Straffrättsliga frågor

Anf. 1 Kerstin Andersson (S)

Fru talman! Under den allmänna motionstiden år 2006 har det väckts 65 motionsyrkanden som rör de straffrättsliga frågorna, varav flera är mycket angelägna och välmotiverade. Vi socialdemokrater står bakom våra sju reservationer, men för att vinna tid vid voteringen väljer jag att yrka bifall till reservationerna 7, 8 och 17. Fru talman! Vi socialdemokrater har visat att det har varit viktigt med handlingskraft såväl mot brottsligheten som mot brottens orsaker. Därför har vi, under den förra socialdemokratiska regeringen, satsat stora resurser både på förstärkningar i välfärden och på förstärkningar i rättsväsendet. I dag har vi flest poliser i Norden, även per invånare. Polisen har fått effektiva verktyg för att utföra sitt jobb. Ett exempel är DNA-tekniken i brottsutredningarna som nära nog är revolutionerande i polisarbetet. Ett annat exempel är den framgång som vi nådde i EU om att säkerställa att trafikdatainformation sparas även framöver. Men det var inte utan kamp socialdemokratin fick igenom sina förslag. Borgerliga partier var inte så sällan emot reformer. Till den borgerliga regeringen lämnade vi över en rad utredningar som satts i gång och som innebär ytterligare steg mot att bekämpa brottslighet och förstärka tryggheten för dem som drabbas av våld och andra brott. Tryggheten är kanske den viktigaste frågan för människan. Tryggheten omfattar allt från att kunna ha en ekonomi som gör att man klarar sig och sin familj till att ha tillgång till hälso- och sjukvård och ett skydd mot våld. Rättsväsendet är en viktig del av vårt välfärdssamhälle. Den viktigaste och mest grundläggande rättspolitiska frågan gäller människors tilltro till och förtroende för rättsväsendet. Det handlar om att människor känner att det finns en rättssäkerhet, att det finns en rättstrygghet i vårt demokratiska samhälle och att det finns tydliga signaler om vilka normer och spelregler som gäller. Vi har därför ett mycket viktigt uppdrag som riksdagsledamöter när vi stiftar lagar. De ska vara förutsägbara, proportionella och välgrundade. Och då krävs beredningar och utredningar. När vi socialdemokrater hade makten genomfördes många nya lagstiftningar, och många utredningar gjordes innan dessa lagstiftningar nådde riksdagens bord. Med regeringserfarenhet var vi, och är vi, väl medvetna om att det alltid krävs ett gediget, noggrant förarbete. Samtidigt är det viktigt att visa handling, att kunna gå från ord till handling. Kravet på noggrannhet har ofta ifrågasatts av företrädare för de borgerliga vid tidigare debatter i kammaren. Ibland har tonen varit smått ironiserande mot oss socialdemokrater med påståenden som "ni bara utreder och utreder" eller "vi behöver inte avvakta ytterligare". Känns det igen? Därför är det något förvånande att nu läsa majoritetens text i betänkandet där den moderatledda alliansen i justitieutskottet väljer att avstyrka samtliga våra reservationer just med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete. Varför? Nu har ni ju chansen till en offensiv politik. I stället väljer ni att hänvisa vidare. Ja, nu väljer ni att gå i våra fotspår, i varje fall inom det rättsliga området, nu när ni har chansen att sätta era egna fotavtryck när det gäller så många viktiga frågor som vi tar upp. Det gäller bland annat reservation 8 om barnpornografi. Fru talman! Den nya tekniken har skapat nya möjligheter att begå brott. Barnpornografi är i dag en brottslighet som i allt väsentligt är relaterad till Internet, där bilder sprids, överlåts och görs tillgängliga. Detta avskyvärda brott måste på alla sätt stoppas. Bortom all tolerans kränks och utsätts barn för fruktansvärda övergrepp, även om vi vet att det i dag görs ett fantastiskt jobb i samverkan, både internationellt och nationellt och regionalt, för att sätta stopp för detta. Att rikskriminalens barnpornografigrupp nu förstärks med poliser från landets polismyndigheter som utbildas till utredare är mycket positivt. Bra är också att Rikskriminalpolisen fortsatt har ansvar för identifiering av brottsoffer, underrättelseverksamhet och de internationella kontakterna. Men det krävs insatser från flera håll för att stoppa barnpornografibrotten. Därför måste också lagstiftningen vara glasklar vad gäller synen på detta brott. Vi menar att lagstiftningen mot barnpornografi måste skärpas när det gäller ansvaret för dem som producerar pornografin så att straffansvaret för den som skildrar barn i pornografisk bild kommer att omfatta exploatering av alla barn under 18 år. Omständigheterna kring eller framställningen av den pornografiska produkten ska därför inte ha någon betydelse för om det rör sig om barnpornografi eller inte i de fall som det visar sig att barnet på bilden eller bilderna är under 18 år. Enligt FN:s barnkonvention är barn personer under 18 år. Det får inte vara så att man ska kunna tolka lagstiftningen om när barn utsätts för detta. Man är ett barn om man är 13 år och välutvecklad. Man må vara tidig i sin utveckling på utsidan, men inombords är 13-åringen fortfarande ett barn. Som lagstiftningen ser ut i dag är det alltför enkelt att påstå att man inte kände till att det var ett barn. För ett år sedan tillkännagav riksdagen, med borgerligheten i spetsen, att regeringen snarast skulle återkomma med ett lagförslag liknande det i vår reservation. Nu avstyrker man vår reservation och hänvisar till pågående utredning. Har man ändrat sig? Vart tog er handlingskraft vägen? Fru talman! Tekniken och Internetanvändandet har också kommit in i våra barns och ungdomars rum. Ungdomars rum har blivit ett samhälle i samhället. Rätt använt är Internet både lärorikt och utvecklande för barn och ungdomar. Fel använt blir Internet ett forum för inskränkthet, rasism, hot och mobbning. På Internet saknas det närpoliser och många gånger även vuxna som bryr sig om vad som händer i kommunikationen via chatt och bloggning. En särskilt allvarlig företeelse på Internet är alla de sexinviter från vuxna män som sköljer över ungdomar och främst flickor så fort de loggar in på ungdomssajter. Tusentals män söker kontakt med minderåriga på nätet i syfte att någon form av sexuell aktivitet ska äga rum. Den inledande kontakten tas ofta för att bygga upp ett förtroende i förhållande till barnet. Kontakten utvecklas, och till slut kan det leda till att man ser till att man får träffa barnet, och barnet riskerar att utsättas för sexuella övergrepp. Men kontakten kan också leda till att den vuxna förmår barnet att visa sin kropp genom en webbkamera eller på annat sätt sända bilder av sig själv, ibland mot betalning, till exempel påfyllning via Internet av kontantkort till mobiltelefon. Grooming är ett faktum, och det är detta vår reservation 7 handlar om. Vi anser att gällande lagstiftning inte skyddar barn och ungdomar mot grooming . Grooming bör därför kriminaliseras, och regeringen bör snarast återkomma med ett lagförslag. Det är positivt att många föräldrar och vuxna har vaknat upp och att det också finns vuxna som tar de här frågorna på allvar. Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att det är bra att motioner skrivs. De får oss att agera och att reagera. I vår reservation 17 tar vi upp en fråga som det inte talas så mycket om. Den handlar om att det finns försäkringar mot påföljder. Ja, ni hörde rätt: försäkringar mot påföljder. Under de senaste åren har vi i Sverige sett hur företag har etablerats som har som affärsidé att försäkra människor mot olika former av påföljder av brott. Den typ av försäkringsliknande avtal som det här är fråga om gör att hela intentionen med vår lagstiftning undermineras. I takt med att påföljderna kraftigt höjs för fortkörning och att fartkamerorna blir fler och fler kan du via något företag som förmedlar tjänsten försäkra dig mot fortkörningsböter via en avgift. Om man blir tagen sänder man in sin böteslapp och får pengarna tillbaka. Det är exempelvis också i dag, med den svenska tolkningen, förbjudet att beställa alkohol via Internet eller låta någon annan, till exempel ett transportföretag, föra in alkohol. Tullen gör i dag ett mycket bra jobb och lyckas beslagta illegal alkohol. Detta arbete undermineras om de som beställer försäkrar sina försändelser och genast får en ny leverans utan kostnad om deras alkohol skulle beslagtas. Här krävs krafttag, både med nationell lagstiftning och inom EU, som sätter stopp för detta. Om vi inte gör detta riskerar vi att se försäkringslösningar inom fler brottsliga områden. I betänkandetexten konstaterar utskottet att den borgerligt ledda regeringen följer frågan, och man anser inte att vi i dag ska vidta några åtgärder. Varför? Är det för att ni innerst inne är för försäkringslösningar även på det brottsliga området? Är likhet inför lagen inte viktigt? För oss socialdemokrater är rättssäkerhet, rättstrygghet och likhet inför lagen A och O i vårt demokratiska och jämlika samhälle. I detta anförande instämde Karl Gustav Abramsson, Christer Adelsbo, Helena Frisk, Elisebeht Markström och Margareta Persson (alla s).

Anf. 2 Alice Åström (V)

Fru talman! Jag måste säga, och det känns kanske lite ovanligt när man går upp i talarstolen, att jag faktiskt instämmer helt med föregående talare i alla frågor och i allt som sades. Det mest intressanta är dock att jag tror att det också gäller en stor del av den borgerliga majoriteten. Jag vill i dag, fru talman, också poängtera att det i många frågor som tas upp i dagens betänkande, som innehåller motioner från allmänna motionstiden, finns ett gemensamt intresse över partigränserna. Vi är överens om vikten av att bekämpa olika typer av brott. Däremot får man konstatera, precis som den föregående talaren gjorde, att det politiska spelet emellanåt kan te sig lite absurt. Jag har, fru talman, många gånger stått här i talarstolen och debatterat och då fått höra: Men varför gör ni ingenting? Varför gör ni ingenting från majoriteten? Varför utreder ni bara? Här är det dags att gå till handling. I dag befinner vi oss i ett läge där vi har en annan majoritet, och när många av de här viktiga frågorna återigen kommer upp säger majoriteten: Vi avvaktar utredningar, vi ska utreda frågan och därför avstyrker vi motionerna. Jag tror att det i många av de här frågorna är viktigt, fru talman, att vi är tydliga om den enighet som ändå finns i den här riksdagen. Fru talman! Vi har en mängd reservationer i det här betänkandet, men för tids vinnande kommer jag att yrka bifall enbart till reservationerna 2, 11 och 12. Jag ska ändå försöka beröra flera av reservationerna. Även om jag inte yrkar bifall till dem står Vänsterpartiet givetvis bakom alla sina övriga reservationer också. Den första reservationen handlar om hets mot folkgrupp. Det är en väldigt viktig fråga. Vi vet att homosexuella, bisexuella och transpersoner utsätts för olika typer av förtryck, våld och diskriminering i samhället. Trots det ger inte lagstiftningen tillräckligt skydd till alla dessa grupper. Särskilt transpersoner är en grupp som i dag saknar skydd i lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Vi vet från utredningar och från alla de anmälningar som kommer in att även transpersoner är utsatta för medvetet och planerat hot och våld. Därför är det viktigt, anser vi från Vänsterpartiet, att man gör förändringar i lagstiftningen om hets mot folkgrupp så att den omfattar såväl sexuell läggning som sexuell identitet. Vi vet från Vänsterpartiets sida att det har suttit en diskrimineringsutredning som har lämnat sitt betänkande, vilket nu bereds, där den här frågan finns med. Det är detta majoriteten menar när man säger att man avvaktar utredningens förslag. Men den här frågan har varit aktuell i flera år. Utredningen har pågått, tiden går och beredningen ska pågå. Under tiden utsätts människor för dessa övergrepp varje dag. Vi från Vänsterpartiet tycker inte att det är rimligt att man avvaktar en utredning och en beredning när vi egentligen ser att det skulle kunna finnas en majoritet för en förändring i lagstiftningen här i Sveriges riksdag. Vi får dock hoppas, fru talman, att beredningen av Diskrimineringsutredningen inte tar alltför lång tid och att vi snart kan få ett förslag till denna kammare som ger alla dessa människor det skydd de faktiskt är berättigade till. I samband med detta har vi reservation 2, som handlar om straffskärpning vid kränkning av könsidentitet. Det står i brottsbalken 29 kap. 2 § att det är en försvårande omständighet om syftet med ett brott är att kränka en person på grund av dennes sexuella läggning. Det står inte uttryckligen att detta omfattar transpersoner, men som majoriteten skriver i betänkandet är det faktiskt möjligt att använda denna bestämmelse om straffskärpning också när det gäller kränkning av könsidentitet. Dock har vi tyvärr kunnat se, när vi följt domar och tittat på hur man använder sig av denna möjlighet, att när det gäller transpersoner har domstolarna inte använt sig av denna möjlighet. Den tillämpas inte i den utsträckning som är önskvärd. Vi tycker att man dels borde förtydliga lagstiftningen, dels borde titta på tillämpningen av denna straffskärpningsbestämmelse så att den blir mer använd. Vi ser också att det finns brister när det gäller kunskap om denna straffskärpningsbestämmelse i rättsväsendet, och därför anser vi att man behöver vidta åtgärder när det gäller utbildning inom rättsväsendet. Fru talman! Ytterligare en fråga där jag tror att vi egentligen är ganska överens är den som den förra talaren Kerstin Andersson tog upp, nämligen frågan om grooming . I dag utsätts våra barn för sexuella övergrepp i sina egna rum medan föräldrarna sitter i rummet jämte och inte märker någonting. Vuxna män använder sig av Internet för att ta kontakt med våra unga döttrar. Det handlar om sexuella anspelningar i kontakterna över Internet men också om en målsättning och förhoppning hos många av dessa män om att faktiskt också få den fysiska kontakten med de minderåriga flickorna. Detta är en utveckling som jag är övertygad om att vi alla ser med stor oro på. Jag skulle ha önskat att vi i utskottet, som faktiskt är överens i den här frågan, hade vågat göra ett tillkännagivande till regeringen där vi visade vår oro och sade att detta inte är acceptabelt. Det vet jag ju att den borgerliga majoriteten också tycker. Det hade varit en bra signal. Tyvärr kom inte den signalen den här gången, men jag hoppas att signalerna till regeringen ändå blir tydliga: Ni måste handla, och ni måste handla snabbt! Detta pågår varje dag för de tusentals och åter tusentals unga flickor som blir utsatta för det. När det gäller barnpornografibrott vill jag helt ansluta mig till föregående talare. Det är otillständigt att man i dag kan klara sig undan ett straff genom att säga att man inte visste att det var en minderårig. Vi har sett effekterna, och det är självklart att vi behöver den tydligheten i lagstiftningen som säger att man faktiskt har en skyldighet att förvissa sig om att det inte är en minderårig. Det går aldrig att lägga över ansvaret på det unga offret så att det unga offret hela tiden måste ha bevisat att han eller hon är minderårig och därför har blivit utsatt för ett brott. Det måste givetvis ligga på förövaren, och där behöver vi en skärpning. Fru talman! Det finns en mängd reservationer som jag hade kunnat prata mycket om. Jag väljer att ta upp reservation 11 som handlar om tortyrbrottet. Vi delar inte majoritetens uppfattning att svensk lagstiftning fullt ut motsvarar de krav som finns i konventionen. Konventionen omfattar fall då smärta och lidande åsamkas av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar som företrädare för det allmänna, utan samtycke eller medgivande. Vi ser att konventionens brottsbeskrivning även omfattar viss underlåtenhet, och det faller inte under de svenska bestämmelserna om misshandel. Konventionens medverkandebegrepp är också mer vidsträckt än det svenska. Dessutom tillämpas i Sverige rättsprincipen om fri bevisprövning. Det innebär att det inte finns något absolut förbud mot att åberopa bevis som tillkommit till följd av tortyr, och det tycker vi är oacceptabelt. Vi efterfrågar en lagändring som innebär att Sverige lever upp till de krav som ställs i FN:s tortyrkonvention. Det borde vara en självklarhet för alla partier i Sveriges riksdag.

Mehmet Kaplan (Mp)

Anf. 3 Mehmet Kaplan (Mp)

Fru talman! Jag vill börja med att lyfta fram frågan om barnpornografibrott. Miljöpartiet har ingen reservation i frågan, och jag vill förklara detta. Det är nämligen så att det pågår en utredning. Till hösten ska man redovisa vad man kommit fram till gällande detta uppdrag. Eftersom brottets art är av en sådan typ och beskaffenhet tror vi att det är oerhört viktigt att inte gå händelserna i förväg just i det här fallet. Barnpornografibrott tillhör de mest avskyvärda brotten. Människor som håller på med det föraktas både i det vanliga samhället och i den del av samhället där vi har kriminalvård - det med rätta. Vårt samhälle är beroende av att unga kan växa upp bland och känna tillit till vuxna. Detta brott gör att de vanliga mekanismerna sätts ur spel, och det förstör inte bara barnet utan även familjen, släkt, vänner, bekanta, grannskap och skolor. Förra mandatperioden deltog Miljöpartiet i en uppgörelse om ett tillkännagivande till regeringen om att snabbt återkomma med förslag på hur man skulle kunna inkorporera en skrivning om just detta. Utredningen pågår, och vi väntar på att den ska bli klar och inte förlängas ännu mer. Jag vill också yrka bifall till reservation 10. Det är nämligen så att vi i Sverige i dag har en lagstiftning som innebär att juridiska personer inte har ett straffansvar när det gäller företagen. Det som kan hända är att mindre seriösa företag får fördelar när det gäller konkurrens och att seriösa företagare på grund av att det ska vara tydligt vem som har ansvar för vad kan åka dit, medan mindre seriösa företag kommer undan med mycket större och värre brott. Det kan inte ha varit meningen när lagen stiftades. Om ett straffansvar för juridiska personer införs tror vi att det kommer att leda till att detta lilla hål i lagstiftningen täpps till. Jag vill yrka bifall till Miljöpartiets reservationer 13 och 18 samt de tre första reservationerna. I de tre första reservationerna, 1, 2 och 3, lyfts bland annat frågan om könsidentitet fram. Vi har i dag i Sverige en väldigt bra och bred lagstiftning när det gäller diskriminering. Den innefattar etnicitet, religion, funktionshinder, kön och sexuell läggning. Men den innefattar inte könsidentitet på det sätt som man kanske från början borde ha sett till. Det har gjort att en del av dessa brott faller mellan stolar varje gång en antidiskrimineringsbyrå eller ombudsmännen mot diskriminering ska ta tag i frågan. Det är ett problem för de människor som utsätts för det. Problemet för oss lagstiftare är att den diskrimineringskommitté som har tillsatts och som nu jobbar med frågan inte har någon avvikande åsikt. I regeringens text har man dock inte tagit hänsyn till detta utan menar och manar att vi ska vänta tills den är färdig. Vi avser därför att yrka bifall till reservationerna.

Anf. 4 Ulrika Karlsson i Uppsal (M)

Fru talman! Betänkande JuU9 behandlar ett antal frågor som rör straffrättens område. Utskottet har tagit ställning till 63 motionsyrkanden rörande straffrättsliga frågor. Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden. Utskottet hänvisar bland annat till att gällande regelverk är ändamålsenliga samt till pågående utrednings- och beredningsarbete. På sitt sätt är var och en av de 47 motioner som vi har behandlat värda att diskuteras mer grundligt än vad en sådan här debatt tidsmässigt erbjuder. Det är frågor som rör och berör människor. Kärnan i en moderat ideologi och i alliansregeringens ideologi är tanken om alla människors rätt till frihet. När människan ges frihet att utvecklas läggs grunden till ett öppet samhälle. Därför måste friheten alltid värnas. Få saker är så frihetsinskränkande som våld och brott. Därför är en fungerande brottsbekämpning ett av samhällets bästa skydd till försvar för människors frihet och trygghet. Att leva i skuggan av brott och våld är den kanske största frihetsinskränkning en människa kan uppleva. Brottsligheten förändrar Sverige. Brottsligheten förändrar vårt sätt att leva. Brottsligheten förändrar människor. Sverige är inte längre det trygga land vi är vana vid. Brottsligheten breder ut sig och blir allt grövre. Våldsbrotten ökar stadigt. Antalet anmälda våldtäkter och misshandelsfall har blivit allt större och bidrar till bilden av ett alltmer förråat samhälle. I takt med att brottsligheten ökar stiger människors känsla av otrygghet. Så många som 35 procent undviker att gå ut ensamma om kvällar och nätter - 35 procent! Mer än var fjärde kvinna är ofta eller ibland rädd att röra sig ute i sitt eget bostadsområde när det är mörkt. Endast 13 procent av anmälda våldtäkter klaras upp. Tre av fyra brott förblir ouppklarade - tre av fyra brott. Mängdbrotten som drabbar människor i deras vardag ligger alla under 5 procents uppklarande. Snarare struntar många i att anmäla eftersom sannolikheten att brotten ska lösas är så försvinnande liten. Till exempel klaras inte fler än 8 procent av personrånen upp. Det är viktigt att alla människor, kvinnor och män, barn och gamla, kan leva i frihet från rädsla för att utsättas för våld och brott. Det är viktigt att bekämpa många brott, men när det gäller det hedersrelaterade våldet, för att nämna ett exempel, är det viktigt att ge stöd åt dem som utsätts, och det ska vara högprioriterat. Kunskaperna hos polis och andra myndigheter måste öka så att rätt insatser kan sättas in i tid. Hotade kvinnor och hotade män ska skyddas. Utsatta kvinnors och utsatta mäns ekonomiska trygghet ska säkras. Barns juridiska rättigheter har historiskt sett varit eftersatta, trots att barn i allra högsta grad berörs av brott som riktas mot dem eller begås i barnens närhet. Rättsväsendet ska arbeta utifrån ett barnperspektiv och beakta barns särskilda utsatthet. Kerstin Andersson från Socialdemokraterna menade tidigare att vi från alliansen går i deras fotspår och visar passivitet när vi hänvisar till utredningar och beredningar. I den bästa av alla världar hade jag önskat att vi inte hade tagit över efter Socialdemokraterna utan att det hade varit en alliansregering innan denna regering. Men så ser demokratin ut. Vi har ett arv att förvalta när vi nu har tagit över efter en socialdemokratisk justitieminister. Smörgåsbordet är inte dukat. Lådorna är fulla med ärenden. Saker har skjutits på framtiden, och vi tar tag i detta. Men vi har haft sex månader på oss. Den socialdemokratiska regeringen hade tolv år, 24 gånger så lång tid. Vi gör allt vad vi kan. Det dukade smörgåsbordet är inte dukat med gott och blandat, det är dukat med mycket gammalt och ruttet. Dessutom vill jag säga att två fel inte gör ett rätt. För att som exempel ta sexualbrottslagstiftningen, som vi nu väntar på att vi ska få ett tillräckligt underlag för att kunna utreda, är det mycket möjligt att den lag som den tidigare regeringen lade fram förslag om inte var tillräcklig. Det är nog så att det beslut som majoriteten i denna riksdag fattade vid det tillfälle vi instiftade den lagen inte var tillräckligt. Det är nog så. Men för att kunna utvärdera detta måste vi ha ett större underlag, ett större antal praxisdomar än en handfull. Vi är inte beredda att lägga fram ett slag i luften, ett hafsverk. Vi vill utvärdera detta och se vad vi kan göra, för två fel gör inte ett rätt. Sedan vill jag välkomna Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till oss. Jag kan inte säga till oss i alliansen, för vi hade med oss Miljöpartiet också. Det handlar om barnpornografibrott. Det är roligt att ni följer med oss i detta. Men jag vill påpeka att det i år finns två motioner om barnpornografibrott, en från Socialdemokraterna och en från Vänstern. I fjol gav riksdagen regeringen ett tillkännagivande som alla övriga partier ställde sig bakom. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ställde sig inte bakom det. Men i år har de motionerat i ärendet och försöker slå på denna regering. Tillkännagivandet är gjort. Regeringen har fått det till handa. Den regering som vi har nu, alliansregeringen, arbetar med frågan. Detta är ett väldigt grovt brott, ett av de grövsta brotten vi kan begå. Jag kan garantera Socialdemokraterna och Vänstern att det är någonting som beaktas i denna regering. Det är viktigt att återupprätta ett rättsväsende värt namnet. Det är kanske den enskilt viktigaste frihetsreformen i modern tid. I detta arbete finns inga genvägar. Det är statens uppgift att upprätthålla medborgarnas rättstrygghet och skydda var och en från att bli utsatt för brott. Vår uppfattning är att det går att påverka och bekämpa brottsligheten, både kortsiktigt och i ett längre perspektiv. Det måste stå klart att samhället ser mycket strängt på organiserad brottslighet, våldsbrott, vapenbrott, väpnade rån, brott mot barn och kvinnofridsbrott samt människohandel, som är ett av vår tids grövsta brott. Fler brott måste klaras upp. Polisen ska bättre förebygga, utreda och klara upp brott och stå till medborgarnas tjänst. Huvudregeln ska vara att alla brott utreds, oavsett gärningsmannens ålder. Brottsoffer ska mötas med medkännande och professionalism av alla myndigheter. Sverige ska kraftfullt bekämpa grov gränsöverskridande kriminalitet, som handel med människor, vapen och narkotika, liksom terrorism. Människor ska känna trygghet i vardagen. Rättssamhället måste återupprättas så att människors trygghet kan öka. Fru talman! Den här regeringen avser att förnya politiken. Det är regeringens ambition att skapa förutsättningar för att flera ska få ett arbete och flera ska kunna växa. Flera ska få makt över sin egen tillvaro och flera ska kunna tillskansa sig kunskap. Flera ska få känna gemenskap med andra och flera ska få uppleva trygghet, hälsa, välstånd och en god miljö. Det är regeringen som sätter tilltro till våra gemensamma krafter. Vi står för en annan rättspolitik än den som har förts tidigare av den socialdemokratiska regeringen. Nu talar vi klarspråk om ansvaret för att förmedla värderingar och normer för att förebygga brott, att polisen ska arbeta i medborgarnas tjänst och att det ställs höga krav på polisens förmåga att förebygga och klara upp brott. Vi slår fast att hela rättskedjan ska ha ett konsekvent brottsofferperspektiv som utgår från att opartiska och effektiva poliser, åklagare och domare är rättsväsendets styrka och borgar för allmänhetens förtroende. Allianspartierna driver en politik för att förebygga och bekämpa brott och för att stödja brottsoffer. Med anledning av detta, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder) I detta anförande instämde Hillevi Engström och Anders Hansson (båda m) samt Karin Nilsson (c).

Anf. 5 Kerstin Andersson (S)

Fru talman! Ulrika Karlsson har synpunkter på mitt anförande vad gällde att ni väljer att gå i våra fotspår och att det skulle hänvisa till något slags passivitet. Det är ju ni som är passiva. Det var ju det jag menade med att ni går i våra fotspår. Ni hänvisar ju till utredningar och beredningar som pågår, som den socialdemokratiska regeringen har tillsatt. Det är ju det ni gör, Ulrika. Ni har ju chansen nu att visa på en offensiv politik. Sedan raljerar du och säger: Ni har ju haft tolv år på er. Ja, och jag kan säga att jag tycker att vi har gjort fantastiskt mycket under de tolv åren, både för välfärden och inom rättsväsendet. Men, Ulrika Karlsson, ni har haft tolv år på er att förbereda er. Då borde man veta lite mer och vara lite mer offensiv i sin politik. För att nu gå över på grooming var första gången jag kom i kontakt med grooming när jag fick möta tre unga tjejer från Bodaskolan i Borås. De hade startat ett upprop "Stoppa de snuskiga gubbarna". De här tre tjejerna hade själva varit utsatta för grooming . Det var oerhört intressant att lyssna på dem men också fruktansvärt beklämmande att höra vad de hade varit utsatta för. Nu vet vi att det är ett uppdrag på gång. Vi gav ett uppdrag till Brå, och vi har också sett till att utredningar har varit i gång. De ska redovisas framöver. Min fråga till dig, Ulrika Karlsson, är: Kommer vi att få se ett förslag till lagstiftning från den moderatledda regeringen nu i slutet av 2007?

Anf. 6 Ulrika Karlsson i Uppsal (M)

Fru talman! Jag börjar med den intressanta frågan, som jag tycker, om historiebeskrivningen, hur det har sett ut med betänkanden tidigare. Jag kan ge ett erkännande att det är mycket möjligt att vi visar prov på passivitet. Vi hänvisar till utredningar, som ni har gjort i tolv år i sträck. Men faktum är att vi inte kan fatta beslut utan att ha ett fullständigt underlag. Det är skillnad på att hänvisa till utredningar i ett läge när utredningen är på gång, när vi vet att den kommer och att göra det från år till år. Jag ska ta ett exempel. Vi har frågan om tortyr med i detta betänkande. Där kom ett betänkande tidigare. Det finns motioner och reservationer nu i detta avseende. Det lämnades ett betänkande till regeringen från Internationella straffrättsutredningen i november 2002. Sedan dess har inget hänt. Det är ett arv som vi har att ta över. Det är vårt dukade smörgåsbord. Det är så det ser ut. Utredningar har lämnats, betänkanden har lämnats, sedan har ingenting hänt. Saker och ting måste beredas för att det ska kunna läggas fram lagförslag. Vi kan tycka vad vi vill om det, men det är så det ser ut i vår demokrati.

Anf. 7 Kerstin Andersson (S)

Fru talman! Jag tycker att det Ulrika Karlsson säger är motsägelsefullt. Först säger hon att vi har utrett frågor, det finns utredningar som har pågått i tolv år. Det lär innebära att ni inte kommer att kunna lägga fram något om ni också ska fortsätta med det. Samtidigt säger ju Ulrika Karlsson: Vi måste bereda ärendena. Ja, det var precis det jag sade i mitt anförande. Det krävs beredning, men det krävs också att man går från ord till handling. Vi kan gå in på en annan fråga så att vi inte fastnar i här den diskussionen utan kommer in på en diskussion om det som vi egentligen ska diskutera här och som är oerhört viktigt, barnpornografibrotten. Jag hoppas att vi kommer att bli helt överens. Det är så oerhört kränkande för dessa barn som blir utsatta för detta. Jag hoppas att vi ganska snart ska kunna se en lagstiftning där. Vi vet att det finns ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen. Vi socialdemokrater hade nog tyckt att det hade varit klädsamt om vi återigen hade gjort ett tillkännagivande, nu till den regering som sitter. Men jag och vi socialdemokrater hoppas på att vi snart ska få se en lagstiftning på detta område när det gäller det som jag framhöll i mitt anförande, att vi måste skärpa barnpornografilagstiftningen vad gäller att skildra barn på pornografiska bilder så att lagen kommer att omfatta exploatering av alla barn under 18 år.

Anf. 8 Ulrika Karlsson i Uppsal (M)

Fru talman! Jag kan här och nu inför alla lova och garantera att denna regering inte kommer att sitta och rulla tummarna och visa brist på handlingskraft i tolv år, absolut inte. Det är en handlingskraftig regering som har många frågor att ta tag i. Jag är väldigt glad över att vi har en så bred samstämmighet vad gäller barnpornografibrott. Jag välkomnar Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till oss andra i denna fråga. Jag tror att vi snart kan se en förändring på detta område så att barn som är under 18 år omfattas av bestämmelsen om barnpornografi, oavsett om de ser äldre ut.

Anf. 9 Alice Åström (V)

Fru talman! Jag måste säga att jag blev lite förundrad. Det var ett riktigt brinnande valtal, där polisen var med, hälsan och kampen mot arbetslösheten var med. Det var väldigt mycket ett valtal. Det var också väldigt stora angrepp, men det var väldigt lite om de konkreta förslag i reservationerna som vi behandlar i det här betänkandet. Frågan om grooming var uppe i den tidigare repliken. Varför är det så svårt - jag är övertygad om att vi i grund och botten är överens - att i den här talarstolen säga att det här är viktigt, vi kommer att återkomma i frågan? Jag tycker att de här frågorna är alldeles för viktiga för att man ska hålla på att göra partipolitiska poäng, så jag tänker försöka att låta bli. Jag skulle tycka att det vore bra. Jag tror att det vore en bra signal till alla föräldrar som är oroade över allt det som pågår att vi uppmärksammar detta i riksdagen och tänker göra någonting åt det. Sedan bryr jag mig inte om formaliteten om vem som gör ett tillkännagivande eller om man ska skydda den egna regeringen eller den tidigare regeringen. Jag tror att det här är en sådan fråga där vi gemensamt måste kunna agera. Jag blir förvånad när du säger att man rullat tummarna i tolv år. Det är synd att justitieutskottet har varit så hårt belastat och arbetstyngt under tolv år. Jag vet inte med vad, eftersom det tydligen inte har kommit någonting. Så säger man att nu ska vi ha en polis som är i medborgarnas tjänst. Sade man i den förra regeringen och i samarbetet att polisen inte ska vara i medborgarnas tjänst? Vi ska ha opartiska domare och ett opartiskt rättsväsende. Ja, sade vi tidigare att vi ska ha partiska domare? Någonstans får man faktiskt tänka på hur man argumenterar.

Anf. 10 Ulrika Karlsson i Uppsal (M)

Fru talman! Jag tar först och främst upp sakinnehållet i frågan om grooming . Alice hade synpunkter på innehållet i mitt anförande. Jag ser politiken som en helhet. Utan polisen spelar det ingen roll vilken straffrätt vi har. Vi måste ha en helhet. Jag tror att det var Alice själv som i talarstolen sade att det här är viktiga frågor för välfärden i vårt samhälle. Där kan vi inte bortse från arbetslösheten och utanförskapet, för de påverkar också de här frågorna. Det här är en helhet, allting hänger ihop. Vad gäller grooming säger utskottet att det är särskilt angeläget att barn och ungdomar skyddas mot sexuella övergrepp och andra former av sexuellt utnyttjande och att det är viktigt med straffrättsligt skydd mot den typen av förfarande som grooming innebär. Det pågår ett utredningsarbete, och vi vill invänta vad det landar på. Men vi tycker att det är viktigt. Låt oss se vad den utredningen landar på. Jag vill poängtera att det är ett allvarligt problem när unga människor blir drabbade av dessa sexuella övergrepp och andra former av sexuellt utnyttjande på Internet. Till syvende och sist är det så att vi inte enkom kan lagstifta bort detta problem. Vi kan tyvärr inte göra det. Vi kan inte ha ett samhälle där föräldrar sitter inlåsta i ett annat rum och inte bryr sig som vad barnen gör framför datorn. Vi måste ha föräldrar som bryr sig om barnen och tar ett ansvar i det avseendet. Det är många instrument som måste användas för att komma till rätta med grooming . Att bara lagstifta tror jag inte är tillräckligt. Men låt oss vänta på utredningen, och så gör vi någonting som är verkningsfullt.

Anf. 11 Alice Åström (V)

Fru talman! Jag får väl ändå vara glad över att du säger att det kommer att komma någonting. Jag får kanske nöja mig med det i dag. Det är självklart så att vi inte kan lagstifta bort företeelser i samhället hur gärna vi än skulle vilja. Vore det så lätt att göra skulle jag kunna tänka mig mycket lagstiftning över huvud taget, om man löste problemen så. Men jag tror också att det är viktigt att poängtera att det finns en mängd föräldrar som bryr sig. Det här är ett genomgripande problem. Det är just därför att föräldrarna bryr sig och har uppmärksammat detta som vi nu börjar se det. Oavsett hur engagerad förälder man än är, kommer man inte att klara av att förbjuda sitt barn att befinna sig framför datorn antingen hemma hos sig själv eller hemma hos en kompis. Därför är det vuxenvärldens och vi lagstiftares del av ansvaret. Jag tror att alla föräldrar vill skydda sina döttrar och även söner från den här typen av övergrepp. Fru talman! Självklart är politiken en helhet. För Vänsterpartiet har det alltid varit välfärdspolitiken som har varit den mest grundläggande. Vi har många gånger fått kritik för att vi inte satsar tillräckligt stora pengar på rättsväsendet. Vi har valt att prioritera att lägga pengar på kommunerna och på välfärden för att kommunerna ska kunna möta behovet av fler lärare i skolan och en bra barnomsorg, vilket är det allra viktigaste, medan ni många gånger har sagt: Vi ger inte pengar till kommunerna och till välfärdssamhället utan till polisen. Nu börjar ni också se att kommunerna behöver de här resurserna, och det är bra. Det är därför som ni inte har kunnat möta upp med lika mycket resurser till rättsväsendet när ni kommit till makten som ni gjorde i de tidigare budgetmotionerna, när ni inte hade beslutanderätt.

Anf. 12 Ulrika Karlsson i Uppsal (M)

Fru talman! Jag kan avsluta i den ände som jag började i mitt första inlägg, att vi har tagit över efter en socialdemokratisk regering som har styrt i tolv år med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Tyvärr är det inte ett dukat smörgåsbord. Vi har ett arv att ta över. Det finns mycket att göra. Det är mycket som har gjorts tidigare men mycket kvarstår, så låt oss se framåt. Det finns många frågor som är viktiga. Grooming är en av dem, människohandel en annan, tvångsgifte en tredje, stalking med systematisk förföljelse och trakasserier är en fjärde fråga. Det finns väldigt många frågor som är viktiga att ta tag i. Vi vill verkligen komma åt den grova brottsligheten och brottslighet där offret är minderårigt och där barn är involverade och sätta brottsoffret i centrum. Jag ser med tillförsikt på framtiden och ser fram emot vår nästkommande debatt nästa år då vi har ett annat utgångsläge. (Applåder)

Karin Nilsson (C)

Anf. 13 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Efter att Ulrika Karlsson har använt sina tolv minuter väl har det mesta blivit sagt. Trots det vill jag instämma i att det är väldigt många viktiga motioner som har behandlats i betänkandet. Många av motionerna innehåller frågor om brott som är sexuellt relaterade, brott som väcker avsky och brott som berör. Dels är det förslag om ökad rättstrygghet för utsatta grupper, till exempel homo-, bi- och transsexuella personer, vad det gäller förolämpningar, kränkningar, hatbrott och förföljelse, dels handlar det om våld mot kvinnor och barn i form av tvångsgifte, våldtäkt, sexkontakter via Internet, köp av sexuella tjänster, barnpornografibrott, människohandel och prostitution. Det är viktiga frågor, och jag ser i stort sett inga meningsskiljaktigheter mellan de olika politiska partierna. Och jag blir jätteglad när jag hör att Alice Åström bekräftar att vi är ense över partigränserna om att de här frågorna är viktiga och att vi tar dem på stort allvar. När jag går tillbaka till regeringsförklaringen och regeringens budgetproposition för rättsväsendet 2007, finner jag också flera stycken i de texterna som helt klart överensstämmer med en ökad ambition att stärka rättstryggheten i dessa frågor utifrån brottsoffrets perspektiv. Rättsväsendet ska arbeta utifrån ett barnperspektiv och beakta barns utsatthet, står det. Utredningar som görs i samband med misstankar om att ett barn utsatts för ett brott ska vara anpassade till barnen, och barn som har utsatts för att bevittna våld i hemmet ska ha brottsofferstatus. Den nya sexualbrottslagstiftningen trädde i kraft i april 2005. Då infördes särskilda straffbestämmelser för bland annat våldtäkt mot barn och sexuella övergrepp mot barn. Kravet på att handlingen ska ha begåtts under tvång slopades för att betrakta övergreppet som brott. Därmed skärptes också straffpåföljden. Straffmaximum för vissa allvarliga sexualbrott höjdes. Sedan den nya lagstiftningen trädde i kraft har det förekommit en del uppmärksammade domar där straffpåföljden har varit lägre än förväntat och där det har funnits reaktioner. Offrets agerande har fortfarande haft stor inverkan på domen i stället för det fokus som skulle ha varit på det sexuella övergreppets grad av våldshandling. Det har gått en förhållandevis kort tid sedan den nya sexualbrottslagstiftningen trädde i kraft. Trots detta har justitieutskottets uppföljningsgrupp diskuterat att göra en uppföljning för att se hur tolkning, tillämpning och praxis tagit form utifrån den nya lagstiftningen. Utskottet har också från Justitiedepartementet fått bekräftat att en uppföljning av tillämpningen av den nya sexualbrottslagstiftningen kommer att initieras när det finns underlag nog för att bedöma och utvärdera den nya lagregleringen. Som centerpartist ser jag fram emot dessa uppföljningar, och jag önskar att de sker skyndsamt för att minimera risken för nya misstag i dessa ärenden. Fru talman! Det är en fråga som ingen hittills har tagit upp i den här församlingen. Den nämndes faktiskt inte heller av Ulrika som var väldigt mångordig. Det är frågan om straffpåföljder för psykiskt sjuka. När jag läser justitieutskottets betänkande nr 9 tycker jag att det är ett väldigt kompakt dokument. Det är tyngt av mycket historik. Men just denna historik ger mig som ny ledamot i utskottet utrymme för att sätta mig in i nya frågor. I motion So264, som var orsaken till att det skrevs mycket om denna historik, beskrivs ett betänkande som handlar om Psykansvarskommitténs förslag till reformerad reglering för straffrättsliga påföljder för psykiskt störda lagöverträdare. Psykansvarskommitténs förslag, som överlämnades till regeringen redan i januari 2002, innehåller bland annat förslag om att krav på att tillräknelighet införs för att straffrättsligt ansvar ska kunna utdömas. Vidare föreslås att rättspsykiatrisk vård avskaffas som särskild påföljd och att de vanliga påföljderna, till exempel fängelse, i stället används för psykiskt störda lagöverträdare som dömts för brott. Dessa ska sedan ges rättspsykiatrisk vård inom fängelsets väggar under verkställigheten av sitt straff. Denna utredning lämnades alltså över till regeringen redan i januari 2002 och har sedan oktober 2003 fortsatt setts över av en nationell psykiatrisamordnare, för att i november 2006 mynna ut i ett delbetänkande och ett slutbetänkande. Jag kan i detta läge, med en ny regering som just tagit över ärendet, dela utskottets bedömning att man ska låta frågan vila ytterligare något för att inte föregripa det pågående beredningsarbetet. Men jag skulle gärna höra ifall Kerstin Andersson, som företräder Socialdemokraterna, kan svara mig på frågan: Varför är det på detta vis? Kerstin inledde sitt anförande med att beskriva Socialdemokraternas handlingskraft. Det här är en fråga som har dragits i långbänk, som jag ser det. Det har alltså gått fem år sedan Psykansvarskommittén redovisade sin utredning. Sedan tillsattes en ny utredning som antog ett annat namn, en nationell psykiatrisamordning, för att komma fram till samma sak som den tidigare utredningen hade kommit fram till. Redan den första utredningen tog några år på sig. Jag vet inte hur lång tid det tog, men låt säga att det tog två år. I så fall är vi uppe i en summa av sju års utredande, och vi har inte kommit längre än, som det ser ut. Utredningar som handlar om omstruktureringar och reformeringar får inte dra ut på tiden. Lägger man samman åren blir det många år. Verksamheter som står inför reformer och omstruktureringar blir ofta hämmade i sin utveckling, både vad gäller kompetens bland personalen och investeringar. Det vore intressant att höra av Kerstin Andersson som företräder Socialdemokraterna hur denna handlingskraft lyser igenom i denna fråga. Jag yrkar bifall till förslaget i justitieutskottets betänkande JuU9 samt avslag på reservationerna. (Applåder) I detta anförande instämde Mildred Thulin (c).

Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 14 Jan Ertsborn (Fp)

Fru talman! I dagens debatt om straffrättsliga frågor har vi hört några inlägg och replikskiften. Det visar att det är fråga om många och vitt skilda områden inom straffrätten. Jag vill i mitt inlägg ta upp några frågor som inte har berörts särskilt mycket. Det handlar inte om någon prioritering. Brott ska bekämpas och många brott är lika viktiga. Jag har ändå valt ut några bitar. En sak som ingen har berört är frågan om barnäktenskap och tvångsäktenskap som finns med i betänkandet. Riksdagen lagstiftade våren 2004 och fastställde att dessa var ogiltiga och att man i vårt land inte fick viga folk under 18 år. En viss dispensmöjlighet fanns dock, men den vill vi nu arbeta bort. Det blev då inte tal om kriminalisering av de personer som medverkar till barnäktenskap. Den frågan är uppe nu och där menar vi från Folkpartiets och alliansens sida att detta måste vi göra någonting åt. Det är helt oacceptabelt att föräldrar och släktingar lovar bort barn i arrangerade äktenskap eller tvingar barn att gifta sig. Den här biten ska vi arbeta vidare med, och det kommer vår regering att göra. Karin Nilsson berörde sexualbrotten lite grann. Även om det inte finns med i någon motion just nu tycker jag att man ska poängtera att det blev en olycklig lagstiftning med just rekvisitet hjälplöst tillstånd. Från oppositionens sida försökte vi att få det ändrat till den lydelse som Lagrådet ville ha, nämligen att kvinnan skulle befinna sig i en särskilt utsatt situation. Det är alldeles uppenbart att det finns ett antal kvinnor som i dag inte blir brottsoffer och där gärningsmännen inte blir fällda på grund av valet av rekvisitet hjälplöst tillstånd som den socialdemokratiska regeringen envist höll fast vid. Vi ska även på den punkten försöka att få till en ändring. När det gäller grooming och barnpornografi har jag ingen annan inställning än den som har redovisats här. Det är avskyvärda brott som vi snabbt måste åtgärda. Ingen har tagit upp frågan om preskription beträffande till exempel mord. Många av oss är nog överens om att vi tänker stödja det förslag som sedan januari månad ligger om att ta bort preskriptionstiden beträffande mord och en del andra allvarliga brott. Livstidsstraffet har ingen berört. Vi i Folkpartiet vill i princip ta bort livstidsstraffet, men vi har funnit att med ändringen och prövningen i Örebro tingsrätt som nu sker ska vi avvakta lite innan vi driver frågan vidare. Alla är medvetna om att vi knappast har ett livstidsstraff i vårt land. Det blir förändrat förr eller senare. Vi har också frågor om förverkande, som för jurister kanske är bland de besvärligaste. Där måste vi göra någonting för att komma åt den grova organiserade brottsligheten. Där har vi fått aviserat en proposition om ett utvidgat förverkande, och den kommer också. Fru talman! Jag tog upp några frågor som inte har berörts särskilt mycket. Jag kan konstatera att utskottet egentligen är ganska överens i många avseenden. För att lite grann återknyta till den diskussion som har förts skulle jag vilja citera följande: "Jag vet att vi får kritik för att vi avstyrker alla motioner och reservationer, trots att vi i mångt och mycket faktiskt är överens. Varför avstyrker vi det som till synes är både klokt och bra? Jo, eftersom departementet redan arbetar med det som man efterfrågar, och det vet ju ni också. Ni kan tycka att det låter hur klyschigt som helst, men för mig handlar det mer om att göra saker rätt än att göra dem snabbt." Den jag citerade var Socialdemokraternas Helena Frisk ur ett protokoll från förra riksmötet. Många av mina tidigare debattörer borde fundera en liten stund på vad vi egentligen har debatterat när vi ställer oss frågan om varför vi gör och inte gör. För min och majoritetens del handlar det om att komma till handling, och det ska vi verkligen se till att göra. Vi är beredda att ta debatten i framtiden när vi har fått lite mer tid på oss. Sex månader är alldeles för kort tid för att hinna verkställa mycket av det som vi alla vill ha genomfört. Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag också bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Anf. 15 Peter Althin (Kd)

Fru talman! Det är rätt svårt att komma sist. Jag kan, som någon annan gjorde tidigare, börja med att säga att jag instämmer med i varje fall de tre föregående talarna, vilka alla är representanter för alliansen. För att inte glömma det börjar jag i den ändan att jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på alla reservationer. Det känns på ett sätt lite svårt att säga eftersom vi suckade och gnällde över det när vi var i opposition. På den onda tiden - om jag säger så - när vi var i opposition gnällde vi över att ingenting hände. Jag förberedde mig precis på detta, Kerstin Andersson och Alice Åström. Jag vill inte påstå att jag är synsk av den anledningen men jag kunde förutse att nu kommer gnällandet från er sida. Då skrev jag så här för att det skulle bli något sånär hyggligt när vi yrkar avslag på alla dessa reservationer: Det innebär inte självklart att alla reservationerna är hopplösa, ointressanta och fullständigt meningslösa. Det är i en demokrati viktigt med en kreativ och konstruktiv opposition. Detta säger jag till er i oppositionen nu. Det sade ni aldrig någonsin till oss, i varje fall inte till mig. Varför finns nu dessa avslag på reservationerna? Det har framförts av mina allianssystrar och -bröder. Antingen finns det ett gällande regelverk eller så finns det utrednings- och beredningsarbete. Det är en diger katalog, fru talman. När jag satt på kammaren i går tänkte jag om jag skulle ta och gå igenom allesammans. Då måste vi sannolikt flytta på påsken. Jag bestämde mig för att avstå från att gå igenom allesammans. Men det är en katalog och karta över mycket intressanta och viktiga ärenden såsom brott mot vissa utsatta grupper, brott mot frihet och frid, sexualbrott, barnpornografibrott, tillgreppsbrott, ekonomiska brott, skadegörelse, preskription, påföljder, juridiska personers straffansvar och förverkande. I går var jag inte helt övertygad om att alla skulle njuta av att jag höll på hela eftermiddagen, så jag har begränsat mig lite grann. Oppositionens roll är faktiskt att ligga på och kräva resultat. Så agerade vi kristdemokrater när vi var i opposition. Jag har argumenterat och debatterat med både Kerstin Andersson och Alice Åström och säkert flera andra och framfört detta och sagt: Se till att det händer något! Kom igen! Det är viktigt att oppositionen gör så. Men samtidigt måste vi ha ett underlag som leder till en lagstiftning som fungerar. Det blir lite tjafsigt. Det är ganska roande att lyssna på detta nu när vi har bytt roller och vi får höra: Nu är ni passiva och gör ingenting. Vi har inte haft så lång tid på oss. Kom igen nästa år vid den här tidpunkten. Om det då fortfarande i så här många fall pågår en utredning och det inte finns något godtagbart skäl till det - det kan ju finnas godtagbara skäl - ska jag ta emot den kritik ni har. Men det är, som sagt, viktigt att det är välgrundat. Det var några punkter som jag tyckte var intressanta. Jag hade kanske hoppats att jag skulle vara ensam om dem. Jag har nu suttit och bockat av dem. De sista tog min liberala vän när han sade: Det är ingen som har pratat om preskription; det är ingen som har pratat om livstidsstraff. Jag trodde att Alice Åström skulle ta upp den frågan. Jag börjar med barnpornografibrott. Det är något som engagerar Kristdemokraterna. Det har det gjort i alla tider. Ända sedan Inger Davidson satt i regeringen har det verkligen engagerat och vi har nu till sist, vågar jag påstå, fått med alla andra. Det som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tar upp i reservation nr 8 är ju något som vi också vill. Vi vill ju samma sak. Utredningen ska redovisas senast den 31 augusti. Jag tittade efter och tänkte, hoppas nu att det är år 2007. Det var 2007. Det dröjer alltså bara några månader. Vi ska nog begära lite tålamod av oss själva och av er. Sedan kommer vi att hamna i ett läge när det gäller barnpornografi som jag tror att alla accepterar. Där måste vi göra något. Det är fullständigt oacceptabelt att det finns. Preskription är en annan fråga som jag tycker är viktig för rättssamhället. Ska alla brott ha preskriptionstid? Det är inte självklart. Det finns ju en ökad kriminalteknisk kunskap som gör att det kan vara rimligt att preskriptionsreglerna ses över. Socialdemokraterna har i sin reservation just pekat på detta. Ska man förlänga preskriptionen för vissa brott? Jag följer detta med stort intresse. Det finns en promemoria och frågan bereds i Regeringskansliet om man ska ta bort preskriptionen för de allvarligaste brotten till exempel. Ska preskriptionen förlängas för andra mycket allvarliga brott? Att se över detta när det gäller den allvarliga brottsligheten tror jag är väldigt bra. Vi står inte så långt från varandra där heller, Kerstin Andersson. Ni ville förlänga preskriptionen på vissa brott. Vi vill fundera på om man ska ta bort den för till exempel de brott där det finns ett livstidsstraff. Ha lite tålamod så ses vi nästa år och kan ta upp detta och se vad som hände. Frågan om påföljderna trodde jag att Alice Åström från Vänsterpartiet skulle ta upp. Det finns en reservation från Vänsterpartiet om att ta bort livstidsstraffet som påföljd. Det är något som Kristdemokraterna också har varit inne på av flera skäl. Nu har det hänt något genom att vi har en ny domstol i Örebro tingsrätt som bedömer frågan om tidsbestämning av livstidsstraffen. Det tycker jag är viktigt. Mitt huvudskäl till att ta bort livstidsstraffet var att inte blanda ihop den dömande makten och den verkställande makten. Det var regeringen i form av sin nådeenhet som tidsbestämde straffen av nåd. Där har det skett en förbättring. Jag kommer att följa resultatet av det mycket noga. Mig veterligen är det bara två ärenden som är avgjorda i tingsrätten. Inget av dem har fått tidsbestämt. Det har inte hamnat i hovrätten ännu och vi vet inte vad det blir av det. Jag kommer att följa detta med stor noggrannhet och se om det blir bättre eller sämre. Det är ändå ett steg i rätt riktning. Om jag sammanfattar detta kan jag lugna oppositionen och säga att vi kommer att följa regeringens arbete väldigt noggrant för att se att utredningarna ger resultat och att vi kommer framåt i dessa ärenden. Jag vet inte om det lugnar socialdemokrater och miljöpartister eller vänsterpartister, men jag kommer att göra det. Jag utgår ifrån att ni i oppositionen ligger på och försöker få ärendena att komma framåt. När vi står här nästa år tror jag att vi kommer att vara mer nöjda tillsammans, både oppositionen och regeringen, för att vi har uppnått det som vi i praktiken är ganska överens om. (Applåder)

Anf. 16 Kerstin Andersson (S)

Fru talman! Så möts vi igen, Peter Althin. Vi har mötts i många intressanta debatter. Jag minns speciellt en debatt som vi hade om stalkning. Stalkning finns ju också med i detta betänkande. Vi hade en lång debatt och var överens om att detta var något mycket oönskat, att det kunde upplevas oerhört kränkande och hotfullt och att det försämrade människors livskvalitet. Jag kan inte låta bli att citera dig. Jag krävde att vi skulle ha en bra och rättssäker lagstiftning och att vi skulle utreda och gå vidare med detta och att vi skulle titta på den lagstiftning vi har och hur vi använder den. Då sade du: Det kan inte avvakta. Det är det vi säger. Kom till skott! Det är bara att skriva på här, Kerstin Andersson. Rollerna är ombytta, precis som du sade i ditt anförande. I den debatt som vi har haft i dag känner jag ibland: Är det ombytta roller? Ni har hela tiden i era anföranden gått tillbaka till de utredningar som vi har gjort. Vi ska tydligen ta ansvar för det som komma skall. Men det är ju ni som har ansvaret nu. Det är ni som ska duka det där bordet som ni påstår inte var dukat. Ni har ansvar. Man ser av betänkandetexten att ni ska återkomma snart. När tror Peter Althin att man snart återkommer med lagstiftning om stalkning?

Anf. 17 Peter Althin (Kd)

Fru talman! Stalkning är en form av systematisk förföljelse. Jag vill inte påstå att Kerstin Andersson utsätter mig för det nu. Riktigt så känns det inte. Jag lovar att vi kommer att ta ansvar för att sköta den här regeringens arbete. Det kan oppositionen och Socialdemokraterna helt släppa. Vi vill ha er kvar i ryggen med samma ambitionsgrad att se till att ärendena inte blir liggande. Vi kommer att göra vårt och så får vi känna att oppositionen tycker att det är intressant. Stalkning är något oerhört trist. Jag har själv varit utsatt för det. Det är inte något som jag är glad över. Jag vet precis vad det innebär. Jag hade gärna sett att vi hade kommit snabbare fram med detta. Jag vill inte påstå att det var en njutning att höra vad jag sade då. Men jag ställer mig fortfarande bakom det: Kom igen! Jag hoppas att du sparar min argumentation till nästa debatt så att jag kan säga: Nu är vi där. Nu har vi kommit hem. Problemet är att sätta allt i sjön på dessa få månader. Så dukat var inte bordet, som Ulrika har sagt. Nu dukar vi det med rätter av alla slag och med stor noggrannhet så att lagstiftningen blir bra.

Anf. 18 Kerstin Andersson (S)

Fru talman! Jag ser fram emot att ni återkommer med någonting när det gäller stalkning om det är behov av det. En annan fråga som jag tog upp i mitt anförande och som borde intressera Peter Althin är likheten inför lagen. Jag tog upp att det i dag går att försäkra sig mot påföljder. Jag skulle därför vilja ha Peter Althins syn på detta. Tycker Peter Althin att det är handlingskraftigt när man från en moderatledd regering säger att man följer denna fråga? När det handlar om likhet inför lagen och man ser att det finns kryphål borde man när en sådan situation uppstår göra något. Åtminstone skulle det ha stått i texten i betänkandet att justitieministern hade vidtagit någon form av åtgärd. Jag vill alltså gärna ha din syn på just detta att man i dag kan försäkra sig mot påföljder.

Anf. 19 Peter Althin (Kd)

Fru talman! Vi har en moderatledd regering, men vi är fyra partier i den, och vi tar ansvar allesammans. Så försök inte att skjuta över detta på bara Moderaterna. Kristdemokraterna tar också ansvar för detta. Det är ingen enkel historia, kan jag säga, att försäkra sig mot brott. Det är nämligen vad det är fråga om. Det som var aktuellt var att man hos ett bolag kunde försäkra sig mot parkeringsböter. Och om man fick en parkeringsbot så kunde man skicka in den till detta bolag som skulle betala den. Men det finns inga garantier för att bolaget betalar eftersom detta är en försäkring mot brott. Problemet är inte så stort. Men självklart ska man naturligtvis försöka göra allt för att få bort det. Men jag tror inte att det är så enkelt som Kerstin Andersson säger och att man snabbt kan få bort det. Vi bekämpar brottslighet. Men det är inte så enkelt att sätta i gång någonting. Detta bolag har sedan försvunnit. Och det finns inga rättsgarantier från samhällets sida heller. Men självklart ska det råda likhet inför lagen. Det är det som jag har jobbat med i 30 år innan jag träffade Kerstin Andersson. Så det är någonting som jag verkligen ställer mig bakom.

Anf. 20 Alice Åström (V)

Fru talman! Jag tänker inte förlänga den här debatten så väldigt mycket. Men Peter Althin tog upp frågan om livstidsstraffet, vilken jag inte berörde i mitt anförande. Men Vänsterpartiet har en reservation om livstidsstraffet. Jag tog inte upp det eftersom vi har fört en debatt och diskussion om det under väldigt många år, och jag prioriterade lite andra saker. Men när det gäller livstidsstraffet kommer jag, precis som Peter Althin, att noga följa den förändring som har skett. En av de viktiga delarna i Vänsterpartiets kritik mot livstidsstraffet var just att man i fråga om detta blandade samman den lagstiftande och den dömande makten. Där fanns det oerhört principiella ställningstagandet. Den ordning som finns nu förändrar faktiskt detta faktum. Det tycker jag är positivt. Det var en uppgörelse som vi i den tidigare majoriteten bestående av s, v och mp gjorde. Men det finns en sida kvar när det gäller livstidsstraffet, och där vet jag att Peter Althin och Kristdemokraterna har haft liknande funderingar. Det handlar om att man inte vet vilka tidsramar som gäller i fråga om livstidsstraffet såsom det är utformat. När man inte vet vilken tid som ska avtjänas blir det också problem när det gäller behandling inne på anstalterna. Den problematiken kvarstår fortfarande. Vi är glada över att den principiella frågan är löst i och med det nya systemet. Men frågan om hur vi ska kunna ge människor vård och behandling på bästa möjliga sätt och hur man ska kunna klara av detta klientel inne på våra anstalter där man har problem just med de livstidsdömda har vi fortfarande inte löst. Därför tycker Vänsterpartiet att det är viktigt att vi går vidare och faktiskt avskaffar livstidsstraffet.

Anf. 21 Peter Althin (Kd)

Fru talman! Jag kan tala om vad vi kristdemokrater en gång i tiden skrev i vår motion om avskaffande av livstidsstraffet. Vi skrev där bland annat: Ett tungt skäl för att avskaffa livstidsstraffet är att den dömande makten då hålls isär från den verkställande makten. Det var det tunga skälet - först dömde en domstol, och sedan skulle den verkställande makten genom regeringen och Justitiedepartementets nådeenhet via nådeinstitutet tidsbestämma straffet. Det tyckte jag var principiellt helt felaktigt. Nu är det inte så. Nu är det Örebro tingsrätt som ska bedöma detta i ett tvåpartsförfarande. Och då har detta tunga skäl försvunnit. Jag kommer att följa vad som blir resultatet av detta därför att den tid som livstidsdömda har avtjänat hela tiden har förlängts. Så vad detta kommer att innebära kommer jag att följa mycket noga. Det var det ena. Så Alice Åström kan vara lugn när det gäller det. Det andra gäller att innehållet i själva verkställigheten naturligtvis är specifikt för den livstidsdömde. Men det är lika specifikt för långtidsdömda i övrigt, alltså att det finns ett innehåll i kriminalvården. Det kommer vi också att följa och se till att det blir ett innehåll. Oavsett om man är dömd till tio års fängelse eller till livstidsstraff måste det hända någonting under själva verkställigheten. Och där står Vänstern och Kristdemokraterna egentligen inte så långt ifrån varandra. Men ändå tycker vi att det är så roligt att debattera, så därför debatterar vi nu en sak som vi är relativt ense om.

Anf. 22 Alice Åström (V)

Fru talman! Jag tycker faktiskt att det är rätt skönt att man emellanåt också debatterar det som man är överens om - de mer övergripande kriminalpolitiska frågorna, där livstidsstraffet är en del. Jag är glad över att höra att Peter Althin och Kristdemokraterna också kommer att följa den nya ordningen. När jag har försökt följa det som har hänt i Örebro tingsrätt har jag personligen, alltså inte partiet, känt en viss oro över den mediala spekulation som har varit i fråga om det första ärendet. Alla gamla bilder ska tas upp, och man ska återigen få höra offer, vittnen eller andra. Då hamnar man i en sådan situation att när man ska pröva om man ska tidsbestämma straffet blir det snarare en medial prövning av brottet ytterligare en gång. Det har gjort mig lite oroad. Nu hoppas jag att det var ett medialt intresse på grund av att man började med detta. Men om det skulle bli en sådan utveckling i fråga om detta känner jag mig osäker på om det blir en prövning på det sätt som jag är övertygad om att Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och andra partier ville ha. Det har gjort mig oroad. Men vi får fortsätta att följa detta.