Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975

Betänkande 2000/01:SoU14

Socialutskottets betänkande 2000/01:SOU14

Redogörelse för steriliseringsfrågan i Sverige åren 1935-1975

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Utskottets överväganden
• Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

SoU14

Redogörelse för ärendet

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för
steriliseringsfrågan i Sverige åren 1935-1975 och de
åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av
betänkanden lämnade av 1997 års
steriliseringsutredning. En redogörelse lämnas för
bakgrunden till och arbetet med den ekonomiska
ersättningen till steriliserade i vissa fall. I
detta sammanhang beskrivs erfarenheterna av
Steriliseringsersättningsnämndens arbete. Vidare
lämnas en redogörelse för slutsatserna av den
historiska analysen i Steriliseringsutredningens
slutbetänkande. I skrivelsen framhålls särskilt
omfattningen av steriliseringarna, den politiska
enigheten bakom 1934 och 1941 års
steriliseringslagar, ansvaret för steriliseringarna
samt frågan om hur liknande övergrepp som
tvångssteriliseringarna kan förhindras i framtiden.

Avslutningsvis görs en redovisning för de åtgärder
regeringen har vidtagit med anledning av
utredningens slutbetänkande.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
skrivelse 2000/01:73 Redogörelse för
steriliseringsfrågan i Sverige åren 1935-1975 och
regeringens åtgärder. Inga motioner har väckts med
anledning av skrivelsen.

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse inte
skall föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottets överväganden

Regeringens skrivelse

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen lägger
skrivelsen till handlingarna.

Frågan om ersättning till steriliserade

I skrivelsen redogörs inledningsvis för
Steriliseringsutredningens arbete.
Steriliseringsutredningen lade den 26 januari 1999
fram delbetänkandet Steriliseringsfrågan i Sverige
1935-1975, Ekonomisk ersättning (SOU 1999:2). I
delbetänkandet övervägdes principerna för en
gottgörelse av samhället till dem som steriliserats
mot sin vilja eller på någon annans initiativ.
Vidare lämnade utredningen förslag till lagstiftning
beträffande ersättning till personer som
steriliserats samt förslag till på vilket sätt
ärenden om ersättning skulle handläggas. I
betänkandet lämnades även en kort historisk
redogörelse för tillämpningen av de tidigare
gällande steriliseringslagarna. Utredningen föreslog
att ersättningen till personer som steriliserats mot
sin vilja eller på någon annans initiativ skulle
utgå med 175 000 kr.

Regeringen ställde sig i allt väsentligt bakom
Steriliseringsutredningens förslag till ersättning,
organisationsfrågor och övriga överväganden som
redovisades i betänkandet. Den 18 mars 1999
överlämnade regeringen propositionen Ersättning av
staten till steriliserade i vissa fall
(prop. 1998/99:71) till riksdagen. Riksdagen antog
propositionen den 19 maj 1999 (1998/99:SoU13, rskr.
1998/99:208).

Den 1 juli 1999 trädde lagen (1999:332) om
ersättning till steriliserade i vissa fall (nedan
kallad steriliseringsersättningslagen) i kraft.
Genom lagen gavs således personer som steriliserats
enligt lagen (1934:171) om sterilisering, lagen
(1941:282) om sterilisering eller, före år 1976 med
myndighets medverkan, utan stöd av lag, möjlighet
att få rätt till ersättning. Lagen i sig är inte
tidsbegränsad. Av lagens 6 § följer emellertid att
en ansökan om ersättning skall ha kommit in till
nämnden före utgången av juni månad 2001.
Ansökningar som kommer in därefter skall avvisas av
nämnden.

Regeringen redogör i skrivelsen för att en ny
myndighet, som fick namnet
Steriliseringsersättningsnämnden, inrättades för att
bedöma ansökningar och besluta om ersättningar.

Av 2 § steriliseringsersättningslagen följer att
den som steriliserats har rätt till ersättning om
han eller hon

1. varken undertecknat ansökan om sterilisering
eller skriftligen samtyckt till sterilisering,

2. vid tidpunkten för ansökan om sterilisering
eller då sterilisering utfördes var omyndig eller
underårig,

3. vid tidpunkten för ansökan om sterilisering
eller då sterilisering utfördes var intagen på
anstalt, vårdhem eller liknande institution,

4. steriliserats på grund av att han eller hon var
diagnostiserad som sinnessjuk, sinnesslö eller
epileptiker,

5. enligt uttryckligt myndighetskrav steriliserats
för att få dispens att ingå äktenskap, för att få
genomgå abort eller för att få mödrahjälp eller
annat statligt eller kommunalt bidrag, eller

6. får antas ha samtyckt till steriliseringen på
grund av att en myndighet har utövat otillbörlig
påverkan eller varit försumlig.

Ersättningens storlek uppgår således till 175 000 kr
(3 § steriliseringsersättningslagen). Det är frågan
om ett schablonbelopp som är lika för alla.
Ersättningen är vidare skattefri. Regeringen fann
inte några skäl att differentiera ersättningen,
t.ex. beroende på ålder eller kön. Beloppets storlek
bedömdes som en väl avvägd symbolisk summa.
Regeringen framhöll dock att den är väl medveten om
att den ersättning som betalas ut inte kan ersätta
den enskilde för det lidande som denne har fått
utstå.

För den som fått ersättning med stöd av
steriliseringsersättningslagen skall
ersättningsbeloppet om 175 000 kr alltid undantas
vid beräkningar av inkomstprövade
socialförsäkringsförmåner och inkomstprövade
kommunala bidrag och avgifter (jfr 3 a §
steriliseringsersättningslagen). Beloppet skall
alltid undantas vid sådana beräkningar, för resten
av livet, oavsett om pengarna rent faktiskt finns
kvar eller inte (prop. 1998/99:139, bet.
1999/2000:SoU3, rskr. 1999/2000:25).

Även personer som tidigare fått ersättning av
regeringen eller sökt ersättning kan få sin sak
prövad av Steriliseringsersättningsnämnden. Vid
bifall avräknas ersättning som staten tidigare
betalat ut på grund av steriliseringen från
ersättningsbeloppet om 175 000 kr (se 3 §
steriliseringsersättnings-lagen).

För att informera om den nya lagstiftningen samt
om inrättandet av Steriliseringsersättningsnämnden
vidtog regeringen ett antal informationsåtgärder.
Under våren 1999 distribuerades en
informationsfolder om den nya lagen till samtliga
apotek, försäkringskassekontor, patientnämnder och
vårdcentraler i landet. I foldern finns en särskild
talong genom vilken ansökningsblanketter kan
beställas. Foldern gjordes i två versioner, varav
den ena på lätt svenska. Från den 27 maj 1999 och
ett par veckor framåt sände Sveriges televisions
"Anslagstavlan" information om
steriliseringsersättningslagen, lämnade adress och
telefonnummer till Steriliseringsersättningsnämnden
samt uppgav var information kunde hämtas.

Steriliseringsersättningsnämndens arbete och
organisation

Regeringen påtalar i skrivelsen att ordförande för
Steriliseringsersättningsnämnden är Anita Werner,
tillika generaldirektör för Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd (HSAN). Som vice ordförande fungerar
rådman Leif Persson, tidigare sekreterare i
Steriliseringsutredningen. Utöver en ordförande
skall nämnden enligt 5 §
steriliseringsersättningslagen bestå av ytterligare
tre ledamöter, varav en gynekolog, en psykiater och
en parlamentariker. Till de ordinarie ledamöterna
finns personliga ersättare.

Antalet ärenden som inkommit till nämnden är
betydligt fler än vad som först beräknades. I
propositionen uppskattades att ersättningen till
personer som blivit steriliserade skulle komma att
omfatta 500-1000 personer. Kostnaderna för
ersättning beräknades mot bakgrund av dessa siffror
totalt komma att uppgå till 100-175 miljoner kronor.
Emellertid framhölls i propositionen att
uppskattningarna var behäftade med stor osäkerhet. I
1999 års ekonomiska vårproposition beslutades att
sammanlagt 180 miljoner kronor skulle avsättas på
statsbudgeten under perioden 1999-2001 för
ersättning till steriliserade.

Antalet ansökningar om ersättning överstiger, som
nämnts ovan, kraftigt de prognoser som gjordes av
utredningen och i propositionen. Fram t.o.m.
årsskiftet 2000-2001 hade 1 974 ärenden registrerats
hos Steriliseringsersättningsnämnden, varav de allra
flesta utgjordes av ansökningar om ersättning och
ett mindre antal var av administrativ art.
Bifallsfrekvensen det första året nämnden verkade
uppgick till 89 %. Under år 2000 bifölls 78 % av
ansökningarna. Bifallsprocenten har således blivit
betydligt lägre vilket förklaras med att de enklast
utredda bifallsärendena snabbast har blivit
avgjorda.

Den stora ärendetillströmningen samt den höga
bifallsfrekvensen har haft till följd att statens
kostnader för ersättningen till steriliserade hitin-
tills har uppgått till ca 250 miljoner kronor. På
grund av det stora antalet ärenden ökades anslaget
till Steriliseringsersättningsnämnden med drygt
101 miljoner kronor i tilläggsbudgeten år 2000,
utöver ramanslaget för år 2000 om 90 miljoner
kronor. Totalt beräknas kostnaderna för ersättningen
till steriliserade samt nämndens verksamhet uppgå
till ca 300 miljoner kronor.

Av de ansökningar som har prövats av nämnden fram
t.o.m. oktober 2000 avsåg 75 % kvinnor och 25 % män.

Ansökan om ersättning skall, som nämnts ovan,
göras till Steriliseringsersättningsnämnden före
utgången av juni år 2001. Ansökningar som kommer in
därefter kommer att avvisas av nämnden. Av
propositionen följer emellertid att regeringen, även
sedan steriliseringsersättningslagen har upphävts,
har möjlighet att efter utredning bevilja ersättning
av humanitära skäl även till den som begär
ersättning senare enligt de grunder och med det
belopp som fastställts utifrån regeringens förslag
(prop. 1998/99:71 s. 28), dvs. den nu gällande lagen
om ersättning. Regeringens avsikt är att använda
samma bedömningsgrunder som
Steriliseringsersättningsnämnden vid handläggningen
av ersättningsärenden som eventuellt inkommer till
regeringen efter det att ansökningstiden har gått ut
eller efter det att steriliseringsersättningslagen
har upphävts.

Steriliseringsutredningens slutbetänkande

Regeringen anger i skrivelsen att
Steriliseringsutredningen den 28 mars 2000
överlämnade sitt slutbetänkande till regeringen,
Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975
(SOU 2000:20). I betänkandet finns ett antal
forskarrapporter som ingår som bilagor.

I april 2000 överlämnade utredningen rapporten
Från politik till praktik, de svenska
steriliseringslagarna 1935-1975 - rapport till 1997
års steriliseringsutredning (SOU 2000:22). Rapporten
är författad av utredningens expert, fil.kand.
Mattias Tydén. Rapportens tyngdpunkt ligger på den
debatt som fördes i riksdagen och av de politiska
partierna om steriliseringslagarna samt den
praktiska tillämpningen hos myndigheter och på
anstalter.

Slutbetänkandet med bifogade forskarrapporter
utgör tillsammans med Mattias Tydéns rapport en
omfattande historisk belysning och kartläggning av
samhällets attityder och tillämpningen av 1934 och
1941 års steriliseringslagar (1934:171 och
1941:282). I slutbetänkandet förs också en
diskussion kring ansvaret avseende tillkomsten och
tillämpningen av steriliseringslagarna ur juridisk,
statsvetenskaplig och moralisk synvinkel. En
belysning görs således av de politiska
beslutsfattarnas, myndigheternas, forskarsamhällets
och den medicinska professionens del i
ansvarsfrågan. Utredningen för även en diskussion
kring begrepp som tvång och etiska konflikter samt
hur en upprepning av liknande övergrepp som
steriliseringarna skall kunna undvikas i framtiden.

Regeringens åtgärder med anledning av
Steriliseringsutredningens slutbetänkande

I skrivelsen anförs att med anledning av utredningen
av steriliseringsfrågan i Sverige och då främst
Steriliseringsutredningens slutbetänkande skickade
Socialdepartementet i december 2000 ut ett brev
undertecknat av socialminister Lars Engqvist till
sammanlagt 1 100 instanser för att informera om
Steriliseringsutredningens slutsatser i
slutbetänkandet. Till regeringens brev bifogades
också Steriliseringsutredningens betänkande
Steriliseringsfrågan i Sverige (SOU 2000:20). Till
400 adressater skickades dessutom den utförliga
historiska rapporten Från politik till praktik, de
svenska steriliseringslagarna 1935-1975
(SOU 2000:22).

I brevet görs en kort redogörelse för
steriliseringsfrågan bl.a. beträffande hur många som
steriliserades samt vikten av att i vida kretsar
sprida Steriliseringsutredningens slutsatser och
överväganden. Utöver själva steriliseringsfrågan
framhålls vikten av att ständigt hålla en öppen
debatt kring etiska principer och värderingar. Ett
syfte med brevet är att väcka frågor kring
företeelser som vi i dag uppfattar som självklara
och inte reagerar mot, men som en kommande
generation kommer att uppfatta som oetiska. Brevet
sluter an till den diskussion om etiska principer
som Steriliseringsutredningen för i sitt
slutbetänkande.

Regeringen nämner vidare i skrivelsen att
socialminister Lars Engqvist och vice statsminister
Lena Hjelm-Wallén i en artikel i Expressen den
28 april 2000 bad resandefolket, eller den grupp som
under lång tid kallades "tattare", om ursäkt för den
förföljelse och de myndighetsövergrepp som gruppen
blivit utsatt för i Sverige. Bland annat pekade man
i artikeln på omständigheten att personer som
pekades ut som "tattare" var överrepresenterade
bland de 63 000 steriliseringar som skedde i Sverige
under tiden 1935-1975.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att skrivelsen, som inte föranlett
någon motion, inte bör föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till den motivering som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:

Regeringens skrivelse

Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Stockholm den 26 april 2001

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein
(s), Rinaldo Karlsson (s), Chatrine Pålsson (kd),
Leif Carlson (m), Conny Öhman (s), Lars U Granberg
(s), Elisebeht Markström (s), Rolf Olsson (v), Lars
Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),
Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Lars
Elinderson (m), Kent Härstedt (s) och Lotta Nilsson-
Hedström (mp).