Sveriges antagande av rambeslut om penningtvätt m.m.

Betänkande 2000/01:JuU17

Justitieutskottets betänkande 2000/01:JUU17

Sveriges antagande av rambeslut om penningtvätt m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottets överväganden
• Utskottets förslag till riksdagsbeslut
• Bilaga 2

2000/01

JuU17

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I september 1990 antog Europarådets ministerråd en
konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag
och förverkande av vinning av brott
(förverkandekonventionen). Syftet med konventionen
är att stärka det internationella samarbetet för att
bekämpa allvarliga brott. För Sveriges del trädde
konventionen i kraft den 1 november 1996.

I syfte att förbättra medlemsstaternas samarbete
när det gäller penning-tvätt, beslag och förverkande
antog EU:s ministerråd för rättsliga och inrikes
frågor (RIF-rådet) i december 1998 en gemensam
åtgärd om penningtvätt, identifiering, spårande,
spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel och
vinning av brott (EGT L 333, 9.12.1998, s. 1). Den
gemensamma åtgärden är avsedd att komplettera
förverkandekonventionen.

Eftersom det bland EU:s medlemsstater råder delade
meningar om, och i så fall på vilket sätt, en
gemensam åtgärd är bindande för medlemsstaterna
presenterade Frankrike i juli 2000 ett förslag till
rambeslut som i tillämpliga delar skall ersätta och
skärpa den gemensamma åtgärden (EGT C 243,
24.8.2000, s. 9).

RIF-rådet nådde den 17 oktober 2000 en
principöverenskommelse om innehållet i rambeslutet.
Avsikten är att rambeslutet skall antas antingen vid
RIF-rådet den 15-16 mars 2001 eller, senast, vid
RIF-rådet den 28-29 maj 2001.

Utkastet har sedan regeringen överlämnade
propositionen till riksdagen genomgått sedvanlig
språkgranskning av EU:s juristlingvister. Därvid har
vissa språkliga justeringar gjorts i texten samt
artikelnumreringen förändrats. Det justerade
utkastet återfinns i bilaga 2.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner det
inom EU upprättade utkastet till rambeslut om
penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande,
beslag och förverkande av hjälpmedel till och
vinning av brott.

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett
regeringsförslag att riksdagen skall godkänna ett
inom EU upprättat utkast till rambeslut om
penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande,
beslag och förverkande av hjälpmedel till och
vinning av brott.

Några förslag till lagstiftning med anledning av
utkastet till rambeslut läggs inte fram i
propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

I ärendet finns ett särskilt yttrande (mp).

Propositionen

I proposition 2000/01:58 har regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen
godkänner det inom EU upprättade utkastet till
rambeslut om penningtvätt, identifiering, spårande,
spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till
och vinning av brott.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner
utkastet till rambeslut om penningtvätt,
identifiering, spårande, spärrande, beslag
och förverkande av hjälpmedel till och
vinning av brott.

Rambeslutets innehåll

Ett rambeslut är bindande för medlemsstaterna när
det gäller de resultat som skall uppnås men
överlåter åt de nationella myndigheterna att
bestämma form och tillvägagångssätt. För att rådet
skall kunna anta ett rambeslut krävs enhällighet.

Det nu föreslagna rambeslutet innehåller
bestämmelser som syftar till att förbättra det
straffrättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna.

Av artikel 1 följer att medlemsstaterna skall se
till att inga reservationer görs eller vidhålls mot
artikel 2 (bestämmelser om förverkande) i
förverkandekonventionen om det brott som föranleder
förverkandet bestraffas med frihetsberövande eller
frihetsberövande åtgärd där högsta straffet är mer
än ett år. Medlemsstaterna får emellertid, under
vissa förutsättningar, vidhålla sina reservationer
när det gäller förverkande av vinning av
skattebrott. Medlemsstaterna skall också se till att
inga reservationer görs eller vidhålls mot artikel 6
(bestämmelser avseende penningtvättbrott, dvs.
åtgärder som vidtas i syfte att dölja eller omsätta
vinning av brottslig verksamhet) i
förverkandekonventionen när det gäller allvarliga
brott. Till kategorin allvarliga brott skall under
alla förhållanden räknas de brott som bestraffas med
frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där
högsta straffet är mer än ett år, eller, när det
gäller stater som har en minimitröskel för brott i
sitt rättssystem, brott som bestraffas med
frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där
lägsta straffet är mer än sex månader.

I artikel 2 föreskrivs att medlemsstaterna skall
vidta nödvändiga åtgärder för att tillgodose att
penningtvättbrott är underkastade frihetsberövande
straff, varvid det högsta straffet inte skall
understiga fyra år.

I artikel 3 föreskrivs att medlemsstaterna skall
vidta de åtgärder som krävs för att deras
lagstiftning och förfaranden när det gäller
förverkande av vinning av brott även skall
möjliggöra förverkande av egendom till ett värde
motsvarande vinningens. Detta skall gälla både i
rent inhemska förfaranden och i förfaranden som
inleds på begäran av en annan medlemsstat,
innefattande begäran om verkställighet av utländska
beslut om förverkande. Medlemsstaterna får
emellertid undanta förverkande av egendom vars värde
motsvarar vinning av brott i fall där detta värde är
lägre än 4 000 euro.

Enligt artikel 4 skall medlemsstaterna vidta de
åtgärder som krävs för att alla framställningar från
andra medlemsstater när det gäller identifiering,
spårande, spärrande eller beslag och förverkande av
tillgångar skall behandlas med samma
prioriteringsgrad som den som tillämpas vid inhemska
förfaranden.

Slutligen finns i artiklarna 5-8 bestämmelser om
upphävande av vissa artiklar i den gemensamma
åtgärden, rambeslutets tillämpningsområde samt tider
för genomförande och ikraftträdande av rambeslutet.

Behovet av lagändringar

Regeringen gör bedömningen att svensk lagstiftning i
allt väsentligt uppfyller de krav som följer av
rambeslutet.

I samband med att Sverige ratificerade
förverkandekonventionen gjordes emellertid den
förklaringen att artiklarna 2 och 6 i konventionen
endast skulle tillämpas på vissa brott (prop.
1995/96:49, bet. JuU10, rskr. 59, SÖ 1996:19).
Förklaringen till artikel 6 har sedermera
återkallats, medan förklaringen till artikel 2
kvarstår.

Enligt denna förklaring skall artikel 2 för
Sveriges del endast vara tillämplig på sådant utbyte
av brott och sådana hjälpmedel vid brott som kan
förverkas enligt bestämmelserna i brottsbalken,
narkotikastrafflagen (1968:64) eller lagen
(1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel.
Beträffande annan brottslighet får Sverige, i den
utsträckning så är motiverat med hänsyn till
brottstypen, föreskriva förverkande i mer begränsad
omfattning.

För att Sverige skall uppfylla åtagandena enligt
rambeslutet krävs att den av Sverige gjorda
förklaringen till artikel 2 i
förverkandekonventionen begränsas på så sätt att den
endast kan tillämpas på brott för vilka är
föreskrivet fängelse i högst ett år.

Regeringen gav i juni 1999, genom tilläggsdirektiv
(dir. 1999:48), Förverkandeutredningen (Ju 1997:02)
i uppdrag att undersöka vilka åtgärder som behöver
vidtas för att Sverige skall kunna återkalla eller i
största möjliga mån begränsa förklaringen till
artikel 2 i förverkandekonventionen.

Förverkandeutredningen överlämnade sitt betänkande
Effektivare förverkandelagstiftning (SOU 1999:147)
till regeringen i december 1999. Av betänkandet
framgår att vissa ändringar kan komma att krävas vad
gäller förverkandebestämmelserna inom
specialstraffrätten. Utredningen föreslår därför att
brottsbalkens bestämmelser om förverkande av utbyte
av brott och hjälpmedel vid brott utvidgas till att
avse även utanför brottsbalken straffbelagda
gärningar för vilka stadgas fängelse i mer än ett år
(s. 199 f).

Betänkandet har remissbehandlats och bereds för
närvarande inom Justitiedepartementet. Regeringen
avser att senast i början av år 2002 återkomma till
riksdagen med de förslag som beredningen utmynnar i.

Enligt regeringen är det rimligt att anta att
några mer omfattande lagstiftningsåtgärder inte
behöver vidtas för att Sverige skall kunna begränsa
sin förklaring till artikel 2 i
förverkandekonventionen. Det kan också ifrågasättas
om behov föreligger av en så generell reglering av
möjligheterna till förverkande som
Förverkandeutredningen föreslagit. Enligt regeringen
bör sålunda ytterligare överväganden göras såväl i
frågan om det över huvud taget behövs någon
ytterligare lagstiftning för att kunna begränsa
Sveriges förklaring, som i frågan om hur denna i så
fall bör utformas. Detta bör enligt regeringen ske i
samband med den fortsatta beredningen av
Förverkandeutredningens betänkande.

Överväganden

Den ökade rörligheten mellan olika länder har
tillsammans med införandet av modern
informationsteknik lett till att brottsligheten,
särskilt den ekonomiska, i betydligt större
omfattning än tidigare är gränsöverskridande.

Utskottet anser mot den bakgrunden att det är av
stor vikt med ett utvecklat och väl fungerande
straffrättsligt samarbete mellan medlemsstaterna
inom EU. Av betydelse härvid är att de berörda
ländernas lagstiftning i fråga om penningtvättbrott
och förverkande inte skiljer sig åt alltför mycket.
Utskottet ser därför positivt på den tillnärmning av
medlemsstaternas lagar och andra författningar som
nu föreslås.

För att Sverige skall uppfylla åtagandena enligt
rambeslutet krävs att Sveriges förklaring till
artikel 2 i förverkandekonventionen begränsas. Detta
kan komma att föranleda vissa lagändringar. Dessa
torde dock vara av begränsad omfattning. Enligt
utskottet saknas skäl att fördröja antagandet av
rambeslutet i avvaktan på det slutliga
ställningstagandet till lagstiftningsbehovet.

I sammanhanget bör anmärkas att det är osäkert om
rambeslutet kommer att kunna antas vid RIF-rådet den
15-16 mars 2001. Om inte kan det bli aktuellt med en
förlängning av genomförandetiden för rambeslutet.
Denna brukar normalt sett bestämmas till två år från
antagandet av det aktuella rambeslutet.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att
riksdagen godkänner det inom EU upprättade utkastet
till rambeslut om penningtvätt, identifiering,
spårande, spärrande, beslag och förverkande av
hjälpmedel till och vinning av brott.

Särskilt yttrande

Straffskalorna för brott

Kia Andreasson (mp) anför:

Jag är principiellt emot att man i rambesluten på
området för det straffrättsliga samarbetet allt
oftare reglerar vilka straff medlemsstaterna skall
ha för viss brottslighet. Denna fråga bör vara upp
till varje medlemsstat att besluta om inom ramen för
den nationella lagstiftningen. För det fall denna
utveckling fortsätter inom EU riskerar man att inom
de nationella regelverken ändra det inbördes
förhållandet mellan straffskalorna för olika brott.
Detta är enligt min mening mycket olyckligt.
Medlemsstaterna bör därför fortsättningsvis avstå
från att i rambeslut reglera vilka straff som skall
följa på ett visst brott.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Sveriges antagande av rambeslut om penningtvätt m.m.
Riksdagen godkänner utkastet till rambeslut om
penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande,
beslag och förverkande av hjälpmedel till och
vinning av brott i den lydelse som framgår av bilaga
2.

Stockholm den 6 mars 2001

På justitieutskottets vägnar

Fredrik Reinfeldt

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:
Fredrik Reinfeldt (m), Ingvar Johnsson (s), Märta
Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Ingemar
Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ann-Marie
Fagerström (s), Maud Ekendahl (m), Morgan Johansson
(s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd),
Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson (mp), Gunnel
Wallin (c), Siw Persson (fp), Göran Norlander (s)
och Sven-Erik Sjöstrand (v).

Bilaga 2

Utkast till rambeslut