Skadestånd enligt konkurrenslagen, m.m.

Betänkande 2004/05:NU17

Näringsutskottets betänkande2004/05:NU17

Skadestånd enligt konkurrenslagen, m.m.

---

Sammanfattning
Utskottet tillstyrker de förslag som läggs fram i proposition 2004/05:117 om
skadestånd enligt konkurrenslagen, m.m. Ett förslag avser en utvidgning av
kretsen av skadeståndsberättigade enligt konkurrenslagen, genom att den
tidigare begränsningen av ersättningsberättigade - ett annat företag eller en
avtalspart - tas bort. Utskottet ser detta som en åtgärd som kommer att stärka
konsumenternas ställning. I en reservation (m) avvisas detta förslag.
Ett annat förslag i propositionen gäller en förlängning av preskriptionsti-
den för rätten till skadestånd enligt konkurrenslagen från fem till tio år. Ut-
skottet finner förslaget välmotiverat och hänvisar till att skadeståndsprocesser
ofta följer i spåren av Konkurrensverkets utredningar. Dessa kan vara tidskrä-
vande och röra överträdelser som ligger långt bak i tiden, och de efterföljande
domstolsprocesserna om konkurrensskadeavgift kan ta lång tid. I en reserva-
tion (m, fp, kd, c) avvisas en förlängning av preskriptionstiden.
Även övriga lagförslag som läggs fram i propositionen tillstyrks av utskot-
tet. Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 augusti 2005.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Kretsen av skadeståndsberättigade
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrensla-
gen (1993:20) såvitt avser 33 § första stycket. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:117 punkt 1 i denna del och avslår motion
2004/05:N19 i denna del.
Reservation 1 (m)
2. Förlängd preskriptionstid
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrensla-
gen (1993:20) såvitt avser 33 § andra stycket och övergångsbestämmelse
punkt 3. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:117 punkt 1 i
denna del och avslår motion 2004/05:N19 i denna del.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)
3. Övriga förslag rörande konkurrenslagen
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrensla-
gen (1993:20) i den mån det inte omfattas av utskottets förslag till riks-
dagsbeslut i det föregående. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05: 117 punkt 1 i denna del.
4. Tillämpningen av EU:s konkurrens- och statsstödsregler
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:
1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och
statsstödsregler. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:117 punkt 2.
Stockholm den 10 maj 2005
På näringsutskottets vägnar
Marie Granlund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie Granlund (s), Per Bill
(m), Ingegerd Saarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Sylvia Lindgren (s),
Berit Högman (s), Lennart Beijer (v), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström
(fp), Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s), Anne-Marie Pålsson (m),
Lars Johansson (s), Reynoldh Furustrand (s), Nyamko Sabuni (fp), Ann-
Kristine Johansson (s) och Lars Lindén (kd).

2004/05
NU17

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas
dels proposition 2004/05:117 om skadestånd enligt konkurrenslagen, m.m.,
dels en motion som väckts med anledning av propositionen.
Bakgrund
Konkurrenslagen (1993:20), som trädde i kraft den 1 juli 1993 (prop.
1992/93:56, bet. 1992/93:NU17), är baserad på den s.k. förbudsprincipen,
vilken utgår från att vissa konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och där-
för skall vara förbjudna. Efter mönster från EG-rätten innehåller lagen två
principiella förbud, nämligen mot konkurrensbegränsande samarbete mellan
företag (6 §) och mot missbruk från ett eller flera företags sida av en domine-
rande ställning (19 §). Dessa bestämmelser motsvaras av EG-fördragets artik-
lar 81 (regler beträffande avtal m.m. som har till syfte eller effekt att
hindra,
begränsa eller snedvrida konkurrensen) och 82 (regler beträffande ett eller
flera företags missbruk av dominerande ställning), vilka ingår i de grund-
läggande konkurrensreglerna för den gemensamma marknaden. I konkurrens-
lagen finns också bestämmelser rörande företagskoncentrationer.
I november 2002 beslöt ministerrådet att anta EG-förordningen (1/2003)
om tillämpningen av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i EG-
fördraget, den s.k. moderniseringsreformen. Regeringen beslöt i januari 2003
att tillkalla en särskild utredare, justitierådet Severin Blomstrand, med
uppgift
att analysera olika frågor med anledning av rådets beslut om den nya förord-
ningen. Utredaren redovisade i juli 2003 delbetänkandet Reformerad konkur-
rensövervakning - Konsekvenser i Sverige av EG:s nya tillämpningsförord-
ning (SOU 2003:73). Efter remissbehandling av förslaget avlämnade reger-
ingen sin proposition om moderniserad konkurrensövervakning (prop.
2003/04:80). Riksdagen antog regeringens förslag våren 2004 (bet. 2003/04:
NU13). Ändringarna trädde i kraft den 1 juli 2004.
Den särskilde utredaren skulle även enligt direktiven göra en allsidig pröv-
ning av om kretsen av skadeståndsberättigade enligt konkurrenslagen bör
vidgas samt överväga om det finns skäl till ändringar även i andra avseenden
om det visar sig att det finns skillnader mellan EG-rätten och den nationella
rätten. Utredningen redovisade i januari 2004 detta uppdrag genom delbetän-
kandet Rätten till skadestånd enligt konkurrenslagen (SOU 2004:10). Betän-
kandet har remissbehandlats.
Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över de nu aktuella lagförsla-
gen. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår att kretsen av skadeståndsberättigade enligt konkurrens-
lagen, när förbud i den lagen överträds, skall vidgas. Vidare föreslås att
skadeståndsreglerna skall tillämpas även på överträdelser av EG:s konkur-
rensregler i artikel 81 eller 82 i EG-fördraget. Genom en utvidgning av kret-
sen av skadeståndsberättigade kan den s.k. reparativa effekten av konkurrens-
reglerna förväntas få ökat utrymme, särskilt som lagen om grupprättegång
kan användas i de fall det är fråga om ersättningskrav som det inte är praktiskt
att driva till process vart och ett för sig, sägs det. En utvidgad
skadeståndsrätt
för nya grupper av konsumenter och andra som inte är företag anses också
kunna öka konkurrenslagens preventiva verkan. Preskriptionstiden för rätten
till skadestånd enligt konkurrenslagen föreslås bli förlängd från fem till tio
år
efter skadans uppkomst. I likhet med vad som sedan den 1 maj 2004 tillämpas
inom EG-rätten, ges Konkurrensverket en uttrycklig rätt att, efter godkännan-
de av Stockholms tingsrätt, göra undersökningar i bostäder och andra privata
utrymmen som nyttjas av styrelseledamöter och anställda i det företag som är
föremål för utredning om överträdelse av förbudsreglerna i konkurrenslagen
eller artiklarna 81 eller 82 i EG-fördraget. Lagändringarna föreslås träda i
kraft den 1 augusti 2005.

Utskottets överväganden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör godkänna regeringens förslag om att kretsen av ska-
deståndsberättigade enligt konkurrenslagen skall utvidgas. Vidare
bör riksdagen anta regeringens förslag om en utökning av preskrip-
tionstiden enligt samma lag från fem till tio år. Även övriga lagför-
slag i propositionen bör bifallas av riksdagen. Jämför reservatio-
nerna 1 (m) och 2 (m, fp, kd, c).
Skadestånd enligt konkurrenslagen
Gällande rätt
Den aktuella bestämmelsen (33 §) i konkurrenslagen har följande ly-
delse:
Om ett företag uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbuden i 6
eller 19 §, skall företaget ersätta den skada som därigenom uppkommer
för ett annat företag eller en avtalspart.
Rätten till sådan ersättning faller bort, om talan inte väcks inom fem år
från det att skadan uppkom.
Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva frågor om skadestånd
enligt denna paragraf.
Kretsen av skadeståndsberättigade
Propositionen
Regeringen föreslår att kretsen av skadeståndsberättigade enligt konkurrens-
lagen skall vidgas genom att begränsningen av ersättningsberättigade till "ett
annat företag eller en avtalspart" tas bort.
Konkurrenslagens syfte är att slå vakt om de samhällsekonomiska och
konsumentpolitiska intressena av effektiv konkurrens, anför regeringen. Det
finns därför inga principiella hinder mot att även andra konsumenter än såda-
na som är att anse som avtalsparter omfattas av rätten till skadestånd, om de
åsamkats skada.
Regeringen konstaterar att rättsläget vad gäller avgränsningen till avtals-
parter är oklart och anser att det är viktigt att denna oklarhet undanröjs. Kon
kurrenslagens skyddsintressen bedöms inte utgöra hinder för en utvidgning av
kretsen skadeståndsberättigade. Skadeståndet enligt konkurrenslagen har både
en s.k. reparativ och en preventiv funktion. Genom en utvidgning av kretsen
skadeståndsberättigade kan den reparativa effekten av konkurrensreglerna
förväntas få ökat utrymme, särskilt som lagen om grupprättegång kan använ-
das i de fall där det är fråga om en serie av ersättningskrav som det inte är
praktiskt att driva till process vart och ett för sig. En utvidgad skadeståndsr
för nya grupper av konsumenter och andra som inte är företag skulle också
kunna öka konkurrenslagens preventiva verkan. Företagen löper nämligen då
en större risk att drabbas av skadestånd, som sammantaget kan uppgå till stora
belopp, och av den negativa publicitet som en skadeståndsprocess kan ge.
Den föreslagna lagtekniska utformningen synes i praktiken innebära att det
blir en fråga för rättstillämpningen att avgöra den krets som kan få ska-
destånd. Regeringen pekar på att en naturlig begränsning uppkommer också
genom att rätten till skadestånd förutsätter att det finns en identifierbar ska
Ytterligare en begränsning kan ligga däri att skadan skall ha att göra med de
konkurrensbegränsande effekterna av den skadeståndsgrundande handlingen;
för att skadan skall vara ersättningsgill får den inte vara ett resultat av öka
konkurrens. Med nuvarande bevisregler ankommer det på den som begär
ersättning att bevisa att han eller hon har drabbats av en ersättningsgill skad
liksom att det finns ett orsakssamband mellan överträdelsen och skadan.
Regeringen delar den bedömning som utredaren gör om att det inte är motive-
rat att ändra dessa principer.
Marknadsdomstolen har framfört åsikten att programmet för eftergift och
nedsättning av konkurrensskadeavgift som introducerades sommaren 2002
skulle komma att motverkas om företaget skulle riskera ett utvidgat skade-
ståndsansvar. Regeringen instämmer i att det finns en risk att det nämnda
programmet motverkas genom det vidgade skadeståndsansvar som kan drab-
ba företagen. Å andra sidan bedöms en utvidgning av skadeståndsansvaret
också kunna öka konkurrenslagens preventiva verkan. Omständigheterna är
enligt regeringens uppfattning inte sådana att den nyssnämnda risken bör
hindra att förslaget genomförs.
Regeringen anser sammanfattningsvis att utredaren har framfört överty-
gande skäl för att den nu aktuella föreslagna utvidgningen bör ske. Mot bak-
grund härav föreslår regeringen att 33 § konkurrenslagen ändras så att orden
"för ett annat företag eller en avtalspart" tas bort och kretsen av skadestånds
berättigade därmed inte längre preciseras i lagtexten.
Motionen
I motion 2004/05:N19 (m) avvisas förslaget om att utvidga kretsen av skade-
ståndsberättigade. En konsekvens av regeringens förslag är att antalet fall där
grupptalan kan komma att tillämpas ökar, säger motionärerna. De menar att
grupptalan leder till komplicerade och dyra processer, vilket i sin tur ökar
osäkerheten för företag att etablera sig i Sverige och att marknadsföra produk-
ter här. Motionärerna ställer sig frågan om huruvida förslaget vid en samlad
bedömning kommer att vara till fördel för svenska konsumenter. Risken är
snarare att förslaget kommer att öka antalet grupprättegångar, anser motionä-
rerna. De befarar att Sverige därigenom närmar sig den processintensitet som
föreligger i framför allt Förenta staterna, vilket de finner vara en mindre lyc
ad ordning, framför allt av näringspolitiska skäl. Den som drabbas av förmö-
genhetsskada på grund av företags oegentligheter har redan för närvarande
laglig möjlighet till rättelse, enligt gängse skade-ståndsrättsliga regler, anf
motionärerna. Att ge ytterligare en möjlighet, genom att ändra i konkurrens-
lagen, är enligt deras mening inte i sak befogat. Vidare hävdar motionärerna
att förslaget inte åtföljs av någon behovs- eller konsekvensanalys.
Vissa kompletterande uppgifter
Genom lagen om grupprättegång (2002:559), som trädde i kraft den 1 januari
2003, har det införts en möjlighet till grupptalan som komplement till det
vanliga rättegångsförfarandet. I förarbetena till den nämnda lagen anfördes att
institutet grupptalan syftar till att på ett övergripande och generellt sätt ko
ma till rätta med brister i det processuella rättsskyddet och ytterst att förbä
genomslaget för gällande materiella rättsregler. Det pekades särskilt på det
goda skydd mot missbruk av processformen som finns inbyggt i förslaget
(prop. 2001/02:107 s. 33). Härvid nämndes kostnadsansvaret för den som
väcker talan, kraven på ombudet, de särskilda processförutsättningarna och
den domstolskontroll dessa innebär.
Grundläggande bestämmelser om skadestånd finns i skadeståndslagen
(1972:207). Skadeståndslagen ger inte rätt till ersättning för ren förmögen-
hetsskada annat än vid brott, som det i de fall som här kan vara aktuella inte
är fråga om. Skadeståndet enligt konkurrenslagen har vidare, som nyss
nämnts, både en s.k. reparativ och en preventiv funktion, vilka båda enligt
regeringens bedömning kan förväntas öka genom det aktuella förslaget (prop.
s. 28).
När det gäller konsekvensanalys, som efterfrågas av motionärerna, finns i
propositionen ett avsnitt (11) med rubriken Konsekvenser av förslagen (se
vidare i det följande). I propositionen (s. 28) redogör regeringen, som nyss
redovisats, för de avvägningar som gjorts avseende behovet av den föreslagna
ändringen. Det anses viktigt att oklarheten avseende avgränsningen till av-
talsparter undanröjs. Vidare förväntas såväl den reparativa som den preventi-
va effekten av skadeståndsregeln öka. I propositionen (s. 30) görs vidare, som
nyss redovisats, överväganden i förhållandet till programmet för eftergift och
nedsättning av konkurrensskadeavgiften.
Under utskottets beredning av ärendet har fråga uppkommit om vad som
gäller på EU-nivå i fråga om kretsen av skadeståndsberättigade. Enligt vad
som sägs i propositionen (s. 34) framgår rätten till skadestånd vid överträdel-
ser av EG-rätten av EG-rättslig praxis. Utredaren konstaterade i sitt delbetän-
kande Rätten till skadestånd enligt konkurrenslagen (SOU 2004:10 s. 93) att
det av rättsfallet Courage v. Crehan framgår att den fulla verkan av artikel 81
i EG-fördraget skulle kunna ifrågasättas om inte varje person kan begära
ersättning för den skada som ett visst handlande som kan begränsa eller sned-
vrida konkurrensen påstås ha orsakat honom. Längre gående uttalanden om
vad som gäller på EU-nivå finns det, enligt vad utskottet erfarit, inte möjlig-
heter att göra eftersom det är en tolkningsfråga. Praxis utvecklas genom EG-
domstolens avgöranden och det är endast den domstolen som rättsligt kan slå
fast rättsfallets legala innebörd. I såväl utredningsbetänkandet (s. 92) som i
propositionen (s. 33) sägs att Sverige är ett av få medlemsländer i EU som har
uttryckliga lagregler om rätt till skadestånd på grund av överträdelser av
konkurrensbestämmelser, även om en sådan rätt sannolikt föreligger enligt de
flesta nationella rättsordningar i EU.
Offentlig grupptalan
Propositionen
Regeringen gör bedömningen att det för närvarande saknas skäl att utse Kon-
kurrensverket att föra offentlig grupptalan i fråga om skadestånd enligt kon-
kurrenslagen.
Genom lagen om grupprättegång, som trädde i kraft den 1 januari 2003,
har det, som nyss nämnts, införts en möjlighet till grupptalan som ett kom-
plement till det vanliga rättegångsförfarandet. Syftet är ytterst att förbättra
genomslaget för redan gällande materiella rättsregler. Med grupptalan avses
att någon utan rättegångsfullmakt för talan för medlemmarna i en grupp.
På konkurrensrättens område menar regeringen att samhällsintresset tillgo-
doses främst genom det offentligrättsliga sanktionssystemet i konkurrensla-
gen, dvs. bl.a. konkurrensskadeavgifter. Regeringen delar den bedömning
som utredaren gör om att Konkurrensverkets resurser i första hand bör använ-
das för att upprätthålla det offentligrättsliga regelsystemet. Det anses därför
inte nu föreligga tillräckligt starka skäl för att utse Konkurrensverket att fö
offentlig grupptalan för skadeståndsanspråk grundade på överträdelser av
konkurrensrätten. Att utse någon annan myndighet bedöms inte lämpligt. Det
kan dock finnas anledning att pröva frågan på nytt, när erfarenheter vunnits i
fråga om offentlig grupptalan inom andra områden, sägs det i propositionen.
Skadeståndsregler vid överträdelser av EG:s konkurrensregler
Propositionen
Regeringen föreslår att skadeståndsreglerna enligt konkurrenslagen skall
tillämpas även på överträdelser av EG:s konkurrensregler i artiklarna 81 och
82 i EG-fördraget.
Förlängd preskriptionstid
Propositionen
Regeringen föreslår att preskriptionstiden för rätten till skadestånd enligt
konkurrenslagen skall förlängas till tio år efter skadans uppkomst.
Som tidigare nämnts gäller för närvarande en femårig preskriptionstid för
skadeståndsfordringar som grundar sig på överträdelser av förbuden i konkur-
renslagen. Utredaren har övervägt en förlängning av den femåriga preskrip-
tionstiden. Skadeståndsprocesser följer ofta i spåren av Konkurrensverkets
utredningar. Dessa kan vara tidskrävande och röra överträdelser som ligger
långt bak i tiden, och de efterföljande domstolsprocesserna om konkurrens-
skadeavgift kan ta lång tid, vilket också visat sig under senare tid. Regeringe
anser därför att den nu gällande preskriptionstiden är för kort. Vidare har det
ifrågasatts om preskriptionsregeln på fem år är förenlig med EG-rätten om
rätten till skadestånd följer av EG-rätten och inte via nationell rätt. Det kan
noteras att den allmänna preskriptionstiden enligt preskriptionslagen
(1981:130) är tio år, räknat från en fordrans tillkomst. Av dessa skäl anser
regeringen att preskriptionstiden bör ändras till tio år.
Regeringen finner det vidare rimligt att äldre fordringar följer nu gällande
femårsregel. För fordringar som har kommit till före ikraftträdandet bör där-
för anges att den nu gällande preskriptionstiden skall tillämpas. Därmed
kommer tioårsregeln att gälla endast fordringar som kommit till efter ikraft-
trädandet.
Motionen
I motion 2004/05:N19 (m) avvisas förslaget om en förlängning av preskrip-
tionstiden. Enligt motionärernas mening är tio år en mycket lång tid att ställa
skadeståndsanspråk under. Det är en prioriteringsfråga hur Konkurrensverket
använder de medel som riksdagen anslår, framhåller motionärerna och ser den
föreslagna förlängningen av preskriptionstiden som ett sätt att slippa priorite
ra. Enligt deras mening är detta fel sätt att lösa det aktuella problemet.
Vissa kompletterande uppgifter
Som nyss redovisats är den allmänna preskriptionstiden enligt preskriptions-
lagen tio år. Skadeståndsprocesser följer ofta i spåren av Konkurrensverkets
utredningar, sägs det i propositionen. Skadeståndsreglerna är dock för sin
tillämpning inte beroende av Konkurrensverkets initiativ. I praktiken är det
emellertid så att de som avser att ställa skadeståndsanspråk ofta väljer att
avvakta Konkurrensverkets utredning, eftersom det kan underlätta bevisfö-
ringen. Regeringen har gjort bedömningen att utredningens förslag om infö-
rande av regler om bevisundersökning inte bör genomföras (se nästföljande
avsnitt). Utredarens förslag om bevisundersökning innebär att domstolen i en
rättegång om skadestånd skulle få besluta om att en undersökning får göras
hos en part för att insamla bevis om skadeståndsanspråket. Om bevisunder-
sökning hade införts hade det varit lättare för dem som avser att ställa ska-
deståndsanspråk att agera utan att avvakta Konkurrensverkets utredning i det
aktuella fallet.
Bevisundersökning i skadeståndsmål
Propositionen
Regeringen gör som framgått bedömningen att regler om bevisundersökning i
skadeståndsmål enligt 33 § konkurrenslagen inte bör införas.
Regeringen framhåller att huvudreglerna i fråga om skyldighet att förete
skriftlig handling som bevis finns i 38 kap. 2 § rättegångsbalken. Utredaren
har föreslagit att regler om bevisundersökning i skadeståndsmål enligt 33 §
konkurrenslagen skall införas. Som skäl åberopar utredningen att det för att
skadeståndsreglerna skall kunna tillämpas i praktiken krävs att de skadelidan-
des bevisinsamling underlättas eller stöds. Regeringen anser att fler fram-
gångsrika skadeståndsprocesser i sig är något som gynnar det allmännas
konkurrensintresse. En avvägning måste dock ske även mot de risker för detta
konkurrensintresse som institutet bevisundersökning öppnar eller kan öppna.
Regeringen bedömer att riskerna för läckage och skador på själva konkurren-
sen ofta kan vara överhängande. Sverige har inte heller något konventionsåta-
gande på detta område, och EG-rätten ställer inte något krav på ett införande
av institutet bevisundersökning. Av betydelse är också att en bevisundersök-
ning kan störa en utredning eller undersökning som Konkurrensverket, en
konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat eller EG-kommissionen plane-
rar. Vägt mot de redovisade olägenheterna har vad utredaren anfört till stöd
för sitt förslag inte ansetts ha tillräcklig tyngd, varför regeringen menar att
utredningsförslaget inte bör genomföras.
Övriga förslag och bedömningar avseende konkurrens-
lagen
Undersökningar hos styrelseledamöter och anställda
Propositionen
Regeringen föreslår att Konkurrensverket skall ges uttrycklig rätt att, efter
godkännande av Stockholms tingsrätt, göra undersökningar i bostäder och
andra utrymmen som nyttjas av styrelseledamöter och anställda i det företag
som är föremål för utredning om överträdelse av förbudsreglerna i konkur-
renslagen eller artikel 81 eller 82 i EG-fördraget. För ett sådant godkännande
skall bl.a. krävas att det finns anledning att anta att det har skett en allvar
överträdelse av konkurrensreglerna.
Syftet med den av utredaren föreslagna rätten till undersökning av privata
utrymmen är att upprätthålla de två förbuden i konkurrenslagen genom till-
gång till bevisning om överträdelse. Regeringen anser att effektivitetsskäl i
sig talar för att Konkurrensverket bör ha befogenhet att göra undersökningar
på alla de platser där material av betydelse för en utredning kan misstänkas
finnas. Det är regeringens uppfattning att den i EG-rätten införda begräns-
ningen till allvarlig överträdelse när det gäller privata utrymmen är naturlig
och uttryckligen bör anges i konkurrenslagen.
Rätten att tillkalla juridiskt biträde
Propositionen
Regeringen gör bedömningen att någon förändring inte bör göras av de regler
som gäller i fråga om rätt att tillkalla ett juridiskt biträde.
Utredaren har föreslagit att Konkurrensverkets möjlighet att påbörja en
undersökning utan att avvakta att ett juridiskt biträde inställer sig skall be-
gränsas till sådana fall där undersökningen annars skulle onödigt fördröjas
eller där det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.
Regeringen framhåller dock att om verket i detta läge skulle vara skyldigt att
avvakta att ett juridiskt biträde inställer sig uppstår under väntetiden risk f
att den som undersökningen avser undanskaffar material av betydelse för
prövning av frågan om huruvida överträdelse skett av konkurrenslagens för-
budsbestämmelser. Konkurrensverket har en central placering på fältet och får
antas ha överblick över hur EG-kommissionen bedriver sitt arbete rent prak-
tiskt. Vad verket anfört ger vid handen att den av utredningen åsyftade för-
ändringen skulle innebära en avvikelse från hur kommissionen för närvarande
hanterar motsvarande fråga. På grund av det anförda finner regeringen inte
anledning att göra någon lagändring i det nu aktuella avseendet.
Konkurrensskadeavgift och koncernförhållanden, m.m.
Propositionen
Enligt konkurrenslagen (27 § första stycket) gäller att konkurrensskadeavgif-
ten skall fastställas till lägst 5 000 kr och högst 5 miljoner kronor eller til
högre belopp, vilket dock inte får överstiga 10 % av företagets omsättning.
Regeringen gör bedömningen att nuvarande regler om taket för konkur-
rensskadeavgift bör behållas. Någon ändring av reglerna för bestämmande av
konkurrensskadeavgiften bör inte göras.
Utredaren har inte funnit några belägg för att det finns någon skillnad mel-
lan EG-rätten och konkurrenslagen när det gäller att bestämma taket för böter
respektive konkurrensskadeavgift i koncernförhållanden. Någon ändring i
konkurrenslagen har därmed inte heller föreslagits. Regeringen gör samma
bedömning och finner således inte skäl att föreslå ändringar i konkurrenslagen
beträffande taket för konkurrensskadeavgiften.
När det gäller omständigheter att beakta vid beräkning av konkurrensska-
deavgift föreslår regeringen att konkurrensskadeavgiften får fastställas till e
högre belopp än annars om företaget tidigare överträtt förbud i artikel 81 elle
82 i EG-fördraget.
I tidigare lagstiftningssammanhang har understrukits önskvärdheten av att
upprätthålla parallellitet mellan svensk rätt och EG-rätt. I linje med detta
anser regeringen att det bör anges att konkurrensskadeavgiften får fastställas
till ett högre belopp - inte bara om företaget tidigare har överträtt konkurren
lagen utan även om företaget överträtt förbud i artikel 81 eller 82 i EG-
fördraget.
Materiella skillnader mellan konkurrenslagen och EG-rätten
Propositionen
Konkurrenslagens ändamål är att undanröja och motverka hinder för en effek-
tiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster och
andra nyttigheter. EG:s konkurrensrätt har - förutom detta ändamål - även till
syfte att främja integrationen mellan medlemsstaterna. En grundläggande
skillnad mellan de materiella reglerna i konkurrenslagen och i EG-fördraget
är att ett ingripande enligt EG-rätten förutsätter att handeln mellan medlems-
staterna påverkas. Av konkurrenslagens förarbeten framgår att avsikten var att
lagen i materiellt hänseende skulle likna EG-rättens konkurrensregler så
mycket som möjligt, utom i fråga om samhandelskriteriet. Utredaren har dock
identifierat vissa skillnader mellan EG-rätten och den nationella rätten samt
övervägt om detta bör föranleda några ändringar i det nationella regelsyste-
met. I propositionen redovisas - baserat på utredningens underlag - materiella
skillnader under följande fyra rubriker: Arbetsrätt, Lantbruk, Tryckfrihetens
område och Taxi.
Regeringen gör bedömningen att det för närvarande inte finns skäl att ut-
jämna de materiella skillnader som finns mellan konkurrenslagen och EG-
rätten. Utredaren har inte funnit anledning att föreslå ändringar på grund av
moderniseringsreformen eller på någon annan grund i de avseenden där det
har konstaterats att materiella skillnader föreligger. Ingen av remissinstanser
na har invänt mot utredningens bedömning. Mot denna bakgrund och de
bedömningar som ligger bakom de svenska reglerna, vilka är resultatet av
ingående politiska överväganden och ställningstaganden, anser regeringen att
det inte finns tillräckliga skäl att nu föreslå att de skillnader som finns mel
konkurrenslagen och EG-rätten skall utjämnas. Rättsutvecklingen inom EG-
rätten måste dock följas, särskilt som den aktuella förordningen (1/2003) har
tillämpats under mindre än ett års tid.
Konsekvenser av förslagen
Propositionen
Förslagen kan förmodas öka antalet skadeståndsfordringar enligt konkurrens-
lagen. I vilken utsträckning de skadelidande i motsvarande mån kommer att
hävda sin rätt till skadestånd genom process är svårt att bedöma. Med de
möjligheter som finns till grupptalan kan en viss ökning förväntas. Konkur-
rensverket föreslås få uttryckliga befogenheter att, efter domstols godkännan-
de, göra undersökningar i bostäder och andra utrymmen som nyttjas av styrel-
seledamöter och anställda hos det företag som är föremål för utredning om
överträdelse av förbudsreglerna i konkurrenslagen eller artiklarna 81 eller 82
EG-fördraget. Detta förslag påverkar Konkurrensverkets undersökningar men
torde inte medföra något nämnvärt behov av resursförstärkning. Det kan även
komma att innebära en något ökad arbetsbörda för kronofogdemyndigheten i
de fall Konkurrensverket begär handräckning av myndigheten.
Förslagen torde, enligt regeringen, inte medföra ökade administrativa
kostnader av betydelse för företagen.
Om processbenägenheten förändras genom regeringens förslag kan resurs-
behovet hos Stockholms tingsrätt påverkas. Denna tingsrätt skall även pröva
Konkurrensverkets ansökningar om undersökning i privata utrymmen. De
allmänna domstolarnas behov torde dock inte påverkas generellt i någon
nämnvärd omfattning. Marknadsdomstolen torde inte påverkas nämnvärt av
regeringens förslag. Eventuella merkostnader för statliga myndigheter anser
regeringen bör kunna finansieras inom befintliga ramar.
Allmänt syftar förslagen till att öka den effektiva konkurrensen. I den ut-
sträckning syftet förverkligas leder detta till samhällsekonomiska och konsu-
mentpolitiska vinster.
Utskottets ställningstagande
Inledning
Utskottet tar först upp frågan om kretsen av skadeståndsberättigade. Därefter
behandlas frågan om förlängd preskriptionstid och slutligen övriga förslag
rörande konkurrenslagen.
Kretsen av skadeståndsberättigade
En effektiv konkurrens är en viktig förutsättning för en väl fungerande sam-
hällsekonomi och syftar bl.a. till att ge konsumenterna en starkare ställning p
marknaden. Konsumentperspektivet måste alltså stå i fokus i konkurrenspoli-
tiken. Konkurrens är inget självändamål, utan åtgärder för att stärka konkur-
rensens effektivitet har till syfte bl.a. att stärka konsumenternas ställning p
marknaden.
Det här aktuella förslaget om att kretsen av skadeståndsberättigade enligt
konkurrenslagen skall vidgas, genom att den tidigare begränsningen av ersätt-
ningsberättigade till ett annat företag eller en avtalspart tas bort, ser utsko
som en åtgärd som kommer att stärka konsumenternas ställning. Som sägs i
propositionen kan möjligheten att föra grupptalan förväntas öka den s.k.
reparativa effekten av konkurrenslagen. Även den preventiva effekten av
konkurrenslagen kan förväntas öka genom att kretsen av skadeståndsberätti-
gade vidgas.
I motion 2004/05:N19 (m) framförs farhågor för att utvidgningen av kret-
sen av skadeståndsberättigade kommer att leda till en icke önskvärd ökning
av antalet grupprättegångar. Utskottet anser dock inte att det finns anledning
till oro i denna fråga. Som tidigare nämnts finns det i lagen om grupprätte-
gång bestämmelser inbyggda som skall ge skydd mot missbruk av process-
formen. Det berör t.ex. kostnadsansvaret för den som väcker talan, kraven på
ombudet, de särskilda processförutsättningarna och den domstolskontroll
dessa innebär.
I motionen anförs härutöver att den föreslagna lagändringen inte behövs
eftersom den som drabbas av förmögenhetsskada på grund av företags ogent-
ligheter skulle kunna få rättelse enligt gängse skadeståndsrättsliga regler.
Utskottet vill här framhålla att, som tidigare redovisats, skadeståndslagen int
ger rätt till ersättning för ren förmögenhetsskada annat än vid brott - som det
inte är fråga om i de fall som här kan vara aktuella.
Vidare hävdas i motionen att förslaget inte följs av någon behovs- eller
konsekvensanalys. Denna uppfattning delas inte av utskottet. I propositionen
finns, som tidigare redovisats, ett särskilt avsnitt (11) med rubriken Konse-
kvenser av förslagen. När det gäller behovsanalys redogör regeringen, som
nyss redovisats, i ett avsnitt (6.2) i propositionen för de avvägningar som
gjorts avseende behovet av den föreslagna ändringen. Det anses sålunda vik-
tigt att oklarheten avseende avgränsningen till avtalsparter undanröjs. Vidare
förväntas såväl den reparativa som den preventiva effekten av skade-
ståndsregeln öka. I propositionen (s. 30) görs vidare överväganden i förhål-
landet till programmet för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgif-
ten.
Slutligen vill utskottet beröra frågan om informationen om vad som gäller
på EU-nivå på konkurrensrättens område. Utskottet inser svårigheterna med
att lämna information om hur en fråga har hanterats på EU-nivå och i de olika
EU-länderna, men skulle likväl finna det värdefullt om regeringen i framtida
propositioner på konkurrensrättens område kan ge den redovisning som är
möjlig. Om någon redovisning inte kan lämnas bör detta anges.
Sammantaget anser utskottet att den av regeringen föreslagna utvidgningen
av kretsen av skadeståndsberättigade enligt konkurrenslagen bör genomföras.
Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag i detta avseende och avstyrker
motion 2004/05:N19 (m) i motsvarande del.
Förlängd preskriptionstid
Regeringens förslag om att preskriptionstiden för rätten till skadestånd enligt
konkurrenslagen skall förlängas från fem till tio år efter skadans uppkomst
finner utskottet välmotiverat. Ett viktigt skäl till att preskriptionstiden bör
förlängas är att skadeståndsprocesser ofta följer i spåren av Konkurrensver-
kets utredningar. Dessa kan vara tidskrävande och röra överträdelser som
ligger långt bak i tiden, och de efterföljande domstolsprocesserna om konkur-
rensskadeavgift kan ta lång tid. Detta har också visat sig i olika fall som har
varit aktuella under senare tid.
Skadeståndsreglerna är dock för sin tillämpning inte beroende av Konkur-
rensverkets initiativ. I praktiken är det emellertid så att de som avser att st
skadeståndsanspråk ofta väljer att avvakta Konkurrensverkets utredning,
eftersom det kan underlätta bevisföringen. Regeringen har, som tidigare redo-
visats, gjort bedömningen att det inte bör införas regler om bevisundersök-
ning. En sådan undersökning innebär att domstolen i en rättegång om skade-
stånd skulle få besluta om att en undersökning får göras hos en part för att
insamla bevis om skadeståndsanspråket. Om utredarens förslag om bevisun-
dersökning hade införts hade det varit lättare för dem som avser att ställa
skadeståndsanspråk att agera utan att avvakta Konkurrensverkets utredning i
det aktuella fallet. Behovet av att förlänga preskriptionstiden hade i så fall
varit mindre.
I motion 2004/05:N19 (m) motiveras avvisandet av en förlängning av pre-
skriptionstiden med att en sådan förlängning ses som ett sätt att tillse att Ko
kurrensverket skall slippa att prioritera i sin verksamhet. Utskottet har svårt
att se logiken i ett sådant synsätt. Konkurrensverket skall fatta beslut om vil
utredningar som skall genomföras utifrån vad som bäst gagnar konkurrensen
generellt och inte baserat på vad som kan tänkas påskynda behandlingen av
olika skadeståndsfordringar.
Ytterligare en omständighet som talar för att preskriptionstiden bör för-
längas är att det har ifrågasatts om den nu gällande preskriptionstiden på fem
år är förenlig med EG-rätten. Slutligen talar det faktum att den allmänna
preskriptionstiden enligt preskriptionslagen är tio år för att också preskrip-
tionstiden enligt konkurrenslagen bör vara tio år.
Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag om att förlänga preskrip-
tionstiden för rätten till skadestånd enligt konkurrenslagen från fem till tio
Därmed avstyrks den nyssnämnda motionen i berörd del.
Övriga förslag rörande konkurrenslagen
Utskottet tillstyrker regeringens förslag rörande ändringar i konkurrenslagen i
de delar som inte har behandlats i det föregående.
Tillämpningen av EU:s konkurrens- och statsstöds-
regler
Propositionen
I lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas kon-
kurrens- och statsstödsregler finns i 5 § en uppräkning av EG-rättsakter, var-
till hänvisas i 3 och 4 §§ i lagen. Genom moderniseringsreformen och till-
lämpningsförordning 1/2003 har procedurreglerna i tre sektorsförordningar
inom konkurrensrätten som räknas upp i 5 § i lagen upphävts fr.o.m. den
1 maj 2004. Därmed återstår endast en tillämplig rättsakt i 5 §, förordning nr
139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer.
Tekniken att hänvisa från 3 och 4 §§ till uppräkningen i 5 § framstår där-
med inte längre som rationell. I stället föreslår regeringen nu att koncentra-
tionsförordningen skall anges direkt i 3 och 4 §§, samtidigt som 5 § skall
upphävas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot det här aktuella förslaget. Riksdagen bör
således anta regeringens förslag till lagändring.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.
1. Kretsen av skadeståndsberättigade (punkt 1)
av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m) och Anne-Marie Pålsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:
1. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen
(1993:20) såvitt avser 33 § första stycket. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:N19 i denna del och avslår proposition 2004/05:117 punkt 1 i denna
del.
Ställningstagande
Vi anser - i likhet med vad som anförs i motion 2004/05:N19 (m) - att riks-
dagen bör avslå förslaget om att kretsen av skadeståndsberättigade enligt
konkurrenslagen skall vidgas genom att den tidigare begränsningen av ersätt-
ningsberättigade till ett annat företag eller en avtalspart tas bort.
En konsekvens av regeringens förslag är att antalet fall där grupptalan kan
komma att tillämpas skulle öka. Grupptalan leder till komplicerade och där-
med dyra processer. Härigenom ökar osäkerheten för företag att etablera sig i
Sverige och att marknadsföra produkter här. Vi ifrågasätter om förslaget vid
en samlad bedömning kommer att vara till fördel för de svenska konsumen-
terna.
Den som drabbas av förmögenhetsskada på grund av ett företags oegent-
ligheter har för närvarande laglig möjlighet till rättelse, enligt gällande ska
ståndsrättsliga regler. Enligt vår mening är det inte befogat att ge ytterligar
en möjlighet genom en ändring av konkurrenslagen.
Vi menar också att förslaget inte åtföljs av tillräckliga behovs- och konse-
kvensanalyser.
Slutligen vill vi beröra frågan om informationen om vad som gäller på EU-
nivå på konkurrensrättens område. Vi inser svårigheterna med att lämna in-
formation om hur en fråga har hanterats på EU-nivå och i de olika EU-
länderna, men skulle likväl finna det värdefullt om regeringen i framtida
propositioner på konkurrensrättens område kan ge den redovisning som är
möjlig. Om någon redovisning inte kan lämnas bör detta anges.
Riksdagen bör alltså avslå regeringens förslag i här aktuellt
avseende. Därmed blir motion 2004/05:N19 (m) helt
tillgodosedd i berörd del och tillstyrks.
2. Förlängd preskriptionstid (punkt 2)
av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Åsa Torstens-
son (c), Anne-Marie Pålsson (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen
(1993:20) såvitt avser 33 § andra stycket och övergångsbestämmelse punkt 3.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N19 i denna del och avslår propo-
sition 2004/05:117 punkt 1 i denna del.
Ställningstagande
Vi anser - i likhet med vad som anförs i motion 2004/05:N19 (m) - att riks-
dagen bör avslå förslaget om att preskriptionstiden för rätten till skadestånd
enligt konkurrenslagen skall förlängas från fem till tio år efter skadans upp-
komst.
Enligt vår mening är tio år en mycket lång tid att ställa skadeståndsanspråk
under. En förlängd preskriptionstid kan leda till störningar på marknaden. En
osäkerhet om vilka försyndelser ett företag gjort sig skyldig till, och som
under lång tid kan leda till skadeståndskrav, kommer att innebära att den som
tar över ett företag aldrig kan veta under vilka förutsättningar övertagandet
sker. Vi menar att det är en prioriteringsfråga hur Konkurrensverket använder
de medel som riksdagen anslår till verksamheten. Den föreslagna förläng-
ningen av preskriptionstiden kan ses som ett sätt att slippa prioritera. Enligt
vår mening är detta fel sätt att lösa det aktuella problemet.
Riksdagen bör alltså avslå regeringens förslag om förlängd preskriptions-
tid. Därmed blir motion 2004/05:N19 (m) helt tillgodosedd i berörd del och
tillstyrks.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:117 Skadestånd enligt konkurrenslagen, m.m.
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),
2. lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska
gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler.
Motion med anledning av propositionen
2004/05:N19 av Per Bill m.fl. (m):
Riksdagen avslår förslaget till förändring av 33 § konkurrenslagen.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen
(1993:20)
Härigenom föreskrivs att 28 a, 33 och 48 §§ konkurrenslagen (1993:20)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

28 a §
Konkurrensskadeavgiften får fastställas till ett lägre belopp än vad som
bort ske med tillämpning av 28 §,
1. om företaget i väsentlig mån har underlättat utredningen av den egna el-
ler andras medverkan i överträdelsen, eller
2. om det föreligger andra särskilda skäl som hänför sig till företaget.
Har ett företag i högst väsentlig mån underlättat en utredning som avses i
första stycket 1, får avgiften efterges även i annat fall än som anges i 28 b §
Konkurrensskadeavgiften får fast-
ställas till ett högre belopp än vad
som bort ske med tillämpning av
28 §, om företaget tidigare har över-
trätt förbud enligt denna lag.

Konkurrensskadeavgiften får fast-
ställas till ett högre belopp än vad
som bort ske med tillämpning av
28 §, om företaget tidigare har över-
trätt förbud enligt denna lag eller i
artikel 81 eller 82 i EG-fördraget.

33 §
Om ett företag uppsåtligen eller
av oaktsamhet överträder förbuden i
6 eller 19 §, skall företaget ersätta
den skada som därigenom uppkom-
mer för ett annat företag eller en
avtalspart.
Rätten till sådan ersättning faller
bort, om talan inte väcks inom fem år
från det att skadan uppkom.
Om ett företag uppsåtligen eller
av oaktsamhet överträder förbuden i
6 eller 19 § eller i artikel 81 eller 82
i EG-fördraget, skall företaget ersätta
den skada som därigenom uppkom-
mer.
Rätten till sådan ersättning faller
bort, om talan inte väcks inom tio år
från det att skadan uppkom.
Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva frågor om skadestånd enligt
denna paragraf.
48 §
Ett beslut enligt 47 § får avse även
någon annan än det företag som är
föremål för utredning. Ett sådant
beslut får meddelas bara om
1. vad som föreskrivs i 47 § första
stycket 1 och 3 är uppfyllt,
2. det finns särskild anledning att
anta att bevis finns hos den som
ansökan avser, och
3. denne inte rättar sig efter ett
åläggande enligt 45 § första stycket 1
eller det annars finns risk att bevis
undanhålls eller förvanskas.
Ett beslut enligt 47 § får avse även
ett annat företag än det som är före-
mål för utredning.
Beslutet får också avse bostäder
och andra utrymmen som nyttjas av
styrelseledamöter och anställda i det
företag som är föremål för utredning.
Ett beslut enligt första eller andra
stycket får meddelas bara om
1. vad som föreskrivs i 47 § första
stycket 1 och 3 är uppfyllt,
2. det finns särskild anledning att
anta att bevis finns hos den som
ansökan avser, och
3. denne inte rättar sig efter ett
åläggande enligt 45 § första stycket 1
eller det annars finns risk att bevis
undanhålls eller förvanskas.
Ett beslut enligt andra stycket får
meddelas endast om överträdelsen
dessutom är allvarlig.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2005.
2. Den äldre lydelsen av 28 a § tredje stycket gäller fortfarande för över-
trädelser som begåtts före ikraftträdandet.
3. För fordringar som har kommit till före ikraftträdandet gäller 33 § andra
stycket i sin äldre lydelse.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om
tillämpningen av Europeiska gemenskapernas kon-
kurrens- och statsstödsregler
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1845) om tillämpningen av
Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler1
dels att 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 3 och 4 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §
När den behöriga myndigheten
genomför en undersökning på be-
gäran av Europeiska gemenskapernas
kommission enligt de rättsakter som
anges i 5 §, har den rätt att hos före-
tag och företagssammanslutningar
1. granska böcker och andra af-
färshandlingar,
2. ta kopior av eller göra utdrag ur
böcker och andra affärshandlingar,
3. begära muntliga förklaringar på
platsen, och
4. få tillträde till samtliga lokaler,
markområden och transportmedel.
Första stycket gäller också när den
behöriga myndigheten bistår kom-
missionen vid undersökningar enligt
de rättsakter som anges i 5 §.
När den behöriga myndigheten
genomför en undersökning på be-
gäran av Europeiska gemenskapernas
kommission enligt rådets förordning
(EG) nr 139/2004 av den 20 januari
2004 om kontroll av företagskon-
centrationer2, har den rätt att hos
företag och företagssammanslutning-
ar
1. granska böcker och andra af-
färshandlingar,
2. ta kopior av eller göra utdrag ur
böcker och andra affärshandlingar,
3. begära muntliga förklaringar på
platsen, och
4. få tillträde till samtliga lokaler,
markområden och transportmedel.
Första stycket gäller också när den
behöriga myndigheten bistår kom-
missionen vid undersökningar enligt
samma förordning.

4 §
När Europeiska gemenskapernas
kommission har beslutat om en un-
dersökning enligt de rättsakter som
anges i 5 § har den behöriga myn-
digheten rätt att få handräckning av
kronofogdemyndigheten för att
genomföra de åtgärder som avses i
3 § 1, 2 och 4.
När Europeiska gemenskapernas
kommission har beslutat om en un-
dersökning enligt rådets förordning
(EG) nr 139/2004 har den behöriga
myndigheten rätt att få handräckning
av kronofogdemyndigheten för att
genomföra de åtgärder som avses i
3 § 1, 2 och 4.
Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofog-
demyndigheten i Stockholm. Kronofogdemyndigheten skall inte underrätta
företaget eller företagssammanslutningen om den behöriga myndighetens
begäran om handräckning innan verkställighet sker. Därutöver gäller be-
stämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap.
10 § den balken.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2005.

Senaste lydelse 2002:595.
Senaste lydelse 2004:409.
1 Senaste lydelse av 5 § 2004:410.
2 EUT L 24, 29.1.2004 (Celex 32004R0139).
Senaste lydelse 1996:1441.

2004/05:NU17 SAMMANFATTNING

SAMMANFATTNING 2004/05:NU17

24
1

1
2004/05:NU17 INNEHÅLLSFÖRTECKNING

2004/05:NU17

24
3
2004/05:NU17

2

2004/05:NU17 REDOGÖRELSE FÖR ÄRENDET

2004/05:NU17

4
5
2004/05:NU17

3
2004/05:NU17 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2004/05:NU17

14
20

2004/05:NU17

5
2004/05:NU17 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2004/05:NU17

20
23
2004/05:NU17

16

2004/05:NU17 BILAGA 1 RESERVATIONER

FÖRTECKNING ÖVER BEHANDLADE FÖRSLAG BILAGA 1 2004/05:NU17

24
24
2004/05:NU17

18

2004/05:NU17 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

BILAGA 2 2004/05:NU17

20
29
2004/05:NU17

19