Statlig medverkan för kapitaltillskott till Sparbanken Första AB

Betänkande 1991/92:NU34

Näringsutskottets betänkande 1991/92:NU34

Statlig medverkan för kapitaltillskott till Sparbanken Första AB

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan

1991/92
NU34

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition 1991/92:168 om
statligt engagemang för lösning av krisen i Sparbanken Första
AB. Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att staten --
genom att lämna lån och gå i borgen för ytterligare lån -- skall
medverka till att erforderligt kapitaltillskott tillförs
Sparbanken Första AB.

Propositionen

I propositionen föreslås -- efter föredragning av statsrådet
Bo Lundgren -- att riksdagen

dels bemyndigar regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, riksgäldskontoret att lämna ett lån på 3,8
miljarder kronor till Sparbanksstiftelsen Första och att gå i
borgen för lån till de elva sparbanksstiftelserna intill ett
sammanlagt belopp av 3,5 miljarder kronor,
dels till Vissa räntekostnader m.m. för budgetåret 1992/93
under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag om ett
formellt belopp på 1000 kr.

Riksdagen bereds vidare tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet i övrigt har anfört om hur krisen i
Sparbanken Första AB skall lösas och om en fortsatt
omstrukturering av sparbankssektorn.

Utskottet

Bankväsendets utveckling under senare år har präglats av
kraftigt ökade kreditförluster. På en avreglerad marknad har
intresset fokuserats på snabb volymtillväxt och en strävan mot
större marknadsandelar. Fallande fastighetspriser och börskurser
har emellertid medfört likviditets- och solvensproblem för många
högbelånade företag, framför allt inom fastighetsbranschen, med
åtföljande kreditförluster för bankerna.

Till följd av uppkomna kreditförluster beslutade riksdagen
under hösten 1991 dels om att staten skulle medverka vid en
nyemission av aktier i Nordbanken (prop. 1991/92:21, bet. NU4),
dels om att staten med en lånegaranti skulle medverka i en
rekonstruktion av dåvarande Första Sparbanken (prop. 1991/92:63,
bet. NU12). Första Sparbanken har senare ombildats till ett
bankaktiebolag, Sparbanken Första AB.

Till grund för statens medverkan i rekonstruktionen av
Sparbanken Första AB låg uppgifter om att summan av bankens
kreditförluster under år 1991 beräknades bli ca 4,5 miljarder
kronor och därmed så hög att banken utan kapitaltillskott skulle
bli insolvent. Riksdagens beslut innebar att staten mot avgift
garanterade ett räntefritt lån på 3,8 miljarder kronor från
Sparbankernas Bank till Sparbanken Första AB. Det bedömdes att
statens åtagande inte skulle leda till några kostnader för
staten.

Utvecklingen på kredit- och fastighetsmarknaden under senare
delen av år 1991 blev emellertid mer ogynnsam än vad som
tidigare befarades. I samband med bokslutsarbetet för år 1991
konstaterade Sparbanken Första AB att kreditförlusterna för
detta år uppgick till totalt ca 5,7 miljarder kronor eller
omkring 1,2 miljarder kronor mer än vad som tidigare beräknades.
Banken har därför återigen hamnat i en situation där den inte
uppfyller kapitaltäckningskraven. På grund härav och då det
finns anledning att befara att Sparbanken Första AB under
innevarande år kommer att drabbas av nya kreditförluster är
ytterligare kapitaltillskott till banken erforderligt.

I proposition 1991/92:168 föreslås att staten även denna gång
skall medverka till lösning av den uppkomna krisen i banken. I
annat fall, sägs det i propositionen, finns det risk för att en
förtroendekris skulle kunna uppstå, vilket i sin tur skulle
kunna ge upphov till kraftiga störningar i betalningssystemet.
Detta skulle kunna få allvarliga konsekvenser för hela den
svenska ekonomin.

Det konstateras i propositionen att Sparbanken Första AB är i
behov av ett kapitaltillskott på i storleksordningen 3,5
miljarder kronor för att uppnå och bibehålla en
tillfredsställande kapitaltäckning under år 1992. Om dessutom
hänsyn tas till att lånet på 3,8 miljarder kronor från
Sparbankernas Bank skall lösas, uppgår det samlade
kapitalbehovet till omkring 7,3 miljarder kronor.

Regeringen betonar att det under normala betingelser också i
banksektorn bör vara ägarnas sak att utan statlig medverkan lösa
ekonomiska problem. Då ägaren av Sparbanken Första AB --
Sparbanksstiftelsen Första -- saknar tillräckliga finansiella
resurser och då förhållandena på kapitalmarknaden för närvarande
är sådana att det inte är möjligt att uppbringa det erforderliga
kapitaltillskottet, är statens medverkan i detta fall nödvändig,
anser regeringen.

Till grund för denna medverkan finns en avsiktsförklaring som
företrädare för finansdepartementet och sparbankssektorn
undertecknade i april 1992. Som förutsättningar för det statliga
engagemanget anges i avsiktsförklaringen bl.a. att Sparbanken
Första AB och de elva dotterbankerna i Sparbanksgruppen AB skall
fusioneras till en enda bank, Sparbanken Sverige AB. Vidare
skall de delar av Sparbanken Första AB:s lånestock som kan antas
komma att vålla väsentliga kreditförluster överlåtas till ett
särskilt bolag, vars enda uppgift skall vara att avveckla
lånestocken med bästa möjliga ekonomiska resultat. Det sägs
också att Sparbanksgruppen AB skall utarbeta en plan för en
rationell omstrukturering av verksamheten.

I enlighet med vad som skisseras i avsiktsförklaringen
föreslås i propositionen att staten genom riksgäldskontoret dels
skall lämna ett lån på 3,8 miljarder kronor till
Sparbanksstiftelsen Första, dels skall gå i borgen för lån på
högst 3,5 miljarder kronor till de elva sparbanksstiftelser som
äger aktier i Sparbanksgruppen AB. I båda fallen skall medlen
lämnas vidare till Sparbanken Första AB som aktieägartillskott
eller liknande. Som säkerhet för statens engagemang pantsätter
stiftelserna 70% av sina aktier i Sparbanksgruppen AB. Det
nuvarande lånet från Sparbankernas Bank till Sparbanken Första
AB skall återbetalas, varvid den statliga garantin för detta lån
upphör.

Det statliga lånet till Sparbanksstiftelsen Första skall vara
räntefritt fram till utgången av år 1995 och därefter löpa med
4% årlig ränta, vilket kommer att medföra en räntekostnad för
riksgäldskontoret för den mot lånet svarande upplåningen. I
propositionen föreslås ett förslagsanslag om formellt 1000 kr.
för täckande av dessa räntekostnader. Riksdagen bereds även
tillfälle att ta del av vad som i propositionen har anförts om
hur den ekonomiska krisen i Sparbanken Första AB skall åtgärdas
och om den fortsatta omstruktureringen av sparbankssektorn.

Utskottet tillstyrker att staten på angivet sätt skall
medverka till att erforderligt kapitaltillskott tillförs
Sparbanken Första AB. Vad som i övrigt har anförts i
propositionen om fortsatta åtgärder för en omstrukturering av
sparbankssektorn ger inte anledning till någon erinran från
utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kapitaltillskott till Sparbanken Första AB
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:168 i
ifrågavarande del
dels bemyndigar regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, riksgäldskontoret att lämna ett lån på 3,8
miljarder kronor till Sparbanksstiftelsen Första och att gå i
borgen för lån till de elva sparbanksstiftelserna intill ett
sammanlagt belopp av 3,5 miljarder kronor,
dels till Vissa räntekostnader m.m. för budgetåret
1992/93 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
1000 kr.,

2. beträffande fortsatt omstrukturering av
sparbankssektorn, m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:168 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Stockholm den 7 maj 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard
Molén (m), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist
(s), Karin Falkmer (m), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s),
Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s),
Anita Modin (s), Gudrun Norberg (fp), Roland Lében (kds) och
Göran Magnusson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.