Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:22 med förslag till lag om skattefrihet vid premiering av sparande, m. m. jämte motioner

Betänkande 1972:SkU16

Skatteutskottets betänkande nr 16 år 1972

SkU 1972:16

Nr 16

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majrts proposition
1972: 22 med förslag till lag om skattefrihet vid premiering av sparande,
m. m. jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna
hänvisats till skatteutskottet.

Propositionen

I propositionen 1972: 22 har Kungl. Majit under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 18 februari 1972
föreslagit riksdagen att

1. anta inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om skattefrihet
vid premiering av sparande,

2. bemyndiga Kungl. Majit att, då konjunkturläget föranleder det,
förordna om premiering av frivilligt sparande av överskjutande preliminär
skatt i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angivits i
propositionen,

3. uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret att efter i huvudsak de
riktlinjer som förordats i propositionen handha administrationen av det
föreslagna sparsystemet och eventuellt kommande premieringar av frivilligt
sparande av överskjutande skatt,

4. till Kampanj för sparande m. m. för budgetåret 1972/73 under
sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 500 000 kr.

Propositionen har hänvisats till skatteutskottet såvitt avser det ovan
under punkten 1 upptagna förslaget till lag om skattefrihet för premiering
av sparande och i övrigt till finansutskottet.

I propositionen föreslås en statlig premiering av sparande. Förslaget
tar sikte i första hand på löntagare och därmed jämställda grupper fysiska
personer. Sparandet skall enligt förslaget vara regelbundet och
företrädesvis ske vid källan. Sparat belopp sätts in på särskilt konto i
bankinstitut eller i KFis eller HSBis sparkassor. Insättning på kontot
skall ske med minst 100 kr. och högst 300 kr. i månaden. På det sparade
beloppet utgår bankränta efter den högsta räntesats för inlåning
som bankinstitutet eller sparkassan tillämpar. Den som uppfyller sparsystemets
villkor får dessutom delta i en av statsverket bekostad vinstutlottning.
Vinsterna i lotteriet är skattefria. Utlottning äger rum i september
månad närmast efter varje sparår. Vidare får den, som haft
pengar från ett sparår innestående under fem år, en skattefri premie om

1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 16

SkU 1972:16

2

5 °/o på dessa pengar, dock högst 300 kr. Denna premie bekostas till
hälften av statsverket och till hälften av sparinstitutet.

Sparsystemet, som föreslås träda i kraft snarast efter riksdagsbehandlingen
av propositionen, är avsett att ersätta de nuvarande sparformerna
ungdomens lönsparande och allmänna lönsparandet. Dessa föreslås upphöra
vid utgången av år 1972. Vinstutlottningen i dessa sparsystem
skall dock äga rum på vanligt sätt under våren 1973. Deltagare i ungdomens
lönsparande och allmänna lönsparandet ges rätt att flytta över
sparat belopp till det nya systemet vid årsskiftet 1972—1973.

Vidare begärs riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att, om
konjunkturläget motiverar det, besluta om premiering av frivilligt sparande
av överskjutande preliminär skatt i huvudsaklig överensstämmelse
med reglerna i lagen (1970: 616) om premiering av visst frivilligt sparande.

Slutligen föreslås, med hänsyn till den likhet som föreligger mellan det
nya sparsystemet och svenska statens sparobligationer, att bonus på sådana
obligationer, som tillhör i framtiden utgivna eller förlängda lån
skall vara fri från inkomstskatt.

Motionerna

I detta betänkande behandlar utskottet

dels följande i anledning av propositionen väckta motioner

1972: 1494 av herrar Björk i Gävle (c) och Åsling (c), vari hemställs

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972: 22 beslutar

1. att i den föreslagna sparformen ges möjlighet till insättning kvartalsvis
samt

2. att tidpunkten för ikraftträdandet fastställs till den 1 oktober 1972;

1972: 1495 av herrar Annerås (fp) och Levin (fp), vari hemställs
att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972: 22 beslutar

1. att insättning å sparkonto skall kunna ske med minst 50 kr. och
högst 300 kr. per månad och

2. att den föreslagna vinstutlottningen slopas och ersätts med en
motsvarande höjning av premierna;

1972: 1500 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att det månatliga minimibeloppet för premiesparande
skall sättas till 50 kr.,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att de i motionen framförda
förslagen beträffande höjning av kapitalskatteavdraget och beträffande
de speciella skattemässiga incitamenten för bostadssparande med skyndsamhet
prövas av den beslutade kommande skatteutredningen samt

3. att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad i övrigt framhållits

SkU 1972:16

3

i motionen beträffande det enskilda sparandets villkor och förutsättningar; 1972:

1501 av herrar Hörberg (fp) och Ångström (fp), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar

a. att det månatliga minimibeloppet inom ramen för premiesparandet
skall vara 50 kr. för att därmed möjliggöra en bred förankring av
sparandet,

b. att en skattefri statlig inlåningspremie om 2 % på varje års nysparande
skall utgå utöver propositionens övriga premiering för att
garantera en särskild stimulans åt årligt nysparande samt

2. att vederbörande utskott utarbetar erforderlig lagtext;

1972: 1504 av herr Strindberg m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att förslag föreläggs
årets riksdag till sparstimulerande åtgärder i enlighet med vad i motionen
anförts om banksparande, bostadssparande, utbildningssparande,
amorteringssparande, företagssparande, höjt extra avdrag vid kapitalbeskattningen,
egenföretagares rätt till extra avdrag vid kapitalbeskattningen
och delägarsparande i aktier, så att nya regler för enskilt sparande
skall kunna tillämpas från och med den 1 januari 1973;

dels de vid riksdagens början väckta motionerna
1972: 819 av herr Schött m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att förslag föreläggs
riksdagen om sparstimulerande åtgärder i enlighet med vad i motionen
anförts om banksparande, bostadssparande, utbildningssparande, amorteringssparande,
företagssparande, egenföretagares rätt till kapitalavdrag
och höjt extra avdrag vid kapitalbeskattningen;

1972: 823 av herr Wirmark m. fl. (fp), vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att de i motionen
framlagda förslagen syftande till att främja hushållssparande! belyses
och beaktas i den av riksdagen under hösten 1971 beslutade skatteutredningen.

Motionerna 1972: 1494 och 1972: 1495 har hänvisats till skatteutskottet
såvitt avser förslaget till lag om skattefrihet vid premiering av
sparande och i övrigt till finansutskottet. Motionen 1972: 1500 har
hänvisats till skatteutskottet såvitt avser punkten 2 i motionens hemställan
och i övrigt till finansutskottet. Motionen 1972: 1501 har hänvisats
till skatteutskottet såvitt avser punkterna 1 b och 2 och i övrigt till
finansutskottet.

lf Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 16

SkU 1972:16

4

Utskottet

I propositionen föreslås en ny form av statlig premiering av sparande,
som är avsedd att ersätta ungdomens lönsparande och det allmänna lönsparandet.
Löntagare och vissa andra fysiska personer, som gjort regelbundna
insättningar på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning
och som haft medel från ett sparår innestående under fem år,
skall enligt förslaget erhålla en skattefri premie om 5 °/o på dessa medel,
dock lägst 25 och högst 300 kr. Om kontobehållningen under sparåret
ökat med minst 100 kr. inkl. ränta och saldot vid slutet av sparåret
inte underskridits vid något tillfälle under tiden fram till en viss dag,
avstämningsdagen, får spararen dessutom delta i en av statsverket bekostad
vinstutlottning. Vinstsumman — lägst 2 milj. kr. — skall beräknas
till 2 °/o av saldoökningen inkl. ränta på samtliga sparkonton om
minst 100 och högst 5 000 kr. Vinsterna skall vara fria från lotterivinstskatt.

Med hänsyn till den likhet som föreligger mellan det nya sparsystemet
och svenska statens sparobligationer föreslås vidare att bonus, som läggs
till ränta på sådana obligationer vilka utges eller vilkas löptid förlängs
den 1 maj 1972 eller senare, skall vara fri från inkomstskatt.

Bestämmelserna om skattefrihet vid statlig premiering av sparande
föreslås intagna i en särskild lag, som är avsedd att träda i kraft snarast
efter riksdagsbehandlingen.

I motionen 1972: 1495 yrkas bl. a. att den föreslagna vinstutlottningen
slopas och ersätts med motsvarande höjning av de skattefria premiema.
Motionärerna i motionen 1972: 1501 yrkar, såvitt nu är i fråga, att en
årlig skattefri premie om 2 °/o — utöver den i propositionen föreslagna
premieringen — skall utgå på varje års nysparande.

Finansutskottet, som har att pröva de i propositionen föreslagna riktlinjerna
för och administrationen av sparandet, har i betänkande 1972:
15 tillstyrkt departementschefens förslag i stort sett utan andra ändringar
än att lägsta månadsbelopp, som får insättas på sparkonto, sänkts
från 100 till 75 kr. och att kontoavsättningar i vissa fall får ske även
kvartalsvis. Skatteutskottet avstyrker därför ovannämnda yrkanden i
motionerna 1972: 1495 och 1972: 1501. Utskottet har inte något att erinra
mot de i propositionen föreslagna skattelättnaderna för banksparandet
och tillstyrker således propositionen i denna del.

I motionen 1972: 1494 yrkas att lagen om skattefrihet vid premiering
av sparande skall träda i kraft den 1 oktober 1972 för att de medel som
är avsedda för information om det nya sparsystemet skall kunna utnyttjas
så effektivt som möjligt.

I sitt ovannämnda betänkande har finansutskottet uttalat att det nya
sparsystemet bör sättas i gång senast den 1 september 1972 och att det
bör ankomma på riksgäldskontoret att träffa överenskommelse med

SkU 1972:16

5

bankinstituten om den närmare tidpunkten för igångsättningen. Härigenom
torde syftet med berörda yrkande i motionen vara tillgodosett.
Med hänsyn härtill och till angelägenheten av att de lagbestämmelser,
som ligger till grund för det nya sparsystemet, träder i kraft så snart
som möjligt tillstyrker skatteutskottet de i propositionen föreslagna
ikraftträdandebestämmelserna.

Utskottet har inte något att invända mot att bonus på svenska statens
sparobligationer fritas från inkomstskatt och tillstyrker således förslaget
till lag om skattefrihet för premiering av sparande.

I de övriga motioner, som utskottet behandlar i detta betänkande, har
föreslagits vissa andra åtgärder på beskattningsområdet för att premiera
sparandet. I motionerna 1972: 819 och 1972: 1504 begärs förslag till
riksdagen av innebörd att den som i bank nysparat mer än 2 °/o av sin
inkomst och som saknar skattepliktig förmögenhet skall få avdrag vid
taxeringen med 50 °/o av sparat belopp, dock högst 1 500 kr. Motionerna
innehåller vidare yrkanden om premiering av enskilt nysparande —
genom skatteavdrag på högst 1 500 kr. — för utbildning, för amortering
av bostads- och studielån samt för inköp av aktier och konvertibla
obligationer.

De undersökningar, som utförts av utredningen om sparstimulerande
åtgärder och som redovisats i utredningens betänkande SOU 1961: 2,
har givit vid handen att det knappast är möjligt att genom definitiva
skattelättnader effektivt åstadkomma ett verkligt nysparande. Därtill
kommer att ett sådant system med avsättning av medel till sparkonto
för olika ändamål, som motionärerna förordar, innebär att man inför
nya möjligheter till inkomst- och progressionsutjämning vid beskattningen.
Det i propositionen föreslagna sparsystemet har utformats så
att sparandet skall ske regelbundet och i första hand vid källan, dvs.
i samband med utbetalning av lön eller annan periodisk ersättning. Härigenom
skapas enligt utskottets mening bättre garantier än enligt motionärernas
förslag för att verkligt nysparande premieras. Med det anförda
avstyrker utskottet berörda yrkanden i motionerna 1972: 819 och
1972: 1504.

I några motioner begärs åtgärder för att stimulera bostadssparandet.
Sålunda innehåller motionerna 1972: 819 och 1972: 1504 yrkanden om
premiering av sparande till egethem eller bostadsrättslägenhet genom
avdrag på högst 1 500 kr. vid beskattningen. I motionen 1972: 1500
yrkas att den av 1971 års höstriksdag begärda skatteutredningen får i
uppdrag att skyndsamt pröva frågan om förmånligare skatteregler för
bostadssparande.

Gällande skattelagstiftning i fråga om egnahemsfastigheter och bostadsrättslägenheter
måste anses förmånliga för de skattskyldiga. De
eventuella åtgärder, som erfordras för att uppmuntra bostadssparandet,

SkU 1972:16

6

bör enligt utskottets mening ske på annat sätt än genom lättnader vid
beskattningen. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att ett flertal
bankinstitut sedan länge stimulerar bostadssparandet genom s. k. sparlån,
innebärande att den, som regelbundet sparar under en minimitid,
kan erhålla ett borgensfritt lån med belopp som bestämts på grundval
av sparat kapital. Denna form av bostadssparande har fått stor utbredning.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna 1972: 819 och
1972: 1504 samt 1972: 1500 i berörda delar.

Motionärerna i motionerna 1972: 819 och 1972: 1504 yrkar också
att egna företagare skall medges rätt att skattefritt avsätta medel till
självfinansieringsfond.

Frågan om företagares rätt att avsätta medel till självfinansieringsfond
faller inom företagsskatteberedningens utredningsuppdrag och bör
enligt utskottets mening prövas i samband med beredningens allmänna
översyn av företagsbeskattningen. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1972: 819 och 1972: 1504 även i denna del.

Enligt 39 § 3 mom. kommunalskattelagen medges fysisk person vid
beräkning av inkomst av kapital ett schablonavdrag, det s. k. sparavdraget,
med högst 400 kr. för ensamstående och 800 kr. gemensamt för
makar. Avdragets syfte är att stimulera sparandet och förenkla taxeringsarbetet.

I motionerna 1972: 819 och 1972: 1504 begärs höjning av sparavdraget
till 600 resp. 1 200 kr. Vidare yrkas att sparkapital som nedlagts i
jordbruk, annan fastighet och rörelse skall ge rätt till samma avdrag
som kapital placerat i bank eller i aktier. Motionärerna i motionerna
1972: 823 och 1972: 1500 yrkar att den av 1971 års höstriksdag begärda
skatteutredningen skall få i uppdrag att pröva frågan om höjning
av sparavdraget i inkomstkällan kapital.

Enligt beräkningar gjorda på grundval av 1966 års taxering kan en
höjning av sparavdraget från 400 till 600 kr. för ensamstående och från
800 till 1 200 kr. för makar beräknas medföra ett skattebortfall för
staten på 50—60 milj. kr. och för kommunerna på ca 35 milj. kr. Med
hänsyn till de höjda kommunala utdebiteringarna kan skattebortfallet
för kommunerna nu beräknas uppgå till avsevärt större belopp.

Beträffande frågan om införande av särskilda sparavdrag i inkomstkällorna
jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse bör framhållas
att beskattningsreglerna rörande jordbruk och rörelse möjliggör en skattefri
kapitalansamling inom dessa inkomstkällor av betydande storlek
jämfört med de fördelar ett sparavdrag av nuvarande omfattning erbjuder.
Ett sådant avdrag torde med hänsyn härtill inte medföra särskild
stimulans till nysparande utan kan i stället komma att uppfattas som
en omotiverad skattelättnad för företagare och fastighetsägare.

Utskottet avstyrker således förslagen i motionerna 1972: 819 och

SkU 1972:16

7

1972: 1504 samt 1972: 823 och 1972: 1500 om höjning av sparavdraget
i inkomstkällan kapital och utvidgning av detta avdrag till andra inkomstkällor.

Slutligen har utskottet att ta ställning till yrkandet i motionen 1972:
823 att den av 1971 års höstriksdag begärda skatteutredningen skall få
i uppdrag att pröva frågan om indexreglering av hushållssparande!.

Förra årets riksdag anvisade ett anslag av 2 milj. kr. för en undersökning
i statistiska centralbyråns regi av hushållssparande!. Enligt uppgift
i bil. 9 till årets statsverksproposition (s. 19) har centralbyrån efter
en provundersökning konstaterat, att en mängd svårlösta problem är
förknippade med undersökningar av detta slag. Centralbyrån kommer
därför att företa ytterligare en provundersökning under innevarande
budgetår innan huvudundersökningen påbörjas. I avvaktan på resultatet
av statistiska centralbyråns undersökningar finner utskottet inte anledning
förorda den av motionärerna begärda utredningen och avstyrker
således bifall till motionen 1972: 823 även i denna del.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. att riksdagen, med avslag på motionerna 1972: 1494, 1972:
1495 och 1972: 1501, såvitt de hänvisats till skatteutskottet,
och med bifall till propositionen 1972: 22, såvitt den hänvisats
till skatteutskottet, antar det vid propositionen fogade förslaget
till lag om skattefrihet vid premiering av sparande;

B. att riksdagen avslår

1. motionen 1972: 819,

2. motionen 1972: 823,

3. motionen 1972: 1500, såvitt den hänvisats till skatteutskottet,

4. motionen 1972: 1504.

Stockholm den 11 april 1972

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande-, herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s),
fru Holmqvist* (s), herrar Kristenson* (s), Josefson i Arrie* (c), Wärnberg
(s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s),
Hörberg (fp), Björk i Gävle* (c), Söderström (m) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1972:16

8

Reservationer

1. av herrar Magnusson i Borås (m) och Söderström (m), vilka —
under åberopande av innehållet i motionerna 1972: 819 och 1972: 1504
— ansett att utskottet under punkterna B 1 och B 4 bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionerna 1972: 819 och 1972:
1504 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att förslag föreläggs
riksdagen till sparstimulerande åtgärder i enlighet med vad i
motionerna anförts om banksparande, bostadssparande, utbildningssparande,
amorteringssparande, företagssparande, höjt
extra avdrag vid kapitalbeskattningen, egenföretagares rätt till
extra avdrag vid kapitalbeskattningen och delägarsparande i
aktier.”

2. av herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c),
Hörberg (fp) och Björk i Gävle (c), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 5 börjar med
”Gällande skattelagstiftning” och på s. 6 slutar med ”berörda delar”,
bort ha följande lydelse:

”Ett målinriktat långsiktigt sparande skulle vara av stort värde för det
kapitalbehov som erfordras i samband med byggandet av egnahemsfastighet.
En förmånligare behandling i skattehänseende för ett sådant
målinriktat sparande skulle med säkerhet utgöra en icke föraktlig stimulans
till ett ökat sparande. De utredningskrav som framförts av motionärerna
i motionen 1972: 1500 finner utskottet väl motiverade. Utskottet
tillstyrker därför bifall till motionen 1972: 1500 i denna del, varvid
även syftet med motionerna 1972: 819 och 1972: 1504 torde vara tillgodosett.
”

dels att utskottet under punkten B 3 bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1500, i denna del,
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att motionen överlämnas till
den av 1971 års höstriksdag beslutade skatteutredningen för
skyndsam prövning av frågan om förmånligare skatteregler
för bostadssparande.”

3. av herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c),
Hörberg (fp) och Björk i Gävle (c), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 6 börjar med
”Enligt beräkningar” och på s. 7 slutar med ”andra inkomstkällor”,
bort ha följande lydelse:

”En höjning av sparavdraget kommer att innebära visst skattebortfall
för såväl staten som kommunerna. Denna fråga bör därför invägas
i den skatteutredning som skall tillsättas. De nuvarande bestämmelserna

SkU 1972:16

9

har varit i kraft sedan 1961, och genom penningvärdeförsämringen har
den förmån som skatteavdraget utgjorde starkt urholkats. Avdraget innebär
därför inte samma stimulans till sparande som vid införandet.

Det är inte lämpligt att genomföra en omedelbar höjning av skatteavdraget
på sätt föreslås i motionerna 1972: 819 och 1972: 1504, innan
den aviserade skatteutredningen gjort sina avvägningar. Utskottet avstyrker
därför förslaget i dessa motioner. Införandet av särskilda sparavdrag
i inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse
skulle medföra så stora administrativa svårigheter att det knappast
kan anses genomförbart. Utskottet kan därför inte biträda motionerna
1972: 819 och 1972: 1504 i denna del. Däremot tillstyrker utskottet
förslagen i motionerna 1972: 823 och 1972: 1500 att frågan om en höjning
av kapitalskatteavdraget hänvisas till den av 1971 års höstriksdag
beslutade skatteutredningen. I samband därmed bör den individuella
principen, som är grundläggande för inkomstbeskattningen i övrigt, beaktas.
”

dels att utskottet under punkterna B 2 och B 3 bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionerna 1972: 823 och 1972:
1500, i denna del, i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att motionerna
överlämnas till den av 1971 års höstriksdag beslutade
skatteutredningen för skyndsam prövning av frågan om höjning
av spara vdraget.”

Särskilt yttrande

av herrar Larsson i Umeå (fp) och Hörberg (fp), vilka anfört följande:

”Statlig stimulans till enskilt sparande i bank eller likvärdig kreditinrättning
bör utöver att syfta till ökat regelbundet och långsiktigt sparande
även innebära viss garanti för värdebeständighet för de medborgare
som inte kan eller vågar satsa sina, oftast begränsade sparmedel
i sparformer med samtidigt risktagande men med större utsikt till värdebeständighet.

Eftersom den i propositionen föreslagna vinstutlottningen inte kommer
alla sparare till del utgör den skattefria sparpremien om 5 % efter
fem år den enda garanterade sparstimulansen.

Av räkneexempel som redovisats i motionen 1972: 1501 framgår att
den premiering, som propositionen garanterar, i övervägande antalet
fall icke kommer att täcka en penningvärdeförsämring av den storleksordning
som vi haft under de gångna fem åren — än mindre att ge
någon realavkastning åt spararen.

Både för att öka utsikterna till att det önskade nysparande som propositionen
syftar till skall komma till stånd och för att ge berörda
sparare ett så långt möjligt inflationsskyddat sparande kan ifrågasättas

SkU 1972:16 10

om inte den statliga sparstimulansen skulle fått en bättre effekt genom
en årlig inlåningspremie om 2 °/o såsom föreslagits i motionen 1972:
1501 eller efter någon annan metod, som garanterar värdebeständigheten
av sparandet.”

MARCUS BOKTR. STHLM 1 972 720046