahlström och verkställande
direktören Hans Dalborg, Nordbanken,

statssekreteraren Olle Wästberg, finansdepartementet,

generaldirektören Anders Sahlén, finansinspektionen,

styrelseordföranden bankdirektör Curt G Olsson, Svenska
bankföreningen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att staten skall
medverka vid en nyemission av aktier i Nordbanken. Av hela
emissionsbeloppet, ca 5160 milj.kr., faller ca 3643 milj.kr.
på staten med hänsyn till dess ägarandel. Återstoden av beloppet
skall staten garantera. Vidare tillstyrks att regeringen
bemyndigas att senare sälja statens aktier i Nordbanken. I
reservationer (nyd) stöds motionsyrkanden som går ut på att det
bakomliggande händelseförloppet i Nordbanken skall klarläggas
och redovisas för allmänheten och att förutsättningar för en
förbättrad kontroll över bankerna skall utredas.

Propositionen

Förslag

I proposition 1991/92:21 har regeringen -- efter föredragning
av finansminister Anne Wibble -- föreslagit riksdagen att

till Teckning av aktier i Nordbanken på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1991/92 under sjunde huvudtiteln
anslå ett förslagsanslag på 3643000000 kr.,

bemyndiga regeringen att för statens räkning garantera den nu
aktuella emissionen [av aktier i Nordbanken],

bemyndiga regeringen att sälja statens aktier i Nordbanken.

Huvudsakligt innehåll

I propositionen föreslås att staten tecknar sin andel av en av
Nordbankens styrelse föreslagen nyemission på ca 5160 milj.kr.
Emissionen skall tecknas med företrädesrätt för de nuvarande
aktieägarna. Statens ägarandel i banken är ca 70,6%, varför ca
3643 milj.kr. av nyemissionen faller på staten. Vidare
föreslås att staten som huvudägare tar på sig ansvaret för att
hela kapitaltillskottet kommer till stånd genom att garantera
resterande belopp.

Regeringen anmäler sin avsikt att -- under förutsättning av
riksdagens bemyndigande därtill -- vid ett senare tillfälle
sälja återstående aktier i Nordbanken.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är

1991/92:N1 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utförsäljning av statens aktier i Nordbanken.

1991/92:N2 av Ian Wachtmeister (nyd) och Bengt Dalström (nyd)
vari yrkas att riksdagen
1. begär att regeringen låter utreda händelseförloppet och
förhållandena i övrigt i Nordbanken,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förbättrad förebyggande kontroll av bankernas
kreditgivning, kapitalbas etc.,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skydd för spararnas pengar.

1991/92:N3 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
1. begär att regeringen tillsätter en oberoende utredare av
"Nobelaffären",
2. under förutsättning av bifall till första yrkandet, till
Teckning av aktier i Nordbanken på tilläggsbudget I till
stadsbudgeten för budgetåret 1991/92 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 3643000000 kr.,
3. under förutsättning av bifall till första yrkandet,
bemyndigar regeringen att för statens räkning garantera den nu
aktuella emissionen,
4. avslår regeringens begäran om bemyndigande att sälja
statens aktier i Nordbanken,
5. ger riksdagens revisorer i uppdrag att granska bank- och
finansinspektionens roll i "bankkrisen",
6. av regeringen begär förslag till ökade befogenheter för
finansinspektionen.

Innebörden av vissa yrkanden

En breddning av ägandet i Nordbanken måste, sägs det i motion
1991/92:N1 (s), ske på ett sådant sätt att det stärker bankens
ställning och främjar konkurrensen på marknaden. Motionärerna
anför vidare att en av ideologiska skäl motiverad utförsäljning
av statens aktier riskerar att försvaga bankens ställning och
kan innebära en ökad koncentration inom bankvärlden.

Den förbättrade kontroll av bankens kreditgivning m.m. som
efterlyses i motion 1991/92:N2 (nyd) skulle syfta till att
minska risken för skattebetalarna, insättarna och staten; enligt
motionen borde möjligheterna till en sådan kontroll utredas. Ett
insättarskydd skulle, menar motionärerna, kunna utformas efter
mönster från Amerikas förenta stater.

Utskottet

De senaste årens utveckling inom bankväsendet präglas av
kraftigt ökade kreditförluster. Bakgrunden beskrivs kortfattat i
proposition 1991/92:21. På en avreglerad marknad har intresset
fokuserats på snabb volymtillväxt och en strävan mot större
marknadsandelar. Fallande fastighetspriser och börskurser har
medfört likviditets- och solvensproblem för många högbelånade
företag.

En bank med särskilt stora kreditförluster är Nordbanken, en
av landets tre stora affärsbanker. Denna hette tidigare
PKbanken; dess nuvarande namn Nordbanken övertogs från den så
benämnda provinsbank som den förvärvade år 1990. PKbanken,
bildad år 1974 genom sammanslagning av Postbanken och Sveriges
Kreditbank, ägdes ursprungligen liksom dessa helt av staten. Den
blev år 1984 delvis privatiserad och introducerades därefter på
Stockholms fondbörs. Statens andel av Nordbankens aktiekapital
är nu 70,6%.

Nordbanken räknar med att i sitt bokslut för år 1991 reservera
ca 9600 milj.kr. för kreditförluster. Rörelseresultatet för
detta år blir därigenom negativt. Därtill kommer att banken för
att skydda sina fordringar i Gamlestaden AB, Nobel Industrier AB
och Yggdrasil AB -- den s.k. Pensergruppen -- har utfäst sig att
garantera en nyemission på 2000 milj.kr. i Nobel Industrier
AB. Detta företag har numera till sin huvuddel övertagits av
Nordbanken.

Sedan den 1 februari 1991 ställs strängare krav än tidigare på
kapitaltäckning för kreditinstitutens placeringar. Den
uppbyggnad av kapitalbasen som i regel blir nödvändig får dock
enligt övergångsbestämmelser ske successivt fram till utgången
av år 1992.

För Nordbanken innebär de nu redovisade förhållandena att
banken behöver ett tillskott av eget kapital som stärker dess
kapitalbas. Bankens styrelse har föreslagit att en extra
bolagsstämma den 14 november 1991 skall besluta om en nyemission
av aktier, beräknad att inbringa ca 5160 milj.kr. Emissionen
skall genomföras med företräde för nuvarande aktieägare.

Regeringen ansluter sig i propositionen till bankstyrelsens
bedömning beträffande behovet av kapitaltillskott. Utom för
uppfyllande av kapitaltäckningskraven anges en nyemission vara
erforderlig för att banken skall kunna övervinna rådande
svårigheter och fullfölja en inledd förändring av verksamhetens
organisation och inriktning. Denna förändring skall ligga till
grund för bankens fortsatta utveckling. Kapitaltillskottet
innebär inte, sägs det i propositionen, att Nordbanken ges någon
konkurrensfördel gentemot övriga affärsbanker.

Det finns, menar regeringen, för närvarande inte
förutsättningar för staten att placera sin andel av emissionen,
dvs. ca 3643 milj.kr., på kapitalmarknaden. Därför föreslås
att staten skall teckna denna andel. Villkoren för emissionen,
vilka redovisas i propositionen, bedöms av regeringen vara
sådana att övriga aktieägare och andra placerare kommer att
teckna aktier för det resterande emissionsbeloppet. Staten anses
emellertid som huvudägare böra ta på sig ansvaret för att det
erforderliga kapitaltillskottet kommer till stånd. Hela
emissionsbeloppet föreslås därför bli garanterat av staten.

Såsom redovisas inledningsvis i betänkandet har utskottet
hållit utfrågningar med ett antal centrala aktörer i det
aktuella skeendet inom banksektorn, bland dem Nordbankens
styrelseordförande och verkställande direktör.

Utskottet vill i frågan om kapitaltillskott till Nordbanken
anföra följande. För tilltron till det svenska bankväsendet hos
svenska och utländska placerare och därmed för finansväsendets
stabilitet är det angeläget att i en sådan krissituation som här
är aktuell den berörda bankens ägare tar ansvar för att banken
kan fullgöra sina förpliktelser och i ordnade former sanera och
omstrukturera sin verksamhet. Som huvudägare av Nordbanken får
staten ta på sig denna förpliktelse. Samtidigt är det väsentligt
att staten, som lättare än privata intressenter kan anskaffa
nytt kapital, inte genomför sin biståndsaktion på sådant sätt
att en bank där staten har majoritetsintresse får
konkurrensfördelar gentemot övriga banker. Mot bakgrund av vad
som anförs i propositionen godtar utskottet den angivna
beräkningen av kapitalbehovet. Utskottet vill emellertid
framhålla att de ytterligare kapitalresurser som Nordbanken
erhåller måste förvaltas med sådana avkastningskrav som följer
av principen att det skall råda konkurrenslikställighet mellan
denna bank och de privatägda bankerna.

För stöd till förslaget om statlig medverkan vid
aktieemissionen ställs från vänsterpartiets sida, i motion
1991/92:N3, det villkoret att riksdagen skall begära att
regeringen tillsätter en oberoende utredare av "Nobelaffären",
dvs. en av de omständigheter som har lett till det problemfyllda
läge som Nordbanken befinner sig i.

Styrelsen för Stockholms fondbörs har den 27 september 1991
beslutat om en utredning på detta område. Händelseutvecklingen
kring Nobel Industrier AB aktualiserar, konstaterar
börsstyrelsen, en rad principiella frågor av betydelse för
fondbörsen och för förtroendet för aktiemarknaden. Tre personer
har tillkallats som utredare, nämligen justitierådet Johan Munck
(ordförande), advokaten Sven Harald Bauer, förutvarande
ordförande i Sveriges advokatsamfund, och auktoriserade revisorn
professor Ulf Gometz, tidigare ordförande i Föreningen
Auktoriserade revisorer. Utredningen har till uppgift att
beskriva och analysera händelseförloppet i de delar och under
den period som är av vikt för principfrågorna. Den skall vidare
behandla de frågor som är av särskild betydelse för fondbörsen
och aktiemarknaden i stort. Härvidlag nämns informationen från
berörda företag och banker till aktiemarknaden,
närståendetransaktioner, andra minoritetsskyddsfrågor och
kursbildningen i berörda noterade aktier. Utredningen är
oförhindrad att behandla även andra frågor som den bedömer vara
av intresse i sammanhanget. Dess slutsatser avses ligga till
grund för en bedömning av behovet av förändringar av gällande
regler och praxis beträffande aktiemarknaden och Stockholms
fondbörs. Utredningen skall rapportera sina iakttagelser och
förslag till börsstyrelsen snarast möjligt, dock senast under
september månad 1992.

Förutom börsstyrelsens utredning, vars resultat bör komma att
bli offentliggjort, förekommer en rad ytterligare utredningar
som i växlande grad kan komma att lämna bidrag till allmän
kännedom om "Nobelaffären". Olika utredningsinitiativ har
sålunda tagits av finansinspektionen, av Nobel Industrier
ABs bolagsstämma och av den nya styrelsen för Gamlestaden AB.

Den utredning som börsstyrelsen har tillsatt svarar enligt
utskottets uppfattning väl mot det önskemål om en oberoende
utredning som framförs i motion 1991/92:N3 (v). Utskottet anser
inte att det finns anledning för riksdagen att förena
medelsanvisning och garanti avseende aktieemissionen i
Nordbanken med ett sådant villkor som påyrkas i motionen.

Med det sagda tillstyrker utskottet regeringens förslag om ett
anslag på 3643 milj.kr. till teckning av aktier i Nordbanken
och om bemyndigande för regeringen att garantera den aktuella
emissionen.

Regeringen begär vidare bemyndigande att sälja statens aktier
i Nordbanken. Som motiv anförs att staten inte bör äga en bank.
Initiativ skall tas till en breddning av ägandet i Nordbanken,
både inom och utom landet, heter det. Detta kräver dock att
Nordbankens aktier blir fria aktier, vilket inte kan genomföras
omedelbart. Vidare uttalas att försäljningen bör ske vid en
tidpunkt då det för staten är affärsmässigt lämpligt och med
uppmärksamhet riktad mot hur minskningen av statens ägarandel
påverkar bankens kreditvärdighet.

Detta moment i regeringens förslag berörs i två motioner.
Enligt motion 1991/92:N3 (v) bör den nu nämnda begäran om
bemyndigande avslås av riksdagen. Vänsterpartiet delar inte
regeringens principiella uppfattning att staten inte bör äga en
bank. Formerna för statens engagemang inom banksektorn mår bra
av att diskuteras, sägs det i motionen, men bankkrisen är ett
internationellt fenomen och har inte varit begränsad till
statliga banker.

Från socialdemokratiskt håll instämmer man genom motion
1991/92:N1 i uppfattningen att staten bör sträva efter att
bredda ägandet i Nordbanken. Detta måste emellertid ske på ett
sådant sätt att bankens ställning stärks och att konkurrensen på
marknaden främjas, poängterar motionärerna. De menar att en av
ideologiska skäl motiverad utförsäljning av statens aktier
riskerar att försvaga bankens ställning och kan innebära en ökad
koncentration inom bankvärlden.

Utskottet ställer sig positivt till att regeringen bemyndigas
att senare sälja statens aktier i Nordbanken. Det nu berörda
yrkandet i motion 1991/92:N3 (v) avstyrks alltså. Såsom har
betonats vid utskottets utfrågningar i ärendet torde en
försäljning inte kunna bli aktuell förrän på några års sikt, när
bankens nuvarande svårigheter kan ha övervunnits. Det är
givetvis angeläget att den tillämnade breddningen av ägandet,
vare sig den sker vid ett tillfälle eller genom en mera
långvarig process, genomförs på villkor som är fullt godtagbara
för staten från affärsmässig synpunkt och som skapar goda
förutsättningar för bankens fortsatta verksamhet. I det senare
ligger, sett från samhällelig utgångspunkt, att den inte får
leda till att konkurrensen inom banksektorn minskar. Med vad här
uttalats -- i anslutning till synpunkterna i motion 1991/92:N1
(s) -- tillstyrker utskottet regeringens förslag i den senast
behandlade delen.

Det är, anförs det i motion 1991/92:N2 (nyd), av stor vikt att
händelseförloppet som sådant och det beräknade
kapitaltillskottet till Nordbanken utreds och redovisas för
allmänheten. Motionärerna vill att riksdagen hos regeringen
skall begära att så sker.

De förhållanden som motionärerna avser torde till en del komma
att belysas genom de utredningar som har berörts i det
föregående. Vad särskilt gäller Nordbankens roll bör nämnas att
finansinspektionen på begäran har fått en skriftlig redogörelse
från Nordbankens styrelse. Redogörelsen, som är sekretessbelagd,
utgör grund för fortsatta överväganden från inspektionens sida.
Utskottet finner det naturligt att det, förutom bankens nya
ledning, i första hand blir tillsynsmyndigheten som får söka
dels skapa ökad klarhet om missförhållanden som kan ha medverkat
till bankens nu aktuella situation, dels utöva kontroll över att
framgent en tillfredsställande ordning kommer att tillämpas inom
banken. En sådan offentlig redovisning av affärsangelägenheter
som det berörda motionsyrkandet tycks syfta till finner
utskottet inte realistisk. Motion 1991/92:N2 (nyd) avstyrks
alltså i nu aktuell del.

Den övervakande myndighetens -- bankinspektionens resp.
fr.o.m. den 1 juli 1991 finansinspektionens -- agerande och
brist på agerande före och under den nu aktuella bankkrisen
måste granskas, hävdas det i motion 1991/92:N3 (v). Motionärerna
finner det uppenbart att tillsynen inte har fungerat på ett
tillfredsställande sätt; de föreslår att riksdagens revisorer
får i uppdrag att med högsta prioritet granska hur
tillsynsmyndigheten har verkat.

Ett liknande motionsyrkande, avseende en återblickande
granskning av 1990 års finansbolagskris och bankinspektionens
åtgärder i samband därmed, behandlades våren 1991. Det avslogs
av riksdagen efter att ha avstyrkts av näringsutskottet
(1990/91:NU44 s.10) med hänvisning bl.a. till slutsatserna i
en rapport från riksdagens revisorer. I denna framhölls
bl.a. att organisatoriska förändringar hade genomförts inom
bankinspektionen och att inspektionens arbetssätt hade
förändrats. De för rapporten ansvariga revisorerna hade i detta
sammanhang inte funnit anledning att förorda att riksdagens
revisorer skulle vidta någon ytterligare åtgärd i ärendet.
Motionsyrkandet följdes upp med en reservation (v).

Utskottet har vid behandlingen av det nu föreliggande ärendet
fått en grundlig redovisning av tillsynsmyndighetens åtgärder i
samband med den aktuella bankkrisen och för de förändringar av
finansinspektionens organisation och arbetssätt som har
genomförts eller planeras. Inte heller nu finner utskottet skäl
för någon återblickande utredning på detta område från
riksdagens revisorers sida. Det nyss nämnda yrkandet i motion
1991/92:N3 (v) avstyrks alltså.

Riksdagen uppmanas i motion 1991/92:N3 (v) också att hos
regeringen begära förslag till ökade befogenheter för
finansinspektionen. Denna måste, menar motionärerna, få
möjligheter till skärpt kontroll av banker och finansbolag.

Finansinspektionens befogenheter anges i lagarna om banker och
andra kreditinstitut. I första hand bör 7kap. 1§
bankrörelselagen (1987:617) uppmärksammas. Där föreskrivs bl.a.
att inspektionen skall se till att en bank följer författningar
och andra bestämmelser som reglerar bankens verksamhet och att
inspektionen även i övrigt med uppmärksamhet skall följa
bankernas verksamhet för att göra sig underrättad om
förhållanden som kan inverka på en banks säkerhet eller i övrigt
är av betydelse för en sund utveckling av verksamheten.
Motsvarande bestämmelser finns i lagen (1988:606) om
finansbolag.

Förutsättningarna för finansinspektionens tillsyn har nyligen
behandlats i finansinspektionens anslagsframställning för
budgetåret 1992/93 och i en promemoria med anledning av
utredningen (Fi 1991:04) om finansinspektionens organisation.
Dessa framställningar visar att inspektionen har betydande
handlingsmöjligheter som den strävar att på ett rationellt sätt
utnyttja och att myndigheten är inriktad på att själv ta sådana
initiativ som kan behövas för att tillsynsmöjligheterna skall
förbättras. Utskottet finner inte skäl för riksdagen att på
grundval av motion 1991/92:N3 (v) begära att regeringen skall
föreslå ökade befogenheter för finansinspektionen. Motionen
avstyrks alltså i den delen.

Ett närbesläktat yrkande framställs i motion 1991/92:N2 (nyd).
Enligt detta bör riksdagen uttala sig för att regeringen låter
utreda möjligheterna till en förbättrad kontroll av bankernas
kreditgivning, kapitalbas etc., syftande till att minska
riskerna för insättarna liksom riskerna för staten och därmed
för skattebetalarna.

Utskottet hänvisar till vad det nyss har sagt om
finansinspektionens tillsyn. Inspektionen är uppenbarligen
inriktad på att utveckla ett effektivt system för en kontroll
som kan bidra till att förebygga en sådan utveckling som utgör
bakgrund till det nu aktuella ärendet. Utskottet vill tillägga
att tillsynsmyndighetens kontroll inte rimligen kan gå ut på att
fortlöpande i detalj ta ställning till bankernas
kreditgivningsbeslut etc. Med det sagda avstyrker utskottet
motion 1991/92:N2 (nyd) i här berörd del.

Ett ytterligare önskemål i motion 1991/92:N2 (nyd) är att
regeringen skall uppmanas att låta utreda lämplig form för ett
insättarskydd, som innebär att sparare kan hållas skadeslösa i
händelse av ett bankfallissemang.

Föredragande statsrådet nämner i propositionen (s.6) att han
arbetar med frågor kring ett särskilt skydd för bankdepositioner
och att han avser att återkomma i denna fråga. I proposition
1991/92:63 om statlig garanti för ett lån till Första Sparbanken
anger han (s.5) något mera preciserat att han i annat
sammanhang kommer att föreslå regeringen att lämna förslag till
riksdagen om ett särskilt skydd för insättningar i bank.
Utskottet har inhämtat att en arbetsgrupp inom
finansdepartementet, med representanter för riksbanken och
finansinspektionen, studerar förutsättningarna för införande
av en inlåningsförsäkring i Sverige och att en
departementspromemoria med förslag i ämnet planeras bli
publicerad i början av år 1992. Mot här angiven bakgrund
föreslår utskottet att det nu berörda yrkandet i motion
1991/92:N2 (nyd) lämnas utan åtgärd av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande teckning av aktier i Nordbanken, m.m.
att riksdagen
a) avslår motion 1991/92:N3 yrkande 1,
b) med bifall till proposition 1991/92:21 i ifrågavarande del
och med anledning av motion 1991/92:N3 yrkandena 2 och 3
dels till Teckning av aktier i Nordbanken på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
3643000000 kr.,
dels bemyndigar regeringen att för statens räkning
garantera den nu aktuella emissionen av aktier i Nordbanken,
men. (v)

2. beträffande försäljning av statens aktier i Nordbanken
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:21 i
ifrågavarande del, med anledning av motion 1991/92:N1 och med
avslag på motion 1991/92:N3 yrkande 4 bemyndigar regeringen att
sälja statens aktier i Nordbanken,
men. (v)

3. beträffande utredning av förhållanden i Nordbanken m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:N2 yrkande 1,
res. 1 (nyd)

4. beträffande granskning av bankinspektionens resp.
finansinspektionens tillsynsverksamhet
att riksdagen avslår motion 1991/92:N3 yrkande 5,
men. (v)

5. beträffande ökade befogenheter för finansinspektionen
att riksdagen avslår motion 1991/92:N3 yrkande 6,
men. (v)

6. beträffande kontroll av bankernas kreditgivning m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:N2 yrkande 2,
res. 2 (nyd)

7. beträffande insättarskydd
att riksdagen avslår motion 1991/92:N2 yrkande 3.

Stockholm den 12 november 1991

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin
(s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Birgitta
Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Karin Falkmer (m), Reynoldh
Furustrand (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Leif
Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Bo
Bernhardsson (s) och Gudrun Norberg (fp).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Utredning av förhållanden i Nordbanken m.m. (mom.3)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som
börjar med "De förhållanden" och slutar med "aktuell del" bort
ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1991/92:N2 (nyd)
om det angelägna i att det händelseförlopp som har föranlett
Nordbankens nuvarande situation liksom grunderna mera i detalj
för det beräknade kapitaltillskottet till Nordbanken utreds
genom regeringens försorg och redovisas för allmänheten. Det är
inte godtagbart att banksekretessen på ett allmänt sätt åberopas
som skäl för att kännedomen om väsentliga inslag i skeendet
skall stanna hos tillsynsmyndigheten och undandras medborgarnas
-- bankens majoritetsägares -- kännedom.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:

3. beträffande utredning av förhållanden i Nordbanken m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N2 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Kontroll av bankernas kreditgivning m.m. (mom.6)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som
börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "berörd del" bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1991/92:N2 (nyd) uttryckta
uppfattningen att det är angeläget med en förbättrad kontroll av
bankernas kreditgivning och deras åtlydnad av de bestämmelser om
kapitaltäckning m.m. som reglerar denna verksamhet. Regeringen
bör, såsom anförs i motionen, anmodas att låta utreda formerna
för en sådan kontroll, ägnad att minska riskerna såväl för
insättarna som för skattebetalarna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:

6. beträffande kontroll av bankernas kreditgivning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N2 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Det finns, såsom anförs i motion 1991/92:N3 (v), mycket som är
oklart när det gäller Nordbankens verksamhet. I sin strävan att
hävda sig som en av de stora affärsbankerna har Nordbanken
uppenbarligen tagit alldeles för stora kreditrisker. Samtidigt
har kontroll- och uppföljningssystemet varit bristfälligt.
Särskilt bankens relationer till den s.k. Pensergruppen måste
belysas ordentligt. Ett villkor för att det i propositionen
begärda kapitaltillskottet skall få lämnas måste därför, såsom
begärs i motionen, vara att en oberoende utredare får i uppdrag
att granska hela det komplex som Nordbankens affärer under de
senaste åren utgör. De utredningsintiativ som utskottet hänvisar
till är lovvärda men fyller inte det krav på opartiskhet som här
har angetts.

Regeringens påstående att staten inte bör äga en bank är illa
grundat. Den bankkris som Nordbankens problem är ett utslag av
är, såsom påpekas i den nyssnämnda motionen, ett internationellt
fenomen, och den är inte begränsad till att gälla statliga
banker. Riksdagen bör inte lämna regeringen det begärda
bemyndigandet att sälja ut statens innehav av aktier i
Nordbanken.

En omständighet som kraftigt kan ha bidragit till att bl.a.
Nordbanken har hamnat i en anmärkningsvärd situation är att
bankinspektionens resp. finansinspektionens tillsyn inte har
fungerat tillfredsställande. I enlighet med vad som påyrkas i
motion 1991/92:N3 (v) bör därför dels riksdagens revisorer få i
uppdrag att med högsta prioritet granska hur
tillsynsmyndigheten har agerat, dels finansinspektionen få
legala möjligheter till skärpt kontroll av banker och
finansbolag.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under 1, 2, 4 och 5 bort ha följande lydelse:

1. beträffande teckning av aktier i Nordbanken, m.m.
att riksdagen
a) med bifall till motion 1991/92:N3 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad som i det föregående anförts om en
utredning av "Nobelaffären",
b) med bifall till proposition 1991/92:21 i ifrågavarande del
och motion 1991/92:N3 yrkandena 2 och 3
dels till Teckning av aktier i Nordbanken på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
3643000000 kr.,
dels bemyndigar regeringen att för statens räkning
garantera den nu aktuella emissionen av aktier i Nordbanken.

2. beträffande försäljning av statens aktier i Nordbanken
m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N3 yrkande 4
avslår proposition 1991/92:21 i ifrågavarande del och motion
1991/92:N1,

4. beträffande granskning av bankinspektionens resp.
finansinspektionens tillsynsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N3 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad som i det föregående
har anförts i denna del,

5. beträffande ökade befogenheter för finansinspektionen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N3 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad som i det föregående
har anförts i denna del.