Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor

Betänkande 1991/92:FöU5

Försvarsutskottets betänkande 1991/92:FÖU05

Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan

1991/92
FöU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet de förslag som regeringen
har förelagt riksdagen i proposition 1991/92:41 om samhällets
åtgärder mot allvarliga olyckor. Utskottet föreslår att
riksdagen antar regeringens förslag till vissa ändringar i
räddningstjänstlagen (1986:1102). Ändringarna innebär att
kommunerna åläggs att planera för varning och information till
allmänheten vid allvarliga olyckshändelser. Räddningstjänstlagen
föreslås vidare kompletteras med regler om sanering efter
utsläpp av radioaktiva ämnen. Enligt dessa åläggs
länsstyrelserna ansvaret för sanering efter utsläpp av
radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar oberoende om
anläggningen finns inom eller utom landet. Kommunerna får också
skyldighet att medverka i planering och övning för sådan
saneringsverksamhet. Vidare ges saneringsorganisationen
möjlighet att under vissa förutsättningar kunna företa ingrepp i
annans rätt. Utskottet föreslår slutligen att riksdagen lämnar
utan erinran vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om
samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor i syfte att uppnå
bättre beredskap och samordning inom området.

Propositionen

I propositionen 1991/92:41 om samhällets åtgärder mot
allvarliga olyckor föreslår regeringen

1. att riksdagen antar ett av regeringen framlagt förslag till
lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102),

2. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet i övrigt har anfört om samhällets
åtgärder mot allvarliga olyckor.

Regeringens lagförslag har fogats som bilaga till betänkandet.

Utskottet

Inledning

Den 11 juni 1987 tillsattes en kommitté med uppgift att se
över kärnkraftsberedskapen. Kommittén antog namnet utredningen
om kärnkraftsberedskapen. I direktiven (dir. 1987:28) angavs
att det omfattande utrednings- och utvärderingsarbete som följde
efter Tjernobylolyckan borde utgöra underlag för en samlad
bedömning av kraven på beredskapen mot utsläpp av radioaktiva
ämnen. Dessutom angavs att sambandet med beredskapen mot
allvarliga kemiska olyckor borde tas med i bedömningen.

Mot bakgrund av erfarenheterna från de svenska myndigheternas
åtgärder i samband med Tjernobylolyckan beslutade utredningen
att först överväga principerna för ledning och samordning inom
den organisation som skall ingripa vid utsläpp av radioaktiva
ämnen och andra stora olyckor. I en särskild rapport, Samhällets
åtgärder mot allvarliga olyckor -- Ledning och samordning,
redogjorde utredningen för sina slutsatser och förslag avseende
principerna för ledningsorganisationen.

I en annan rapport från utredningens sekretariat, som
presenterades i juni 1988, redovisades de olika myndigheternas
ansvar, uppgifter och organisation inom räddningstjänsten.
Rapporten innehöll också redogörelser för de erfarenheter från
beredskapsorganisationens sätt att fungera som hade framkommit
vid bl.a. stora övningar och vid Tjernobylolyckan.

Den 6 november 1989 överlämnade utredningen sitt
slutbetänkande (SOU 1989:86) Samhällets åtgärder mot allvarliga
olyckor.

Betänkandet innehåller inte några författningsförslag. Inom
försvarsdepartementet har därför, med utgångspunkt i
utredningens förslag, en särskild promemoria med
författningsförslag utarbetats. Promemorian har
remissbehandlats.

Regeringen har därefter inhämtat lagrådets yttrande över ett
inom försvarsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring
i räddningstjänstlagen (1986:1102).

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. Lagrådets
granskning har föranlett vissa redaktionella ändringar av
remissens lagförslag.

Lagförslaget

Varning och information till allmänheten vid olyckshändelser

Utredningen om kärnkraftsberedskapen föreslog att ägaren eller
innehavaren av en anläggning, där verksamheten innebär fara för
att en olyckshändelse skall orsaka allvarliga skador på
människor eller i miljön, skall vara skyldig att varna och
informera allmänheten vid allvarliga olyckor. Enligt
propositionen bör samhällets beredskapsorganisation även i
fortsättningen ha det huvudsakliga ansvaret för informationen
till allmänheten. Som en tillkommande uppgift åläggs kommunerna
genom en föreslagen ändring i 21 och 22 §§ räddningstjänstlagen
att i sina räddningsplaner ange hur allmänheten skall varnas och
informeras vid allvarliga olyckor. Kommunerna får också
skyldighet att upplysa allmänheten om vad räddningsplanerna
innehåller i detta hänseende.

Utskottet anser det angeläget att ansvaret för varning och
information till allmänheten om befarad eller inträffad
olyckshändelse även i fortsättningen åvilar samhällets
beredskapsorganisation. Ett delat ansvar för denna viktiga
uppgift skulle, som försvarsministern anför, kunna skapa
oklarheter och missförstånd.

Redan i dag finns det i räddningstjänstlagen intagna
bestämmelser (t.ex. 38, 39 och 43 §§) som garanterar att
beredskapsorganisationen tillfredsställande kan fullgöra nämnda
varnings- och informationsuppgift. Dessa garantier förstärks
genom de föreslagna ändringarna i 21 och 22 §§
räddningstjänstlagen, vilka sålunda bör antas av riksdagen.

Sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen

Enligt regeringsförslaget tas regler om saneringsåtgärder
efter utsläpp av radioaktiva ämnen in i räddningstjänstlagen. De
föreslagna bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

2 a § lagförslaget innehåller en definition av ifrågavarande
saneringsåtgärder. I samma lagrum åläggs staten skyldighet att
vidta saneringsåtgärder i den utsträckning och så länge det med
hänsyn till följderna av utsläppet, det hotade intressets vikt,
kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt är
påkallat att staten svarar för åtgärderna.

Enligt 28 § i lagförslaget skall länsstyrelserna utöver
ansvaret för räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen
från en kärnteknisk anläggning också svara för saneringen efter
utsläpp av radioaktiva ämnen från en sådan anläggning. Detta
gäller oberoende om anläggningen finns inom eller utom landet.
För sanering efter utsläpp i andra fall svarar den statliga
myndighet som regeringen föreskriver eller beslutar.

Regeringen äger enligt 33 § föreskriva, eller i särskilda fall
besluta, att en länsstyrelse skall ta över ansvaret för sanering
inom flera län eller att annan statlig myndighet skall ta över
ett sådant ansvar.

I 28 a § erinras om den skyldighet innehavare av kärnteknisk
anläggning har enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk anläggning
att upprätthålla säkerheten vid anläggningen. Vidare pekas på
att varje kommun enligt hälsoskyddslagen (1982:1080) svarar för
det hälsoskydd inom kommunen som påkallas av utsläpp av
radioaktiva ämnen om inte annat följer av räddningstjänstlagen.
Enligt 29 § i lagförslaget är kommunerna vidare skyldiga att
medverka i planering och övningar för sanering efter utsläpp av
radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar.

I 45 § öppnas möjlighet att ta fram materiella resurser till
saneringsorganisationen genom ingrepp i annans rätt. Däremot
avböjs i propositionen den av utredningen föreslagna möjligheten
att kunna tillgripa tjänsteplikt vid ifrågavarande
saneringsarbete.

Utskottet har inte heller någon erinran mot de föreslagna
ändringarna i räddningstjänstlagen i fråga om sanering efter
utsläpp av radioaktiva ämnen. Riksdagen bör anta de föreslagna
ändringarna av räddningstjänstlagen även såvitt nu är i fråga.

Åtgärder mot allvarliga olyckor i övrigt

I propositionen redovisar föredragande statsrådet olika
åtgärder som i övrigt övervägs i syfte att nå en bättre
beredskap för och samordning av åtgärder mot allvarliga olyckor
(s.20--29). Dessa åtgärder ligger i allt väsentligt i linje med
de förslag utredningen om kärnkraftsberedskapen har framlagt och
gäller frågor om vilka regeringen själv har att fatta beslut.

De åtgärder som, enligt försvarsministern, övervägs gäller
bl.a. ledning och samband inom räddningsorganisation, utbildning
och övning av dess personal samt olika åtgärder i samband med
utsläpp av radioaktiva ämnen. Bl.a. redovisas olika uppdrag till
berörda myndigheter i avsikt att öka beredskapen och främja
samordning när det gäller allvarliga olyckor. Utskottet vill här
endast peka på ett par frågor där försvarsministern har en från
utredningen avvikande uppfattning.

Sålunda anser försvarsministern det mindre lämpligt att, såsom
utredningen om kärnkraftsberedskapen har föreslagit, ge rådet
för räddningstjänst uppgiften att vid svårare olyckor svara för
samordningen på central nivå. Denna uppgift bör, anser
försvarsministern, ankomma på statens räddningsverk i så måtto
att verket skall planera för en sådan roll.

I fråga om förvarning vid utsläpp av radioaktiva ämnen anser
försvarsministern av anförda skäl att antalet mätstationer bör
utökas med fem i stället för med tio som utredningen har
föreslagit.

Utskottet föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad
föredragande statsrådet anfört om åtgärder mot allvarliga
olyckor i övrigt. Utskottet bedömer att de föreslagna åtgärderna
befrämjar den enkelhet och enhetlighet i räddningsorganisationen
som utskottet anser vara nödvändig för att öka effektiviteten
och uthålligheten. Enhetligheten ökar bl.a. möjligheten att med
så små förändringar som möjligt kunna övergå från fred till
beredskap och krig. Utskottet vill också understryka
angelägenheten av att, såsom anförs i propositionen,
ledningsorganisationen på regional nivå är densamma vid olika
slags olyckor.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslaget
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
räddningstjänstlagen (1986:1102),

2. beträffande samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor i
övrigt
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört.

Stockholm den 5 december 1991

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Wiggo
Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Hans Lindblad (fp),
Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund
(s), Jan Erik Ågren (kds), Sven Lundberg (s), Stig Grauers (m),
Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Alf
Egnerfors (s) och John Bouvin (nyd).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Bilaga