Strategisk exportkontroll 2009 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Anf. 124 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman, ärade ledamöter och statsrådet Björling! Det är mycket trevligt att statsrådet har möjlighet att medverka i dag, trots att det blev en annan debattid än den tidigare utsatta. Till att börja med vill jag yrka bifall till den gemensamma reservationen nr 1 i betänkandet från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi har återkommande under den här mandatperioden föreslagit och krävt ett samlat förslag till en ny lagstiftning kring krigsmaterielexport och -import. Till historien hör att 2005 färdigställdes en krigsmaterielutredning som populärt i de här sammanhangen kallas för Krut. Sedan dess har det inte kommit något förslag till ny samlad lagstiftning vare sig från den tidigare, socialdemokratiska regeringen, som hade ungefär ett år på sig, eller från den nu sittande borgerliga regeringen, som har haft snart fyra år på sig. Vad gäller den nuvarande regeringen och dess ansvar vet jag inte om det är för att man inte har förmått, inte velat eller inte orkat. Möjligen kan vi få svar på det under den här debatten. Vi i det rödgröna samarbetet tycker i vart fall att det är viktigt att vi beslutar om en ny lagstiftning i Sverige, en ny samlad lagstiftning som handlar om både importen och exporten av krigsmateriel. Vi vill att den ska föregås av en ny utredning, för vi inser att det har gått så lång tid nu att förutsättningarna har förändrats. Därför vill vi att det görs en översyn av riktlinjerna för vad som räknas som krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel. Vi vill att möjligheten prövas att införa ett så kallat demokratikriterium i regelverket för krigsmaterielexporten. Vi vill att det utformas förslag om ett regelverk för krigsmaterielexport som utesluter möjligheten att exportera krigsmateriel till länder som begår grova och omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Vi i det rödgröna samarbetet vill att det utformas ett nytt regelverk baserat på tillståndsprövning från fall till fall utifrån en samlad bedömning av landets utveckling, alltså det land som exporten avser. Vi vill att man ser över riktlinjerna för följdleveranser. Vi vill att det ska vara en export och import av krigsmateriel som är samstämmig med Sveriges politik för en global utveckling och att man undersöker möjligheten att införa krav på en obligatorisk konsekvensanalys i regelverket som visar hur en eventuell svensk försäljning påverkar mottagarlandet. Vi vill att man undersöker möjligheten att införa ett regelverk för uthyrning och utlåning av krigsmateriel. Numera är det inte allt som säljs, utan mycket går på olika former av hyresavtal i stället. Avslutningsvis vill vi i det rödgröna samarbetet att en sådan här utredning som behöver göras för att få ett nytt underlag för en ny samlad krigsmaterielexport- och importlagstiftning också utarbetar förslag för just importen av krigsmaterial i enlighet med samma principer som gäller för exporten. I dag finns egentligen ingen reglering alls av importen. Jag har läst betänkandet noga och försökt hitta varför den borgerliga majoriteten inte går med på dessa krav. Varför ställer man sig inte heller denna gång bakom kravet på en ny samlad lagstiftning? Jag kan inte riktigt hitta det i betänkandetexten. Det är en text som ger en bra bild av hur utvecklingen har varit de senaste åren. Den ger också en bra bild av vad som är på väg att hända. Men i sak kan jag inte hitta något svar på varför man inte i den borgerliga majoriteten i utskottet godkänner och ställer sig bakom tanken på en samlad lagstiftning och att utreda förutsättningarna för en sådan samlad lagstiftning. Förhoppningsvis kan vi i denna debatt få svar på varför man har resonerat som man gör.

Anf. 125 Hans Linde (V)

Fru talman! Vi har under de fyra gångna åren hört många vackra deklarationer och inlägg från den borgerliga regeringen och de borgerliga riksdagsledamöterna i denna talarstol. Man har talat om mänskliga rättigheter, fred, frihet, nedrustning och folkrätt. Men på område efter område har vi i den rödgröna oppositionen kunnat visa att den högstämda retoriken inte har haft någon täckning i den politik som man de facto fört. På inget område har skillnaden mellan retorik och verklighet blivit större än när det kommer till svensk vapenexport. I dag kan vi sammanfatta fyra år av borgerlig vapenexportpolitik. Trots turbulensen på handelsministerposten skulle vi kunna kalla dagens debatt för bokslut Björling - och det är inget bokslut att vara stolt över. Under den borgerliga regeringen har Sverige exporterat vapen för 46 235 miljoner kronor. Under mandatperioden har vapenexporten ökat med 37 procent. Exempelvis har man sedan 2007 lyckats med mästerverket att fyrdubbla vapenexporten till diktaturen Saudiarabien och under samma period tolvdubbla vapenexporten till diktaturen Förenade Arabemiraten. Och trots att vi under mandatperioden sett både en militärkupp, ett blodigt inbördeskrig i landets södra delar och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna har den borgerliga regeringen lyckats femdubbla vapenexporten till Thailand. Som vänsterpartist anser jag att vapenexporten måste ses i sitt sammanhang. Att Sverige kvalar in bland världens största exportörer av vapen skadar vårt lands utrikespolitiska trovärdighet. Hur ska Sverige kunna tala om fred samtidigt som vi beväpnar krigförande stater som Pakistan och USA? Hur ska Sverige kunna hålla tal om mänskliga rättigheter när vi beväpnar regimer som Kazakstan och Tunisien? Hur ska vi med trovärdighet kunna tala om demokrati när diktaturer som Singapore och Kuwait kan förtrycka sitt eget folk med svenska vapen? I sammanhanget vill jag också lyfta fram den svenska vapenimporten. Det är en fråga som inte berörs i regeringens skrivelse men som inte kan särskiljas från frågan om vapenexport. Sverige har under senare år importerat vapen från bland annat Israel och Vitryssland. Det innebär att våra gemensamma skattepengar via den svenska försvarsmakten gått in i krigsindustrin i både Vitryssland och Israel. Det är fullständigt orimligt. Det är omoraliskt, och det står i tydlig kontrast till de vackra högtidstalen om en tvåstatslösning i Mellanöstern och demokrati i Vitryssland. Fru talman! Men det är inte bara i Sverige som utvecklingen går i fel riktning. Låt mig ta ett större globalt perspektiv. Vid Sovjetunionens och Warszawapaktens sammanbrott föddes en förhoppning om global nedrustning och en värld i fred. Under flera år i början av 90-talet stärktes den förhoppningen. Långvariga konflikter övergick i mödosamma fredsprocesser i en lång rad länder. Auktoritära regimer som med vapenmakt hade kunnat förtrycka sin egen befolkning ersattes av mer demokratiskt sinnade ledare. Den internationella vapenhandeln sjönk drastiskt under flera år. För svensk del låg krigsmaterielexporten på drygt 3 miljarder årligen under stora delar av 90-talet. Men världens, och Sveriges, ledare lät denna i mänsklighetens historia unika möjlighet glida dem ur händerna. Förhoppningen om nedrustning och en värld i fred dog till slut helt och hållet 2001 genom terrorattackerna den 11 september och genom att USA inledde sitt så kallade krig mot terrorismen. Vi har därefter sett en markant ökad militär upprustning i region efter region. Sedan 2000, under det senaste decenniet, har den globala vapenhandeln ökat med 50 procent. Sverige har inte varit sent att dra fördel av denna utveckling. Under det senaste decenniet har den svenska vapenexporten mer än tredubblats. Trots att vi ser nedskärningar i bistånd och välfärd världen över i ljuset av den ekonomiska krisen fortsätter den globala upprustningen. Nio av de tio största vapenmakterna på jorden ökade sina utgifter för krigsmateriel under 2009. Under förra året, ett år som karakteriserades av global finansiell och ekonomisk kris och lågkonjunktur, ökade vapenhandeln med 6 procent samtidigt som det globala biståndet minskade med 3,5 miljarder dollar. Det är uppenbart för mig som vänsterpartist att den globala upprustningen måste brytas för att säkra freden men också för att vi ska kunna bekämpa fattigdom, hunger och mödradödlighet. För mig som vänsterpartist är målet klart. Vi vill ha en värld utan vapen och en värld utan vapenhandel. Vi kan ta det första steget här i Sverige. Vi kan börja med att begränsa vår egen vapenhandel, förbjuda vapenexport till diktaturer, förbjuda vapenexport till krigförande stater och förbjuda vapenexport till länder och regimer som begår grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Fru talman! En annan politik är möjlig. I skarp kontrast till bokslut Björling står den samlade rödgröna oppositionens förslag. I dag går vi, de tre rödgröna partierna, för första gången fram med ett gemensamt, genomarbetat och heltäckande förslag till en ny krigsmaterielpolitik. Vår gemensamma målsättning är klar. Den globala vapenhandeln måste minska, och Sverige ska på detta område vara ett föregångsland. Därför vill vi tillsätta en ny krigsmaterielutredning för att under nästa mandatperiod kunna presentera en ny lagstiftning. Vi är överens om tydliga direktiv till en sådan utredning. Möjligheten att införa ett demokratikriterium som utesluter export till diktaturer ska utredas. Möjligheten för Sverige att exportera krigsmateriel till länder som gör sig skyldiga till grova och omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna ska uteslutas, och vapenhandeln ska vara samstämmig med målen för utvecklingspolitiken. Vi vill inte bara se över exporten. Vi vill också samtidigt se över riktlinjerna för följdleveranser, import, uthyrning och utlåning. Detta är förslag som har ett starkt folkligt stöd. Enligt en Demoskopundersökning anser 81 procent av svenska folket att Sverige inte ska exportera vapen till krigförande länder. 91 procent av svenska folket vill inte att någon svensk vapenexport ska ske till länder där de mänskliga rättigheterna kränks. Fru talman! Skulle De rödgrönas reservation röstas ned i morgon blir vapenexporten en valfråga. Vårt förslag som vi i dag presenterar i en gemensam reservation är ett vallöfte. Det kommer att genomföras om De rödgröna vinner valet i september. Jag tar gärna en debatt om svensk vapenexport med borgerligheten och Ewa Björling var som helst och när som helst fram till den 19 september. Jag kommer att ta den debatten med rak rygg och starkt självförtroende, för jag vet att vår gemensamma rödgröna politik för minskad svensk vapenexport har ett starkt folkligt stöd. Borgerligheten kan knappast säga detsamma. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 126 Max Andersson (Mp)

Fru talman! Det här är den fjärde debatten om svensk vapenexport som jag deltar i här i riksdagen. Svensk vapenexport har åter ökat. Jag ska börja med att yrka bifall till den gemensamma rödgröna reservationen. Jag instämmer, för ovanlighetens skull, i varje ord som de socialdemokratiska och vänsterpartistiska ledamöterna nyss yttrade. Det var väldigt väl talat. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Jag vill lyfta upp en annan fråga, nämligen frågan om vilket land vi vill att Sverige ska vara. Vi svenskar blir ofta, med viss rätt, beskyllda för att ha en bild av Sverige som världens bästa land. Vi har en liten tendens att se oss själva som mer moraliskt högtstående än resten av världen. Man kan kritisera svenskar och svenska politiker för detta, även om det som med många myter ligger något bakom som stämmer. Vi ser Sverige som det fredligaste landet i världen, som ett gott land som världen över kämpar för det goda. Svenska politiker har väldigt lite hämningar när det gäller att åka runt i världen och berätta att in Sweden we do like this, och tala om för folk hur de ska göra. Vi kan, vi är bra och vi är goda. Det är en karikerad bild, men det ligger något i den. Vi svenskar vill gärna att Sverige ska vara ett gott land som kämpar för fred över hela världen och gör det rätta av osjälviska skäl. Även om det kanske inte är verkligheten är det ett ideal att leva upp till. Nu kommer min fråga: Hur väl stämmer detta ideal med verkligheten? Hur väl stämmer det idealet med det faktum att Sverige är ett av de länder i världen som har störst vapenexport? Vi säljer vapen till länder som bryter grovt mot de mänskliga rättigheterna. Vi säljer vapen till diktaturer. Vi säljer vapen till länder som är i krig eller som kan komma att använda vapnen i krig. Det gör att den svenska självbilden av Sverige som världens bästa och mest moraliska land inte stämmer. Jag förespråkar inte att Sverige ska åka runt i världen och säga åt andra hur de ska göra och säga att vi är världens bästa land. Men vi borde åtminstone för oss själva försöka driva en politik som går i den riktningen. Det håller inte att sätta sig på moraliskt höga hästar samtidigt som vapenexporten fortsätter att öka år efter år. Vi behöver skärpa oss. Jag är oerhört glad att Miljöpartiet och Vänsterpartiet har fått med sig Socialdemokraterna på en gemensam rödgrön politik där vi tar bort de värsta problemen med svensk vapenexport. Vi behöver en ny krigsmaterielutredning som tar itu med de här problemen. Jag läste nyligen den förre statsministern Göran Perssons memoarer. Det är en bok jag kan rekommendera. Några saker i boken störde mig, och det som störde mig mest var när han helt ogenerat berättade hur han använde toppmöten med andra världsledare inte bara till att diskutera världens stora frågor utan att han som en prioriterad politisk fråga försökte sälja JAS. Det är inte ett sådant agerande jag vill se av en svensk statsminister. Den nya regeringen är inte mycket bättre. Tvärtom. Man inrättar en hel myndighet för att öka vapenexporten. Så kan man inte bete sig. Sverige borde ha mindre vapenexport. Vi borde framför allt ha en mer moralisk vapenexport. Ta bort exporten till diktaturer! Jag tror att vi kommer att få en betydligt bättre politik med en rödgrön regering. Jag välkomnar att vi lyfter upp den här frågan i valrörelsen. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 127 Göran Lennmarker (M)

Fru talman! Låt mig först säga att krigsmateriel är statskontrollerat. Det är inte en fri handelsvara, utan något som svenska staten har kontrollerat under mycket lång tid - minst 60 år, kanske längre. Det hänger naturligtvis samman med att krigsmateriel är en typ av vara som måste omges av särskilt noggranna överväganden. Det finns i princip bara en legitim kund i varje land, nämligen statsmakten. Det hänger samman med det offentligas våldsmonopol. Det gör att noggrann kontroll är nödvändig. Sverige har som stat haft järnkoll på det som har sålts genom åren. Det har helt enkelt varit nödvändigt för att se till att vapnen inte hamnar på villovägar, att vapnen inte används mot svenska soldater och att vapnen inte används för fel ändamål. Den ordning vi har i Sverige innebär att vi har en strikt politisk kontroll av vapenexporten. Hans Linde och Max Andersson har i grunden fel när de säger att det är en regering som ansvarar. Som tradition har vi en bred politisk samsyn i denna fråga. Jag sitter själv i Exportkontrollrådet. Där råder det nästan alltid en bred samsyn om krigsmateriel som ska exporteras. Krigsmateriel är ju inte bara vapen. Det är ett mycket bredare begrepp än vapen. Man kan inte sätta likhetstecken mellan vapenexport och krigsmaterielexport. Vapen som krut och kulor är bara en del av krigsmaterielen. Det är ett mycket vidare begrepp. Det råder alltså en bred politisk samsyn. Det har alltid varit en blocköverskridande fråga. Jag tror inte att någon krigsmateriel har exporterats från Sverige utan att socialdemokrater har varit med och godkänt det. Jag kan inte komma på något fall. Kenneth Forslund får väl korrigera mig. Genom alla år har det varit en bred politisk samsyn om exporten. Det är inte regeringar som har haft olika politik. Det är resultatet av en bred samsyn, som vi ofta har i säkerhetspolitiken. Säkerhetspolitiken i Sverige är ju ofta fem á sex partier. Vänsterpartiet har inte varit med, Miljöpartiet har varit med ibland. I övrigt har vi haft en samsyn i de här frågorna. Jag tror att det är klokt att ha det även i framtiden. Jag vill ställa en fråga till Kenneth G Forslund: Om vi i 60 års tid har haft en bred samsyn när det gäller krigsmaterielexporten, ska vi inte ha det i framtiden? Ska vi börja ha blockskiljande politik? Det tror jag vore olyckligt. Det skulle bryta en lång svensk tradition. Krut konstaterar att Sverige är ganska unikt genom att parlamentets alla partier sitter med i den rådgivande funktionen. Bakom det ligger just att man har insyn och öppenhet gentemot de politiska partierna i frågor som av affärsmässiga skäl och av konkurrensskäl ofta är hemligstämplade. När man sedan tittar på siffrorna för de enskilda åren ser man att de reflekterar väldigt lite av de beslut som tas de enskilda åren. Vi har den ordningen i Sverige att om någon vill påbörja en process med export av krigsmateriel kommer vi politiker redan då in och får ge vår syn. Det kan innebära att det är eftersläpningar på kanske tre, fyra, fem eller sex år innan det som börjar som ett tillståndsärende faktiskt blir en affär, det vill säga att det som exporteras 2009 har mycket lite att göra med de tillstånd som beviljas 2009, utan det ligger i många fall långt tillbaka i tiden. Det varierar i fråga om de olika typerna av ärenden. I de flesta fall är det ganska lätt att ta ställning till krigsmaterielfrågor. Det är klara ja eller klara nej. Det gör att det finns en tydlig praxis utarbetad. Det som vi politiker från de sju partierna i riksdagen fokuserar på är när det finns gråzoner och när det kan vara skäl som talar för och skäl som talar emot. Den kanske viktigaste politiska frågan är att ta det på stort allvar därför att man ska vara noggrann när man tar ställning i dessa frågor. Jag kan försäkra Max Andersson, Hans Linde och även Kenneth G Forslund att det är en fråga som ledamöterna från era partier tar på stort allvar. Det är ingenting som man så att säga lättviktigt ägnar sig åt. Vad är det då som gör att man ibland säljer krigsmateriel också till länder som inte är fulla demokratier? Det kan finnas en del skäl till det. Det kan vara humanitära skäl. Det kan vara ett land som har många minor och behöver minröjning, och då handlar det naturligtvis om krigsmateriel. Då får man ge tillstånd till export till ett land för att hjälpa det med minröjning. Det kan vara ett land som har utsatts för stora bekymmer med till exempel piratverksamhet. Det finns fartyg utanför Somalias kust. Det finns andra länder i regionen som har behov av kustbevakning för att skydda sig mot piratverksamhet, narkotikasmuggling, trafficking och så vidare. Då kan det finnas en förfrågan om att få köpa någonting från Sverige som går under beteckningen krigsmateriel. Det är sällan vapen utan ofta andra saker som det handlar om. Men krigsmaterieldefinitionen är bred och vid. Vi har exakt EU:s krigsmaterieldefinition. Det beror på att krigsmateriel inte räknas som en del av den inre marknaden eller den fria marknaden utan är underkastad kontroll. Det finns ibland också andra skäl, vilket är det svåra, då man kan anse att man säljer något som kan stabilisera en utveckling. Vi har erfarenhet från Europa, där vi vet ganska väl hur man till exempel genom open skies, alltså insyn på andra sidan gränsen, kan hjälpa till att stabilisera i ett konfliktområde där oro finns för att det växer upp truppkoncentrationer etcetera. Då kanske det är klokt att man får ha ordningar som hjälper till att något minska spänningen i sådana områden. Det finns en rad sådana överväganden, och jag skulle kunna gå igenom många fler, som ligger bakom när det gäller länder som inte är fulla demokratier. Dessa länder har man naturligtvis anledning att särskilt fundera över så att svensk krigsmateriel inte används i fel syfte och för något som inte är lämpligt. Hans Linde tog upp en sak som jag i grunden tycker är fel. Det är att vi skulle ha en ökad militarisering. I Europa har vi sett en drastiskt minskad militarisering. Vi spenderar i dag ungefär 1 ½ procent av våra gemensamma resurser på militär i hela Europa. Det är mer än en halvering jämfört med hur det var under kalla kriget. Räknar man med kostnaden för värnplikt är det kanske en tredjedel eller liknande jämfört med vad det var för 20 år sedan. Det innebar i sin tur att de företag som tillverkade krigsmateriel under kalla krigets tid försåg sin egen marknad med krigsmateriel. Det var stora volymer, och man försåg sitt eget lands försvar med krigsmateriel. Sedan har den kraftiga neddragningen inneburit att det inte längre går att på ett ekonomiskt sätt tillverka för bara den egna kunden, det vill säga försvarsmakten i det egna landet. Det har i sin tur inneburit att exporten över gränserna har ökat i samband med att man drastiskt har dragit ned volymen av krigsmaterielproduktionen i många fall. Det gör att man får det paradoxala att en neddragning av volymen kan ge en ökad export. Men man blir mer beroende över gränserna. Till detta kommer också den teknologiska utvecklingen som gör att det är mer och mer komponenter som går fram och tillbaka över gränserna därför att de kan ingå som komponenter i tillverkningen av något mer avancerat. Men jag vill säga att det i grunden är fel om man tror att det återspeglar en regeringspolitik. Krigsmaterielexporten återspeglar en bred samsyn i Sverige och har gjort det under mycket lång tid, och gjorde det under 2009. Jag kan även avslöja att vi vårterminen 2010 också har haft denna breda samsyn och inte haft en blockpolitik. Vi har tyckt att det är rimligt som ett inslag i säkerhetspolitiken att ha en samsyn.

Anf. 128 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Jag vill bara fråga Göran Lennmarker om det förslag till beslut som vi har från majoriteten i utskottet, där ni föreslår riksdagen att avslå vårt yrkande i vår motion om att vi vill tillsätta en ny utredning för att utreda förutsättningarna för en ny krigsmateriellagstiftning vad gäller både import och export. Jag har läst betänkandetexten flera gånger noga. Det är i sig inget fel på den. Den är en utmärkt skildring av det händelseförlopp som har varit under de senaste åren. Den ger också en bra beskrivning av vad som kan förväntas komma att hända. Men jag lyckas inte någonstans hitta något egentligt ställningstagande till själva kärnfrågan i vår motion. Varför vill den borgerliga majoriteten i utskottet inte fatta ett beslut om att vi ska ha en ny utredning syftande till en ny samlad lagstiftning?

Anf. 129 Göran Lennmarker (M)

Fru talman! Det enkla svaret på den sista frågan - statsrådet får sedan gå igenom Regeringskansliets och regeringens överväganden i den delen - är att vi vill avvakta tills vi får ett förslag till riksdagen. Bekymret på detta område är att utvecklingen går ganska raskt framåt. Det gör att den svenska lagstiftningen paradoxalt nog betyder mindre och mindre därför att det är så mycket annat som spelar roll. Vi har en hel rad internationella konventioner - fem om jag minns rätt - som berör olika delar. Vi har inte minst EU:s uppförandekod som också går framåt. Den har blivit bindande. Vi iakttar alla dessa saker. Det gör att den internationella utvecklingen och den europeiska utvecklingen egentligen blir viktigare. Den rör sig framåt. Det är naturligtvis ett bekymmer om man ska kodifiera detta. Det är lätt att man kodifierar det, och sedan händer nya saker så att man får justera lagstiftningen. Jag antar att det är detta som ligger bakom. Men det får statsrådet svara på. Men vi tycker nog att det är rimligt att vi nu inte binder upp oss på denna utan avvaktar det förslag som regeringen kommer med. Dock är det en svår process. Jag ska passa på att ställa en fråga till Kenneth G Forslund. Om vi nu har haft en blocköverskridande syn på krigsmaterielexporten under lång tid - jag tror att det är under 60 års tid - är det då Socialdemokraternas avsikt att bryta denna långvariga samsyn mellan socialdemokrati och borgerlighet, eller hur ska vi se på det?

Anf. 130 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Syftet med repliker är väl primärt att den som begär replik ska ställa frågorna. Men för debattens liv och utveckling ska jag ändå besvara Göran Lennmarkers fråga alldeles strax. Göran Lennmarker säger att den borgerliga majoriteten avvaktar förslag från regeringen. Då tolkar jag det som att Göran Lennmarker är av uppfattningen att regeringen avser att i framtiden, om den får fortsätta att regera, lämna något förslag till riksdagen om en ny samlad lagstiftning på detta område. Det är ett skäl så gott som något. Möjligen skulle det också ha framgått av betänkandetexten. Men Göran Lennmarker pekar också på att det här händer en massa saker och att det kanske inte är så viktigt med svensk lagstiftning, eftersom det är så mycket annat som styr. Då tycker jag faktiskt att Göran Lennmarker går i den klassiska fällan att det är de i EU och vi i Sverige. Det är alltför vanligt i hela den svenska politiska debatten att vi glömmer bort att vi faktiskt är en del av EU och de 27 länderna, för det är framför allt i EU som det håller på att hända saker. Vore det inte ganska bra om vi hade en tydlig svensk lagstiftning och tydliga idéer om hur vi vill att det ska fungera i fortsättningen så att det kunde vara viktiga inspel i den fortsatta EU-processen? Jag hoppas att vi även i fortsättningen kan ha en samsyn kring hur vi ska tillämpa lagstiftningen. Vi måste komma ihåg att det ni gör, i Exportkontrollrådet och i andra instanser, är att tillämpa lagstiftningen. Det är just lagstiftningen som vi i det rödgröna samarbetet vill förnya och utveckla. Sedan ankommer det på olika instanser att leva enligt den lagstiftningen. Det här kan vi sedan gärna åstadkomma i bred politisk enighet.

Anf. 131 Göran Lennmarker (M)

Fru talman! Ska jag tolka Hans Lindes tal om att bryta, om att det blir ett brott mot det hittillsvarande, som att det är fel? Menar Kenneth G Forslund i grunden att vi, på samma sätt som hittills, i ganska bred enighet kan tolka lagstiftningen - det är den formulering som väljs - så att vi baserar krigsmaterielexporten på en bred samsyn i svensk politik? Jag tror att det har varit en väldigt viktig styrka och del i säkerhetspolitiken; jag uppfattar det på det sättet. Får jag lägga till att jag tror att den internationella normutvecklingen är väldigt viktig. Sverige uppfattas kanske som ett av de striktaste länderna när det gäller vapenexport. Om vi är striktast i världen vet jag inte. Det är det för den delen svårt att mäta. Men för att få genomslag för en strikt syn på vapenexport är det självklart viktigt att få med sig andra länder. Det gäller att kunna göra gemensamma bedömningar. Då blir inte minst utvecklingen i EU och också vidare än så, i FN-systemet, egentligen viktigare sett till effekterna på det hela. Därför tror jag att just EU-utvecklingen på sitt sätt blir det viktigaste. Jag har sagt - nu talar jag inte för regeringen utan mer för egen del och kanske även för Moderaterna, i alla fall tidigare - att man egentligen på EU-nivå borde genomföra en inspektion för strategiska produkter för att på det sättet kunna ha en gemensam strikt kontroll. Det tror jag vore bättre än att ha kontrollen uppdelad nationellt. Men det förutsätter naturligtvis att det finns ett regelverk och att vi kan känna förtroende för att detta regelverk är av tillräckligt hög kvalitet.

Anf. 132 Hans Linde (V)

Fru talman! Jag börjar med det som den tidigare talaren avslutningsvis sade, nämligen med frågan om var ansvaret egentligen ligger. Självklart regleras svensk krigsmaterielexport i dag i lagstiftning. Vem har ansvaret för svensk lagstiftning - för den lagstiftning som har urholkats, tömts på sitt innehåll och möjliggjort export till diktaturer, till krigförande stater och till länder där brott mot de mänskliga rättigheterna är grova och omfattande? Jo, ansvaret för det vilar självklart på regeringen som under fyra år misslyckats med att presentera en ny lagstiftning och som låtit denna utveckling fortgå. Ansvaret vilar också mycket tydligt på den borgerliga majoriteten som år efter år har röstat ned varje förslag om och försökt tysta varje krav på att en ny lagstiftning behöver tas fram. Ansvaret för den utveckling vi sett när det gäller svensk krigsmaterielexport vilar entydigt på den borgerliga majoriteten och på den borgerliga regeringen. Det kan Göran Lennmarker inte fly undan. Göran Lennmarker talar om en bred samstämmighet när det gäller krigsmaterielexport. Ja, det är sant att det historiskt kanske varit Vänsterpartiet, Miljöpartiet och ibland även Folkpartiet som utmärkt sig i de här frågorna. Men så ser det politiska landskapet inte längre ut. I dag är det Moderata samlingspartiet som utmärker sig i fråga om svensk vapenexport. När vi ställer krav och säger att man behöver titta på demokratikriterierna, skärpa exporten när det gäller mänskliga rättigheter och ha en ökad samstämmighet i politiken för global utveckling har vi, det vet vi, ett starkt stöd även långt in i de borgerliga småpartierna. Det är Moderata samlingspartiet som i dag utmärker sig och bryter samstämmigheten här genom att ha ett så tydligt näringspolitiskt perspektiv på den svenska vapenexporten. Göran Lennmarker försöker förklä detta i vackra ord. Han talar om att av humanitära skäl exportera vapen för att bekämpa trafficking och pirater. Men kan Göran Lennmarker ge ett enda konkret exempel på att svenska vapen som vi exporterat används till att lindra i humanitära kriser och till att bekämpa trafficking eller pirater i någon av de många diktaturer och krigförande stater som vi under år 2009 har exporterat till?

Anf. 133 Göran Lennmarker (M)

Fru talman! Slarva inte med uttrycken, Hans Linde! Vapen och krigsmateriel är inte samma sak. Vapen är en underkategori till krigsmateriel. Jag sade att det för krigsmateriel kan behövas tillstånd till export och då av specifika skäl - jag talade om humanitära skäl - och det har vi gett. I några fall har det gällt minröjningsutrustning till länder som är plågade av landminor. Detta är mycket angeläget. Jag vet inte om det sedan blivit någon affär, men tillstånd har givits. Det har också gällt till exempel patrullbåtar till en hel del länder för deras kustbevakning för att kunna bekämpa narkotikasmuggling. Jag antar att man ger tillstånd även för export till regioner som plågas av piratverksamhet. Det här är några exempel i sammanhanget. För att gå tillbaka till själva huvudfrågan, Hans Linde: Det är inte fråga om en "historisk" samstämmighet, utan bred samstämmighet råder. Inte för några år sedan utan nu, vårterminen 2010, råder det en bred samsyn över blockgränsen. Jag tror att detta är viktigt. Därför är det väl så att inte någon krigsmateriel exporteras från Sverige utan socialdemokraters godkännande. Jag tror att det är så. Jag kan inte erinra mig något fall där export skulle ha skett på annat sätt. Jag har svårt att förstå din högstämda retorik om att det kommer att ske en förändring, ett brott, i detta sammanhang om det blir en annan regering. Jag förstår inte hur de ska gå till.

Anf. 134 Hans Linde (V)

Fru talman! Göran Lennmarker har rätt i att det finns två olika kategorier av krigsmateriel: dels krigsmateriel för strid, dels övrig krigsmateriel. När det gäller krigsmateriel för strid talar vi inte om minröjningsutrustning eller om patrullbåtar, utan då talar vi om ren vapenexport, om vapen som kan användas i krigssituationer. Vi ser att det är just exporten av krigsmateriel som ökat oerhört kraftigt under den borgerliga regeringens tid. Vi har här i talarstolen gett många exempel på diktaturer, på krigförande stater och på länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Även till de länderna har Sverige under den borgerliga regeringens tid, under borgerlig majoritet, exporterat just krigsmateriel för strid. Där skulle jag önska ett konkret exempel. Vi kan titta på ett land som Thailand. Där har vi sett en militärkupp, ett blodigt inbördeskrig och, nyligen, grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. På vilket sätt har den svenska krigsmaterielexporten till Thailand, vilken ni femdubblat under den här mandatperioden, bidragit till att lindra i den humanitära situationen för thailändarna i de södra delarna eller bidragit till minskad trafficking och piratverksamhet? Thailand är ett av de länder till vilka Sverige har exporterat krigsmateriel för strid. Vi i det rödgröna samarbetet har i dag med vår gemensamma reservation presenterat en gemensam tydlig rödgrön vapenexportpolitik. Jag tror att alla som läser betänkandet och som jämför vår överenskommelse med den politik som förts ser att skillnaden är väldigt tydlig. Vi vill tala om och undersöka möjligheterna till ett demokratikriterium, något som tydligt avvisats från borgerlig sida. Och vi säger att vi vill utesluta export till länder som kränker de mänskliga rättigheterna. Men nyss hörde vi Göran Lennmarker försvara just den typen av export. Vi i de tre rödgröna partierna har nu lämnat tydliga besked. När får vi besked från de fyra borgerliga partierna om krigsmaterielexporten under de kommande fyra åren om olyckan är framme och de borgerliga vinner valet i september?

Anf. 135 Göran Lennmarker (M)

Fru talman! Det är, Hans Linde, flera fel i ditt resonemang. Du talar om tiden under en borgerlig regering. Jag talar om en samsyn kring dessa frågor. Export av krigsmateriel har aldrig skett grundad på en borgerlig majoritet mot andra - aldrig! Det gör att hela grunden för resonemanget faller. En bred samsyn är grunden för det hela. Du talar om ett slags handelspolitiska prioriteringar eller någonting sådant. Det finns ingen förändring i den delen. Jag har aldrig varit med om att det har resonerats i de termerna i Exportkontrollrådet. Återigen: Ingen export har skett utan att den varit förankrad i Exportkontrollrådet, så det sagda tror jag är gripet ur luften. När det gäller exporten till olika länder kan jag säga att mycket av den export som nu faller ut kan vara resultatet av tidigare beslut och tidigare ansträngningar. Max Andersson har berättat om hur en tidigare socialdemokratisk statsminister försökt sälja, om jag förstått det rätt, Jas Gripen. När dessa order faller ut - de är ganska stora; om jag minns rätt var det ganska stora belopp i fråga om Sydafrika - är det inte något som denna regering, nuvarande konstellation, har gjort, inte något som gjorts under denna regeringsperiod, utan det ligger mycket tidigare än så. Att jämföra order som om de var beroende av olika regeringsperioder är helt enkelt fel. Det stämmer inte. Bakgrunden är, som sagt, en bred enighet en gång i tiden när beslut fattades om detta.

Anf. 136 Max Andersson (Mp)

Fru talman! Exportkontrollrådet verkar under den lagstiftning som finns, och vi i De rödgröna vill ändra den lagstiftningen. Exportkontrollrådet har dock inte varit enigt. Miljöpartiet har länge haft en i grund och botten annan syn. Även Vänsterpartiet har länge haft en annan syn. Det förvånar mig lite när det nu låter som att handelspolitiska och industripolitiska skäl har varit frånvarande från diskussionerna. Jag tror att de flesta kan enas om att handelspolitiska skäl väldigt länge har varit avgörande för svensk vapenexportpolitik. Jag har tidigare klagat över att Alliansen redan nu har börjat gå i opposition mot De rödgröna. I stället för att försvara sin egen politik kritiserar man rödgröna uppgörelser. Men att Alliansen försöker låtsas att den inte är ansvarig för sin egen politik utan försöker gömma sig bakom ryggen på Göran Persson är faktiskt något nytt. Jag kan förstå att det är jobbigt att vara i majoritet och bära ansvaret - jag hoppas få uppleva den bördan själv, som en del av majoriteten nästa år - men ni måste väl ändå stå för er egen politik?

Anf. 137 Göran Lennmarker (M)

Fru talman! Det är väl precis det vi gör. Vi kan konstatera att denna politik inte bara är vår egen politik, utan normalt har vi med oss Socialdemokraterna. Ibland har vi med Miljöpartiet och ibland även Vänsterpartiet. Till kutymen hör att man inte avslöjar enskilda ställningstaganden i enskilda frågor, utan det får man berätta själv. Det är dock inte så att det alltid är fem partier mot två andra, utan det varierar lite grann. Många gånger är vi helt ense i bedömningarna. Det varierar lite grann. Jag ska säga en sak jag egentligen borde ha sagt till Hans Linde, och det är att minröjning räknas som krigsmateriel för strid. Det räknas som ett mycket offensivt vapen, för man inleder ofta krig genom att röja minor när man ska göra ett anfall. Därför har det denna höga klassificering. Sedan kan det också ha en humanitär användning, och det visar väl på dubbelheten i detta. Man måste se på dessa användningar. Tillbaka till det du säger, Max Andersson: Jag har upplevt att alla ledamöter i Exportkontrollrådet känner ansvar - just ett försök att se om detta gagnar en god utveckling i landet och i världen. Jag har aldrig sett någon skillnad på detta. När det gäller handelspolitiska hänsynstaganden undrar jag om det har skett någon förskjutning i den delen. Det är klart att själva grunden för en bedömning är att svensk industri får en förfrågan. Det är så att säga startpunkten i hela processen, så i den meningen börjar det hela där. Sedan är det naturligtvis många affärer som inte blir av, och många blir som sagt av långt senare. Någon särskild förändring i detta har jag dock inte sett under de här fyra åren och inte heller tidigare.

Anf. 138 Max Andersson (Mp)

Fru talman! Jag tror att vi kommer att få se en tydlig förändring i svensk vapenexportpolitik efter nästa val. Jag hoppas också att det kommer att bli en ny, blocköverskridande samsyn om en ny och förändrad, betydligt bättre, vapenexportpolitik. Jag har inte hört Göran Lennmarker argumentera för att Sverige ska exportera vapen till diktaturer. Jag har inte heller hört Göran Lennmarker argumentera för att vi ska exportera vapen till länder som grovt bryter mot de mänskliga rättigheterna. Inte heller har jag hört Göran Lennmarker argumentera för att vi ska exportera vapen till länder som är i krig. Det är dock ändå så Göran Lennmarker kommer att rösta i morgon. Jag välkomnar att Alliansens ledamöter förlorar valet och att ni kan sluta upp bakom att vi ska ha en ny utredning och ett betydligt striktare regelverk, även om det inte är så ni kommer att rösta i morgon.

Anf. 139 Göran Lennmarker (M)

Fru talman! Max Andersson pratade återigen om vapen. Var försiktiga med att använda det ordet! Vapen är en underavdelning till krigsmateriel för strid. Det man spontant uppfattar som vapen är något som kan döda i direkt mening, och "vapen" är ett begrepp man inte använder. Man använder "krigsmateriel för strid" plus "övrig krigsmateriel". Det råder en särskilt strikt prövning av stridsmateriel för strid, men när det gäller övrigt krigsmateriel kan det ibland av olika skäl sägas vara rimligt i en speciell situation. Det har nämligen ett gott syfte och ska leda till någonting bättre. Sveriges historia och världens historia säger att de vapen som kan förhindra krig och stoppa folkmord kan göra gott, medan de vapen som används för att starta krig och utöva folkmord och som ger utrymme för aggression ska stoppas. Det är så vi har resonerat själva. Det är så vi har gjort själva i Sverige genom åren när vi har sagt att vi ska ha ett försvar. Vi menar nämligen att det behövs för att nå de goda syftena. Det är det synsätt som också ligger bakom krigsmaterielexport. Vi har ingen dubbelmoral, utan vi försöker tillämpa det synsätt vi själva har.

Else-Marie Lindgren (Kd)

Anf. 140 Else-Marie Lindgren (Kd)

Fru talman! Sedan 2007 har den årliga skrivelse vi i dag debatterar varit föremål för just debatt. Till skillnad från under tidigare regeringar har exportkontrollen av krigsmateriel nu en större transparens. Vi kan läsa om den svenska exporten av små och lätta vapen och leasing. Vi kan läsa om svensk export av portabla luftvärnssystem och licenstillverkning av svenska vapen i utlandet. Det är alltså en väldigt utförlig beskrivning av produkter med dubbla användningsområden, och vi kan se en utförlig statistik om förhandsbesked och förfrågningar. Det finns en historia bakom att vi debatterar här i dag. Jag vill bara konstatera att Försvarsmaktens behov av materiel ytterst bestäms av krav på operativ förmåga i olika avseenden. Utvecklingen mot ett mer användbart försvar kräver en mer modern materiel som är kostnadseffektiv ur ett livscykelperspektiv. Ett medel för detta är att fortsätta stödja export av såväl försvarsprodukter som militär teknologi, även för civil tillämpning. Det är en viktig utgångspunkt att också godkänna export. Detta görs av Inspektionen för strategiska produkter, ISP, som har nämnts här. Den har regeringens uppdrag att handlägga dessa ärenden. Samtliga utförselärenden redovisas för Exportkontrollrådet, som också nämns här och som är ett rådgivande, parlamentariskt tillsatt råd. Fru talman! Därtill kan läggas att det numera ställs allt större krav på industrins egenkunskap om sina kunder och kontroll av hur dessa ska använda försålda produkter. Här spelar ISP en stor roll i dialogen med industrin, Fru talman! En stor del av exporten består av materiel för civil säkerhet. Det finns fastställda kriterier för hur exportärenden ska skötas. I bedömningen vägs alltid in icke-krigförande länder, regional stabilitet, mänskliga rättigheter och systematiska kränkningar. Vi kristdemokrater ser gärna att ett demokratikriterium kan införas. Men då måste vi också förhålla oss till: Vad är demokrati, och vad innebär det för olika delar och länder i världen? Fru talman! Kristdemokraterna ställer sig bakom det internationella samarbetet inom materiel- och logistikområdet. Detta gör vi för att finna gemensamma lösningar för vidmakthållande och gemensam anskaffning av beprövad materiel. Vi menar att det även krävs ett samarbete inom forskning och utveckling utifrån att Sverige har en världsledande roll inom många produktområden. Exportstödsmyndigheten, den nya myndighet som inrättas, har ett tydligt syfte att bli en samlad funktion för exportstöd och att ytterligare öka transparensen och öppenheten inom export. Fru talman! För framtiden menar Kristdemokraterna, och jag tror att det flesta delar vår uppfattning, att vi i Sverige ska ha materiel som är interoperabel, det vill säga användbar också internationellt och att den är tekniskt mogen, funktionssäker och tillgänglig, allt för säkerheten. Vi menar att oberoende kvalitetskontroller och revisioner avseende beslutsunderlag bör tillämpas på materielprojekt som medför stora och långsiktiga bindningar. Detta är nödvändigt för politisk handlingsfrihet. Vi anser också att när samarbete med andra länder ökar bör de finnas relevanta kriterier för import av materiel inom detta område och inte minst inom den privata sektorn. Vi kristdemokrater står också för restriktivitet när det gäller handel med vapen. Här vill jag särskilt lyfta fram handeln med små och lätta vapen som i dag utgör ett av de största hoten mot mänsklig säkerhet. Den okontrollerade spridningen av dessa vapen gör att 1 300 människor mister livet per dag i världen. FN antog 2001 ett handlingsprogram, men detta är inte tillräckligt. Regeringar, företag, enskilda organisationer och parlament står inför en stor utmaning att förfina verktygen för att stoppa flödet av vapen. Fru talman! Oppositionen föreslår i sin reservation en översyn av regelverket och en lagstiftning. Kristdemokraterna menar att det kan finnas anledning till det. Försvarsindustrin har förändrat sin inriktning mot mer civil säkerhet och det internationella samarbete som existerar i dag. Det kan krävas en översyn. Därmed säger inte vi att det ska vara ny lagstiftning. Fru talman! Jag vill avslutningsvis framhålla att vi i dag inte har någon svensk försvarsindustri, men vi har försvarsindustri i Sverige. Det är en stor skillnad mot tidigare. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 141 Hans Linde (V)

Fru talman! Det Else-Marie Lindgren säger i sitt anförande ligger i linje med hur det brukar låta från de borgerliga småpartierna när vi diskuterar de här frågorna. Det talas om demokrati, mänskliga rättigheter, samstämmighet, behov av ett demokratikriterium och att vi behöver reglera importen. Men så ser vi resultatet av fyra år med borgerlig politik där även Kristdemokraterna varit med och styrt. Under de fyra år Kristdemokraterna har suttit i den borgerliga regeringen har Sverige exporterat vapen för 46 235 000 000 kronor. Ingen svensk regering har såvitt jag känner till exporterat så mycket vapen. Det är en ökning med 37 procent under den tid som Else-Marie Lindgren utgjort regeringsunderlag. Frågan blir så klart: Är Else-Marie Lindgren nöjd med den utvecklingen? Jag har en andra fråga till Else-Marie Lindgren. Hon säger att hon och Kristdemokraterna vill ha ett demokratikriterium men att detta behöver utredas. Det är exakt det som vi från den rödgröna oppositionen i dag säger. Vi ser ett behov av ett demokratikriterium som utesluter export till diktaturer. Men vi behöver också en utredning för att kunna presentera en sådan lagstiftning, eftersom det finns gränsdragningsproblem. Vi behöver fundera och titta i en utredning på hur det praktiskt ska genomföras. Det exakt det som vi i dag har presenterat från de tre rödgröna partierna. Ändå väljer Else-Marie Lindgren att nu yrka bifall till majoritetens förslag och avslag på vårt förslag. Jag måste därför ändå fråga Kristdemokraternas representant i den här debatten: Varför väljer ni att rösta för en politik som ni egentligen inte stöder och rösta emot en lång rad förslag som ni står bakom?

Else-Marie Lindgren (Kd)

Anf. 142 Else-Marie Lindgren (Kd)

Fru talman! Jag återkommer till den debatt som Göran Lennmarker hade här tidigare i dag. Vad är vapen, och vad är krigsmateriel? Vi kristdemokrater tycker att vi ska ha en restriktiv vapenhandel. Jag riktade särskilt in mig på spridningen av små och lätta vapen. Jag har inte i dag hört någon av er i oppositionen över huvud taget tala om det. Det är det stora problemet i världen i dag och framför allt hur mycket det ökar. När det gäller export vill jag åter lyfta fram, som jag också gjorde i mitt anförande, att det mycket handlar om civil säkerhet. Det är på den delen som exporten ökar. Hans Linde vill nu låta påskina att det bara handlar om vapen. Det är ett felaktigt och överdrivet påstående, och det vet Hans Linde mycket väl om.

Anf. 143 Hans Linde (V)

Fru talman! Jag ställde två konkreta frågor till Else-Marie Lindgren. Jag fick inte svar på någon av dem, så jag upprepar dem igen. Först och främst: Är Else-Marie Lindgren och Kristdemokraterna nöjda med den utveckling som varit när det gäller svensk krigsmateriel under den gångna fyra åren när de varit ansvariga i regeringsställning? Den andra frågan gäller att Kristdemokraterna väljer att rösta emot en lång rad förslag som man egentligen stöder. Jag måste ändå reagera när Else-Marie Lindgren här säger att Kristdemokraterna är för en restriktiv vapenhandel. Samtidigt har Kristdemokraterna i regeringsställning varit med om att sätta nytt svenskt rekord i vapenhandel. Aldrig förr har vapenhandeln i Sverige varit så hög som den är i dag. Här försöker man blanda bort korten och säga att vapen och krigsmateriel inte är samma sak. Det finns saker som ligger under begreppet krigsmateriel. Det är helt sant, Else-Marie Lindgren. Men man måste fortfarande se att inom vapenhandeln som ökat så kraftigt de senaste åren under den borgerliga regeringen finns också konkreta vapen. Det är vapen som kan användas i strid, för att förtrycka befolkningen eller användas i väpnade konflikter. Försök inte att låtsas i den här debatten att svensk vapenexport handlar om att vi bara ska exportera minröjningsutrustning eller olika typer av utrustning som man använder vid humanitära katastrofer eller för att bekämpa trafficking. Visst finns det också där. Men inom ramen för den vapenhandel som har slagit svenskt rekord under Kristdemokraternas tid vid makten finns också en lång rad olika typer av krigsmaterielutrustning som kan användas i strid i länder för att förtrycka sin egen befolkning. Jag ställde två frågor och har nu upprepat dem. Jag hoppas att jag får svar på mina två frågor av Else-Marie Lindgren.

Else-Marie Lindgren (Kd)

Anf. 144 Else-Marie Lindgren (Kd)

Fru talman! Man kan fundera på vem det är som blandar bort korten. Jag tror att de åhörare som hör detta har förståelse för hur det är. Vi talar från regeringens och den borgerliga majoritetens sida om krigsmateriel i ett vidare begrepp än vad Hans Linde över huvud taget kan föreställa sig i sin värld. Han ser bara k-pistar och kanske också lite annat, men vi ser det på ett helt annat sätt. Jag tror att det är väldigt viktigt att inte föra svenska folket bakom ljuset, som Hans Linde ändå gör. Jag tycker att det ska finnas en moralisk skyldighet att också kunna se vad exporten handlar om. Det kan vi tydligt göra i den skrivelse som vi i dag debatterar. Det är oerhört viktigt att vi inte ser en fara i detta och målar upp det som att Sverige skulle vara en krigsnation av stora mått. Sverige är inte det. Vi är ett fredsälskande folk, och vi finns där för att också bevara freden med de medel som vi har. Jag vill också uttrycka att det i den borgerliga majoriteten finns en stor enighet. Det har vi uttryckt tidigare. Er reservation andas mycket av socialdemokrati. Det finns inga större skillnader mellan oss. Nej, skillnaden ligger i Vänsterpartiet, för Hans Linde stod här uppe för en liten stund sedan och sade att han ville ha en värld utan vapen. Varför ska ni ha en exportlagstiftning om vapen när ni inte ens vill ha vapen? Samma sak gäller faktiskt Miljöpartiet.

Anf. 145 Ewa Björling (M)

Fru talman! Sverige är ett föregångsland inom många områden. Det gäller även arbetet med frågor som rör exportkontroll och icke-spridning. Ibland tror jag att vi tenderar att ta vissa saker för givna. Vi glömmer bort hur snabbt utvecklingen har gått och hur väl vi ofta står oss i en internationell jämförelse. Dagens debatt i kammaren är ett exempel på just detta. För i år fyller den skrivelse vars innehåll vi är här för att diskutera 25 år. Ända sedan 1985 har den svenska regeringen, oavsett politisk färg, på ett öppet sätt redovisat det gångna årets aktiviteter på exportkontrollområdet. Det här är viktigt, inte minst eftersom en större öppenhet och en mer välunderbyggd debatt bidrar till en bättre förankring och ett större förtroende för det sätt på vilket vi valt att arbeta med de här viktiga frågorna. Under den nuvarande mandatperioden har just transparensen, öppenheten och överskådligheten dessutom ökat påtagligt. Informationen som redovisas för riksdagen är sedan 2006 mer specificerad och behandlar ett antal områden mer ingående. När det gäller försvarsmateriel omfattar den numera även leasing och upplåtelsen av tillverkningsrätter utanför Sverige. Den speglar också på ett utförligare sätt kontrollen av produkter med dubbla användningsområden. Vi kan ha olika uppfattningar om vissa nog så viktiga inslag inom exportkontrollen i Sverige, men för en utomstående betraktare måste det ändå vara påtagligt att det finns, och länge har funnits, en bred enighet kring de stora och viktiga dragen. Det finns en bred samstämmighet, inte bara kring betydelsen av transparens och öppenhet, utan även när det gäller vikten av en restriktiv och ansvarsfull tillståndsprövning, en prövning som tar sin utgångspunkt i Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska intressen. Respekten för de mänskliga rättigheterna är ett centralt villkor för export. Tillstånd bör inte ges för utförsel av krigsmateriel till stater där det förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter eller där det råder väpnad konflikt. Det här är och ska vara centrala element som vägs in i tillståndsprövningen. En annan faktor att beakta är om den hållbara utvecklingen i ett mottagarland riskerar att allvarligt hindras, och i tillståndsprövningen ska alla betydelsefulla omständigheter vägas in i en helhetsbedömning. Då olika faktorer ska vägas samman kan vissa saker tala för att en viss export ska tillåtas och andra emot. Därför är det bra att vi har utformat vårt system på det sätt som vi har gjort med den självständiga myndigheten Inspektionen för strategiska produkter, ISP, som fått till uppgift att utifrån vår lagstiftning, våra riktlinjer och EU:s gemensamma ståndpunkt svara för tillståndsprövningen och de enskilda besluten. Möjligheten för ISP att rådgöra med Exportkontrollrådet, där samtliga i riksdagen representerade partier finns med, är ytterligare en styrka i vårt system. Det bidrar till den parlamentariska förankringen och innebär en insyn i tillståndsprövningen som få andra länder kan mäta sig med. Slutligen vill jag även nämna att vi dessutom valt att dela upp regeringens ansvar mellan statsråden. Som ni vet ansvarar jag själv för lagstiftningen och myndigheten ISP, medan utrikesministern ansvarar för enskilda ärenden som överlämnas till regeringen för prövning. Fru talman! För en tid sedan presenterades en undersökning som visade på ett förhållandevis starkt motstånd mot att Sverige exporterar försvarsmateriel. Något år tidigare kom å andra sidan en annan undersökning som visade på ett starkt stöd för att Sverige även i framtiden ska ha en stark försvarsindustri. Hur kan det vara möjligt att vi inom en så kort tidsperiod fått se så fundamentalt olika resultat? Kanske är det så att skillnaden mellan de bägge undersökningarna ligger i hur frågorna ställts, i vilket sammanhang och med hjälp av vilket ordval. Min slutsats är att vi som tror att det finns ett stort värde i att Sverige även i framtiden har en framgångsrik och teknikdrivande försvarsindustri måste bli ännu bättre på att teckna en fullständig och korrekt bild av verkligheten. Vi måste berätta att Sverige valt att tillåta export av försvarsmateriel mot bakgrund av att det stärker Sveriges långsiktiga utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska intressen, att vi gjort det därför att det gör Sverige mer intressant och kapabelt att delta i internationella samarbeten samtidigt som det bidrar till att vi kan upprätthålla en tekniknivå som är internationellt konkurrenskraftig. Sedan har vi det där med ordval. Vår lagstiftning använder ett lite ålderdomligt språk och talar om krigsmateriel även när vi menar skyddande fordon, radarutrustningar och simulatorer. Det kan tyckas som en bagatell, men jag tror inte att det är någonting som ska förringas i sammanhanget. Vi har en uppdelning mellan krigsmateriel för strid - det är alltså de produkter som de flesta av oss vanligtvis tänker på som just vapen, det vill säga produkter med förstörelsebringande verkan - och övrig krigsmateriel, produkter som fram till 1993 exporterades som normala civila handelsvaror, exempelvis skyddsmateriel och övningsutrustning. Det är lätt, näst intill tacksamt för vissa, framstår det som ibland, att hemfalla till förenklingar och snäva resonemang där en mindre del av helheten tas till intäkt för att hela systemet är fel. Debatten om exporten av försvarsmateriel bär ibland den prägeln. Tanken på en värld utan brott, krig, konflikter och övergrepp må vara nog så lockande och värd att sträva efter, men den visionen speglas inte i den verklighet vi lever i. Lika lite som vi bör kapitulera inför brottsligheten och lägga ned polisen bör vi därför foga oss i förekomsten av pirater, terrorister och förtryck, tycker jag. Vi behöver bra verktyg för att kunna möta dessa hot. Inom den överskådliga framtiden kommer försvarsmateriel därför att behövas. Fru talman! Ibland kan det framstå som - i alla fall är det inte en helt ovanlig bild i medierna - att Sveriges export av försvarsmateriel primärt går till omdiskuterade länder. Så är det inte. Årets exportstatistik talar ett väldigt tydligt språk. En överväldigande del av exporten, runt två tredjedelar, gick 2009, precis som de senaste åren, till EU:s medlemsstater, till Norge och till Schweiz samt till ett begränsat antal väletablerade samarbetsländer som Sydafrika, USA, Kanada, Australien och Sydkorea. Vi kan titta på exporten av krigsmateriel för strid, de produkter som de flesta av oss tänker på när vi pratar om vapen. Den gick nästan helt uteslutande till dessa länder. 95 procent rör det sig om. Hela 67 procent av exporten gick till höginkomstländer, resten till medelinkomstländer. Ingen export skedde till det som Världsbanken betecknar som låginkomstländer. Företagen i försvars- och säkerhetsbranschen har omkring 30 000 anställda. Om man inräknar underleverantörer handlar det uppskattningsvis om ca 100 000 anställda som i olika omfattning är engagerade i försvars- och säkerhetsbranschen. Försvarsindustrin är också viktig för civil teknisk utveckling. Några exempel på civila tillämpningar som följt av ursprungligen militär teknik kan nämnas: den breda flygkompetens som tillvaratagits för utveckling av civila flygplan under årens lopp radarteknik som legat till grund för utvecklingen av den nya telekommunikationstekniken biltullssystem baserat på svensk teknik. Fru talman! Att jag beskriver Sverige som ett föregångsland betyder inte att jag inte ser utrymme för förbättringar. Ett av de mest effektiva sätten att bidra till sådana är genom ett starkt internationellt engagemang. För även om vi bör sträva efter att bli ännu bättre här hemma är det antagligen genom att påverka andra länder med en helt annan syn på exportkontroll och icke-spridning som vi kan göra den största skillnaden. Därför är det arbete som bedrivs inom EU, inom FN och inom de olika exportkontrollregimerna så viktigt och så prioriterat för regeringen. Det är därför som vi har lagt så stor kraft på att vara pådrivande i den FN-process som pågår med målsättningen att nå fram till en internationell uppgörelse om ett globalt folkrättsligt bindande vapenhandelsfördrag, ett Arms Trade Treaty. Här har vi också gjort tydliga framsteg under förra året, vilket är mycket glädjande. Även inom EU pågår ständiga ansträngningar för att förbättra exportkontrollen, inte minst som ett verktyg för att förhindra spridning av massförstörelsevapen. Det här har nyligen utmynnat i en proposition om förstärkning av lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden. Regeringen välkomnar givetvis att även EU:s uppförandekod om vapenexport kunde antas som gemensam ståndpunkt i slutet av 2008. Den gemensamma ståndpunkten ger medlemsländerna förutsättningar för mer likartad tillämpning av den nationella lagstiftningen på området. Inom ramarna för EU-samarbetet bedriver vi även en uppsökande verksamhet, så kallad outreach för att i samarbete med andra länder bistå dem med att etablera noggrann exportkontroll. Sverige har varit väldigt aktivt i det här arbetet, inte minst under vårt ordförandeskap i höstas. Det är i det här sammanhanget viktigt att skilja mellan å ena sidan illegal eller okontrollerad överföring av vapen och å andra sidan legitim handel. Alla stater har rätt till självförsvar. Det slås bland annat fast i FN-stadgan. Möjligheten att delta i fredsbevarande operation och ansvaret för att värna sitt territorium och sitt luftrum från pirater, terrorister och andra kränkningar är även det viktigt. Fru talman! Mot bakgrund av vår restriktiva och ansvarsfulla exportkontroll är det glädjande att det går bra för en så kunskapsintensiv och forskningsinriktad bransch som säkerhets- och försvarsindustrin. Det bidrar både till svenska arbetstillfällen och till säkerhet och stabilitet här hemma såväl som på många håll runt om i världen. Det är något som vi bör vara stolta över, precis som det system vi tillsammans byggt upp för kontroll och tillståndsgivning och det arbete vi nu utför för att hindra spridning av massförstörelsevapen.

Anf. 146 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! 2005 presenterade den så kallade Krututredningen sitt slutbetänkande. Sedan dess har ungefär fem år gått. Min fråga till statsrådet Björling är: Varför har den här nuvarande borgerliga regeringen inte presenterat något förslag till en ny, samlad lagstiftning för både import och export av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden?

Anf. 147 Ewa Björling (M)

Fru talman! Först och främst vill jag nämna att när det gäller Krututredningen hade Socialdemokraterna tolv år på sig att modernisera denna lagstiftning och misslyckades. Under det sista året fanns det i alla fall en färdig utredning, Krut, som också i stort sett adresserade samtliga de saker som nu har tagits upp här i dag och som De rödgröna vill att en ny utredning ska titta på. Därtill är det här frågeområdet väldigt komplext, och det sker mycket under tiden. Vi har inte obegränsade personalresurser. Vi har haft ett EU-ordförandeskap, och vi har valt att lägga den största energin på det. Internationellt är det många andra processer som griper in i den här Krutmaterien. Vi har också sett att samtidigt som vi arbetar med de svåra frågor som utredningen har tagit upp där vi bland annat har lagt fram ett nytt avgiftssystem har det hänt väldigt mycket inom EU och inom FN. Jag syftar främst på ICT-direktivet och FN-förhandlingarna som jag nämnde och som ska inleda Arms Trade Treaty. Det är också någon av de delfrågor som Krututredningen tog upp. Men det handlar också om reglering av tekniskt bistånd på försvarsmaterielområdet, och det handlar om importreglering. Jag kommer fortsatt att titta närmare på detta, men jag vill också poängtera att vi har en väl fungerande lagstiftning i dag. Men naturligtvis behöver den anpassas i takt med tiden tillsammans med EU och FN.

Anf. 148 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Ewa Björling pekar på det som håller på att hända just nu i omvärlden, den värld vi är en del av, med en lång rad mestadels positiva processer. Jag tror att det skulle vara värdefullt för den svenska regeringen, alldeles oavsett vad den har för politisk sammansättning, om vi hade haft en ny lagstiftning på plats och framför allt, vilket hade föregått en sådan lagstiftning, en bred parlamentarisk diskussion och ett arbete med att ta fram en lagstiftning. Det skulle naturligtvis vara fruktbart och en viktig inspirationskälla för vilken regering som helst i det här landet till hur man ska agera i de här internationella arbetena som pågår. Därför är det lite tråkigt, kan jag tycka, att regeringen har känt sig tvungen att prioritera andra saker. Det är så jag tolkar statsrådet här när hon pekar på EU-ordförandeskap och andra naturligtvis viktiga åtaganden under den här mandatperioden. Som statsrådet säger kom man inte till alldeles tomt bord när man tog över i september-oktober 2006. Tolv års socialdemokratiskt arbete fanns sedan innan, vilket statsrådet pekade på, liksom Krututredningen som hade legat klar i ett år. Borde man ändå inte ha prioriterat detta och framför allt klarat av att lägga fram en ny krigsmateriellagstiftning under de här fyra åren?

Anf. 149 Ewa Björling (M)

Fru talman! Delar har vi, precis som jag tog upp här, förändrat, också med nytt avgiftssystem för ISP. Under tiden har det också hänt mycket inom EU och inom FN, och det är naturligtvis också lagstiftning som Sverige anpassar sig till. Jag tänkte gå in lite grann på det som Kenneth G Forslund sade i sin första replik och som jag inte hann besvara då. Frågan handlade ju också om import. Försvarsmaktens import har inte bedömts kräva tillstånd från annan svensk myndighet. När det gäller privatpersoner som importerar skjutvapen regleras detta i vapenlagen. Krututredningen kom på sin tid fram till att privatimport av annan krigsmateriel än handeldvapen då inte utgjorde något större samhällsproblem men konstaterade också att det kunde finnas anledning att genom reglering begränsa denna och se till att tillstånd bara lämnas till seriösa företag och personer. Frågan om en bredare importreglering kommer också sannolikt att aktualiseras i förhandlingarna om ett internationellt vapenhandelsfördrag, Arms Trade Treaty. Det är alltså möjligt att vi får anledning att återkomma till den, men vilken omfattning som en eventuell importreglering i så fall ska ha är något som kommer att studeras och beredas noggrant, därför att det här är väldigt viktiga frågor. Jag vill återigen säga att jag är väldigt glad över att vi har haft en bred samsyn och en lagstiftning som fungerar väl i dag.

Anf. 150 Hans Linde (V)

Fru talman! Inledningsvis vill jag tacka handelsminister Ewa Björling för att hon kommer till den här debatten. Jag uppskattar det, måste jag erkänna. Sedan måste jag säga att när man lyssnar på Ewa Björling blir det tydligt att skillnaden i den här kammaren inte bara handlar om politik utan också om hur man beskriver verkligheten. När jag lyssnar på Ewa Björling imponeras jag av nyspråket som används. Jag tror att Storebror i George Orwells 1984 också hade imponerats. På samma sätt som han beskrev fred som krig och så vidare säger Ewa Björling här att Sverige är ett föregångsland när det gäller krigsmaterielexport. Visst är vi det! Vi är en av världens tio största exportörer i dag. Om man räknar krigsmaterielexport per capita är vi en av de absolut största exportörerna. Ewa Björling säger att nästan 95 procent av den svenska krigsmaterielexporten går till hög- och medelinkomsttagarländer, och bilden målas upp att exporten nästan uteslutande går till Västeuropa. Men tittar man i den skrivelse som regeringen nu har levererat ser man att den tredje största mottagaren av svensk krigsmateriel är Pakistan. Jag skulle inte beskriva Pakistan som en västlig demokrati eller för den delen ett höginkomsttagarland. Sedan säger Ewa Björling, och jag tycker att det här nästan tar priset när det gäller nyspråk, att vi ska exportera vapen för att bekämpa förtryck. Vi ska bekämpa förtryck genom svensk vapenexport. Samtidigt ser vi i den skrivelse som regeringen lämnat på vårt bord att man just exporterar till en lång rad stater som måste beskrivas som just förtryckarstater. Det är länder som Kazakstan, Brunei, Singapore, Pakistan, som jag nämnde tidigare, Bahrain, Saudiarabien, Tunisien, Egypten och Förenade Arabemiraten. Ewa Björling, handelsminister i Sverige, sade också att hon kände stolthet över denna vapenexport. Jag måste fråga om det bara var tungan som slant eller om det verkligen är så. Känner handelsminister Ewa Björling verkligen stolthet över svensk vapenexport till länder som Kazakstan, Brunei, Singapore, Bahrain, Saudiarabien, Tunisien, Egypten och Förenade Arabemiraten?

Anf. 151 Ewa Björling (M)

Fru talman! Det är glädjande att höra att Hans Linde tycker att det är trevligt att jag är här i dag. Jag hade tyvärr inte möjlighet till det förra året, för jag var bortrest då. Det stämmer att vår vapenexport har ökat. Den ökade med 7 procent förra året. Jag vill ändå säga att jag mot bakgrund av den strikta exportkontroll som vi har välkomnar en ökande export. Vi visar att det går att kombinera en ansvarsfull exportkontroll med en framgångsrik försvarsindustri. Det är högteknologiska system som svarar för allt större del av den här exporten. Det befäster också den svenska försvarsindustrins ställning som en attraktiv partner i internationella sammanhang. Jag vill också säga att försvarsindustrin är viktig för civil teknisk utveckling. Jag gav också några exempel på det i mitt anförande. Det är många gånger så att den teknik som ursprungligen har varit militär på väldigt många sätt har visat sig användbar också för civila tillämpningar. Ett väldigt tydligt exempel är just telekommunikationstekniken. En ökning med knappt 7 procent kan knappast beskrivas som dramatisk. Det hör till bilden att försvarsexporten inte på samma sätt som den övriga exporten är konjunkturkänslig, som vi såg under finanskrisen 2009 då vår övriga export gick ned drastiskt. Just när det gäller försvarsexporten handlar det också om mycket mer långsiktiga åtaganden. Den har därav inte påverkats lika mycket av nedgången i världsekonomin. Krigsmaterielexportens andel av Sveriges totala export ökade 2009 från 1,06 procent till 1,36 procent.

Anf. 152 Hans Linde (V)

Fru talman! Jag tror att om handelsminister Ewa Björling hade läst hela den rödgröna överenskommelse som vi presenterade i Sälen när det gäller vapenexport men också försvars- och säkerhetspolitik hade hon märkt att vi är väldigt tydliga från De rödgröna med att vi också tycker att det är viktigt att vi har en svensk försvarsindustri. Jag har besökt flera av de här industrierna, bland annat i Örnsköldsvik, och tittat på deras verksamhet. Jag har mycket svårt att se hur de företag som vi har i Sverige i dag skulle vara beroende av export till länder som Brunei, Singapore, Bahrain, Saudiarabien, Tunisien, Egypten och Förenade arabemiraten för att kunna producera krigsmateriel och försvarsindustriprodukter till den svenska marknaden, det svenska försvaret. Däremot ser jag ju att exporten till Brunei och de andra länderna skadar vår utrikespolitiska trovärdighet. Hur ska Ewa Björlings chef Carl Bildt med trovärdighet kunna prata om fred, nedrustning, folkrätt och demokrati samtidigt som han och den borgerliga regeringen är med och beväpnar några av vår tids värsta förtryckarregimer? I början av den här mandatperioden brukade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin från den här talarstolen säga att gör man som man har gjort så blir det som det blev. Det tycker jag är en ganska god beskrivning av den förda politiken när det gäller krigsmaterielexport. Man har passivt i fyra år bevittnat hur en omodern och föråldrad lagstiftning har kunnat urholkas och omtolkas. Och vi har sett resultatet. På hela den här mandatperioden har vapenexporten ökat med 37 procent. Jag tycker att det är en dramatisk siffra. Aldrig någonsin i svensk historia har någon regering exporterat så mycket vapen som Ewa Björling har lyckats med under sin tid vid makten. Vi har nu från De rödgrönas sida lämnat ett tydligt besked, inte bara i den här kammaren utan också till svenska folket. Jag tycker att det är viktigt, för valet den 19 september handlar också om vilken politik för krigsmaterielexport vi ska ha. Vårt besked har varit tydligt. Vi kommer att ta fram en ny utredning för att nästa mandatperiod presentera en ny lagstiftning. Vad är den borgerliga regeringens besked till väljarna inför nästa mandatperiod?

Anf. 153 Ewa Björling (M)

Fru talman! Det var väldigt många frågor från Hans Linde så jag försöker att besvara dem generellt. Hur ser det ut när vi exporterar till den typ av länder som Hans Linde räknade upp väldigt många av? Det är återigen så att i varje enskilt fall gör Inspektionen för strategiska produkter en omfattande prövning av alla relevanta faktorer, svensk lagstiftning, gällande riktlinjer och EU:s uppförandekod. Jag tycker själv inte heller att vi ska sälja allt till alla. Vi ska vara restriktiva, vilket jag också anser att vi är. Men vi måste också se att det i praktiken är ganska stor skillnad mellan att sälja radarsystem, simulatorer och lastbilar å ena sidan och pansarbrytande skott och kanoner å andra sidan. Jag tycker att det är bra att vi har en lagstiftning som också gör det möjligt att väga in den typen av faktorer. Det är ingen slump att så mycket som 95 procent av exporten av det som många antagligen tänker på som krigsmateriel också går till traditionella samarbetsländer. Beträffande de största köparländerna i Asien, det vill säga Indien, Pakistan och Singapore, handlar det till stor del om följdleveranser av tidigare beställt materiel. Det är också så att ISP har väldigt små möjligheter att stoppa försäljning av till exempel reservdelar och tillbehör till redan exporterade system. Givet att det inte finns några direkt hindrande skäl, och det vet både Hans Linde och jag att det handlar om sanktioner, är lagstiftningen väldigt tydlig med att detta ska tillåtas. Naturligtvis beror det på att man också vill kunna se att Sverige är en stabil och pålitlig partner, någonting som är av stor strategisk vikt. Just när det gäller Pakistan ligger inte ansvaret för enskilda ärenden på mitt bord, men jag kan ändå konstatera att några nya affärer med landet inte har beviljats under 2008 och 2009 men att vi uppfyller tidigare ingångna avtal.

Anf. 154 Max Andersson (Mp)

Fru talman! När man lyssnar på handelsministern låter det nästan som om den svenska vapenexporten inte består av vapen i någon större utsträckning. Handelsministern sade bland annat att majoriteten av vår vapenexport är övrig krigsmateriel. Enligt mina anteckningar inför den här debatten är 54 procent av den svenska vapenexporten krigsmateriel för strid, det vill säga en majoritet. Handelsministern sade också att vi inte exporterar krigsmateriel till låginkomstländer. Hon var noga med att skjuta in den lilla bisatsen "enligt Världsbankens definition". Sanningen är dock att en fjärdedel av den krigsmateriel som Sveriges exporterar går till fattiga utvecklingsländer. Egypten, Thailand, Indonesien, Ukraina, Indien, Jordanien och Pakistan är inga rika länder. De är fattiga utvecklingsländer. Om man väljer statistiken på rätt sätt kan man få den bild man vill ge, men det ändrar inte verkligheten.

Anf. 155 Ewa Björling (M)

Fru talman! Jag tycker att det är väldigt intressant att se De rödgröna här i dag. Vi har haft en mycket god samsyn med Socialdemokraterna som också har varit ansvarstagande när det handlat om export av övrig krigsmateriel. Vi har haft en samsyn under väldigt många år. Det är också den typen av frågor som Kenneth G Forslund väljer att ställa. Sedan har vi Vänsterpartiet och Miljöpartiet som i stället radar upp ett antal länder och inte riktigt, tycker jag, håller frågorna på den nivå som det här handlar om. Det handlar ju om lagstiftningen. Det handlar om hur det såg ut 2009. Om De rödgröna nu går ut och säger att man vill ha en ny översyn, att man vill komma med ett förslag till ny lagstiftning tycker jag att det är väldigt viktigt att det också är inom de ramarna man väljer att diskutera. Jag måste också få säga att det spontant inte känns som någon överdrivet förtroendeingivande bas för att ta fram en ny lagstiftning med två partier som i grunden motsätter sig all export av försvarsmateriel. Miljöpartiet gick till och med så långt i kammaren för bara något år sedan att man jämförde exporten av försvarsmateriel med att sälja knark på Sergels torg. Det här är tragiskt och synd. Socialdemokraterna har verkligen varit ansvarstagande och pragmatiska. Nu känns det som att vi har en ny politik från De rödgröna som jag inte tror gagnar svensk försvarsindustri. Det är också tråkigt om vi inte kan ha den samsynen i så viktiga frågor.

Anf. 156 Max Andersson (Mp)

Fru talman! Jag tänkte bredda diskussionen ytterligare. Jag tycker att handelsministern i dag i debatten har haft ett systemförsvarande perspektiv. Hon har lyft fram att det inte är deras fel. Socialdemokraterna var med om att fastställa regelverket. Regeringen har inte haft tid att göra några ändringar, men om det behövs någonting kanske de gör det sedan. Handelsministern säger att hon för närvarande är stolt över exporten. Jag hörde inte att hon förnekade att hon är stolt över att krigsmateriel för strid exporteras till länder som Saudiarabien. Det system vi har nu och som vi har haft sedan 1996 överlämnar en stor del av kontrollen till Inspektionen för strategiska produkter. Hon har flyttat bort de svåra avvägningarna från direkt politisk kontroll. ISP ska i frågor av särskild vikt kunna fråga politikerna. Av 10 000 ärenden sedan 1996 till 2004 överlämnades endast 15 ärenden till regeringen att uttala sig om. Man fattade beslut om kontroversiella frågor, till exempel vapenexport till Indien och krigsmaterielexport till USA och Storbritannien under Irakkriget. Där brydde man sig inte om att fråga regeringen utan fattade beslut själva. Vi i Miljöpartiet vill att politiker ska ta ansvar för politiken. Man ska inte gömma sig bakom en myndighet.