Riksrevisionens rapport om den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnad
Betänkande 2025/26:FöU7
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut
Ärendet är klart för beslut
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Utskottets förslag
Skrivelse om den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnad har behandlats (FöU7)
Försvarsutskottet har behandlat en skrivelse från regeringen. Den handlar om Riksrevisionens rapport om den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnad.
Riksrevisionens övergripande bedömning är att regeringens styrning av det civila försvarets uppbyggnad inte har varit tillräckligt effektiv under perioden som har granskats, åren 2015–2024. Försvarsutskottet har under de senaste två åren fördjupat sig specifikt inom området civilt försvar när det gäller resultatuppföljning. De iakttagelser som utskottet har gjort under den här tiden överensstämmer med Riksrevisionens bedömning.
Utskottet håller dock med om att styrningen och uppföljningen påtagligt har förbättrats och välkomnar regeringens intention att fortsätta verka för att stärka såväl styrning som uppföljning inom området.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, vilket betyder att ärendet avslutas.
Utskottet föreslår också att riksdagen säger nej till 14 förslag i motioner från den allmänna motionstiden 2025. Förslagen handlar bland annat om civilt försvar, vilka uppgifter som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (numera Myndigheten för civilt försvar) bör ha samt statligt ansvar för räddningstjänsten.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Skrivelser: 1
Från regeringen
- Riksrevisionens rapport om den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnadSkrivelse 2024/25:206
Motioner från ledamöterna
- Motion 2025/26:1527 av Emma Ahlström Köster (M) Stärkt säkerhet för Sveriges dricksvattenförsörjning
- Motion 2025/26:1986 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) Krisberedskap
- Motion 2025/26:2046 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) Ett statligt ansvar för räddningstjänsten
- Motion 2025/26:271 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) med anledning av skr. 2024/25:206 Riksrevisionens rapport om den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnad
- Motion 2025/26:2822 av Mikael Larsson m.fl. (C) Militärt och civilt försvar samt samhällets krisberedskap
- Motion 2025/26:3241 av Marléne Lund Kopparklint (M) Krigsplacering i kommuner
- Motion 2025/26:3335 av Marléne Lund Kopparklint (M) Stärkt kommunalt ansvar för civil beredskap
- Motion 2025/26:3405 av Emma Berginger m.fl. (MP) Ökad civil försvarsförmåga och stärkt krisberedskap
- Motion 2025/26:3556 av Peter Hultqvist m.fl. (S) Totalförsvarets beredskap
- Motion 2025/26:3774 av Emma Nohrén m.fl. (MP) Levande hav och vatten
- Motion 2025/26:633 av Hanna Westerén (S) Statligt ledarskap och planering av sjukvårdskapacitet i händelse av kris och krig
Beredning, Genomförd
Justering: 2026-02-19
Trycklov: 2026-02-19
Betänkande 2025/26:FöU7
Alla beredningar i utskottet
Skrivelse om den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnad har behandlats (FöU7)
Försvarsutskottet har behandlat en skrivelse från regeringen. Den handlar om Riksrevisionens rapport om den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnad.
Riksrevisionens övergripande bedömning är att regeringens styrning av det civila försvarets uppbyggnad inte har varit tillräckligt effektiv under perioden som har granskats, åren 2015–2024. Försvarsutskottet har under de senaste två åren fördjupat sig specifikt inom området civilt försvar när det gäller resultatuppföljning. De iakttagelser som utskottet har gjort under den här tiden överensstämmer med Riksrevisionens bedömning.
Utskottet håller dock med om att styrningen och uppföljningen påtagligt har förbättrats och välkomnar regeringens intention att fortsätta verka för att stärka såväl styrning som uppföljning inom området.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, vilket betyder att ärendet avslutas.
Utskottet föreslår också att riksdagen säger nej till 14 förslag i motioner från den allmänna motionstiden 2025. Förslagen handlar bland annat om civilt försvar, vilka uppgifter som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (numera Myndigheten för civilt försvar) bör ha samt statligt ansvar för räddningstjänsten.
Förslagspunkter
1. Riksrevisionens rapport om den statliga uppbyggnaden av det civila försvaret
Utskottets förslag:
2. Ansvarsfördelning och beredskap
Utskottets förslag:
2025/26:271 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) yrkande 1,
2025/26:1527 av Emma Ahlström Köster (M) yrkande 5 och
2025/26:1986 av Ann-Sofie Lifvenhage (M).
- Reservation 1 (C)
3. Ledning vid höjd beredskap
Utskottets förslag:
2025/26:2822 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 43.
- Reservation 2 (C)
4. Kommunalt och regionalt arbete
Utskottets förslag:
2025/26:633 av Hanna Westerén (S),
2025/26:2822 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkandena 44 och 45,
2025/26:3241 av Marléne Lund Kopparklint (M),
2025/26:3335 av Marléne Lund Kopparklint (M) och
2025/26:3556 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 67.
- Reservation 3 (S)
- Reservation 4 (C)
5. Myndigheten för civilt försvar och dess roll
Utskottets förslag:
2025/26:271 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) yrkande 2,
2025/26:3556 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 81 och
2025/26:3774 av Emma Nohrén m.fl. (MP) yrkande 50.
- Reservation 5 (S)
- Reservation 6 (MP)
6. Finansiering och förstärkning av civilt försvar
Utskottets förslag:
2025/26:2822 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 46 och
2025/26:3405 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 2.
- Reservation 7 (C)
- Reservation 8 (MP)
7. Statligt ansvar för räddningstjänst
Utskottets förslag:
2025/26:2046 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) och
2025/26:3556 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 89.
- Reservation 9 (S, V)
8. Uppföljning
Utskottets förslag:
2025/26:3556 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 88.
- Reservation 10 (S)
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2026-02-26
Debatt om förslag 2025/26:FöU7
Webb-tv: Riksrevisionens rapport om den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnad
Dokument från debatten
- Torsdag den 26 februari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:79
- Protokoll 2025/26:79 Torsdagen den 26 februariProtokoll 2025/26:79 Riksrevisionens rapport om den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnad
- Torsdag den 26 februari 2026Talarlista 2025/26:20260226
Protokoll från debatten
Anf. 1 Alexandra Anstrell (M)
Herr talman! När vi nu talar om Sveriges civila försvar talar vi inte bara om dokument, strukturer eller myndighetsbeslut. Vi talar om själva fundamentet för vårt samhälles motståndskraft, vår robusthet och vår förmåga att stå pall när det oväntade händer.
I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande 2025/26:FöU7. Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna och avslår samtliga motionsyrkanden, och jag yrkar bifall till förslaget.
Låt mig börja från början. Riksrevisionen har granskat den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnad mellan 2015 och 2024. Det är en granskning som har fötts ur oro, en oro över att samhällsskyddet inte har hängt med när omvärlden blivit alltmer osäker, som den är i dag.
Herr talman! Jag älskar Riksrevisionen. Riksrevisionens underlag blir riktigt bra underlag till förbättring. Vad säger de då i detta ärende? Jo, de säger att styrningen inte riktigt har räckt till. Mer detaljerat handlar det om tre stora brister.
För det första handlar det om otydlig ansvarsfördelning. När man inte vet vem som styr blir det såklart svårt att växa och styra. Riksrevisionen pekar på behovet av att bättre definiera vilka samhällsviktiga funktioner som ska omfattas av vilken sektor och vilka myndigheter som ska ha föreskriftsrätt.
För det andra handlar det om oklara uppdrag. Det har saknats tydlighet i vad som ska åstadkommas av vem och inom vilken tid. Utan detta blir styrningen som att segla utan kompass.
För det tredje handlar det om bristande långsiktighet i finansieringen. Ett civilt försvar kan inte byggas med korta budgethorisonter och osäker planering. Riksrevisionen markerar tydligt att finansieringen måste bli stabilare och mer förutsägbar. Det är därför bra att vi nu har en regering som satsar historiskt stora summor på civilt försvar.
Det är inga små anmärkningar som Riksrevisionen har lagt fram, utan det handlar om strukturella brister som påverkar hela systemet. Även om myndighetens underlag förbättrats över tid konstaterar Riksrevisionen att tydliga och användbara underlag dröjde.
Herr talman! Regeringen har instämt i stora delar av kritiken för perioden fram till 2022. Samtidigt lyfts nu att styrningen och uppföljningen har stärkts betydligt efter 2022, bland annat genom en ny struktur för civilt försvar. Det är en viktig markering – en signal om att riktningen nu är mer sammanhållen än tidigare.
Det är viktigt att framhålla att regeringen redan har vidtagit flera åtgärder och planerar för fler, vad gäller både författningsändringar och ekonomisk styrning. Ambitionen är att skapa en mer transparent och ändamålsenlig ram för civilt försvar och att höja förmågan långsiktigt.
Herr talman! Det civila försvaret är inte till för någon enskild grupp, utan det handlar om oss allihop. Det är en samhällsangelägenhet. Det består av våra myndigheter, våra kommuner, våra regioner och vårt näringsliv men också av var och en av oss som bor i detta land. Det är vi tillsammans som är en helhet, och det civila försvaret måste vara ett löfte om vår gemensamma trygghet.
Riksrevisionen påminner oss om att planeringen för civilt försvar återupptogs 2015, men att utvecklingen därefter gick långsamt. Det är först efter 2022, efter den fullskaliga invasionen av Ukraina och med en moderatstyrd regering, som arbetet verkligen har tagit fart. Det visar hur snabbt verkligheten kan förändras och hur viktigt det är att vi alla hänger med.
Vi behöver lyfta blicken, för vägen framåt är tydlig:
Vi behöver klarhet i ansvarsfördelningen. Det har vi nu, och det har satts på plats mer och mer.
Vi behöver konkreta och tydliga uppdrag, och det ges nu.
Vi behöver långsiktigt hållbar finansiering. Satsningarna på det civila förvaret är nu historiskt stora.
Dessa tre områden är inte bara tekniska förbättringar, utan de är hörnstenar och byggstenar i ett civilt försvar som kan bära ett helt samhälle.
Herr talman! När vi en dag ser tillbaka på historien och vår tid nu ska det vara tydligt att vi tog ansvar, att vi såg bristerna, att vi lärde av dem och att vi vidtog åtgärder. Detta betänkande är ett steg i detta arbete. Det är naturligtvis inte slutpunkten utan en del av en pågående förmågeuppbyggnad som måste fortsätta med beslutsamhet och uthållighet. Och vi ska göra det tillsammans.
(Applåder)
I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).
Anf. 2 Hanna Westerén (S)
Herr talman! Sverige befinner sig i ett oerhört allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Riksrevisionens granskning av den statliga styrningen av uppbyggnaden av det civila försvaret visar något som vi socialdemokrater har påtalat länge: Arbetet har gått för långsamt, ansvarsfördelningen har varit otydlig och viktiga delar av vår civila beredskap saknar fortfarande den stabilitet och långsiktighet som krävs.
Riksrevisionen konstaterar att styrningen inte har varit tillräckligt effektiv under åren 2015–2024, särskilt vad gäller vad som ska göras av vem och när. Det är alldeles utmärkt att detta nu synliggörs. Men det räcker inte att konstatera brister, utan vi måste också rätta till dem.
Här menar vi socialdemokrater att försvarsutskottets betänkande, där utskottet föreslår att riksdagen endast ska lägga skrivelsen till handlingarna och avslå samtliga motionsyrkanden, är otillräckligt. Det är därför vi har skrivit våra reservationer, och jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 9.
Herr talman! Riksrevisionen slår fast att ansvarsfördelningen inom det civila försvaret länge har varit otydlig och att centrala delar kom på plats först 2022. Myndigheternas uppdrag har inte varit tillräckligt klarlagda, och deras finansiering har inte skapat förutsättningar för långsiktiga arbetssätt. Här menar vi socialdemokrater att staten måste ta ett starkare och tydligare ledarskap. Vi reserverar oss därför mot utskottets slutsats att man inte ska gå vidare med förslag om en mer sammanhållen styrning och skarpare krav på sektorsmyndigheterna. När vårt samhälles motståndskraft sätts på prov får det inte råda tvekan om vem som ska göra vad.
Herr talman! Kommuner och regioner måste få bättre förutsättningar. En av våra reservationer rör just kommunernas och regionernas roll. I betänkandet behandlas flera motioner som lyfter brister i den lokala och regionala förmågan. Det är kommunerna och regionerna som står längst fram när krisen slår till och medborgarna knackar på dörren och behöver stöd och hjälp. Kommunerna och regionerna ska upprätthålla vattenförsörjning, äldreomsorg, sjukvårdskapacitet och samhällsservice när läget är extremt. Flera socialdemokratiska motioner lyfter detta. Det gäller bland annat behovet av statligt ledarskap i fråga om sjukvårdskapacitet och stärkt totalförsvarsberedskap. Att i detta läge avvisa alla förslag om förstärkning av kommunernas och regionernas planeringsförmåga är inte rimligt, varför vi reserverar oss mot utskottets förslag på den punkten.
Herr talman! I betänkandet behandlas också frågor om rollen för den nya Myndigheten för civilt försvar. Riksrevisionen visar att de tidigare strukturerna har varit otillräckliga och att uppbyggnaden har gått för långsamt. Myndigheten har nu fått ett tydligare mandat och ett ansvar som inte borde lämna några tolkningsutrymmen. Myndigheten för civilt försvar måste vara en samlande kraft och en stark motor för det civila försvaret i hela landet. Vi socialdemokrater kommer noga att följa att så blir fallet även fortsättningsvis.
Riksrevisionen lyfter också fram att finansieringen av det civila försvaret inte varit tillräckligt långsiktig och att detta hämmat förmågeuppbyggnaden. Vi delar den uppfattningen. Det räcker inte med tillfälliga satsningar eller kortsiktiga anslagsökningar. Sverige behöver en flerårig, stabil finansieringsmodell som ger myndigheter, kommuner och regioner möjlighet att arbeta uthålligt.
Herr talman! Vi socialdemokrater anser att en ny myndighet bör inrättas för att ta över MCF:s uppgifter i form av skydd mot olyckor, räddningstjänst och skydd av civilbefolkningen. Vi socialdemokrater bedömer att MCF:s uppgifter i form av skydd mot olyckor, räddningstjänst och skydd av civilbefolkningen är så särpräglade att de bör särskiljas från de uppgifter som gäller civilt försvar, som stabsorganisation i krig och uppgifterna att planera, leda och samordna det civila försvarets aktörer. Detta framhåller vi i reservation 9.
Herr talman! Det civila försvaret är en av samhällets mest avgörande funktioner i fred, kris och krig. Riksrevisionens rapport är tydlig: Uppbyggnaden har inte varit tillräckligt effektiv. Regeringen instämmer i stor utsträckning i kritiken, men utskottets förslag innebär att arbetet i praktiken lämnas därhän utan att riksdagen skickar med särskilda krav eller förstärkningar. Vi socialdemokrater menar att riksdagen måste visa större handlingskraft.
Våra reservationer handlar därför om att ta ansvar för tydligare styrning, starkare statligt ledarskap, bättre förutsättningar för kommuner och regioner samt långsiktighet i finansieringen. Vi menar att det är vad Sveriges säkerhet kräver och vad våra medborgare har rätt att förvänta sig.
(Applåder)
I detta anförande instämde Johan Andersson (S).
Anf. 3 Alexandra Anstrell (M)
Herr talman! Jag blir lite bekymrad över ledamoten Westeréns anförande. Det låter som att det inte görs någonting. Men de satsningar som nu görs på civilt försvar är historiska. Vi skulle behöva stå här en hel dag för att kunna rabbla upp allting som görs. Regleringsbreven till myndigheterna har varit tydliga, liksom länsstyrelsernas uppdrag att leda kommuner och regioner. Har Socialdemokraterna inte förtroende för att länsstyrelserna kommer att utföra detta uppdrag?
Anf. 4 Hanna Westerén (S)
Herr talman! Jag tackar Alexandra Anstrell för frågan. Jo, jag har stort förtroende för våra länsstyrelser. Jag har stort förtroende för alla de aktörer som just nu gör allt de kan för att samordna och stärka det civila försvaret.
Jag tycker dock att det är uppenbart att exempelvis kommuner och regioner behöver mer ledning, mer stöd och mer resurser för att klara av att leverera på sitt uppdrag. De både kräver och vädjar om det. Jag tror att även Moderaterna får de signalerna.
Vi har de senaste åren haft ganska många kriser där det blivit uppenbart att det inte i första hand är till staten man kommer som medborgare. Det är ganska svårt att knacka på dörren hos staten. Man knackar på dörren hos sin kommun. Man knackar på där hemma, i den del av civilförsvaret som man har närmast sig själv. Det är också där stödet bör finnas.
Länsstyrelserna gör självklart ett fantastiskt jobb. Jag kommer själv från Gotland, där vi haft en total ”försvarspilot”. Vi vet att länsstyrelserna kommer att kunna leverera. Men kommuner och regioner behöver mer uppbackning och mer stöd. Det är också det som Riksrevisionen lyfter fram.
Jag tror att den enighet som vi har i stora delar av försvarsfrågan är en fantastisk resurs och möjlighet för Sverige. Men apropå oro, som Alexandra Anstrell lyfte fram, känner jag en oro när det gäller återuppbyggnaden av det civila försvaret och stärkandet av det totalförsvar vi behöver. Det är inte så att kommuner och regioner lämnas därhän, men i akt och mening att stärka försvaret säger man ibland till medborgarna att skärpa sig och stärka sig och till kommuner och regioner att leverera. Det kommer dock att behövas långt mer än så, herr talman.
(Applåder)
Anf. 5 Alexandra Anstrell (M)
Herr talman! Vad skönt att höra att Socialdemokraterna tror på länsstyrelserna! Det är de som har det övergripande uppdraget att ordna så att kommuner och regioner kommer framåt i de här frågorna och stödja dem i uppbyggnaden.
Det gäller också att man tar eget ansvar. Vissa kommuner har kommit väldigt långt, till exempel Västerås. Där har man trygghetspunkter som man har skickat ut till medborgarna – vart de ska ta vägen och så vidare. Det finns andra kommuner där man inte har gjort så. Man kan lära av varandra. Det är lite det som är tanken med länsstyrelserna också – kommunerna och regionerna ska ha det nätverket för att komma framåt tillsammans.
Man behöver även samarbeta med näringslivet. Sverige ser i dag inte ut som det gjorde för 30 år sedan. Därför är det viktigt att man som i exempelvis Västerås samarbetar med dem som har bensinstationer så att man ska kunna få tillgång till drivmedel även i händelse av kris eller krig. Man behöver ta det ansvaret i kommunerna. Behöver man hjälp kan man gå via länsstyrelserna.
Myndigheten för civilt försvar har skickat ut en broschyr till alla oss enskilda medborgare och till företag som har mer än fyra anställda om hur man ska agera i händelse av kris eller krig. Det har gått ut väldigt mycket information till allihop. Sedan finns det kommuner och regioner som inte har kommit särskilt långt. Det handlar också om att den enskilda kommunen behöver ta ansvar för sina egna kommunmedborgare så att de kan knacka på dörren till kommunen när det väl händer någonting, som Hanna Westerén säger. Men jag uppfattar inte att det finns förtroende för att man ska kunna göra det runt om i kommunerna. Då är frågan: Vilket stöd är det som Hanna Westerén efterfrågar?
I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).
Anf. 6 Hanna Westerén (S)
Herr talman! Jag fastnade på någonting som Alexandra Anstrell nämnde: det egna ansvaret. Det tycker jag figurerar väldigt ofta när vi pratar om försvar, framför allt totalförsvar. Jag tror att de flesta medborgare har gjort precis det de ska för att vara rustade när krisen eller kriget kommer, och jag vet att kommuner och regioner gör allt de kan för att klara av det här. Men vi kommer inte ifrån att staten måste hålla kommuner och regioner i handen – inte för att kommuner och regioner är svaga utan för att det behövs stark statlig ledning och styrning.
Vi kommer inte heller ifrån att detta också är en resursfråga. Det är delvis en annan debatt, och det har jag den största respekt för. Men jag kommer från en sjukvårdsregion där vi inte förmår leverera sjukvård i fredstid. Vi ska dock kunna göra det även i krigstid. Vi ligger på en extremt utsatt plats mitt i Östersjön.
Det är klart att vi behöver staten som garant för att vi ska kunna leverera sjukvård i totalförsvaret. Det som vi behöver göra är att i vissa avseenden, precis som Riksrevisionen pekar på, göra om, göra rätt och göra mer. Vi måste göra mer för att leverera tillsammans.
Riksrevisionen beskriver att den statliga styrningen har varit otydlig, splittrad och senfärdig. Det har kommuner och regioner dragits med i många år. Det är ett delat ansvar.
Jag tror att vi socialdemokrater är lite mer benägna att erkänna att det behövs mer, och vi är beredda att skjuta till mer. Vi är framför allt beredda att i det här sammanhanget kliva fram som den starka staten. Det är det jag tror att vi måste vara.
(Applåder)
Anf. 7 Mikael Oscarsson (KD)
Herr talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 7. Det är något så viktigt som Riksrevisionens rapport om den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnad. Låt mig först börja med att yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Herr talman! För två dagar sedan var det årsdagen av den fullskaliga invasionen av Ukraina. Det har alltså gått fyra år sedan invasionen startade. Det har varit ett fruktansvärt krig.
Det är krig i vår egen världsdel. Vi ser hur krig går till as we speak. Just nu ser vi hur Ryssland inte bryr sig om de spelregler som finns. Man ger sig på civila, elförsörjningen och sjukvårdsinrättningar.
Det visar varför diskussionen i dag och Riksrevisionens rapport är så viktiga. Militärt och civilt försvar är två sidor av samma mynt. Ni som lyssnar på läktaren och ni som tittar på sändningen av debatten vet att det är angeläget.
Vi har också en säkerhetstjänst som har varnat för att Ryssland, när det blir ett krigsavbrott i Ukraina, inom en tvåårsperiod kan ha förmågan till ett angrepp i närområdet. Det betyder att vi inte har all tid i världen.
Det vi ser i Ukraina är allt det förfärliga våldet och alla som dör, både civila och stridande. Det är en köttkvarn; ursäkta uttrycket, herr talman. Förra månaden var det 1 000 soldater i ryska armén som föll varje dag, 30 000 på en månad. De är inte längre kvar, utan de har fallit. Till det kommer mängder med civila.
Riksrevisionen visar, som flera talare har sagt innan, att det har varit en otydlig ledning av det civila försvaret. Det har varit bristfällig uppföljning och dålig samordning, och det har gått för långsamt.
Vi kan också påminna oss om vår historia. Vi hade ett väldigt starkt civilt försvar i vår historia. Efter kalla kriget gjordes det en stor neddragning av det militära försvaret men också av det civila försvaret. Det var i princip dött och begravet.
Vi har nu tagit viktiga steg. Riksrevisionen har visat att det har gått för långsamt att åtgärda bristerna. Det är ett typexempel på vad som egentligen inte får ske när man gör något viktigt. Det handlar om otydlig ledning, bristande uppföljning och dålig samordning. Så har det varit.
Det är ändå glädjande att vi kan konstatera att regeringen har tagit viktiga steg, men vi är inte färdiga. Det är viktigt att vi nu satsar mer pengar. Vi kommer att satsa 3 ½ procent på det militära försvaret och också 1 ½ procent på det civila försvaret.
Det är väldigt viktigt att skicka med pengar så att det inte bara blir ord utan att man ger stöd och ledning runt om i landet där det behövs.
Vi har kommit olika långt. Västerås nämndes, och Jönköping är ett annat ställe där man ligger före. Det är jätteviktigt. Det betonas nu att det måste övas.
Det är vid övningar som det visar sig vad som fungerar på riktigt – vad som är okej, vad som är sisådär och vad som är jättedåligt. Det behöver vi nu rätta till.
Det konstateras i vårt betänkande att det nu är bättre. Det är betydligt bättre ledning och bättre uppföljning. Vi har en egen myndighet – som för övrigt har bytt namn till Myndigheten för civilt försvar, med Mikael Frisell i spetsen – som är målinriktad och följer upp det civila försvarets olika delar. Det är något som nu förverkligas.
Det är väldigt glädjande. Med dessa ord yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag i dess helhet i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 8 Hanna Gunnarsson (V)
Herr talman, ärade ledamöter! Hej till alla er som lyssnar och tittar hemma, och såklart till statsrådet!
I dag debatterar försvarsutskottet civilt försvar med särskilt fokus på en rapport från Riksrevisionen om styrningen av det civila försvaret. Jag kommer att yrka bifall till reservation nummer 9, herr talman.
Herr talman! Samtidigt som vi står här och debatterar civilt försvar pågår kriget i Ukraina. I förrgår passerades dagen för fyra år av krig. Rysslands krig och attacker mot Ukraina har lärt oss att civil infrastruktur numera är ett mål i sig i krig.
Attacker mot bostäder, infrastruktur, el- och värmeförsörjning men också kyrkor, kulturlokaler och skolor är inte något som sker av misstag. Civil infrastruktur har blivit ett mål i sig i kriget, helt emot alla internationella konventioner.
Vi ser också katastrofen i kriget i Gaza. Under israelisk ockupation har bostäder systematiskt rivits av israeliska militären, infrastruktur är sönderbombad och sjukhus och skolor är förstörda.
På Västbanken sätts det i system att förstöra odlingar av olivträd. Det är gamla värdefulla träd med stor betydelse som både livsmedel och inkomst. Att förstöra åkermark, döda boskapsdjur och förhindra dricksvattenförsörjning är ett effektivt sätt att utsätta den civila befolkningen för en mycket stor press, tvinga den på flykt och orsaka svält. Allt detta slår direkt mot den civila befolkningen, i strid mot internationella konventioner.
Sjukvård, skolor, infrastruktur, energi, åkermark, kultur och religiösa samfund – allt detta är en del av det civila försvaret. Det civila försvaret är hela samhället, all samhällsviktig verksamhet.
Allt detta gör att det civila försvaret är väldigt stort och väldigt komplext. Det styrs på många olika nivåer och måste fungera både här och nu i vardagen och i olika former av kriser eller i värsta fall krig.
Vi såg under pandemin hur svårt det var att hålla igång samhället med framför allt personal. Det handlar också om alla de olika anpassningar som måste göras i tider av kris.
Alla kriser ser olika ut och slår mot olika delar av samhället. Ett krig innebär såklart också militära attacker och alla de skador som det ger.
Herr talman! Vi behöver ett robustare och starkare samhälle. Det är inget snack om den saken. De satsningar på civilt försvar som vi har sett de senaste åren är helt nödvändiga.
Komplexiteten i det civila försvaret kräver inte bara satsningar på materiel, lagerhållning och utbildningar. Det kräver också ett system för ledning, planering och sammanhållning av hela det civila försvaret.
En gång i tiden var Sveriges civila försvar väldigt starkt rustat och välplanerat. Sedan beslutade vi tyvärr att lägga ned allting. Det var beslut som vi i efterhand måste konstatera var väldigt dåliga.
Nu bygger vi upp det igen. Ständiga uppföljningar och utvärderingar måste göras, som i denna rapport från Riksrevisionen.
Herr talman! Vi lever i ett mycket sårbart samhälle. Vi har en pågående klimatkris. Vi vet att vi blir utsatta för cyberattacker varje dag. Infrastrukturen lider av en stor underhållsskuld. Det är ständiga avbrott i trafiken, vilket många av oss känner till. Sjukvårdsköerna är långa. Antalet vårdplatser är alldeles för få.
Sårbarheten ökar dessutom, på grund av privatiseringar och nedskärningar i stora, viktiga delar av vår välfärd. Privatiseringarna gör samhällsviktiga verksamheter svårare att styra vid en kris. Vinstjakten leder till att resurser hamnar i privata fickor i stället för det de var ämnade för. Vi behöver därför återta samhällsviktiga verksamheter i offentlig regi även för det civila försvarets skull.
Ständiga nedskärningar eller effektiviseringar, som man ibland kallar dem, gör att välfärden, som är grundplattan även för vårt civila försvar, helt enkelt är för dålig. Personalen går på knäna här och nu, i vardagen, och är utarbetade och underbemannade. Utifrån den situationen blir det väldigt svårt att växla upp på det sätt som behövs om en kris inträffar.
Vi behöver ha en fullt finansierad sjukvård och äldreomsorg framöver. Personalen behöver ha högre löner, bättre arbetsvillkor och tid för vidareutbildning så att fler vill arbeta i de samhällsviktiga yrkena, som det civila försvaret faktiskt bygger på. Man ska kunna jobba hela vägen fram till pensionen och känna stolthet och glädje varje dag när man går till jobbet. Det behövs marginaler för att kunna hantera en kris.
Herr talman! Naturkatastroferna vi ser runt omkring oss påminner oss om de enorma krafter som finns i flödande vatten och härjande eld och om den enorma förödelse som dessa naturkatastrofer innebär. I Östersjön finns ett ständigt överhängande hot om oljeutsläpp, vilket förekomsten av den ryska skuggflottan med dåliga fartyg såklart ökar på. Sådana stora naturkatastrofer riskerar människors liv och kan orsaka miljöförstöring och omfattande skador på egendom.
Vänsterpartiet menar att det är dags att se över styrningen även för räddningstjänsten. I dag är den kommunal. Med all respekt för alla kommuners arbete menar vi att det är dags att utreda ett förstatligande av räddningstjänsten. Vi har en statlig försvarsmakt och en statlig polis, men räddningstjänsten styrs av 290 olika kommuner.
Eftersom räddningstjänst är väldigt komplicerat för en liten kommun har kommunerna gått ihop i olika förbund för att styra räddningstjänsten. Det är minst sagt rörigt och svårt att överblicka. Det gör att räddningstjänsten i dag, trots det som lagen säger, är mer regional än kommunal.
Därför yrkar jag bifall till reservation nummer 9. Det behövs ett större statligt ansvar för räddningstjänsten.
Jag vill avsluta med att be statsrådet om ursäkt. Vi har möte om försvarsberedning klockan 13, och vi är nog flera som tyvärr kommer att lämna kammaren innan statsrådet hinner tala.
Anf. 9 Gulan Avci (L)
Herr talman! I förrgår var det fyra år sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Den 24 februari 2022 är ett datum som för alltid kommer att vara inskrivet i Europas moderna historia. Det var dagen då den europeiska säkerhetsordningen kollapsade och landkriget återvände till vår kontinent.
Det har tvingat fram en nödvändig upprustning i Europa. Natoländerna har enats om att avsätta 5 procent av bnp till sina försvar, till både det militära och det civila försvaret.
I Sverige har vi dessutom något som är minst lika viktigt, herr talman. Vi har en bred politisk överenskommelse mellan riksdagens partier om försvarets långsiktiga finansiering men också om vårt gemensamma stöd till det ukrainska folket under denna mycket svåra tid. Det är både bra och nödvändigt. Ytterst handlar detta om statens mest grundläggande uppgift, som är att försvara medborgarnas säkerhet och trygghet.
Herr talman! I Ukraina ser vi varje dag vad krig innebär i praktiken. Det är inte bara strider vid fronten. Det är också sönderbombade el- och vatteninfrastrukturer. Det är avbrutna livsmedelstransporter, räddningstjänst som arbetar i rasmassor och sjukvård som måste skala upp på timmar. Och det är barn som försöker fortsätta sin skolgång i skyddsrum och ibland i tunnelbanesystemen under de svåraste stunderna.
Krig är ett stresstest för hela samhället och samhällets förmåga att motstå påfrestningar under pågående krig. Det är därför det civila försvaret är så viktigt och har en så viktig roll i att skapa trygghet i svåra stunder, stärka motståndskraften och bidra till ökad försvarsvilja bland befolkningen.
Herr talman! Det betänkande vi behandlar i dag rör regeringens skrivelse om Riksrevisionens granskning av den statliga styrningen av uppbyggnaden av det civila försvaret. Riksrevisionen pekar på att styrningen inte har varit tillräckligt effektiv under lång tid och att ansvarsfördelning, mål och finansiering ibland har varit otydliga. Det är befogade synpunkter som har lämnats in.
Detta håller regeringen givetvis med om i huvudsak när det gäller perioden fram till 2022. Det är viktigt att säga att det har hänt väldigt mycket sedan dess. Det civila försvaret monterades ned efter kalla kriget, och det tar tid att bygga upp igen. Men nu sker det, och det sker i snabb takt.
Regeringen har gjort civilt försvar till en tydlig prioritering. Vi har ett totalförsvarsbeslut med tydliga mål för det civila försvaret. Vi har en ekonomisk planeringsram som successivt ökar. Vi har gett myndigheter i uppdrag att stärka sin beredskap, och vi har en utbyggd struktur med beredskapssektorer och tydligare ansvar. Vi har återaktiverat civilplikten och tagit viktiga steg för att stärka försörjningsberedskapen, inte minst genom beredskapslager i livsmedelskedjan.
Bit för bit bygger vi mer motståndskraft och ett robustare Sverige. Det märks inte minst i de historiska anslagen under den här mandatperioden. Jag tycker att det är viktigt att påminna om hur anslagen såg ut 2022. Då låg de på 2,7 miljarder kronor. I dag är vi uppe i drygt 13 miljarder till det civila försvaret. Det är, för att använda ministern för civilt försvars uttryck, en sjufaldig ökning mellan 2022 och 2028. Målet är att från 2028 ha en avsättning till det civila försvaret på uppemot 15 miljarder årligen.
Därför blev jag lite förvånad när jag lyssnade på den socialdemokratiska representanten, som gav sken av att det händer för lite. Det må ha varit så under de år som Socialdemokraterna styrde Sverige och ansvarade för dessa frågor. Men ingen kan med hedern i behåll säga att det sker för lite under de här åren.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis särskilt lyfta fram en aspekt som riskerar att hamna i skymundan i totalförsvarsdebatten. Det handlar om skolan. I Ukraina ser vi hur barn sitter i skyddsrummen och fortsätter sina lektioner när flyglarmet har gått. Det är en stark påminnelse om att utbildning inte kan sättas på paus i flera år och att barns utbildning inte går i repris.
Därför behöver vi i Sverige fundera närmare på hur skolväsendet kan fungera även vid svåra påfrestningar, till exempel vid elbrist, cyberangrepp, störningar i transporter eller i värsta fall krig. Det handlar om lokaler, digitala lösningar, beredskapsplaner och personalförsörjning.
Men ytterst handlar det om något större, om att ge barn stabilitet och framtidstro när omvärlden skakas. Ett fungerande skolsystem är också en del av Sveriges motståndskraft. Det handlar inte minst om vår framtid som en fortsatt stark kunskapsnation.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att det civila försvaret är viktigt. Det är inget komplement till det militära försvaret. Det utgör hela vårt totalförsvar. Därför är det så viktigt att vi pratar om både det militära försvarets upprustning och den viktiga funktion som det civila försvaret har.
Ska Sverige vara ett land som fungerar även när det utsätts för svåra påfrestningar är det viktigt att vi har ett starkt totalförsvar, att vi bygger trygghet, att vi skapar motståndskraft och att vi stärker försvarsviljan för att värna vår demokrati och vår frihet.
Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)
Anf. 10 Mikael Larsson (C)
Herr talman och statsrådet! Det civila försvaret är verkligen all verksamhet som bedrivs runt om i landet. Det gäller alla – vi är alla en del av det civila försvaret. I det civila försvaret är planering, övning, ansvar och styrning det absolut viktigaste.
I den riksrevisionsrapport om den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnad som vi diskuterar i dag beskriver Riksrevisionen, som tidigare kollegor har pratat om, att det fram till nu har funnits en otydlighet i ansvar och styrning. Detta är också något jag får höra mycket när jag reser runt i landet och träffar kommuner, regioner och organisationer.
Regeringen har till våren aviserat en proposition vid namn Kommuners och regioners grundläggande beredskap inför kris och krig med åtgärder inom detta område. Det är väldigt bra. Det måste bli tydlighet när det gäller ansvar, styrning och ekonomiska medel till kommuner och regioner. Vi i Centerpartiet kommer att läsa propositionen noga. Det måste bli ännu mer verkstad framöver, och vi måste alla jobba tillsammans för att stärka det civila försvaret i hela landet.
Herr talman! Centerpartiet anser att förmågan till ledning i totalförsvaret behöver utvecklas både inom alla ledningsnivåer och mellan nivåerna. Förmågan att fatta beslut vid osäkra situationer behöver utvecklas på alla nivåer – allt från kriser som inträffar i kommuner och regioner runt om i landet till större och allvarligare händelser. Det behöver ske såväl lokalt och regionalt som kopplat till det politiska ledarskapet i regering och riksdag.
För att detta ska bli möjligt behöver styrningen av den fredstida krisberedskapen bli tydligare och mer reglerad och hänga samman med hela totalförsvarsperspektivet. Centerpartiet anser att en sömlös övergång med minskade sårbarheter och otydligheter kring roller, ansvar och regelverk är nödvändig. Det är av yttersta vikt att mandat är kända och övade i förväg. Just att öva går inte att göra för lite.
Centerpartiet står bakom det som Försvarsberedningen har skrivit i sina rapporter sedan flera år tillbaka: Planerar vi för krig klarar vi också en kris. Detta ska självklart gå hand i hand.
Herr talman! Centerpartiet anser att beslutsfattandet på kommunal och regional nivå är av avgörande vikt. Därför anser vi att en översyn bör göras av hur kommun- och regionpolitiker i kommun- och regionstyrelser runt om i landet ska kunna fullfölja sina uppdrag under höjd beredskap och krig.
Under höjd beredskap och krig har både kommun- och regionstyrelserna det politiska ansvaret för all ordinarie verksamhet och för sina respektive delar av det civila försvaret. Centerpartiet anser därför att frågan om hur man ska krigsplacera politiska företrädare runt om i landet bör ses över.
Herr talman! Det fruktansvärda som händer i Ukraina måste få ett slut. Vi har stöttat och hjälpt Ukraina fram till nu och ska fortsätta göra det framåt. Samtidigt kan vi lära oss saker av Ukraina, kopplat både till det militära och det civila försvaret.
Det civila försvaret på hemmaplan är något som alla behöver ha i beaktande. Alla måste känna att de är en del av det. Jag vill särskilt lyfta att det offentliga, näringslivet och civilsamhället tillsammans måste arbeta för att vi ska stå starkare tillsammans och klara av tuffa och svåra påfrestningar om så blir fallet.
Herr talman! När nu Försvarsberedningen har startat sitt arbete är det viktigt att vi följer detta och ser hur totalförsvarsuppbyggnaden går. Deras arbete måste fortsätta och bli ännu bättre. Jag vill – och det är ett tydligt besked även från Centerpartiet – att vi fortsätter ha bred enighet i de frågor som rör uppbyggnaden av totalförsvaret. Det är tillsammans vi står starkare mot främmande makt och mot sårbarheter i samhället.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till Centerpartiets reservation nummer 2.
Anf. 11 Ulf Holm (MP)
Herr talman! Denna rapport från Riksrevisionen är mycket viktig då den belyser frågan om huruvida styrningen av det civila försvarets uppbyggnad har varit effektiv och ändamålsenlig. Det har den inte, enligt Riksrevisionen.
Vi kan se tillbaka några år. När Miljöpartiet kom i regeringsställning 2014 fanns det inget i statsbudgeten som hette civilt försvar. Det civila försvaret var helt enkelt nedlagt. När Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade regeringsmakten började vi bygga upp det från 2018. Det bör nämnas att det var från väldigt små summor – jag tror att det var 400 miljoner första året, att jämföra med dagens nästan 13 miljarder. Det är bra att det nu läggs så mycket pengar på det civila försvaret.
Det var först 2022 som den stora strukturreformen kom gällande civilt försvar. Det var också väldigt bra och välkommet.
Herr talman! Att vi behöver ha ett starkt civilt försvar är vi nog många som tycker, såväl i fred som i kris och krig. Rysslands fasansfulla invasionskrig i Ukraina, som nu pågått i över fyra år, har på ett tydligt sätt visat att ett starkt civilt försvar är en mycket viktig del i ett lands motståndskraft i ett krig.
Men det civila försvaret behövs inte bara för att förbereda oss för krig utan också för fredstid och vid kriser. Det kan vara allt från naturkatastrofer i klimatförändringarnas spår till oljeutsläpp och annat. Det kan till och med räcka med lite snö i Skåne, herr talman.
I dag måste vi rusta oss för att möta allt från cyberhot till de ökade hybridattackerna mot vårt samhälle. Nya frågor tillkommer hela tiden. Den senaste tiden har frågan om vårt behov av att själva ha rådighet över systemkänsliga uppgifter kommit i fokus, vilket bland annat betyder att vi inte kan förlita oss på att de molntjänster vi alla använder oss av ska ägas av några stora techjättar i USA. Sverige och EU måste helt enkelt ta fram bättre lösningar som vi själva har rådighet över. Vidare måste beredskapsstrukturen utvecklas, och en rad olika myndigheter måste på ett helt nytt sätt ta ansvar för sin del av uppbyggnaden av det civila försvaret.
Herr talman! Hela utskottet står till min glädje bakom uppfattningen att regeringen måste bli bättre på en rad områden. Det gäller till exempel hur regeringen lyckas uppfylla de mål som är bundna av riksdagen inom området civilt försvar och om de uppnåtts eller inte. Det är inte helt lätt att hitta information om vad regeringen gör inom en rad olika politikområden som är riksdagsbundna. Därför är det bra att vi i utskottet är eniga om denna uppmaning till regeringen att göra detta enklare.
Det är också bra att regeringen i huvudsak säger att den statliga styrningen och uppbyggnaden av det civila försvaret inte varit tillräcklig effektiv. Det visar att det finns en medvetenhet i regeringen om denna fråga.
Herr talman! Det finns givetvis mycket att säga om det civila försvaret, men jag vill särskilt peka på två punkter där vi från Miljöpartiet har viktiga politiska frågor i en motion från den allmänna motionstiden som tas upp i detta betänkande.
Den första gäller frågan vilken roll den nya Myndigheten för civilt försvar ska ha gällande ansvaret för exempelvis sanering av olja med mera på land och i kustmiljö vid en oljekatastrof. En sådan katastrof får alltid stora ekologiska och ekonomiska följder, men man kan minimera skadorna genom att agera rätt och snabbt.
I dagsläget ligger ansvaret att leda saneringsarbetet på kommunerna, men det anser jag inte räcker. Alla kommuner har inte den kompetens eller utrustning som behövs för att klara ett stort oljeläckage. Även om länsstyrelserna och Myndigheten för civilt försvar hjälper till anser jag att det är en alltför stor börda för kommuner att bära som huvudansvariga. Det behövs helt enkelt ett statligt huvudansvar för att minimera riskerna för stora ekologiska katastrofer. Miljöpartiet föreslår därför att Myndigheten för civilt försvar får ett nationellt samordningsansvar för sanering av olja och andra substanser på land och i kustmiljön.
Jag tycker inte heller att det räcker med det som regeringen har gjort och som Tidögänget i riksdagen ställer sig bakom, nämligen att verksamhet som rör skydd mot olyckor ska bedrivas i en egen del av den nya myndigheten. Det kan vara ett bra förstasteg, men det bästa vore givetvis om det finns ett uttalat nationellt samordningsansvar för Myndigheten för civilt försvar.
Herr talman! Den andra frågan handlar givetvis om pengar. Tycker man att motståndskraften i samhällsfunktionerna måste öka kommer det att kosta. Fler insatser behöver vidtas för att förebygga kriser, och det civila försvaret behöver stärkas.
I Riksrevisionens slutsatser som vi nu diskuterar anges att finansieringen av det civila försvaret inte har gett förutsättningar för ett långsiktigt och effektivt arbete. Miljöpartiet delar denna uppfattning. Det anges också att många myndigheter har saknat långsiktighet samt, kanske mest graverande för regeringen, att regeringen i sina myndighetsdialoger inte har lyckats förtydliga vad som förväntas av respektive myndighet. Så kan det inte få vara.
Herr talman! Efter perioden som Riksrevisionen har granskat har dock saker och ting hänt. Det finns en försvarsuppgörelse från förra året mellan alla riksdagens partier, där 50 miljarder kronor avsätts till det civila försvaret till och med 2030. Det är bra och något som Miljöpartiet verkligen kämpade sig till i försvarsuppgörelsen. Mer pengar ökar möjligheten att stärka den civila försvarsförmågan. Det civila försvaret behöver bidra till att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred, både för att minska samhällets sårbarhet och för att stärka förmågan i beredskap. Jag hoppas därför på de fortsatta diskussionerna i Försvarsberedningen om hur dessa 50 miljarder kronor till civilt försvar ska användas, och jag ser med tillförsikt fram emot en bättre styrning och effektivitet inom det civila försvaret framöver.
Herr talman! Jag står givetvis bakom alla Miljöpartiets reservationer, men jag yrkar enbart bifall till reservation 6 under punkt 5.
Jag vill precis som föregående talare Hanna Gunnarsson också be om ursäkt till ministern för att jag nu kommer att lämna kammaren på grund av ett möte med just Försvarsberedningen.
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 12 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag kan inte motstå att ställa frågan till en person som var med på den tiden. Riksrevisionsrapporten utgör en mycket svidande kritik mot att nästan ingenting hände med det civila försvaret under tidigare regering. Det är precis som Ulf Holm säger här, nämligen att när Miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 fanns inte civilt försvar med i budgeten. Men så fortsatte det att vara under hela den mandatperioden. Det tillfördes inte några riktade medel till det civila försvaret. Här finns all möjlighet att idka självkritik för Ulf Holm.
Hur kommer det sig att riksdagen fattade ett försvarsbeslut och den dåvarande regeringen inte valde att tillskjuta några öronmärkta medel för det civila försvaret? Det är en del av kärnan i den kritik som Riksrevisionen framför. Säkerhetsläget hade börjat försämras markant i och med den första annekteringen av Krim och de östra delarna av Ukraina från Rysslands sida. Ändå gjorde dåvarande regeringen mycket lite eller rent av ingenting för att stärka det civila försvaret initialt.
Om Ulf Holm får chansen att vara självkritisk, vad skulle han säga borde ha gjorts annorlunda av den regering han själv var en del av som statssekreterare?
Anf. 13 Ulf Holm (MP)
Herr talman! Det Carl-Oskar Bohlin säger är naturligtvis helt rätt. Mycket borde ha hänt tidigare. Men vi kom också till ett bord där det inte fanns någon punkt i statsbudgeten för civilt försvar. Det var helt nedmonterat. Vi hade då olika diskussioner om hur det skulle byggas upp.
I efterhand kan jag bara säga: Ja, vi borde ha byggt upp det civila försvaret snabbare, avsatt mer pengar och jobbat mer effektivt med att försöka bygga upp verksamheten. Det kom helt enkelt igång för sent. Vi i Miljöpartiet har varit självkritiska till att vi inte gjorde mer då, inte minst med tanke på det ministern för fram: Krimannekteringen 2014. Vi borde ha agerat snabbare på de signaler som kom redan då. Där får vi vara självkritiska; vi gjorde inte tillräckligt. Mycket mer kan göras.
När Carl-Oskar Bohlin tog över som minister hade mer kunnat hända. Det är lite jobbigt för en minister att läsa att myndighetsdialogerna inte har fungerat tillfredsställande och att myndigheter inte förstår vad de ska göra för uppbyggnaden av det civila försvaret. Där ligger ett stort ansvar även på nuvarande minister att agera.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 14 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Jag tror att alla svenskar kan instämma i att det är jobbigt att läsa en riksrevisionsrapport som konstaterar att det under åtta års tid nästan inte hände någonting på området. Granskningen kritiserar framför allt tiden fram till 2022. Den stannar precis innan regeringen presenterade den treåriga civila ramen och försvarsbeslutet som fattades i december 2024. Granskningen pågick i princip fram till dess att de stora förändringarna för det civila försvaret började äga rum. Men det väcker fortfarande frågan om varför så lite hände under åtta års tid när oppositionen nu påstår sig vara det civila försvarets största vänner.
Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningen i allt väsentligt, och jag välkomnar att oppositionen ansluter sig till att prioritera det civila försvaret. Tittar man bakåt i tiden kan man konstatera att mycket lite hände när ni själva hade chansen att bestämma. Det väcker naturligtvis en oro för vad som skulle hända om Sverige fick en annan regering bestående av rödgröna partier. Är det här läpparnas bekännelse i opposition, eller kan man utlova att man tänker fortsätta att satsa på det civila försvaret? Jag som väljare i Sverige skulle vara tveksam.
Anf. 15 Ulf Holm (MP)
Herr talman! Jag tyckte att jag var självkritisk, men jag kan naturligtvis späka mig lite mer om det känns nödvändigt.
Vi borde alla ha gjort mycket mer efter första annekteringen av Krimhalvön 2014. Vi borde ha agerat mer, men inga politiker gjorde det. Jag har inte gått och tittat efter om det finns budgetäskanden från exempelvis Moderaterna i följdmotioner på budgeten 2015. Vi kan gå in och titta, men det skulle förvåna mig om det ligger några pengar till civilt försvar.
Vi vaknade alla för sent. Där är vi helt överens. Men vi måste också se till att nu ta stegen för att bygga upp detta tydligare. Precis som jag nämnde var Miljöpartiet drivande i försvarsuppgörelsen för att särskilda pengar skulle läggas på det civila försvaret och som Försvarsberedningen ska fördela fram till 2030. Jag utesluter inte att det kan behövas ännu mer resurser längre fram eftersom behoven är så pass stora. Vi märker nu vilken otrolig press det ligger på olika sektorer i hela samhället. Det är allt från cyberhot till hybridattacker. Det finns otroligt mycket att göra.
Det är därför så väsentligt att se hur viktigt det civila försvaret är för totalförsvaret och att det behövs tillsammans med det militära försvaret.
Jag är helt övertygad om att det med en ny regering, där Miljöpartiet är med, kommer att se bra ut för de delar av samhället som jobbar med civilt försvar och för samhällsorganisationerna.
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Anf. 16 Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M)
Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!
Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.
För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.
År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.
Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.
Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.
Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.
När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.
Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.
Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.
Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.
Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Det innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.
Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.
Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.
Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Beslut
Riksdagsskrivelser
Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Riksrevisionens rapport om den statliga uppbyggnaden av det civila försvaret
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2024/25:206 till handlingarna.Därmed lägger riksdagen skrivelse 2024/25:206 till handlingarna.Ansvarsfördelning och beredskap
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:271 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) yrkande 1,
2025/26:1527 av Emma Ahlström Köster (M) yrkande 5 och
2025/26:1986 av Ann-Sofie Lifvenhage (M).- Reservation 1 (C)
Ledning vid höjd beredskap
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:2822 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 43.- Reservation 2 (C)
Kommunalt och regionalt arbete
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:633 av Hanna Westerén (S),
2025/26:2822 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkandena 44 och 45,
2025/26:3241 av Marléne Lund Kopparklint (M),
2025/26:3335 av Marléne Lund Kopparklint (M) och
2025/26:3556 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 67.- Reservation 3 (S)
- Reservation 4 (C)
Myndigheten för civilt försvar och dess roll
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:271 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) yrkande 2,
2025/26:3556 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 81 och
2025/26:3774 av Emma Nohrén m.fl. (MP) yrkande 50.- Reservation 5 (S)
- Reservation 6 (MP)
Finansiering och förstärkning av civilt försvar
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:2822 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 46 och
2025/26:3405 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 2.- Reservation 7 (C)
- Reservation 8 (MP)
Statligt ansvar för räddningstjänst
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:2046 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) och
2025/26:3556 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 89.- Reservation 9 (S, V)
Uppföljning
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:3556 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 88.- Reservation 10 (S)
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.







