Samhällstjänst

Betänkande 1991/92:JuU24

Justitieutskottets betänkande 1991/92:JUU24

Samhällstjänst

---

Innehåll

• Propositionen
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1991/92
JuU24

Propositionen

I proposition 1991/92:109 har regeringen
(justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta genom
propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1989:928) om försöksverksamhet med
samhällstjänst.

I samband med propositionen behandlar utskottet två med
anledning av propositionen väckta motioner samt yrkanden i
motioner från den allmänna motionstiden i år. Motionsyrkandena
redovisas på s. 7.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1991/92:Ju8 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av samhällstjänst som fristående påföljd för unga
lagöverträdare i åldern 15--21 år.

1991/92:Ju9 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utvärderingen av
samhällstjänstförsöket fortsätter som tidigare bestämts och
planerats samt att den utvidgas till att i viss utsträckning
omfatta det riksomfattande treåriga provisoriet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
samhällstjänst tillämpas som ett alternativ till fängelse och
inte till villkorlig dom eller skyddstillsyn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av utökade resurser för att samhällstjänsten skall kunna
genomföras på ett ändamålsenligt sätt.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992

1991/92:Ju620 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbättrad samordning mellan rättsväsendet
och socialtjänsten för konsekventare åtgärder mot
ungdomsbrottslighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av jourdomstol,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om frihetsberövande under utredningstid.

1991/92:Ju805 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder om samsyn och samordning mellan
myndigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samhällstjänst för unga,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om gärningsmäns konfrontation med offret,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ungdomskontrakt.

1991/92:Ju833 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fördelningen av ansvaret mellan
socialtjänsten och kriminalvården för ungdomar som begår brott,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ungdomsfängelse och veckoslutsfängelse.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll m.m.

I propositionen läggs fram förslag om en utvidgning till hela
landet av påföljdsformen samhällstjänst, som sedan den 1 januari
1990 pågått på försök på fem orter. Utvidgningen föreslås ske
från den 1 januari 1993, när den ursprungliga treåriga
tillämpningsperioden går ut. Den utvidgade tillämpningen
föreslås tidsbegränsad till utgången av år 1995 i väntan på att
en mera permanent ordning kan införas.

I propositionen föreslås vidare att domstol i samband med att
en häktad döms till kontraktsvård skall ges möjlighet att
förordna att den dömde skall vara omhändertagen en kortare tid,
högst en vecka, i avvaktan på att vården kan inledas. Denna
ändring föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.

Till grund för förslagen ligger i den förra delen en första
utvärdering av samhällstjänsten, i den senare delen
påföljdsutredningens betänkande (SOU 1991:45) Påföljdsfrågor
Frigivning från anstalt, m.m., som har remissbehandlats.
Lagförslagen har granskats av lagrådet.

I propositionen tas också upp en rad andra förslag från
påföljdsutredningen. Vissa förslag, anser regeringen, bör inte
föranleda regeländringar, andra förslag bör behandlas i annat
sammanhang. Påföljdsutredningens förslag i övrigt föranleder
alltså inga förslag om lagändringar i detta lagstiftningsärende.

Överväganden

Samhällstjänst

Bakgrund

En försöksverksamhet med samhällstjänst inleddes den 1 januari
1990 med stöd av en särskild lag (prop. 1989/90:7, JuU10, rskr.
55). Försöksverksamheten, som skall pågå under åren 1990--1992,
innebär att rätten i brottmål får döma till skyddstillsyn med
föreskrift att den dömde skall utföra samhällstjänst genom
oavlönat arbete enligt en arbetsplan i en omfattning -- mellan
40 och 200 timmar -- som bestäms i domen. En förutsättning för
en sådan dom är att den tilltalade har förklarat sig villig att
följa föreskriften. Vidare måste föreskriften bedömas vara av
avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn i stället
för till fängelse. Domstolen skall i domen ange hur långt straff
som skulle ha dömts ut om fängelse i stället valts som påföljd.
Om den dömde inte fullgör sina skyldigheter enligt föreskriften
får påföljden undanröjas och ersättas med ett fängelsestraff.

Påföljdsformen är avsedd i första hand för yngre
lagöverträdare. Den kan bli aktuell för främst två kategorier av
brottslingar, nämligen den grupp som ådöms frihetsstraff efter
återfall i inte alltför allvarliga förmögenhets- eller
våldsbrott och den grupp som med hänsyn till brottslighetens art
ådöms korta fängelsestraff på högst några få månader.

Försöksverksamheten är begränsad till fem tingsrätter,
nämligen Uppsala, Linköpings, Helsingborgs, Malmö och Gävle
tingsrätter.

Beslutet om att inleda försöksverksamheten föregicks av en
intensiv kriminalpolitisk debatt som präglades dels av en önskan
att finna påföljder som kunde vara alternativ till
fängelsestraff -- den debatten pågår för övrigt alltjämt --,
dels de svårigheter som ansågs förenade med en påföljdsform som
den här aktuella. Frivårdskommittén, som behandlade saken
utförligt i sitt slutbetänkande (SOU 1984:32) Nya alternativ
till fängelsestraff, kom fram till att samhällstjänst inte borde
införas. Orsakerna var flera. Bl.a. ansåg kommittén att det
skulle vara svårt att garantera att samhällstjänst verkligen kom
att ersätta ett fängelsestraff och inte en mildare påföljd.

I debatten åberopades också internationella erfarenheter --
olika varianter av samhällstjänst förekommer i många europeiska
länder. Av särskilt intresse för svensk del ansågs vara att
samhällstjänst använts på försök i Danmark sedan år 1982 och i
Norge sedan år 1984.

I lagstiftningsärendet år 1989 ansåg utskottet mot bakgrund av
de erfarenheter som vunnits i Danmark och Norge tiden mogen för
att också i Sverige pröva samhällstjänst som sanktion vid brott.
Det fanns emellertid, anförde utskottet, en lång rad frågor som
borde besvaras innan samhällstjänst kunde göras till ett
permanent inslag i det svenska påföljdssystemet. Många av dem
kunde endast avgöras genom praktisk tillämpning av
påföljdsformen. Utskottet avvisade krav på att
försöksverksamheten skulle omfatta hela landet och ställde sig
alltså bakom förslaget om en lokalt begränsad försöksverksamhet.
Utskottet anförde bl.a. att denna, vid ett positivt utslag,
senare kunde utökas till att omfatta även andra delar av landet.

Här bör nämnas att försöksverksamheten i Danmark och Norge
fallit väl ut, och samhällstjänst är där sedan en tid en
permanent påföljd. I Finland inleddes en försöksverksamhet
liknande den svenska den 1 januari 1991. Försöket skall pågå i
tre år.

I samband med att försöksverksamheten inleddes fick
brottsförebyggande rådet (BRÅ) i uppdrag att utvärdera den, och
BRÅ överlämnade den 15 augusti 1991 till regeringen en
delrapport som behandlar de första 15 månaderna av
försöksverksamheten.

I delrapporten redogör BRÅ främst för hittills gjorda
erfarenheter av den praktiska hanteringen av samhällstjänst.
Administrativt har verksamheten fungerat väl. Det har inte visat
sig vara några nämnvärda svårigheter att finna lämpliga
arbetsgivare, och flertalet arbetsgivare som har haft
samhällstjänstdömda hos sig har varit villiga att ta emot
ytterligare dömda.

BRÅ:s undersökning omfattar 107 samhällstjänstdomar. Av de
dömda var 24 % yngre (18--24 år), tidigare belastade personer
som dömts för förmögenhetsbrott. Omkring 70 % var under 25 år
och ca 60 % hade tidigare dömts till en sådan påföljd som
registreras i kriminalregistret (villkorlig dom, skyddstillsyn,
fängelse, sluten psykiatrisk vård m.m.). De vanligaste
huvudbrotten i domarna var misshandel (24 %), stöld (20 %) och
rattfylleri (17 %). Sammanlagt 31 personer var 20 år eller
yngre. Av dem var två under 18 år.

Den ursprungliga arbetsplanen ändrades i flertalet fall (87
%), ofta beroende på önskemål från arbetsgivaren.

Enligt en bedömning som görs i rapporten har
samhällstjänstdomen i omkring 75 % av fallen ersatt en dom på
fängelse.

Omkring 65 % av de dömda fullgjorde samhällstjänstdomen på ett
tillfredsställande sätt. I övriga fall krävdes ingripanden av
övervakningsnämnden, och i åtta fall var misskötsamheten så
allvarlig att den föranledde ett undanröjande av domen.

Bedömning

Försöksverksamheten med samhällstjänst upphör som nyss
framgått vid kommande årsskifte medan en fullständig utvärdering
av verksamheten beräknas vara avslutad först i april 1994, dvs.
drygt ett år senare. Frågan blir då om möjligheten att ge
föreskrift om samhällstjänst bör finnas också under
utvärderingstiden eller om möjligheten till sådan dom skall
upphöra den 1 januari 1993 för att sedan, när utvärderingen har
avslutats, eventuellt åter införas.

Avgörande för ett ställningstagande till den frågan är, som
utskottet ser det, hur den hittillsvarande försöksverksamheten
utfallit. Som framgått ovan måste resultatet av den anses
övervägande positivt. Administrativt har verksamheten fungerat
väl. Det har inte visat sig svårt att finna lämpliga
arbetsgivare och frivårdsmyndigheterna synes ha kunnat finna de
tilltalade som bör komma i fråga för samhällstjänst. En
tillfredsställande stor andel av de dömda har också fullgjort
sin samhällstjänst. Utskottet vill för sin del här göra
observationen att det knappast kan förväntas att alla
samhällstjänstdömda fullgör sina åtaganden utan ingripanden från
övervakningsnämnden; självklart måste många av de dömda behöva
stöd från t.ex. en övervakare eller frivårdsmyndigheten för att
klara av att genomföra samhällstjänsten, och att genomförandet
inte alltid är utan komplikationer är inte ägnat att förvåna.
Att övervakningsnämnden i många fall måst ingripa bör alltså
inte utan vidare tolkas som att samhällstjänsten inte fungerar.
Tvärtom finns enligt utskottets uppfattning mycket som talar för
att samhällstjänsten på det stora hela hittills fungerat väl.

Vad utskottet nu anfört bör vara en utgångspunkt för
bedömningen i detta ärende. Härtill kommer de goda erfarenheter
av samhällstjänst som gjorts i Norge och Danmark. Utskottet
anser för sin del att det finns mycket som talar för att
påföljdsformen samhällstjänst kommit för att stanna. Mot den
bakgrunden bör möjligheten att döma till skyddstillsyn med
föreskrift om samhällstjänst inte upphöra när den nuvarande
lagen om försöksverksamhet upphör att gälla. Som föreslås i
propositionen, och för övrigt i linje med vad utskottet uttalade
i 1989 års lagstiftningsärende, bör påföljdsformen också kunna
tillämpas i hela landet. Med hänsyn till att försöksverksamheten
ännu inte avslutats är det dock som justitieministern anför
uppenbart att det saknas underlag för en permanent reglering.
Den reglering som föreslås träda i kraft den 1 januari 1993 bör
alltså i enlighet med regeringsförslaget göras tidsbegränsad.

Som nu framgått tillstyrker utskottet regeringsförslaget.

Utskottets nu gjorda ställningstagande innebär att utskottet
ställer sig bakom en ordning som sammanfattningsvis går ut på
att nuvarande regler för samhällstjänst skall tillämpas i hela
landet under åren 1993--1995.

I motionerna Ju8 och Ju805 framställs yrkanden som innebär att
den framtida utformningen av samhällstjänsten bör övervägas.
Motionärerna förordar att samhällstjänst blir en självständig
påföljd i första hand för unga lagöverträdare mellan 15 och 18
år.

Den i motionerna väckta frågan kommer att bli föremål för
överväganden i den utredning om en översyn av det
straffrättsliga påföljdssystemet som regeringen nyligen beslutat
om (dir. 1992:42). Härigenom får motionsönskemålen anses
tillgodosedda, och utskottet avstyrker bifall till dem.

I motion Ju9 begärs ett uttalande som går ut på att
skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst skall dömas ut
endast i fall där påföljden eljest hade blivit fängelse.

BRÅ gör i sin första utvärdering bedömningen att
påföljdsformen ersatt en dom på fängelse i omkring 75 % av
domarna.

Utskottet vill för sin del hänvisa till sina uttalanden i
samband med beslutet om införandet av försöksverksamheten. Här
gör utskottet klart att påföljdsformen är avsedd att komma i
fråga endast om alternativet är en dom på fängelse, något som
för övrigt också framgår direkt av 2§ lagen om
försöksverksamhet med samhällstjänst. Utskottet anser det för
sin del självklart att de rättstillämpande myndigheterna följer
gällande lag. Något uttalande från riksdagens sida behövs inte,
och utskottet avstyrker bifall till motion Ju9 i denna del.
Utskottet vill tillägga att BRÅ:s bedömning är gjord i
efterhand; det går inte nu att slå fast hur rätten i det
enskilda fallet resonerat. Det kan knappast heller förväntas att
en sådan i efterhand gjord bedömning alltid utfaller på samma
sätt som den bedömning som gjordes i målet. Det är emellertid
självklart angeläget att lagstiftarens intentioner följs även i
detta sammanhang, och frågan om i vilken utsträckning
samhällstjänst ersatt fängelse bör, anser utskottet,
uppmärksammas särskilt i utvärderingen av
försöksverksamheten.

I motion Ju9 begärs också att den kommande verksamheten med
samhällstjänst skall ges tillräckliga resurser.

Av budgetpropositionen framgår att för samhällstjänst
beräknats 11,1 milj.kr. för nästa budgetår. Detta innebär en
förstärkning jämfört med innevarande budgetår med 8 milj.kr. I
förslaget har beaktats den utvidgning av samhällstjänsten som
föreslås i detta ärende. Riksdagen har godtagit förslaget till
medelsanvisning (prop. 1991/92:100, bilaga 3 s. 125 f, JuU22,
rskr. 229).

Utskottet anser att yrkandet i motion Ju9 i denna del är
tillgodosett, och utskottet avstyrker bifall till det.

I motion Ju9 aktualiseras till sist också frågan om
utvärderingen av den pågående försöksverksamheten. Motionärerna
befarar att den kommer att inskränkas i stället för att i
enlighet med deras önskemål utvidgas till att i viss
utsträckning omfatta även den utvidgade verksamhet som enligt
vad som här föreslås inleds den 1 januari 1993.

Som tidigare framgått pågår redan en utvärdering av den
pågående försöksverksamheten, och bakgrunden till att regeringen
nu föreslår en tidsbegränsad ordning med samhällstjänst i hela
landet är som ovan framgått att justitieministern anser (s. 10)
att tillräckligt underlag för en permanent reglering av
samhällstjänsten saknas. I denna del anser utskottet
motionärernas farhågor obefogade.

När det sedan gäller den tidsbegränsade verksamheten anför
justitieministern (s. 11) att den kommande översynen av det
straffrättsliga påföljdssystemet vid sina överväganden om
samhällstjänstens inordning i brottsbalken bör beakta såväl
erfarenheterna av försöksverksamheten som av den utvidgade
tidsbegränsade verksamheten. Med den ordningen finner utskottet
även den senare delen av det här aktuella yrkandet tillgodosett.

Utskottet avstyrker bifall till motion Ju9 i här behandlad
del.

Övriga lagförslag

Utskottet tillstyrker förslaget om möjlighet till
omhändertagande av en person som dömts till kontraktsvård.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av
propositionen.

Övriga frågor

Inledning

I detta avsnitt tar utskottet upp några motionsyrkanden som
rör behandlingen av unga lagöverträdare. De frågor som
aktualiseras faller alla inom ramen för ungdomsbrottskommitténs
uppdrag (dir. 1990:53). Kommittén skall utvärdera det nuvarande
regelsystemet för unga lagöverträdare samt lämna förslag till i
vilka former och på vilket sätt det allmänna i framtiden bör
ingripa när ungdomar som har fyllt 15 år begår brott. Uppdraget
kan beräknas vara slutfört under nästa riksmöte.

Bakgrund

Sedan länge särbehandlas unga lagöverträdare under 18 år.
Deras brottslighet skall i betydligt mindre utsträckning än de
äldres bli föremål för domstolsprövning och åtgärder inom
kriminalvården. Principen är att de unga lagöverträdarna skall
uppmärksammas av de sociala myndigheterna och att dessa på olika
sätt skall ge råd och stöd eller ingripa med andra åtgärder.
Tanken är att åtal skall kunna underlåtas om lika goda eller
bättre behandlingsmöjligheter för en ung lagöverträdare kan
åstadkommas utan att åtal väcks. Den rättsliga regleringen finns
i första hand i socialtjänstlagen (1980:620; SOL), lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och
lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare (LUL).

Samordning mellan myndigheter

I motionerna Ju620 och Ju805 understryks vikten av samordning
mellan olika organ, i första hand polisen, skolan och
socialtjänsten, när det gäller att komma till rätta med
ungdomsbrottsligheten.

Utskottet har för sin del vid åtskilliga tillfällen under de
senaste åren understrukit vikten av samarbete mellan berörda
myndigheter (se t.ex. 1989/90:JuU29, 1990/91:JuU19 och
1991/92:JuU23). Utskottet vill nu än en gång betona vikten av
samordnade insatser för de barn och ungdomar som av olika
anledningar hamnat i svårigheter. Skolan har här en särskilt
viktig roll eftersom olika svårigheter ofta också tar sig
uttryck i skolk eller dålig skolanpassning (se BRÅ-rapport
1989:2). Detta ger skolan goda möjligheter att på ett tidigt
stadium uppmärksamma problem och med föräldrarna ta upp vilka
åtgärder som bör vidtas och vid behov initiera kontakt med t.ex.
socialtjänsten. Även i övrigt har skolan i samarbete med polisen
en nyckelroll när det gäller det mer övergripande
brottsförebyggande arbetet.

I ungdomsbrottskommitténs direktiv framhålls att frågan om det
allmännas åtgärder för att förebygga brott bland ungdomar är
omfattande och komplicerad. Kommittén har därför inte fått i
uppdrag att ta upp frågan i hela dess vidd men det står
kommittén fritt att, mot bakgrund av den kriminologiska kunskap
som finns, mer allmänt belysa det brottsförebyggande arbetets
roll och betydelse för att komma till rätta med
ungdomsbrottsligheten. Vidare framhålls att samarbetet mellan
polisen och de sociala myndigheterna har stor betydelse i det
lokala brottsförebyggande arbetet. Kommittén bör undersöka om
förutsättningarna för detta samarbete kan förbättras och då
särskilt överväga om gällande föreskrifter för uppgiftsutbyte
och annat samarbete mellan berörda myndigheter är ändamålsenligt
utformade.

Mot den angivna bakgrunden behöver här behandlade yrkanden i
motionerna Ju620 och Ju805 inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker bifall till dem.

Påföljdssystemet

I motion Ju833 aktualiseras frågan om påföljdssystemet för
unga lagöverträdare. Motionärerna vill att riksdagen nu gör ett
uttalande om fördelningen av ansvaret mellan socialtjänsten och
kriminalvården för ungdomar som begår brott. Innebörden är att
principerna i påföljdssystemet för unga lagöverträdare skall
behållas oförändrade.

Ungdomsbrottskommitténs huvuduppgift är att undersöka om den
nuvarande fördelningen av uppgifter mellan socialtjänsten och
rättsväsendet är väl avvägd när det gäller de unga
lagöverträdarna och om samordningen mellan myndigheterna kan
förbättras. Enligt direktiven bör kommittén inventera olika
tänkbara för ungdomar anpassade reaktioner samt bedöma i vad mån
dessa kan antas vara lämpliga i syfte att motverka fortsatt
brottslighet. I sammanhanget betonas att eventuella nya
reaktioner, som inte är motiverade av den unges vårdbehov eller
av andra omsorger om den unge, i princip inte bör kunna komma i
fråga, om reaktionen framstår som mer ingripande än den påföljd
som brottet skulle ha föranlett enligt normala påföljdsregler.

Kommittén skall också göra överväganden om verkställigheten av
påföljderna. I denna del understryks i direktiven att det inte
finns någon sådan motsättning mellan stöd- och hjälpåtgärder
resp. tydliga reaktioner mot ett visst beteende att detta kan
motivera att socialtjänsten inte skulle kunna ansvara för
verkställigheten av åtgärder som har beslutats av domstol i
samband med ett brottmål. En annan sak är, framhålls det, att
det åtminstone vid mer ingripande sanktioner kan framstå som
lämpligt att någon annan än socialtjänsten svarar för de beslut
som kan krävas när den unge inte sköter de åligganden som
domstolen beslutat om.

Utskottet konstaterar att ungdomsbrottskommittén har i uppdrag
att pröva frågan om påföljder för unga i hela dess vidd.
Utredningens arbete bör inte föregripas, och utskottet avstyrker
bifall till det här aktuella motionsyrkandet.

Fängelse

I motion Ju833 begärs också uttalanden som går ut på att
ungdomsfängelse inte skall återinföras som påföljdsform och att
s.k. veckoslutsfängelse för unga inte skall införas.

I våldskommissionens promemoria Ungdomar och brott (SOU
1990:92, bilaga 2) föreslås att det inrättas åtminstone ett
centralt särskilt ungdomshem för de mest brottsbelastade
ungdomarna. Detta särskilda ungdomshem skulle ha staten som
huvudman och ha hela landet som upptagningsområde. Allmän
domstol skulle fatta beslut om intagning på det centrala
särskilda ungdomshemmet och om minsta tid för vistelse där.
Promemorian har överlämnats till ungdomsbrottskommittén.

I detta sammanhang bör nämnas att riksdagen har fattat
principbeslut om att samtliga särskilda ungdomshem enligt 12 §
LVU skall ha statligt huvudmannaskap (1990/91:SoU14 s. 24 f,
rskr. 267). Frågan har därefter ytterligare belysts i
betänkandet (SOU 1992:18) Tvångsvård i socialtjänsten -- ansvar
och innehåll, där utredningen om tvångsinstitutioner inom
socialtjänsten kommit till samma slutsats. Det betänkandet
remissbehandlas för närvarande.

Utskottet vill här hänvisa till vad som nyss anförts om
ungdomsbrottskommitténs uppdrag. Utskottet anser det således för
tidigt att nu ta ställning i princip till olika former av
fängelse och annan institutionsvistelse för unga lagöverträdare,
och utskottet avstyrker bifall till motion Ju833 i denna del.

När det gäller frågan om veckoslutsfängelse kan utskottet dock
inte undvika att redan nu ge uttryck för en viss tveksamhet.
Enligt utskottets uppfattning framstår de praktiska
svårigheterna med en sådan påföljdsform som svårlösta. Utskottet
är emellertid inte berett att i detta sammanhang göra ett
slutligt ställningstagande i den frågan utan avstyrker med
hänvisning till beredningsläget även denna del av motion Ju833.

Konfrontation och ungdomskontrakt

I motion Ju805 förespråkas en ordning som innebär att den unge
skall sammanträffa med offret för brottet, s.k. konfrontation.
Syftet är att för den unge tydliggöra konsekvenserna av brottet.

Viss försöksverksamhet med konfrontation har pågått på olika
håll i landet. En rapport om en försöksverksamhet i Sundbyberg
kan förväntas under innevarande år. BRÅ har för avsikt att göra
en utvärdering om försöksverksamheten når tillräcklig
omfattning.

Vid tidigare behandling av liknande motionsönskemål (senast
1990/91:JuU19 s. 15 f) har utskottet understrukit både vikten av
att den unge får klart för sig att hans beteende inte accepteras
och av att han kommer till insikt om vad brottsligheten betyder
för den som drabbats. Utskottet har dock avstyrkt
motionsyrkandena med hänvisning till beredningsläget. Förra året
konstaterade utskottet också att frågan kunde bli föremål för
överväganden av ungdomsbrottskommittén.

I motion Ju805 tas också frågan om ungdomskontrakt upp.

Ungdomskontrakt enligt dansk modell innebär att den unge ingår
ett avtal med föräldrarna, polisen och de sociala myndigheterna.
Avtalet går ut på att den unge under viss tid skall delta i
olika aktiviteter och avhålla sig från brott. Om kontraktet
fullföljs skrivs det ärende av som föranledde kontraktet. Det
brottet leder alltså inte till åtal och registreras inte heller
i kriminalregistret.

När utskottet behandlade frågan förra året (1990/91:JuU19 s.
16) konstaterade utskottet att frågan var föremål för
överväganden inom ungdomsbrottskommittén, och utskottet
avstyrkte bifall till motionen.

Utskottet får nu hänvisa till vad som anförts ovan om
ungdomsbrottskommitténs uppdrag beträffande påföljder för unga.
Även de här aktuella frågorna faller inom ramen för kommitténs
uppdrag, och kommitténs arbete bör avvaktas. Utskottet avstyrker
bifall till dessa yrkanden i motion Ju805.

Jourdomstol m.m.

I motion Ju620 begärs att särskilda jourdomstolar för unga
skall inrättas. Jourdomstolen skulle enligt förslaget få besluta
om tillfälliga, högst två veckor långa omhändertaganden av unga
som begått brott. Behovet av åtgärder för att tillrättaföra den
unge skulle utredas under frihetsberövandet, i första hand av
sociala myndigheter.

Frågan om jourdomstolar har behandlats av utskottet vid
åtskilliga tillfällen under senare år, och oenigheten inom
utskottet har varit stor. Nu kan utskottet konstatera att
ungdomsbrottskommitténs uppdrag omfattar även den frågan; enligt
direktiven skall en utgångspunkt för kommitténs överväganden
vara att besluten om reaktioner vid brott av unga även i
fortsättningen skall fattas inom rättsväsendet. Kommittén är
oförhindrad att överväga om domstolens sammansättning eller
förfarandet i de fall som avgörs av domstol bör anpassas till
målens särskilda karaktär.

I sammanhanget vill utskottet erinra om de särskilda frister
som gäller för handläggningen av ungdomsmål enligt LUL.

I den allmänna debatten understryks ofta vikten av snabba och
resoluta ingripanden när det gäller brott av unga. Utskottet
delar detta synsätt. Mot den bakgrunden finns det också enligt
utskottets uppfattning mycket som talar för en ordning med
särskilda jourdomstolar för unga. Utskottet vill emellertid inte
föregripa ungdomsbrottskommitténs överväganden. Utskottet
avstyrker bifall till motion Ju620 i denna del.

När det gäller korta frihetsberövanden vill utskottet först
nämna att det redan i dag finns möjligheter till sådana åtgärder
som motionären förespråkar. Det finns således möjlighet till
straffprocessuella tvångsåtgärder också mot unga även om de är
mer begränsade än när det gäller vuxna (se 7 § LUL). Sådana
åtgärder beslutas i vanlig ordning av åklagare eller allmän
domstol. Härutöver tillkommer möjligheten att ingripa med stöd
av den sociala lagstiftningen och fatta beslut om omedelbart
omhändertagande av den unge. Sådana beslut fattas av socialnämnd
och fastställs av i första hand länsrätt (se 3, 6 och 7 §§ LVU).
Tillfälliga omhändertaganden med stöd av den sociala
lagstiftningen används bl.a. för att avbryta ett pågående
brottsligt beteende och utreda behovet av åtgärder.

Också den här aktuella frågan omfattas av
ungdomsbrottskommitténs uppdrag. I denna del anförs i kommitténs
direktiv att den bör överväga behovet av ändring av gällande
bestämmelser på området. De aspekter som särskilt tas upp i
direktiven är möjligheterna att avbryta en pågående brottslig
verksamhet och ge underlag för olika stödåtgärder genom en
grundlig genomlysning av den unges sociala situation och
nätverk.

Inte heller här vill utskottet föregripa
ungdomsbrottskommitténs överväganden. Utskottet avstyrker bifall
till motion Ju620 även i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvidgad användning av samhällstjänst
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:109 antar
förslaget till lag om ändring i lagen (1989:928) om
försöksverksamhet med samhällstjänst,

2. beträffande utredning om samhällstjänst som självständig
påföljd
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju8 och 1991/92:Ju805
yrkande 3,

3. beträffande samhällstjänst i stället för fängelse
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju9 yrkande 2,

4. beträffande resurser för samhällstjänst
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju9 yrkande 3,

5. beträffande utvärdering
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju9 yrkande 1,

6. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar genom propositionen framlagda förslag till

a) lag om ändring i brottsbalken,
b) lag om ändring i rättegångsbalken,

7. beträffande samordning mellan myndigheter
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju620 yrkande 1 och
1991/92:Ju805 yrkande 1,

8. beträffande påföljdssystemet
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 20,

9. beträffande ungdomsfängelse
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 21 i denna
del,
res. 1 (s)

10. beträffande veckoslutsfängelse
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 21 i denna
del,
res. 2 (s)

11. beträffande konfrontation och ungdomskontrakt
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju805 yrkandena 5 och 6,

12. beträffande jourdomstol
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju620 yrkande 2,
res. 3 (s) -- motiv.

13. beträffande frihetsberövande under utredningstid
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju620 yrkande 3.

Stockholm den 28 april 1992

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:
Britta Bjelle (fp),
Jerry Martinger (m),
Ulla-Britt Åbark (s),
Bengt-Ola Ryttar (s),
Birthe Sörestedt (s),
Birgit Henriksson (m),
Nils Nordh (s),
Karl Gustaf Sjödin (nyd),
Göran Magnusson (s),
Lars Sundin (fp),
Sigrid Bolkéus (s),
Christel Anderberg (m),
Kent Carlsson (s),
Anders Svärd (c) och
Kjell Eldensjö (kds).

Reservationer

1. Ungdomsfängelse (mom. 9)

Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils
Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som
börjar med "Utskottet vill" och som slutar med "denna del" bort
ha följande lydelse:

Utskottet måste först konstatera att våldskommissionens
förslag har stora likheter med den sedan länge avskaffade
påföljdsformen ungdomsfängelse. Utskottet finner det för sin del
inte lämpligt med en sådan ordning utan tar avstånd från
förslaget. Enligt utskottets uppfattning kan ett fängelsestraff
direkt motverka syftet att ge den unge förutsättningar för ett
bra liv. Detta innebär dock inte att utskottet finner de
nuvarande förhållandena inom ungdomsvården tillfredsställande.
Emellertid har åtgärder som nyss framgått redan vidtagits, och
utskottet konstaterar att det beslutade statliga
huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen gör det möjligt
med central intagning. Detta förbättrar förutsättningarna för en
differentierad, väl fungerande vård för de mest brottsbelastade
ungdomarna.

Mot bakgrund av vad utskottet här anfört bör, anser utskottet,
ungdomsbrottskommittén få tilläggsdirektiv där det klart framgår
att ungdomsfängelse inte bör införas och att vården i de
särskilda ungdomshemmen skall utvecklas så att de mest
brottsbelastade ungdomarnas behov kan tillgodoses. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha
följande lydelse:

9. beträffande ungdomsfängelse
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ju833 yrkande 21
i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

2. Veckoslutsfängelse (mom. 10)

Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils
Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "När det" och på s. 15 slutar med "motion Ju833" bort
ha följande lydelse:

När det gäller frågan om veckoslutsfängelse finner utskottet
det uppenbart att den påföljdsformen skulle komma i fråga i
första hand för ungdomar som i dag döms till vård inom
socialtjänsten. Härtill kommer de betydande svårigheter av
praktisk natur som föreligger när det gäller verkställigheten.
Det finns således ingen anledning för ungdomsbrottskommittén att
ägna frågan om veckoslutsfängelse någon uppmärksamhet.
Regeringen bör vidta erforderliga åtgärder med anledning av vad
utskottet nu anfört. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha
följande lydelse:

10. beträffande veckoslutsfängelse
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ju833 yrkande 21
i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

3. Jourdomstol (mom. 12, motiveringen)

Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils
Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson (alla
s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar
med "I den" och som slutar med "denna del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser det självklart att samhället måste reagera
snabbt och konsekvent när ungdomar begår brott. Däremot saknas
orsak att av den anledningen införa jourdomstolar. Redan enligt
den nuvarande regleringen krävs ju en snabb handläggning. Enligt
utskottets uppfattning måste det också starkt ifrågasättas om de
krav rättssäkerheten ställer kan tillgodoses i ett system med
jourdomstolar. Utskottet anser det alltså inte aktuellt att
införa jourdomstolar, och utskottet avstyrker bifall till
motionen i denna del.

Särskilt yttrande

Påföljdssystemet (mom. 8)

Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils
Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson (alla
s) anför:

Ungdomsbrottsligheten har ofta sin grund i psykiska och
sociala problem. De problemen löses inte genom rättsliga
insatser utan kräver andra åtgärder. Denna vår principiella
inställning hindrar naturligtvis inte att
ungdomsbrottskommitténs arbete är värdefullt när det gäller
framtida ställningstaganden om unga lagöverträdare.

Innehållsförteckning

Propositionen 1
Lagförslagen 2
Motioner 7
Motioner väckta med anledning av propositionen 7
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992 7
Utskottet 8
Propositionens huvudsakliga innehåll m.m. 8
Överväganden 8
Samhällstjänst 8
Övriga lagförslag 12
Övriga frågor 12
Inledning 12
Bakgrund 12
Samordning mellan myndigheter 13
Påföljdssystemet 13
Fängelse 14
Konfrontation och ungdomskontrakt 15
Jourdomstol m.m. 15
Hemställan 16
Reservationer 18
1. Ungdomsfängelse (mom. 9) 18
2. Veckoslutsfängelse (mom. 10) 18
3. Jourdomstol (mom. 12, motiveringen) 19
Särskilt yttrande 19
Påföljdssystemet (mom. 8) 19