Sveriges samarbete med Internationellabrottmålsdomstolen

Betänkande 2001/02:JUU17

Justitieutskottets betänkande2001/02:JUU17

Sveriges samarbete med Internationellabrottmålsdomstolen

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
proposition 2001/02:88 Sveriges samarbete med
Internationella brottmålsdomstolen. I propositionen
lämnas förslag till lagstiftning som krävs för att
Sverige skall kunna fullgöra de förpliktelser som
enligt Romstadgan för Internationella
brottmålsdomstolen gäller för samarbete med
domstolen.

Regleringen sker i en särskild lag och tar bl.a.
upp frågor om rättslig hjälp i brottmål,
överlämnande av misstänkta till Internationella
brottmålsdomstolen för lagföring samt
straffverkställighet i Sverige och verkställighet av
andra avgöranden som har meddelats av domstolen.
I propositionen lämnas också förslag till vissa
ändringar i lagen om Sve-riges samarbete med de
internationella tribunalerna för brott mot
internationell humanitär rätt, lagen om immunitet
och privilegier i vissa fall, lagen om
internationell rättslig hjälp i brottmål samt
sekretesslagen.
Lagstiftningen för Internationella
brottmålsdomstolen föreslås träda i kraft den dag
regeringen bestämmer medan övriga lagändringar
föreslås träda i kraft den 1 juli 2002.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag. Vidare föreslår utskottet ytterligare
följdändringar i lagen om internationell rättslig
hjälp i brottmål.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Internationell rättslig hjälp i
brottmål

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (2000:562) om internationell
rättslig hjälp i brottmål med det tillägget att 2
kap. 1 och 2 §§ ges den lydelse som utskottet
föreslår i bilaga 3.

2. Immunitet och privilegier

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall, dock att den nya
punkten i bilagan skall ges nummer 66.

3. Övriga lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om samarbete med Internationella
brottmålsdomstolen,
b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
c) lag om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges
samarbete med de internationella tribunalerna för
brott mot internationell humanitär rätt.

Stockholm den 16 april 2002

På justitieutskottets vägnar

Fredrik Reinfeldt

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:
Fredrik Reinfeldt (m), Ingvar Johnsson (s), Märta
Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström
(v), Ingemar Vänerlöv (kd), Maud Ekendahl (m), Jeppe
Johnsson (m), Helena Zakariasén (s), Morgan
Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Anita Sidén
(m), Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin (c), Johan
Pehrson (fp), Yilmaz Kerimo (s) och Dan Kihlström
(kd).

2001/02

JuU17

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I Justitiedepartementets promemoria Romstadgan för
Internationella brottmålsdomstolen (Ds 2001:3)
behandlas frågan om Sveriges tillträde till
Romstadgan och den lagstiftning som anses vara
nödvändig med anledning av ett svenskt tillträde
till stadgan.
Promemorian har remissbehandlats. En
sammanställning av remissvaren finns tillgängliga
hos Justitiedepartementet (dnr Ju 2001/582).
Riksdagen godkände den 14 juni 2001 att Sverige
tillträder Romstadgan samt att vissa förklaringar
avges i fråga om kommunikationsväg och språk som
skall användas vid samarbete med domstolen (prop.
2000/01:122, bet. 2000/01:JuU30 och 2000/01:KU13y,
rskr. 2000/01:284). Den 28 juni 2001 ratificerade
Sverige stadgan.
I detta ärende tas promemorians förslag till
lagstiftning med anledning av ett tillträde till
Romstadgan upp.
Lagrådet har yttrat sig över regeringens förslag
och föreslagit vissa justeringar. Regeringen har i
huvudsak följt Lagrådets synpunkter. Regeringens
lagförslag har fogats till betänkandet, se bilaga 2.
Inga motioner har väckts med anledning av
propositionen.

Bakgrund

Tillträde till stadgan m.m.

Genom Romstadgan för Internationella
brottmålsdomstolen som antogs den 17 juli 1998
inrättades en permanent internationell domstol för
utredning och lagföring av folkmord, brott mot
mänskligheten och krigsförbrytelser. Stadgan
öppnades samma dag för undertecknande och Sverige
undertecknade densamma den 7 oktober 1998.

Stadgan träder i kraft när 60 stater har samtyckt
till att vara bundna av den. Sverige tillträdde
stadgan den 28 juni 2001. I början av mars 2002 hade
55 stater ratificerat eller på annat sätt tillträtt
stadgan, bl.a. flertalet EU-stater samt Norge och
Island. Den 11 april 2002 tillkom ytterligare tio
stater. Gränsen på 60 stater har därmed uppnåtts.
Detta innebär att stadgan kommer att träda i kraft
den 1 juli 2002.

Stadgans närmare innehåll

Internationella brottmålsdomstolen är till skillnad
från de två internationella brottmålstribunalerna
för f.d. Jugoslavien och för Rwanda inte något FN-
organ, utan grundar sig på en internationell
överenskommelse som förhandlats fram mellan ett
stort antal stater. De skyldigheter som följer av
Romstadgan är alltså nya konventionsförpliktelser
för de stater som väljer att ansluta sig. Närmare
regler för domstolen skall antas av ett särskilt
inrättat forum, en stadgepartsförsamling, som skall
bestå av representanter för de anslutna staterna
(stadgeparterna).

Domstolen är avsedd att vara en permanent
institution med mandat att ta sig an brott begångna
runt om i världen. I flertalet fall krävs dock viss
anknytning till en stat som har anslutit sig till
dess stadga.
Domstolen skall vara ett komplement till de
nationella rättsordningarna och endast ta vid när
den nationella förundersökningen och lagföringen
inte fungerar på ett tillbörligt sätt - den s.k.
komplementaritetsprincipen. De nationella
rättssystemen skall sålunda i princip ha företräde
framför Internationella brottmålsdomstolen.
Enligt stadgan skall domstolen vara behörig att
utreda och lagföra folkmord och brott mot
mänskligheten såväl vid väpnade konflikter som i
fredstid. Domstolen skall också vara behörig vid
krigsförbrytelser i både internationella och icke-
internationella konflikter.
Domstolen skall inte ha jurisdiktion över brott
som begåtts före stadgans ikraftträdande - principen
om icke-retroaktivitet.
En annan princip som kommit till uttryck i stadgan
är den s.k. specialitetsprincipen. Av denna följer
att en person som överlämnats till Internationella
brottmålsdomstolen inte får lagföras, straffas eller
hållas i fängsligt förvar av domstolen för någon
annan gärning som har begåtts före överlämnandet än
den eller de gärningar som utgör grunden för
överlämnandet till domstolen. De anslutna staterna
får dock bevilja domstolen dispens och bör sträva
efter att göra det.
Inte heller skall någon lagföras två gånger för
samma sak (ne bis in idem). Såväl Internationella
brottmålsdomstolens som nationella domstolars
avgöranden skall alltså normalt ha negativ
rättskraft. Undantag finns i fråga om nationella
domstolars avgöranden, huvudsakligen för det fall
att rättegången i den nationella domstolen inte
genomförts på ett oberoende och opartiskt sätt.
Slutligen gäller att brotten under Internationella
brottmålsdomstolens jurisdiktion i förhållande till
domstolen inte skall kunna bli föremål för
preskription.
De straff som föreskrivs i stadgan är fängelse i
ett bestämt antal år, dock högst 30, eller på
livstid. Därutöver får domstolen som tillägg till
fängelsestraffet bestämma om böter och förverkande.
Verkställigheten av fängelsestraff som domstolen
dömer ut skall äga rum i stater som har anmält att
de är beredda att ta emot fängelsedömda personer.
Det är domstolen som avgör var verkställighet skall
ske i det enskilda fallet.
I de fall förundersökning och lagföring omfattas
av Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion
finns långtgående bestämmelser om
samarbetsskyldighet för de anslutna staterna.
Grundregeln är att de anslutna staterna är skyldiga
att till fullo samarbeta med domstolen i fråga om
förundersökning och lagföring av sådana brott.
Anslutna stater är bl.a. skyldiga att på begäran
lämna biträde med anhållande och överlämnande av en
person till domstolen. Bistånd skall också ges med
t.ex. bevisupptagning och delgivning. För att
möjliggöra detta samarbete skall de anslutna
staterna säkerställa att det finns nationella
förfaranden tillgängliga för alla former av
samarbete enligt Romstadgan.
För en mer utförlig redovisning av Romstadgans
innehåll, t.ex. vad avser domstolens organisation
m.m., se prop. 2000/01:122 och bet. 2000/01:JuU30.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Sverige tillträdde Romstadgan för Internationella
brottmålsdomstolen den 28 juni 2001. Genom stadgan
inrättas en internationell domstol för utredning och
lagföring av allvarliga brott mot internationell
humanitär rätt.

I propositionen lämnas förslag till lagstiftning
som krävs för att Sverige skall kunna fullgöra de
förpliktelser enligt stadgan som gäller samarbete
med domstolen. Samarbetet avser olika former av
rättslig hjälp i brottmål - t.ex. förhör,
bevisupptagning, olika tvångsmedel under
förundersökningen och överföring av frihetsberövade
för förhör m.m. - och överlämnande av misstänkta
till domstolen för lagföring. Förslaget innehåller
även bestämmelser om rätt till biträde av försvarare
och målsägandebiträden samt rättshjälp och om
ersättning till vittnen och andra som fullgjort
något i Sverige med anledning av en begäran från
domstolen eller som skall infinna sig vid domstolen.
Det föreslås vidare att Sverige skall kunna
tillåta att fängelsedomar som domstolen har meddelat
får verkställas här. Lagförslaget innehåller också
regler om sådan straffverkställighet i Sverige samt
om verkställighet av andra avgöranden som avser
böter, förverkanden och gottgörelse till
brottsoffer.
Vissa förslag som gäller sekretess samt immunitet
och privilegier lämnas också.
Det föreslås att de aktuella bestämmelserna om
samarbetet med Internationella brottmålsdomstolen
skall tas in i en särskild lag.
För att de föreskrifter som gäller de befintliga
internationella brottmålstribunalerna för f.d.
Jugoslavien och Rwanda respektive för
Internationella brottmålsdomstolen skall vara så
enhetliga som möjligt föreslås vissa ändringar i
lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de
internationella tribunalerna för brott mot
internationell humanitär rätt.
Utanför detta ärende faller vissa materiella
straffrättsliga bestämmelser som gäller lagföring av
brott mot domstolens rättskipning (mened m.m.) samt
de straffrättsliga frågor som för närvarande
övervägs av en särskild utredare.
Lagstiftningen för Internationella
brottmålsdomstolen föreslås träda i kraft den dag
regeringen bestämmer och de lagändringar som gäller
de internationella brottmålstribunalerna, vilka även
innefattar ändringar i sekretesslagen och lagen om
internationell rättslig hjälp i brottmål, den 1 juli
2002.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller
regeringens förslag till en ny lag om
samarbete med Internationella
brottmålsdomstolen och om konsekvensändringar
i vissa andra lagar. Förslaget innebär att
den svenska lagstiftningen anpassas så att
det i princip blir möjligt att ge rättsligt
bistånd till Internationella
brottmålsdomstolen i den utsträckning som
Romstadgan kräver det.

Regeringens förslag

Genom att tillträda Romstadgan har Sverige åtagit
sig att samarbeta med Internationella
brottmålsdomstolen i enlighet med de bestämmelser
som ges i stadgan. Sverige har samtidigt åtagit sig
att säkerställa att det finns nationella förfaranden
som möjliggör alla de former av samarbete med
domstolen som följer av stadgan. Utskottet välkomnar
därför att regeringen nu lämnar förslag till
bestämmelser om nationella förfaranden som ger
möjlighet för Sverige att i de flesta situationer
samarbeta med domstolen.

Utskottet delar regeringens bedömning att
bestämmelserna bör tas in i en särskild lag.
Bestämmelserna bör utformas i så nära anslutning som
möjligt till de bestämmelser som gäller för
internationell rättslig hjälp i brottmål och
utlämning för brott i allmänhet och i förhållande
till de internationella brottmålstribunalerna.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag med
vissa ändringar som framgår nedan.
Avslutningsvis konstaterar utskottet att vissa
lagstiftningsfrågor alltjämt är olösta. Detta gäller
regleringen av brott, t.ex. mened, som riktas mot
domstolens rättsskipning. Detsamma gäller de
grundlagsfrågor som aktualiserades redan i samband
med beslutet att tillträda Romstadgan. Arbete med
hithörande frågor pågår i Regeringskansliet.

Övrigt

I fråga om regeringens förslag om ändring i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
noterar utskottet att lagen har ändrats efter det
att regeringen lade fram det här aktuella förslaget.
Lagens senaste lydelse följer numera av SFS 2002:87.
Med hänsyn härtill bör den nya punkten i bilagan få
ett annat ordningsnummer.

Utskottet har vidare noterat två ändringar som bör
göras till följd av den föreslagna ändringen i lagen
(2000:562) om internationell rättslig hjälp i
brottmål.
I 2 kap. 1 och 2 §§ nämnda lag anges under vilka
förutsättningar de olika, i 1 kap. 2 § uppräknade,
formerna av rättslig hjälp kan lämnas. Utskottet
noterar att några följdändringar inte har
föreslagits i de förstnämnda bestämmelserna med
anledning av det föreslagna tillägget i 1 kap. 2 §
avseende rättsmedicinsk undersökning av avliden.
I 2 kap. 1 § bör sålunda införas en hänvisning
till den nya punkten 9 i
1 kap. 2 §.
I 2 kap. 2 § anges i vilka fall det uppställs ett
krav på s.k. dubbel straffbarhet för att Sverige
skall kunna bistå med en viss åtgärd.
Av 13 § obduktionslagen (1995:832) följer att en
rättsmedicinsk undersökning av en avliden får göras
bl.a. om undersökningen kan antas vara av betydelse
för utredningen av ett dödsfall som inträffat under
sådana omständigheter att det inte skäligen kan
bortses från möjligheten att dödsfallet har samband
med ett brott. Sedan gravsättning skett får, enligt
16 §, rättsmedicinsk undersökning endast ske om det
skäligen kan misstänkas att dödsfallet har samband
med ett brott för vilket det inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i ett år och
undersökningen kan antas vara av väsentlig betydelse
för utredningen. Om det finns synnerliga skäl får
kroppen tas om hand för sådan undersökning även i
annat fall.
Som huvudregel krävs det alltså att det rör sig om
relativt allvarliga brott för att en rättsmedicinsk
undersökning av en avliden skall få genomföras vid
en svensk brottsutredning i de fall där gravsättning
har skett. Enligt utskottets mening skulle det mot
den bakgrunden kunna anses stötande, främst för
anhöriga, att behöva öppna graven för utredning av
ett brott som inte är straffbart i Sverige. Ett krav
på dubbel straffbarhet framstår alltså som naturligt
i detta sammanhang. Utskottet kan inte se att en
sådan ordning skulle vara oförenlig med Sveriges
internationella åtaganden.
Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att
rättslig hjälp avseende rättsmedicinsk undersökning
av avliden i princip endast skall få lämnas om den
gärning som ansökan avser motsvarar ett brott enligt
svensk lag (dubbel straffbarhet).
Det kan här påminnas om att det i förhållande till
den Internationella brottmålsdomstolen och de
internationella brottmålstribunalerna inte gäller
något krav på dubbel straffbarhet (jämför de
föreslagna lydelserna av 13 § lagen om samarbete med
Internationella brottmålsdomstolen och 9 § lagen
(1994:569) om Sveriges samarbete med de
internationella tribunalerna för brott mot
internationell humanitär rätt).
Sammantaget innebär det anförda att utskottet
anser att ändringar bör göras i 2 kap. 1 och 2 §§ i
enlighet med vad som framgår av utskottets
lagförslag, bilaga 3.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:88 har regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen
antar regeringens förslag till

1. lag om samarbete med Internationella
brottmålsdomstolen,

2. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet
och privilegier i vissa fall,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

4. lag om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges
samarbete med de internationella tribunalerna för
brott mot internationell humanitär rätt,

5. lag om ändring i lagen (2000:562) om
internationell rättslig hjälp i brottmål.
bilaga 2

Regeringens lagförslag

bilaga 3

Utskottets lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i
lagen (2000:562) om internationell
rättslig hjälp i brottmål

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 och 2 §§ lagen
(2000:562) om internationell rättslig hjälp i
brottmål skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
2 kap.
1 §
-----------------------------------------------------
Rättslig hjälp som avses Rättslig hjälp som
i 1 kap. 2 § första avses i 1 kap. 2 § första
stycket 1-7 skall lämnas stycket 1-7 och 9 skall
under de förutsättningar lämnas under de
som gäller för en förutsättningar som
motsvarande åtgärd under gäller för en motsvarande
en svensk förundersökning åtgärd under en svensk
eller rättegång enligt förundersökning eller
rättegångsbalken eller rättegång enligt
annan lag eller rättegångsbalken eller
författning och enligt de annan lag eller
särskilda bestämmelserna författning och enligt de
i denna lag. särskilda bestämmelserna
i denna lag.
-----------------------------------------------------
Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket
8 lämnas enligt de särskilda bestämmelserna i denna
lag.
I 5 kap. 2 § finns bestämmelser om att den
rättsliga hjälpen får förenas med villkor i vissa
fall.
-----------------------------------------------------

2 §
-----------------------------------------------------
Rättslig hjälp som avses Rättslig hjälp som
i 1 kap. avses i 1 kap.
2 § första stycket 1-4 2 § första stycket 1-4
och 8 får lämnas även om och 8 får lämnas även om
den gärning som ansökan den gärning som ansökan
avser inte motsvarar ett avser inte motsvarar ett
brott enligt svensk lag. brott enligt svensk lag.
Rättslig hjälp som avses Rättslig hjälp som avses
i 1 kap. 2 § första i 1 kap. 2 § första
stycket 5-7 får endast stycket 5-7 och 9 får
lämnas om den gärning som endast lämnas om den
ansökan avser motsvarar gärning som ansökan avser
ett brott enligt svensk motsvarar ett brott
lag (dubbel enligt svensk lag (dubbel
straffbarhet), om inte straffbarhet), om inte
annat följer av annat följer av
4 kap. 20 § beträffande 4 kap. 20 § beträffande
husrannsakan och beslag. husrannsakan och beslag.
-----------------------------------------------------
____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.