Rennäringen

Betänkande 1994/95:BoU16

Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BOU16

Rennäringen

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna m.m.
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1994/95
BoU16

Sammanfattning

I betänkandet behandlas vad i budgetpropositionen och i
motioner föreslagits om anslag m.m. till rennäringen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionerna.

Reservationer har avgivits om systemet för ersättning för
rovdjursrivna renar (fp, v, mp, kds), om kostnadsansvaret för
cesiumanalyser (v) och om gränsvärdet för radioaktivitet i
renkött (mp).

NIONDE HUVUDTITELN

Propositionen

Regeringen har i proposition 1994/95:100 bilaga 10
(Jordbruksdepartementet) föreslagit att riksdagen

1. med ändring av vad den tidigare beslutat bestämmer att ett
nytt system för ersättning av rovdjursrivna renar skall
tillämpas från den 1 januari 1996,

2. godkänner vad regeringen har förordat om friköp av viss
statlig mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen,

3. till Främjande av rennäringen för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 18 025 000 kr,

4. till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 57 000 000 kr,

5. till Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 38 300 000 kr,

6. till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,

7. till Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 2 307 000
kr.

Motionerna m.m.

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1995
väckta motionerna

1994/95:Bo601 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kostnadsansvaret för cesiumanalyser.

1994/95:Bo603 av Ingvar Eriksson och Ola Sundell (m) vari
yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den svenska rennäringen och EU,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om renbetesinventeringar,

1994/95:Bo604 av Sven Bergström (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en samlad nationell lösning när det gäller cesiummätningar.

1994/95:Fö802 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ekonomisk ersättning och fortsatt
stödutfodring av ren.

1994/95:Jo261 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om strukturstöd för rennäringen.

Företrädare för Jordbruksdepartementet har muntligen lämnat
upplysningar om rennäringsfrågornas behandling i EU m.m.

Företrädare för Svenska Samernas Riksförbund/SSR har muntligen
och skriftligen lämnat synpunkter på vissa förslag i
budgetpropositionen och i motioner om anslag till rennäringen
m.m.

Sametinget har överlämnat ett av tinget och Naturvårdsverket
utarbetat förslag till utformning av det nya ersättningssystemet
för rovdjursrivna renar.

Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden WWF har i
skrivelser lämnat synpunkter på frågan om det nya
ersättningssystemet för rovdjursrivna renar.

Utskottet

Främjande av rennäringen

I detta avsnitt behandlas vad i budgetpropositionen (bil. 10
s. 51--56) förordats om renbetesinventeringar. Redovisningen i
budgetpropositionen är föranledd av att riksdagen år 1994 på
förslag av bostadsutskottet (bet. 1993/94:BoU11 s. 4--5), gav
regeringen till känna vad utskottet anfört om inventeringarna.
Utskottet framhöll bl.a. vikten av att arbetet med
inventeringarna fortsätter och att de utförs så att de kan tjäna
sitt syfte dvs. utgöra underlag för fastställande av högsta
renantal inom varje sameby. Metoden eller metoderna måste därför
förankras hos rennäringen, skogsbruket och naturvården. Med
hänsyn till angelägenheten av att inventeringarna av särskilt
vinterbetesmarkerna fortsätter inom renskötselområdet borde
enligt utskottets mening metodfrågan snarast lösas och en plan
tas fram för inventeringsarbetet. Även andra åtgärder i syfte
att skapa en bra balans mellan renantalet och betestillgången,
t.ex. att basera renantalet efter renarnas slaktvikt, kunde
behöva övervägas.

Efter att ha redovisat dagens situation beträffande
inventeringarna, vilka krav som bör ställas på dem och hur de
bör göras anför regeringen i budgetpropositionen att
inventeringar även i fortsättningen bör ligga till grund för
fastställande av högsta tillåtna renantal i en sameby som
vegetationen kan tåla samt att inventeringarna bör kunna
användas även i miljöövervakningen. Jordbruksverket bör
fortsätta sitt utvecklingsarbete i samarbete med
Naturvårdsverket, Sametinget och berörda länsstyrelser. För det
fortsatta metodarbetet föreslår regeringen att Jordbruksverket
tillförs ett engångsbelopp om 1,5 miljoner kronor.

I motion Bo603 (m) yrkande 4 framhålls vikten av att
renbetesinventeringarna påskyndas. Ett riksdagens
tillkännagivande till regeringen därom föreslås av motionärerna.

Som framgår av redovisningen i budgetpropositionen är det inte
helt okomplicerat att finna en allmänt accepterad metod för hur
inventeringarna skall göras. Det är naturligtvis viktigt att
olika möjligheter prövas i syfte att skapa förutsättningar för
att genomföra inventeringarna så att dessa blir tillförlitliga
och relevanta för sitt ändamål. Denna uppfattning är enligt
utskottets mening förenlig med vad i budgetpropositionen
förordats om att inventeringarna även bör kunna användas i
miljöövervakningen. Utskottet utgår från att det pågående
utvecklingsarbetet sker utan onödig tidsutdräkt. Vid denna
uppfattning finns inte tillräcklig anledning för riksdagen göra
det i motion Bo603 (m) yrkande 4 föreslagna tillkännagivandet om
renbetesinventeringarna.

Prisstöd till rennäringen

I motionerna Jo261 (v) yrkande 5 och Bo603 (m) yrkande 3 tas
upp frågan om prisstöd till rennäringen från ett EU-perspektiv.
I v-motionen anförs att EU:s strukturstöd bör kunna inrymma
vissa ersättningar också till rennäringen. Regeringen föreslås
återkomma till riksdagen i frågan. I m-motionen anges att
ordningen med nationellt ekonomiskt stöd till rennäringen kräver
godkännande av EU-kommissionen.

Med anledning av motionerna vill utskottet erinra om vad i
propositionen om Sveriges medlemskap i EU anförts (prop.
1994/95:19, del 2 s. 101) om att fortsatt nationellt stöd kan
ges under förutsättning att stödet inte leder till ökning av
produktionsnivån. Vidare kan erinras om att Utredningen om ett
strukturfondsprogram för den s.k. mål 6-regionen för perioden
1995--1999 nyligen överlämnat sitt förslag till regeringen.
Regionen avgränsas geografiskt till ett sammanhängande område
med högst 8 invånare per kvadratkilometer. I den svenska mål
6-regionen ingår 43 kommuner i sju län. I vissa av dessa bedrivs
rennäring. Till mål 6-området har anvisats en medelsram från
EU:s strukturfonder på ca 400 miljoner kronor per år under
förutsättning av ett lika stort tillskott från svensk sida. I
utredningen föreslås att vissa åtgärder vidtas för att stärka
näringslivet i regionen. Av intresse i nu förevarande sammanhang
är att utredaren föreslår att samisk utveckling skall vara ett
programområde. Under detta finns ett delprogram för rennäringen.
Av strukturfondsmedlen föreslås 3 % gå till det samiska
programmet.

Av utredningens direktiv framgår att regeringen före den 1
april 1995 avser att överlämna ett samlat program till
EU-kommissionen för hur strukturfondsmedlen tillsammans med den
nationella medfinansiering som krävs bör användas för
utvecklingsinsatser m.m.

I sammanhanget kan erinras om att det i budgetpropositionen
(bil. 10 s. 28) anförs att det s.k. startstödet till yngre
jordbrukare också bör kunna lämnas bl.a. till rennäringsföretag.

Enligt utskottets mening finns inte tillräcklig anledning för
riksdagen att göra de i motionerna Bo603 (m) yrkande 3 och Jo261
(v) yrkande 5 förordade tillkännagivandena om EU och
rennäringen. Som framgått av redovisningen ovan övervägs de i
motionerna aktualiserade frågorna. Motionerna avstyrks.

Ersättning för viltskador

I propositionen 1992/93:32 om samerna och samisk kultur m.m.
föreslog regeringen och godtog riksdagen i december 1992 ett
nytt ersättningssystem för rovdjursrivna renar. Det nya systemet
innebär i korthet, som framgår av budgetpropositionen (bil. 10
s. 58--59) att rennäringen årligen får disponera ett belopp
motsvarande det skäliga värdet av de renar som rivits av
rovdjur. Fördelningen av ersättningen baseras på
rovdjursförekomst. Den ursprungliga avsikten var att det nya
systemet skulle börja tillämpas den 1 juli 1995. Sametinget
svarar för administrationen i samverkan med Statens
naturvårdsverk.

Naturvårdsverket och Sametinget har gemensamt utarbetat ett
förslag till den närmare utformningen av systemet för insamling,
bearbetning och redovisning av de rapporterade
rovdjursobservationerna. I avsikt att pröva systemet praktiskt
under mer än en vinter begärde de båda myndigheterna att få
redovisa uppdraget senast vid utgången av år 1994. Regeringen
biföll denna begäran och uttalade att det nya
ersättningssystemet, under förutsättning av riksdagens
godkännande, borde införas först den 1 januari 1996, dvs. med
ett halvt års fördröjning i jämförelse med vad ursprungligen
avsetts.

Naturvårdsverket och Sametinget presenterade sitt förslag i
februari 1995. Av detta framgår att mellan 25 000 och 35 000
renar borde omfattas av det nya ersättningssystemet.

Med utgångspunkt från de utbetalningar som gjorts under
budgetåret 1993/94 avseende ersättning för rovdjursrivna renar
beräknar regeringen ett fast belopp om 14 miljoner kronor för
kalenderåret 1996. Detta motsvarar enligt budgetpropositionen de
rivna renarnas slaktvärde.

Utskottet föreslår att riksdagen, med ändring av sitt tidigare
beslut, godkänner att det nya systemet för ersättning för
rovdjursrivna renar skall tillämpas från den 1 januari 1996.

Det får närmast anses givet att regeringen, om så anses
erforderligt, återkommer till riksdagen i ärendet i 1995 års
kompletteringsproposition eller i annat sammanhang om
beredningen av Naturvårdsverkets och Sametingets förslag
föranleder en omprövning av frågan.

Ersättning på grund av radioaktivt nedfall

Enligt förordningen (1994:246) om ersättning för vissa
merkostnader och förluster med anledning av Tjernobylolyckan
lämnas ersättning till jordbruksföretag, rennäringsföretag och i
vissa fall också till fiskare. Ersättning lämnas för
merkostnader och förluster till följd av åtgärder som företagits
i syfte att förebygga hälsorisker från livsmedel, om åtgärden
har ett direkt och påtagligt samband med Tjernobylolyckan. I
princip lämnas ersättning för kasserat kött under förutsättning
att åtgärder vidtagits för att nedbringa kostnaderna eller
förlusterna.

I budgetpropositionen anges att djurens
cesiumupptagningsförmåga varierar kraftigt från ett år till ett
annat bl.a. beroende på nederbörd, temperatur och
svampförekomst. Tidigareläggning av renslakt och utfodring av
renar anges i propositionen från kostnadssynpunkt vara att
föredra framför kassation. Under budgetåret 1993/94 kasserades
ca 11 600 renar.

En fråga med anknytning till vad nu i korthet redovisats tas
upp i partimotionen Fö802 (mp) om strålskydd. Motionärerna
förordar bl.a. en sänkning av gränsvärdena för radioaktivitet i
livsmedel. Motionen har i huvudsak hänvisats till
försvarsutskottet. I yrkande 16 som hänvisats till
bostadsutskottet förordas att rennäringen, om den drabbas
ekonomiskt av sänkta gränsvärden i renkött, skall erhålla
ekonomiskt stöd från staten. Fortsatt stödutfodring av ren skall
i så fall också medges.

Försvarsutskottet behandlar sin del av motionen i betänkandet
1994/95:FöU3--Strålskydd. Utskottet föreslår att riksdagen
avslår motionen i vad den behandlas av försvarsutskottet.

Motionen i den del den behandlats av försvarsutskottet kommer
att tas upp till beslut av riksdagen torsdagen den 30 mars. Vid
ett riksdagens bifall till försvarsutskottets förslag är den
förutsättning som bär upp förslaget i motion Fö802 (mp) yrkande
16 inte längre för handen. Skulle riksdagen däremot bifalla
motionen i vad den behandlats av försvarsutskottet utgår
bostadsutskottet från att regeringen--om så anses
erforderligt--återkommer med förslag i frågan. Med det anförda
avstyrker utskottet motionsyrkandet om gränsvärden för
radioaktivitet i renkött.

I två motioner tas upp frågan om kostnadsansvaret för
cesiumanalyser. I motion Bo601 (s) föreslås att staten bör täcka
kostnader för analyser avseende kött från älg och rådjur och då
inom kommuner där mer än 25 % av de under 1994 analyserade
proverna visar värden över 1 500 becquerel per kilo. Också i
motion Bo604 (c) tas upp frågan om cesiumanalyserna. Motionären
efterlyser en samlad nationell lösning och hävdar att frågan om
vem som skall ta på sig kostnaderna för fortsatta
cesiummätningar inte längre kan skjutas över på berörda
kommuner.

Utskottet behandlade förra året (bet. 1993/94:BoU11 s. 7--8)
motioner med liknande förslag. Utskottet anförde då att
kostnaderna för analyserna -- uppskattningsvis enligt motion
Bo601 (s) mellan 70 och 150 kr per prov -- borde kunna bäras av
jägarna själva.

Utskottet vidhåller sin uppfattning. Motionerna Bo601 (s) och
Bo604 (c) om kostnadsansvaret för cesiumanalyser m.m.
avstyrks således.

Stöd till innehavare av fjällägenheter

Fjällägenheter

Vad i budgetpropositionen (bil. 10 s. 62--69) redovisats och
föreslagits om fjällägenheterna kan i stark sammanfattning
återges på följande sätt.

Fjällägenhet är en upplåtelseform som har sina grunder i
lagstiftning ända från år 1915. Reglerna har ändrats vid flera
tillfällen. Det finns tre huvudtyper av fjällägenheter, nämligen
norrländska fjällägenheter, odlingslägenheter för samer och
jämtländska arrendelägenheter. Staten äger i regel byggnaderna
på de norrländska fjällägenheterna och de jämtländska
arrendelägenheterna. Arrendatorerna till odlingslägenheterna
anses i allmänhet vara ägare till byggnaderna där.

Det finns totalt 101 fjällägenheter, varav 29 i Norrbottens
län, 15 i Västerbottens län och 57 i Jämtlands län. Antalet har
minskat med 176 sedan Fjällägenhetsutredningen redovisade sin
inventering år 1980.

Fjällägenheterna var ursprungligen avsedda för jordbruksdrift
med jakt och fiske som komplement. De är till ytan mellan 5 och
60 ha. Det är vanligt att fjällägenheterna har mellan 10 och 20
ha ängs- och betesmark samt brukad åker. Närmare hälften av
fjällägenhetsinnehavarna är över 65 år.

Ett villkor om bedrivande av jordbruk var tidigare intaget i
alla arrendekontrakt. Detta villkor finns inte i kontrakten som
avser fjällägenheter med övergångskontrakt eller som vid förnyat
kontrakt gjorts om till bostadsarrenden. För närvarande används
endast ett 30-tal fjällägenheter för jordbruksändamål.
Turistnäringen har blivit allt mer viktig för
fjällägenhetsarrendatorerna. Den bedrivs vid drygt 30
fjällägenheter i form av uthyrning av övernattningsbäddar. Flera
har kompletterande inkomster från uppdrag som väderrapportör,
transporter av turister med båt, uthyrning av båtar och
husvagnsplatser. Vid ett 50-tal fjällägenheter bedriver
lägenhetsinnehavaren ingen näringsverksamhet. Lägenheten
fungerar då endast som permanent- eller fritidsbostad åt
arrendatorn. Samtliga arrendatorer, även de som har enbart
bostadsarrende, har rätt till jakt och fiske som komplement till
försörjningen.

Arrendeavgifterna varierar mellan 10 kr och 12 000 kr. Det
sammanlagda arrendebeloppet uppgår till ca 146 000 kr. En
justering sker vanligen endast när staten har genomfört
investeringar på lägenheten eller då en ny arrendator övertar
lägenheten.

Jordbruksverket redovisade år 1993 ett regeringsuppdrag om
viss disposition av statens mark ovan odlingsgränsen och på
renbetesfjällen.

Regeringen anser att bl.a. statsfinansiella skäl talar för att
systemet med fjällägenheter avvecklas. Den i början av
1980-talet presenterade Fjällägenhetsutredningen ansåg att en
fast bosättning ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen
var viktig. Detta motiv har enligt regeringen minskat i styrka
genom utbyggnad av bilvägar, ökningen av antalet terrängfordon
och utvecklingen inom mobiltelefonin. Även från
jordbrukssynpunkt saknas skäl att behålla fjällägenheterna.
Någon egentlig anledning för staten att behålla upplåtelseformen
anses inte finnas.

Vid remissbehandlingen av Jordbruksverkets förslag har
påpekats att vissa fjällägenheter har stora bevarandevärden från
naturvårds- och kulturmiljösynpunkt. En försäljning bör i dessa
fall föregås av lämpligt bevarandeskydd i form av
byggnadsminnesförklaring, förordnande om naturreservat eller
liknande. De mest värdefulla bör behållas i statlig ägo. En
fördjupad dokumentation bör därför göras av fjällägenheternas
natur- och kulturvärden innan slutlig ställning tas till
eventuella försäljningar. Regeringen avser att uppdra åt
Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och
berörda länsstyrelser att göra en sådan dokumentation. Något
förslag i frågan underställs nu inte riksdagen.

Ändrade principer för upplåtelse av viss statlig mark ovanför
odlingsgränsen m.m.

Inom de områden där fjällägenheter upplåts har staten även
upplåtit mark för bostadsändamål i andra former såsom tomträtt,
bostadsarrende och för renskötarbostäder.

Tomträtter har upplåtits endast i Jämtlands och Norrbottens
län. Totalt finns det ca 40 upplåtelser, de flesta för
bostadsändamål. Det finns också tomträttsupplåtelser för en
kombination av bostads- och annat ändamål. Avtalet kan t.ex. ha
gett en rätt att uppföra uthyrningsstugor på fastigheten. Vissa
tomträtter omfattar endast campingplats, sportanläggning eller
slakteri.

Många renskötande samer bor utanför tätorterna på
renbetesfjällen och ovanför odlingsgränsen. I vissa byar bor
endast renskötande samer som har erhållit upplåtelser av mark
för bostadsändamål (renskötarbostäder) på livstid och för
efterlevande makes livstid. Upplåtelserna är avgiftsfria. Det
finns också ett litet antal upplåtelser för bostadsändamål till
samer som ägnar sig åt andra samiska näringar som fiske och
slöjd. Deras nyttjanderätt kan vara tidsbegränsad. Antalet
renskötarbostäder ovanför odlingsgränsen är ca 400. Det finns
inga fullständiga förteckningar på bostadsupplåtelser till
samer. För en mycket stor del av upplåtelserna saknas kontrakt
eller annan skriftlig dokumentation. Den enskilde samen äger
husen.

Slutligen finns det på den nu aktuella marken ca 100
bostadsarrenden för permanentbostadsbebyggelse som inte är
renskötarbostäder. Arrendatorn äger husen. Arrendena kan vara
kombinerade med upplåtelse för annat ändamål.

Den ovan refererade Fjällägenhetsutredningen lämnade åren 1979
och 1980 också förslag om den framtida dispositionen och
förvaltningen av fjällägenheterna. Frågan behandlades därefter
av riksdagen (prop. 1980/81:100 bil. 13, bet. 1980/81:JoU18).
Den tas även upp i Jorbruksverkets ovan nämnda översyn.
Jordbruksverket föreslår att det från fall till fall övervägs en
lösning som minimerar statens kostnader för mark som upplåtits
med tomträtt, till bostadsarrende för bebyggelse eller till
renskötarbostad.

I budgetpropositionen anförs att viss återhållsamhet bör
iakttas när det gäller ärenden om upplåtelse med tomträtt eller
köp av statens mark ovanför odlingsgränsen och på
renbetesfjällen. Även om det fortfarande är angeläget med viss
återhållsamhet anser regeringen att mark som redan är upplåten
med nyttjanderätt i större utsträckning än hittills bör vara
möjlig att köpa. Genom att friköpa fastigheten får ägaren
möjlighet att använda den som belåningsunderlag, något som kan
ge minskade boendekostnader. Dessutom ges, enligt
budgetpropositionen, möjlighet att ta lån för näringsverksamhet
till lägre kostnad. Liksom hittills bör dock köp medges endast
för permanentboende och för näringsverksamhet på i första hand
mark runt befintliga byggnader.

Sammanfattningsvis föreslås i budgetpropositionen följande i
frågan.

Friköp skall kunna medges om den upplåtna marken används för
permanent boende eller för näringsverksamhet om inte särskilda
skäl talar mot en försäljning. Vid friköp av renskötarbostäder
skall särskild hänsyn tas till den samiska kulturmiljön.
Upplåtelse med tomträtt skall ske endast för näringsverksamhet
med stort markbehov eller om den som marken upplåtits till inte
önskar förvärva marken med äganderätt. Upplåtelse av mark skall
även i fortsättningen ske restriktivt.

Riksdagen föreslås godkänna vad i budgetpropositionen
förordats om friköp av viss statlig mark ovanför
odlingsgränsen och på renbetesfjällen.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens
förslag, som inte mött invändning i motioner.

Anslag

Utskottet förordar att vad i budgetpropositionen föreslagits
om anslag till Främjande av rennäringen, Prisstöd till
rennäringen, Ersättning för viltskador m.m., Ersättningar på
grund av radioaktivt avfall och Stöd till fjällägenheter m.m.
tillstyrks av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande renbetesinventeringarna
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo603 yrkande 4,

2. beträffande EU och rennäringen
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo603 yrkande 3 och
1994/95:Jo261 yrkande 5,

3. beträffande det nya systemet för ersättning för
rovdjursrivna renar
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga
10 godkänner vad där förordats,
res. 1 (fp, v, mp, kds)

4. beträffande gränsvärden för radioaktivitet i renkött
att riksdagen avslår motion 1994/95:Fö802 yrkande 16,
res. 2 (mp)

5. beträffande kostnadsansvaret för cesiumanalyser m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo601 och
1994/95:Bo604,
res. 3 (v)

6. beträffande friköp
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga
10 godkänner vad där förordats om friköp av viss statlig mark
ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen,

7. beträffande anslag
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga
10 för budgetåret 1995/96 anvisar till

a) Främjande av rennäringen ett reservationsanslag på
18 025 000 kr,

b) Prisstöd till rennäringen ett förslagsanslag på
57 000 000 kr,

c) Ersättningar för viltskador m.m. ett förslagsanslag på
38 300 000 kr,

d) Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall ett
förslagsanslag på 1 000 kr,

e) Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. ett
reservationsanslag på 2 307 000 kr.

Stockholm den 30 mars 1995

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson
(s), Marianne Carlström (s), Lars Stjernkvist (s), Ingrid
Skeppstedt (c), Lena Larsson (s), Stig Grauers (m), Erling Bager
(fp), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Carina Moberg (s),
Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kds), Anders
Ygeman (s), Peter Weibull Bernström (m) och Magnus Johansson
(s).

Reservationer

1. Det nya systemet för ersättning för rovdjursrivna renar
(mom. 3)

Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf
Björklund (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Utskottet föreslår" och slutar med "av frågan" bort ha
följande lydelse:

Det av Sametinget och Naturvårdsverket nyligen framlagda
förslaget till utformning av det nya ersättningssystemet för
rovdjursrivna renar har utarbetats efter uppdrag från
regeringen. Det får anses minst sagt naturligt att avvakta den
fortsatta beredningen av ärendet innan beslut fattas om hur
ersättningen skall beräknas. Regeringen och de båda
myndigheterna har uppenbarligen bl.a. helt olika uppfattning om
det antal renar som bör omfattas av det nya ersättningssystemet.
Detta i sin tur innebär att--om regeringens förslag accepteras
-- ersättningen per riven ren kraftigt understiger vad som
tidigare gällt. Dessutom verkar regeringen i sitt förslag över
huvud taget inte ha räknat med de renar som trafikdödas.

Den enklaste ordningen och den som utskottet förordar är att
något fast belopp avseende ersättningar för rovdjursrivna renar
inte tillämpas så länge beredningen av det ovan angivna
förslaget pågår och innan riksdagen fattat nytt beslut i
ärendet. När beredningen avslutats finns ånyo anledning för
riksdagen att överväga utformningen av ersättningssystemet.

Med den konstruktion som anslaget Ersättning för viltskador
m.m. har är det inte nu nödvändigt för riksdagen att göra någon
annan anslagsberäkning än den som gjorts i budgetpropositionen.
För det fall att regeringen inte delar denna uppfattning utgår
utskottet från att regeringen i kompletteringspropositionen
återkommer med den alternativa anslagsberäkning som kan bli
följden av riksdagens bifall till vad utskottet nu förordat.

Vad utskottet nu med anledning av budgetpropositionen anfört
om det nya systemet för ersättning för rovdjursrivna renar
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

3. beträffande det nya systemet för ersättning för
rovdjursrivna renar
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 bilaga
10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. Gränsvärden för radioaktivitet i renkött (mom. 4)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Motionen i" och slutar med "i renkött" bort ha följande
lydelse:

Som anförs i mp-reservationen till försvarsutskottets
betänkande 1994/95:FöU3 -- Strålskydd ökar hela tiden den totala
joniserande strålningen genom utsläpp från s.k. normaldrift av
kärnkraften. Riskerna från lågdosstrålningen är större än vad
man tidigare trott. Bl.a. har effekterna av Tjernobyl inneburit
en ökad strålning.

Bostadsutskottet vill för sin del tillägga att dessa effekter
är mera påtagliga i vissa delar av landet än i andra. Inte minst
de delar i vilka rennäring bedrivs har drabbats hårt. Det finns
därför grundad anledning att, såsom förordas i Miljöpartiet de
grönas partimotion Fö802, överväga att införa nya och strängare
gränsvärden för radioaktivitet i renkött. Om rennäringen blir
drabbad ekonomiskt av att gränsvärdet sänks skall staten gå in
med ekonomiskt stöd och stödutfordring av ren. Vad nu anförts
bör riksdagen med anledning av yrkande 16 i motionen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

4. beträffande gränsvärden för radioaktivitet i renkött
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fö802 yrkande 16
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Kostnadsansvaret för cesiumanalyser m.m. (mom. 5)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Utskottet vidhåller" och slutar med "avstyrks således" bort
ha följande lydelse:

I motion Bo601 (s) anförs att det inledningsvis efter
Tjernobylolyckan var en självklarhet att cesiumanalyser av kött
och fisk skulle vara kostnadsfria för kommuninnevånare i de
drabbade komunerna. I tämligen många kommuner inom
nedfallsområdet är, enligt motionen, analyserna av kött
forfarande kostnadfsfria medan man inom andra tar ut avgifter
för provtagningarna. Också i motion Bo604 (c) konstateras att
kommunerna som berörs av problemet i varierande grad ställt upp
och betalt cesiummätningar när ingen annan varit beredd att ta
på sig ansvaret. Motionären anser att kostnaden för analyserna
rimligen inte borde belasta de kommuner som hårt nog ändå
drabbats av Tjernobylolyckan.

Utskottets uppfattning är att det får anses vara ett
nationellt ansvar att bekosta cesiumanalyser inte bara till
renskötselföretag utan också kostnader för analyser av älgkött
och annat fallvilt. Kostnaderna för sådana analyser kan beräknas
vara tämligen begränsade. De bör belasta det under
Jordbruksdepartementet upptagna anslaget Ersättningar på grund
av radioaktivt avfall. Med den anslagskonstruktion som tillämpas
och mot bakgrund av den begränsade merkostnaden som ett bifall
till motionsförslagen innebär kan det inte anses nödvändigt med
någon annan anslagsberäkning än den som görs i
budgetpropositionen.

Vad utskottet nu med anledning av de båda motionerna förordat
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

5. beträffande kostnadsansvaret för cesiumanalyser m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo601 och
1994/95:Bo604 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,