Svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien

Betänkande 1992/93:UU35

Utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU35

Svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien

---

Innehåll

• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation
• Bilaga
• Innehållsförteckning

1992/93
UU35

Ärendet

I detta betänkande behandlas regeringens proposition
1992/93:254 om svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd
beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d.
Jugoslavien samt de fem motioner som väckts med anledning av
denna proposition. En reservation har avgivits av
Socialdemokraterna.

Till betänkandet är fogat försvarsutskottets yttrande
1992/93:FöU11y Svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd
beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d.
Jugoslavien.

Propositionen

Regeringen (Utrikesdepartementet) föreslår i proposition
1992/93:254

1. att riksdagen medger att regeringen efter framställning
från FN får ställa en väpnad styrka om högst ca 1 000 personer
till förfogande som ett svenskt bidrag till av FN:s säkerhetsråd
beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien
m.m.,
2. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.
1992/93:FöU8, rskr. 1992/93:177) till Fredsbevarande verksamhet
för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 1 007 000 000 kr.

Motionerna

1992/93:U27 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen medger att regeringen efter framställning
från FN får ställa en väpnad styrka om högst 1 000 personer till
förfogande, med det mandat som ovan angetts, som ett svenskt
bidrag till av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för
säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om ny riksdagsbehandling om uppdraget
skulle avvika från det av riksdagen givna mandatet,
3. att riksdagen begär att regeringen återkommer med ett nytt
förslag om hur insatsen skall finansieras.

1992/93:U28 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utökade konfliktläkande insatser i ESK:s
regi,
2. att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:254
om fullmakt att sända en väpnad styrka till f.d. Jugoslavien.

1992/93:U29 av Maj Britt Theorin och Hans Göran Franck (s)
vari yrkas
1. att riksdagen medger att regeringen efter framställning
från FN får ställa en fredsbevarande styrka om högst 1 000
personer till förfogande som ett svenskt bidrag till av FN:s
säkerhetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i
f.d. Jugoslavien i enlighet med vad som anges i motionen,
2. att riksdagen begär att regeringen återkommer med ett nytt
förslag om hur insatsen skall finansieras.

1992/93:U30 av Sten Söderberg (-) vari yrkas
att propositionen avslås.

1992/93:U31 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inkallande av en urtima riksdag för att
fatta beslut om att sända svensk väpnad trupp inom en
fredsframtvingande FN-insats i f.d. Jugoslavien, därest Sverige
mottar en sådan framställning från generalsekreteraren under
riksdagens sommaruppehåll,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till finansiering
av denna insats och i stället anvisar 600 miljoner kronor från
försvarsanslaget för budgetåret 1993/94.

Utskottet

1 Sammanfattning av propositionen

1.1 Bakgrund

Upplösningen av statsbildningen Jugoslavien har lett till
omfattande stridigheter i många delar av området med omänskligt
lidande för civilbefolkningen som följd.

FN har konstaterat att ett hot mot fred och säkerhet enligt
FN-stadgans kapitel VII föreligger och därmed medgivit att
tvångsåtgärder för återställande av internationell fred och
säkerhet kan vidtas. FN:s säkerhetsråd har bl.a. beslutat om
ekonomiska sanktioner riktade mot Federativa Jugoslaviska
Republiken (Serbien-Montenegro).

Observatörer från FN, Europeiska gemenskapen (EG) och
Europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK) finns sedan
länge i det f.d. Jugoslavien. FN-styrkorna (UNPROFOR) i
Bosnien-Hercegovina uppgår till ca 9 000 personer och i det f.d.
Jugoslavien i dess helhet till ca 25 000 personer. FN:s
flyktingkommissariat (UNHCR) har genomfört alltmer omfattande
satsningar.

Sverige har redan gjort avsevärda insatser i det f.d.
Jugoslavien genom humanitärt bistånd, svensk FN-trupp, militära
observatörer, civilpoliser och övervakningspersonal inom ramen
för ESK:s och EG:s aktiviteter.

FN:s säkerhetsråd kan komma att besluta om ytterligare
insatser i det f.d. Jugoslavien. Vilken eller vilka åtgärder som
kommer att bli aktuella är för närvarande osäkert.

Inom FN räknar man med att omfattande insatser av väpnade
styrkor kommer att krävas under en lång tid framåt för att
verkställa säkerhetsrådets beslut. Säkerhetsrådet har löpande
utvidgat verksamheten för UNPROFOR för att anpassa styrkans
olika uppgifter till de nya krav som situationen ställt.

För att uppnå vissa mål avseende skydd för det humanitära
biståndet har säkerhetsrådet givit UNPROFOR i
Bosnien-Hercegovina ett mandat att vidta åtgärder under stadgans
kapitel VII. Ett motsvarande mandat gäller för upprätthållande
av flygförbudet i landets luftrum. Sverige deltar inte i dessa
insatser.

Befälhavaren för UNPROFOR utarbetar löpande på säkerhetsrådets
mandat s.k. Rules of Engagement. Därvid anpassas styrkans
utrustning och befogenheter så att mandatet skall kunna
genomföras. Härigenom har UNPROFOR ålagts att vidta åtgärder,
framför allt avseende personalens säkerhet, som kan sägas ligga
i en gråzon mellan fredsbevarande och fredsframtvingande
insatser.

Enligt FN:s generalsekreterares beräkningar kräver
genomförandet av en fredsplan en truppstyrka om ca 70 000
personer. För gränsövervakning finns beräkningar om behov av 500
militära observatörer samt trupp omfattande upp till 10 000
personer. För skydd av fredade områden har generalsekreteraren
pekat på behov av ytterligare militära observatörer. Även
truppinsatser diskuteras, genom omgruppering eller nya insatser.

Enligt vad som sägs i propositionen finns det anledning räkna
med att generalsekreteraren avser be Sverige att bidra med
ytterligare trupp. Under hand har en skyttebataljon diskuterats.
Insatserna skulle till att börja med avse en period av sex
månader. Generalsekreteraren har låtit förstå att det kan bli
aktuellt med en förlängning.

I propositionen anförs att traditionella truppbidragarländer
har ett särskilt ansvar i samband med nya insatser i det f.d.
Jugoslavien.

Händelseutvecklingen i det f.d. Jugoslavien är av största
betydelse för utvecklingen i Europa och har därmed betydande
dimensioner. De beslut som säkerhetsrådet hittills fattat om
insatser i området är ett klart och tydligt uttryck för att
världssamfundet inte accepterar den hittillsvarande
utvecklingen.

Detta är bakgrunden till att Sverige bör vara berett att bidra
med väpnad trupp till insatser som kan komma att beslutas av
FN:s säkerhetsråd för säkerställande av fred i det f.d.
Jugoslavien.

1.2 Propositionens överväganden och förslag

Hittillsvarande FN-insatser i det f.d. Jugoslavien har haft
som främsta syfte att förhindra en utvidgning av striderna, att
övervaka ingångna fredsavtal samt att lindra nöden.

I propositionen anförs att utvecklingen i det f.d. Jugoslavien
är sådan att ytterligare och omfattande insatser i FN:s regi
krävs. Sverige bör som lojal FN-medlem bidra till dessa
ansträngningar. Eftersom det aktuella konfliktområdet ligger i
Europa faller, enligt regeringens uppfattning, ett extra stort
ansvar på de europeiska staterna.

Den styrka som, efter framställning från FN, kan bli aktuell
för svenskt deltagande i genomförandet av en fredsplan skall
kunna uppgå till högst ca 1 000 personer. Den preliminära
planeringen har inriktats på en skyttebataljon. För andra
uppdrag som kan beslutas av säkerhetsrådet kan mindre enheter
komma i fråga.

Regeringen anför att styrkan, för att effektivt kunna medverka
till att förebygga våldsaktioner och en upptrappning av
konflikten, måste ha förmåga att försvara sig vid eventuella
angrepp och ha resurser för att försvara andra. Vidare måste
styrkan ha sådan kapacitet att den på ett trovärdigt och
övertygande sätt kan hävda sin auktoritet och vara i stånd att
verkställa beslut även om väpnade grupper skulle motsätta sig
detta.

Styrkan, som skall rekryteras på frivillig basis, bör
organiseras inom ramen för den styrka som finns inom
försvarsmakten i enlighet med lagen om väpnad styrka för
tjänstgöring utomlands.

Driftkostnaderna för en svensk väpnad styrka av den omfattning
och med den utrustning som framgår av propositionen har
beräknats till ca 500 miljoner kronor för en tolvmånaders
insats. Därutöver kommer vissa kostnader för anskaffning av
fordon och förberedelser i övrigt.

Det av riksdagen anvisade anslaget till Fredsbevarande
verksamhet för budgetåret 1993/94 uppgår till 407 miljoner
kronor (reservationsanslag). Regeringen anför att det nu
aktuella engagemanget i det f.d. Jugoslavien är av den
omfattningen att tidigare beräknade medel är otillräckliga. I
propositionen begärs därför att ytterligare 600 miljoner kronor
tillförs anslaget.

Regeringen avser att i förslaget till statsbudget för
budgetåret 1994/95 täcka det finansieringsunderskott som därvid
uppstår. Härvid avses kostnaderna för fordon, vilka kan komma
att användas i den svenska krigsorganisationen, och för vissa
förberedelser i övrigt att täckas inom fjärde huvudtiteln.

Regeringen har bemyndigat Överbefälhavaren att sätta i gång
rekrytering och utbildning av en svensk styrka. Kostnaderna för
detta, vilka under innevarande bugetår beräknas till ca 20
miljoner kronor, belastar fjärde huvudtitelns anslag FN-styrkors
verksamhet utomlands.

Enligt lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands får
regeringen fatta beslut om att ställa väpnad styrka till
förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands.

FN-insatserna i det f.d. Jugoslavien kan i sina huvuddrag
betecknas som fredsbevarande. Emellertid kan de regler som styr
de planerade insatserna komma att innehålla fredsframtvingande
moment, vilka innebär att användning av våld kan bli nödvändig.
Den svenska styrkans uppgifter kan därmed komma att skilja sig
från den strikta fredsbevarande verksamhet för vilken riksdagen
tidigare bemyndigat regeringen att besluta. Regeringen bedömer
därför att det nu aktuella deltagandet förutsätter ett
medgivande av riksdagen enligt 10 kap. 9§ första stycket 1
regeringsformen. För att undvika eventuellt urtima riksmöte
bedömer regeringen det lämpligt att riksdagen medger att
regeringen får fatta beslut i frågan. Regeringen avser höra
Utrikesnämnden inför ett sådant beslut.

2 Sammanfattning av motionerna

I motion 1992/93:U27 (s) yrkande 1 hemställs att
riksdagen medger att regeringen efter framställning från FN får
ställa en väpnad styrka om högst 1 000 personer till förfogande
som ett svenskt bidrag till av FN:s säkerhetsråd beslutade
insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien. Mandatet
bör enligt motionärerna gälla att säkerställa fredsplanens
genomförande, att försvara skyddade zoner samt att freda
civilbefolkning, transporter och egen personal. Aktionen skall
stå under FN:s politiska och strategiska ledning. Aktionen skall
huvudsakligen ha karaktären av fredsbevarande insats, dvs. inget
eller minimalt användande av våld. Vissa fredsframtvingande
åtgärder skall dock kunna ifrågakomma. Det skall då handla om
bruk av våld i självförsvar, för att skydda civilbefolkning
eller för att ingripa mot grupper som inte respekterar en
överenskommen fredsplan. Motionärerna menar också att svensk
trupp kan ifrågakomma för att förstärka redan befintliga
FN-styrkor i området, inkl. FN-styrkan i Makedonien, samt att
liknande arrangemang genomförs i Kosovo.

I samma motion, yrkande 2, krävs att Utrikesnämnden
inkallas och läget bedöms på nytt senast när ett konkret förslag
till uppdrag föreligger, vilket skall vara grundat på beslut i
FN:s säkerhetsråd och på en begäran från FN:s
generalsekreterare. Avviker uppdraget från riksdagens mandat
måste riksdagen inkallas och regeringen återkomma med nytt
förslag.

I motionens yrkande 3 sägs att regeringen, genom
propositionens förslag, i praktiken skjuter på
finansieringsbeslutet genom att säga att underskottet skall
täckas i 1994/95 års statsbudget. Motionärerna menar att detta
inte är en lösning, utan att riksdagen bör begära av regeringen
att den återkommer med förslag om finansiering.

I motion 1992/93:U28 (c) krävs i yrkande 1 att Sverige
som ordförande i ESK stödjer de försoningskrafter som arbetar i
det f.d. Jugoslavien. Motionären pekar bl.a. på att ESK har
beslutat om vissa s.k. mekanismer samt att engagera
frivilligorganisationer och enskilda personer i det operativa
arbetet. Motionären menar också att olika
frivilligorganisationer, varav några nämns i motionen, i ESK:s
medlemsstater bör engageras. UD bör knyta till sig erforderlig
expertis.

Motionären anser också, i yrkande 2, att riksdagen inte
bör lämna regeringen någon fullmakt att sända stridande trupp
utomlands. Bl.a. anförs att fredsframtvingande insatser innebär
att FN-trupperna tar ställning mot någon av parterna. Skulle FN
rikta en framställning till Sverige bör en urtima riksdag
inkallas.

I motion 1992/93:U29 (s) framhålls (yrkande 1) att det
inte finns någon militär lösning på Jugoslavienkonflikten; bara
en politisk lösning kan bli varaktig. Ett kraftigt stöd för de
fredskrafter som finns i olika delar av det forna Jugoslavien
vore kraftiga fredsbevarande FN-insatser, bl.a. i form av
uppbyggandet av buffertzoner mellan de stridande och genom
avväpning av samtliga sidor samtidigt.

Motionärerna framhåller att för att fredsbevarande åtgärder
skall vara effektiva krävs att de samtidigt kombineras med
fredsskapande åtgärder av olika slag som förhandlingar, medling,
skiljedom, utväxlande av fångar och fredsbyggande åtgärder dvs.
försoning, gemensamma utvecklingsprojekt, skapande av nya
strukturer som tar bort orsakerna till våldet och samtidigt
fungerar förebyggande mot nya krig i framtiden.

Motionärerna menar också att det är riktigt att Sverige
ställer upp för att skydda civilbefolkningen, för att försöka
stoppa våldet och för att bidra till en varaktig fred i det f.d.
Jugoslavien. De har inga invändningar mot en fredsbevarande
styrka om 1 000 personer om generalsekreteraren gör en sådan
framställning. Denna styrka bör ha ett mandat avseende
fredsbevarande uppgifter, innefattande rätt att försvara sig
själva och skyddade zoner samt att freda civilbefolkning och
transporter. Motionärerna accepterar däremot inte att mandatet
innehåller element av s.k. fredsframtvingande karaktär med
brukande av våld. De pekar på att Sverige på lösa grunder kan
dras in i ett "långvarigt militärt träsk" på Balkan.

Motionärerna anser vidare (yrkande 2) att den av
regeringen föreslagna metoden för finansiering bara innebär att
finansieringsproblemet rullas framåt. Riksdagen bör därför
begära att regeringen återkommer med ett nytt förslag om hur
insatsen skall finansieras.

Mot bakgrund av en historisk översikt och en beskrivning av
olika aspekter på det politiska läget i Bosnien framhålls i
motion 1992/93:U30 (-) bl.a. att en svensk insats med trupp
skulle medföra alltför stor risk för personalen. Motionären
motsätter sig också av olika skäl den FN-operation som synes
aktuell. Mot denna bakgrund hemställs att propositionen avslås.

I motion 1992/93:U31 (v) framhålls att Vänsterpartiet
anser att Sverige skall ha beredskap att sända en svensk
FN-styrka till det f.d. Jugoslavien, vars huvudsakliga uppgift
skall vara fredsbevarande. Motionärerna accepterar också att
svenska soldater deltar i vissa fredsframtvingande åtgärder.
Svensk trupp skall kunna använda våld i självförsvar, för att
skydda civilbefolkning eller för att ingripa mot grupper som
inte respekterar en överenskommen fredsplan. Ett så
ansvarsfullt beslut skall, sägs det i yrkande 1, inte
delegeras till regeringen utan fattas av riksdagen när en insats
blir aktuell. Om en framställning om svensk medverkan görs under
sommaruppehållet bör sålunda en urtima riksdag inkallas.

I yrkande 2 i samma motion krävs att kostnader för FN:s
fredsbevarande insatser finansieras från försvarsanslaget. Så
bör också ske i detta fall.

3 Utskottets överväganden

Kriget i Bosnien-Hercegovina har pågått i över ett år. Det är
ett blodigt och grymt krig. Mycket stora offer i döda och sårade
har krävts. Över en tredjedel av befolkningen har fördrivits
från sina hem. Det är ett krig som upprör och engagerar
världssamfundet.

De pågående konflikterna i det f.d. Jugoslavien rymmer också
betydande risker för spridning. Faran för öppna konflikter i
Makedonien och Kosovo inger allvarlig oro.

Utskottet har under innevarande riksmöte i en rad betänkanden,
senast i betänkande 1992/93:UU21 Situationen i det tidigare
Jugoslavien, ingående belyst bakgrunden till och olika aspekter
på utvecklingen i området.

Förenta nationerna har konstaterat att situationen i delar av
det f.d. Jugoslavien utgör ett hot mot fred och säkerhet enligt
FN-stadgans kapitel VII. Därav följer att tvångsåtgärder för
återställande av internationell fred och säkerhet kan vidtas.

Befälhavaren för UNPROFOR utarbetar löpande, på
säkerhetsrådets mandat, s.k. Rules of Engagement. Dessa kan
innehålla moment som går utöver vad som är vanligt förekommande
vid fredsbevarande operationer.

Inom FN pågår ett intensivt arbete på att utarbeta och få
accept för en fredsplan. Genomförandet av en dylik plan kan
förväntas medföra omfattande behov av FN-styrkor. Av regeringens
proposition 1992/93:254 framgår att det finns anledning anta att
Sverige kommer att tillfrågas om möjlighet finns att bidra med
trupp i ett dylikt sammanhang. Förband av bataljons storlek har
diskuterats.

Enligt utskottets uppfattning är det av principiella skäl
angeläget att Sverige i positiv anda prövar framställningar från
FN om bidrag med trupp. Detta har varit traditionell svensk
politik och ett konkret uttryck för vårt stöd till
världsorganisationen och de målsättningar den representerar.

Det som nu händer i det forna Jugoslavien är att våld används
som medel för att etablera "politiska realiteter". Detta står i
strid med ESK:s anda och bokstav och är ytterligare ett starkt
skäl för Sverige att lämna sitt bidrag till en fungerande,
alleuropeisk fredsordning.

Mot denna bakgrund och under de förutsättningar som nedan
anges är det enligt utskottets uppfattning motiverat att
regeringen, som hemställs i propositionens yrkande 1, får ställa
en svensk väpnad styrka omfattande upp till ca 1 000 personer
till FN:s förfogande som ett bidrag till av säkerhetsrådet
beslutade insatser för säkerställande av fred i det f.d.
Jugoslavien. Det sagda överensstämmer med det ställningstagande
som försvarsutskottet gör i sitt yttrande 1992/93:FöU11y. Ett
likartat synsätt kommer till uttryck i motion 1992/93:U27 (s)
yrkande 1, motion 1992/93:U29 (s) yrkande 1 och i motion
1992/93:U31 (v).

Utskottet avstyrker därmed motion 1992/93:U28 (c) yrkande 2
och motion 1992/93:U30 (-).

Enligt utskottets mening är det angeläget att användningen av
militärt våld inom ramen för en FN-insats skall begränsas så
mycket som det är möjligt. Traditionellt har FN:s operationer
angivits vara "fredsbevarande" ("peace keeping"). Dessa
operationer har normalt genomförts med trupp och observatörer
och med parternas medgivande. Numera används uttrycket också för
större insatser av fredsbevarande karaktär med civila inslag.
Under senare år har uttrycket "fredsskapande" ("peace making")
vunnit insteg. Detta begrepp definieras av FN:s
generalsekreterare i "En dagordning för fred" som åtgärder för
att med fredliga medel -- huvudsakligen sådana som återfinns i
stadgans artiklar om medling, skiljedom m.m. -- söka få de
stridande parterna till en uppgörelse.

Uttrycket "fredsframtvingande" ("peace enforcement") avser i
FN-sammanhang användning av tvångsåtgärder, dvs. sanktioner och
vapenmakt, under stadgans kapitel VII för att upprätthålla eller
återställa internationell fred och säkerhet.

När mandatet för en svensk FN-styrka behandlas i propositionen
anges vilken förmåga och kapacitet styrkan skall ha i olika
avseenden. Det framhålls också, att de regler som styr de
planerade insatserna kan komma att innehålla fredsframtvingande
moment, som innebär att användning av våld kan bli nödvändig.
Den svenska styrkans uppgifter kan därmed komma att skilja sig
från den strikt fredsbevarande verksamhet för vilken riksdagen
tidigare bemyndigat regeringen att besluta.

I motion 1992/93:U27 (s) yrkande 1 anges att mandatet för
styrkan bör gälla att säkerställa fredsplanens genomförande, att
försvara skyddade zoner samt att freda civilbefolkningen.
Motionärerna anför också restriktioner för användning av våld.
Sålunda skall våld, enligt deras uppfattning, få brukas i
självförsvar, för att skydda civilbefolkningen eller för att
ingripa mot grupper som inte respekterar en överenskommen
fredsplan.

I motion 1992/93:U29 (s) framhålls att det är riktigt att
Sverige ställer upp för att skydda civilbefolkningen, för att
försöka stoppa våldet och för att bidra till en varaktig fred i
det f.d. Jugoslavien. Den svenska styrkan bör ha ett mandat
avseende fredsbevarande uppgifter, innefattande rätt att
försvara sig själva och skyddade zoner samt att freda
civilbefolkning och transporter.

Även i motion 1992/93:U31 (v) anges förutsättningarna under
vilka Sverige skulle kunna ställa förband till förfogande för
FN-uppdrag i det här aktuella fallet. Även här anförs att våld
skall få komma i fråga för självförsvar, för att skydda
civilbefolkningen eller för att ingripa mot grupper som inte
respekterar en överenskommen fredsplan.

Enligt utskottets uppfattning bör den föreslagna svenska
styrkan kunna ingå i en insats vars mandat syftar till att
säkerställa FN:s fredsansträngningar. Mandatet för en dylik
operation kan innefatta försvar av skyddade zoner samt fredande
av civilbefolkning, transporter och egen personal liksom
gränsövervakning. Aktionen skall huvudsakligen ha karaktären av
fredsbevarande insats, dvs. den skall genomföras med inget eller
minimalt användande av våld. Dock kan det mandat som FN:s
säkerhetsråd fastställer och de regler som operationens
befälhavare på säkerhetsrådets mandat löpande utarbetar, s.k.
rules of engagement, innebära åtgärder som går utöver de strikt
fredsbevarande. Det kan då, i tillägg till bruk av våld i
självförsvar, handla om våld för att skydda civilbefolkningen
eller för att förhindra brott mot överenskommelser eller
kränkningar av fredade områden. Under Kongo-krisen framfördes
från svensk sida i FN:s generalförsamling att deltagarna i
FN-operationen inte skulle ta initiativ till
våldsanvändning. Utskottet anser att denna uppfattning är av
central betydelse och bör gälla också i samband med en eventuell
svensk insats i det f.d. Jugoslavien.

Aktionen skall stå under FN:s politiska och strategiska
ledning. Utskottet framhåller att insatsen av svensk trupp i en
FN-operation ytterst skall ses som ett led i att politiskt
uppställda mål uppnås och att parterna lever upp till de avtal
som ingåtts inom FN:s ram.

Med det anförda och i anledning av motionerna 1992/93:U27 (s)
yrkande 1, 1992/93:U31 (v) och 1992/93:U29 (s) yrkande 1
tillstyrker utskottet yrkande 1 i propositionen.

Försvarsutskottet framhåller i sitt yttrande att

de ökade riskerna till följd av att uppgifterna kan komma att
vidgas jämfört med sedvanliga fredsbevarande operationer i FN:s
regi bör, som regeringen också anger i propositionen, få påverka
den svenska styrkans utbildning och utrustning. Det är enligt
utskottet viktigt att styrkan förses med bättre fordon, tyngre
vapen och mer omfattande utrustning i övrigt än som varit fallet
för svenska FN-styrkor i andra sammanhang. Utskottet delar också
regeringens uppfattning att styrkan bör bestå av frivillig
personal som helst också har erfarenhet från tidigare FN-tjänst.
Eftersom förluster inte kan uteslutas i samband med insatsen bör
enligt utskottets mening stor omsorg läggas ned dels på
förberedelserna så att riskerna för personalen i största möjliga
utsträckning begränsas, dels på stöd åt personalen och deras
anhöriga när uppdraget slutförts.

Som tragiska erfarenheter visat kan förluster i människoliv i
samband med FN-uppdrag inte uteslutas. Ställningstaganden
gällande operationer av den art som nu kan bli aktuella i det
f.d. Jugoslavien måste göras i full medvetenhet härom.

Utrikesutskottet menar, mot denna bakgrund, att frågor om
personalens säkerhet och föreslagna personalvårdande åtgärder
till stöd för den deltagande personalen och deras anhöriga ter
sig särskilt angelägna.

I motion 1992/93:U27 (s) yrkande 2 krävs att Utrikesnämnden
inkallas och läget bedöms på nytt senast när ett konkret förslag
till uppdrag föreligger, vilket skall vara grundat på beslut i
FN:s säkerhetsråd och på en begäran från FN:s
generalsekreterare. Avviker uppdraget från riksdagens mandat,
sådant det angivits i motionen, måste riksdagen inkallas och
regeringen återkomma med nytt förslag.

I propositionen anförs att regeringen gör bedömningen att det
för ett deltagande i den här aktuella operationen krävs ett
medgivande av riksdagen enligt 10 kap. 9§ första stycket 1
regeringsformen. Det kan, enligt propositionen, inte bortses
från att behov av en svensk insats kan uppkomma under den period
som sammanfaller med riksdagens sommaruppehåll. Den situation
som då kommer att vara för handen skulle kunna innebära att
riksdagen bör inkallas till urtima riksmöte. Regeringen bedömer
det i stället lämpligt att riksdagen medger att regeringen får
fatta beslut i frågan. Regeringen avser, enligt propositionen,
att höra utrikesnämnden inför ett sådant beslut. Detta utesluter
emellertid inte att, efter hörande av utrikesnämnden, riksdagen
ändå inkallas till urtima riksmöte.

Enligt vad utskottet erfarit har de närmare förutsättningarna
härför överenskommits mellan partierna i utrikesnämnden.

Därmed får motion 1992/93:U27 (s) yrkande 2 anses besvarat.
Motion 1992/93:U31 (v) yrkande 1 avstyrks.

I propositionen begärs att anslaget Fredsbevarande verksamhet
förs upp i statsbudgeten för nästa budgetår med ett belopp som
är 600 miljoner kronor högre än det som riksdagen tidigare har
beslutat om. Regeringen avser att i förslaget till statsbudget
för budgetåret 1994/95 täcka det finansieringsunderskott som
uppstått.

I partimotion 1992/93:U31 (v) föreslås att kostnaderna för en
svensk väpnad styrka skall bestridas inom det militära anslaget.

I sitt yttrande anför försvarsutskottet att det

anser att FN-insatser bör betalas på sedvanligt sätt under en
separat anslagspost och inte belasta den i försvarsbeslutet 1992
fastlagda utgiftsramen för det militära försvaret. Utskottet
anser därför att motion U31(v parti) yrkande 2 bör avslås och
att riksdagen med bifall till propositionens förslag för
budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln bör anvisa ett
reservationsanslag på 1007000000 kronor.

Försvarsutskottet har ingen erinran mot att regeringen på
föreslaget sätt återkommer med förslag om att täcka det
finansieringsunderskott som uppstått. Något uttalande från
riksdagen i enlighet med motion U27 (s parti) yrkande 3 och U29
(s) yrkande 2 synes därför inte vara påkallat.

Försvarsutskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen bör
bifalla propositionens förslag.

Utrikesutskottet anser att täckandet av uppkommande kostnader
bör ske på det sätt som anges i propositionen.

Därmed avstyrks motionerna 1992/93:U27 (s) yrkande 3,
1992/93:U29 (s) yrkande 2 samt 1992/93:U31 (v) yrkande 2.

I motion 1992/93:U28 (c) yrkande 1 tas frågan om utökade
konfliktläkande insatser i ESK:s regi upp.

Utskottet konstaterar, att utrikesministern nyligen, i en
debatt i riksdagen, belyste olika aspekter av ESK:s verksamhet i
det f.d. Jugoslavien. I sina debattinlägg redovisade
utrikesministern ett brett spektrum av åtgärder som ESK beslutat
eller redan infört specifikt vad avser det f.d. Jugoslavien.
Till dessa kommer, som nämns i motionen, av ESK tidigare
inrättade s.k. mekanismer och andra åtaganden utanför det direkt
mellanstatliga samarbetet. Diskussioner om ytterligare åtgärder
pågår inom ESK.

Som framhålls i flera av motionerna är det angeläget att det
internationella samfundet utvecklar starkare instrument för att
förbygga konflikter, att förhindra en spridning av dessa till
nya områden samt att främja, skapa och säkra en varaktig fred.
För att fredsbevarande åtgärder skall vara effektiva krävs att
de samtidigt kombineras med fredsskapande åtgärder av olika slag
som förhandlingar, medling, skiljedom, utväxlande av fångar och
fredsbyggande åtgärder dvs. försoning, gemensamma
utvecklingsprojekt, skapande av nya strukturer som tar bort
orsakerna till våldet och samtidigt fungerar förebyggande mot
nya krig i framtiden. I detta perspektiv är FN och ESK centrala
instrument.

Med det anförda får motion 1992/93:U28 (c) yrkande 1 anses
besvarad.

Utskottet hemställer att ärendet företas till avgörande efter
endast en bordläggning.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medgivande till regeringen att ställa en
väpnad styrka till FN:s förfogande
att riksdagen
dels med bifall till proposition 1992/93:254 yrkande 1 och
med anledning av motionerna 1992/93:U27 yrkande 1 och
1992/93:U29 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1992/93:U28
yrkande 2, 1992/93:U30 och 1992/93:U31 yrkande 1 godkänner vad
utskottet anfört,
dels förklarar motion 1992/93:U27 yrkande 2 besvarad med
vad utskottet anfört,

2. beträffande anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:254 yrkande
2, med avslag på motionerna 1992/93:U27 yrkande 3, 1992/93:U29
yrkande 2 och 1992/93:U31 yrkande 2 samt med ändring av
riksdagens beslut (bet. 1992/93:FöU8, rskr. 1992/93:177) till
Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1993/94 under
tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
1 007 000 000 kr,
res. (s)

3. beträffande konfliktläkande insatser i ESK:s regi
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U28 yrkande 1 besvarad
med vad utskottet anfört.

Utskottet hemställer vidare att ärendet företas till avgörande
efter endast en bordläggning.

Stockholm den 2 juni 1993

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre
Schori (s), Nic Grönvall (m), Alf Wennerfors (m), Maj Britt
Theorin (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger
Koch (m), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola
Furubjelke (s), Berndt Ekholm (s), Håkan Holmberg (fp), Hans
Göran Franck (s) och Lena Boström (s).

Reservation

Anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet (mom. 2)

Pierre Schori, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Viola
Furubjelke, Berndt Ekholm, Hans Göran Franck och Lena Boström
(alla s) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 10
börjar med "I propositionen begärs" och slutar med "1992/93:U31
(v) yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Regeringen har beräknat att ett svenskt deltagande i av FN:s
säkerhetsråd beslutade insatser i det tidigare Jugoslavien kan
komma att kosta 500 miljoner kronor för en tolvmånadersperiod
och ytterligare ca 100 miljoner kronor för anskaffning av fordon
och vissa andra förberedelser. Regeringen har inte angivit hur
denna kostnad skall finansieras utan begär ett bemyndigande från
riksdagen att räkna upp utgiftssidan i 1993/94 års budget med
totalt 600 miljoner kronor. På det sättet skjuter regeringen upp
beslutet om finansieringen av insatsen. Utskottet anser att en
sådan lösning inte är tillfredsställande. Utskottet hemställer
därför att riksdagen begär att regeringen återkommer med ett
konkret förslag till finansiering av den eventuella insatsen.
Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motionerna 1992/93:U27 (s) yrkande 3 och
1992/93:U29 (s) yrkande 2. Motion 1992/93:U31 (v) yrkande 2
avstyrks.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

2. beträffande anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:U27 yrkande 3
och 1992/93:U29 yrkande 2 samt med avslag på prop. 1992/93:254
yrkande 2 och motion 1992/93:U31 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Försvarsutskottets yttrande

1992/93:FöU11y

Bilaga

Svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser
för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 25 maj beslutat bereda
försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1992/93:254 om svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd
beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien
jämte eventuella motioner.

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen medger att
regeringen, efter framställning från FN, får ställa en väpnad
styrka om högst ca 1000 personer till förfogande som ett
svenskt bidrag till av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för
säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien. Regeringen föreslår
vidare att riksdagen med ändring av sitt beslut (prop.
1992/93:100 bil. 4, FöU8, rskr. 177) till Fredsbevarande
verksamhet för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 1007000000 kr.

I sin bakgrundsteckning till propositionens förslag
hänvisar regeringen till att FN har konstaterat att situationen
i det forna Jugoslavien utgör ett hot mot fred och säkerhet
enligt FN-stadgans kapitel VII och därmed medgivit att
tvångsåtgärder kan vidtas för att återställa internationell fred
och säkerhet. Regeringen hänvisar vidare till att det visat sig
nödvändigt att sätta in FN-förband för att skydda
hjälptransporter och att säkerhetsrådet beslutat att inrätta
s.k. fredade områden för att skydda civilbefolkningen.

Regeringen konstaterar att Sverige har åtagit sig betydande
uppgifter i f.d. Jugoslavien, såväl vad avser humanitära
insatser som bidrag med militär trupp, observatörer och civila
poliser.

Regeringen utgår från att FN:s säkerhetsråd kommer att ställa
sig bakom en fredsplan för området och fatta beslut om dess
genomförande i syfte att nå en fredlig och varaktig lösning, när
planen accepterats av parterna. Säkerhetsrådet antas också kunna
komma att besluta om nya insatser för att bidra till att
säkerställa fred i det forna Jugoslavien. Enligt beräkningar i
FN kan genomförandet av en fredsplan komma att kräva en
truppstyrka på ca 70000 personer. Enligt regeringens mening
finns anledning räkna med att generalsekreteraren kommer att
begära att Sverige bidrar med trupp. Efter underhandskontakter
har den preliminära planeringen inriktats på en skyttebataljon
för en period av inledningsvis sex månader. Generalsekreteraren
har låtit förstå att det kan bli aktuellt med en förlängning.

I sin redovisning av skälen till propositionens förslag
anför regeringen bl.a. att den anser att utvecklingen i f.d.
Jugoslavien är sådan att det krävs ytterligare och omfattande
insatser i FN:s regi. Enligt regeringen kan dessa insatser i
sina huvuddrag betecknas som fredsbevarande. De regler som styr
insatserna sägs dock kunna komma att innehålla
fredsframtvingande moment som innebär att det blir nödvändigt
att använda våld. En svensk styrkas uppgifter kan därmed komma
att skilja sig från den strikt fredsbevarande verksamhet som
riksdagen tidigare bemyndigat regeringen att besluta om.
Regeringen gör därför bedömningen att det för det nu aktuella
deltagandet krävs ett medgivande av riksdagen enligt 10 kap. 9 §
första stycket 1 regeringsformen.

Mot bakgrund av den osäkerhet som för närvarande råder i
planeringen av FN:s insatser i området -- såväl i tiden som
beträffande vilka uppgifter som kan bli aktuella -- kan inte
regeringen bortse från att en svensk insats kan behöva beslutas
under den period som sammanfaller med riksdagens sommaruppehåll.
Den situation som då kan råda skulle kunna innebära att
riksdagen bör inkallas till urtima riksmöte. Regeringen bedömer
det i stället lämpligt att riksdagen medger att regeringen får
fatta beslut i frågan. Regeringen avser att höra utrikesnämnden
inför ett sådant beslut. Regeringen anför att detta inte
utesluter att riksdagen ändå inkallas till urtima riksmöte,
efter hörande av utrikesnämnden.

Regeringen uppskattar driftskostnaden för en svensk väpnad
styrka, omfattande högst ca 1000 personer, till ca 500
miljoner kronor för en insats under tolv månader. Till detta
kommer vissa kostnader för anskaffning av fordon, som också bör
kunna användas i den svenska krigsorganisationen, och för vissa
förberedelser i övrigt. Det av riksdagen under tredje
huvudtiteln beviljade (prop. 1992/93:100 bil. 4, FöU8, rskr.
177) reservationsanslaget för budgetåret 1993/94 på 407 miljoner
kronor för fredsbevarande verksamhet föreslås därför räknas upp
med 600 miljoner till 1007000000 kr.

Regeringen anmäler att den i maj 1993 bemyndigat
Överbefälhavaren att påbörja rekrytering och utbildning.
Kostnaderna för denna förberedande fas har beräknats till 20
miljoner kronor till och med den 30 juni 1993 och kommer att
belasta fjärde huvudtitelns anslag för FN-styrkors verksamhet
utomlands.

Motionerna

I Socialdemokraternas partimotion U27 framförs att FN nu måste
ges fullt stöd. Om en fredsplan till slut accepteras måste FN få
resurser att genomföra den. Oavsett om en fredsplan accepteras
av alla aktörer eller inte, måste FN ges tillräcklig styrka för
att kunna skydda områden och människor.

Motionärerna anför att FN:s säkerhetsråd inom kort kan komma
att besluta om insatser för att säkerställa fred i f.d.
Jugoslavien. Denna begäran kan handla om en insats av i huvudsak
fredsbevarande karaktär, som också kan innehålla
fredsframtvingande moment.

Motionärerna, som är för en utökad svensk insats i FN:s regi,
anser att riksdagens beslut i frågan är principiellt viktigt och
att därför riksdagen noga bör definiera det mandat som ges till
regeringen. De förutsättningar för mandatet som motionärerna
anger är bl.a. att aktionen huvudsakligen skall ha karaktären av
fredsbevarande insats, dvs. inget eller minimalt användande av
våld. Dock bör de regler som operationens befälhavare på
säkerhetsrådets mandat löpande utarbetar kunna medge vissa
fredsframtvingande åtgärder. Enligt motionärerna kan det handla
om våld i självförsvar, för att skydda civilbefolkning eller för
att ingripa mot grupper som inte respekterar en överenskommen
fredsplan.

Vidare anser motionärerna att den omständigheten att
säkerhetsrådets och generalsekreterarens exakta begäran inte
inkommit, och att situationen i f.d. Jugoslavien är så
oförutsägbar, innebär att riksdagen bör ange de omständigheter
då regeringen skall återkomma och riksdagen på nytt behandla
frågan. Senast när ett förslag till uppdrag föreligger, grundat
på beslut i FN:s säkerhetsråd och på en begäran från FN:s
generalsekreterare, bör läget bedömas på nytt. Avviker uppdraget
från riksdagens mandat måste, enligt motionärerna, riksdagen
inkallas och regeringen återkomma med nytt förslag.

Motionärerna vänder sig mot att regeringen inte angivit hur
insatsen skall finansieras. De anser det anmärkningsvärt och
oansvarigt att skjuta på ett beslut i denna fråga till
behandlingen av 1994/95 års statsbudget. Riksdagen bör därför
begära av regeringen att den återkommer med förslag om
finansiering.

I Vänsterpartiets partimotion U31 konstateras att den nu
avsedda insatsen inte endast skall få fredsbevarande utan även
s.k. fredsframtvingande mandat, vilket enligt grundlagen kräver
beslut av riksdagen.

Vänsterpartiet anser att Sverige skall ha beredskap att sända
en svensk FN-styrka till f.d. Jugoslavien, vars huvudsakliga
uppgift skall vara fredsbevarande. Motionärerna accepterar också
att svenska soldater deltar i vissa fredsframtvingande åtgärder.
Ett så ansvarsfullt beslut bör dock inte delegeras till
regeringen utan bör fattas av riksdagen när en insats blir
aktuell. Om generalsekreterarens framställning skulle komma
under den tid som riksdagen har sommaruppehåll bör därför,
enligt motionärerna, en urtima riksdag inkallas. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.

Motionärerna refererar till sin i andra sammanhang framförda
uppfattning beträffande finansiering av kostnaderna för FN:s
fredsbevarande insatser och föreslår att riksdagen avslår
propositionen i denna del och i stället anvisar 600 miljoner
kronor från försvarsanslaget för budgetåret 1993/94.

I motion U29 (s) anförs bl.a. att det i f.d. Jugoslavien måste
till en massiv FN-insats av såväl militär och civilpolis som
förhandlare för fredsbevarande åtgärder. Motionärerna har inga
invändningar mot att en fredsbevarande styrka på 1000 personer
ställs till förfogande om generalsekreteraren gör en sådan
framställning. Denna styrka bör enligt motionärernas uppfattning
ha ett mandat om fredsbevarande uppgifter med rätt att försvara
sig själva och skyddade zoner samt att freda civilbefolkning och
transporter. Mandat som innehåller element av s.k.
fredsframtvingande karaktär med brukande av våld accepteras
inte.

Motionärerna vänder sig mot att regeringen inte har angivit
hur insatsen skall finansieras. Riksdagen bör därför begära att
regeringen återkommer med ett nytt förslag om hur insatsen skall
finansieras.

Motionären i motion U28 (c) kan heller inte acceptera att
riksdagen lämnar regeringen fullmakt att sända stridande trupp
utomlands. Skulle FN:s säkerhetsråd begära detta bör en urtima
riksdag inkallas för beslut. Regeringens proposition i den del
som avser fullmakt att sända en väpnad styrka till f.d.
Jugoslavien bör därför enligt motionären avslås.

I motion U30 (-) förordas avslag på propositionen, bl.a. med
hänvisning till att riskerna för personalen är alltför stora.

Försvarsutskottet

Upplösningen av statsbildningen Jugoslavien har lett till
omfattande stridigheter i många delar av området med omänskligt
lidande för civilbefolkningen som följd. Våldet och lidandet
står utan jämförelse sedan andra världskriget. Sverige deltar
aktivt i FN:s olika insatser i området. De hittillsvarande
FN-engagemangen i f.d. Jugoslavien har haft som främsta syfte
att förhindra en utvidgning av striderna till ytterligare
områden i regionen, att övervaka ingångna fredsavtal samt att
lindra nöden för civilbefolkningen och de som skadats.
Utvecklingen i f.d. Jugoslavien är sådan att det krävs
ytterligare omfattande insatser i FN:s regi.

Om FN:s säkerhetsråd beslutar om en insats och FN:s
generalsekreterare riktar en framställning till Sverige om
svensk medverkan, anser utskottet att Sverige som FN-medlem
lojalt bör bidra till dessa fredsansträngningar. Utskottet
ansluter sig här till regeringens uppfattning, vilken också
överensstämmer med vad som uttrycks i motionerna U27 (s parti)
och U31 (v parti).

De insatser som kan bli aktuella betecknas till sina huvuddrag
som fredsbevarande men kan komma att innehålla
fredsframtvingande moment som innebär användning av våld.
Utskottet har här samma syn som regeringen och motionärerna i
Socialdemokraternas och Vänsterpartiets resp. partimotioner.
Regeringen gör bedömningen att det för det nu aktuella
deltagandet krävs ett medgivande av riksdagen enligt 10 kap. 9 §
första stycket 1 regeringsformen. Utskottet har ingen annan
uppfattning och anser att ett sådant medgivande bör lämnas. I
linje härmed bör motionerna U31 (v parti) yrkande 1, U29 (s)
yrkande 1, U28 (c) yrkande 2 och U30 (-) avslås.

De ökade riskerna till följd av att uppgifterna kan komma att
vidgas jämfört med sedvanliga fredsbevarande operationer i FN:s
regi bör, som regeringen också anger i propositionen, få påverka
den svenska styrkans utbildning och utrustning. Det är enligt
utskottet viktigt att styrkan förses med bättre fordon, tyngre
vapen och mer omfattande utrustning i övrigt än som varit fallet
för svenska FN-styrkor i andra sammanhang. Utskottet delar också
regeringens uppfattning att styrkan bör bestå av frivillig
personal som helst också har erfarenhet från tidigare FN-tjänst.
Eftersom förluster inte kan uteslutas i samband med insatsen bör
enligt utskottets mening stor omsorg läggas ned dels på
förberedelserna så att riskerna för personalen i största möjliga
utsträckning begränsas, dels på stöd åt personalen och deras
anhöriga när uppdraget slutförts.
Regeringen begär att anslaget Fredsbevarande verksamhet förs
upp i statsbudgeten för nästa budgetår med ett belopp som är 600
miljoner kronor högre än det som riksdagen har beslutat om.
Regeringen avser att i förslaget till statsbudget för budgetåret
1994/95 täcka det finansieringsunderskott som uppstått.

I motion U31 (v parti) föreslås att kostnaderna för en svensk
väpnad styrka skall bestridas inom det militära anslaget.
Utskottet anser att FN-insatser bör betalas på sedvanligt sätt
under en separat anslagspost och inte belasta den i
försvarsbeslutet 1992 fastlagda utgiftsramen för det militära
försvaret. Utskottet anser därför att motion U31 (v parti)
yrkande 2 bör avslås och att riksdagen med bifall till
propositionens förslag för budgetåret 1993/94 under tredje
huvudtiteln bör anvisa ett reservationsanslag på
1007000000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot att regeringen på föreslaget
sätt återkommer med förslag om att täcka det
finansieringsunderskott som uppstått. Något uttalande från
riksdagen i enlighet med motion U27 (s parti) yrkande 3 och U29
(s) yrkande 2 synes därför inte vara påkallat.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att utskottet anser att
riksdagen bör bifalla propositionens förslag.

Stockholm den 28 maj 1993

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson
(s), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp), Ingvar Björk (s),
Barbro Evermo Palmerlund (s), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg
(s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm
(m), Britt Bohlin (s), Jan-Olof Franzén (m), Sven-Olof Petersson
(c) och Åke Carnerö (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Barbro Evermo
Palmerlund, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla
s) anser att den del av utskottets yttrande som på börjar med
"Utskottet har ingen" och slutar med "propositionens förslag"
bort ha följande lydelse:

Regeringen har ej angivit hur insatsen skall finansieras.
Regeringen har beräknat att en insats av ovan nämnt slag och
omfattning kan komma att kosta 500 miljoner kronor för en
tolvmånadersperiod, samt ytterligare ca 100 miljoner kronor för
anskaffning av fordon och vissa andra förberedelser. Regeringen
begär riksdagens bemyndigande att räkna upp utgiftssidan i
1993/94 års budget med totalt 600 miljoner kronor.

Det är ett anmärkningsvärt och oansvarigt förfarande.
Socialdemokratiska regeringar har alltid, även vid oväntade och
kostsamma insatser då FN kallat, tagit ansvar för finansieringen
av dessa insatser. Nu skjuter regeringen helt enkelt på beslutet
och säger att underskottet skall täckas i 1994/95 års
statsbudget. Att rulla finansieringsproblem framför sig är ingen
lösning. Riksdagen bör därför begära av regeringen att den
återkommer med förslag om finansiering.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Enligt Vänsterpartiets mening är inkallandet av svensk trupp
till FN-operationer som kan få fredsframkallande karaktär ett så
viktigt beslut att det bör fattas av riksdagen. Om FN:s
generalsekreterare, med stöd av säkerhetsrådets beslut, skulle
göra en framställning om en sådan insats under den tid då
riksdagen har sommaruppehåll, bör därför kallas till urtima
riksmöte.

Det är vidare Vänsterpartiets uppfattning att riksdagen bör
avslå regeringens förslag till finansiering av ifrågavarande
insats och i stället anvisa 600 miljoner kronor från
försvarsanslaget för budgetåret 1993/94.

Innehållsförteckning

Ärendet1
Propositionen1
Motionerna1
Utskottet2
1 Sammanfattning av propositionen2
1.1 Bakgrund2
1.2 Propositionens överväganden och förslag4
2 Sammanfattning av motionerna5
3 Utskottets överväganden7
Hemställan11
Reservation12
Bilaga: Försvarsutskottets yttrande 1992/93:FöU11y. Svenskt
deltagande i av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för
säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien14