Sjöfartsinspektionens tillsyn

Betänkande 2000/01:TU8

Trafikutskottets betänkande 2000/01:TU08

Sjöfartsinspektionens tillsyn

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Följdmotioner
• Utskottets överväganden
• Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

TU8

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet Riksdagens
revisorers förslag angående sjöfartsinspektionens
tillsyn (förs. 2000/01:RR8) samt fyra motioner som
väckts med anledning av förslaget.

Utskottet delar den av revisorerna och i
motionerna framförda uppfattningen att regeringen
bör vidta åtgärder för att stärka
sjöfartsinspektionens ställning i lagstiftningen.
Vidare instämmer utskottet i bedömningen att
fartygssäkerhetslagstiftningen bör förbättras men
finner att syftet med förslag härom tillgodoses
genom den översyn som för närvarande pågår.
Sjöfartsverkets analysverksamhet bör utvecklas.
Utskottet förutsätter att Sjöfartsverket avsätter
tillräckliga resurser för att sjöfartsinspektionens
ambitioner på området skall kunna förverkligas. Vad
gäller förslaget om en skärpt tillsyn av de s.k.
klassificeringssällskapen bör enligt utskottets
mening resultatet av pågående arbete inom EU
avvaktas. Som anförs i en av motionerna behöver
informationen om säkerheten ombord på
passagerarfärjor förbättras. Sjöfartsverket
förutsätts arbeta aktivt med informationsfrågor inom
IMO och i andra internationella sammanhang.

Vad utskottet anfört med anledning av revisorernas
förslag och motionerna bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

Till utskottets betänkande, som är enhälligt, har
fogats ett särskilt yttrande.

Följdmotioner

2000/01:T1 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
sjöfartsinspektionen bör få en mer självständig
ställning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en omarbetning av
lagstiftningen kring sjöfartsinspektionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den nuvarande
analysverksamheten inom sjöfartsinspektionen bör
flyttas till Haverikommissionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU:s principer
bör vara gällande för de med Sjöfartsverket
samarbetande klassificeringssällskapen.

2000/01:T2 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
söfartsinspektionens ställning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om effektivare tillsyn
genom bättre lagstiftning vad gäller arbetsmiljö och
andra relevanta områden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utvecklad analys
av tillbud och olyckor.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrad kontroll
av klassificeringssällskapens verksamhet.

2000/01:T3 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en egen myndighet
oberoende av Sjöfartsverket.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
Riksdagens revisorers förslag i övrigt genomförs.

2000/01:T4 av Kent Härstedt (s)
vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om information
till passagerare om
säkerhetsförhållandena ombord
på färjorna.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört med anledning
av Riksdagens revisorers förslag angående
sjöfartsinspektionens tillsyn samt motionerna
T1 (m), T2 (v), T3 (kd) och T4 (s).
Ställningstagandet innebär att regeringen bör
vidta åtgärder för att i lagstiftningen
stärka sjöfartsinspektionens ställning.
Syftet med behandlade förslag om en
förbättrad fartygssäkerhetslagstiftning får
anses tillgodosett genom den översyn av
lagstiftningen som pågår.
Sjöfartsinspektionens analysverksamhet bör
utvecklas. Sjöfartsverket förutsätts avsätta
tillräckliga resurser för att inspektionen
skall kunna förverkliga sina ambitioner inom
analysområdet. Det finns behov av en skärpt
tillsyn av klassificeringssällskapen men
resultatet av pågående arbete inom EU bör
avvaktas. Det är viktigt att informationen om
säkerheten ombord på passagerarfärjor
förbättras. Sjöfartsverket förutsätts arbeta
aktivt med informationsfrågor inom IMO och i
andra internationella sammanhang.

1 Riksdagens revisorers förslag

1.1 Sjöfartsinspektionens ställning

Revisorerna konstaterar att regeringen under senare
år initierat utredningar rörande trafikverkens
verksamhetsstrukturer. Syftet har varit dels att
renodla verksamheterna, dels att eliminera möjliga
konflikter mellan producerande verksamheter och
sektorsuppgifter såsom säkerhetsfrågor och tillsyn.
Det har därvid framkommit att sjöfartsinspektionen i
jämförelse med de två övriga inspektionerna inom
transportområdet, luftfartsinspektionen och
järnvägsinspektionen, har en mindre tydlig ställning
i lagstiftningen. De senare, anför revisorerna, har
ett uttalat ansvar för tillsyn och
säkerhetsnormgivning.

Tidigare har Inspektionskommittén (SOU 1996:82)
hävdat att oberoende och självständighet inte skulle
ha samma aktualitet eller betydelse för
sjöfartsinspektionen som för de två andra
inspektionerna, eftersom Sjöfartsverket inte är
infrastrukturhållare på samma sätt som
Luftfartsverket och Banverket. Men, säger
revisorerna, även om inte Sjöfartsverket driver
hamnar har verket ansvar för och driver annan
infrastruktur såsom farleder, lotsning, isbrytning,
radiokommunikation och sjöräddning. Med hänsyn
härtill anser revisorerna att Sjöfartsverkets olika
roller bör göras tydligare så att det står mera
klart om synpunkter och ställningstaganden grundas
på säkerhets-, produktions- eller sektorshänsyn.
Detta skulle öka tilltron till inspektionen. Mer
konkret föreslår revisorerna att regeringen skall
utarbeta förslag till förändringar i
fartygssäkerhetslagstiftningen, innebärande att
uppgifter rörande tillsyn och säkerhetsnormgivning
läggs direkt på inspektionen.

1.2 En förbättrad fartygssäkerhetslagstiftning

Revisorernas andra förslag avser
fartygssäkerhetslagstiftningen. Enligt revisorerna
förekommer omotiverade olikheter i de bedömningar
sjöfartsinspektionen gör i sitt tillsynsarbete.
Detta medför minskad rättssäkerhet, vidare att
inspektionens integritet kan ifrågasättas och, i
förlängningen, att regelefterlevnaden försämras och
att tillsynen förlorar i effektivitet. Olikheterna
sammanhänger enligt revisorerna med brister i
fartygssäkerhetslagstiftningen och kan därför inte
elimineras enbart genom organisatoriska åtgärder.
Fartygssäkerhetslagstiftningen är föråldrad och
otydlig. Samtidigt har det internationella
regelverket vuxit. Därmed har det blivit svårare att
utarbeta tillämpningsföreskrifter och att införliva
EG-regler och andra internationella bestämmelser i
det svenska regelverket. Särskilt bestämmelserna om
arbetsmiljö utpekas av revisorerna som föråldrade
och otydliga. Revisorerna anser att yttrandena över
rapporten ytterligare har understrukit vikten av att
lagstiftningen, och särskilt då arbetsmiljöreglerna,
moderniseras och tydliggörs. Härutöver pekar
revisorerna på att de omfattande resurser som i dag
får läggas ner på översättning av internationella
regler skulle göra större nytta om de användes för
att utarbeta tillämpningsföreskrifter.

1.3 Analys av tillbud och olyckor

Ett tredje förslag från revisorerna rör
sjöfartsinspektionens analys av tillbud och olyckor.
Revisorerna säger sig efter sin granskning ha funnit
att det saknas utarbetade och prövade system för att
iaktta, registrera och analysera tillbud, avvikelser
och risker. Vidare har granskningen visat att vissa
förhållanden rörande färjetrafiken - utrymning,
livräddningsbåtar och flottar - inte alls har
förbättrats efter Estonias förlisning år 1994. I
sitt yttrande över revisorernas granskningsrapport
har sjöfartsinspektionen som förklaring angivit att
det har varit svårt att utveckla en fungerande
metodik för analys av tillsynsresultat. Revisorerna
i sin tur har förståelse för svårigheterna men anser
ändå att analysledet kan förbättras. Ett sätt är
enligt revisorerna att systematiskt gå igenom vilka
olycksförebyggande system inspektionen förfogar
över, hur de används och hur de kan förbättras.
Jämförelser bör göras med vad som används i andra
organisationer.

1.4 Tillsyn av klassificeringssällskap

Det fjärde förslaget från revisorerna gäller
sjöfartsinspektionens tillsyn av
klassificeringssällskapen. I Sverige svarar
Sjöfartsverket genom sjöfartsinspektionen för
tillsyn och certifiering av svenska fartyg i
säkerhets- och miljöhänseende. Genom avtal kan dock
myndighetsfunktioner enligt fartygssäkerhetslagen
överlåtas på s.k. klassificeringssällskap, dvs.
organisationer som kontrollerar att fartygen
uppfyller internationella säkerhets- och
miljöskyddsregler. Sjöfartsverket har slutit avtal
med fem sådana sällskap, Lloyd's Register, Det
Norske Veritas, Bureau Veritas, Germanischer Lloyd
och American Bureau of Shipping. Sällskapen
kontrollerar fribord, maskiner och skrov. Övriga
kontroller utförs av inspektionen själv.
Inspektionen certifierar dock samtliga funktioner
enligt den s.k. ISM-koden. Därför måste inspektionen
vara säker på att sällskapens uppgifter är korrekta.
Av revisorernas redovisning framgår att inspektionen
inte avser att delegera tillsyn, auditering,
rederikontroll och certifiering till sällskapen,
bl.a. eftersom ISM-koden kräver inte bara att
rederier och fartyg har ett kvalitetssäkringssystem
utan även att detta system ger säkerhet på viss
nivå, lika för alla fartyg av samma typ. Samtidigt
medger inspektionen att kontrollen av
klassificeringssällskapens arbete kunde vara bättre.
Så kommer det enligt inspektionen också att bli.
Revisorerna föreslår att regeringen vidtar de
åtgärder som krävs för att kontrollen av sällskapens
verksamhet skall förbättras.

2 Motionerna

I motion T1 anför Per-Richard Molén m.fl. (m) att
Sjöfartsverkets ställning som normgivande, utförande
och granskande myndighet innebär konflikter och att
den inte är lämplig från rättssäkerhetsynpunkt.
Samtidigt kan det finns fördelar med att
inspektionen finns kvar inom verket. Under alla
förhållanden bör inspektionen, som revisorerna
föreslår, få en mer självständig ställning på samma
sätt som järnvägsinspektionen har i dag. Men även om
ansvaret för normgivning och tillsyn läggs direkt på
inspektionen bör beslut kunna överklagas (yrkande
1). I samma motion tillstyrks revisorernas förslag
om en tydligare fartygssäkerhetslagstiftning. Det är
enligt motionärerna angeläget att såväl lagstiftning
som tillämpningsbestämmelser utformas så att olika
tolkningar utesluts. Svenska särregler bör undvikas
och de engelskspråkiga texterna bör i stor
utsträckning kunna användas utan översättning
(yrkande 2). Revisorernas förslag om utveckling av
analysverksamheten inom sjöfartsinspektionen
avstyrks. Enligt motionärerna bör analysverksamheten
flyttas över till Statens haverikommission.
Förslaget motiveras med att det i analysverksamheten
ingår att granska såväl normgivning som
tillsynsverksamhet (yrkande 3). Motionärerna
tillstyrker slutligen revisorernas förslag om
förbättrad kontroll av klassificeringssällskapen. I
sammanhanget kritiseras dock det förhållandet att
ett statligt verk, Sjöfartsverket, både utför
kvalitetscertifiering och utövar tillsyn. I stället
borde i enlighet med EU:s principer den fortlöpande
tillsynen utföras av enskilda organ (yrkande 4).

Enligt vad Karin Svensson Smith m.fl. (v) hävdar i
motion T2 har riksdagen vid flera tillfällen uttalat
sig för en fristående statlig inspektion inom
luftfarten och vägtrafiken. Självständighet och
integritet är en förutsättning för att granskningen
skall bli effektiv. Samma argument är tillämpliga
inom sjöfarten, anser motionärerna (yrkande 1).
Revisorernas förslag om förbättrad
säkerhetslagstiftning tillstyrks. Om tillsynen skall
bli effektiv måste regelverket vara relevant och
stringent, framhåller motionärerna. Men så är inte
förhållandet i dag. Bland annat konstateras att
arbetsmiljöreglerna är av gammalt datum, från 1970-
talet. Utredningen om fartygssäkerhetslagstiftningen
bör återkomma med förslag till en modernisering,
anser motionärerna (yrkande 2). Motionärerna
tillstyrker även revisorernas förslag om en
utvecklad analysverksamhet. Det finns, menar
motionärerna, analysmetoder på andra områden. Dessa
bör kunna användas också inom transportsektorn
(yrkande 3). Slutligen tillstyrks revisorernas
förslag om förbättrad kontroll av
klassificeringssällskapens verksamhet (yrkande 4).

Johnny Gylling m.fl. (kd) noterar i motion T3 att
konflikten mellan Sjöfartsverkets olika roller
enligt revisorernas bedömning kan inverka menligt på
sjösäkerhetsarbetet. Enbart detta är tillräcklig
grund för att sjöfartsinspektionen bör bli en egen,
självständig myndighet, anser motionärerna. Att det
kan finns fördelar med ett nära samarbete mellan
verk och inspektion är inget skäl för att behålla
nuvarande organisatoriska samordning (yrkande 1).
Revisorernas övriga förslag tillstyrks (yrkande 2).

Kent Härstedt (s) tar i motion T4 upp frågan om hur
informationen till allmänheten om
säkerhetsförhållandena ombord på passagerarfärjor
kan förbättras. Motionären noterar att denna fråga
behandlades i revisionsrapporten men inte i
revisorernas förslag till riksdagen. Enligt Kent
Härstedt bör sjöfartsinspektionen och rederierna
snarast analysera denna fråga med utgångspunkt i
passagerarnas behov. I detta arbete skulle
Konsumentverket kunna bidra med kunskaper. Härutöver
kunde fristående och opartiska sakkunniga knytas
till ett informationsprojekt. Rikstrafiken skulle
kunna ha en samordnande roll, anser motionären.

3 Utskottets ställningstagande

3.1 Sjöfartsinspektionens ställning

Utskottet behandlar först frågan om
sjöfartsinspektionens ställning. Som revisorerna
redovisar prövades denna fråga senast inom ramen för
den s.k. Inspektionskommitténs arbete (SOU 1996:82).
Kommitténs huvuduppgift var att pröva
förutsättningarna för och värdet av att slå samman
tillsynsverksamheten inom transportområdet till en
gemensam myndighet. En sådan lösning avvisades. Men
kommittén övervägde också frågan om inspektionernas
organisatoriska hemvist inom respektive trafikverk.
Härvidlag fann kommittén att luftfartsinspektionen
och järnvägsinspektionen, däremot inte
sjöfartsinspektionen, borde skiljas ut från sina
respektive verk. Det främsta argumentet för att
tillsynen inom sjöfarten även fortsättningsvis borde
vara organiserad inom Sjöfartsverket var, som
framgår av revisorernas redogörelse, att sjöfartens
infrastruktur är betydligt mindre än luftfartens och
järnvägens. Inspektionskommitténs förslag i fråga om
luftfartsinspektionen och järnvägsinspektionen har
som bekant inte genomförts. I stället har åtgärder
vidtagits för att öka förutsättningarna för
integritet inom ramen för fortsatt organisatorisk
tillhörighet till respektive affärsverk. Bland annat
har inom Luftfartsverket genomförts
organisationsförändringar syftande till en ökad
renodling av verkets olika roller. Härutöver har
regeringen låtit utreda verkets
organisationsstruktur. Frågan är under fortsatt
beredning inom Regeringskansliet.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till
uttryck i revisorernas förslag och i motionerna,
nämligen att sjöfartsinspektionens självständighet
och integritet i förhållande till Sjöfartsverket och
omvärlden måste säkerställas så långt detta är
möjligt. Det får inte finnas utrymme för misstankar
om att inspektionen tar otillbörliga hänsyn i
samband med fastställande av normer, vid tillsynen
över att normerna följs samt vid undersökning av
tillbud och olyckor.

I två av de nu behandlade motionerna, T2 (v) och
T3 (kd), förordas att sjöfartsinspektionen ombildas
till egen myndighet. I en tredje motion, T1 (m),
redovisas samma principiella tveksamhet till en
organisation som innebär risker för rollkonflikter i
ett verk som har normgivnings- och tillsynsuppgifter
såväl som andra uppgifter. Men samtidigt uttalas i
motionen att det kan finnas fördelar med en ordning
där sjöfartsinspektionen finns kvar inom
Sjöfartsverket. Under alla förhållanden bör
inspektionen ges en mer självständig ställning.
Enligt motionärerna kan härvid järnvägsinspektionens
ställning i förhållande till Banverket tjäna som
förebild.

Utskottet instämmer i motionärernas bedömning att
det finns ett principiellt integritetsproblem
inbyggt i nuvarande organisationsform. Samtidigt kan
det inte bestridas att en samlad organisation
innebär fördelar, vilket inte minst
sjöfartsinspektionen själv betonar. Vid en samlad
bedömning finner utskottet, i likhet med
revisorerna, att inspektionens ställning - inom
ramen för en oförändrad organisatorisk hemvist inom
Sjöfartsverket - bör tydliggöras i den lagstiftning
som reglerar sjöfartsinspektionens verksamhet. I
avvaktan på att så sker är utskottet - i likhet med
revisorerna - inte berett att förorda att
sjöfartsinspektionen skiljs ut från Sjöfartsverket.

Vid en jämförelse av de författningar som styr
järnvägsinspektionens respektive
sjöfartsinspektionens verksamhet kan utskottet,
liksom Riksdagens revisorer, konstatera att det
finns viktiga skillnader. I järnvägssäkerhetslagen
(1988:594) stadgas sålunda redan inledningsvis (1 §)
att vissa säkerhetsfrågor självständigt handhas av
järnvägsinspektionen. Lagen anger också klart att
det är järnvägsinspektionen som prövar vissa frågor
om tillstånd (5 §) och frågor om tillsynen över
efterlevnaden av lagen (20 §). Järnvägsinspektionens
uppgifter specificeras ytterligare i förordningen
(1990:1157) om säkerheten vid järnväg, tunnelbana
och spårväg. I motsvarande författningar rörande
sjöfarten, fartygssäkerhetslagen (1988:594) och
fartygssäkerhetsförordningen (1988:594), nämns
sjöfartsinspektionen över huvud taget inte.

Fartygssäkerhetslagstiftningen är för närvarande
föremål för översyn. Ett betänkande med förslag till
ny, moderniserad fartygssäkerhetslag och
fartygssäkerhetsförordning har avgivits i februari
2001 (SOU 2001:17). Frågan om ett tydliggörande av
sjöfartsinspektionens ställning i dessa
författningar är emellertid inte behandlad i
utredningen. Enligt utskottets mening bör regeringen
i samband med den fortsatta beredningen av
utredningens förslag överväga på vilket sätt
sjöfartsinspektionens uppgifter vad gäller bl.a.
normgivning och tillsyn skall regleras i
fartygssäkerhetslagstiftningen. Utskottet utesluter
inte att också instruktionen (1995:589) för
Sjöfartsverket - där sjöfartsinspektionens ansvar
och beslutskompetens regleras i 13 § - behöver ses
över. Som exempel på att viss otydlighet tycks
prägla författningsrummet vill utskottet peka på en
formulering som innebär att chefen för inspektionen
ansvarar för och beslutar i bl.a. frågor om
"fastställande" av tekniska säkerhetsnormer för
fartyg m.m. I instruktionen för Banverket (15 §)
synes motsvarande befogenhet uttryckas på ett
klarare sätt, nämligen så att direktören vid
järnvägsinspektionen "skall ansvara för och besluta
om" sådana säkerhetsnormer som ligger inom
Banverkets beslutskompetens.

3.2 En förbättrad fartygssäkerhetslagstiftning

Utskottet övergår nu till att behandla revisorernas
förslag om en förbättrad
fartygssäkerhetslagstiftning. Som utskottet redan
nämnt har en särskild utredare på regeringens
uppdrag nyligen gjort en översyn av
fartygssäkerhetslagstiftningen och utarbetat förslag
till ny författningsreglering. Skälen för översynen
redovisas i direktiven för utredningen (dir.
1999:50). Sålunda har såväl fartygssäkerhetslagen
(1988:48) som fartygssäkerhetsförordningen (1988:
594) sedan utfärdandet ändrats vid flera tillfällen.
Någon samlad översyn har emellertid inte gjorts.
Detta har medfört att vissa avsnitt, bl.a. de om
arbetsmiljön ombord på fartyg och bestämmelserna om
s.k. tillsynsbok, är föråldrade och behöver
moderniseras så de bättre anpassas till
Sjöfartsverkets datoriserade tillsynssystem och till
framtida behov. Dessutom krävs en anpassning av
lagstiftningen till den EG-rättsliga ordningen.
Utskottet bedömer att syftet med revisorernas och
motionärernas förslag om en modernare lagstiftning
blir tillgodosett med den lagstiftningsarbete som
inletts genom utredningens arbete. Dessutom vill
utskottet peka på att riksdagen, sedan ärendet
färdigberetts inom Regeringskansliet, kan väntas
föreläggas förslag till ny fartygssäkerhetslag.
Riksdagen bereds därmed möjlighet att bedöma om
lagstiftningen tillgodoser de krav som kan ställas,
bl.a. på det område som revisorerna särskilt nämner,
nämligen arbetsmiljön.

När det gäller den av revisorerna särskilt
aktualiserade frågan om översättning av
internationella regler vill utskottet anföra
följande. Enligt regeln i 14 § lagen (1976:633)
om kungörande av lagar och andra författningar skall
en överenskommelse som inte har svensk text kungöras
tillsammans med en svensk översättning, om inte
särskilda skäl föranleder något annat. För
Sjöfartsverkets del är det, enligt vad utskottet
inhämtat, huvudsakligen fråga om översättning av
IMO-regler. Frågan om översättning behövs eller ej
aktualiseras i princip varje gång det kommer
internationella regler. Verket har då att bedöma
huruvida reglerna är av intresse för allmänheten. Om
så är fallet krävs översättning. Endast i fall
reglerna enbart berör en begränsad grupp
specialister, för vilka engelska är arbetsspråket,
kan man välja att ta in texten oöversatt i verkets
författningssamling. Enligt Sjöfartsverket är
rationaliseringsutrymmet därmed begränsat. Härtill
kommer att de internationella reglerna vanligen inte
är anpassade till svensk
författningsskrivningstradition. En sådan anpassning
kräver en tämligen omfattande och därmed
tidskrävande omarbetning. Utskottet för sin del
förutsätter att översättningsverksamheten inte görs
mer omfattande än vad som betingas av allmänhetens
berättigade krav.

3.3 Analys av tillbud och olyckor

Som framgår av revisorernas redovisning
uppmärksammades behovet av en utvecklad tillbuds-
och olycksanalys år 1995 av en särskild utredare.
Med anledning av att utredaren fann brister i
analysverksamheten inrättades året därpå vid
inspektionens utredningsenhet en särskild tjänst för
analysarbete. Detta arbete har, enligt vad
inspektionen uppger, hittills bl.a. resulterat i en
omfattande översyn av säkerheten hos fiskefartyg.
Översynen sägs ha bidragit till att säkerheten hos
fiskefartyg förbättrats i olika hänseenden.

Det av revisorerna aktualiserade problemet med en
otillräckligt utvecklad tillbuds- och olycksanalys
består enligt sjöfartsinspektionen inte i att
analysera en enskild olycka eller incident som
kommer till inspektionens kännedom. Problemet gäller
i stället att analysera resultaten av den ordinarie
tillsynen. Enligt inspektionen finns det ingen bra
metod att ur den stora mängd data som erhålls vid
tillsynen sålla ut relevanta trender av betydelse
för den olycksförebyggande verksamheten. Men
metodutveckling pågår och frågan är prioriterad,
anför inspektionen.

Utskottet instämmer i revisorernas och
sjöfartsinspektionens egen bedömning att en del har
gjorts men att mycket återstår att göra innan
resultaten av den ordinarie tillsynen kan
systematiseras så att de på ett effektivt sätt
nyttiggörs i det olycksförebyggande arbetet.
Utskottet utgår från att Sjöfartsverket avsätter de
resurser som krävs för att sjöfartsinspektionens
ambitioner på detta viktiga område skall kunna
förverkligas. I sammanhanget erinrar utskottet om de
högt ställda säkerhetsmål som regeringen lagt fast
för sjöfarten och till vars uppfyllelse
Sjöfartsverket skall bidra. Sålunda skall antalet
allvarliga olyckor halveras under perioden
1998-2007. Detta mål gäller såväl handelssjöfarten
som trafiken med fiske- och fritidsbåtar. För
färjetrafiken och övrig passagerarsjöfart är målet
ännu högre satt; inga allvarliga olyckor skall
inträffa inom sådan sjöfart.

I revisorernas förslag riktas kritik mot
sjöfartsinspektionen för att erfarenheterna från
Estoniakatastrofen inte tagits till vara i det
olycksförebyggande arbetet. Kritiken avser
förhållanden som rör utrymning, livräddningsbåtar
och flottar. I sin skrivelse till utskottet medger
inspektionen att inga grundläggande förändringar har
genomförts av evakuerings- och livräddningssystemen.
Det krävs internationellt samarbete för att
åstadkomma förbättringar i dessa hänseenden, hävdar
inspektionen. Utskottet för sin del är medvetet om
att många problem på sjösäkerhetsområdet endast kan
lösas i internationell samverkan och utgår från att
sjöfartsinspektionen aktivt driver dessa viktiga
frågor inom IMO och i andra internationella
sammanhang.

3.4 Tillsyn av klassificeringssällskap

Revisorerna kräver i sitt förslag en förbättrad
kontroll av klassificeringssällskapen. Utskottet har
inhämtat att klassificeringssällskapen har regler
för och utövar tillsyn av skrovkonstruktioner,
maskininstallationer och elektriska anläggningar.
När det däremot gäller krav enligt SOLAS - 1974 års
internationella konvention om säkerheten till sjöss
- och MARPOL - 1973 års internationella konvention
till förhindrande av förorening från fartyg - är
det de nationella myndigheterna som utfärdar
nationella regler och bedriver tillsyn av
efterlevnaden. I vissa fall träffas dock avtal med
sällskap om att dessa skall utföra tillsynen på
myndigheternas vägnar.

I skrivelsen till utskottet säger sig
sjöfartsinspektionen i vissa hänseendenha god
kontroll över sällskapens verksamhet. Inspektionen
strävar efter att göra sina periodiska besiktningar
när sällskapen gör sina besiktningar. Denna
tidsmässiga samordning möjliggör samverkan och
kontroll. Motsvarande gäller vid
nybyggnadsbesiktning. De brister som i dag finns
avser, enligt inspektionen, främst kontrollen av
sällskapens kontor, dvs. deras rapporterings- och
kvalitetssystem samt deras administrativa rutiner.
Emellertid pågår inom EU för närvarande arbetet med
det s.k. Erika I-paketet, vari ingår ett förslag om
skärpning av kraven på klassificeringssällskapen.
Beslut i ärendet väntas enligt inspektionen under
våren 2001.

Som utskottet ser det förtjänar revisorernas
förslag om förbättrad kontroll av
klassificeringssällskapen beaktande. Samtidigt
bedömer utskottet att de med sällskapen förknippade
problemen är av internationell karaktär och bäst
löses i internationell samverkan. Utskottet anser
därför att resultatet av arbetet med Erika I-paketet
- vilket utskottet förutsätter att regeringen
redovisar för riksdagen - bör avvaktas.

3.5 Information om säkerheten på
passagerarfärjor

I en av de nu behandlade motionerna, T4 (s),
aktualiserar Kent Härstedt en viktig fråga, nämligen
hur informationen om säkerhetsförhållanden på
passagerarfärjorna kan förbättras. Enligt utskottets
mening kan motionärens förslag avse två aspekter på
sjösäkerhet. Den första aspekten avser det generella
sjösäkerhetsläget för passagerarfärjorna. Vad gäller
de svenska passagerarfärjorna måste säkerheten
betraktas som god. Med något undantag har det under
lång tid inte inträffat några olyckor som drabbat
passagerare ombord i svenska färjor. Detta torde
bl.a. sammanhänga med att svenska rederier präglas
av ett starkt säkerhetsmedvetande och att tillsynen
över svenska passagerarfärjor fungerar väl.
Beträffande säkerhetsläget för de utländska
passagerarfartyg som går i linjetrafik mellan
utländska och svenska hamnar har svenska myndigheter
svårare att uttala sig. Detta beror på att det
svenska regel- och tillsynssystemet inte kan
tillämpas på sådana fartyg.

Den andra aspekten gäller informationen till
passagerarna ombord i enskilda fartyg. Efter att ha
tagit del av sjöfartsinspektionens synpunkter
bedömer utskottet att denna information kan
förbättras. Enligt vad inspektionen uppger pågår för
närvarande inom FN-organet IMO - The International
Maritime Organization - ett arbete som gäller
säkerheten i stora passagerarfartyg. Det är
Sjöfartsverkets avsikt att inom ramen för detta
arbete aktualisera ett antal områden inom vilka
säkerheten kan förbättras. Utskottet utgår från att
verket i detta sammanhang kraftfullt driver de
angelägna informationsfrågor som tas upp i motionen.

3.6 Utskottets förslag till tillkännagivande

Utskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen som
sin mening bör ge regeringen tillkänna vad utskottet
anfört med anledning av Riksdagens revisorers
förslag om sjöfartsinspektionens tillsyn och nu
behandlade motioner. Regeringen bör vidta åtgärder
för att i lagstiftningen stärka
sjöfartsinspektionens ställning. Syftet med
behandlade förslag om en förbättrad
fartygssäkerhetslagstiftning får anses tillgodosett
genom den översyn av lagstiftningen som pågår.
Sjöfartsinspektionens analysverksamhet bör
utvecklas. Sjöfartsverket förutsätts avsätta
tillräckliga resurser för att inspektionen skall
kunna förverkliga sina ambitioner inom
analysområdet. Det finns behov av en skärpt tillsyn
av klassificeringssällskapen men resultatet av
pågående arbete inom EU bör avvaktas. Det är viktigt
att informationen om säkerheten ombord på
passagerarfärjor förbättras. Sjöfartsverket
förutsätts arbeta aktivt med informationsfrågorna
inom IMO och i andra internationella sammmanhang.

Särskilt yttrande

Sjöfartsinspektionens ställning

Johnny Gylling och Tuve Skånberg (båda kd) anför:

Enligt Riksdagens revisorer finns det risk för att
konflikten mellan Sjöfartsverkets olika roller
inverkar menligt på sjösäkerhetsarbetet. Vår
uppfattning, som närmare redovisas i motion T3 (kd),
är att denna risk utgör tillräcklig grund för att
sjöfartsinspektionen bör ombildas till en egen,
självständig myndighet. Att det kan finnas fördelar
med ett nära samarbete mellan verk och inspektion
är, menar vi, inget avgörande skäl för att behålla
nuvarande organisatoriska samordning.

Vi står kvar vid denna bedömning. Men med hänsyn dels till
värdet av ett enigt utskottsbetänkande, dels till
att utskottet genom sitt ställningstagande ändå
tillkännager regeringen behovet av ökad
självständighet för sjöfartsinspektionen genom
lagstiftning, avstår vi från att reservera oss.

Bilaga

Förteckning över behandlade
förslag

Riksdagens revisorers förslag

I Riksdagens revisorers förslag 2000/01:RR8 angående
sjöfartsinspektionens tillsyn föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad revisorerna anfört om
sjöfartsinspektionens ställning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad revisorerna anfört om effektivare
tillsyn genom bättre lagstiftning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad revisorerna anfört om utvecklad
analys av tillbud och olyckor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad revisorerna anfört om förbättrad
kontroll av klassificeringssällskapens verksamhet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som
framförs under avsnittet Utskottets
överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:

Sjöfartsinspektionens tillsyn

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört med anledning av
Riksdagens revisorers förslag 2000/01:RR8 samt
motionerna 2000/01:TU1, 2000/01:TU2, 2000/01:TU3 och
2000/01: TU4.

Stockholm den 13 februari 2001

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Monica Öhman (s),
Sven Bergström (c), Per-Richard
Molén (m), Jarl Lander (s),
Karin Svensson Smith (v),
Johnny Gylling (kd), Tom Heyman
(m), Krister Örnfjäder (s),
Monica Green (s), Inger
Segelström (s), Stig Eriksson
(v), Tuve Skånberg (kd),
Birgitta Wistrand (m), Mikael
Johansson (mp), Kenth Skårvik
(fp), Claes-Göran Brandin (s)
och Jan-Evert Rådhström (m).

Redogörelse för ärendet

I Riksdagens revisorers förslag (2000/01:RR8)
angående sjöfartsinspektionens tillsyn föreslås
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
vad revisorerna anfört om sjöfartsinspektionens
ställning, om en effektivare tillsyn på
sjösäkerhetsområdet genom bättre lagstiftning, om en
utvecklad analys av tillbud och olyckor inom
sjöfarten samt om en förbättrad kontroll av
klassificeringssällskapens verksamhet. Till grund
för revisorernas förslag ligger en
granskningsrapport (1999/2000:12) samt över
rapporten avgivna remissyttranden.

I detta betänkande behandlas revisorernas förslag
jämte fyra motioner som väckts med anledning av
förslaget. Förslaget och motionerna återges i
bilaga.

Under behandlingen av revisorernas förslag har utskottet
mottagit en skrivelse från sjöfartsinspektionen,
daterad den 2 januari 2001.