Särskild utlänningskontroll
Betänkande 2006/07:JuU5
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 21 februari 2007
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Särskild utlänningskontroll (JuU5)
Regeringen har redovisat för riksdagen hur lagen om särskild utlänningskontroll har använts under perioden 1 juli 2005 - 30 juni 2006. I skrivelsen redogör också regeringen för utvecklingen av den internationella terrorismen och för Sveriges medverkan i det internationella arbetet för att motverka terrorism. Skrivelsen lämnas varje år till riksdagen. Riksdagen avslutade ärendet utan att göra några tillägg.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 1
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2007-01-30
Justering: 2007-02-13
Trycklov till Gotab och webb: 2007-02-13
Trycklov: 2007-02-13
Trycklov: 2007-02-19
Justering: 2007-02-13
Trycklov till Gotab och webb: 2007-02-13
Trycklov: 2007-02-13
Trycklov: 2007-02-19
Reservationer: 1
Betänkande 2006/07:JuU5
Betänkande 2006/07:JuU5
Alla beredningar i utskottet
2007-01-30
Särskild utlänningskontroll (JuU5)
Regeringen har redovisat för riksdagen hur lagen om särskild utlänningskontroll har använts under perioden 1 juli 2005 - 30 juni 2006. I skrivelsen redogör också regeringen för utvecklingen av den internationella terrorismen och för Sveriges medverkan i det internationella arbetet för att motverka terrorism. Skrivelsen lämnas varje år till riksdagen. Justitieutskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet utan att göra några tillägg.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2007-02-21
Debatt om förslag 2006/07:JuU5
Webb-tv: Särskild utlänningskontroll
Dokument från debatten
- 2007-02-21Protokoll 2006/07:64
Protokoll från debatten
Anf. 35 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Jag vill inleda debatten med ett lite längre citat.
"Anklagelsen för terroristbrott är mycket suddig. Den kan ge intryck av att terrorister begår en särskild sorts brott som det krävs särskilda lagar för att bemöta. Men så är det inte. Allt som terrorister kan tänkas begå är förbjudet sedan urminnes tider: mord, sabotage, allmänfarlig ödeläggelse, kidnappning och så vidare.
Skillnaden mellan terrorister och andra förbrytare är i lagens mening inte deras gärningar utan deras etnicitet. Vit svensk kan definitionsmässigt aldrig vara terrorist, samtliga icke-vita utlänningar i Sverige kan vara det.
Skillnaden mellan terrorister och vita är brutalt enkel. Mot vita behövs bevis. Det behövs inte mot svartskalle, ty då kan terroristlagstiftningen träda i funktion. Om svartskallen är oskyldig vill säga, ty dessa lagar tillämpas bara mot oskyldiga. För finns det bevis om mord, sabotage eller kidnappning så döms de ju som vanligt. Domstolarna dömer problemfritt svartskallar varje dag om det finns bevis. Terroristlagarna är till för oskyldiga.
Och en vit svensk kan självfallet aldrig behandlas på det sättet."
Dessa ord är inte mina. De kommer från Jan Guillou. Han ska ha äran av att ha skrivit dem. De är emellertid värda att under dagens debatt tas i beaktande av kammarens ledamöter. Det vi nu diskuterar, särskild utlänningskontroll, handlar nämligen i grund och botten om att det ska finnas en särskild lagstiftning, som inte berör mig eller herr Althin eller Ertsborn eller någon annan i denna kammare utan den som är utlänning och det som gör det extra straffbart att vara just utlänning, med straffpåföljder som inte finns för den som sedan generationer är född i landet. Det är en farlig utveckling, för den påverkar inte bara möjligheterna till rättssäkerhet för utländska medborgare utan också hur vi tänker och funderar.
Vänsterpartiet ställde under valrörelsen en fråga genom ett opinionsinstitut till ett stort antal svenskar. Frågan var: Tror du att kampen mot terrorismen, i Sverige och i världen, påverkar svenskarnas inställning till personer med utländsk bakgrund negativt eller tror du inte det?
Svaret, vilket jag tror att kammarens ledamöter egentligen är medvetna om, var överväldigande. 65 procent var övertygade om att kampen mot terrorismen, som den har kommit att kallas, påverkar våra uppfattningar negativt. Och, om någon partiföreträdare är intresserad av det, en majoritet i samtliga partier hade denna uppfattning. Inte oväntat var majoriteten tydligast bland Vänsterpartiets väljare. Kanske än mindre oväntat var att majoriteten var minst bland Folkpartiets väljare.
Men majoriteten av alla partiers sympatisörer ansåg att det här var en farlig utveckling eller att man åtminstone påverkades negativt i sin uppfattning.
Det här är ett mönster som vi har kunnat se sedan en tid tillbaka. Tidigare har det diskuterats olika tvångsmedel i kammaren, både i dag och vid tidigare tillfällen. Det är alltid lätt att säga att ett tvångsmedel är befogat just vid det tillfälle då det ska införas, precis som att en lagstiftning kan tyckas vara befogad just vid det tillfälle då den införs. Tänk om det fasansfulla inträffar! Tänk om en terroristhandling begås! Ska vi då inte kunna säga att vi gjorde allt vi kunde?
Men i skuggan av vad som då sker - med de små stegens tyranni - inför man ett samhällssystem som få egentligen är förespråkare för. Det är ett system av kontroll. Det är ett system av repressalier. Inte minst är det i det här fallet också ett system av misstänkliggörande.
Det här är bakgrunden till att Vänsterpartiet under den allmänna motionstiden föreslog att man skulle avskaffa den särskilda lag för utlänningskontroll som vi i dag diskuterar. Skrivelsen i sig har ju inte föranlett någon motionsrätt, men vi är glada att Miljöpartiet ändå har anslutit sig till vårt förslag från motionstiden och att vi åtminstone är två partier i kammaren som vill avskaffa denna diskriminerande lagstiftning.
I grunden är argumentationen inte så svår. Lagen är onödig. De saker som den förväntas hantera är möjliga att hantera ändå med annan lagstiftning. Man ska bestraffa brott - naturligtvis i Sverige om det är där handlingen begås. Man kan också lämna ut utländska medborgare till de stater som de kommer ifrån om man önskar det. Den lagstiftningen finns på plats ändå.
Därför är den lagstiftning som vi diskuterar i dag ingenting annat än ett enda stort misstänkliggörande av människor med annan etnicitet än den som de allra flesta i kammaren i dag representerar.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen och föreslår att kammaren i dag tar chansen att avskaffa svartskallelagen.
Anf. 36 Mehmet Kaplan (Mp)
Herr talman! Brott ska beivras. Terrorism ska bekämpas. Vi har i dag en världsordning där det så kallade kriget mot terrorismen har största prioritet. Av rädsla för att hamna på efterkälken vill Sverige vara med på tåget till vilket pris som helst trots att några egentliga hot inte verkar föreligga för Sveriges del.
Vi ska helst vara bäst. Den förra regeringen, som vi stöttade, hade en justitieminister som såg som sin uppgift att verkligen eskalera detta. Den justitieminister vi har i dag var tidigare väldigt kritisk mot det som den förra regeringen gjorde avseende den typ av frågor som vi också tagit upp i dagens två tidigare debatter. Tyvärr verkar hon bara ha fortsatt, och hon gör det hon ska göra så att Sverige inte framstår som mindre duktigt i EU-klassen.
Problemet är inte att det finns partier i riksdagen i dag som på något sätt skulle försöka stötta organiserad brottslighet, för det gör det inte. Problemet är snarare att det finns för många partier som blundar för de bieffekter som denna tänkta lagstiftning och den nuvarande lagstiftningen har för de människor som helt oskyldiga drabbas av detta.
Vi har en lag om särskild utlänningskontroll som vi tillsammans med Vänsterpartiet vill upphäva. Vi har en reservation om detta i betänkandet, och jag vill lyfta fram den.
Vad det handlar om är att denna lag lyfter fram och pekar ut människor och skapar den alienering som är så farlig. När vi är ute och träffar folk på gatan, i föreningar och i olika andra sammanhang brukar vi försöka lyfta fram det goda i att ha en lagstiftning så att alla vet vad som gäller. Ibland får vi då frågan: Är jag särskilt utsatt? Då brukar vi svara: Nej, alla är lika inför lagen. Vi har en grundläggande rättssäkerhet som gäller för alla i detta land.
Därför blir en sådan här lag väldigt otydlig, eller snarare övertydlig. Jag tänker på paradoxen i att en särskild grupp av människor i vårt land beroende på sitt utlänningskap eller grad av utlänningskap pekas ut på ett särskilt sätt. Denna del av texten, som vi särskilt har lyft fram, tenderar också att vara nitisk såtillvida att det finns en uppdelning redan i grunden.
När jag är ute och träffar människor och ska försöka lyfta fram det goda med en tydlig lagstiftning riskerar jag alltid att få frågan: Men vad duger den här lagen till? Varför har vi en lag som heter lagen om särskild utlänningskontroll? Den otydligheten tror jag att vi råder bot på genom att upphäva denna lag.
Jag yrkar bifall till den reservation vi har tillsammans med Vänsterpartiet.
Anf. 37 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Detta handlar i likhet med förra ärendet om en årlig skrivelse från regeringen. Den har lämnats av alliansregeringen. Som tidigare nämnts i debatten har dock alliansregeringen inte hunnit regera så många dagar ännu, vilket innebär att den skrivelse som har lämnats egentligen är en granskning av den socialdemokratiska regeringen. Granskningsperioden är från den 1 juli 2005 till den 30 juni 2006. Det innebär att alliansregeringen delvis kommer att granska den socialdemokratiska regeringen också i nästa års skrivelse.
Denna skrivelse kommer varje år och är ett sätt för oss att utöva en parlamentarisk kontroll över hur lagen om särskild utlänningskontroll tillämpas.
Vad är då denna lag? Jag tror att det finns anledning att ta upp det, för i vissa delar landar denna debatt väldigt fel och blir väldigt slarvig. Jag måste säga att jag reagerar mycket starkt på begreppet svartskallelagen.
Terroristlagarna kom första gången 1973 och permanentades 1975. Motivet var att kunna bekämpa internationell terrorism, att göra det möjligt att hindra terrorister från att komma in i Sverige, stanna kvar här och använda Sverige som bas. Det handlar om att ta hänsyn till rikets säkerhet. Det handlar om att motverka terroristbrott.
Motivet är ganska tydligt. Också ett rättssäkert samhälle måste kunna skydda sina medborgare men även människor bosatta i landet som finns här bland annat av asylskäl. Vi måste ha en skyddande lagstiftning.
Hur ser hotläget ut i dag? Ja, det finns väl inga direkta hot mot Sverige just nu. Dock finns det naturligtvis alltid en risk att man använder Sverige som bas för annat. Jag ber att få påminna om att det inte är särskilt länge sedan det skedde terroristdåd i London, där bussar sprängdes den 7 juli 2005. Det är strax två år sedan. Jag vill påminna om Madrid. Jag vill påminna om den 11 september. Jag vill återigen påminna om att lagen är av ganska gammalt datum och har ansetts motiverad. Den kom 1973 och permanentades 1975.
Vad hände mer 1975? Den 24 april slog medlemmar ur den så kallade Röda armé-fraktionen till. De kom ursprungligen från någonting som kallades för det socialistiska patientkollektivet. Man angrep den tyska ambassaden. Motivet var att från svensk mark kräva att 26 fängslade västtyska terrorister skulle släppas och att Sverige skulle ordna en Boeing 707 med besättning. Denna skulle finnas på Frankfurts flygplats.
Vad hände? Man meddelade ganska snabbt att man skulle skjuta militärattachén, och mycket riktigt, kl. 14 sköts militärattachén med fem skott. Nu fick man inte riktigt som man ville, vilket innebar att man kl. 22.20 beslutade att man skulle skjuta också handelsrådet Heinz Hillegaart. Militärattachén avled inte omedelbart. Svenska poliser fick en möjlighet att hämta honom. Man var tvungen att i princip klä av sig naken för att göra det, men han avled senare på sjukhuset.
Detta år permanentades terroristlagen. Det finns ibland motiv även för ett rättssäkert samhälle att kunna skydda sig.
Man ska inte använda den här lagen för en diskussion om etnicitet. Då tycker jag att man förstör diskussionen, såvida det inte är tyskar, som det handlade om i det här fallet. Men det är inte fråga om en svartskallelagstiftning utan det är fråga om en möjlighet för samhället att få skydda sina medborgare men också människor som kan finnas här av bland annat asylskäl.
Det som är mest förvånande är att Vänsterpartiet inte har motionerat om det här förut. Det är första gången man tar upp det. De här skrivelserna brukar föranleda ett enigt utskott, och Vänsterpartiet brukar delta, likaväl som Miljöpartiet i ett enigt utskottsbetänkande när det gäller skrivelserna. De har inte behandlats över huvud taget den senaste mandatperioden. Man kan fråga sig vad Vänsterpartiet har kommit på och vad det är Miljöpartiet, kanske lite slarvigt, har råkat snubbla på. Vad är nytt? Har världen blivit så mycket tryggare sedan förra året? Vad är motivet?
I motivet sägs det att det här är rättsosäkert samtidigt som det saknas tvåpartsförfarande och liknande. Men jag tror att det är viktigt att också påpeka att i de fall man ska tillämpa lagen måste det hämtas yttrande från Migrationsverket. Om det inte är väldigt brådskande, och de fallen kan ju finnas, ska man också inhämta yttrande från tingsrätten, där även den person som eventuellt kan utvisas har rätt att få delge sin uppfattning. Det är inte så hemligt, det är inte så rättsosäkert som man försöker göra gällande.
Det är till och med så att i det fall man kan fastslå att det är en terrorist som är farlig för oss skyddar vi ändå den personen om han skulle vara hotad. Det innebär att han har möjlighet att få stanna kvar i landet, med en liten begränsning. Han måste göra en anmälan. Frågan är om vi inte ändå kan anse att det i det fallet är lämpligt.
Missbrukas den här lagen? I den här skrivelsen kan alla läsa att den har tillämpats två gånger i år, inga nya fall. Egentligen är det personer som har begärt att få besluten omprövade. Totalt har man på 15 år tillämpat lagen 34 gånger. Det handlar inte om mer.
Konstitutionsutskottet har granskat rättstillämpningen ganska nyligen. Konstitutionsutskottet sade då att granskningen inte gav vid handen annat än att ärendena handlades med iakttagande av enskildas grundläggande fri- och rättigheter som de utformats i lagstiftningen. Granskningen har inte gett anledning till något ytterligare uttalande.
Jag blir lite fundersam just därför att jag lyssnade på en interpellationsdebatt i går där Kalle Larsson interpellerade justitieministern och också identifierade att det kan finnas hot mot iranska asylsökande här i landet, i första hand kanske från den iranska regeringen. Men det finns faktiskt en möjlighet att även organisationer kan ha ett syfte att komma åt flyktingar och asylsökande här i landet och därmed också utöva terroristbrott.
På något sätt måste Kalle Larsson här ha slagit knut på sig själv. I interpellationsdebatten med justitieministern i går insåg han att samhället måste kunna vidta någon form av åtgärder för att skydda medborgare här. Men i dag anser han det inte, då är det svartskallelagstiftning.
Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag och med att citera Anna-Greta Leijon efter ambassaddramat. Det handlar om utvisningen: "Det var ingen lockande framtid att ha tyska terrorister sittande i svenska fängelser med risk för fritagningar."
Bifall till utskottets förslag!
(Applåder)
Anf. 38 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Vad är det vi får höra som försvar för den här lagstiftningen egentligen? Jag har hört två argument. Krister Hammarbergh får hjälpa mig om det finns fler i hans något yviga argumentation.
Det ena är att det är en gammal lag. Den har funnits förut. Okej! Det finns många gamla lagar som kan förtjäna att ses över och eventuellt också avskaffas. Vi behöver inte dra en rad av dem som vi tidigare i historien har avskaffat. Det är inget skäl i sig att lagen är gammal.
Sedan gör Krister Hammarbergh en uppräkning av terroristaktioner genom tiderna. Det är en intressant historisk exposé. Han försöker liksom antyda att vill man inte ha den här lagstiftningen vill man vara lite mildare, mjukare, kanske rent av förlåtande och välkomnande till de aktiviteter som har utförts från terroristers sida.
Men, och det är min första konkreta fråga, hade de aktioner som Krister Hammarbergh nämner varit lagliga om den här lagstiftningen inte hade funnits? Hade det plötsligt saknats straff i Sverige för kidnappning, mord och vad det nu var mer av brottslighet som vi kunde räkna upp. Jag tror inte det.
Det är intressant att Krister Hammarbergh följde interpellationsdebatten i går. Jag hoppas att fler gjorde det. Den finns ju att läsa i efterhand på riksdagens hemsida om man så önskar. Den handlade om att Sverige och Säpo har tillåtit att personer från den iranska regimen har spionerat på flyktingar och andra svenska medborgare.
Men lagen om särskild utlänningskontroll har ingen betydelse i den frågan. Där är det bara att gå direkt och pröva om brott har begåtts. Det finns inga bekymmer med det. Men Säpo har valt att inte göra det och att i stället sekretessbehandla uppgifter just med hänvisning till terroristlagstiftningen. Den interpellationsdebatt vi hade i går har Krister Hammarbergh uppenbarligen missförstått.
Anf. 39 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Jag skulle vilja börja med att fråga Kalle Larsson om han fortfarande står för begreppet svartskallelagstiftning. Jag tycker att det är kränkande, för det handlar inte om etnicitet. Det skulle, vilket jag knappast tror, kunna handla även om norrmän. Gör inte det här till en etnisk debatt!
Krister Hammarbergh gör en historisk exposé, säger Kalle Larsson. Låt mig då fråga Kalle Larsson: Finns inte terrordåd? Har inte en stat eller ett land behov av att skydda sig? Jag vill hävda det. Det är kanske där vi har olika uppfattningar. Men gör det inte till en etnisk fråga!
Terrordåd är förbjudna. Man får inte mörda. Man får inte bränna. Syftet med den här lagstiftningen är faktiskt att förhindra att brottet uppstår. Eller är Kalle Larssons lösning: Låt dem härja fritt och lagför dem i efterhand!
Det här drar in integriteten för människor som kommer härifrån som har syftet att komma åt någon som finns i det här landet. Det är sant och det är riktigt. Jag vill hävda att ett land som Sverige måste kunna skydda sig mot den typen av brott. Där skiljer vi oss uppenbarligen också åt.
Det är ett bekymmer när utländska stater väljer att förfölja sina tidigare medborgare. Det är betydligt svårare att komma åt. Men fallet kan likaledes vara att det inte är en stat utan en organisation, kommunistisk eller någon annan, som vill förfölja människor här. Där har vi en möjlighet att tillämpa den här lagen. Eller anser Kalle Larsson att det är skillnader i hur man förföljs?
Anf. 40 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Jag är inte säker på att logiken blev klarare av det anförandet.
Nu gjorde Krister Hammarbergh den klassiska finten som jag tror att kammaren ska vara medveten om. Om man inte vill ha den här lagstiftningen är man egentligen av en annan uppfattning om huruvida terrorism ska bekämpas eller inte. Jag faller inte i den fällan. Jag bemödar mig inte ens om ytterligare kommentarer.
Jag går till frågan om svartskallelagstiftning. Vi kanske ska byta ord till icke-svensklagstiftning, särskild lag för bekämpande av icke-svenskar. Om det är bättre beteckningar för dig så använd dem i stället. Jag tror att de flesta människor i det här landet är väl medvetna om att det är få norrmän som kommer att prövas - om de inte är just svartskallar - enligt denna lagstiftning. Det är långt mycket vanligare att det är personer med mörk hudfärg och svart hår som betraktas som terrorister. Det är just där misstänkliggörandet uppstår.
Jag vill kort informera Krister Hammarbergh om att det finns något som kallas för förberedelse till brott också i de flesta andra lagstiftningar. Den här lagstiftningen hjälper oss inte på ett sätt som annan lagstiftning inte skulle göra för att förhindra förberedelse till brottslig verksamhet i Sverige. Förberedelse till terroristbrott eller annan brottslighet är inte heller tillåtet, och det kan bestraffas. Kan inte Krister Hammarbergh i sin sista replik i det här replikskiftet tala om för oss vilka förberedelser till brott som denna lagstiftning vill komma åt och kan komma åt som inte annan lagstiftning redan täcker?
Jag försöker vädja till Krister Hammarbergh att se mer överblickande på detta. Är inte Krister Hammarbergh lite orolig för vad det är för samhällssystem vi håller på att bygga när människor upplever att kampen mot terrorismen har inneburit att vi har så mycket mer negativa uppfattningar om människor från andra länder?
Anf. 41 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Låt oss konstatera att terrorn byter ansikte. Tack och lov försvinner vissa terrorgrupper - tyska och italienska. Nya terrorgrupper dyker upp. Det är i första hand inte fråga om etnicitet.
Jag ska inte tacka Kalle Larsson, men det är bra att du snyggar upp lite grann och tar bort begreppet svartskallelagstiftning och ändrar det till icke-svensklagstiftning. Det är bra att du inte gör detta till en debatt om etnicitet. Vad du gör här är att du själv pekar ut dem med annan hudfärg som terrorister. Det är slarvigt. Jag tror inte att det var ditt syfte, men det var den slutsats du själv kom fram till.
Jag tror inte att norrmän kommer att ställa till det. Jag hoppas innerligt det. Det är icke fråga om en lagstiftning om etnicitet utan det är fråga om att kunna skydda samhället mot människor som vill skada det rättssamhälle vi är rädda om.
Jag hoppas att vi slipper ha denna typ av debatter i framtiden. Någonting har hänt. Det här har tidigare inte föranlett Vänsterpartiet att väcka motioner. Nu har plötsligt idén kommit upp. Frågan är vilken händelse det är som har gjort att Vänsterpartiet har kommit fram till att den här lagstiftningen är helt felaktig jämfört med tidigare. Jag har svårt att förstå varför, men tidigare har man uppenbarligen inte haft någon uppfattning om den.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Anf. 42 Jan Ertsborn (Fp)
Herr talman! Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställer frågan om lagstiftningen är onödig. Jag skulle önska att Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade rätt, och då skulle jag också instämma i deras reservation. Men tyvärr ser inte verkligheten ut på det sätt som Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill beskriva. Vårt land - liksom andra demokratier - behöver verktyg för att skydda sig mot terrorister. Här är ett verktyg som har använts i ett mindre antal fall.
Vi i Folkpartiet liberalerna blev ofta under förra mandatperioden beskyllda för att vi inte iakttog säkerhetsintressena i tillräckligt stor utsträckning. Men det är vad vi försöker göra. Det är vår ambition att vi ska ha ett rättssäkert samhälle i Sverige. Vi skulle önska att denna lagstiftning skulle kunna hanteras inom ramen för ett offentligt tvåpartsförhållande i domstol. Men det finns i den här lagstiftningen och i problemet med terrorism saker och ting som inte kan offentliggöras. Utskottet har i betänkandet pekat på det speciella förhållandet att det finns uppgifter som vår regering får från utländska regeringar som inte kan offentliggöras. Det är viktigt att veta att det finns skäl för att ha den ordning vi har.
Som den rättssäkerhetsivrare jag påstår att jag är, och som vi alla i Folkpartiet försöker att vara, är jag ändå tillfredsställd över att det är ett så litet antal fall som kommer i fråga. Det är mycket begränsat, som Krister Hammarbergh har visat här. Det ska vi känna stor tillfredsställelse över.
Genom att inte säga mer ger jag kollegan Althin en möjlighet att tillföra debatten ytterligare något. I övrigt kan jag i allt väsentligt instämma i vad Krister Hammarbergh har anfört.
Anf. 43 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Det var inte ett så uttömmande anförande, men det var klart och tydligt. När man dessutom säger att man i allt väsentligt instämmer i tidigare anförande finns det mängder av frågor att ställa. Eftersom instämmandet kom där vill jag klargöra att för min del tycker jag att begreppet svartskallelagstiftning i allt väsentligt är passande för den här lagen även i fortsättningen. Jag försökte hjälpa en tidigare debattör att hitta lagstiftningsetiketter som han själv tyckte passade bättre.
Jan Ertsborn nämner att detta skulle vara en lagstiftning som används sällan och att vi ska vara glada för det. Det ska vi förstås. Men ett problem med lagstiftningen är att den har en signaleffekt. Jag har många gånger fått frågan varför detta kommer fram nu. Varför har ni börjat med den typen av funderingar vid det här tillfället? Vad är det som har hänt?
Det som har hänt är att människors uppfattningar har börjat vridas i allt tydligare främlingsfientlig riktning. Jag tänkte ställa en fråga till Jan Ertsborn. Även om användandet är begränsat, finns det inte en risk att det ger signaler om att människor med utländsk bakgrund kan behandlas annorlunda, mindre rättssäkert, än personer som har svensk bakgrund? Det är inte bara jag som ställer den frågan. 57 procent av Jan Ertsborns egna sympatisörer svarar ja på frågan om de tror att kampen mot terrorismen har påverkat svenskarnas inställning negativt. Hur vill du hantera detta? Är det med fortsatt stöd till lagstiftning som i allt väsentligt inte behövs?
Anf. 44 Jan Ertsborn (Fp)
Herr talman! Till skillnad från en del andra debattörer försöker jag svara på de frågor som ställs i interpellationsdebatter. Det tycker jag att vi ledamöter skulle vara lite bättre på.
När det gäller Kalle Larssons första fråga om etiketten tycker jag inte att det är något som helst fel att kalla lagen vid dess rätta namn, nämligen lagen om särskild utlänningskontroll. Det är så den heter, och det är den perfekta etiketten.
När det gäller signaleffekten och risken vore jag inte ärlig om jag inte medgav att det finns en risk på det sätt som Kalle Larsson anför. Men lagstiftningen har en helt annan signal i en helt annan riktning, nämligen i den riktning som gör att vi förhoppningsvis aldrig får se några terroristbrott i det här landet. Det är den viktiga signalen och den viktiga riktningen i den här lagstiftningen, nämligen att det aldrig ska bli aktuellt att tillämpa lagen.
Anf. 45 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Då kvarstår frågan om det inte finns annan lagstiftning som har samma effekt att förhindra den brottslighet vi här talar om. Den frågan återstår att besvara. Är inte terrorism och förberedelser till terroristaktiviteter klart och tydligt förbjudna redan i annan lagstiftning, och därmed är det möjligt att ingripa mot sådant?
Vi ska inte göra namnfrågan till en huvuddiskussion, men problemet med begreppet särskild utlänningskontroll är att det är lite svårt att veta vad som är vad. Är det en särskild kontroll av alla utlänningar? Är det en särskild utlänning som behöver kontrolleras? Det är den debatten vi har här. De som förespråkar lagstiftning menar att det är en särskild utlänning. Det är bara den person som förbereder brottslighet som behöver kontrolleras.
Min poäng är att det är det motsatta som sker, nämligen att det blir en särskild kontroll av utlänningar och därmed också ett misstänkliggörande av människor med utländsk bakgrund. Kan Jan Ertsborn möjligen med den invändningen överväga namnfrågan en gång till?
Anf. 46 Jan Ertsborn (Fp)
Herr talman! Jag tycker fortfarande att lagen har sin rätta beteckning. Signalsystemet är onekligen mest riktat åt det håll som är avsett, nämligen att förebygga brottsliga handlingar i det här landet.
Jag medger att de allra flesta brottsliga handlingar som jag kan tänka mig är det enligt brottsbalken eller annan speciallagstiftning i det här landet. Men som jag sade i mitt korta anförande finns det skäl för att i vissa mycket speciella situationer ha ett annat förfaringssätt, där man inte kan pröva saken i domstol. Det tycker jag är tillräckligt för att vi ska bibehålla den här lagstiftningen. Men som jag sade tidigare känns en restriktiv tillämpning oerhört tillfredsställande.
Anf. 47 Peter Althin (Kd)
Herr talman! Det vi nu håller på att diskutera är skrivelsen om särskild utlänningskontroll, som berör en tid då vi hade en annan regering, alltså mellan den 1 juli 2005 och den 30 juni 2006.
Jag har diskuterat och debatterat rätt ofta med Kalle Larsson - inte så ofta som vi vill kanske, men ändå - och jag tycker att det är ganska kul att debattera med honom. Det beror ofta på att vi när det gäller integritetsfrågor och rättssäkerhetsfrågor inte ligger så långt ifrån varandra som vi gör på andra områden, självklart. Men här tappar du, Kalle Larsson, i seriositet.
Genom att dunka på och kalla detta en "svartskallelag" skrämmer du ju upp stora delar av den befolkning som besöker Sverige, som bor i Sverige och som kommer hit till Sverige. Du går ut och säger: Det finns en särskild lag för er, där vi kontrollerar er mer än någon annan, varje svartskalle på ett specifikt sätt. Du skrämmer ju allesammans! I mina ögon tappar du då lite av det allvar som du ibland ändå visar. Det finns till och med ljusa danskar som kan bli föremål för det här, som skulle säga att de är så långt ifrån svartskalle man kan komma.
Det här är en lagstiftning som ligger som en yttersta ram, som en yttersta gräns. Precis som du säger har vi en väldig massa bestämmelser i brottsbalken, men så finns det en möjlighet som man har tagit vara på här, nämligen om man kan befara att en viss person kan medverka till terroristbrott, alltså före förberedelsestadiet, som - du har läst på, och jag kan bekräfta att det är riktigt - det finns lagstiftning för. Det finns alltså en liten möjlighet att gå ett steg före.
Och detta, Kalle Larsson och alla andra som har synpunkter, ska man vara väldigt försiktig med och ha väldig kontroll över. Det finns ett kontrollsystem för det här, som du känner till om du har läst det här och som säkert alla andra känner till.
Kalle Larsson försöker göra en partipolitisk variant av det hela, och då frågar man: Vad har nu hänt? I vilka fall används den? Under 2005 fram till den 30 juni 2006 var det icke ett enda nytt fall, utan det är två gamla fall som man prövar. Kom ihåg det, Kalle Larsson, när du skrämmer alla dem som vi står bakom, nämligen alla gäster i Sverige, alla invandrare som kommer till Sverige, alla som kommer hit med asylrätten, som vi värnar om! Du skrämmer upp dem när du säger detta. Det är inte ett enda nytt fall!
Det är viktigt att vi har kontroll på det hela. Hade det varit hundratals eller tusentals fall hade du möjligen haft något under fötterna. Jag tycker att det är viktigt att man har kontroll och verkligen undersöker för att se att det inte händer någonting, att det inte växer. Den kontrollen finns; det finns en parlamentarisk kontroll, och det finns en kontroll när det gäller de enskilda fallen.
Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen, Kalle Larsson, eftersom du dessvärre inte vill ha en seriös debatt utan tyvärr vill diskutera någonting helt annat.
Anf. 48 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Det är möjligt att Peter Althin i kraft av sitt ämbete och sin ålder i de här frågorna anser sig kunna döma ut andra debattörer som oseriösa. Det skulle vara mig fjärran att göra det med någon motdebattör. Man har sin frihet att från kammarens talarstolar framföra sina åsikter och delta i den allmänna politiska debatten. Jag tror att även de frågor jag ställer förtjänar sina svar.
Den första frågan är: Varför är Peter Althin så noga med att säga att det är en annan regering som man nu granskar? Skulle det på något vis minska skulden på den här regeringen att vilja fortsätta med denna lagstiftning?
Peter Althin nämner att inte ett enda nytt fall har kommit fram på senare tid, och då måste man väl få ställa frågan: Varför ska vi ha lagstiftningen om den inte ens behöver användas? Är det bara signaleffekter vi talar om? Är det bara effekten att människor ska veta att om man kommer från ett annat land ska man vara jäkligt försiktig - inte med att begå terroristbrott, för det är olagligt, inte med att förbereda terroristbrott, för det är olagligt, utan att dra på sig misstanken om att man eventuellt förbereder, tänker förbereda, drömmer om att förbereda, har läst någonstans om att förbereda eller har hört av någon att man kanske skulle kunna förbereda terroristbrott? Det är ju det man ska vara försiktig med.
Vi ska minnas att det finns en begränsad rättssäkerhet i den här processen. Det är en del av poängen med den - vi behöver inte bevisa något i vanlig mening.
Den viktiga frågan är, om lagstiftningen faktiskt inte används och det är förbjudet att både genomföra och förbereda brottslig verksamhet: Vad ska vi med den här lagen till? Vi har ställt oss den frågan, och vi har gett svaret.
Anf. 49 Peter Althin (Kd)
Herr talman! Ja, Kalle Larsson, det här blir ännu mer förvirrande när du fortsätter, tyvärr.
Vi har en lagstiftning som inte används, kan man säga. Behövs den då? Ja, det kanske är därför som vi har den, för att förhindra. Du kan inte vara så borta i de här sammanhangen. Du har självklart rätt att ställa vilka frågor som helst. Att jag poängterar att det här hände under den socialdemokratiska regeringen är för att du ska få ett historiskt perspektiv, som inte behöver gå tillbaka till 1975 utan som går tillbaka till 2005 och en del av 2006.
Självklart finns det lagstiftningar som efter ett visst antal år kanske inte behövs längre därför att de har tjänat sitt syfte. Den här lagstiftningen finns. Den har inte använts på något nytt fall under den period som skrivelsen redogör för. Det är bra - det är alldeles utmärkt att det är på det sättet.
Det är nonsens att påstå att det inte behövs någon bevisning. Då skrämmer du dem ännu mer. Stackarna på gatorna tror att det finns en risk för att man kan komma och gripa dem hur som helst, när som helst och utan att ha något som helst underlag.
Jag hoppas att denna brist i tankeverksamhet från din sida bara är ett tillfälligt litet glapp och att vi kan fortsätta att diskutera rättssäkerhetsfrågor och integritetsfrågor på ett seriöst och sakligt sätt fortsättningsvis.
Anf. 50 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Jag är inte rädd för fräna debatter, men det bör väl ändå noteras att den teknik som Peter Althin just nu använder inte är att svara på frågor och redogöra för sina motiv, utan det är att använda begrepp som "förvirrande", "borta" och "brist i tankeverksamhet".
Jag undrar om de flesta som hör det håller med om det. Jag undrar om inte ganska många människor tycker att det är lite knepigt att man ska ha en särskild lagstiftning som bara berör utlänningar. Det är en lagstiftning som inte finns för att stoppa pågående brott eller bestraffa det, som inte finns för att hindra förberedelse till brott eller bestraffa det, utan som handlar om att om det finns en misstanke att någon eventuellt kommer att förbereda ett brott ska denne straffas för det.
Jag tror att många människor inte behöver bli uppskrämda av mig för att känna en viss fruktan för en sådan lagstiftning. Fruktan känner man nog ändå. Det är det som är det huvudsakliga problemet. Mängder av människor i vårt land är oroliga och känner sig rättmätigt diskriminerade på grund av sitt ursprung. Den här lagstiftningen, inte min argumentation, bidrar till den diskrimineringen. Den bidrar till känslan av att det finns särskilda lagar för särskilda människor. Det finns en särskild utlänningskontroll.
Vi menar att den borde avskaffas eftersom allt som bör bestraffas redan i dag är brottsligt.
Anf. 51 Peter Althin (Kd)
Herr talman! Kalle Larsson säger att detta är en lag som bara berör utlänningar. Det är inte så konstigt med tanke på att den heter särskild utlänningskontroll. Vad ska den annars heta?
Vi kan inte gärna utvisa svenskar från Sverige. Det gjorde vi en gång i tiden. Under medeltiden landsförvisade vi folk, och jag vet inte om du vill tillbaka dit, Kalle Larsson, men resonemanget som du har framfört ligger möjligen på den nivån.
När jag säger förvirrande och brist på tankeverksamhet är det för att jag försöker ge en bild av det intryck du gör på mig, Kalle Larsson. Hur medborgarna uppfattar det får vi reda på så småningom.
Jag har försökt att svara på de frågor som du har ställt. Ofta tycker jag att vi hittar bra diskussionsunderlag när det gäller integritets- och rättssäkerhetsfrågor. Här har du valt en annan trappa, och jag vet inte vart du är på väg. Har någon blivit orolig efter denna debatt beror det inte på lagstiftningen utan på den oro som du försöker skapa genom din argumentation och genom alla dessa frågor som du ställer.
(Applåder)
Beslut, Genomförd
Beslut: 2007-02-21
Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 1, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2007-02-21Protokoll 2006/07:64
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2006/07:18 till handlingarna.Upphävande av lagen om särskild utlänningskontroll
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju255 yrkande 7.- Reservation 1 (v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 115 0 0 15 m 92 0 0 5 c 26 0 0 3 fp 23 0 0 5 kd 19 0 0 5 v 0 18 0 4 mp 0 17 0 2 Totalt 275 35 0 39
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.