Statliga betalningar

Betänkande 1997/98:FiU14

Finansutskottets betänkande 1997/98:FIU14

Statliga betalningar

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1997/98
FiU14

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet en motion om statligt kontra privat
betalningsansvar i de betalkort som används i staten. Vidare behandlas en
motion om det statliga betalningssystemet och statens koncernkonto, Cassa Nova.
Utskottet avstyrker båda motionerna.
Till betänkandet har fogats (?) två reservationer.

Motionerna

1997/98:Fi903 av Per Bill och Ulf Kristersson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att grundregeln för statlig personal skall vara att medarbetare bär
betalningsansvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla undantag från huvudregeln skall motiveras individuellt och
att motiveringarna skall vara offentliga.
1997/98:Fi905 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn
av förordningen 1994:14 om statliga myndigheters betalning och
medelsförvaltning.

Utskottet

Användningen av kontokort i staten

Motionen

Per Bill och Ulf Kristofersson (m) föreslår i motion Fi903 att staten bör
avskaffa alla kredit- och betalkort där staten bär betalningsanvaret. Detta för
att stävja missbruk. Huvudregeln bör i stället vara att den enskilde
tjänstemannen bär betalningsansvaret. Ersättningar för utlägg i tjänsten skall
erhållas genom kvittoredovisning. Undantag från huvudregeln bör enligt
motionärerna motiveras individuellt och motiveringarna skall vara offentliga. I
likhet med vad som gäller i privata företag skall myndigheter kunna betala
årsavgiften och t.o.m. beställa korten med personligt betalningsansvar åt
medarbetaren.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade för ett år sedan ett liknande motionsförslag om förbud
eller begränsningar för staten att använda kredit- eller betalkort med statligt
betalningsansvar (betänkande 1996/97:FiU17).
På utskottets begäran avslog riksdagen motionen med motiveringen att det
vore att gå för långt att helt förbjuda betalkort med statligt
betalningsansvar. I vissa situationer fanns det skäl att använda betalkort även
med statligt betalningsansvar, ansåg utskottet. myndigheterna i regel är
restriktiva med att tillhandahålla betalkort med statligt betalningsansvar.
Utskottet vill i anslutning till detta peka på att antalet kort med statligt
betalningsansvar är relativt få. Omkring 85 procent % av de betalkort som nu
finns i staten är kort med privat betalningsansvar. Endast omkring 15 procent %
är kort med statligt betalningsansvar. Det framgår av nyinsamlade uppgifter
från Riksrevisionsverket (RRV) över hur myndigheterna utnyttjar de avropsavtal
om betalkortstjänster som RRV slutit med finansföretag (i juni 1997 tecknade
RRV nya ramavtal med två företag som ersatte tidigare avtal från 1994).
Utskottet anförde vidare att betalkort med statligt betalningsansvar i vissa
situationer bidrar till att effektivisera betalningsförvaltningen på
myndigheterna, bl.a. genom att förskotts- och fakturahanteringen begränsas.
I den tidigare behandlingen framhöll också utskottet att kraven på att
specificera och verifiera utgifter är desamma oavsett om kort med statligt
eller privat betalningsansvar används. Därför betonade Samtidigt underströk
utskottet vikten av att kontrollsystemen i staten fungerar så att statliga
medel används på avsett sätt och att alla oegentligheter upptäcks, beivras och
rättas till. Den interna kontrollen på myndigheterna måste fungera
oklanderligt.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om att det inom rRegeringskansliet
och på myndigheterna pågår en översyn av regler och kontrollfunktioner, bl.a.
med anledning av Justitiekanslerns förstudie från mars 1997, Förstärkt skydd
mot oegentligheter i offentlig förvaltning. Arbetet har hittills bl.a.
resulterat i en förändring av verksförordningen (SFS 1997:973). I den nya
förordningen åläggs myndighetschefen att utforma myndighetens organisation så
att redovisning, medelsförvaltning och förvaltning av övriga tillgångar
kontrolleras på ett betryggande sätt. Vidare har Riksrevisionsverket (RRV) i
nya föreskrifter till bokföringsförordningen (SFS 1991:1026) förtydligat
attesträtten. Enligt de nya reglerna får en tjänsteman inte attestera
betalningar till sig själv. Konsekvensen är att myndighetschefen inte får
godkänna utbetalningar till sig själv, utan attesteringen skall göras av t.ex
styrelseledamot, annan sidordnad befattningshavare eller lösas på annat
godtagbart sätt. De nya föreskrifterna gäller från den 1 januari 1998.
Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrker utskottet motion Fi903 (m).

Statens betalningssystem

Motionen

Lars Tobisson m.fl. (m) yrkar i motion Fi905 att en översyn görs av
förordningen 1994:14 om statliga myndigheters betalningar och
medelsförvaltning. Statens koncernkontosystem Cassa Nova är placerat i
Postgirot Bank AB. Det betyder att samtliga statliga betalningar på ett eller
annat sätt slussas genom Postgirot Bank AB. Enligt motionärerna innebär detta
en konkurrensfördel för Postgirot Bank jämfört med andra banker. Det är inte
förenligt med konkurrens på lika villkor. Bland annat kan Postgirot Bank ta
fram detaljerad information om det betalningsflöde som andra banker/bankgirot
hanterar för statliga myndigheters räkning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill med anledning av motion Fi905 (m) anföra följande.
Statens olika betalningar står för en stor andel av betalningsflödet i den
svenska ekonomin. Det innebär att organisationen av statens betalningssy-stem
är av avgörande vikt både för staten och för samhällsekonomin i stort. I
dagsläget utgörs det statliga betalningssystemet av sStatsverkets checkräkning
i Riksbanken och koncernkontosystemet, Cassa Nova, som ligger i Postgirot Bank
AB. Flera andra banker är genom avtal knutna som betalningsförmedlare till
systemet.
Enligt vad utskottet erfar pågår i rRegeringskansliet en grundlig utvärdering
och prövning av statens system för koncernkonto och betalningar. Syftet är att
förbereda en ny upphandling av koncernkonto och betalningsförmedlingstjänster
när nu gällande avtal löper ut, vilket tidigast inträffar den 31 december 1998.
En utredning skall kartlägga för- och nackdelar av olika alternativa sätt att
organisera statens koncernkonto. De möjligheter som skall analyseras är att
koncernkontot placeras i en bank, att koncernkonto finns i flera banker eller
att staten driver koncernkontot i egen regi. Upphandling av konsult som skall
genomföra uttredningen pågår. Anbudstiden går ut i början av mars och
utredningen beräknas komma i gång runt halvårsskiftet 1998. Förutom en
beskrivning av kostnader, teknisk utformning, informations- och
säkerhetsaspekter etc. skall utredningen också analysera hur konkurrensen på
bankmarknaden utvecklas i de olika alternativa placeringarna av statens
koncernkonto.
Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att regeringen i direktiven (dir.
1997:122) till utredningen om bildandet av en ekonomistyrningsmyndighet anger
att huvudmannaskapet för statens betalningssystem skall föras över från
Riksrevisionsverket till Riksgäldskontoret.
Enligt utskottet innebär det analysarbete som bedrivs i Rregeringen och den
kommande konsultutredningen även en översyn av förordningen (1994:14) om
statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning. Utskottet anser därför
att önskemålen i motionen i huvudsak är tillgodosedda. Utskottet avstyrker
motion Fi905 (m).

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande nvändning av kontokort i staten
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi903,
res. 1 (m, fp, v, mp, kd)
2. beträffande statens betalningssystem
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi905.
res. 2 (m)

Stockholm den 17 februari 1998

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg
(s), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s), Lennart Hedquist (m), Arne Kjörnsberg
(s), Sonia Karlsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Susanne Eberstein (s), Johan
Lönnroth (v), Kristina Nordström (s), Per Bill (m), Roy Ottosson (mp) och, Mats
Odell (kd), Göran Lindblad (m) och Karin Pilsäter (fp).

Reservationer

1. Användning av kontokort i staten (mom. 1) (m, fp, v, mp, kd)

Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Johan Lönnroth (v), Per Bill (m),
Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd), Göran Lindblad (m) och Karin Pilsäter (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrandeställningstagande som på s. 2 börjar med
?Utskottet behandlade för? och på s. 2 slutar med ?utskottet motion Fi903
(m)?under rubriken Användning av kontokort i staten bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning av motion Fi903 (m) anföra följande.
Debatten om oegentligheter i samband med användandet av kontokort har under
de senaste åren varit intensiv. Kontokort, där staten eller kommunen har
betalningsansvaret, har i flera uppmärksammade fall missbrukats. Därmed
aktualiseras frågan om missbruk och oegentligheter kan förhindras genom att
staten endast använder betal- eller kreditkort med privat betalningsansvar.
Att staten tillhandahåller betalkort med statligt betalningsansvar försvaras
ofta med att de effektiviserar betalningsförvaltningen på myndigheterna. Men
det har visat sig att dessa kort inte alltid uppfyller det i och för sig
vällovliga syftet. Ett vanligt problem är att kortinnehavaren inte i tid
levererar t.ex. reseräkningar eller andra verifikationer till myndigheternas
ekonomifunktioner. Dessutom har det visat sig att redovisningsunderlaget ofta
varit ofullständigt eller felaktigt när det väl inlevererats. Den här typen av
dröjsmål ökar myndighetens administrativa arbete i stället för att
effektivisera den administrativa hanteringen. Vidare tvingas myndigheten i
sådana fall att betala kontokortsfakturan utan att veta vilka ändåmål
utgifterna har. Alternativt tvingas myndigheten betala kredit- och
dröjsmålsränta. Detta gör att bokföringen försvåras och fördröjs.
Till skillnad från när kortinnehavaren personligen bär betalningsansvaret
saknar innehavare av kort med statligt betalningsansvar incitament att snabbt
leverera in redovisning för gjorda utgifter. Detta betyder enligt utskottet att
betalkort med statligt betalningsansvar endast bör utfärdas när det klart kan
fastställas att åtgärden verkligen effektiviserar myndighetens
betalningshantering och ekonomisystem.
De särskilda bestämmelser för kontokort, redovisning av resor m.m. som
tillämpas i staten varierar mellan olika myndigheter. Av Regeringskansliets
förvaltningskontors (RFK) föreskrifter om betalkort (RFF 1995:1) jämte RFK:s
allmänna råd framgår att arbetsgivaren bör vara restriktiv med att
tillhandahålla betalkort som arbetsgivaren är betalningsansvarig för (allmänna
råd till 3 §) och att det måste föreligga särskilda skäl för att tillhandahålla
ett sådant kort (3 §). Av reglerna framgår även att kortet endast får användas
för sådana utgifter som arbetsgivaren skall stå för, t.ex. i samband med en
tjänsteresa. Endast om en privat utgift inte kan särskiljas från betalning av
utgift i tjänsten får kortet användas för detta ändamål.
Enligt utskottets mening bör regeringen se till att dessa regler och
bestämmelser även används i statens olika myndigheter. Betalkort med statligt
betalningsansvar bör utfärdas med största möjliga restriktivitet.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att som huvudregel bör
statsförvaltningen i första hand enbart använda betalkort där arbetstagaren
själv har betalningsansvaret. Endast i undantagsfall bör betalkort med statligt
betalningsansvar utfärdas. Enligt utskottet bör man också överväga om dessa
undantag skall offentliggöras tillsammans med en motivering om varför just den
eller den tjänstemannen har ett betalkort med statligt betalningsansvar. Detta
för att öka genomlysning av statens betalningshantering och öka incitamentet
för kortinnehavaren att följa att redovisningsregler och rutiner. Ett
offentliggörande kan vidare bidra till att återställa allmänhetens förtroende
för statens sätt att använda tilldelade medel.
Utskottet vill samtidigt understryka att kraven på att specificera och
verifiera utgifter inte är lägre för utgifter betalade med betalkort med
statligt betalningsansvar än för kort med privat betalningsansvar eller om
förskott utbetalas. Det är regeringens skyldighet att se till att brister i
utformningen av reglerna, felaktig användning av korten eller en otillräcklig
internkontroll rättas till i den under regeringen lydande statsförvaltningen.
Justitiekanslerna redovisade i mars 1997 studien Förstärkt skydd mot
oegentligheter i offentlig förvaltning. I rapporten framhålls att det
viktigaste medlet för att motverka oegentligheter inom statlig och kommunal
förvaltning är en fungerande internkontroll. Vidare menade Justitiekanslern att
kontrollen av myndighetschefen bör ses över särskilt eftersom han eller hon
saknar överordnad inom myndigheten och i flera avseenden inte omfattas av den
interna kontrollen. Vissa åtgärder har vidtagits under det gångna året, bl.a.
genom en uppstramning av reglerna för internkontroll i verksförordningen och
ett förtydligande av attesträtten i bokföringsförordningen. Men enligt
utskottet finns det anledning att ytterligare strama upp regelverket inom både
statlig och kommunal förvaltning, inte minst genom information och utbildning
av vilka regler som faktiskt gäller. En av Justitiekanslerns slutsatser var att
okunnighet om regelsystemen i flera fall kan ha bidragit till att de
oegentligheter som förekommit inte upptäckts och påtalats tidigare. Enligt
utskottets mening är det utomordentligt viktigt att kontrollsystemen i staten
fungerar på ett sådant sätt att statens medel används på avsett sätt och att
alla oegentligheter upptäcks, beivras och rättas till.
Vad utskottet anfört om användandet av kontokort i staten bör riksdagen med
anledning av motion Fi903 (m) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande användning av kontokort i staten
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi903 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om användningen av kontokort i
staten,

2. Statens betalningssystem (mom. 2) (m)

Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och, Per Bill och Göran Lindblad (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ?Utskottet vill
med? och på s. 3 slutar med ?avstyrker motion Fi905 (m).?ställningstagande
under rubriken Statens betalninssystem bort ha följande lydelse:
Med anledning av motion Fi905 (m) vill utskottet anföra följande.
Statens koncernkontosystem CassaNova är placerat i Postgirot Bank AB. Enligt
utskottets mening innebär det att Postgirot Bank AB, trots att statens
betalningar avreglerades 1994, fortfarande har en ställning av monopolkaraktär
gentemot statliga myndigheter. Postgirots starka ställning när det gäller
statliga betalningar beror på bl.a. följande:
* All informationshantering i CassaNova sköts av Postgirot Bank AB. Därmed
slussas alla myndigheters betalningsflöden genom Postgirot Bank AB. Detta
oavsett om myndigheten är kund i Postgirot Bank eller i bankerna/Bankgirot.
* Betalningar mellan myndigheter får endast ske inom koncernkontosy-stemet
CassaNova. Detta gör att myndigheterna tvingas ha en kundrelation till
Postgirot Bank.
* Endast Postgirot Bank har rätt att debitera och kreditera statsverkets
checkräkning i Riksbanken.

Enligt utskottets mening är det inte förenligt med konkurrens på lika villkor
att Postgirot Bank har en mycket detaljerad information om det betalningsflöde
som bankerna/Bankgirot hanterar för statliga myndigheters räkning. Detta ger en
insyn i andra bankers kunder som strider mot normal sekretess.
Utskottet anser därför, i likhet med motionärerna, att regeringen bör ta
initiativ till en översyn av förordningen 1994:14 om statliga myndigheters
betalningar och medelsförvaltning för att öka konkurrensen på den svenska
bankmarknaden.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande statens betalningssystem
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi905 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av översyn av
förordningen 1994:14.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1
Motionerna..........................................1
Utskottet...........................................1
Användningen av kontokort i staten 1
Statens betalningssystem 2
Hemställan 4
Reservationer.......................................4
1. Användning av kontokort i staten (mom. 1) (m, fp, v, mp, kd) 4
2. Statens betalningssystem (mom. 2) (m) 6
Sammanfattning......................................1
Motionerna..........................................1
Utskottet...........................................1
Användningen av kontokort i staten 1
Statens betalningssystem 2
Hemställan 3
Reservationer.......................................4