Tandvårdsfrågor

Betänkande 1995/96:SfU4

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1995/96:SFU04

Tandvårdsfrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1995/96
SfU4

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande
dels två motioner som väckts med
anledning av regeringens återkallelse av
proposition 1995/96:119 Reformerad
tandvårdsförsäkring, dels ett antal
motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 1994/95 som rör
tandvårdsförsäkringen. Motionerna tar i
huvudsak sikte på förändringar i det
nuvarande ersättningssystemet samt
frågor om konkurrensneutralitet mellan
den offentliga och den privata
tandvården.

Utskottet avstyrker bifall till
samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats sex
reservationer.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av
skrivelse 1995/96:147

1995/96:Sf21 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en parlamentarisk utredning av en
solidarisk fördelning av resurserna inom
tandvårdsförsäkringen för barn,
ungdomar, låginkomstpensionärer och
funktionshindrade genom en generell
försäkring.

1995/96:Sf22 av Rose-Marie Frebran m.fl.
(kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändringar i
åtgärdstaxesystemet under en
övergångsperiod med start den 1 juli
1996,

2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ett reformerat
åtgärdstaxesystem med ikraftträdande den
1 januari 1998, i enlighet med vad i
motionen anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ersättning för
specialisttandvård på samma sätt som för
sjukvården,

4. att riksdagen hos regeringen begär
en utredning av frekvensen av svenska
folkets tandläkarbesök,

6. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till åtgärder för
konkurrensneutralitet mellan privat och
offentlig tandvård.

Yrkande 5 i motion 1995/96:Sf22 har
överlämnats till utbildningsutskottet.

Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1994/95

1994/95:Sf210 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om medicinsk revision,

4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behandlingstaxor för
tandvård, fri upphandling av
tandtekniska tjänster, statistik och
annan rapportering till
försäkringskassorna samt om
högkostnadsskyddets principiella
utformning,

5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensneutralitet vad
gäller folktandvårdens vuxentandvård och
den privata tandläkarverksamheten,

6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om etableringsfrihet för
tandläkare både inom allmän vård och
specialistvården,

7. att riksdagen beslutar att
tandvårdslagen ändras så att barn och
ungdom garanteras fri tandvård både i
privat och offentlig regi.

1994/95:Sf235 av Isa Halvarsson (fp)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär ett lagförslag om rätt till fritt
tandläkarval för barn och ungdomar.

1994/95:Sf236 av Ingrid Andersson m.fl.
(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samordning mellan
tandvårdsförsäkring och privata
försäkringar.

1994/95:So423 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om tandhälsovården,

1994/95:So467 av Gullan Lindblad och
Birger Hagård (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tandbehandling på grund
av avvikande reaktioner mot dentala
material kan bedömas som sjukvårdande
behandling och ingå i sjukförsäkringen.

1994/95:So486 av Thomas Julin m.fl. (mp)
vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att patienter, som av
specialistläkare ordineras utbyte av
tandvårdsmaterial av medicinska skäl,
skall betala endast den egenavgift som
tillämpas inom övriga sjukvården,

Utskottet

Allmänt om tandvårdsförsäkringen

Gällande ordning

Den allmänna tandvårdsförsäkringen, som
infördes år 1974, ingår i den allmänna
sjukförsäkringen. De grundläggande
bestämmelserna om tandvårdsförsäkringen
återfinns i 2 kap. 3 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring (AFL). Försäkringen
omfattar tandvård som meddelas vid
folktandvårdsklinik, odontologisk
fakultet eller annars genom det
allmännas försorg eller lämnas av
tandläkare som är uppförd på en av den
allmänna försäkringskassan upprättad
förteckning. Ersättning utges enligt
grunder som regeringen efter förslag av
Riksförsäkringsverket fastställer för
högst två år i sänder. Grunderna är
intagna i tandvårdstaxan (1973:638).
Försäkringen omfattar inte ersättning åt
försäkrad som inte fyller minst 20 år
under det år behandlingen påbörjas.

I tandvårdslagen (1985:125) (TVL) anges
att varje landsting skall erbjuda en god
tandvård åt dem som är bosatta inom
landstinget. Även i övrigt skall
landstinget verka för en god tandhälsa
hos befolkningen. I lagen anges vidare
att folktandvården - den tandvård som
landstinget självt bedriver - skall
svara för dels regelbunden och
fullständig tandvård för barn och
ungdomar t.o.m. det år de fyller 19 år,
dels specialisttandvård för vuxna, dels
övrig tandvård för vuxna i den
omfattning som landstinget bedömer
lämpligt. Barn- och ungdomstandvården är
numera fullt utbyggd. Barn- och
ungdomstandvården, som enligt ovan inte
omfattas av försäkringen, skall vara
avgiftsfri för patienten.

Motioner

Ulla Hoffmann m.fl. (v) anför i motion
Sf21 att de två senaste försöken att
genomföra en tandvårdsreform visar att
det finns ett behov av en reformering av
tandvårdsförsäkringen. Motionärerna
framhåller att det bör finnas underlag
för en fortsatt utredning där hela
problematiken kring tandvården
förutsättningslöst behandlas. Mot
bakgrund härav begär motionärerna en
parlamentarisk utredning av en
solidarisk fördelning av resurserna inom
tandvårdsförsäkringen för barn,
ungdomar, låginkomstpensionärer och
funktionshindrade genom en generell
försäkring.

I motion Sf22 yrkande 4 av Rose-Marie
Frebran m.fl. (kds) begärs en utredning
av hur frekvensen av tandläkarbesök
påverkats av införandet av en självrisk
i tandvårdsförsäkringen och de allmänna
neddragningar som gjorts i de sociala
försäkringssystemen.

Lars Leijonborg m.fl. begär i motion
So423 yrkande 7 ett tillkännagivande om
tandhälsovården. I motionen framhålls
att den svenska tandhälsan är mycket god
genom insatser av såväl offentlig som
privat tandvård. Finansieringen av
tandvården bör enligt motionärerna ha en
sådan utformning att förebyggande
insatser premieras och att tandhälsa,
kostnadseffektivitet, patientinflytande
och konkurrensneutralitet eftersträvas.

Ingrid Andersson (s) anför i motion
Sf236 att de genomförda förändringarna i
tandvårdsförsäkringen inneburit att
avgifterna är så höga att det uppstått
en marknad för privata försäkringar. Med
privata tandvårdsförsäkringar kan
tandhälsan komma att bli en klassfråga,
och en samordning mellan den allmänna
tandvårdsförsäkringen och privata
försäkringar bör därför genomföras.

Utskottets bedömning

Under våren 1994 lade den dåvarande
regeringen fram förslag till riktlinjer
för ett nytt ersättningssystem för
vuxentandvård (prop. 1993/94:93).
Riktlinjerna innebar att ersättning för
vuxentandvård skulle kunna lämnas enligt
två parallella system, dels ett system
med premietandvård, dels nuvarande
system med tandvård enlig åtgärdstaxa. I
propositionen uppgavs också att - om
riktlinjerna godkändes - regeringen
skulle återkomma till riksdagen senare
under våren med förslag om de
lagändringar som erfordrades för ett
genomförande av det nya systemet.
Förlaget godkändes av riksdagen
(1993/94:SfU10, rskr. 203). Den
följdproposition (1993/94:221) som
sedermera förelades riksdagen fick till
följd att en riksdagsmajoritet, mot
bakgrund av den starka kritik som
riktades mot förslaget av bl.a. Lagrådet
och med anledning av att man inte inte
ansåg sig ha fått de klarlägganden som
begärts i samband med godkännandet av
riktlinjerna, upphävde beslutet om
godkännande av dessa riktlinjer.
Samtidigt gav riksdagen som sin mening
regeringen till känna att denna borde
återkomma med ett helt nytt förslag till
ersättningssystem där de av riksdagen
framförda synpunkterna beaktades.

Ett nytt förslag till reformering av
ersättningssystemet för vuxentandvård
som också innebar att ersättning för
vuxentandvård skulle kunna lämnas enligt
två parallella system, dels ett system
med premietandvård, dels nuvarande
system med tandvård enligt taxa
förelades nyligen riksdagen (prop.
1995/96:119). Sedan företrädare för
samtliga oppositionspartier riktat
kritik mot det föreslagna systemet med
premietandvård har förslaget återkallats
av regeringen i skrivelse 1995/96:147.

Såväl proposition 1993/94:93 som
1995/96:119 innehöll även andra
väsentliga förslag rörande tandvård,
bl.a. upphävande av
etableringsbegränsningarna, särskilt
stöd till vissa patientgrupper m.m.

Enligt utskottets uppfattning finns det
mot den redovisade bakgrunden av flera
olika skäl anledning till fortsatta
överväganden om hur ersättningssystemet
för vuxentandvården skall utformas.
Regeringen kan genom ändringar i den
nuvarande tandvårdstaxan justera bl.a.
ersättningsnivåer samt genomföra
förenklingar med avseende på
arvodesberäkningar. Mer omfattande
förändringar av ersättningssystemet
skall dock föreläggas riksdagen.
Regeringen har också i skrivelse
1995/96:147 uppgett att den senare
återkommer med de förslag som kräver
riksdagsbehandling som den fortsatta
beredningen kan ge anledning till.
Utskottet anser att detta arbete bör
avvaktas och avstyrker bifall till
motionerna Sf21, So423 yrkande 7 och
Sf236.

Utskottet avstyrker också bifall till
motion Sf22 yrkande 4.

Utskottet vill vidare i detta
sammanhang erinra om att det för
närvarande och till och med utgången av
år 1996 pågår försöksverksamheter med
alternativa ersättningsformer inom
folktandvården i Kristianstads läns
landsting, Göteborgs och Bohus läns
landsting och Göteborgs kommun.
Utskottet har inga erinringar mot att
denna försöksverksamhet fortsätter och
att en ordentlig utvärdering av
verksamheterna kommer till stånd.

Tandvårdstaxan

Gällande ordning

Regeringen fastställer, som nämnts ovan,
efter förslag från Riksförsäkringsverket
en särskild tandvårdstaxa. I taxan anges
de högsta arvoden en tandläkare får ta
ut för sitt eget arbete och för
tandhygienistens och tandsköterskans
arbete samt för tandtekniskt arbete och
material. Om tandtekniskt arbete har
utförts vid tandtekniskt laboratorium,
betalar försäkringskassan ut ersättning
för det arbetet direkt till
laboratoriet.

De arvoden tandläkaren får ta ut för
behandlingen består av en tandvårds-
ersättning, som betalas ut av
försäkringen, och en patientavgift.
Genom patientavgiften betalar patienten
direkt till tandläkaren den del av
kostnaden som inte ersätts av
försäkringen. I tandvårdstaxan används
två olika principer för arvoderingen,
dels arvode efter utförd åtgärd, s.k.
styckepris, dels arvode efter
tidsåtgång. De arvodesbelopp tandläkaren
får ta ut för olika behandlingsåtgärder
anges i bilaga A och C till taxan.
Bilaga A omfattar tandläkarens,
tandhygienistens och tandsköterskans
åtgärder. Vidare innefattas tandtekniska
arbeten samt specialisttandläkarens
åtgärder. I bilaga C finns särskilda
arvodesbelopp för behandling med
käkbensförankrade broar i helt tandlösa
käkar (implantat). Bilaga B till taxan
innehåller en förteckning över sådana
oralkirurgiska behandlingar som ersätts
enligt de regler som gäller för den
offentliga sjukvården. Försäkringskassan
betalar tandvårdsersättning endast för
behandling som är nödvändig för att
uppnå ett från odontologisk synpunkt
funktionellt och utseendemässigt
godtagbart resultat.

Enligt tandvårdstaxan utges
tandvårdsersättning med 25 % av den del
av kostnaderna som överstiger 700 kr upp
till 3 000 kr. I taxan finns också ett
s.k. högkostnadsskydd innebärande att
tandvårdsersättning för kostnader mellan
3 000 kr och 7 000 kr utges med 40 % och
för kostnader därutöver med 70 %. I
underlaget för kostnadsberäkningen ingår
inte den hälft av kostnaden för ädla
metaller som patienten betalar helt
själv.

Motioner

I motion Sf210 yrkande 4 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om behandlingstaxor för
tandvård, fri upphandling av
tandtekniska tjänster, statistik och
annan rapportering till
försäkringskassorna samt om
högkostnadsskyddets principiella
utformning. Motionärerna förordar att
ett högkostnadsskydd inträder vid
behandlingskostnader överstigande 3 000
kr. Dessförinnan skall ingen
subventionering ske. Vid en sådan
subventionering saknas anledning att
ställa krav på en fullständig
rapportering till försäkringskassorna av
gjorda behandlingar. Vidare borde
åtminstone mer rutinmässiga förebyggande
åtgärder vara befriade från
priskontroll. I ett första skede borde
prissättningen upp till 1 000 kr kunna
ske fritt. Om detta system visar sig
fungera bra bör priskontrollen på sikt
avvecklas för behandlingar som inte
berörs av högkostnadsskyddet.
Motionärerna förordar även ett system
med fri upphandling av tandtekniska
tjänster och avskaffad priskontroll inom
detta område. I samma motion yrkande 2
begärs ett tillkännagivande om medicinsk
revision. Enligt motionärerna har
patienterna en utsatt ställning bl.a. av
det skälet att det råder en viss
kollegial sammanhållning mellan
tandläkarna. Under ledning av
försäkringskassan bör därför ett system
med regelbunden medicinsk revision av
tandvårdspatienter utvecklas.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) begär i
motion Sf22 yrkande 1 ett
tillkännagivande om ändringar i
tandvårdstaxan under en övergångsperiod
med start den 1 juli 1996. Enligt
motionärerna bör kostnaderna mellan 700
kr och 7 000 kr subventioneras med
endast en procentsats, som rimligen bör
ligga på 40 %. I yrkande 2 begärs
förslag till ett reformerat taxesystem
som skall kunna träda i kraft den 1
januari 1998. I ett sådant system bör
högkostnadsskyddet konstrueras så att
det baseras på diagnos och vårdbehov
samt beviljas genom förhandsprövning. En
fri prissättning inom åtgärdstaxan bör
också övervägas.

Utskottets bedömning

De motionsyrkanden som redogjorts för
ovan innebär omfattande förändringar av
den nuvarande tandvårdstaxan vad gäller
bl.a. ersättningsnivåer,
högkostnadsskyddets utformning och
prissättning. Utskottet anser därför i
likhet med vad som anförts i föregående
avsnitt att regeringens fortsatta arbete
och överväganden angående förändringar i
ersättningssystemet bör avvaktas och
avstyrker bifall till motionerna Sf210
yrkandena 2 och 4 samt Sf22 yrkandena 1
och 2.

Avgiftsfri tandvård

Gällande ordning

Enligt föreskrifter i tandvårdstaxan
betalar försäkringskassan hela arvodet
och kostnaden för tandtekniskt material
vid behandling till följd av bl.a.
avvikande reaktion mot dentala material.
Förhandsprövning av rätten till
tandvårdsersättning skall ske hos
försäkringskassan i fall med avgiftsfri
tandvård. I Riksförsäkringsverkets
allmänna råd (1992:6)
Tandvårdsförsäkringen anges att en
avvikande reaktion mot dentala material
kan yttra sig i form av allergi eller
lichenförändringar. Tidigare har också
kvicksilverförgiftning omfattats av de
allmänna råden. De allmänna råden bygger
på Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS
1991:6) om utredning av patienter som
sätter sina symtom i samband med
kvicksilver. Socialstyrelsen anger bl.a.
att effekter på hälsan på grund av
kvicksilver från amalgam är att
kvicksilver kan orsaka allergiska
kontakteksem. Socialstyrelsen anger
vidare att några samband i övrigt mellan
långvarig kvicksilverexponering hos
vuxna via amalgam och utveckling av
hälsan inte har kunnat fastslås. Studier
av befolkningsgrupper har inte kunnat
visa något samband mellan
amalgamfyllningar och symtom eller
sjukdomar, vilket dock inte utesluter
att samband i enskilda fall kunnat
förekomma. Ett antal fallrapporter där
sådana samband antagits föreligga har
också publicerats. För avgiftsfri vård i
de nu nämnda fallen krävs enligt de
allmänna råden att en förhandsprövning
sker.

Vid lichenförändringar rekommenderar
Riksförsäkringsverket att utredningen om
ett eventuellt samband mellan
förändringarna och det dentala
materialet görs av en medicinsk eller
odontologisk specialist med särskilda
sakkunskaper inom området. Vid
eventuellt samband mellan allergiska
reaktioner och dentala material
rekommenderar Riksförsäkringsverket att
ett sådant samband skall anses föreligga
om en allergologisk eller annan
utredning visat att detta är sannolikt.
En sådan utredning bör göras av
specialistkompetent läkare med
behörighet i dermatologi.

Vid sidan av den avgiftsfria tandvården
finns även andra möjligheter för
patienter att få ersättning vid utbyte
av amalgamfyllningar. I de fall man inte
har kunnat konstatera samband mellan
sjukdomsbesvär och amalgam kan patienten
få amalgamsanering ersatt som vid annan
tandvårdsbehandling, dvs. ersättning med
25, 40 resp. 70 % från
tandvårdsförsäkringen. Enligt de nämnda
allmänna råden kan patienter som begär
utbyte av amalgamfyllningar på grund av
att de upplever sig vara skadade av
dessa och som har långvariga
sjukdomssymtom få sådan ersättning om
följande förutsättningar är uppfyllda.
En läkare med specialistkompetens bör
personligen ha gjort en medicinsk
utredning av patientens tillstånd.
Läkaren förutsätts därvid ha gjort en
helhetsbedömning av patientens situation
och dokumenterat den i ett utlåtande.
Utlåtandet bör utmynna i ett uttalande
om att det med hänsyn till patientens
allmänna hälsotillstånd inte föreligger
några hinder att byta
amalgamfyllningarna. Utbyte av
amalgamfyllningar i dessa fall skall
dessutom förhandsprövas hos
försäkringskassan innan behandling
påbörjas.

Motioner

I två motioner tas upp frågor som rör
avvikande reaktioner mot dentala
material.

I motion So467 yrkande 3 av Gullan
Lindblad och Birger Hagård (m) begärs
ett tillkännagivande om att
tandvårdsbehandling på grund av
avvikande reaktioner mot dentala
material kan bedömas som sjukvårdande
behandling och ingå i sjukförsäkringen.

Thomas Juhlin m.fl. (mp) begär i motion
So486 yrkande 8 ett tillkännagivande om
att patienter som av specialistläkare
ordinerats utbyte av tandvårdsmaterial
endast skall betala den egenavgift som
tillämpas inom sjukvården. I motionen
anförs att nuvarande bestämmelser
innebär att många får vidkännas allför
höga kostnader vid utbyte av
tandfyllningsmaterial. Dessutom
innehåller de av Riksförsäkringsverket
utfärdade Allmänna råd (1992:6) angående
tandvårdsförsäkringen sådana
formuleringar att försäkringskassorna
kommit att tillämpa förordningstexten i
tandvårdstaxan på ett mer restriktivt
sätt än vad som avsetts. Effekten har
blivit att allt färre erhåller en
kostnadsfri tandsanering grundad på
medicinska skäl.

Utskottets bedömning

Utskottet har under en följd av år
behandlat frågor som sammanhänger med
amalgamsanering och ersättning för sådan
behandling.

Vid behandlingen av utskottets
betänkande 1992/93:SfU6 inhämtade
utskottet med anledning av några
motionsyrkanden angående amalgamsanering
yttrande från Riksförsäkringsverket och
Socialstyrelsen samt beredde även
Sveriges tandläkarförbund, Sveriges
läkarförbund och Svenska läkarsällskapet
tillfälle att yttra sig.

Riksförsäkringsverket framhöll därvid
bl.a. att det är mycket viktigt att få
fram fakta om amalgamets hälsoeffekter
och att det också finns behov av
ytterligare vetenskapligt underlag
rörande andra fyllningsmaterial. Enligt
verkets mening fanns det då ingen
anledning till ändring i reglerna om
amalgamsanering. Socialstyrelsen
hänvisade till sina allmänna råd om
utredning av patienter som sätter sina
symptom i samband med kvicksilver från
amalgam (SOSFS 1991:6). Råden redovisade
styrelsens ställningstagande i frågan.
Socialstyrelsen underströk att det för
patientens säkerhet är ett oavvisligt
krav att patienten blir medicinskt
utredd innan en amalgamsanering kan
påbörjas. Tandläkare är, anförde
styrelsen, inte kompetenta att utreda om
patientens symptom beror på någon
allmänsjukdom. Enligt Socialstyrelsen
var reglerna för amalgamutbyte inom
tandvårdsförsäkringens ram förenklade så
långt som det var möjligt. Sveriges
tandläkarförbund fann det angeläget att
de regler som gäller vid utbyte av
tandfyllningar etc. - liksom i övrigt -
görs så enkla och lätthanterliga som
möjligt och utformas så att de främjar
ett förtroendefullt samarbete mellan
patient och vårdgivare. Svenska
läkarsällskapet ansåg att det inte fanns
skäl att förenkla reglerna för
tandvårdsersättning. Sveriges
läkarförbund uppgav att det var möjligt
att ett borttagande av amalgamfyllningar
på patienter som misstänker sig vara
sjuka av amalgam leder till en minskad
sjukfrånvaro, men den slutsatsen kunde
knappast dras av det begränsade
materialet i den undersökning man
hänvisade till i en av motionerna.
Förbundet underströk vikten av att
patienter som söker sjukvård för sina
symtom utreds och behandlas
förutsättningslöst och grundligt även om
patienterna själva tror att symtomen
beror på kvicksilver från egna
amalgamfyllningar. Mot bakgrund av vad
som anförts i remissyttrandena var
utskottet inte berett att tillstyrka
ytterligare förenklingar inom
tandvårdsförsäkringen vid utbyte av
amalgam. Frågan om amalgamsanering
behandlades ånyo av utskottet påföljande
år vid behandlingen av proposition
1993/94:93 (SfU10). I propositionen lade
regeringen fram riktlinjer om att
patienter som behöver extraordinära
tandvårdsinsatser som ett led i en
sjukdomsbehandling under en begränsad
tid skulle omfattas av de regler som
gäller inom den öppna hälso- och
sjukvården. Som exempel på grupper av
patienter som skulle kunna omfattas av
förslaget angavs bl.a. de som på grund
av avvikande reaktion mot dentala
material måste byta dessa mot andra
material. Utskottet uttalade med
anledning av propositionen och ett antal
motionsyrkanden att det var väsentligt
att frågor som rörde amalgamsanering
kunde få en lösning i det fortsatta
beredningsarbetet. Enligt utskottets
uppfattning borde det fortsättningsvis
stå helt klart att om en läkare med
specialistkompetens uttalat att det
sannolikt fanns ett samband mellan en
patients sjukdomsbesvär och hans eller
hennes amalgamfyllningar skulle den
åtföljande saneringen ersättas inom
ramen för reglerna i den öppna hälso-
och sjukvården. Även i den återkallade
propositionen 1995/96:119 fanns förslag
om att vid särskilda tandvårdsinsatser
som behövs som ett led i en
sjukdomsbehandling under en begränsad
tid skulle bestämmelserna om
vårdavgifter enligt hälso- och
sjukvårdslagen (1985:125) gälla.

Som framgått ovan har såväl utskottet
som den förra och nuvarande regeringen
uppmärksammat betydelsen av att frågor
om amalgamsanering får en
tillfredsställande lösning. Utskottet
förutsätter att dessa frågor även
fortsättningsvis kommer att
uppmärksammas. Utskottet anser mot denna
bakgrund att något uttalande från
riksdagens sida inte är påkallat med
anledning av motionerna So467 yrkande 3
och So486 ykande 8.

Specialisttandvård

När den allmänna tandvårdsförsäkringen
trädde i kraft år 1974 förelåg en
särskild taxa för privatpraktiserande
specialister. Denna taxa angav särskilda
arvoden och åtgärder för specialiteterna
tandreglering, tandlossningssjukdomar,
tandsystemets kirurgiska sjukdomar och
rotbehandling. Denna taxa gäller i stort
sett fortfarande, dock med den ändringen
att under år 1987 infördes även
specialiteten oral protetik. Arvodena
inom resp. specialitet ligger ca 30 %
högre än i taxan för allmäntandvård. För
att få tillämpa specialisttaxan krävs
att vederbörande tandläkare skall inneha
specialistkompetens samt ha varit
verksam som privatpraktiserande
tandläkare vid utgången av år 1972 och
anmält anslutning till försäkringen
senast den 1 september 1973. Rätten att
tillämpa specialisttaxan är personlig.
Specialisttaxan får inte tillämpas inom
folktandvården.

I motion Sf22 yrkande 3 begärs förslag
till ersättning för specialisttandvård
på samma sätt som för sjukvården.

Landstinget har enligt 7 § TVL ansvaret
för specialisttandvård för vuxna. Under
år 1993 utfärdades enligt
Socialstyrelsens statistik (omfattar
dock inte samtliga landsting) ca 207 000
remisser till specialisttandvård.
Ungefär en tredjedel av dessa remisser
avsåg barn och ungdomar som är
garanterade fri tandvård. Om övriga
specialistbehandlingar skulle ersättas
inom ramen för reglerna i den öppna
hälso- och sjukvården skulle detta
enligt utskottets uppfattning innebära
betydande påfrestningar på en för
huvudmännen redan ansträngd ekonomi.
Utskottet avstyrker sålunda bifall till
motion Sf22 yrkande 3.

Etableringskontrollen

För att tandvård som inte meddelas vid
folktandvård, odontologisk fakultet
eller annars genom det allmännas försorg
skall omfattas av tandvårdsförsäkringen
gäller, som framgått ovan, att
tandläkaren som lämnar vården är uppförd
på en av försäkringskassan upprättad
förteckning. Enligt
övergångsbestämmelserna till den lag
varigenom den allmänna
tandvårdsförsäkringen infördes får
Riksförsäkringsverket - för att uppnå en
utjämning av tillgången på tandläkare
mellan olika delar av landet - i den
utsträckning som behövs, föreskriva
bl.a. att tandläkare, som efter utgången
av år 1975 avser att påbörja verksamhet
i enskild tandvård, inte skall föras upp
på sådan förteckning.
Riksförsäkringsverket har i föreskrifter
(RFFS 1088:9) angivit de närmare
villkoren för när en tandläkare får
föras upp på förteckningen.

I motion Sf210 yrkande 6 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om etableringsfrihet
för tandläkare med rätt till ersättning
från försäkringen. Detta bör enligt
motionärerna ske på ett sådant sätt att
själva avvecklingen bidrar till en
utjämning av tandläkarresurserna över
landet.

I såväl proposition 1993/94:93 som i
proposition 1995/96:119 föreslogs i
princip ett upphävande av
etableringsbegränsningarna. En
vårdgivare - med vilket avsågs förutom
de offentliga vårdinstitutionerna, en
enskild näringsidkare, ett bolag eller
annan juridisk person som bedrev
tandvårdsverksamhet - skulle efter en i
huvudsak formell kontroll uppföras på
en av försäkringskassan upprättad
förteckning. Det bör enligt utskottets
mening ankomma på regeringen att i det
fortsatta arbetet med
ersättningssystemet för vuxentandvård
överväga om motiven för de nu gällande
bestämmelserna om
etableringsbegränsningar alltjämt äger
giltighet mot bakgrund av att övriga
förslag i proposition 1995/96:119 inte
genomförts. Utskottet avstyrker bifall
till motion Sf210 yrkande 6.

Barn- och ungdomstandvård

Landstingen svarar för barn- och
ungdomstandvården t.o.m. det år
patienten fyller 19 år. Denna tandvård,
som alltså inte omfattas av
försäkringen, är avgiftsfri. Fr.o.m. den
1 juli 1991 finns dock inom barn- och
ungdomstandvården möjlighet att ta ut
avgift av en patient som uteblivit från
avtalat besök. Riksdagen har med
anledning av proposition 1992/93:43
Ökad konkurrens i kommunal verksamhet
beslutat om vissa ändringar i TVL (bet.
1992/93:SoU9, rskr. 1992/93:105). Genom
ett tillägg till 5 § TVL har klargjorts
att landstinget får sluta avtal med
annan om att utföra landstingets
uppgifter enligt lagen, med undantag av
sådana uppgifter som innefattar
myndighetsutövning. Ändringen syftar
till att öka inslagen av konkurrens inom
den kommunala verksamheten. Ett mindre
antal landsting har infört möjlighet
till fritt tandläkarval inom barn- och
ungdomstandvården.

I motion Sf210 yrkande 7 begär Gullan
Lindblad m.fl. (m) att TVL ändras så att
barn och ungdomar garanteras fri
tandvård inom såväl offentlig som privat
vård.

Isa Halvarsson (fp) begär i motion
Sf235 att regeringen lägger fram ett
särskilt lagförslag om rätt till fritt
tandläkarval för barn och ungdomar.
Motionären anför att riksdagen under år
1992 med anledning av proposition
1992/93:43 om ökad konkurrens i kommunal
verksamhet beslutade om en ändring av
tandvårdslagen. Syftet med ändringen var
att klargöra att landstinget kan sluta
avtal med annan om att utföra
landstingets uppgifter. Med anledning av
en motion i detta sammanhang anförde
socialutskottet i betänkande
1992/93:SoU9 att utskottet utgick från
att landstingen följer intentionerna i
propositionen om att barn och ungdomar
fritt skall få välja tandläkare. Trots
detta uttalande har enligt motionären
mycket få landsting infört möjlighet
till fritt tandläkarval, och flera
landsting har beslutat att inte införa
denna möjlighet. Ännu ett skäl för
motionärens yrkande är att
Konkurrensverket i sin utredning
Konkurrens inom tandvården lämnat
förslag till åtgärdsprogram för att
åstadkomma konkurrens på lika villkor
inom tandvården. I programmet ingår att
söka förmå samtliga tandvårdshuvudmän
att införa någon form av
valfrihetsmodell för barn- och
ungdomstandvård. Vidare framhåller
motionären att Socialstyrelsen i
september år 1994 redovisat en
utvärdering av systemet med
tandvårdspeng inom barn- och
ungdomstandvården i Stockholms läns
landsting. Rapporten visar att det är
möjligt att åstadkomma ett system med
möjlighet för patienten att välja mellan
de två vårdsektorerna utan att den
organiserade tandvården äventyras. Mot
denna bakgrund är det enligt motionären
motiverat att det i tandvårdslagen
införs en skyldighet att erbjuda barn
och ungdomar fritt tandläkarval.

Enligt åtskilliga undersökningar har
svenska barn och ungdomar kanske den
bästa tandhälsan i världen. Flertalet av
dessa går in i vuxentandvården helt
kariesfria och i övriga fall med
lindriga skador. Enligt utskottets
uppfattning beror detta till större
delen på den organisation som efter år
1974 byggts upp inom folktandvården och
som innebär att barns och ungdomars
tandhälsa kontinuerligt kan följas upp
och åtgärdas. Med ett obligatorium för
landstingen att erbjuda barn och
ungdomar ett helt fritt tandläkarval, i
stället för den nuvarande valfriheten
för dem att göra detta, föreligger det
enligt utskottets mening en risk för att
ett väl fungerande system för tandvård
till barn och ungdomar bryts sönder,
vilket skulle kunna få negativa
konsekvenser med avseende på deras
tandhälsa. Utskottet avstyrker sålunda
bifall till motionerna Sf210 yrkande 7
och Sf235.

Konkurrensfrågor

I två motioner tas upp en rad frågor
rörande konkurrensneutralitet mellan
folktandvården och den privata
tandvården eller därmed sammanhängande
frågor.

I motion Sf210 framhåller Gullan
Lindblad m.fl. (m) att när
subventionerna i tandvårdsförsäkringen
minskar snedvrids konkurrensen om
folktandvården indirekt kan utnyttja
skattemedel för att erbjuda vård till
lägre kostnader. Av denna anledningen
måste enligt motionärerna
folktandvårdens kostnader för
vuxentandvården redovisas helt skild
från annan tandvård. Vidare måste lika
villkor gälla för vuxentandvården inom
folktandvården vad gäller momsuttag.
Enligt motionärerna finns det olika
metoder att skapa konkurrensneutralitet
vad gäller vuxentandvården. Ett sätt är
att låta Riksförsäkringsverket två
gånger per år kompensera
privattandvården för den högre
arbetsgivaravgiften med exempelvis ett
schablonbelopp. Motsvarande metod kan
också användas för att skapa likvärdiga
momsvillkor. Ett annat sätt är att
beskära folktandvårdens ersättning från
högkostnadsskyddet för att på så sätt
kompensera de ojämna nivåerna i moms-
och arbetsgivaravgifter. Ett annat sätt
är att belasta folktandvårdens
vuxentandvård med en avgift som
motsvarar den lägre arbetsgivaravgifts-
och momsnivån. Ytterligare ett sätt vore
att inordna privata kooperativa
vårdgivare i samma återbäringssystem som
fr.o.m. år 1995 gäller beträffande moms
för landstingen. I yrkande 5 begärs ett
tillkännagivande om det anförda.

I motion Sf22 yrkande 6 av Rose-Marie
Frebran m.fl. (kds) begärs förslag till
åtgärder för konkurrensneutralitet
mellan privat och offentlig tandvård.
Enligt motionärerna beror den skeva
konkurrenssituationen inte minst på
olika regler för avdragsrätt vad gäller
ingående moms.

I den återkallade propositionen
1995/96:119 anförde regeringen att
konkurrensförutsättningarna inom
tandvården behöver förbättras.
Regeringen hänvisade bl.a. till att
Underprissättningsutredningen nyligen i
sitt betänkande Konkurrens i balans (SOU
1995:105) lagt fram förslag till
åtgärder för att lösa problem som följer
av konkurrens mellan offentlig och
privat verksamhet. Enligt regeringen bör
de eventuella förslag till åtgärder för
vkad konkurrensneutralitet som kan bli
aktuella till följd av betänkandet i
lämpliga delar också gälla i motsvarande
situationer för tandvården. Beträffande
utvecklingen av landstingens redovisning
av folktandvårdens ekonomi och
verksamhet borde denna enligt regeringen
påskyndas. Regeringen förutsatte därvid
att ett utvecklingsarbete skulle komma
till stånd utan tvingande regler från
statsmaktens sida och att
Landstingsförbundet skulle få en
samordnande roll. Sammanfattningsvis
delade regeringen den grundsyn som
redovisades i proposition 1992/93:43
Ökad konkurrens i kommunal verksamhet
att en mer enhetlig redovisning av
kommunernas verksamhet och kostnader är
nödvändig. Vad gäller momsredovisning
hänvisar regeringen till att i
kompletteringspropositionen 1994/95:150
(bilaga 7) föreslås fr.o.m. år 1996
införandet av ett nytt system för
konkurrenskorrigering avseende
kommunernas och landstingens kostnader
för ingående mervärdesskatt. Systemet
bygger på kommunal självfinansiering.
Genom denna metod löses enligt
regeringen konkurrensneutraliteten för
landstingen på central nivå. På
kliniknivå, den nivå som enligt
regeringen närmast är jämförbar med en
privat praktik, kvarstår problemet om
inte landstingen fördelar ut kostnaderna
motsvarande den avdragna ingående
momsen. Regeringen anser detta vara en
möjlig lösning. Regeringen utgår vidare
från att Konkurrensverket från
konkurrenssynpunkt följer utvecklingen
inom tandvården.

Som framgår pågår arbete i olika
hänseenden i syfte att främja
konkurrensförutsättningarna mellan
offentlig och privat tandvård. Utskottet
delar de av regeringen framförda
uppfattningarna och utgår från att dessa
äger generell giltighet. I den mån
motionerna Sf22 yrkande 6 och Sf210
yrkande 5 inte är tillgodosedda med vad
som anförts avstyrker utskottet bifall
till motionsyrkandena.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande
ersättningssystemet för
vuxentandvård

att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Sf236, 1994/95:So423 yrkande 7
och 1995/96:Sf21

res. 1 (fp)

2. beträffande frekvensen av
tandläklarbesök

att riksdagen avslår motion
1995/96:Sf22 yrkande 4

res. 2 (kds) - delvis

3. beträffande tandvårdstaxan

att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Sf210 yrkandena 2 och 4 samt
1995/96:Sf22 yrkandena 1 och 2,

res. 3 (m)

res. 4 (kds)

4. beträffande amalgamsanering

att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So467 yrkande 3 och
1994/95:So486 yrkande 8

res. 5 (mp)

5. beträffande
specialisttandvård

att riksdagen avslår motion
1995/96:Sf22 yrkande 3

res. 2 (kds) -
delvis

6. beträffande
etableringsbegränsningar

att riksdagen avslår motion
1994/95:Sf210 yrkande 6

res. 6 (m, c, fp,
kds) - delvis

7. beträffande barn- och
ungdomstandvård

att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Sf210 yrkande 7 och
1994/95:Sf235

res. 6 (m, c, fp,
kds) - delvis

8. beträffande
konkurrensfrågor

att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Sf210 yrkande 5 och
1995/96:Sf22 yrkande 6

res. 6 (m, c, fp, kds) - delvis

Stockholm den 19 mars 1996

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Maj-Inger Klingvall

I beslutet har deltagit: Maj-Inger
Klingvall (s), Gullan Lindblad (m),
Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson
(s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser
(m), Ingrid Skeppstedt (c), Lennart
Klockare (s), Sigge Godin (fp), Sven-Åke
Nygårds (s), Ulla Hoffmann (v), Ronny
Olander (s), Ulf Kristersson (m), Rose-
Marie Frebran (kds), Mona Berglund
Nilsson (s), Åke Sundqvist (m) och
Marianne Samuelsson (mp).

Reservationer

1. Ersättningssystemet för vuxentandvård
(mom. 1)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 4 börjar med Enligt
utskottets och slutar med och Sf236.
bort ha följande lydelse:

De senaste tjugo årens insatser inom
såväl offentlig som privat tandvård har
fått till följd att den svenska
tandhälsan är mycket god, inte minst
genom satsningar på förebyggande
tandhälsovård. Enligt utskottets
uppfattning finns det dock vissa tecken
på att tandhälsan hos i varje fall vissa
grupper av barn håller på att försämras
och att dessa barn kan komma att gå in i
ersättningssystemet för vuxentandvård
med en betydligt sämre tandstatus än vad
som kan anses godtagbart. En
finansiering av tandvården bör utformas
så att en effektivisering av denna
optimeras och att förebyggande insatser
premieras. Ett reformarbete på
tandvårdens område bör enligt utskottets
uppfattning präglas av strävanden mot en
bättre tandhälsa, kostnadseffektivitet,
patient-inflytande och
konkurrensneutralitet. Vad utskottet
anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:

1. beträffande ersättningssystemet
för vuxentandvård

att riksdagen med bifall till motion
1994/95:So423 yrkande 7 och med avslag
på motionerna 1994/95:Sf236 och
1995/96:Sf21 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. Frekvensen av tandläkarbesök och
specialisttandvård

(mom. 2 och 5)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 4 börjar med Utskottet
avstyrker och slutar med yrkande 4.
bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av de allmänna
nedskärningar som skett i
socialförsäkringssystemen och att det
inom tandvårdsförsäkringen införts en
självrisk anser utskottet att en
undersökning bör göras om hur detta
påverkar frekvensen av tandläkarbesök.

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 9 som börjar med Landstinget har
och slutar med yrkande 3. bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör frågan om
specialisttandvården utredas. En sådan
utredning bör i första hand utreda
frågan om införande i
tandvårdsförsäkringen av ett sådant
ersättningssystem som gäller inom
sjukvården. Det anförda bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2
och 5 bort ha följande lydelse:

2. beträffande frekvensen av
tandläkarbesök

att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf22 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. beträffande specialisttandvård

att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf22 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. Tandvårdstaxan (mom. 3)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf
Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 6 som börjar med De
motionsyrkanden och slutar med
yrkandena 1 och 2. bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening bör det
primära syftet med tandvårdsförsäkringen
vara att hjälpa de individer som av
olika anledningar har ett stort och
kostnadskrävande behov av tandvård. I
ett läge med knappa resurser är det
rimligt att detta vårdbehov i första
hand kommer i fråga för subventioner
även om det på sikt är av stor vikt att
förebyggande insatser insätts tidigt och
kontinuerligt. Ett sätt att föra in
incitament som gynnar förebyggande
tandvård, är att ge patienter som skött
sin förebyggande vård på ett godtagbart
sätt, ett med 5-10 % förhöjt
högkostnadsskydd. Ett högkostnadsskydd
bör enligt utskottets uppfattning
inträda då kostnaden för en
behandlingsperiod överstiger 3 000 kr.
Subventionen bör därvid vara 50 %.
Behandlingen bör vidare bli föremål för
förhandsprövning av försäkringskassan,
om kostnaden för behandlingen beräknas
överstiga 7 000 kr. Det rådande
subventioneringssystemet har lett till
en betydande administrativ hantering hos
såväl tandläkarna som vid
försäkringskassorna. Om all
subventionering, förutom den som gäller
högkostnadsskyddet, avvecklas bör inga
krav ställas på en fullständig
rapportering av gjorda behandlingar,
vilket skulle få en kostnadsreducerande
effekt.

Vidare är enligt utskottets uppfattning
tandläkarens arbete utsatt för en hård
priskontroll. Taxan har i
kostnadshänseende kommit att släpa efter
inte minst beroende på att tandläkarnas
kostnader för investeringar och ränta på
eget kapital inte beaktats vid
fastställande av taxan. Tandläkarnas
möjlighet till rationaliseringar är nu
enligt utskottets mening i stort sett
uttömda. Priskontroll leder inte heller
till optimal prissättning och
konkurrens. Enligt utskottets
uppfattning bör åtminstone mer
rutinmässiga förebyggande åtgärder och
undersökningar kunna vara befriade från
priskontroll upp till en gräns på 1 000
kr. Om detta visar sig fungera på ett
tillfredsställande sätt, bör
priskontrollen successivt avvecklas för
behandlingar som inte berörs av
högkostnadsskyddet. En fri prissättning
skulle även underlätta en anpassning
till nya tekniker.

Utskottet anser också att ett system
med fri upphandling av tandtekniska
tjänster och en avvecklad priskontroll
inom detta område bör förordas. Ett
sådant system leder till konkurrens och
sjunkande priser för tandteknikerarbeten
samtidigt som drivkrafter skapas för
effektiviseringar dels genom övergång
till ny teknik, dels genom att nya
organisations- och samarbetsformer
skapas mellan tandläkare och
tandtekniker.

För att stärka patienternas ställning
samt för att upprätthålla en
kvalitetskontroll bör vidare enligt
utskottets uppfattning ett system med
regelbunden medicinsk revision av
patienterna under ledning av
försäkringskassorna tillskapas. Ett
sådant system skulle minska patienternas
utsatta ställning i förhållande till
professionen.

Vad utskottet sålunda med anledning av
motion Sf210 yrkandena 2 och 4 anfört
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:

3. beträffande tandvårdstaxan

att riksdagen med bifall till motion
1994/95:Sf210 yrkandena 2 och 4 och
med avslag på motion 1995/96:Sf22
yrkandena 1 och 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,

4. Tandvårdstaxan (mom. 3)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 6 som börjar med De
motionsyrkanden och slutar med
yrkandena 1 och 2. bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att det finns ett stort
behov av en reformering av
tandvårdsförsäkringen. I första hand bör
detta ske genom en förbättring av den
nuvarande åtgärdstaxan. Under ett
övergångsskede fr.o.m. den 1 juli 1996
bör detta innebära att rätten till
högkostnadsskydd beviljas först efter en
förhandsprövning. Högkostnadsskyddet bör
enligt utskottets uppfattning inträda
vid samma nivå som i dag, 7 000 kr, och
subventionen bör också vara 70 % av
kostnaderna överstigande denna nivå.
Vidare bör kostnaderna mellan 700 kr och
7 000 kr subventioneras med endast en
procentsats, som rimligen bör ligga på
40 %. Regeringen bör ges i uppdrag att
konstruera ett mer permanent taxesystem
som kan träda i kraft år 1998.
Högkostnadsskyddet i ett sådant system
bör konstrueras på ett mer rättvist
sätt, innebärande att det baseras på
diagnos och vårdbehov och även då
beviljas efter en förhandsprövning.
Vidare bör övervägas ett system med fri
prissättning inom åtgärdstaxan.
Åtgärdsförteckningen bör vara enkel för
patienten att utläsa. Olika åtgärder bör
grupperas samman i naturliga enheter som
speglar vanliga behandlingar. Priser för
olika åtgärder bör anges i
förteckningen, så att patienten enkelt
kan beräkna sina kostnader. Vidare bör
såväl arbete som material till viss
åtgärdsgrupp ingå i taxan. Vad utskottet
anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:

3. beträffande tandvårdstaxan

att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf22 yrkandena 1 och 2 och med
avslag på motion 1994/95:Sf210
yrkandena 2 och 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,

5. Amalgamsanering (mom. 4)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 9 som börjar med Som framgått
och slutar med yrkande 8. bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har
riksdagens tidigare uttalanden inte
uppmärksammats i avsedd omfattning. Mot
bakgrund härav bör regeringen nu
återkomma till riksdagen med förslag
till reglering varav det klart framgår
att den som av medicinska skäl ordineras
utbyte av tandvårdsmaterial endast skall
behöva erlägga den avgift som gäller
inom den öppna hälso- och sjukvården.
Vid prövningen av om samband föreligger
mellan sjukdomsbesvär och det dentala
material som använts kan det enligt
utskottets uppfattning finnas skäl att
tillämpa s.k. omvänd bevisbörda, dvs.
det skall ankomma på läkare och
försäkringskassa att styrka att
sjukdomsbesvären inte är är orsakade av
tandvårdsmaterialet. Vad utskottet
anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:

4. beträffande amalgamsanering

att riksdagen med bifall till motion
1994/95:So486 yrkande 8 och med
anledning av motion 1994/95:So467
yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,

6. Etableringsbegränsningar, barn- och
ungdomstandvård och konkurrensfrågor
(mom. 6, 7 och 8)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Ingrid Skeppstedt (c), Sigge Godin (fp),
Ulf Kristersson (m), Rose-Marie Frebran
(kds) och Åke Sundqvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 10 som börjer med I såväl och
slutar med yrkande 6. bort ha följande
lydelse:

I såväl proposition 1993/94:93 som i
proposition 1995/96:119 föreslogs att
begränsningen av etableringen för
tandläkare skulle upphöra. Enligt
utskottets mening är det av väsentlig
betydelse att ett upphävande av
etableringsbegränsningarna nu kommer
till stånd. En avveckling av
begränsningarna bör dock ske på ett
sådant sätt att denna bidrar till en
utjämning av tandläkarresurserna över
hela landet. Det anförda bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 11 som börjar med Enligt
åtskilliga och slutar med Sf235. bort
ha följande lydelse:

I betänkande 1991/92:SfU2 uttalade
utskottet med anledning av ett antal
motioner att landstingens monopol vad
gäller barn- och ungdomstandvård måste
upphöra. Härefter har landstingen genom
en ändring i tandvårdslagen fått en
lagstadgad möjlighet att sluta avtal med
annan om att utföra landstingens
uppgifter. Relativt få landsting har
dock begagnat sig av denna möjlighet,
och enligt vad utskottet erfarit har
tillika något eller några landsting som
infört denna möjlighet nu fattat beslut
om att återinföra monopolet. Enligt
utskottets uppfattning innebär en ökad
konkurrens inom barn- och
ungdomstandvården, förutom ökad
valfrihet, också en ökad effektivitet
inom den kommunala sektorn. En sådan
uppfattning har också framförts av
Konkurrensverket. Utskottet anser att
denna fråga bör få en lösning och att
regeringen bör återkomma till riksdagen
med de lagförslag som är nödvändiga för
att monopoliseringen inom barn- och
ungdomstandvården skall upphöra.

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 12 som börjar med I den och
slutar med till motionsyrkandena. bort
ha följande lydelse:

De konkurrensfördelar av olika slag som
den offentliga tandvården har i
förhållanden till den privata tandvården
innebär enligt utskottets uppfattning
betydande nackdelar med avseende på
såväl privattandläkarnas ekonomiska och
arbetsmässiga situation som med avseende
på effektiviteten inom tandvården.
Enligt utskottets mening måste åtgärder
till som säkerställer en strikt
konkurrensneutralitet mellan offentlig
och privat tandvård. Enligt gällande
bestämmelser får folktandvården göra
avdrag för ingående mervärdesskatt,
vilket inte privattandläkarna kan göra
eftersom deras tjänter är momsbefriade.
Genom att en enhetlig tandvårdstaxa
tillämpas får privattandläkarna därmed
en konkurrensnackdel i förhållande till
folktandvården.

Folktandvården utför såväl den
skattefinansierade barn- och ungdoms-
tandvården som vuxentandvård, vilken
skall bekostas av försäkringen och med
patientavgifter. Om särredovisning inte
sker av vuxentandvårdens kostnader kan
denna bli, eller uppfattas som,
subventionerad av landstinget, dvs. med
skattemedel. Ett sådant förhållande är,
enligt utskottets uppfattning, ur
konkurrenssynpunkt en betydande fördel
för den offentliga tandvården.

Regeringen bör mot bakgrund av det
anförda snarast återkomma till riksdagen
med de förslag som erfordras för att
uppnå konkurrensneutralitet mellan
offentlig och privat tandvård.

dels att utskottets hemställan under
momenten 6, 7 och 8 bort ha följande
lydelse:

6. beträffande
etableringsbegränsningar

att riksdagen med bifall till motion
1994/95:Sf210 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

7. beträffande barn- och
ungdomstandvård

att riksdagen med bifall till
motionerna 1994/95:Sf210 yrkande 7 och
1994/95:Sf235 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,

8. beträffande konkurrensfrågor

att riksdagen med bifall till motionerna
1994/95:Sf210 yrkande 5 och 1995/96:Sf22
yrkande 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Motionerna 1
Motioner väckta med anledning av
skrivelse 1995/96:147 1
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1994/95 2
Utskottet 3
Allmänt om tandvårdsförsäkringen 3
Gällande ordning 3
Motioner 3
Utskottets bedömning 4
Tandvårdstaxan 5
Gällande ordning 5
Motioner 5
Utskottets bedömning 6
Avgiftsfri tandvård 6
Gällande ordning 6
Motioner 7
Utskottets bedömning 8
Specialisttandvård 9
Etableringskontrollen 9
Barn- och ungdomstandvård 10
Konkurrensfrågor 11
Hemställan 12
Reservationer 14
1. Ersättningssystemet för
vuxentandvård (mom. 1) 14
2. Frekvensen av tandläkarbesök
och specialisttandvård 14
(mom. 2 och 5) 14
3. Tandvårdstaxan (mom. 3) 15
4. Tandvårdstaxan (mom. 3) 16
5. Amalgamsanering (mom. 4) 17
6. Etableringsbegränsningar, barn- och
ungdomstandvård och konkurrensfrågor
(mom. 6, 7 och 8) 17
Gotab, Stockholm 1996