Sveriges tillträde till FN:s korruptionskonvention

Betänkande 2006/07:JuU12

Justitieutskottets betänkande

2006/07:JuU12

Sveriges tillträde till FN:s korruptionskonvention

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2006/07:74 Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot korruption.

I propositionen föreslås att Sverige ska tillträda Förenta nationernas konvention mot korruption. Konventionen syftar till att främja och förstärka åtgärder för att förebygga och bekämpa korruption. I konventionen regleras vilka handlingar som ska anses utgöra brott i konventionens mening. Där regleras även frågor om bl.a. domsrätt, utlämning och internationell rättslig hjälp. Vidare behandlas frågor om förverkande och återställande av egendom liksom olika former av samarbete över gränserna och åtgärder för att förebygga korruption.

Regeringen anför i propositionen att den gör bedömningen att svensk rätt uppfyller konventionens krav och att det därför inte fordras några lagstiftningsåtgärder för att Sverige ska kunna tillträda konventionen.

Utskottet, som delar regeringens bedömning, föreslår att riksdagen godkänner konventionen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Godkännande av konventionen

Riksdagen godkänner Förenta nationernas konvention mot korruption. Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:74.

Stockholm den 26 april 2007

På justitieutskottets vägnar

Thomas Bodström

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Thomas Bodström (s), Inger Davidson (kd), Hillevi Engström (m), Krister Hammarbergh (m), Margareta Persson (s), Ulrika Karlsson i Uppsala (m), Cecilia Wigström i Göteborg (fp), Karl Gustav Abramsson (s), Inge Garstedt (m), Christer Adelsbo (s), Helena Bouveng (m), Lena Olsson (v), Kerstin Andersson (s), Peter Althin (kd), Mehmet Kaplan (mp), Maryam Yazdanfar (s) och Karin Nilsson (c).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Förenta nationernas (FN) konvention mot korruption (korruptionskonventionen) antogs av FN:s generalförsamling den 31 oktober 2003 och öppnades för undertecknande den 9 december 2003. Sverige undertecknade konventionen samma dag. Konventionen trädde i kraft den 14 december 2005.

Som ett led i beredningen av frågan om Sverige bör tillträda konventionen har inom Justitiedepartementet utarbetats departementspromemorian Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot korruption (Ds 2005:38). I promemorian föreslås att Sverige ska tillträda konventionen. I promemorian görs också bedömningen att ett tillträde till konventionen inte föranleder några lagändringar. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Ju2005/8120/L5).

Regeringen anför i propositionen att den har funnit konventionen vara av sådan vikt att ett tillträde till konventionen bör godkännas av riksdagen.

Konventionen i dess engelska lydelse och en översättning till svenska finns intagen i betänkandet som bilaga 2.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Sverige tillträder Förenta nationernas konvention mot korruption. Konventionen utgör ett led i det internationellt brottsbekämpande arbete som bedrivs inom Förenta nationerna. Dess syfte är att främja och förstärka åtgärder för att förebygga och bekämpa korruption. I konventionen anges vilka handlingar som ska utgöra brott i konventionens mening. Även frågor om bl.a. domsrätt, utlämning och internationell rättslig hjälp regleras. Vidare behandlas frågor om förverkande och återställande av egendom liksom olika former av samarbete över gränserna och åtgärder för att förebygga korruption. I propositionen görs bedömningen att svensk rätt uppfyller konventionens krav och att det därför inte fordras några lagstiftningsåtgärder för att Sverige ska kunna tillträda konventionen.

Utskottets överväganden

Godkännande av FN-konventionen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner FN-konventionen mot korruption.

Innehållet i konventionen

FN:s konvention mot korruption är den första mera omfattande konvention mot korruption som är avsedd att vara global. Enligt artikel 1 har konventionen tre huvudsyften. Det första är att främja och förstärka åtgärder för att mera effektivt förebygga och bekämpa korruption. Det andra är att främja, underlätta och stödja internationellt samarbete och tekniskt bistånd, bl.a. genom att göra det möjligt att till annan stat återföra sådan egendom som varit föremål för brott enligt konventionen. Det tredje huvudsyftet är att på ett mer övergripande plan främja integritet, ansvar och en sund offentlig förvaltning.

Kapitel I i konventionen (artiklarna 1–4) innehåller allmänna bestämmelser och upptar bl.a. definitioner samt bestämmelser om tillämpningsområdet och skyddet för staternas suveränitet. Kapitel II (artiklarna 5–14) tar upp frågor om förebyggande åtgärder av olika slag. Kapitel III (artiklarna 15–42) reglerar kriminalisering och åtgärder för brottsbekämpning. Därefter följer i kapitel IV (artiklarna 43–50) ett avsnitt om internationellt samarbete. Ett centralt moment i konventionen utgörs av kapitel V (artiklarna 51–59), som behandlar återställande av tillgångar. I kapitel VI (artiklarna 60–62) ges bestämmelser om tekniskt bistånd och informationsutbyte, medan kapitel VII (artiklarna 63–64) ägnas åt bestämmelser om tillämpningsmekanismer. I kapitel VIII (artiklarna 65–71) finns slutbestämmelser.

Svensk rätts överensstämmelse med konventionens krav m.m.

De åtaganden som följer av konventionen kan delas in i tre kategorier. Den första kategorin utgörs av tvingande bestämmelser som medför en förpliktelse för konventionsstaterna att bringa sin rättsordning i överensstämmelse med konventionens krav, om dessa krav inte redan är tillgodosedda. Till den andra kategorin hör bestämmelser enligt vilka staterna uppmanas överväga att vidta vissa beskrivna åtgärder för att stävja korruption eller för att effektivisera bekämpningen av sådan brottslighet. Den tredje kategorin består av artiklar som innehåller frivilliga åtaganden i fråga om åtgärder av det slag som nyss nämnts. Det är också att märka att det i betydande utsträckning överlämnas åt staterna själva att bedöma vilka nationella åtgärder som kan vara påkallade. Genomgående är det en förutsättning att endast sådana åtgärder behöver vidtas som är förenliga med den nationella rättsordningen och de grundläggande rättsprinciperna i den aktuella staten, detta även när konventionen ställer mer konkreta krav på vad som ska åstadkommas.

Regeringen överväger i propositionen huruvida svensk rätt står i överensstämmelse med de krav som uppställs i konventionen. Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att svensk rätt uppfyller konventionens krav och att det därför inte fordras några lagstiftningsåtgärder för att Sverige ska kunna tillträda konventionen.

Här kan noteras att kraven i konventionen om åtgärder för förebyggande av korruption enligt regeringen tillgodoses bl.a. genom de system som finns inom stat och kommun för tillsyn och kontroll av offentlig verksamhet. Regeringen pekar också bl.a. på de principer som, grundade i regeringsformen, ska tillämpas vid tjänstetillsättning inom offentlig verksamhet vilka bl.a. innebär krav på öppenhet och objektivitet. Vidare pekar regeringen på de befintliga reglerna om offentlig upphandling. Avseende privat verksamhet har redovisnings- och revisionsregleringen betydelse för den förebyggande verksamheten, liksom frivillig verksamhet inom näringslivet, t.ex. genom Institutet mot mutor.

Kraven i konventionen om kriminalisering och åtgärder för brottsbekämpning tillgodoses enligt regeringen genom den befintliga straffrättsliga regleringen i Sverige. Här pekar regeringen bl.a. på straffbestämmelserna om bestickning (17 kap. 7 § brottsbalken), mutbrott (20 kap. 2 § brottsbalken), förskingring (10 kap. 1 § brottsbalken), tjänstefel (20 kap. 1 § brottsbalken), häleri (9 kap. 6 § brottsbalken) och penninghäleri (9 kap. 6 a § brottsbalken), övergrepp i rättssak (17 kap. 10 § brottsbalken) och mened (15 kap. 1 § brottsbalken) samt på reglerna om medverkan, försök, förberedelse och stämpling till dessa brott. Konventionsbestämmelserna om juridiska personers ansvar tillgodoses enligt regeringen genom befintliga regler i Sverige om företagsbot.

Konventionens krav på regler om frysning, beslag och förverkande tillgodoses enligt regeringen genom bl.a. reglerna om förverkande i 36 kap. brottsbalken respektive om beslag i 27 kap. rättegångsbalken.

Kraven i konventionen rörande regler om internationell rättslig hjälp och utlämning samt regleringen av möjligheterna att uppställa krav på dubbel straffbarhet står också enligt regeringen i överensstämmelse med de svenska reglerna på området.

Utskottet delar regeringens bedömning att ett tillträde till konventionen inte förutsätter lagändringar i Sverige.

Tillträde till FN-konventionen

Rörande frågan om Sverige bör tillträda FN-konventionen anför regeringen i huvudsak följande.

FN-konventionen mot korruption utgör ett led i det inom FN bedrivna arbetet med att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Konventionen ansluter till flera andra FN-konventioner som Sverige har tillträtt, bl.a. Palermokonventionen och narkotikabrottskonventionen. Korruptionskonventionen är det första mera omfattande instrument mot korruption som är avsett att vara globalt. Syftet är att genom effektivt internationellt samarbete förebygga de allvarliga problem och hot som korruption innebär för stabiliteten och säkerheten i samhället, de demokratiska institutionerna, etiska värderingar, en hållbar utveckling och rättssamhället. Även om det hittills förekommit ett begränsat antal lagförda korruptionsbrott här i landet bör Sverige självfallet medverka till att konventionen får bredast möjliga internationella anslutning. Globaliseringen och den tilltagande handeln mellan länder ökar risken för att korrupta beteenden får fäste på nya platser. Vidare kan vinning av korruptionsbrott föras över mellan länder. Det är därför viktigt att även sådana stater som i en internationell jämförelse varit relativt förskonade från korruption vidtar åtgärder som kan bidra till att begränsa framväxten av sådan brottslighet. Därtill kommer att förebyggande åtgärder har stor betydelse för att öka medvetenheten om den fara som korruptionen utgör och om dess skadliga följder. Korruption är dessutom ett av de främsta hindren mot ekonomisk utveckling i låg- och medelinkomstländer. Mot den nu tecknade bakgrunden är det både naturligt och angeläget att Sverige ansluter sig till konventionen. En sådan åtgärd ligger dessutom väl i linje med Sveriges aktiva deltagande i övrigt internationellt arbete mot korruption, sådant detta bedrivs i bl.a. den inom Europarådet verkande Gruppen av stater mot korruption (GRECO) och i OECD:s arbetsgrupp mot bestickning av utländska tjänstemän i internationella affärsförhållanden (prop. s. 7).

Utskottet delar regeringens bedömning att Sverige bör tillträda FN-konventionen mot korruption. Utskottet föreslår därför att riksdagen godkänner FN-konventionen mot korruption, antagen av FN:s generalförsamling den 31 oktober 2003.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2006/07:74 Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot korruption:

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner Förenta nationernas konvention mot korruption (avsnitt 4).

Bilaga 2

Förenta nationernas konvention mot korruption