Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Redovisning av könsfördelningen iföretagsledningar

Betänkande 2002/03:LU7

Var är betänkandet nu?

  1. 1, Förslag1 av 4, Förslag, genomförd
  2. 2, Beredning2 av 4, Beredning, genomförd
  3. 3, Debatt3 av 4, Debatt, genomförd
  4. 4, Beslut4 av 4, Beslut, genomförd

Betänkandet är färdigbehandlat

Debatt
2003-06-04
Beslut fattades
2003-06-05
Trycklov till Gotab och webb
2003-12-22
Planerat ikraftträdande
2004-01-01

Hela betänkandet

Redovisning av könsfördelningen iföretagsledningar(docx, 113 KB)
Bilaga: bet_200203_lu_7(pdf, 357 KB)
Visa hela dokumentet för

Beslut i korthet

Redovisning av könsfördelningen i företagsledningar (LU7)

Företagen ska från den 1 januari 2004 i sina årsredovisningar ange könsfördelningen inom företagets ledning. Kravet på redovisning ska gälla företagets styrelseledamöter, verkställande direktör och andra personer i företagets ledning. Kravet på redovisning ska gälla även koncernredovisningen. Kravet ska inte gälla för företag och koncerner som har högst tio anställda.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela betänkandet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Förslaget avser 1 proposition och 7 motioner.

Från regeringen

Från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Betänkandet bereddes senast i utskott 10 april 2003, justerades 13 maj 2003 och fick trycklov 22 maj 2003.Reservationer: 3

Alla beredningar i utskottet

2003-04-10

Redovisning av könsfördelningen i företagsledningar (LU7)

Lagutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag att företagen i sina årsredovisningar ska ange könsfördelningen inom företagets ledning. Kravet på redovisning ska gälla företagets styrelseledamöter, verkställande direktör och andra personer i företagets ledning. Kravet på redovisning ska gälla även koncernredovisningen. Kravet ska inte gälla för företag och koncerner som har högst tio anställda. Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 januari 2004.

Debatt, Genomförd

Information kommer.
Stillbild från Debatt om förslag 2002/03:LU7, Redovisning av könsfördelningen iföretagsledningar

Debatt om förslag 2002/03:LU7

Webb-tv: Redovisning av könsfördelningen iföretagsledningar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

saknar porträttfoto
Inger René (M)
Anf. 186 Inger René (M)
Herr talman! Vi behandlar i dag betänkandet om könsfördelningen i företagsledningar, och jag vill här med en gång yrka bifall till reservation nr 3. Kristdemokraterna har bifallit propositionen, men det finns anledning att lyfta ett varningens finger. Jag menar att regeringen ägnar sig i alltför hög grad åt praktiska handgrepp. Det är allvarligt om jämställd- heten begränsas till biologiskt urval i andel kvinnor och män och förlorar sitt verkliga värde. Konsekven- serna blir undervärdering av kvinnors perspektiv. Låt oss ta vår egen verksamhet som exempel. I kampen för den kvinnliga rösträtten fanns en vision om de kvinnliga perspektiven, som skulle bli repre- senterade i samhällets utveckling. Det tog dock ca 70 år från rösträttens tillkomst 1921 för att andelen kvin- nor i Sveriges riksdag skulle bli märkbar. I ett semi- narium som talmannen anordnade framkom från olika ståndpunkter från kvinnor att det ser bra ut till det yttre med jämställdheten, men ännu råder attityden att män är överordnade och kvinnor underordnade. Män diskriminerar utan att märka det, menar vissa kvin- nor. Andra menar att riksdagen är en gammaldags arbetsplats, och i sådana råder ofta manliga struktu- rer. Andra åter talar om det formella planet och kon- staterar exempelvis att av 17 utskottsordförande är endast fem kvinnor. Herr talman! Kvinnor representerar inte alltid de kvinnliga perspektiven. Att fler kvinnor skulle ga- rantera de kvinnliga perspektivens genomslag har inte fungerat. Erfarenheterna tyder i stället på att många kvinnor som på grund av sitt kön fått viktiga poster tenderar att följa mansnormen och presentera manliga perspektiv. Därför har vi fortfarande en dominans i riksdag, näringsliv och offentlig förvaltning av nor- mer med mannen som utgångspunkt. Jämställdheten har då reducerats till att mäta kvantitet, det vill säga hur stor andel som finns i olika sammanhang. Det handlar mer om att lyfta kvinnor till mäns nivå än att, som det borde vara, uppvärdera de erfarenheter och värderingar som kvinnor är bärare av. Bättre vore att förstå och arbeta på ett djupare plan där jämställdhet är kvalitet, och kvantitet får bli en effekt. Att det finns fler kvinnor i riksdagen, re- geringen och bolagsstyrelser innebär inte att de kvinnliga värdena är lika mycket värda som de man- liga. Det ska vara attraktivt att få in kvinnor för att få ett ytterligare perspektiv i stället för att man väljer in kvinnor för att fullgöra samhällets krav på bra köns- sammansättning och därmed har alibit att vara jäm- ställd. Det väsnas mycket om jämställdheten där den inte finns. Där den finns gör den inte mycket väsen av sig. Den visas i respekten för människors olikheter och värderingar av dem. I stället för att lugna samvetet med att det är 50 % av vardera könet borde vi respektera varandras perspektiv oavsett kön. Det finns män som är bärare av den omtanke och mjukhet som brukar ses som kvinnliga egenskaper, och det finns kvinnor som saknar dessa förhållningssätt. Kvinnor tenderar tyvärr att underkasta sig manliga beteendemönster många gånger. Det perspektiv de för med sig har sällan något att göra med den äkta jäm- ställdheten, som visas i respekten och aktningen för de djupa värdena i människors olikheter och respek- ten för olika tänkande. Varje kvinna och man ska ha samma möjligheter till att blomstra, utvecklas och påverka efter sina egna förutsättningar och möjligheter och omvärldens be- hov, och det ska inte regleras utifrån någon kvotering. Däremot ska patriarkaliska mönster som finns av hävd ifrågasättas. Inga sådana mönster ska finnas för sin egen skull. Den verkliga jämställdheten sker i det tysta. Den finns i människans väsen och handlar om djup respekt för varje människa oavsett kön. Den tar vara på såväl det kvinnliga som det manliga. Det är dags, herr tal- man, att vi lämnar det förenklade synsättet om kvote- ring och varannan damernas. Den typen av kränk- ningar ska ingen vare sig ägna sig åt eller utsättas för. Den kan ha sitt berättigande i vissa fall för speciella insatser, men den kan motverka sitt syfte och i värsta fall konservera patriarkatet. I stället ska det kvinnliga och manliga värderas lika. Detta ska följas upp som en del av den värdegrund ett modernt samhälle vilar på. Herr talman! För Kristdemokraterna innefattas jämställdheten i den värdegrund som partiet står för, nämligen allas värde oavsett kön, ras eller etnisk bakgrund. Vi accepterar inte kvotering. Vi menar i stället att den jämställdheten går längre än till biolo- giskt kön. Den kräver respekt för olikheter och tar vara på dem som tillgångar. Vi kan se det som värde- fullt att få information om fördelning av kön i företa- gets ledning i årsredovisningen, men vi kan inte ac- ceptera kvoteringar. Verklig jämställdhet nås genom attitydförändringar, reflexioner, djupt liggande bete- endeyttringar som ska förändras och värderingar som sedan får konsekvenser i praktisk handling.
saknar porträttfoto
Mia Franzén (Fp)
Anf. 187 Mia Franzén (Fp)
Herr talman! I lagutskottets betänkande nr 7 rörande redovisning av könsfördelning i företagsled- ning behandlas en proposition med samma namn. Men anledning av den propositionen har två motioner väckts. Därutöver behandlas i betänkandet fem mo- tioner från allmänna motionstiden. Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i lagutskottets betänkande nr 7 i sin helhet och yrka avslag på alla reservationerna. Arbetet med jämställdhet, både i samhället men också i näringslivet, har pågått länge. Under debatten har olika saker lyfts fram. Det har till exempel förts fram att kvinnor inte vill bli chefer och att det är därför det är dålig jämställdhet inom näringslivet. Ibland kan man höra att problemet är att det inte finns några kompetenta kvinnor eller att det inte finns någ- ra kvinnor som vill sitta i företagsledningar. Ibland får man också höra att jämställdhet löser sig själv. Det är någonting man ska jobba med, men det kom- mer så småningom. Det här är grunden när vi diskuterar jämställdhet, antingen vill man inte eller annars ska det komma av sig själv. Det är inte så viktigt, och det löser sig så småningom. Det är ingenting man behöver bry sig om eller prata om. Jag tror inte att det är så. Jag tror att det är oerhört viktigt att hela tiden jobba med denna fråga. Det är en fråga som måste belysas hela tiden. Ett första steg är att uppnå en numerisk jämlikhet, det vill säga att det finns nästan lika många män och kvinnor på olika poster i samhället. Det är ett första steg. Det steget har vi än inte tagit. Jag tror att vi på vissa håll har långt kvar, till exempel inom näringslivet. När vi väl har uppnått det stadiet håller jag med Yvonne An- dersson om att vi i framtiden måste jobba med det mer principiella jämställdhetsperspektivet. Vi måste få män och kvinnor att få samma möjligheter. Även om det finns lika många män och kvinnor är det inte säkert att riksdagen eller olika politiska strukturer alltid är så jämställda, även om det är en någorlunda jämställd könsfördelning mellan män och kvinnor. Vi måste jobba med de strukturer som finns. Jag tror också att vi måste jobba med att vi ska få ungefär lika många män och kvinnor aktiva både inom politiken som inom näringslivet. År 2002 uppgick andelen kvinnor i börsnoterade företag till 6,2 %. Sedan 1998 har andelen kvinnor ökat med lite mindre än en halv procent varje år fram till år 2002. Om den ökningen skulle fortsätta i sam- ma raska takt som nu skulle vi behöva vänta nästan hundra år för att uppnå en jämställdhet värd namnet. Det är ingenting som jag är beredd att göra. Det är en fråga som vi måste jobba med hela tiden. Det är oer- hört viktigt. Precis som talarna som har varit uppe före mig har sagt tror jag att jämställdhet även kommer att berika. Såsom den har berikat politiken och såsom den har berikat samhället kommer den också att berika när- ingslivet. Jag tror att olika delar i samhället, oavsett om det är i näringslivet eller på de politiska arenorna, kommer att ges ett ökat mervärde av olika erfarenhe- ter och speciella kompetenser. Det förslag som nu förhoppningsvis kommer att träda i kraft den 1 januari 2004 kommer att innebära att företag med mer än tio anställda kommer att få lämna uppgifter i sina årsrapporter om könsfördel- ningen. Det kommer att vara hur könsfördelningen är i företagets styrelse, verkställande direktör och annan personal i företagets ledning. Jag ser det som ett vik- tigt steg. Diskussionen vi har haft nu under det se- naste halvåret har lett till ökad jämställdhet - kanske inte så mycket, men åtminstone ett steg på vägen. Precis som i höstas när vi diskuterade redovisningen av sjukfrånvaron, där vi ville lyfta fram ett problem i ljuset för att på så sätt bearbeta det vidare, är det här samma sak. Vi lyfter upp en fråga för att vi ska skapa en mer accepterad diskussion i dagens samhälle. Rörande de motioner som har väckts med anled- ning av propositionen är jag glad att Folkpartiet i princip ställer sig bakom det förslag som propositio- nen erbjuder. Det som skiljer sig åt är förslag om små förändringar, beroende på var man vill lägga in re- geln. Jag ser det inte som ett jätteproblem, men jag är glad att vi i princip är överens om att det är en viktig fråga och att den måste synliggöras. Med anledning av det förslag som Moderaterna har lagt fram om den första delen tror jag inte att detta kommer att luckra upp redovisningssyftet. Jag tror inte att det merarbete som den här åtgärden kommer att innebära kommer att vara så betungande. I den årsrapport som Inger René visade för kammaren finns uppgifterna redan med. Jag tror att det kan vara likadant på andra ställen. Det är inte speciellt betung- ande. Däremot tycker jag att det är företagens skyldig- het att visa upp vilken könsfördelning de har. När jag ska investera mitt kapital vill jag veta om företaget har en framsynthet och vision av att driva ett företag på 2000-talet med en könsfördelning värd detta år- hundrade. Det här har inneburit att den debatt som har förts under våren faktiskt har givit resultat. Förra året, 2002, var andelen kvinnor 6,2 % medan den nu är 11,2 %. Det är ingen gigantisk ökning, men det är en ökning. Ökningen beror på att vi har börjat diskutera frågan. Det är viktigt. Vi måste lyfta upp frågan till diskussion. Jag vill också beröra motionen om utredning av frågan om könskvotering. Vi har sagt att vi avslår motionen, men vi ser att regeringen tittar vidare på frågan för att utreda en eventuell kvotering eller andra incitament som kan göra det möjligt för oss att få mer jämställda före- tagsledningar. Jag vill avsluta mitt anförande med att än en gång yrka bifall till lagutskottets förslag i betänkandet LU7 i dess helhet och avslag på reservationerna.
saknar porträttfoto
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 188 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Johan Löf- strand: Ser du inte en risk med att åtgärder som denna skymmer det som egentligen behöver göras? Jag radade i mitt anförande upp en mängd delar som från denna synpunkt vore viktiga att närmare analysera för att se vad man skulle kunna göra i ett djupare per- spektiv. Jag ser detta som kosmetika eller - som jag tidigare sade - ett kraftigt slag i luften. Jag skulle vilja be dig titta på den rapport jag här överlämnar. Du har säkert fått den tidigare. Jag har lagt in gula lappar för att du lättare ska kunna slå upp i den. Berätta sedan för mig vad mer du egentligen vill ha. Varför ska vi ge företagen ett sådant här ålig- gande när vem som helst som är läskunnig kan slå upp de allra flesta årsredovisningar av den här typen och på ett enkelt sätt se hur det ser ut. I den årsredovisning som jag visade upp råkar det finnas fotografier, vilket också fanns i den från riks- dagsstyrelsen. De finns i dag i många årsrapporter. Alla är dessutom underskrivna av styrelsen. Om man fortfarande är läskunnig kan man alltså se på namnen ifall där inte finns fotografier. Du påpekade att om du investerar vill du investera i företag som i det här avseendet, och förmodligen också i andra, är sådana att du kan acceptera sättet de styrs på. Det fina är att du har konsumentmakt, och jag har konsumentmakt. Vi kan alltså välja sådana företag som vi tycker har åsikter som stämmer med dem som vi själva har i det ena eller andra avseendet. Det är alldeles självklart att vi ska utnyttja den möjligheten såväl när det gäller miljöfrågor som när det gäller jämställdhetsfrågor och annat. Räcker inte det för dig? Kan du inte hålla med mig om att det behövs djupare och bättre analyser för att verkligen komma åt pudelns kärna?
saknar porträttfoto
Johan Löfstrand (S)
Anf. 189 Johan Löfstrand (S)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag inte tror att det här är ett slag i luften. Det mediedrev som varit under våren, och de oerhört stora rubriker som förekommit, har fått genomslag i form av en ökad andel kvinnor i bolagsstyrelser. Det är positivt, och jag anser därför inte att förslaget i sig är ett slag i luften. Det medför att frågan uppmärksammas, och mediernas makt att uppmärksamma problem i sam- hället är ett starkt verktyg och något som vi ska an- vända oss av. Beträffande den årsredovisning som jag fick av Inger René vill jag säga att för det företaget, Skandia, är detta inget problem. De kommer inte att behöva satsa några extraresurser. De har redan löst problemet och redovisar hur många män och kvinnor som finns. Om det inte är i tabellform kan de införa det. Jag ser alltså inget problem där. Jag håller med Inger René om att det är oerhört viktigt att vi går vidare. Precis som jag sade förut är det första steget att jobba för att uppnå en jämn köns- fördelning. Vi måste få ungefär lika många män och kvinnor i olika beslutande positioner. Sedan måste vi gå vidare och jobba för ett klimat där alla individer, oavsett kön eller bakgrund, har möjlighet att uttrycka sig på olika sätt eller ta vara på olika möjligheter både i livet och som företagsledare. Det håller jag helt med om.
saknar porträttfoto
Inger René (M)
Anf. 190 Inger René (M)
Herr talman! Det gällde också frågan om att sopa rent framför egen dörr. Jag kan inte låta bli att skryta lite grann och påpeka att vi moderater har tre ordfö- rande i utskott. Gissa hur många som är kvinnor? Två är kvinnor, vilket är mer än 50 %. När jag tittar på bilden från den kongress som jag tidigare talade om ser jag att inte så få av herrarna är socialdemokrater. Det är en ganska förfärlig bild. När jag blir inbjuden till någonting som vi alla blir inbjudna till, och jag ser att det i inbjudan är mer än 50 % män och alltså färre än 50 % kvinnor, har jag tagit för vana att ringa upp företaget i fråga och säga att jag inte tänker komma om de inte har en bättre könssammansättning på dem som ska tala. Det är mitt sätt att i vissa sammanhang säga att jag inte accepte- rar detta. Jag tycker att du Johan också borde känna att du på detta sätt har makt att förändra i stället för att göra dessa - jag höll på att säga - fånigheter. Jag tror inte de kommer att leda någonstans utan bara lägga ut en dimridå, att nu har man varit duktig och gjort dessa jämförelser. Vi behöver göra mycket mer, och myck- et mer inträngande saker, för att få förändringar till stånd.
saknar porträttfoto
Johan Löfstrand (S)
Anf. 191 Johan Löfstrand (S)
Herr talman! Jag håller med Inger René om det som vi diskuterade förut. Det är jätteviktigt att jobba vidare med jämställdheten på flera olika plan. Om man tittar på könsfördelningen i de olika riksdagsgrupperna, apropå att kasta sten i glashus, ser man om jag inte missminner mig helt att Moderaterna inte kommer på första plats - för att uttrycka det milt. Jag kan hålla med om att det behöver jobbas i många olika forum. Ett sådant kan vara det som vi just nu befinner oss i. Men om några partier lyckas ha förhållandevis jämställda riksdagsgrupper tror jag att det snarare beror på god framförhållning än på att just deras väljare valt annorlunda.
saknar porträttfoto
Inger René (M)
Anf. 192 Inger René (M)
Herr talman! Jag är olidligt nyfiken på vad som händer i Andrakammarsalen. Talmannen skulle ju ha en överraskning där, och vi får inte vara med efter- som vi debatterar så viktiga frågor som de patriarkala maktstrukturerna i vårt samhälle och i vår värld. Om förste vice talmannen vet vad det är för överraskning kanske han kan avslöja den för oss. Jag går så över till att debattera könskvotering och redovisning av könsfördelningen i företagsledningar. Jag vill först och främst yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och till förslaget i regeringens proposition. Det är en proposition som regeringen lagt fram i samarbete med Vänsterpartiet och Miljö- partiet. Det är alltså inte konstigt att Vänsterpartiet står bakom den. Det gäller ett krav som vi har haft länge. Detta är ett mycket tydligt verktyg för hur man ska komma till rätta med dessa problem, alltså att synliggöra de faktiska förhållandena. Det är därför den här lagstiftningen blir så ytterligt bra. Jag tror att jag har pratat om det här också i samband med ett att företagen skulle redovisa sjukfrånvaron. Det handlar om precis samma saker, nämligen att synliggöra de faktiska förhållandena. Flera talare på den borgerliga kanten har, herr talman, beklagat sig över förslaget. Om vi utgår från oss själva, om vi utgår från att vi som enskilda indi- vider är problemet i den patriarkala maktstrukturen, om vi pekar på alla män och säger att det är männens fel och så vidare så hamnar vi snett i debatten. Detta är en strukturfråga och alltså kan man inte göra den till en enskildhet. Frågan om jämställdhet och jämlik- het, liksom frågan om feminism, får aldrig bli en enskildhet utan det handlar om strukturer. Både män och kvinnor hjälper i dag till att upprätthålla den här strukturen i vårt samhälle. Man behöver alltså inte vara man för att upprätt- hålla strukturen som vi har tvingats leva i under årtu- senden utan detta är någonting vi står inför. Inger René gjorde något väldigt bra. Hon pekade på att vi till och med i riksdagen har patriarkala maktstrukturer som utestänger kvinnor. Hon visade på ett mycket bra exempel med Riksdagsstyrelsen. Lagstiftningen går inte in och behandlar Riks- dagsstyrelsen. Jag kommer att ta upp det i mitt parti. Vänsterpartiet har bara en plats i Riksdagsstyrelsen. För oss har det blivit en man som representerar Vänsterpartiet. Det kan jag så klart beklaga. Men det är värre för de partier som har flera personer där men som inte har en jämn fördelning. Så till frågan om kvoteringen, som har varit uppe. Vi kan ändå inte låta bli att komma fram till att det finns skilda meningar i den här frågan. När man läser reservation nr 3 är första stycket så oerhört bra. Det kan jag och Vänsterpartiet också ställa upp på. Ni träffar verkligen pudelns kärna, för att använda Inger Renés uttryck. Det är precis vad det handlar om. Det utskottet har ställt sig bakom, för en gångs skull, efter att Vänsterpartiet år efter år har krävt det, är att vi äntligen tar ställning för att vi tycker att frå- gan ska utredas. Utskottet går inte riktigt lika långt som Vänsterpartiet har krävt under flera år, nämligen att vi ska direkt införa en lagstiftning för att minst 40 % av bolagsledningarna ska bli kvoterade. Varför ställer Vänsterpartiet ett sådant krav? Var- för vill Vänsterpartiet över huvud taget att frågan ska utredas och att man ska göra någonting åt det? Det är på grundval av bland annat det som Johan Löfstrand så väldigt tydligt tog upp här innan. Skulle vi vänta så skulle det ta över hundra år innan vi skulle komma till en punkt som vi skulle kunna kalla för jämställd. Återigen håller jag med i den kritik som Inger René även riktade till Kommunförbundet. Men det går inte att lyfta upp Skandias årsredovisning och ta det som ett exempel. Skandia är ett av de företag som verkligen slipper att göra någonting över huvud taget. Det har redan gjort detta. För det blir det ingen be- lastning. Jag förstår inte när man lyfter upp ett företag som redan gör detta. Precis som har nämnts innan är det många företag som redan redovisar detta. Alltså blir det inte en belastning just för dem. Det kan bli en belastning för de företag som i dag inte redovisar statistiken för sina företagsledningar i sina årsredo- visningar. Det är precis det som vi vill att lagstiftningen ska ta itu med. Vi vill ha redovisningen för att synliggöra problemet så att vi vet hur det ser ut. Vi vet i och för sig att det är 6,2 % kvinnor i bolagsstyrelserna. Men även de som verkar ska kunna se det på ett tydligare sätt. Det är också då vi kan se förändringar. Sedan välkomnar jag att Inger René i dag har bli- vit nästan någon konsumentombudsman och har sla- gits hårt för att man ska bojkotta de företag som inte har kvinnorepresentation i sina bolagsledningar. Det uppskattar jag. Det tycker jag är civilkurage. Jag håller med henne om att man ska gå ut med den upp- maningen. Det vi har att ta ställning till i dag är enbart nyck- larna, delmålen, för att synliggöra så att alla och inte bara vi här i kammaren vet att det är 6,2 % kvinnor och att det bara har ökat med 0,5 % från året dess- förinnan. Även de ute på golvet och de i de mindre och medelstora företagen ska också bli varse och medvetna om det. Det är de som sitter i styrelserna och de som sitter och väljer styrelserna. Herr talman! Jag kommer inte att i sak gå in på och redogöra för frågan om kvotering. Det är inte den vi har att ta ställning till i dag. Utskottet uppmanar regeringen att tillsätta den utredning som s, v och mp har kommit överens om ska tillsättas. Därför har jag ingen anledning att i dag bemöta kvoteringens vara eller inte. Med detta vill jag ytterligare en gång yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och regeringens position och avslag på alla de reservationer som finns i betänkandet.
saknar porträttfoto
Johan Löfstrand (S)
Anf. 193 Johan Löfstrand (S)
Herr talman! Riksdagen ska ta ett litet steg till i arbetet för jämställdhet mellan män och kvinnor. Vi gör det nu genom att införa krav på redovisning av könsfördelning i företagsledningar. Det är ingen enig riksdag, men Centerpartiet delar utskottsmajoritetens förslag. Det behövs en lag för att redovisa och medvetan- degöra mansdominansen inom näringslivet. Lagen är ett led i arbetet för att påvisa avsaknaden av kvinnor inom olika ledande befattningsgrupper. Vi behöver redovisningen för att bredda rekryteringsunderlaget för att öka kvinnorepresentationen. I en rapport från Nutek för några år sedan fick vi svart på vitt att i företag med en högre andel kvinnor var lönsamheten bättre än i företag utan kvinnor. Det visar vad många redan känt till. Det är bra när olika tankar och erfarenheter möts. Det har även kartlagts att kvinnors företagskultur skiljer sig från mäns. Det råder olikheter mellan könen när det gäller hur före- tag sköts. Men det är inte detsamma som att det ena könet skulle vara sämre än det andra. Att föra samma båda könens erfarenheter och kompetens i företag känns i dag än mer angeläget efter alla misstag som gjorts bland näringslivets toppar. Vi får heller inte förtiga att styrelsesammansättningarna är ett resultat av da- gens informella rekryteringsförfaranden. Vi vet att det inte alltid sker rekrytering enbart på grund av kompetens. Män väljer män därför att de känner en trygghet med varandra. Det har också sagts att det är slöseri med intellektuellt kapital att bara rekrytera från den ena halvan av befolkningen till ledande positioner. Jag instämmer med tidigare talare som här har påpekat att problemet är en strukturfråga. Jag delar utskottets åsikt att fördelningen mellan män och kvinnor i företagens ledning har betydelse för företagens utveckling och framtidsutsikter. Jag tror att det är många med mig som vill ha en styrelse där kvinnorna i högre grad finns med. Särskilt ange- läget känns det för mig att det finns kvinnor med som förvaltar mina pensionspengar. I reservation 4 påpekas det att den dolda inkvote- ringen av män till olika styrelser inte avhjälps genom en öppen inkvotering av kvinnor. Det är uppenbart att vi är överens om problemet partierna emellan. Där- emot är det svårare att vara fullständigt eniga om hur vi ska åtgärda det. Det har tidigare här talats om den kvinnliga repre- sentationen inom de politiska partierna och att ha en god framförhållning. Oftast missar man att Center- partiet har en mycket god kvinnlig representation. Vi hade det också förra mandatperioden, och vi har det nu. Vi har en 50-procentig representation, 11 kvinnor och 11 män. Det är också mycket beroende på ett starkt kvinnoförbund som under många år har jobbat för att kvinnorna ska finnas med inom de beslutande organen. Att lägga grunden för en jämn fördelning av makt och inflytande är viktigt och borde vara mycket viktigt för alla Jag ska kort beröra den motion som finns om könskvotering om minst 40 % av vardera könet i vissa styrelser. Utskottet säger att man är positiv till en utredning, men avfärdar motionsförslaget. Med anledning av utskottets hantering har vi ett särskilt yttrande. Vi stöder inte förslaget om könskvotering, men vi säger ja till en ökad kunskap om konsekven- serna av kvotering. Det finns förslag om en skyldighet att redovisa antalet kvinnor och män i årsredovisningarna. Det är en viktig upplysning till allmänheten. Vi ska inte heller glömma att det också är ett led i opinionsarbe- tet för fler kompetenta kvinnor på ledande poster. Jag yrkar bifall till lagutskottets förslag i betän- kandet.
saknar porträttfoto
Tasso Stafilidis (V)
Anf. 194 Tasso Stafilidis (V)
Herr talman! Jag satt lite försjunken i tankar, och jag kom på att vi behöver nog kvotering till männens fördel i vårt parti. Vi har 58 % kvinnliga ledamöter i vår riksdagsgrupp, kom jag fram till. Men det är ju bara positivt! Arbetet för ökad jämställdhet ska enligt Miljöpar- tiet stå högt på den politiska dagordningen. Jäm- ställdhet kan man inte få för mycket av - tvärtom! Vi har i Sverige jobbat hårt för att män och kvin- nor ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyl- digheter att utvecklas och verka i livet. För att jobba vidare med denna inriktning krävs enligt oss från Miljöpartiet att makt och inflytande fördelas jämnt mellan kvinnor och män. I många fall har detta gått bra, men i andra fall har det gått betydligt trögare. Ett exempel är just det som vi diskuterar i dag, nämligen könsfördelning i företagsledningar. I landets före- tagsledningar dominerar alltjämt männen, och det med besked. Propositionen från regeringen är en så kallad sam- arbetsproposition från Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet och ett resultat av det 121- punktsprogram som våra partier kom överens om i höstas. Vi sade då att vi skulle överväga möjligheten att införa krav på redovisning av könsfördelning i företags årsredovisningar. Nu har vi övervägt saken, och resultatet har vi i dag i riksdagens kammare. Även om vi under våren har sett fler kvinnor no- mineras och inväljas i företagsstyrelser så finns det mycket kvar att önska. Det är långt kvar till en full jämställdhet i företagens styrelser. Än längre har vi kvar innan vi får det inom företagsledningarna. Herr talman! I debatten förs det ofta fram att ut- vecklingen kommer att gå av sig själv i riktning mot jämställda företagsledningar. Ja, det gör den kanske. Men utvecklingen hittills har ju gått i snigelfart. Vi kan inte vänta! Vi börjar bli otåliga. Vi politiker måste skapa opinion och skapa möjligheter. Vi måste visa att vi inte är nöjda med hur det ser ut i dag. Nej, jag tror inte att denna lagstiftning i ett slag löser alla problem med en bristande jämställdhet. Men den är ett steg i rätt riktning, även om det åter- står många steg för att nå målet. Jag är dock fullt övertygad om att det kommer att ha effekt att företag med fler än tio anställda måste redovisa könsfördel- ningen i sina företagsledningar i årsredovisningen. Då får vi på papperet hur det står till i företagen. I större företag kan då aktieägare som har förstått värdet av att ha både kvinnor och män i ledningen för det före- tag man har aktier i aktivt agera utifrån detta. Det blir en viktig värdemätare inte bara på företagen, utan minst lika mycket på aktieägarna. Med detta vänder jag mig direkt till alla de institutionella ägarna, ex- empelvis de som hanterar de fonder där våra pen- sionspengar finns. Det är dags att de tar ett ansvar och agerar för ökad jämställdhet. Jag har läst reservationerna med stort intresse. Jag vill kommentera reservation 1 från Moderaterna på en punkt, nämligen där det står att syftet med en årsre- dovisning även fortsättningsvis bör vara att tillhanda- hålla information om ett företags ekonomiska ställ- ning till dem som har olika intressen i företagen. Men det finns mer än ekonomiska intressen i ett företag. Det finns människor, och det är inte helt ointressant om det är kvinnor eller män som är de här männi- skorna. Det är klart att jag som aktieägare kan vara intresserad av att veta hur det står till även med den saken. När man läser reservation nr 3 så skulle man näs- tan vilja yrka bifall till första stycket. Där tas precis det upp som många av oss har pratat om i dag. Man kan ju inte yrka bifall till en del av en reservation, men i vissa fall skulle man faktiskt önska det. Det är väldigt bra uttryckt, men Moderaterna fick ju hjälp av två andra partier och det var tydligen bra i det här fallet. Slutligen yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
saknar porträttfoto
Viviann Gerdin (C)
Anf. 195 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! I denna varma kamratliga anda ska vi försöka avverka det här ärendet. Vi ska nu behandla regeringens proposition rörande de nya förmånsrättsreglerna samt de motioner som väckts med anledning av propositionen. Förmånsrättslagen behandlar ju den ordning i vil- ken en borgenär får utdelning när ett företag har för- satts i konkurs. I propositionen föreslår regeringen en reform av förmånsrättslagen och en ny lag om före- tagsinteckning. Syftet med reformen är att underlätta för företag att genomföra en företagsrekonstruktion i stället för att gå i konkurs. Samtidigt förbättras lönta- garnas skydd i konkurser. Regeringen föreslår också att statens förmånsrätt för skatter och avgifter ska avskaffas. Regeringen anser att för att man ska uppnå syftet med reformen ska det så kallade företagshypoteket, som i stort sett gäller all lös egendom som finns i ett företag utom kontanter och bankmedel, förändras till en företagsinteckning som ska gälla 50 % av egen- domen. Vid behandlingen i utskottet har majoriteten justerat beloppet till 55 %. Fru talman! För att en nation ska bli en fram- gångsrik företagarnation krävs enkla och klara regler för att starta och driva företag. Inte minst behöver vi generösa skatteregler för företagen. Företagen måste ha goda förutsättningar att finansiera sin verksamhet. En annan förutsättning för ett gott företagsklimat är att vi har enkla och klara regler när företag kom- mer i kris. Företagen är också i sin egenskap leve- rantörer beroende av att det finns enkla regler när deras kunder hamnar på obestånd. I en obeståndssitu- ation är det viktigt att de regler som reglerar förhål- landena mellan olika borgenärer upplevs som någor- lunda rättvisa. Det är viktigt att vi har en modern obeståndslagstiftning som inte i onödan driver företag som på sikt är livskraftiga i konkurs. Det bör alltså finnas rimliga regler för hur tillfälliga obeståndssitu- ationer ska redas ut. Inom obeståndslagstiftningen är förmånsrättslag- stiftningen central. Vi moderater ställer oss bakom det mesta i regeringens proposition. Vi tillstyrker således att förmånsrätten för skatter och avgifter avskaffas. Vi anser att det är rätt naturligt att staten som borgenär, med sina betydande indrivningsresur- ser och möjligheter till riskspridning på hela befolk- ningen, inte behöver denna form av förmån. Vi ställer oss också bakom den föreslagna föränd- ringen när det gäller de anställdas rätt till lönegaran- tin. Vi delar också majoritetens uppfattning att före- tagshypoteket med särskild förmånsrätt ska omvand- las till en företagsinteckning med allmän förmånsrätt, men vi kan inte ställa oss bakom att denna företags- inteckning ska gälla 55 % av bolagets egendom. Vi anser att det kan bli aktuellt med en reducering av underlaget för företagsinteckningen för att uppnå lagstiftningens långsiktiga mål så att antalet konkur- ser kan reduceras till förmån för företagsrekonstruk- tioner, men vi är inte beredda att i dag tillstyrka en sådan reform på det underlag som presenteras i pro- positionen. Ett väl fungerande näringsliv behöver tillgång till kapital för sin verksamhet. För små och medelstora företag är finansiering via bank den vanligaste for- men för att få tillgång till kapital. För att låna ut pengar kräver bankerna säkerhet, och företagshypote- ket är den mest förekommande säkerhetsformen, framför allt för de mindre företagen. Vi är mycket oroade att den här reduceringen av underlaget för företagsinteckningen på ett avgörande sätt ska försvå- ra för små och medelstora företag att få lånefinansie- ring, särskilt i sådana områden av vårt land där andra former av säkerheter inte finns att tillgå. I landets glesare befolkade områden har företag redan i dag svårigheter att finansiera sin verksamhet. De analyser som gjorts i utredningen och i propo- sitionen har tagit sikte på lite större företag, den typ av företag som normalt sett blir föremål för företags- rekonstruktioner. Innan man gör en så här stor för- ändring i företagens möjligheter att låna pengar bör man vara helt säker på att reformen inte skadar före- tagsamheten, och det är inte vi i det här fallet. Därför säger vi i dag nej till förändringarna av underlaget för företagsinteckningen. I propositionen och debatten har hävdats att ge- nom borttagande av statens förmånsrätt för skatter och avgifter kommer oprioriterade borgenärer att få utdelning i konkurser i ökad utsträckning. Det anser jag vara en sanning med modifikation. Vad som hän- der är att staten i stället för utdelning för skatter och avgifter får utdelning genom löneförmånsrätten. I praktiken är jag mycket tveksam om de oprioriterade borgenärerna verkligen kommer att uppleva någon förändring. Vi har därför, tillsammans med Folkpartiet, före- slagit att man ska utreda om man kan frikoppla hela lönegarantisystemet från löneförmånsrätten. Efter den reform som vi nu diskuterar kommer i praktiken in- nehavarna av företagsinteckningar, vanligtvis en bank, och staten att dela på utdelningen. Efter ett avskaffande av löneförmånsrätten skulle banken och de oprioriterade borgenärerna få dela på utdelningen i de konkurser som ger utdelning. Små och medelstora företag skulle då i egenskap av borgenärer komma i ett bättre läge. Det skulle då bli lättare att motivera en reduktion av underlaget för företagsinteckningar. Fru talman! Vid val mellan företagsrekonstruktion och konkurs väljer man i dag ofta konkurs för att garantera de anställdas löner. För att uppnå syftet med reformen anser vi att regeringen omgående bör utreda frågan om möjlighet till lönegaranti vid före- tagsrekonstruktion. Först när denna möjlighet öppnats kommer vi att se full effekt av reformen. Fru talman! Vi bör alla vara medvetna om att en konkurs nästan alltid innebär betydande kapitalförstö- ring. Syftet att minska antalet konkurser till förmån för företagsrekonstruktioner är därför gott. Det får dock inte ske på bekostnad av alla de företag som aldrig kommer i närheten av en konkurs utan bara drabbas av de negativa följderna med sämre möjlig- heter att få lån. Slutligen yrkar jag bifall till reservation nr 1 under punkt 1.
saknar porträttfoto
Ulf Holm (Mp)
Anf. 196 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! I en marknadsekonomi som vi har i Sverige är det, som Bertil Kjellberg mycket riktigt påpekade, nödvändigt med mycket stabila och enkla regler, och de reglerna måste finnas inte minst i situ- ationer när företag inte kan betala sina skulder. Om vi har sådana bra och enkla regler fungerar handeln mellan företag, kreditväsende med mera. Den nu gällande obeståndslagstiftningen i Sverige är mycket föråldrad och behöver moderniseras. Det förslag till ändrade förmånsrättsregler som vi nu har på vårt bord ser jag som de första stegen mot en mo- dernisering av hela obeståndsrätten. Vi vet att reger- ingen har aviserat en utredning om detta, och det ser vi fram emot med mycket stor glädje och stort intres- se. Förhoppningsvis kan man arbeta ihop konkursin- stitutet med företagsrekonstruktionerna. Bland de frågor som vi har uppe på bordet i dag är den helt dominerade frågan den om hur man ska hantera företagsinteckningen i fortsättningen. I för- slaget tar man bort förmånsrätten för hyror och arren- de och gör om det till en allmän förmånsrätt, vilket innebär att företagsinteckningarna får ett större värde än vad dagens företagshypotek har. Vi har haft en livlig debatt i massmedierna. Vi har fått många mejl. Vi har också haft många debatter mellan en del partirepresentanter i de här frågorna. Egentligen skulle man kunna tänka sig att det var fullt på åhörarläktaren en sådan här kväll i ett så pass viktigt ärende, men så är det ju inte. Förmånsrättskommittén, som har ett betänkande som ligger till grund för lagändringarna, har tittat på frågan om en halvering av företagsinteckningens värde innebär kreditrisker för i synnerhet småföretag. Regeringen har också tittat på det, och vi har sedan fått ett särskilt utlåtande från näringsutskottet. Jag tycker personligen att det är en mycket svår målkonflikt här, mellan frågan om att fördela risker- na, till exempel tvinga banken att vara med och bidra till en rekonstruktion, och frågan om det blir besvär- ligheter med att få krediter i fortsättningen. Det är inte alls någon enkel fråga. Vi har slutligen stannat för att med det beslutsun- derlag som vi nu har ser vi inte att vi kan gå med på någon sådan reducering av företagsinteckningens värde som föreslagits, först 50 % och sedan 55 %. Men vi är öppna för att diskutera det i framtiden, för vi ser värdet av att man tvingar en bank att vara med i ett rekonstruktionsförfarande. Det skulle alltså gynna rekonstruktionsförfarandet på bekostnad av konkur- serna. När det gäller andra delar av den här propositio- nen är vi naturligtvis oerhört tillfredsställda över att statens förmånsrätt för skatter och avgifter slopas. Det känns också mycket tillfredsställande att vi nu i enighet kan göra ett tillkännagivande till regeringen om att slopa det så kallade återvinningsförbudet be- träffande skatter och avgifter. När det gäller lönegarantin är det hög tid att man ökar det belopp som en anställd kan få ut i samband med en konkurs från nuvarande 100 000 kr till nå- gonstans drygt 150 000 kr per anställd. Det är också tillfredsställande att det införs regler om att konkursboet ska svara för regler när man fort- sätter att upprätthålla verksamheten så att man får en konkurrensneutral situation. Vi ser det bekymmersamt med lönegarantin såtill- vida att den fortfarande är kopplad till löneförmåns- rätten. På det viset kommer, som Bertil Kjellberg också nämnde, statens regressrätt för utbetalade löne- garantimedel att träda in och få ta en mycket stor andel av den utdelning som frigörs när man förändrar företagsinteckningens värde. Nu har beträffande lö- negarantin och dess utformning också aviserats att detta ska utredas, och det känner vi också mycket stor tillfredsställelse över. Vi har tillsammans med Moderaterna bedömt att frågan om lönegarantin och löneförmånsrätten bör poängteras särskilt med ett tillkännagivande, och det är därför som vi har skrivit reservationer i den delen. Jag står givetvis bakom alla våra reservationer i det här ärendet, men för tids vinnande begränsar jag mig till att yrka bifall till reservation 4 om lönegaran- tisystemets utformning.

Beslut, Genomförd

Betänkandet beslutades i kammaren 5 juni 2003.Förslagspunkter: 4, Acklamationer: 1, Voteringar: 3.

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Avslag på propositionen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:L13.
    • Reservation 1 (m)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1270017
    m14905
    fp39009
    kd28005
    v25005
    c19003
    mp14003
    Totalt25349047
    Ledamöternas röster
  2. Redovisning av könsfördelningen i företagsledningar

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller proposition 2002/03:56 och avslår motionerna 2002/03:L14, 2002/03:L334 och 2002/03:A241 yrkande 12.
    • Reservation 2 (fp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (fp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1270017
    m41446
    fp03909
    kd28005
    v25005
    c19003
    mp14003
    Totalt25443448
    Ledamöternas röster
  3. Jämställdhetsarbete

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L255 och 2002/03:L332.
  4. Könskvotering

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:L236.
    • Reservation 3 (m, fp, kd)
    Omröstning i motivfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (m, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1270017
    m14905
    fp03909
    kd02805
    v25005
    c19003
    mp14003
    Totalt186116047
    Ledamöternas röster

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.