Stabiliserings- och associeringsavtalet mellanEuropeiska gemenskaperna och deras medlemsstater ochKroatien

Betänkande 2002/03:UU3

Utrikesutskottets betänkande2002/03:UU3

Stabiliserings- och associeringsavtalet mellanEuropeiska gemenskaperna och deras medlemsstater ochKroatien

---

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande
regeringens förslag (prop. 2002/03:11) om
godkännande av stabiliserings- och
associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna
och deras medlemsstater, å ena sidan, och Kroatien,
å andra sidan. Inga motioner har väckts med
anledning av propositionen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Stabiliserings- och associeringsavtalet med
Kroatien

Riksdagen godkänner, med bifall till proposition
2002/03:11, stabiliserings- och associeringsavtalet
mellan Europeiska gemenskaperna och deras
medlemsstater, å ena sidan, och Kroatien, å andra
sidan.

Stockholm den 21 januari 2003

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban
Ahlin (s), Berndt Ekholm (s), Carina Hägg (s), Kent
Härstedt (s), Göran Lindblad (m), Anders Sundström
(s), Cecilia Nilsson Wigström (fp), Agne Hansson
(c), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling (m),
Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp), Anita
Johansson (s), Björn Hamilton (m), Birgitta Ohlsson
(fp), Rosita Runegrund (kd) och Sermin Özürküt (v).

2002/03

UU3

Redogörelse för ärendet

Ärendets beredning

Genom beslut av Europeiska unionens råd i november
2000 bemyndigades Europeiska gemenskapernas
kommission att inleda förhandlingar med Kroatien om
ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan
Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å
ena sidan, och Kroatien, å andra sidan.
Förhandlingarna ledde fram till det stabiliserings-
och associeringsavtal med Kroatien som
undertecknades den 29 oktober 2001. Innan avtalet
kan träda i kraft skall det godkännas av parterna.
Kroatien godkände avtalet den 30 januari 2002.

Bakgrund

I april 1997 antog Europeiska unionens råd en
regional strategi som fastslog politiska och
ekonomiska villkor för utvecklandet av bilaterala
relationer med Albanien, Bosnien-Hercegovina,
Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kroatien och f.d.
jugoslaviska republiken Makedonien. Villkoren hade
anknytning till bl.a. demokrati,
rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter,
minoriteternas rättigheter och övergången till
marknadsekonomi.

I maj 1999 lade kommissionen fram ett meddelande
om att förstärka EU:s regionala strategi för
länderna på västra Balkan genom en stabiliserings-
och associeringsprocess. Den skulle huvudsakligen
bestå i att erbjuda länderna en ny typ av avtal,
s.k. stabiliserings- och associeringsavtal, under
förutsättning att länderna uppfyller de relevanta
politiska och ekonomiska villkoren. Avtalen bygger i
hög grad på Europaavtalen med kandidatländerna samt
innehåller krav på länderna att utveckla regionalt
samarbete med varandra. Våren 2002 inrättades ett
nytt politiskt forum, Zagrebprocessen, i syfte att
ytterligare stärka det regionala samarbetet.
Tidigare har ett stabiliserings- och
associeringsavtal undertecknats med f.d.
jugoslaviska republiken Makedonien (prop.
2001/02:156 och bet. 2001/02:14). Under 2001
inleddes också ett förberedande arbete inför de
förestående förhandlingarna om ett stabiliserings-
och associeringsavtal med Albanien. Samtliga länder
som ingår i stabiliserings- och
associeringsprocessen är potentiella kandidater för
EU-medlemskap.

Utvecklingen i Kroatien

Efter krigen på Balkan under 1990-talet har
omfattande politiska och ekonomiska reformer
påbörjats i Kroatien. Reformerna har bl.a. lett till
att Kroatien sedan författningsreformen 2001 är en
parlamentarisk demokrati. Landets regering har även
utlovat förbättrat samarbete med den internationella
krigsförbrytartribunalen i Haag.

Kroatien samarbetar redan nu med Nato, och landets
mål är att bli fullvärdig Natomedlem. I juni 2000
blev Kroatien medlem av Världshandelsorganisationen
(WTO), och landets uttalade målsättning är också att
bli medlem av EU.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner
stabiliserings- och associeringsavtalet mellan
Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å
ena sidan, och Kroatien, å andra sidan.

Syftet med avtalet är att, inom ramen för
stabiliserings- och associeringsprocessen, bidra
till stabilitet samt en positiv ekonomisk och social
utveckling i länderna på västra Balkan. Avtalet
innehåller bestämmelser om politisk dialog,
frihandel och samarbete på en rad olika områden.

Sverige och Kroatien

Sverige upprättade diplomatiska förbindelser med
Kroatien den 29 januari 1992, och de bilaterala
relationerna mellan Sverige och Kroatien är goda.

EG och Kroatien

Stabiliserings- och associeringsavtalet kommer att
utgöra den första mer omfattande avtalsförbindelsen
mellan Europeiska gemenskaperna och Kroatien. I
avvaktan på avtalets ratificering har parterna
undertecknat ett interimsavtal så att handelsfrågor
och handelsrelaterade frågor i stabiliserings- och
associeringsavtalet kan träda i kraft tidigare.

Avtalets innehåll

Förutom bestämmelser om samarbete på en rad områden,
bl.a. politik, ekonomi och handel ger avtalet en ram
för ett rättsligt samarbete och identifierar den EU-
rättsliga lagstiftning som Kroatien måste genomföra
för att på ett effektivt sätt kunna delta i den
europeiska integrationsprocessen.

Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och
stålgemenskapen (EKSG), Europeiska
atomenergigemenskapen samt medlemsstaterna är
avtalsparter å den ena sidan.[1]
Avtalet omfattar 130 artiklar, 8 bilagor och 6
protokoll. Bilagorna och protokollen utgör en
integrerad del av avtalet. Parterna har godkänt 10
gemensamma förklaringar, och en ensidig förklaring
har gjorts från gemenskapen och dess medlemsstater.
Avtalet reglerar bl.a. frågor inom den gemensamma
handelspolitikens område. På detta område har
gemenskapen exklusiv kompetens att sluta avtal.

Godkännande av avtalet

Regeringen anför bl.a. att EU:s engagemang i
länderna på västra Balkan syftar till att
understödja utvecklingen mot fungerande europeiska
demokratier samtidigt som verksamheten skall vara
krisförebyggande. Regeringen påpekar också att
stabiliserings- och associeringsavtalen bildar en
grund för ländernas politiska och ekonomiska
närmande till EU och andra europeiska
samarbetsstrukturer.

**FOOTNOTES**
[1]: Fördraget om kol- och stålgemenskapen löpte
visserligen ut den 23 juli 2002 men enligt beslut
2002/595/EG art 1 skall även de rättigheter och
skyldigheter som uppstår genom internationella
avtal som slutits av EKSG tillfalla den
Europeiska gemenskapen.
Utskottets övervägande

Utskottet anser att det föreliggande stabiliserings-
och associeringsavtalet med Kroatien skapar
förutsättningar och ramar för arbetet med att
åstadkomma stabilitet, fred och en positiv
ekonomisk, social, kulturell och miljömässig
utveckling i länderna på västra Balkan. Det är också
ett viktigt led i ansträngningarna att lägga grunden
för ett bredare samarbete mellan EU och länderna i
regionen.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts tillstyrker
utskottet att riksdagen godkänner stabiliserings-
och associeringsavtalet mellan Europeiska
gemenskaperna och deras medlemsstater och Kroatien.
Förteckning över behandlade förslag

Utskottet

Propositionen

I proposition 2002/03:11 föreslår regeringen att
riksdagen godkänner stabiliserings- och
associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna
och deras medlemsstater, å ena sidan, och Kroatien,
å andra sidan.