Sveriges Investeringsbank AB

Betänkande 1988/89:NU33

Näringsutskottets betänkande
1988/89:NU33

Sveriges Investeringsbank AB 1988/89

NU33

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1988/89:143 om överlåtelse av statens aktier i Sveriges
Investeringsbank AB till PKbanken, m.m.,
dels fyra motioner som har väckts med anledning av propositionen,
dels en motion om Sveriges Investeringsbank AB från allmänna motionstiden.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att staten skall överlåta rörelsen i
Sveriges Investeringsbank AB till PKbanken i utbyte mot ett ökat ägande i
PKbanken och en kontantlikvid av 184 milj. kr. I två reservationer avvisas
förslaget. I den ena (m, fp, c) riktas kritik mot att tänkbara köpare vid sidan
av PKbanken har diskriminerats. Avvecklingen av Investeringsbanken ser
man positivt på. Riksdagen borde bemyndiga regeringen att avyttra bolaget
till den köpare som lämnar det mest fördelaktiga budet. Den andra
reservationen (mp) går ut på att Investeringsbanken skall behållas i statlig
ägo. Dock borde bolaget få som en särskild uppgift att medverka i
investeringar som bidrar till en omdaning av samhället i miljövänlig riktning.

Propositionen

Förslag

Regeringen föreslår - efter föredragning av industriminister Ivar Nordberg -att riksdagen

1. dels godkänner att aktierna i Sveriges Investeringsbank AB överlåts till
PKbanken på i propositionen angivna villkor,

2. dels godkänner att staten övertar aktierna i SIB-Invest AB,

3. dels godkänner vad som i propositionen anförts om de rörelseregler som
bör gälla för SIB-Invest AB,

4. dels uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret att med återkallande av
den till Investeringsbanken lämnade garantin ikläda staten garanti för
SIB-Invest AB:s förpliktelser intill ett belopp av högst 1 300 000 000 kr.

1 Riksdagen 1988/89. 17sami. Nr 33

Förslagens innebörd

1988/89:NU33

I propositionen redovisas att regeringen och PKbanken har träffat en
överenskommelse, under förutsättning av riksdagens godkännande, om att
staten skall överlåta samtliga aktier i Sveriges Investeringsbank AB (Investeringsbanken)
till PKbanken. I utbyte erhåller staten 10 miljoner nyemitterade
aktier i PKbanken samt 184 milj. kr. kontant. Statens ägarandel i
PKbanken ökar därigenom från 66,71 % till 70,59 %. Enligt överenskommelsen
skall vissa tillgångar i Investeringsbanken - i första hand aktier och
förlagslån - som inte banker får äga föras till Investeringsbankens dotterbolag
SIB-Invest AB, som behålls i statlig ägo. Den garanti som staten har ställt
för Investeringsbankens förpliktelser överlåts till SIB-Invest AB; garantins
storlek minskas dock.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1988/89:N33 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag att överlåta aktierna i Sveriges Investeringsbank
AB till PKbanken,

2. avslår regeringens förslag att staten övertar aktierna i SIB-Invest AB,

3. avslår regeringens förslag till rörelseregler för SIB-Invest AB,

4. uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret att återkalla den till Investeringsbanken
lämnade garantin,

5. bemyndigar regeringen att avyttra statens aktier i Sveriges Investeringsbank
AB i enlighet med vad som i motionen anförs.

1988/89:N34 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1988/89:143 om överlåtelse av statens aktier i Sveriges Investeringsbank
till PKbanken, m.m. samt att riksdagen hos regeringen begär ett
nytt förslag till avveckling av Investeringsbanken enligt de riktlinjer som
förordas i motionen.

1988/89:N35 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag att överlåta aktierna i Sveriges Investeringsbank
AB till PKbanken,

2. avslår regeringens förslag att staten övertar aktierna i SIB-Invest AB,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
försäljning av Investeringsbanken och dess aktieportfölj.

1988/89:N36 av Lars Norberg (mp) och Elisabet Franzén (mp) vari yrkas att
riksdagen

1. avslår regeringens förslag till försäljning av Investeringsbanken,

2. hos regeringen begär förslag till ändring av Investeringsbankens
bolagsordning i enlighet med vad som i motionen framhålls.

2

Den motion som har väckts under allmänna motionstiden är

1988/89:NU33

1988/89:N311 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om avveckling av det statliga ägandet i Sveriges
Investeringsbank AB i enlighet med vad i motionen anförs.

Motivering

Regeringens förslag avvisas av moderata samlingspartiet, folkpartiet, centern
och miljöpartiet.

Från de borgerliga partiernas sida ser man i och för sig positivt på att
Investeringsbanken upphör som självständig aktör på kreditmarknaden.
Försäljningen av banken borde dock ske på annat sätt än det nu föreslagna.

Överföringen av Investeringsbanken till PKbanken syftar till att stärka
PKbankens ställning, konstateras det i motion 1988/89:N33 (m). Några
direkta fördelar för staten av detta arrangemang finns dock knappast. Enligt
motionärerna bör de företag inom den statliga sektorn som arbetar under
kommersiella villkor i konkurrens med privata företag säljas ut successivt.
T.ex. borde statens ägande i PKbanken upphöra. Försäljningen av Investeringsbanken
borde ha skett genom anbudsförfarande; regeringen borde ha
klargjort för marknadens aktörer att Investeringsbanken var till salu. Om en
tänkbar köpare skulle vara förhindrad att förvärva Investeringsbankens
nuvarande aktieportfölj skulle denna enligt motionärerna kunna säljas via i
första hand fondbörsen. Riksdagen borde nu bemyndiga regeringen att
avyttra Investeringsbanken till den köpare som lämnar det mest fördelaktiga
budet. De särskilda villkor som gäller för Investeringsbanken i förhållande
till andra banker - bl.a. rätten att äga aktier i andra bolag och tillgången till
statliga garantier - borde upphävas innan försäljningen genomförs.

Liknande synpunkter utvecklas i motion 1988/89:N35 (fp). Det finns
många skäl mot ett statligt ägande och ytterst få för. Vi kan inte acceptera,
sägs det i motionen, dels att statens ägande i PKbanken ökar, dels att
Investeringsbankens aktieportfölj överförs till ett nytt separat investmentbolag.
Statens tillsyn över kreditmarknaden borde utövas genom en stark och
kompetent bankinspektion, inte genom statens roll som ägare av PKbanken.
Investeringsbankens nuvarande aktieportfölj bör enligt motionärerna avyttras
på fondbörsen; det finns ingen som helst anledning för staten att äga ett
investmentbolag. En försäljning av Investeringsbanken och dess aktieportfölj
i enlighet med motionärernas uppfattning skulle kunna innebära, anförs
det i motionen, att staten får tillbaka en del av de skattemedel som tidigare
har satsats på Investeringsbanken.

Ett spritt enskilt ägande och en fri konkurrens är grunden för en vital och
fungerande marknadsekonomi, anförs det i motion 1988/89:N34 (c). Motionärerna
tar avstånd från såväl offentlig som privat maktkoncentration. Vid
sådana situationer minskar människors inflytande både som medborgare och
konsumenter. Investeringsbanken kan enligt motionärerna avvecklas utan
negativa konsekvenser för näringslivsutvecklingen. Den nu föreslagna
metoden innebär dock att andra potentiella köpare än staten diskrimineras.
Riksdagen borde därför hos regeringen hemställa om ett nytt förslag till
avyttring av bolaget.

Investeringsbanken bör kvarstå i statlig ägo, anförs det från miljöpartiets
sida i motion 1988/89:N36. Bankens inriktning borde dock ändras. I dess
bolagsordning borde det inskrivas att Investeringsbanken skall speciellt ha i
uppgift att medverka till att miljövänlig och ekologiskt sund verksamhet
kommer till stånd. Enligt motionärerna bör staten på alla sätt verka för en
omdaning av samhället i miljövänlig riktning. Det finns ett stort behov av
investeringar med detta syfte. Staten bör, menar motionärerna, genom
Investeringsbanken vara beredd till större risktagande än andra banker. En
annan viktig uppgift för banken borde vara att den skall främja en mer
offensiv regionalpolitik än den som nu förs.

I motion 1988/89:N311 (m), som väcktes under allmänna motionstiden och
sålunda innan regeringens förslag om avyttring av Investeringsbanken till
PKbanken presenterades, begärs i linje med de synpunkter som lämnas i
motion 1988/89:N33 (m) att det statliga ägandet i Investeringsbanken skall
avvecklas. Det finns inga näringspolitiska skäl att behålla en speciell statlig
investeringsbank. Det är, anser motionärerna vidare, nödvändigt att Investeringsbanken
lyder under samma regler som konkurrerande företag har att
följa. De särbestämmelser som gäller för Investeringsbanken i förhållande
till andra banker borde därför avvecklas. Motionärerna anvisar två möjligheter
för staten att avbryta sitt engagemang i Investeringsbanken, nämligen
likvidation och försäljning. Oavsett vilken metod som väljs bör målet vara att
det av staten insatta kapitalet i banken skall återföras till statskassan.

Utskottet

Sveriges Investeringsbank AB (Investeringsbanken) bildades år 1967 med
uppgift främst att finansiera stora riskfyllda industriprojekt. Vid den tiden
rådde knapphet på krediter och riskvilligt kapital. Enligt sin bolagsordning
skall bolaget bidra till finansieringen av näringslivet, bl.a. avseende strukturanpassning
och utveckling, samt lämna lån till statliga och kommunala
affärsverk och bolag. Vid Investeringsbankens bildande tillsköt staten 500
milj. kr., och åren 1969 och 1978 anslogs ytterligare medel; statens totala
kapitalinsats i bolaget uppgår till 1,3 miljarder kronor. Därutöver har staten
lämnat en garanti för bolagets förpliktelser på 5 miljarder kronor.

Investeringsbanken har ett förhållandevis stort eget kapital, vilket har
motiverats av att bolaget bl.a. har till uppgift att ge relativt riskfyllda
krediter. Investeringsbanken kan, framgår det av bolagsordningen, i sin
finansieringsverksamhet dels lämna lån, ingå garantiförbindelser, m.m., dels
lämna kapitaltillskott till företag, dels förvärva aktie, andel i ekonomisk
förening eller liknande rättighet. Bolaget kan sålunda både lämna lån och
arbeta med finansiering i form av eget kapital. Detta kan sägas vara bankens
specialområde.

Investeringsbankens verksamhet regleras - förutom av aktiebolagslagen
(1975:1385) - av lagen (1963:76) om kreditaktiebolag. Enligt sistnämnda lag
skall kreditaktiebolag stå under tillsyn av bankinspektionen om inte regeringen
medger befrielse därifrån. Regeringen lämnade en sådan befrielse i
samband med att den godkände bolagsordningen för Investeringsbanken.

I proposition 1988/89:143 föreslås att Investeringsbanken skall överlåtas

1988/89 :NU33

4

till PKbanken. Sedan Investeringsbanken bildades har, framhålls det i
propositionen, kreditmarknadens struktur ändrats. Utbudet av finansiella
tjänster har vuxit och blivit alltmer varierat. Enligt regeringen råder för
närvarande inte den knapphet på krediter som gällde vid tiden för bolagets
bildande. Därför föreslår regeringen att rörelsen i Investeringsbanken
överförs till PKbankskoncernen. Enligt regeringen skulle PKbanken därigenom
tillföras värdefull kompetens; bankens kapitalbas skulle breddas och
dess verksamhetsförutsättningar förstärkas.

Under förutsättning av riksdagens godkännande har regeringen träffat
överenskommelse med PKbanken om att PKbanken övertar samtliga aktier i
Investeringsbanken. I utbyte skall staten erhålla 10 miljoner aktier i
PKbanken genom en till staten riktad emission. Därjämte skall PKbanken
betala 184 milj. kr. kontant. Genom nyemissionen ökar statens ägarandel i
PKbanken från nuvarande 66,71 % till 70,59 %. I PKbankens förvärv ingår
inte vissa tillgångar som banker inte får äga. Det gäller större delen av den
aktieportfölj som Investeringsbanken har. Denna egendom liksom delar av
bolagets kreditportfölj skall enligt regeringens förslag överföras till ett av
Investeringsbankens dotterbolag, SIB-Invest AB, som skall kvarstå i statlig
ägo. De rörelseregler som hittills har gällt för Investeringsbanken skall i
fortsättningen gälla för SIB-Invest AB. Detta företag kommer att få ett eget
kapital om 225 milj. kr. Den garanti om 5 miljarder kronor som riksgäldskontoret
har ställt ut för Investeringsbankens förpliktelser bör enligt regeringen
överföras till SIB-Invest AB; storleken på garantin borde dock minskas till
1,3 miljarder kronor.

Propositionen har föranlett fyra motioner. I samtliga yrkas avslag på
regeringens förslag.

I de tre motionerna från företrädare för de borgerliga partierna -1988/89:N33 (m), 1988/89:N35 (fp) och 1988/89:N34 (c) - instämmer man i
regeringens bedömning att Investeringsbanken bör avvecklas som ett
självständigt företag på kreditmarknaden. Dock riktas kritik mot det nu
föreslagna sättet att avyttra bolaget. Andra tänkbara köpare än staten har
stängts ute. Försäljningen borde ha skett genom ett anbudsförfarande. Några
direkta fördelar för staten av det nu föreslagna arrangemanget finns
knappast, sägs det samstämmigt i de två förstnämnda motionerna. Statskassan
tillförs inte några medel. Riksdagen föreslås i motion 1988/89:N33 (m)
bemyndiga regeringen att avyttra Investeringsbanken till den köpare som
lägger det mest fördelaktiga budet. Om denna köpare är förhindrad att
överta bolagets aktieportfölj bör denna avyttras via fondbörsen. Ett liknande
förslag framställs i motion 1988/89:N35 (fp). Riksdagen borde vidare enligt
motion 1988/89:N33 (m) uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret att
återkalla den statliga garantin för Investeringsbankens förpliktelser. Från
centerns sida begärs i motion 1988/89:N34 att riksdagen hos regeringen skall
hemställa om ett nytt förslag till avveckling av Investeringsbanken. Försäljningen
får inte, anför motionärerna, göras så att tänkbara köpare vid sidan av
staten diskrimineras. I motion 1988/89:N311 (m), som väcktes under
allmänna motionstiden, har föreslagits att det statliga ägandet i Investeringsbanken
skall avvecklas. Enligt motionärerna bör målet vara att det av staten
insatta kapitalet i bolaget skall återföras till statskassan.

1988/89 :NU33

5

Bakom den fjärde motionen som har väckts med anledning av propositionen
står två företrädare för miljöpartiet. De anser att Investeringsbanken bör
förbli i statlig ägo men att dess inriktning bör ändras till att särskilt avse
medverkan i investeringar som bidrar till samhällets omdaning i miljövänlig
riktning. Bolagets bolagsordning borde ändras i enlighet härmed. Staten bör
enligt motionärerna på alla områden aktivt verka för en ekologiskt sund
utveckling.

Utskottet godtar förslagen i propositionen. Utvecklingen på kreditmarknaden
har varit sådan att det inte längre finns behov av ett statligt kreditbolag
med den inriktning Investeringsbanken har haft. Mot den bakgrunden får,
menar utskottet, en överföring av rörelsen i Investeringsbanken till PKbanken
anses vara en från statens utgångspunkt riktig åtgärd. Därigenom bör
PKbanken kunna stå bättre rustad inför de kommande omstruktureringarna
av kreditmarknaden och inför den alltmer hårdnande internationella konkurrensen.
Utskottet går här inte närmare in på de synpunkter på statligt
företagande som framförs i motionerna från de borgerliga partiernas sida
utan hänvisar till utskottets nyligen avlämnade betänkande 1988/89:NU34,
där denna fråga behandlas.

Enligt utskottets mening bör staten sålunda överlåta aktierna i Investeringsbanken
till PKbanken i utbyte mot ett ökat ägande i PKbanken och en
kontantlikvid i enlighet med vad som redovisas i propositionen. Utskottet
tillstyrker också regeringens olika förslag beträffande SIB-Invest AB. Av det
sagda följer att utskottet avstyrker alla de nu berörda motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:143 och med avslag
på motionerna 1988/89:N33-N36 och motion 1988/89:N311
dels godkänner att aktierna i Sveriges Investeringsbank AB överlåts
till PKbanken på i propositionen angivna villkor,
dels godkänner att staten övertar aktierna i SIB-Invest AB,
dels godkänner vad som i propositionen anförts om de rörelseregler
som bör gälla för SIB-Invest AB,
dels uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret att med återkallande
av den till Sveriges Investeringsbank AB lämnade garantin ikläda
staten garanti för SIB-Invest AB:s förpliktelser intill ett belopp av
högst 1 300 000 000 kr.

Stockholm den 25 maj 1989
På näringsutskottets vägnar

Åke Wictorsson

1988/89:NU33

6

Närvarande: Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), 1988/89:NU33

Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar

Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg

(mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Sven-Åke

Nygårds (s), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Inge Carlsson (s).

Reservationer

1. Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gunnar Hökmark (m),

Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell
Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
godtar” och slutar med ”berörda motionerna” bort ha följande lydelse:

Under senare år har Investeringsbanken kommit att bedriva en verksamhet
som liknar affärsbankernas. De uppgifter för vilka bolaget bildades år
1967 är inte längre aktuella. I jämförelse med affärsbankerna har dock
Investeringsbanken haft en privilegierad ställning. Till skillnad från dessa
banker får Investeringsbanken äga aktier i andra företag. Den statliga
garantin för bolaget har underlättat upplåningen av kapital. Banken har
vidare möjlighet till refinansering via allmänna pensionsfonden. Investeringsbanken
har också lämnats utanför bankinspektionens tillsyn.

Det finns, menar utskottet, inget behov av ett statligt kreditbolag med den
inriktning som Investeringsbanken har. Staten bör inte i princip engagera sig
som ägare till företag. Statligt företagande leder med nödvändighet till en
sammanblandning av roller som, menar utskottet, får negativa följder både
för marknadsekonomins funktion och för de statliga företagen själva.

Utskottet går här inte vidare in på frågan om statligt företagande utan
hänvisar till vad de borgerliga partiernas företrädare har anfört i denna sak i
utskottets nyligen avlämnade betänkande (1988/89:NU34) om statliga företag.

Enligt utskottets mening är det positivt att regeringen nu föreslår en
avveckling av Investeringsbanken. Med instämmande i vad som anförs i
motionerna 1988/89:N33 (m), 1988/89:N35 (fp) och 1988/89:N34 (c) vänder
sig dock utskottet mot den i propositionen anvisade metoden för denna
avyttring. Den föreslagna försäljningen av bolaget till PKbanken innebär att
tänkbara köpare vid sidan av staten diskrimineras. Försäljningen leder också
till att statens ägarandel i PKbanken ökar, vilket utskottet ser negativt på.

Enligt utskottets mening bör Investeringsbanken säljas till den köpare som
lämnar det mest fördelaktiga budet. Riksdagen bör med avslag på propositionen
bemyndiga regeringen att sälja bolaget i enlighet härmed. Om Investeringsbankens
aktieportfölj inte kan säljas till denna köpare bör dessa
tillgångar avyttras via fondbörsen. Det finns inte, menar utskottet, någon
anledning för staten att äga ett investmentbolag. Riksdagen bör sålunda
avvisa regeringens olika förslag beträffande SIB-Invest AB. Om Investeringsbanken
efter försäljningen kommer att drivas vidare måste bankens
nuvarande privilegier upphävas. Det innebär bl.a. att den statliga garantin
för bankens förpliktelser måste dräs in. 7

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen i ett uttalande till regeringen
ansluta sig till. Därigenom skulle motionerna 1988/89:N33 (m) och 1988/
89:N35 (fp) bli helt tillgodosedda och motion 1988/89:N34 (c) i väsentlig
utsträckning. Ett sådant uttalande skulle också ligga i linje med vad som
anförs i motion 1988/89:N311 (m). Av det sagda följeratt utskottet avstyrker
kravet i motion 1988/89:N36 (mp) på att Investeringsbanken skall förbli i
statlig ägo.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:N33 och 1988/
89:N35, med anledning av motionerna 1988/89:N34 och 1988/89:N311
och med avslag på motion 1988/89:N36
dels avslår proposition 1988/89:143,

dels bemyndigar regeringen att avyttra statens aktier i Sveriges
Investeringsbank AB i enlighet med vad utskottet har anfört,
dels uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret att återkalla den till
Investeringsbanken lämnade garantin,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i övrigt
har anfört.

2. Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
godtar” och slutar med ”berörda motionerna” bort ha följande lydelse:
Att det för närvarande är relativt lätt att erhålla krediter är inte, menar
utskottet, ett tillräckligt skäl för avyttring av Investeringsbanken. De behov
som motiverade dess grundande kan i en nära framtid åter bli aktuella.
Vidare finns det, som anförs i motion 1988/89:N36 (mp), ett stort behov av
investeringar som bidrar till en omdaning av samhället i miljövänlig riktning.
Staten bör på alla sätt främja en sådan utveckling. Enligt utskottets mening
bör därför Investeringsbanken kvarstå i statlig ägo och ges särskild uppgift att
medverka till att investeringar i ekologiskt sund teknik och andra investeringar
med miljövänligt syfte kommer till stånd. Som föreslås i nämnda motion
bör bolagsordningen för Investeringsbanken ändras i enlighet härmed.

Med vad som här förordats vill utskottet dock inte hindra bolagets
medverkan i andra investeringar som syftar till förnyelse av näringslivet.
Bland dessa investeringar bör emellertid de ha företräde som görs utifrån
regionalpolitiska syften. Investeringsbanken bör härvid vara beredd till
större risktagande än andra banker.

Riksdagen bör med avslag på propositionen i ett uttalande till regeringen
ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Därigenom skulle motion
1988/89:N36 (mp) bli tillgodosedd. Övriga nu aktuella motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N36 och med avslag på
motionerna 1988/89:N33-N35 och motion 1988/89:N311
dels avslår proposition 1988/89:143,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89:NU33

gotab 89057, Stockholm 1989

8