Redovisning av AP-fondernas verksamhet 2001–2005 (skr. 2005/06:210)
Betänkande 2006/07:FiU6
- 1, Förslag
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 29 november 2006
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
AP-fondernas verksamhet 2001-2005 (FiU6)
Regeringen har redovisat AP-fondernas verksamhet under 2005. Redovisningen innehåller bland annat en sammanställning av fondernas resultat och årsredovisningar. Dessutom ingår en utvärdering av fondernas förvaltning sedan 2001, uppdelad på styrelsernas strategiska beslut och den operativa kapitalförvaltningen. Riksdagen avslutade ärendet utan att göra något mer.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingar. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag till beslut
Ärendets gång
Förslag
Motioner: 2
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2006-11-07
Justering: 2006-11-09
Trycklov till Gotab och webb: 2006-11-14
Trycklov: 2006-11-14
Justering: 2006-11-09
Trycklov till Gotab och webb: 2006-11-14
Trycklov: 2006-11-14
Reservationer: 2
Betänkande 2006/07:FiU6
Betänkande 2006/07:FiU6
Alla beredningar i utskottet
2006-10-19, 2006-11-07
AP-fondernas verksamhet 2001-2005 (FiU6)
Regeringen har redovisat AP-fondernas verksamhet under 2005. Redovisningen innehåller bland annat en sammanställning av fondernas resultat och årsredovisningar. Dessutom ingår en utvärdering av fondernas förvaltning sedan 2001, uppdelad på styrelsernas strategiska beslut och den operativa kapitalförvaltningen. Finansutskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet utan att göra något mer.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2006-11-22
Debatt om förslag 2006/07:FiU6
Webb-tv: Redovisning av AP-fondernas verksamhet 2001–2005 (skr. 2005/06:210)
Dokument från debatten
- 2006-11-22Protokoll 2006/07:25
Protokoll från debatten
Anf. 19 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Den här förmiddagen fortsätter att handla om stora och långsiktiga frågor. Nu handlar det om pensionssystemet. Och det har fallit på min lott att introducera detta ärende, finansutskottets betänkande 6. Det handlar om något som berör de flesta svenskar, nämligen framtidens pensioner.
AP-fonderna ingår i ålderspensionssystemet. Kapitalet i Första-Fjärde AP-fonden samt Sjätte AP-fonden är en del av pensionssystemets tillgångar och utgör en sorts buffert i pensionssystemet. Tanken är att fondernas kapital ska användas till att jämna ut tillfälliga skillnader som kan uppstå mellan inbetalningar och utbetalningar av pensioner. Sådana skillnader kan uppstå om antalet förvärvsarbetande minskar kraftigt samtidigt som antalet pensionärer ökar. Men de kan också uppstå när vi har en befolkningstillväxt, ekonomisk tillväxt och löneökningstakt som påverkar de framtida pensionerna.
Sedan det nya pensionssystemet infördes har avgifterna överstigit utbetalningarna, vilket innebär att dessa buffertfonder inte har behövt bidra till finansieringen av pensionsutbetalningarna. Beräkningar tyder dock på att befolkningsutvecklingen framöver kan bli sådan att vi omkring år 2010 kan få en annan situation och att utgifterna då överstiger avgifterna och att man får använda de buffertar som har byggts upp.
Regeringen utvärderar varje år AP-fondernas verksamheter och hur de förvaltar sina medel. Och finansutskottet granskar denna utvärdering i detta betänkande.
Uppdraget till fonderna är att de ska se till att de pengar som de har används på bästa möjliga sätt och ger bästa möjliga långsiktiga avkastning.
AP-fonderna gav under 2005 ett sammanlagt resultat på 113 miljarder kronor. Skillnaden mellan pensionsavgifterna och pensionsutbetalningarna gav under året ett överskott på 10,5 miljarder kronor. Kostnaden för administrationen uppgick till 1,2 miljarder kronor. Sammantaget innebär detta att AP-fondernas samlade kapital ökade med 123 miljarder kronor. Det gör att man nu har 769 miljarder kronor i sin förmögenhet.
Under de senaste fem åren har fondernas avkastning legat på i genomsnitt över 4 %. Och om man räknar bara den reala avkastningen så ligger den på omkring 2,8 % under dessa fem år. Och det är första gången sedan pensionsreformen sattes i sjön som den långsiktiga reala avkastningen är positiv. De stora förluster som fonderna gjorde i samband med börsfallet 2001-2002 har därmed hämtats igen.
Avslutningsvis är det viktigt att notera att finansutskottet är enigt i sin syn på hur AP-fonderna har förvaltat sina medel. Och det är ett enigt utskott som lägger regeringens utvärdering av AP-fonderna till handlingarna.
Det har inte väckts någon motion med anledning av skrivelsen. Däremot behandlar utskottet i detta betänkande två motioner från den allmänna motionstiden, en från Miljöpartiet och en från Vänsterpartiet. Utskottets majoritet avstyrker båda dessa motioner, vilket har lett till att minoriteten har reserverat sig. Jag skulle gissa att debatten framöver kommer att handla om just dessa reservationer.
Anf. 20 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Vi har nyss tagit del av en redovisning av AP-fondernas verksamhet och kan, glädjande nog, konstatera att den långsiktiga reala avkastningen har varit positiv och att förlusterna har återtagits.
Vad vi dessutom kan läsa är att den operativa förvaltningen så att säga av summan av insatserna inte har bidragit till en ökad avkastning, vilket i sig kan tyckas märkligt. Det säger också en hel del om hur marknaden är beskaffad och borde faktiskt leda till viss eftertanke kring hur vi använder våra gemensamma pengar. Där ska ju de blivande pensionärerna spekulera bort en del av sina avgifter.
Vi kan också konstatera att två tredjedelar av aktierna i fonderna är utländska, ungefär 319 miljarder. Det betyder att våra pengar som vi har avstått från för att säkra pensionerna framöver är med och undergräver en del av våra möjligheter till ökad sysselsättning här hemma - en ordning som tyvärr verkar gillas av de fem partierna bakom pensionsöverenskommelsen.
En annan ordning som verkar gillas av de här fem partierna är den med det odemokratiska att riksdagen faktiskt inte fattar beslut i de här frågorna, som ju berör landets pensionärer - även kommande pensionärer - och är en stor del av samhällsekonomin men som sköts av en liten krets utan insyn. I denna grupp kan de alltså själva sitta och avgöra om pengar ska överföras från AP-fonderna till statens budget, vilket också på sikt självklart riskerar att göra att den så kallade bromsen slår till. I så fall blir det en sänkning av pensionerna.
Vi i Vänsterpartiet är ganska oroliga över pensionssystemets hållbarhet och vill därför, i enlighet med vår motion, att riksdagen fattar beslut om att inga ytterligare överföringar får ske från AP-fonderna till statsbudgeten.
Det kan då kanske också vara läge att påminna riksdagen om det gamla beslutet om att inga ytterligare överföringar ska ske. Om varaktiga överskott sker efter den 1 januari ska det tillfalla de försäkrade.
En annan fråga som jag skulle vilja ställa är den om hur länge Genomförandegruppen anser att genomförandeprocessen när det gäller det nya pensionssystemet ska hålla på. Är det till år 2018 då det äldre pensionssystemet är helt utfasat, eller är det till år 2030 då vi inte längre har kvar tjänstepensionerna?
Jag undrar också hur länge de fem partierna anser att en liten krets ska sitta och fatta beslut i för medborgarna så avgörande frågor utan att riksdagen ska kunna vara delaktig.
Våra pensionspengar ska inte heller enbart garantera vår pension, utan de ska också kunna garantera arbete fram till pensionen. Det är i ett vänsterperspektiv både rimligt och logiskt. Det viktigaste för framtidens pensionärer är full sysselsättning i dag. Det är också det viktigaste för vår gemensamma välfärd.
I redogörelsen om AP-fonderna kan man också läsa att det är dagens förvärvsaktiva som betalar dagens pensioner och att det kan kallas för ett generationskontrakt. Det är därför som Vänsterpartiet anser att en del av det här pensionskapitalet ska användas till att stödja en politik för full sysselsättning. Det skulle underlätta för en politik som var sådan att hela Sverige skulle kunna leva.
I dag används våra pengar i stället till att uppnå maximal avkastning på insatt kapital - detta oavsett konsekvenser. Det kan ju innebära att just den aktiesats som gjorde att jag eller någon pensionär framöver får en lite bättre pension faktiskt är en del i att undergräva min egen sysselsättning, det vill säga att den aktie som jag har köpt utomlands för mina pensionspengar gäller ett företag som i sin tur köper upp det bolag där jag är aktiv och jobbar och som läggs ned.
Ofta talas det från både höger och vänster om behovet av kapital till att starta och utveckla företag, framför allt i olika glesbygdsområden. Med regionala och lokala fonder, till exempel de så kallade Kanadafonderna, skulle vi kunna både rädda jobb och skapa nya jobb. Vi skulle kunna rädda företag och kunna skapa nya företag och därmed också bidra till regional utveckling men framför allt till vår välfärd och framtida pensioner.
Kanadafondernas mål - det är rätt känt runtom i världen - är enligt lagstiftningen att investera i regionala företag och ge dem stöd för att skapa, upprätthålla och bevara jobb, främja den ekonomiska utbildningen av arbetare och hjälpa dem att öka sitt inflytande över regionens ekonomiska utveckling, stimulera regionens ekonomi genom att göra strategiska investeringar som är till nytta för arbetare och näringsliv samt främja utvecklingen av näringslivet regionalt genom att erbjuda arbetare att bidra genom att köpa andelar i fonden.
Det vore väl rimligt att tycka att riksdagen borde ta till vara de verktyg som finns för att höja sysselsättningen. Därför tycker vi att Kanadafonderna är en rimlig och bra modell. Men det finns också andra exempel, bland annat i USA.
Vi kan också konstatera att där Kanadafonderna har gått in har man lockat till sig privata investerare. Man kan säga att en Kanadadollar har gett tre nya privata investerardollar. Det säger en hel del om de möjligheter och resurser som finns i en sådan fond.
Man kan undra varför vi ska avsätta drygt 60 %, två tredjedelar, av våra pensionsmedel i aktier utomlands men inte kunna genomföra försök här hemma med Kanadafonder eller regionala eller lokala fonder.
Vänsterpartiet har under den allmänna motionstiden lämnat in en motion med det kravet. Därför stöder vi även Miljöpartiets motion som behandlats av utskottet.
Härmed yrkar jag bifall till både reservation 1 och reservation 2.
Anf. 21 Hans Hoff (S)
Herr talman! I skrivelsen redovisar regeringen AP-fondernas verksamhet åren 2001-2005. Redovisningen visar att fondernas sammantagna kapital i slutet av år 2005 uppgick till nästan 770 miljarder kronor. Detta är drygt 200 miljarder kronor mer än vid ingången av år 2001.
AP-fondernas samlade kapital ökade med 123 miljarder kronor från år 2004 till år 2005. Fondernas stora förluster i samband med börsfallet åren 2001 och 2002 har återtagits.
Finansutskottet noterar att regeringens utvärdering visar på den stora betydelse som fondstyrelsernas strategiska val mellan olika tillgångar har haft för fondernas långsiktiga resultat. Styrelsernas placeringsstrategier förklarar större delen av fondernas avkastning under perioden 2001-2005, medan den operativa förvaltningen har haft ganska liten betydelse för fondernas resultat.
När utskottet år 2004 behandlade regeringens skrivelse om AP-fondernas verksamhet ansåg utskottet att regeringen även borde utvärdera fondernas riktlinjer för miljö och etik. Finansutskottet konstaterar nu att regeringen anger att den förbereder en offentlig utredning om fondernas riktlinjer i dessa frågor.
I betänkandet finns det två reservationer. I Vänsterpartiets reservation yrkas att inga ytterligare medel bör överföras från AP-fonderna till statsbudgeten.
Utskottet konstaterar att pensionsreformen innebar att statsbudgeten försvagades genom att staten tog över ansvaret från AP-fonderna för finansiering av förtidspensioner och efterlevandepensioner. För att kompensera detta har 250 miljarder kronor överförts till staten.
De överföringar som är gjorda kompenserar inte staten fullt ut. Samtidigt kommer det under överskådlig tid att saknas förutsättningar för att göra ytterligare överföringar av medel från AP-fonderna till staten.
Frågan om ytterligare överföringar ska hanteras i samband med att riksdagen behandlar frågan om hur framtida överskott i pensionssystemet ska behandlas.
Enligt Regeringskansliet är frågan under beredning, och någon proposition till riksdagen om dessa frågor är för närvarande inte aktuell.
I Miljöpartiets och Vänsterpartiets reservation yrkas att pensionsmedel överförs till regionala utvecklingsfonder. Som argument för detta förs det fram att det är brist på riskvilligt kapital för en blomstrande regional och lokal ekonomisk utveckling.
Utskottet anser det vara av vikt att det förs en konstruktiv debatt om riskkapitalförsörjningen men avvisar bestämt att AP-fondsmedel används till näringspolitiska ändamål. Medlen i AP-fonderna ska förvaltas till största möjliga nytta för pensionärerna.
Herr talman! Mot bakgrund av det anförda yrkar vi bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
Anf. 22 Ulla Andersson (V)
Herr talman! För en vänsterpartist är det väldigt märkligt att höra att en socialdemokrat inte anser att vi ska använda en del av våra pensionsmedel till att få fram flera jobb, för att öka arbetarnas delaktighet och inflytande i den ekonomiska utvecklingen. Det skulle vara lite intressant att höra dig utveckla det. Vad är det som är själva grundproblematiken? Sjätte AP-fonden är den fond som satsar med riskkapital på regional utveckling och är också den enda fond som har uppnått sina mål. Därför blir det ännu mer underligt.
Både den gamla och den nya regeringen har ju sagt att det stora problemet med att skapa företag över hela landet är bristen på riskkapital. Här har vi en möjlighet att tillsammans, arbetare och näringsliv, skapa flera jobb. Kanadamodellen har visat sig vara väldigt lyckosam. I Quebec har man lyckats vända en väldigt negativ trend. Det är den region som har klivit fram mest och också lyckats skaffa bäst ekonomiskt kapital och därmed räddat jobb, skapat nya företag och nya jobb. Det är märkligt att det socialdemokratiska partiet inte finner sådana försök värda att genomföras.
Jag skulle vilja höra dig utveckla lite kring det.
Anf. 23 Hans Hoff (S)
Herr talman! Riskkapital i näringspolitiken är oerhört viktigt, men det är också precis det som ordet säger: Det är en mycket hög risk när man sätter in kapital framför allt i det som är såddskedet. Man pratar om riskkapital i vid bemärkelse, och sedan pratar man om såddkapital. Det är det allra första kapital som kommer in när en innovation ska gå från just idé till kommersiell succé. Där vill vi inte använda just pensionärernas pengar, det är för hög risk i det.
Däremot har vi i riksdagen fattat beslut om stora satsningar på riskkapitalförsörjningen i samhället. Jag kan nämna Innovationsbron som en sådan aktör i samhället med just såddkapital. Det handlar om ett par miljarder kronor under de kommande åren som kanaliseras bara genom Innovationsbron. Sedan har vi Vinnova, Nutek och även Almi, som kommer in i lite senare skeden i utvecklingen av näringslivet. Det är inte antingen-eller, utan det handlar om den gränsdragningen att just det kapital som finns i AP-fonderna inte ska användas. Det är för hög risk. Det ska vara annat kapital.
Ulla nämnde både i sitt huvudanförande och i sin replik, och det finns också beskrivet mycket väl i motionen, regionala fonder som ska jobba för att stödja det regionala och lokala näringslivet. Där kan man säga att den möjligheten redan finns i dag. Det finns också två fonder som jobbar med detta. Den ena är Västernorrlandsfonden och den andra är Folksam LO Fond i Västsverige, den så kallade Västfonden, där enskilda pensionssparare kan sätta sina PPM-medel. Man kan också spara i Västfonden utöver detta som används till att stärka det regionala och lokala näringslivet.
Anf. 24 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Kanadafonden går in när man har gjort en total översyn av företaget som är nedläggningshotat. Man tittar på om det finns bärkraft i företaget och vad som saknas för att det ska kunna leva vidare. Man möjliggör för dem som arbetar i företaget att bli en del i styrelsen. Man ökar alltså demokratin i företaget. Så länge är man med i en uppbyggnadsfas. När företaget är uppbyggt och man kan garantera en demokratisk ordning i företaget, det vill säga att de som jobbar i företaget kan vara med och påverka besluten eller till och med äga företaget, drar sig fonden ur och går vidare med ett nytt företag som man så att säga bygger upp. Om det är möjligt i Kanada har jag väldigt svårt att se varför det skulle vara omöjligt i Sverige, när det ändå finns ett verktyg här som vi tillsammans skulle kunna utveckla. Full sysselsättning måste ändå vara det övergripande målet för de två arbetarpartierna i riksdagen.
Jag tycker att din förklaring är ganska märklig. Jag tycker att ni som heter det socialdemokratiska partiet sviker en del i arbetet för full sysselsättning.
Sedan säger du att det är riskkapital och det är väldigt farligt. Tydligen går det att satsa pengar i aktier. Det är faktiskt också riskkapitalmarknad, särskilt om man säger att den operativa förvaltningen av kapitalet inte är mer lyckosam än de strategier man drog upp i början. Det säger faktiskt en hel del om den marknad man är ute på. Dessutom vet man inte om de etiska krav och miljökrav som ställs följs. I debatten säger man: Jovisst, vi har miljökrav och etiska krav. Men när man placerar är den maximala avkastningen det som är gällande. Tydligen finns det två spår: Miljö och etik går bra så länge det inte påverkar avkastningen. Där tycker jag att det finns en hel del problematik som även Socialdemokraterna borde inse.
Anf. 25 Hans Hoff (S)
Herr talman! Jag tror att vi måste skilja lite på det som är riskkapital och det som är såddkapital, som ju är en oerhört stor riskfaktor. Det är det som gör att det är brist på just den typen av kapital. Banker går inte gärna in - ja, det är väldigt få som gör det. Förlusterna kan vara relativt stora. Det handlar om produktinnovationer som inte är ute på marknaden över huvud taget. Det finns ingen marknad för produkten. Det är någonting nytt som inte finns. Det gör att man inte vet om det kommer att bli någonting som blir till ett företag som kommer att ge avkastning i framtiden eller om det kommer att bli en flopp. En del blir flopp, en del blir mycket livskraftiga företag som på olika sätt och vis bidrar till både välfärd och sysselsättning.
Jag vill understryka att alla partier i riksdagen är överens om att det är oerhört viktigt att vi har medel och att det görs satsningar på detta. Det gör vi också i Sverige. Vi satsar mycket pengar på detta, satsar mycket kunskap och annat för att få processen från innovationer till produktion att fungera så bra som möjligt i Sverige. Det är en av de viktiga frågorna för att ha ett blomstrande näringsliv i framtiden. Men att därifrån gå till att använda AP-fondsmedel till detta, med den höga risk som det innebär, avvisar vi. Det är alldeles för hög risk för pensionärerna. Det är lite märkligt att, om jag uppfattade Ulla rätt, man inte vill att några överföringar ska göras från AP-fondssystemet till staten men däremot är beredd att använda pengarna från AP-fonderna till såddkapital, riskkapital med hög risk för pensionärerna. Det är rätt så inkonsekvent.
Anf. 26 Anna Lilliehöök (M)
Herr talman! AP-fonderna har nu, som vi har hört, återtagit den nedgång i avkastning som vi såg när systemet startades vid ett tyvärr extremt olyckligt tillfälle. Men vi kan vara mycket nöjda, herr talman, med att kunna konstatera att det här pensionssystemet var så robust konstruerat att man faktiskt klarade det.
År 2005 var ett mycket bra börsår då till exempel svenska börsens OMX-index gick upp med till och med en tredjedel. Årets redovisning för AP-fonderna visar att de nu över fem år har fått en positiv avkastning, som vi hört tidigare, som överstiger pensionsuppräkningen. Avkastningen på de första fyra AP-fonderna var så där 17-18 %.
Fondernas förvaltning med balans mellan risk och avkastning måste naturligtvis skärskådas mycket noga, vilket lägger ett stort ansvar på oss i riksdag och regering att verkligen bevaka pensionärernas intresse av att vi säkrar deras pensioner på sikt.
Det är också väldigt viktigt ur allmän synpunkt. AP-fonderna utgör en mycket stor aktör på vår finansmarknad. Det är mycket riktigt, som har påpekats här, att de två senaste årsredovisningarna har visat att den operativa placeringen kanske inte har gett så mycket högre avkastning att det täcker kostnaderna. Det ska vi givetvis diskutera, och vi ska se till att vi säkrar pensionärernas pengar.
De fyra första fonderna ska alltså tillsammans med den sjätte garantera förtroendet för pensionssystemet, som innebär att årets avgifter används till årets pension.
Pensionssystem bestäms av tre saker: avgifter, utlovad pension och pensionsålder. Vi har fasta avgifter, rörlig pensionsålder och fasta pensionsåtaganden som dock uppräknas i takt med inkomstökningarna. Inkomstökningen kan dock sänkas om tillgångarna i pensionssystemet inte täcker skulderna. Det är det som vi kallar för bromsen.
Som vi har hört har bedömningen gjorts att fondernas nuvarande omfattning under överskådlig framtid behövs för att klara balansen mellan pensionssystemets tillgångar och skulder och för att bromsen inte ska utlösas. Det har då, som också har nämnts här, gjorts en överenskommelse om att återbetalningen av pensionssystemets kvarstående skuld till staten på 100 miljarder ska skjutas på framtiden. Den här skulden avses täcka de åtaganden som staten har tagit över genom ansvar för förtidspensioner och efterlevandepensioner.
Vi har här hört att Vänsterpartiet yrkar på att ingen ytterligare återbetalning till staten ska göras. Vi avslår detta yrkande då denna bedömning ska göras senare i samband med en framtida översyn om hur överskottet i pensionssystemet ska kunna hanteras.
Ett motiv för en framtida återbetalning kan vara att statens kostnader och framtida skuld för förtidspensionerna har skjutit i höjden under de senaste åtta åren så att förtidspensionsskulden uppgår till kanske en halv statsskuld till. Å andra sidan innebär den nya regeringens politik att flera ska komma i arbete och färre ska behöva förtidspensioneras. Det kan leda till en annan bedömning.
Mot denna bakgrund, herr talman, tycker jag att det är klokt att avvakta med ett ställningstagande. Med flera i arbete och en god tillväxt kommer också pensionssystemet att bli betydligt mer stabilt med högre inbetalningar. Återbetalningen kommer kanske då också att framstå i en annan dager.
Förvaltningen av fonderna ska ge den bästa möjliga avkastningen för pensionärerna vägt mot låg risk. Det är naturligtvis möjligt att ange andra mål, men det medför en kostnad som inverkar på avkastningskravet. Över lång tid ger till och med mycket små skillnader i procentuell avkastning mycket stora belopp. Med denna utgångspunkt är det inte rimligt att pensionärerna ska kompensera för problem med dålig närings- eller arbetsmarknadspolitik genom att man erbjuder billig finansiering eller subventioner, som har föreslagits.
Men det är en helt annan sak om PPM-fonder med en regional inriktning erbjuds till pensionsspararna, som då själva kan ta ställning till om det är ett placeringsalternativ som de vill ha. Det finns alla möjligheter här. Vad jag förstår är det ingenting som hindrar en Jämtlandsfond - eller varför inte en Mälardalsfond? Det finns inte heller något hinder för arbetsmarknadens parter att inrätta fonder. Tyvärr undandrar det sig min bedömning om arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer är intresserade av att upprätta några sådana fonder. Men möjligt är det naturligtvis. Det är emellertid inte frågor som vi ska bestämma om här i riksdagen. Vi avslår därför detta yrkande.
I debatten har vi förstått att Miljöpartiet refererar till Kanadafonder, som också innebär subventioner för vissa typer av företag och vissa typer av investeringar. Detta ingår inte i yrkandet, men om det är detta som är förslagen vill jag säga att subventioner är en statsbudgetfråga som bör läggas fram i budgeten.
Då
är det en fråga för riksdagen att besluta om, men inte om PPM-fonder eller arbetsmarknadens parter ska inrätta fonder. Det är det inte vi som ska bestämma om.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i finansutskottets betänkande nr 6, som innebär att regeringens skrivelse läggs till handlingarna. Jag yrkar avslag på reservationerna.
Anf. 27 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Man kan konstatera två saker. Det ena är att pensionärerna redan har betalat dyrt när en del av dem fick mycket sämre pension under 90-talet. Då pågick budgetsaneringen efter det förra regeringsskiftet.
Det andra är att du säger att flera i arbete ska lyckas med er politik. I er budgetproposition kan man tydligt utläsa att den öppna arbetslösheten faktiskt ökar mycket kraftigt. Jag har tagit del av en hel del levnadshistorier på grund av er budgetproposition. Man kan konstatera att den öppna arbetslösheten och de levnadsöden som följer av en sådan här politik är tragiska. Detta med att dagens arbete är den främsta garantin för de framtida pensionärerna och dagens pensionärer är ingenting som en högerregering verkar tillstå.
Du säger att man måste ta hänsyn och så vidare. Jag fattar inte riktigt hur ni resonerar. AP-fonderna ska ge maximal avkastning. Det är det överordnade målet. Det står tydligt uttalat att man inte ska ta någon miljöhänsyn eller någon social eller etnisk hänsyn. Det är inte sådana mål som ska vara uppsatta. Sedan har man begärt av styrelsen att få sätta egna mål för de här frågorna. Men man säger också från styrelserna att om detta kommer i konflikt är det ändå maximal avkastning som är gällande.
Det betyder dels att vi kan vara med och använda våra pensionsmedel till konsekvenser som drabbar enskilda medborgare socialt, dels att vi kan vara med och satsa pengar i industrier som påverkar vår miljö katastrofalt. Vi kan också vara med och satsa pengar i krigsindustri och sådana verksamheter. Det tycker inte jag är något bra sätt att bygga upp våra pensionsmedel framöver. Däremot är det bra att införa försök med regionala fonder. Det skulle kunna vara ett sätt.
Jag kan i och för sig ha full förståelse för att moderater inte gillar att arbetarna ska få större makt eller kan vara delaktiga i den ekonomiska utvecklingen. Däremot är jag lite mer fundersam över Socialdemokraternas ställningstagande här.
Anf. 28 Anna Lilliehöök (M)
Herr talman! Det finns en stor skillnad här. Det viktiga är hur vi utformar placeringsdirektiven. Vi tar på oss ett fruktansvärt stort ansvar om vi inte ser till att förvaltningen blir så effektiv som det någonsin är möjligt. Att den är effektiv betyder att vår ekonomi kan växa och att det blir flera jobb. Det är precis det som Miljöpartiet talar om. Om vi däremot inför andra placeringsdirektiv, som gör att vi får en mindre effektiv förvaltning, så riskerar vi tvärtom tillväxt och jobb.
Du tog också upp restriktionerna i en placeringspolicy. Jag tror att det är stor skillnad på om man säger att vi sätter upp vissa regler eller om det gäller grundläggande begränsningar, typ etik- och miljöhänsyn, vid placeringar. Det är många som gör så. Det finns erfarenhet av det. I skrivelsen framgår också att man i framtiden ämnar se på detta och sätta till en utredning när det gäller hur sådana direktiv kan se ut.
Finansmarknaden är en enormt stor del av våra ekonomier i västvärlden. Det finns en mycket stor erfarenhet av hur det här ska skötas på ett professionellt och bra sätt. Det är det vi måste ta till vara. Det finns erfarenhet som kan visa hur vi till exempel kan formulera etiska hänsyn. Naturligtvis ska sådana formuleras, men det behöver göras en ordentlig genomgång.
Anf. 29 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Du säger, Anna, att i framtiden ska vi ta hänsyn till miljö och etik. Alldeles före oss här var det en stor debatt om vår framtid och miljöfrågorna. Vi kan följa detta i tv och medier varenda dag. Men Moderaterna tycker att vi i framtiden kan börja diskutera om vi ska ta miljöhänsyn, etisk och social hänsyn. Det är ganska intressant att ta del av detta.
Vidare säger du också att vi måste se över om inte en mer effektiv förvaltning skulle kunna öka pensionärernas pengar framöver. Nu har vi tagit del av fem års verksamhet, och vi kan se att en operativ förvaltning inte leder till någon ytterligare avkastning. Jag tycker att ni svänger er ganska rejält med ord och förhoppningar. Dessutom finns det ett tidigare beslut om att varaktiga överskott i pensionssystemet ska gå tillbaka till de försäkrade. Jag undrar lite hur ni resonerar där, eftersom du nu står här och säger att vi nog ska ha en utredning om detta och se över det en gång till.
Sedan ställde jag en fråga i mitt anförande som Socialdemokraterna inte svarade på, men Moderaterna kan kanske svara på den. Hur länge anser ni att den här processen med genomförandet av pensionssystemet pågår? Är det tre år till? Är det till 2018 eller till 2030? Jag trodde att genomförandeprocessen var avklarad och att vi hade satt ett pensionssystem i sjön. I och för sig gillar vi inte det här systemet och tycker inte heller om de konsekvenser som vi har sett av det. Det finns ju flera delar i det här.
Jag tycker att det är mycket märkligt att man inte ska kunna påbörja försök med regionala fonder, och då också ta fram vilka kriterier man ska sätta upp och börja i liten skala och bygga upp det. Man tycker ju att det är okej att placera pengarna i krigsindustri och miljöförstörande verksamhet, men man tycker inte att man ska kunna göra försök framåt för att skapa ett Sverige där hela Sverige ska leva eller en politik för full sysselsättning.
Anf. 30 Anna Lilliehöök (M)
Herr talman! Naturligtvis förutsätter jag att vi har kloka styrelser som tar miljöhänsyn och etiska hänsyn utan att vi i riksdagen behöver formulera detta. Jag säger att vi måste gå igenom hur sådana här formuleringar kan göras så att det blir klokt och bra och fungerar.
Vi har faktiskt ännu inte något klart förslag på hur överskotten i pensionssystemet ska hanteras. Därför nämns detta att i framtiden, när vi gjort överväganden om hur man ska utforma det, kommer så småningom förslag om det. Det finns alltså inte i dag. Den så kallade Genomförandegruppen behövs till exempel för att utforma hur vi ska vidareutveckla pensionssystemet i det avseendet.
Jag tycker tvärtom att det arbetssätt som vi har haft för att utveckla det nya pensionssystemet har varit ett väldigt bra sätt att arbeta. Sedan kan man diskutera om det ska vara stora eller små grupper, men vi har med stora gemensamma beslut över partigränserna kunnat sjösätta en mycket stor reform som beundras världen över. Varje vecka under våren förra året kom grupper från hela världen för lära sig av det vi hade gjort. Många har enorma problem just med sina pensionssystem.
Jag kan tyvärr inte svara på frågan när ett pensionssystem är färdigutvecklat. Det kanske är 2018.
Anf. 31 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Vi i Miljöpartiet har skrivit en motion om de regionala utvecklingsfonderna. Jag tycker naturligtvis att vi borde ta initiativ till detta i riksdagen, men det har inte vunnit något större gehör i utskottet. Jag utgår därför ifrån att vi får titta vidare på det. Jag stöder givetvis reservationen som vi gjorde, men jag tänker inte yrka bifall till den för att vinna tid. Den lär väl återkomma i förändrad form längre fram.
Anledningen till att jag anmält mig till debatten var den debatt vi hade timmen tidigare om klimatfrågorna. Där tror jag att varje partirepresentant pratade om det långsiktiga klimatansvaret och att vi måste föra en politik som tar till vara klimatet för framtiden, det vill säga att man tar miljöhänsyn.
Jag sprang tillbaka till mitt rum och plockade fram Svenska Dagbladet från den 6 november. Där står det att AP-fonderna, det vill säga våra pensionspengar, har aktier i Vostok Nafta och Gazprom för över 1 miljard. Vi kritiserade vår utrikesminister Carl Bildt för att han hade tvivelaktiga gas- och oljeaktier privat för 2 miljoner i dessa bolag. Det var ett etiskt ifrågasättande av om han egentligen kunde ha det som utrikesminister när vi pratar om den planerade eventuella gasledningen som vi i Sverige bör sätta ned foten och säga nej till. Där har vi som pensionsinnehavare tydligen aktier för 1 miljard. Vilket miljöansvar har vi egentligen som kommande pensionärer?
AP-fonden har en allmän rekommendation eller bestämmelse - jag kan inte reglerna, men ni i finansutskottet får rätta mig om jag har fel - att vi inte ska satsa AP-pengarna i bolag som inte har skrivit på internationella konventioner. Sedan har man sagt att man ska göra en översyn. Det tycks som om det 2004 fanns en relativt stor majoritet för att man ska göra en översyn av de här miljömässiga och etiska hänsynstagandena. Där kan man nu konstatera att regeringen förbereder en hearing. Efter två år har man kommit på att man ska börja förbereda den. Det går lite för sakta med tanke på det klimathot vi står inför och med tanke på att våra partiföreträdare i debatten för en och halv timme sedan sade att vi måste komma till handling och göra någonting nu. Vi i Miljöpartiet har under den förra mandatperioden lämnat motioner om miljömässiga krav när det gäller AP-fonderna, men vi har tydligen inte skickat in en sådan motion i år. Med tanke på klimatfrågan tycker jag att alla partier nu ska gå tillbaka och tänka på vad vi tillsammans kan göra med våra pensionspengar, över 769 miljarder, där en stor andel placeras i aktier. Kan verkligen dessa pengar placeras i vilka bolag som helst som inte tar hänsyn till framtiden?
Hans Hoff från Socialdemokraterna - jag pekar inte ut Hans Hoff speciellt här, men det är rätt talande - talade om att AP-pengarna ska gå till största möjliga nytta för pensionärerna. Det kan man ju tycka spontant, men jag skulle vilja sätta ett stort frågetecken där. Det får inte vara till vilket pris som helst. Jag tror att våra pensionärer också vill ha en framtid för sina barnbarn, och då måste man börja ta större miljöhänsyn. Vi måste faktiskt ifrågasätta den maximala avkastningen på AP-fonderna och sätta upp miljömål, och det måste vi göra gemensamt i riksdagen. Jag hoppas att regeringen mycket skyndsamt tar initiativ till denna översyn av AP-fondernas regelverk.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2006-11-29
Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 1, Voteringar: 2
Protokoll med beslut
- 2006-11-29Protokoll 2006/07:29
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
AP-fondernas verksamhet 2001-2005
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2005/06:210 till handlingarna.Överföring av medel från AP-fonderna till statsbudgeten
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2006/07:Sf220 yrkande 6.- Reservation 1 (v)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 90 8 9 23 m 86 1 0 10 c 24 0 0 5 fp 19 0 0 9 kd 21 0 0 3 v 0 17 0 5 mp 3 0 10 6 Totalt 243 26 19 61 Regionala utvecklingsfonder
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2006/07:Fi209 yrkandena 1-3.- Reservation 2 (v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 109 1 1 19 m 86 0 0 11 c 25 0 0 4 fp 19 0 0 9 kd 21 0 0 3 v 0 17 0 5 mp 1 12 0 6 Totalt 261 30 1 57
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.