Sjöfylleri

Betänkande 2004/05:LU6

Lagutskottets betänkande2004/05:LU6

Sjöfylleri

---

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet fyra motionsyrkanden som gäller
lagstiftningen om sjöfylleri. Motionerna har väckts under den allmänna
motionstiden år 2004. I motionerna förordas införande av dels en
promillegräns även för sjöfylleri som inte är att anse som grovt brott,
dels en möjlighet att utföra rutinmässiga nykterhetskontroller i
sjötrafiken.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandena och hänvisar
till pågående utredningsarbete.
I betänkandet finns två särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Sjöfylleri
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L219 yrkandena 1 och 2, 2004/05:L383
och 2004/05:T467 yrkande 1.

Stockholm den 25 november 2004
På lagutskottets vägnar

Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne
Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes
(s), Hillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v),
Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin
Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Henrik von
Sydow (m), Niclas Lindberg (s) och Johan Löfstrand (s).

Utskottets överväganden
Sjöfylleri
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om skärpta regler för sjöfylleri.
Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete. Jämför särskilda
yttrandena 1 (m, kd) och 2 (v).
Gällande bestämmelser
Enligt 20 kap. 4 § sjölagen (1994:1009) gäller att den som framför ett
fartyg eller i övrigt på ett fartyg fullgör en uppgift av väsentlig
betydelse för säkerheten till sjöss och då är så påverkad av alkoholhaltiga
drycker eller något annat medel att det kan antas att han inte på ett
betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom döms för
sjöfylleri till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet att
anse som grovt, skall enligt 20 kap. 5 § samma lag dömas för grovt
sjöfylleri till fängelse i högst två år.
Vid bedömande av om sjöfylleribrottet är grovt skall särskilt beaktas
om 1. gärningsmannen har haft en alkoholkoncentration som uppgått till
minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften,
2. gärningsmannen annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller
något annat medel, 3. den uppgift som gärningsmannen haft att fullgöra
varit särskilt krävande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra
omständigheter, eller 4. framförandet av fartyget har inneburit en
påtaglig fara för säkerheten till sjöss.
Promillegränsen i punkt 1 infördes den 1 juli 1999 (prop. 1998/99:43,
bet. JuU15, rskr. 166).
Enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott döms den
som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt
alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att alkoholkoncentrationen under
eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10
milligram per liter i utandningsluften för rattfylleri till böter eller
fängelse i högst sex månader. För rattfylleri döms även den som för ett
motordrivet fordon eller en spårvagn och då är så påverkad av alkoholhaltiga
drycker att det kan antas att han eller hon inte kan framföra fordonet
på ett betryggande sätt. Detsamma gäller om föraren är påverkad av något
annat medel. Är brottet att anse som grovt, skall föraren enligt 4 a §
samma lag dömas för grovt rattfylleri till fängelse i högst två år.
Vid bedömande av om rattfylleribrottet är grovt skall särskilt beaktas
om 1. föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst
1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften,
2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något
annat medel, eller 3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig
fara för trafiksäkerheten.
Till skillnad från vad som gäller i trafik på land med motordrivna fordon
är rutinmässiga alkoholutandningsprov inte tillåtna i sjötrafik. Enligt
1 § lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov gäller för sjötrafikens
del att en polisman bara får ta sådant prov på den som skäligen kan
misstänkas för brott som kan medföra fängelse under förutsättning att
provet kan ha betydelse för utredningen om brottet.
Tidigare behandling
Frågan om införande av promilleregler vid sjöfylleri som inte är att
anse som grovt brott har varit föremål för överväganden i flera olika
sammanhang under senare tid. I december 1998 överlämnade regeringen
proposition 1998/99:43 Drograttfylleri och sjöfylleri till riksdagen
med bl.a. förslag om införande av den nuvarande promilleregeln i sjölagens
bestämmelser om grovt sjöfylleri. Regeringen anförde i propositionen
att det saknades tillräckligt underlag för att föreslå en promilleregel
även för sjöfylleri som inte är grovt. Med hänsyn härtill avsåg regeringen
i stället att tillsätta en utredning med uppgift att närmare utreda
frågan.
I sitt yttrande till justitieutskottet (1998/99:LU2y) med anledning av
propositionen gav lagutskottet uttryck för sin tillfredsställelse över
att regeringen lagt fram ett förslag innebärande att promillegränser
införs också på sjötrafikens område och tillstyrkte regeringens förslag.
Lagutskottet anförde vidare att det hade varit värdefullt om regeringen
i propositionen även hade kunnat presentera ett närmare underlag för
ett konkret ställningstagande från riksdagens sida i fråga om möjligheten
att införa promilleregler också för sjöfylleri som inte är grovt. I
avsaknad av ett sådant underlag var det enligt utskottets mening inte
möjligt för riksdagen att begära ett lagförslag innebärande att
straffbarheten för sjöfylleri knyts till en promillegräns på samma sätt som
gäller för trafiken på land. Utskottet framhöll även att det var angeläget
att den av regeringen aviserade utredningen kom till stånd utan ytterligare
dröjsmål och att arbetet bedrevs skyndsamt så att erforderliga lagförslag
skulle kunna läggas fram utan onödig tidsutdräkt.
Justitieutskottet delade i sitt av riksdagen godkända betänkande
lagutskottets bedömning (bet. 1998/99:JuU15).
I enlighet med vad som förutskickades i 1998 års proposition tillkallade
regeringen i november 1999 en särskild utredare med uppgift att utreda
frågan om det finns anledning att i någon form införa en promillegräns
för sjöfylleri som inte är grovt och överväga hur en sådan regel skulle
kunna utformas (dir. 1999:87). Utredaren skulle också analysera vissa
lagtekniska frågor med anknytning till sjöfylleribrottet samt ta ställning
till om den utvidgning av straffansvaret för drograttfylleri som trätt
i kraft den 1 juli 1999 borde inverka på utformningen av bestämmelsen
om sjöfylleri. I uppdraget ingick också att överväga om polis eller
någon annan bör ges rätt att rutinmässigt ta alkoholutandningsprov på
personer som omfattas av sjölagens bestämmelser om sjöfylleri liksom
hur en sådan kontroll i så fall bör genomföras. Utredningen antog namnet
Sjöfylleriutredningen.
Sjöfylleriutredningen redovisade sitt uppdrag i april 2001 i betänkandet
(SOU 2001:30) Sjöfylleri. I betänkandet föreslås att man inför en
promillegräns för s.k. enkelt sjöfylleri. En sådan gräns bör enligt
förslaget avse alla slags fartyg men däremot inte alla slags vatten.
Promillegränsen begränsas till de vatten där likheterna med vägtrafiken
är mer påtagliga och faromomentet mer uttalat, dvs. kanal, sluss, allmän
farled och allmän hamn. Promilleregeln föreslås avse endast den som
framför fartyget. Utredningen har stannat för att promillegränsen bör
bestämmas till samma nivå som gäller i väg- och spårtrafiken, dvs. 0,2
promille alkohol i blodet respektive 0,10 milligram per liter i
utandningsluften. Utredningen lämnar också förslag om införande av en
möjlighet att genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov till sjöss och
om hur information kan spridas om gällande nykterhetsregler. Betänkandet
har remissbehandlats men i övrigt inte föranlett någon åtgärd av regeringen.

Motionerna
I motion L219 begär Annelie Enochson (kd) tillkännagivanden om att
straffbestämmelserna i sjölagen skall skärpas (yrkande 1) och att sjöpolisen
skall kunna genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov (yrkande 2).
I motionen framhålls att såväl antalet båtägare som antalet alkoholrelaterade
olyckor till sjöss har ökat under de senaste åren. Det är därför, enligt
motionären, hög tid att se över lagstiftningen och skärpa den genom att
införa en promillegräns även för sjöfylleri som inte är att anse som
grovt brott. Promillegränsen bör vara densamma som gäller för vägtrafiken.
Motionären anser att regeringens långsamma handläggning av dessa frågor
är anmärkningsvärd och att en ändring av bestämmelserna bör genomföras
skyndsamt.
Catherine Persson (s) anser i motion L383 att olika insatser behöver
vidtas för att minska alkoholkonsumtionen i samband med framförande av
olika fartyg. Bland annat bör en promillegräns införas som överensstämmer
med vad som gäller för väg- och spårtrafiken. Det är enligt motionären
också angeläget att införa en möjlighet att genomföra rutinmässiga
alkoholutandningsprov till sjöss och att även Kustbevakningen tas i
anspråk för detta. Ett tillkännagivande begärs i enlighet härmed.
Även Per Erik Granström och Barbro Hietala Nordlund (båda s) begär i
motion T467 (yrkande 1) ett tillkännagivande om att samma promillegräns
skall gälla för sjöfylleri som för rattfylleri. Motionärerna anser att
nollvisionen för dödade och allvarligt skadade i trafiken även bör
omfatta sjötrafiken, och samma regler för alkoholpåverkade förare bör
därför gälla både på land och till sjöss.
Pågående arbete
I december 2003 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare
med uppgift att se över lagstiftningen om rattfylleri och sjöfylleri.
I direktiven (dir. 2003:174) anför regeringen bl.a. att det förslag om
en promillegräns för s.k. enkelt sjöfylleri som Sjöfylleriutredningen
lämnade i april 2001 möttes av allvarlig kritik under remissbehandlingen.
Kritiken gällde det sätt på vilket promilleregelns tillämplighet hade
avgränsats. Den kritik som framförts mot utredningens förslag har enligt
regeringens mening sådan tyngd att sjöfyllerilagstiftningen behöver
utredas vidare. Enligt direktiven skall utredaren såvitt avser sjöfylleri
- med beaktande av Sjöfylleriutredningens betänkande och vad som i övrigt
bör tillföras för ett ställningstagande - överväga om en promillegräns
för sjöfylleri som inte är grovt bör införas, föreslå hur en sådan gräns
i så fall skall utformas och avgränsas samt utifrån detta även ta
ställning till och lämna förslag om polisens och Kustbevakningens möjligheter
att ta rutinmässiga alkoholutandningsprov. Utredaren skall vidare
överväga andra metoder för att förbättra sjösäkerheten genom att minska
antalet alkoholrelaterade olyckor till sjöss.
Uppdraget skall slutredovisas senast den 16 december 2005. Vissa frågor,
däribland de som avser sjöfylleri, kan - om utredaren bedömer det
lämpligt - särredovisas i ett delbetänkande senast den 17 december 2004.

I ärendet har upplysts att utredaren kommer att redovisa utredningsuppdraget
i sin helhet i december 2005.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har behandlat motioner med krav på skärpt lagstiftning om
sjöfylleri vid åtskilliga tidigare tillfällen, senast i januari 2004 i
det av riksdagen godkända betänkande 2003/04:LU6. Utskottet såg då med
tillfredsställelse på att regeringen tagit ett initiativ i frågan om en
promillegräns också för sjöfylleri som inte är grovt och andra åtgärder
för att förbättra trafiksäkerheten till sjöss. Utskottet anförde att
det var angeläget att ställningstaganden från regeringens sida i dessa
frågor kommer till stånd så snart som möjligt. I avvaktan på resultatet
av det påbörjade utredningsarbetet ansåg dock utskottet att riksdagen
inte borde vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av då aktuella
motioner, som därför avstyrktes.
När nu utskottet åter har att ta ställning till motioner med krav på
skärpt lagstiftning om sjöfylleri vidhåller utskottet sin uppfattning
från januari 2004. Utskottet anser således fortfarande att resultatet
av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas och föreslår därför att
riksdagen avslår motionerna L219, L383 och T467 yrkande 1.

Särskilda yttranden

1. Sjöfylleri (m, kd)
Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m) och Henrik
von Sydow (m) anför:
Det finns skäl att göra tillämpningen av sjölagens regler om sjöfylleri
mer effektiv. Vi ser emellertid problem med de lösningar som föreslås
i motionerna. Det är i grunden felaktigt att rakt av jämställa förhållanden
i sjöfart och båtliv med vägtrafik. Den allvarliga kritiken i
remissbehandlingen av Sjöfylleriutredningens förslag belyser hur den felsynen
leder till en rad orimliga konsekvenser.
I avvaktan på vad regeringens särskilda utredare kommer att föreslå
vill vi understryka vikten av polisens och Kustbevakningens möjligheter
att effektivt kontrollera efterlevnaden av både befintliga och förestående
förbud mot sjöfylleri.
Vi förutsätter att det nu pågående utredningsarbetet genomförs så
skyndsamt som möjligt och att regeringen därefter återkommer till riksdagen
med lagförslag. I avvaktan på sådana förslag väljer vi att inte reservera
oss.

2. Sjöfylleri (v)
Tasso Stafilidis (v) anför:
Jag anser att straffbestämmelserna för sjöfylleri behöver skärpas. Den
promillegräns som gäller i vägtrafiken bör införas även för sjöfylleri.
Att framföra en snabb båt i berusat tillstånd kan innebära en lika
stor risk som att köra bil berusad. Det finns därför ingen anledning
att bestämmelserna skall vara olika. Promillegränsen för s.k. enkelt
sjöfylleri bör alltså vara densamma som för rattfylleri.
En särskild utredare har nu till uppgift att se över straffansvaret för
sjöfylleri. Jag förutsätter att utredningsarbetet genomförs skyndsamt
och att regeringen därefter återkommer snarast möjligt till riksdagen
med lagförslag. Mot den bakgrunden har jag inte funnit skäl att reservera
mig. Jag avser i stället att avvakta resultatet av utredningsarbetet,
vilket jag noga kommer att följa.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:L219 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skärpa straffbestämmelserna i sjölagen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att sjöpoliserna skall kunna göra rutinmässiga
alkoholutandningsprover.
2004/05:L383 av Catherine Persson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om rutinmässiga alkoholutandningsprov till sjöss samt promillegränser.

2004/05:T467 av Per Erik Granström och Barbro Hietala Nordlund (båda
s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om alkohol vid sjötrafik.