Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Regional demokrati

Betänkande 2005/06:KU25

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
23 februari 2006

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Regional demokrati(pdf, 137 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2005/06:25 Regional demokrati

Beslut

Nej till motioner om regional demokrati (KU25)

Riksdagen sade nej till motionsförslag från den allmänna motionstiden 2005 om regional demokrati med hänvisning till Ansvarskommitténs arbete. Ansvarskommittén har till uppgift att se över strukturen och fördelningen av uppgifter inom samhällsorganisationen. Kommitténs arbete ska vara klart den 28 februari 2007.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 14

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2006-01-24
Justering: 2006-01-31
Trycklov till Gotab och webb: 2006-02-03
Trycklov: 2006-02-03
Trycklov: 2006-02-15
Reservationer: 1
Betänkande 2005/06:KU25

Alla beredningar i utskottet

2006-01-24

Motioner om regional demokrati (KU25)

Konstitutionsutskottet säger nej till motionsförslag från den allmänna motionstiden 2005 om regional demokrati med hänvisning till Ansvarskommitténs arbete. Ansvarskommittén har till uppgift att se över strukturen och fördelningen av uppgifter inom samhällsorganisationen. Kommitténs arbete ska vara klart den 28 februari 2007.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2006-02-23
Stillbild från Debatt om förslag 2005/06:KU25, Regional demokrati

Debatt om förslag 2005/06:KU25

Webb-tv: Regional demokrati

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Kerstin Lundgren (C)
Anf. 36 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Det här är ett betänkande som också kan ses mot bakgrund av den debatt som vi hade i kammaren i förra veckan när vi pratade om författningsfrågor. Vi är intresserade av att förnya vår svenska modell, vilket kammaren väl känner till, fru talman. Vi är intresserade av att utveckla inte ett flernivåstyre utan en flernivådemokrati. I det sammanhanget är regionerna en viktig del. Vi vill stärka det lokala självstyret med även ett regionalt självstyre, med tydlighet och möjlighet att på regional nivå besluta över frågor som man jobbar med. Vi ser också i det sammanhanget, fru talman, att regionerna är en oerhört viktig kraft om vi vill utveckla Sveriges ekonomi. En fungerande regional tillväxtpolitik skulle kunna utvecklas om vi samlar ansvar för många av tillväxtåtgärderna och gör regionerna till kraftfulla aktörer för Sveriges utveckling. Det gör det möjligt att ta vara på olikheterna i vårt land. Det gör det möjligt att stärkas utifrån de regionala förutsättningarna. Ibland talar man om att det finns en tillväxtens regionala logik - en logik som vi vill ta fasta på. Vi ser, fru talman, att Skåne och Västra Götaland alltjämt lever - om än på lite nåder från den här kammaren. Det har blivit försöksverksamhet som har fortsatt med försöksverksamhet. Vi vill skapa kraftiga incitament för att främja bildandet av nya regioner, och vi vill ge dem som finns möjligheter och befogenheter inte bara när det gäller sjukvård utan också när det gäller näringslivspolitik. Det handlar om ansvar för infrastruktur, arbetsmarknadspolitik, kulturpolitik och så vidare. Det är områden som i många delar staten i dag styr över. Fru talman! I takt med att Sverige regionaliseras är det självklart att länsstyrelsernas roll måste omdefinieras och renodlas som de statliga aktörer de är. Vårt grannland Finland har arbetat för att kraftsamla regionalt med olika strukturer för att öppna dörrarna för tillväxt och möjligheter för utveckling i landet. Vi vill ta fasta på det också och pekar i vår reservation nr 1, den enda reservation som finns i det här betänkandet och som jag också vill yrka bifall till, på möjligheterna att utveckla regionala tillväxtkontor över hela landet som kan ta över en lång rad av dessa funktioner. Skåne och Västra Götaland skulle redan i dag kunna ha den möjligheten. De borde få överta de här tillväxtorienterade myndighetsuppgifterna som staten i dag svarar för. Med en tydlig signal från den här kammaren senare i dag skulle detta kunna förverkligas mycket tidigare än vad som har varit den gamla planen. Fru talman! Med det yrkar jag bifall till reservationen om regional demokrati och regional styrka för tillväxt i hela landet.
Helene Petersson (S)
Anf. 37 Helene Petersson (S)
Fru talman! Som Kerstin Lundgren påpekade var det inte mer än en vecka sedan vi debatterade författningsfrågor i denna kammare. Då var frågan om regionalt självstyre uppe till debatt. Det känns lite som favorit i repris här. Vi har en utredning, Ansvarskommittén, som är parlamentariskt sammansatt, och där har även Kerstin Lundgrens parti en representant. Den har i uppdrag att se över struktur och uppgiftsfördelning inom samhällsorganisationen. Den har i en första etapp identifierat, belyst och övergripande analyserat samhällsförändringar som inverkar på uppgiftsfördelningen i relation mellan stat, kommun och landsting och även mellan regeringen och de statliga förvaltningsmyndigheterna. I den andra etappen har kommittén i uppdrag att analysera och bedöma om det behöver ske några förändringar i struktur eller uppgiftsfördelning. Utgångspunkten för kommittén är en välfärd på lika villkor och efter behov som styrs demokratiskt och är solidariskt skattefinansierad. Utredningen har två syften, nämligen att vi även i framtiden ska kunna ha en gemensam välfärd och att förbättra medborgarnas möjligheter till inflytande, insyn och ansvarsutkrävande. Ansvarskommittén arbetar för högtryck. Kommittén har drygt ett år till på sig. Den 28 februari 2007 ska man vara färdig. Låt utredningen arbeta färdigt innan vi här i kammaren tar ställning till hur vi vill att organisationen ska vara på regional nivå! I dag finns det, som Kerstin Lundgren också påpekade, försöksverksamheter med ändrad regional ansvarsfördelning i två regioner, Skåne och Västra Götaland. Försöket ska pågå till och med utgången av 2010. När man har en utredning som tittar på uppgiftsfördelningen är det väl ganska rimligt att man låter försöken rulla på och tar de utvärderingar som har gjorts som en grund för det. Det innebär att utvecklingsansvaret på regional nivå lyfts från länsstyrelsen till ett regionalt självstyrelseorgan i länet. Försöken har ju utvärderats både av Högskolan i Halmstad och av Statskontoret. I sina utvärderingar har de bland annat lyft fram vikten av att reformen ska få växa underifrån och anser att både regering och riksdag har visat öppenhet för just detta genom att olika möjligheter för regional organisation och samverkan tillåts prövas. Vissa remissinstanser, främst regionerna själva, har när förslaget om förlängningen remissbehandlades uttryckt att försöket borde permanentas, precis som Kerstin Lundgren har sagt här, och fortsätta utan tidsgräns. Men Ansvarskommitténs arbete var redan då i gång, och att föregripa en tillsatt utredning är inte det arbetssätt som riksdagen brukar tillämpa. Även på Gotland bedrivs en försöksverksamhet med vidgad samordnad länsförvaltning där länsarbetsnämnden och skogsvårdsstyrelsen inordnas i länsstyrelsens organisation. Dessa försök är också något som kan ligga till grund för kommitténs förslag. Det har också getts en möjlighet för samtliga län i landet att bilda kommunala samverkansorgan där alla kommuner i länet måste vara medlemmar och där landstingen också ges en möjlighet att vara med. Fördelen med den organisationen är ju att alla kommuner måste vara överens. Nackdelen, som jag ser det, är att det inte är ett direktvalt beslutande organ, vilket det är i Skåne och Västra Götaland. Den regionala nivån har hamnat i fokus kanske främst genom EU-medlemskapet. Det lokala självstyret i Sverige har funnits i flera hundra år och är väl etablerat. Den omstrukturering som diskuteras i dag jämförs på sina håll med Axel Oxenstiernas omstrukturering på 1600-talet. Men beslut och verksamhet är mer komplexa i dag. Vi lever också i en värld där människor och tjänster är mer rörliga än på Oxenstiernas tid. Därför ställs det i dag högre krav på tydliga roller och tydliga gränser för den offentliga verksamheten. Men som socialdemokrater håller vi också på att det ska vara likvärdiga förutsättningar för att få ta del av vårt välfärdssystem oavsett var du bor. Likvärdighet är också ett ord som kan vara svårt att definiera, och det ligger också inom Ansvarskommitténs uppdrag att försöka identifiera vad man menar med likvärdigt. Sverige är en enhetsstat med långtgående kommunalt självstyre, beskattningsrätt på tre nivåer och ett starkt nationellt ansvar för medborgarnas rätt till likvärdig välfärd. Uppgifterna fördelas mellan de olika nivåerna, och riksdagen är ytterst ansvarig. Det är ett gemensamt sammanhållet ansvar. Låt oss avvakta vad Ansvarskommittén kommer fram till och därefter fatta beslut om hur Sveriges gemensamma ansvarsåtaganden ska organiseras på kommunal, regional och nationell nivå, eller kanske på ett annat sätt som kommittén föreslår, och därefter se till att ansvar, befogenheter, beskattningsrätt och resurser följs åt. Jag yrkar därmed bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner med hänvisning främst till Ansvarskommitténs arbete.
Kerstin Lundgren (C)
Anf. 38 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag ska inte göra den här debatten onödigt lång, men med anledning av Helene Peterssons inlägg vill jag ändå väcka frågan: Varför vänta till 2010 på att göra en tydlig struktur som ger möjligheter för fler jobb i landet? Fru talman! Vi behöver få en ordning där vi kan kraftsamla för tillväxt och nya jobb. Om vi har det i fokus, varför då låta Region Skåne och Västra Götaland vänta till 2010 på att få de här tillväxtfaktorerna inom sitt hägn? Genom att göra som vi föreslår i reservationen till det här betänkandet skulle man nu kunna kraftsamla där till gagn för hela landet i stället för att fortsätta med flernivåstyre och flernivådemokrati, fru talman.
Helene Petersson (S)
Anf. 39 Helene Petersson (S)
Fru talman! Jag tycker att Kerstin Lundgren tar upp två olika aspekter på detta, dels att tillföra de regioner som finns i dag inom försöksverksamheten fler uppgifter, dels i ett andra andetag att man ska permanenta försöksverksamheterna redan i dag. Det har ju diskuterats om man ska tillföra fler uppgifter, men när vi hade debatten om att förlänga beslöt vi ju här i kammaren att man ska fortsätta med den omfattning man har i dag. Man plockade bort något när det gällde kulturbidrag och förlängde inte det i den ena regionen. Att vi skulle fatta beslut i kammaren i dag om att permanenta när en utredning jobbar med precis de här frågorna, tycker jag skulle vara en väldigt märklig ordning. Jag tycker att det är bra att vi väntar in detta. Vi tittar också på försöken med en kommunal samverkan och hur man jobbar med det och lägger också det till grund. Det kommer säker fler utvärderingar, och Ansvarskommittén har framför allt ett medborgarperspektiv på detta. Man åker runt väldigt mycket i landet och får synpunkter på hur Sverige ska organiseras.
Kerstin Lundgren (C)
Anf. 40 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Även om jag skulle önska det finns det naturligtvis inte möjlighet för kammaren att i dag fatta beslut om att permanenta. Däremot kan man ge en tydlig signal och en tydlig signal till regeringen att låta Region Skåne och Västra Götaland få möjlighet att överta de tillväxtorienterade myndighetsuppgifterna i stället för att som sist plocka bort möjligheter. På det sättet kan man komma ur startblocken. Vi behöver fler jobb och bättre fart på ekonomin, inte färre jobb och en långsammare utveckling. Det handlar om att inte gömma sig bakom Ansvarskommittén och vänta till 2010 innan man gör något som borde göras redan nu, nämligen stärka flernivådemokratin, stärka regionerna, ge en tydlig sådan signal och göra det möjligt att tidigare stärka just Västra Götaland och Skåne.
Helene Petersson (S)
Anf. 41 Helene Petersson (S)
Fru talman! Jag tror också att vi har behov av starka regioner. Det är vi nog inte oense om. Vilka uppgifter som ska ligga inom de regionala områdena är ju sådant som Ansvarskommittén tittar på i dag. Man har ju som uppgift att titta på vilken relation regeringen och myndigheterna ska ha och kanske på hur det ska vara strukturerat rent geografiskt. Vi har i dag myndighetsuppgifter som skiljer sig väldigt där länsuppdelningarna inte stämmer med myndighetsstrukturen. Det är också arbetsuppgifter som man tittar på i dag. De uppgifter som Kerstin Lundgren säger att vi ska fatta beslut om i dag ligger under Ansvarskommittén. Jag tycker att det är fullt rimligt att kommittén får arbeta färdigt.
Inger Gustafsson (Fp)
Anf. 42 Inger Gustafsson (Fp)
Fru talman! Det här blir nästan tredje gången gillt. Vi instämmer alla och påminner oss den debatt vi hade förra torsdagen då vi också på något sätt avslog en mängd motioner med hänvisning till Grundlagsutredningen och Ansvarskommitténs pågående arbete. Jag är inte originellare än att jag instämmer och säger samma sak som Kerstin Lundgren och Helene Petersson. Det går säkert inte att hitta några andra argument. Senare talare kanske kan hitta dem. Jag vill, fru talman, också instämma i utskottets betänkande och förslag till beslut i de frågorna - eller icke-beslut, kanske man ska säga. Ansvarskommittén är alltså viktig i det här sammanhanget. Den har i sin andra etapp uppdraget att analysera och bedöma struktur och uppgiftsfördelning inom staten och mellan stat, landsting och kommun. Säkert är det något som behöver förändras. Men det är ju inte alltid så att lösningen på alla problem är en omorganisation. Kommittén har ju också hittills mest presenterat förslag till regionala indelningar, vilket har väckt intresse och ibland förstämning. Förslagen innebär att man har indelat efter folkmängd eller efter kvadratmeter. Det stöter alltid på viss patrull när man kommer med sådana förslag. Det visar tydligt hur svårt det är att finna en optimal indelning av vårt land som kanske på ett bättre sätt än dagens gamla län motsvarar medborgarnas krav på hälso- och sjukvård och fortsatt regional utveckling. Det är viktigt. Genom att statsrådet Ylva Johansson också har gett besked om att vi kanske får mer statlig styrning av viss specialistsjukvård kanske vi i vissa frågor går i motsatt riktning, alltså från regional till statlig nivå. Jag säger inte att det ena är fel och det andra rätt. Det finns också de utanför oss i Europa som säger att Sverige är ett land men också en region. Vad är en region och hur ska vi dela in vårt land? Det är intressant också ur Folkpartisynpunkt det som nu sker i Skåne län och i Västra Götalands län. Den försöksverksamhet med vidgad samordnad länsförvaltning som pågår på Gotland är också intressant. Regeringskansliet arbetar ju med en gränskommunutredning. Allt detta följer Folkpartiet med intresse, och avvaktar snällt. Fru talman! Folkpartiet vill betona vikten av att medborgarna har ett reellt inflytande på den regionala nivån. Vi har och är för folkvalda regionala organ. Endast genom att man bygger på direktvalsmetoden får dessa organ förtroende och blir tydliga och beslutsmässiga. Medborgarna kan också utkräva ansvar genom allmänna val. Därför har vi i Folkpartiet stött förslaget om förlängd försöksverksamhet och accepterar att vi avslår motionerna tills vidare med hänvisning till den pågående försöksverksamheten. Det har också med hänvisning till försöksverksamheten i Skåne föreslagits från Folkpartiets sida att man skulle ge ett tilläggsdirektiv så att man även skulle studera frågor om gränsöverskridande regioner, till exempel Öresundsregionen. Vi lever, som sagt, i en väldigt föränderlig värld. Visst fattar vi en del beslut här i riksdagen som kanske skulle kunna fattas på något annat ställe. Därför blir det nödvändigt att inom en nära framtid göra översyner av beslutsprocesserna. Vilka beslut ska fattas på statlig nivå och vilka ska fattas på regional nivå? Sverige är ett vidsträckt land och både tättbefolkat och glesbefolkat. Det måste vi ta hänsyn till. Bland andra Anna Grönlund Krantz har i en motion tidigare i år talat om att vi i dag långt ifrån fattar beslut på rätt nivå. Ansvarskommittén har en stor uppgift i detta arbete. Vi i Folkpartiet ser med spänning fram emot framtidsinriktade förslag. Under tiden vill jag för Folkpartiets räkning och i avvaktan på att framtidsdimman ska lätta yrka bifall till utskottets förslag i konstitutionsutskottets betänkande nr 25 Regional demokrati.
Helena Höij (Kd)
Anf. 43 Helena Höij (Kd)
Fru talman! Intresset för regional samverkan och formerna för det har ökat. Det tror jag inte minst beror på att vi ser behovet av en mer effektiv samverkan på en regional nivå. Vi ser att avsaknaden av ett regionalt beslutsorgan här i Stockholm har lett till att regionen har haft svårt att samla sig och att regionen har saknat verktyg för att skapa förutsättningar för en positiv utveckling på till exempel infrastrukturens område för att skapa förutsättningar för fler jobb. Subsidiaritetsprincipen ska enligt Kristdemokraternas uppfattning vara central i arbetet för en relevant maktdelning mellan olika nivåer i samhället. Det en gemenskap kan sköta på ett ändamålsenligt sätt ska den också få sköta. Överordnade gemenskaper ska ha skyldighet att stödja där så behövs. Stödet måste respektera enskilda människors rättigheter och gemenskapernas eget kompetensområde. Det är den här principen som gör att vi kristdemokrater vill ge mer makt åt familjer och enskilda till exempel när det gäller att kunna välja barnomsorg. Subsidiaritetsprincipen säger oss också att vi på till exempel miljöpolitikens område måste fatta gemensamma beslut på EU-nivå. Utvecklingsarbete och infrastruktur är bara två exempel på frågor som måste hanteras i allt större områden men ändå ha en lokal förankring. Vissa frågor där ansvaret i dag ligger på kommunerna, men främst frågor som i dag ligger på landstingskommunal och statlig nivå, bör föras till regioner över hela landet i enlighet med vad som gjorts i försöken i Region Skåne och Västra Götalandsregionen. Det har vi hört tidigare i debatten. Det regionala utrymmet att ta ansvar för och påverka situationen i våra olika regioner måste öka. Med ansvar för utvecklingen av en region måste naturligtvis också följa resurser och befogenheter. Det är väl inte minst på det området som vi behöver förstärka. Jag vill göra ytterligare en markering i ett, som jag tror, ganska kort anförande. Vi har ju hört att frågorna behandlas på andra ställen i samhället. För att säkra en demokratisk förankring av det regionala ansvaret måste regionfullmäktigeförsamlingarna vara direktvalda i alla landets regioner. Utifrån vår kristdemokratiska ideologiska utgångspunkt är en av folket vald fullmäktigeförsamling alltid av ett högre demokratiskt värde än en indirekt vald sådan församling. I de regionala samverkansorgan som vi har haft på en del håll i Sverige är ofta endast de större politiska grupperingarna representerade. Det leder till ett demokratiskt underskott och brist på viktiga perspektiv. Dessutom leder det till att det blir betydligt svårare att utkräva ansvar av politikerna. De sitter på kommunernas mandat och uppträder därmed ofta som representanter utan något personligt ansvar. Jag menar, fru talman, att med ett politiskt ansvar måste det följa en möjlighet för medborgarna att ställa ansvariga till svars. Då krävs att politikerna väljs direkt. Om tjockleken på det här betänkandet hade speglat arbetet med att få fram former för regional samverkan hade jag varit orolig och haft en ganska så lång reservation. Nu har jag inte det, och det beror på att Ansvarskommittén, som vi har hört tidigare i debatten, utreder hela samhällsorganisationen, inkluderat frågan om den regionala indelningen och självstyrelsen. Där arbetar Kristdemokraterna i enlighet med det som jag här kort har redogjort för. Vi ser fram emot kommitténs arbete och har därför inte funnit anledning att reservera oss i det här betänkandet. Så jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Helene Petersson (S)
Anf. 44 Helene Petersson (S)
Fru talman! Subsidiaritetsprincipen är ju en princip som kd lyfter väldigt ofta och väldigt mycket. Jag tror väl inget parti egentligen har något emot denna, utan det ska vara det grundläggande. Men jag är lite intresserad av hur man ser på helhetsansvaret i det fall som vi diskuterar nu med regional beslutanderätt och beskattningsrätt. Regioner, kommuner inom regioner och olika regioner i landet ser ju väldigt olika ut. Man har olika tillväxttakt, man har olika stor befolkning och ser på många olika sätt väldigt olika ut. Man kan vara inne i olika utvecklingsfaser. Bör man ha något nationellt helhetsansvar över detta enligt kd:s sätt att titta på den regionala utvecklingen? Jag reagerade också lite på att Helena Höij lyfter familjepolitiken när det gäller subsidiaritetsprincipen. Det är ju samma sak där. Ska det vara ett ansvar som tas på den kommunala nivån, vilket jag vet att Kristdemokraterna ofta framför, eller finns det något skäl till att man även ska ha ett helhetsansvar för att likvärdigheten ska kunna gälla i hela landet?
Helena Höij (Kd)
Anf. 45 Helena Höij (Kd)
Fru talman! Jag kan börja med Helene Peterssons sista fråga kring familjepolitiken. Vi anser att det primära ansvaret ligger hos föräldrarna och i familjen när det gäller att välja barnomsorg. I subsidiaritetsprincipen ingår också - det glöms ofta bort - det lilla ordet subsidier, det vill säga att stödja. Det finns alltså ett ansvar att stödja familjerna så att de kan göra de val och ta det ansvar som vi tycker ligger på familjer och föräldrar när det gäller barnen. Här har den kommunala nivån det primära ansvaret. Kommunerna kan inte alltid ta det ansvaret på det sätt de vill, därför att vi på den statliga nivån där lagstiftningsmakten ligger har en lag som säger att man till exempel inte kan införa ett kommunalt vårdnadsbidrag fast vi vet att det är kommuner. Det är klart att beslut behöver fattas på många olika nivåer, en del beslut som handlar om att välja barnomsorg - om vi nu pratar om subsidiaritetsprincipen. Då måste också andra nivåer fatta beslut som stöder den minsta gemenskapen här, alltså familjen, i den rätten. Där krävs både kommunala och statliga beslut enligt vår mening för att rätta till situationen utifrån dagens utgångspunkt. När det gäller Helene Peterssons första resonemang vet jag inte om det bottnar i ett stort missförstånd att vi skulle ha regioner och därmed skulle göra den statliga nivån onödig. Det tror jag aldrig att vi har framfört. Däremot ska det ligga tillräckliga befogenheter på de regionala nivåerna just utifrån det som Helene Petersson så tydligt beskriver, att vi har så olika förutsättningar i olika regioner. Då måste man få resurser och verktyg att ta hänsyn till de olika förutsättningarna i arbetet för att skapa förutsättningar för en fungerande infrastruktur och så vidare.
Helene Petersson (S)
Anf. 46 Helene Petersson (S)
Fru talman! En del i den regionala biten är beskattningsrätten. Jag har en fråga till Kristdemokraterna om hur de ställer sig till beskattningsrätten i förhållande till det skatteutjämningsförslag som vi i dag har. Ser man att det skulle kunna ändras på något sätt om man stärker beskattningsrätten på regional nivå? Eller finns det fortfarande behov, enligt Kristdemokraternas sätt att se, av ett skatteutjämningssystem?
Helena Höij (Kd)
Anf. 47 Helena Höij (Kd)
Fru talman! När det gäller skatteutjämningssystemet anser Kristdemokraterna att det inte ska vara ett interkommunalt skatteutjämningssystem, utan det är något som staten ska ta ansvar för och utjämna de skillnader som kan finnas i förutsättningar mellan kommuner och mellan regioner. Det är klart att i en framtid skulle vi hoppas att behovet av den här typen av utjämning skulle minska. Det måste ju vara allas vår gemensamma vision att skapa så pass livskraftiga regioner att man inte behöver ha en skatteutjämning mellan olika delar av Sverige. Jag tror inte att vi kommer dit i en nära framtid. Då vill vi se över skatteutjämningssystemet. Det ska alltså inte vara ett interkommunalt system. Jag hoppas det är svar på Helenes fråga.
Mats Einarsson (V)
Anf. 48 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Jag ska ta upp en fråga som har förföljt mig under en tid som jag inte blir fri från. Den lyder: Vad menar Centern med federalism? Vad menar Centern med begreppet federalism? Det är möjligt att frågan egentligen skulle formuleras: Menar Centern något med begreppet federalism? Hursomhelst finns det något slags svar i reservationen från Centern. Det är ju bra. Det står så här: "Som anförs motionsvis anser Centerpartiet att den samhällsform som bäst tillgodoser ett starkt skydd för det lokala självstyret med regional och nationell handlingskraft är federalism, dvs. delad suveränitet mellan flera olika nivåer." Det där gör mig lite konfunderad. Jag har inte gått till den folkrättsliga litteraturen. Det borde jag naturligtvis göra. Men som jag har förstått begreppet suveränitet i den mening som vi nu talar om det är det en odelbar, legitim, offentlig makt över ett visst territorium. Det är en suveränitet som är okränkbar, inte i den faktiska meningen - det är klart att man kränka suveränitet genom att föra krig och på annat sätt - men i den meningen att någon utomstående makt inte legitimt kan begränsa eller dela upp denna suveränitet som ett land, i typfallet, tänks ha. Det utesluter naturligtvis inte maktdelegering. Det är ju en helt annan sak, alltså att vi lägger uppgifter på olika nivåer i samhället. Det är en lämplighetsfråga. Det är en diskussion som förs till exempel i Ansvarskommittén om hur vi ska fördela olika samhällsuppgifter på olika nivåer. Men det är inte det som begreppet federalism handlar om. Jag tycker i och för sig att det är en självmotsägelse att tala om en delad suveränitet. Men vi tänker ett steg till och försöker komma fram till hur en delad suveränitet skulle kunna uppkomma över huvud taget. Antingen, såvitt jag begriper, måste det vara någon utomstående legitim makt som kan dela en suveränitet som i dag är odelad. Det är svårt att tänka sig vilken denna legitima makt skulle vara i Sveriges fall. Men det är möjligt att man skulle kunna fundera ut något sådant. Jag har svårt att se det. För det är ju inte så - här kommer invändningen och jag tror att det är det Centern egentligen tänker sig - att den suveräna enheten, i vårt fall Sverige med riksdagen som folkets främsta företrädare, själv kan dela upp sig. Vad vi gör då är att vi delegerar. Den här riksdagen kan givetvis besluta att sjukvården ska landstingen sköta, skolan tar kommunerna hand om, men det är vi här i riksdagen som har beslutat detta. Vi har då delegerat den makten, den beslutanderätten. Vi kan därmed också legitimt ta tillbaka den. Det är ingen delning av suveränitet; det är en delegering. För att vi ska hamna i en situation av delad suveränitet måste det vara från början suveräna enheter som sluter sig samman och överlåter en del av sin suveränitet till en federal nivå. Typfallet är Amerikas förenta stater, som ju historiskt sett är en sammanslutning av suveräna stater i en federation. EU skulle kunna bli något sådant i framtiden. Några vill det. Jag vill det inte, men det är åtminstone teoretiskt tänkbart. Det är där någonstans man hamnar om man ska ge något rimligt intellektuellt innehåll till begreppet federalism. Jag menar, som jag sade i en annan debatt, att den historiska möjligheten att skapa ett federalt Sverige gick förlorad någonstans kring 1100- eller 1200-talet när de då reellt någorlunda suveräna landskapen gick samman och föll under en kungamakt. Oavsett vad vi vill tror jag inte att det är faktiskt möjligt att återskapa den situationen eller återgå till detta stadium. Jag misstänker dock starkt - vi får väl se om det möjligtvis blir någon replik på detta - att Centern inte menar någonting med federalism. Man menar helt enkelt en annan, lite mer decentraliserad fördelning av samhälleliga uppgifter på olika nivåer. Javisst, låt oss då diskutera det! Vi diskuterar det i Ansvarskommittén, och vi kan diskutera det här också. Men förvirra inte debatten genom att föra in begreppet federalism! Men jag vet inte; det är möjligt att jag har fel och att Centern faktiskt menar något med begreppet federalism. I så fall skulle det fortfarande vara intressant att få reda på vari detta kan bestå. I den debatt som egentligen förs här ska jag bara mycket kort säga att jag stöder utskottets förslag, hänvisning till Ansvarskommittén. Vänsterpartiets utgångspunkt är och kommer såvitt jag begriper att förbli att vi behöver en regional organisation, en regional nivå med direktvald folkförsamling med ett betydande ansvar på denna nivå. Samtidigt tror jag att det även i framtiden kommer att behövas en statlig regional myndighetsorganisation. Hur vi ska få ihop detta diskuterar vi nu i Ansvarskommittén och på andra ställen, och vi återkommer säkert till det i denna kammare också.
Kerstin Lundgren (C)
Anf. 49 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Om Mats Einarsson, som vi sade i förra veckan, är beredd att gå med på att diskutera denna typ av frågor i Grundlagsutredningen och se till att vi får möjlighet och förutsättning att göra det kommer vi att kunna bena ut begreppen. Vi talar om att man ska bygga ett Sverige utifrån federalismens principer. Vi pratar om grundlagskonvent, fru talman, och vi vill maktdela där det inte är möjligt att från en nivå gå in och suga upp makt mot en annan nivås vilja. Detta är naturligtvis svårare och en större utmaning, fru talman, när vi har en enhetsstat av svensk modell. Det finns dock exempel ute i världen där man vågat öppna för denna typ av diskussioner även i enhetsstatsstrukturer. Låt oss göra det också här, så ska vi kunna bena ut begreppen. Det är jag övertygad om, fru talman.
Mats Einarsson (V)
Anf. 50 Mats Einarsson (V)
Fru talman! På en punkt är jag helt överens med Kerstin Lundgren och Centern: Det är verkligen en utmaning att lyckas med det som Centern tror sig kunna lyckas med.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2006-02-23
Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Regionalisering

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2005/06:K207, 2005/06:K220 yrkandena 1 och 2, 2005/06:K279 yrkandena 1-3, 2005/06:K325, 2005/06:K402 yrkandena 1-4, 2005/06:K403, 2005/06:K417, 2005/06:K422, 2005/06:K445 yrkandena 1, 2, 5 och 7-9, 2005/06:N304 yrkande 1, 2005/06:N380 yrkande 7, 2005/06:N439 yrkande 10, 2005/06:N474 yrkande 2 och 2005/06:A309 yrkande 3.
    • Reservation 1 (c)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (c)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1140030
    m390214
    fp380010
    kd24009
    v21007
    c01705
    mp12104
    -2000
    Totalt25018279
    Ledamöternas röster

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.