Rättsmedicinsk verksamhet m.m.

Betänkande 1990/91:SoU16

Socialutskottets betänkande 1990/91:SOU16

Rättsmedicinsk verksamhet m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1990/91

SoU16

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1990/91:93 om
rättsmedicinsk verksamhet, m.m. jämte de motioner som väckts med
anledning av propositionen. Vidare behandlas några motioner från
allmänna motionstiden 1990/91 och en motion från allmänna
motionstiden 1989/90 om rättsmedicinsk verksamhet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att en ny
självständig myndighet, rättsmedicinalverket, inrättas den 1
juli 1991 för de verksamheter som rättsläkarstationerna och
statens rättskemiska laboratorium nu svarar för. Samtliga
motionsyrkanden avstyrks.

Två reservationer har avlämnats, den ena (c, v, mp)
beträffande lokaliseringen av rättsmedicinalverket, den andra
(c, v) beträffande den rättskemiska laboratorieverksamheten i
Stockholm.

Propositionerna

Proposition 1990/91:93

Regeringen har i proposition 1990/91:93 föreslagit
1. att riksdagen godkänner att en ny myndighet inrättas den 1
juli 1991 med de uppgifter som i propositionen angetts i avsnitt
4.2,
2. att riksdagen godkänner att tjänsterna som professor i
rättsmedicin inom högskolan förenas med överläkartjänster vid
den nya myndigheten i enlighet med vad i propositionen anförts i
avsnitt 6.2,
3. att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret
1991/92 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 59
554 000 kr.

Proposition 1990/91:100 bilaga 7

Regeringen har i proposition 1990/91:100 bilaga 7 under
punkterna E 3 och E 4 (s. 96--97) föreslagit

E 3 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
till Statens rättskemiska laboratorium för budgetåret
1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 26 702 000 kr.

E 4 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
till Statens rättskemiska laboratorium för budegetåret
1991/92 beräknar ett förslagsanslag på 43 149 000 kr.

Motioner

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:93

1990/91:So48 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokaliseringen av det nya
rättsmedicinalverket till Linköping.

1990/91:So49 av Lola Björkquist m.fl. (fp, m, c, v, mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lokaliseringen av det nya
rättsmedicinalverket till Linköping.

1990/91:So50 av Göran Ericsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att kostnaderna för det nya
rättsmedicinalverket inryms i det anslag som tilldelats
socialstyrelsen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en reglering av
beredskapsfrågan för rättsläkarna i den nya organisationen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en reglering av
rättsläkarstationernas utbildningsansvar och högskolans behov av
rättsmedicinen i utbildningen och finansieringen av denna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en inplacering och reglering av
rättsodontologin i rättsmedicinsk verksamhet.

1990/91:So51 av Anita Stenberg (mp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att den rättsodontologiska verksamheten
innefattas i propositionen.

1990/91:So52 av Margitta Edgren och Lola Björkquist (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
socialutskottets uttalande om chefskap m.m. i betänkande
1989/90:SoU24 även bör beaktas i detta sammanhang.

1990/91:So53 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ledningsansvaret för den rättsmedicinska
verksamheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att verksledningar och styrelser förläggs
till Linköping,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lekmannamajoritet i styrelsen för den nya
rättsmedicinska myndigheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avvaktan på konsekvensutredning
beträffande nedläggning av SLRs Solnafilial.

1990/91:So54 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av rättsodontologi vid
rättsmedicinalverket.

Motion väckt under allmänna motionstiden 1990

1989/90:So509 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slutgiltig
lösning av frågan om huvudmannaskapet för den rättsmedicinska
verksamheten.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991

1990/91:So402 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar om underrättelseskyldighet vid rättsmedicinsk
obduktion, fullständig dödsorsaksundersökning och enkel
dödsorsaksundersökning motsvarande den skyldighet som gäller
enligt 4 § obduktionslagen.

1990/91:So511 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ett bibehållande av den rättskemiska laboratorieverksamheten
vid statens rättsläkarstation i Stockholm.

Utskottet

Bakgrund

Vid statens rättsläkarstationer utförs rättsmedicinska
undersökningar av olika slag, t.ex. obduktioner, undersökningar
av misshandlade eller för brott misstänkta personer samt
laboratorieundersökningar. Rättsläkarstationer finns i Stockholm
(Solna), Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå.

Statens rättskemiska laboratorium (SRL) har till uppgift att
utföra undersökningar av rättskemisk och blodgruppsserologisk
art. Inom SRL finns två från varandra fristående avdelningar, en
kemisk och en blodgruppsserologisk avdelning. SRL är lokaliserat
till Linköping med en filial i Solna i anslutning till
rättsläkarstationen. Huvuduppgiften för SRLs kemiska avdelning
är att utföra toxikologiska undersökningar åt
rättsläkarstationerna samt undersökningar av blodprov från
misstänkta rattfyllerister för alkoholbestämning. Vid
avdelningen bedrivs också uppdragsverksamhet. SLRs
blodgruppsserologiska avdelning är den centrala instansen för
blodundersökningar i faderskapsärenden. Vid avdelningen bedrivs
också viss uppdragsverksamhet åt sjukvården.

Socialstyrelsen är i dag chefsmyndighet för de nämnda
verksamheterna.

Frågan om det rättsmedicinska, rättskemiska och
kriminaltekniska utredningsväsendets organisation har utretts
genom den s.k. RRK-utredningen, som år 1986 avlämnade sitt
betänkande (Ds S 1986:3) Samordning av det rättsmedicinska,
rättskemiska och kriminaltekniska undersökningsväsendet. I mars
1987 tillsattes en utredare att ytterligare bereda de frågor som
behandlats i RRK-utredningens betänkande. Utredaren lade i april
1987 fram ett betänkande med förslag till lag om omhändertagande
och undersökning av avlidna. Ytterligare ett antal utredningar
har utrett eller utreder frågor som har viss anknytning till den
rättsmedicinska verksamheten.

I samband med 1988/89 års budgetberedning ansåg riksdagen att
den rättsmedicinska verksamheten var ett eftersatt område.
Riksdagen gjorde ett tillkännagivande om behovet av åtgärder för
den rättsmedicinska verksamheten och anvisade även ett i
förhållande till regeringens budgetförslag förhöjt anslag (prop.
1988/89:100 bil. 7, 1988/89:SoU16, rskr. 214).

I proposition 1990/91:93 föreslås att en ny självständig
myndighet, rättsmedicinalverket, skall inrättas den 1 juli 1991
för den verksamhet som rättsläkarstationerna och statens
rättskemiska laboratorium nu svarar för. Inom den nya
myndigheten skall enligt förslaget finnas en rättsserologisk
avdelning med de uppgifter som den blodgruppsserologiska
avdelningen inom statens rättskemiska laboratorium har i dag.
Vidare skall inom den nya myndigheten finnas regionala
rättsmedicinska avdelningar och en rättskemisk avdelning som
bl.a. skall ge rättskemisk service åt de regionala
avdelningarna. Dessa avdelningar skall enligt förslaget svara
för de uppgifter som rättsläkarstationerna och den kemiska
avdelningen vid statens rättskemiska laboratorium i dag har,
dvs. främst utföra rättsmedicinska undersökningar på uppdrag av
polisen och andra rättsvårdande myndigheter.

För verksamheten inom rättsmedicinalverket föreslås i
propositionen ett förslagsanslag på 59 554 000 kr. för
budgetåret 1991/92.

Den 8 oktober 1990 beslutade chefen för socialdepartementet,
statsrådet Ingela Thalén, att tillsätta en arbetsgrupp med
uppgift att ge förslag om den rättsmedicinska och rättskemiska
verksamhetens framtida organisation och finansiering. Arbetet
bedrivs i etapper. Arbetsgruppen arbetar för närvarande med att
klargöra resursmässiga och andra konsekvenser av den utveckling
som är nödvändig i samband med tillskapandet av det nya
rättsmedicinalverket.

I propositionen aviseras att även en organisationskommitté
skall tillsättas för att medverka i arbetet med att genomföra
den nya organisationen.

Regeringen har den 21 mars 1991 beslutat att tillkalla en
sådan kommitté.

I proposition 1990/91:120 om den rättspsykiatriska
undersökningsverksamheten, m.m. har regeringen föreslagit att
den nya myndigheten även bör ta över de uppgifter som rör
rättspsykiatrin från socialstyrelsen. Denna proposition
behandlas i utskottets betänkande 1990/91:SoU13 om psykiatrisk
tvångsvård, m.m.

Den nya myndighetens arbetsuppgifter och organisation

I proposition 1990/91:93 anförs att den nya myndigheten bör
bestå av en rättsserologisk avdelning samt regionala
rättsmedicinska avdelningar och en rättskemisk avdelning.
Myndighetens ledning föreslås biträdas av ett kansli som också
avses svara för administrativ service åt de olika avdelningarna.

När det gäller den nya myndighetens allmänna uppgifter
framhålls i propositionen att en viktig uppgift för
rättsmedicinalverket är samarbetet med andra myndigheter och
organ. Enligt propositionen bör ett ökat samarbete med
sjukvårdshuvudmännen på de orter där de olika avdelningarna
finns medföra vinster för båda parter. Enligt propositionen bör
myndigheten kunna samarbeta med universitetet i Linköping i
fråga om bl.a. forsknings- och utvecklingsarbete som berör
rättsserologin och rättskemin. Även vikten av att lämpliga
former utvecklas för samarbetet mellan myndighetens olika
avdelningar framhålls.

Den nya myndigheten föreslås få regionala rättsmedicinska
avdelningar och en central rättskemisk avdelning med ansvar för
de uppgifter som statens rättsläkarstationer och den kemiska
avdelningen vid statens rättskemiska laboratorium nu har. Dessa
avdelningar föreslås tillsammans benämnas statens
rättsmedicinska institut. En huvuduppgift blir att utföra
rättsmedicinska undersökningar efter beslut av polismyndigheter
och vissa andra myndigheter. I propositionen framhålls att en av
utgångspunkterna bör vara att den rättsmedicinska verksamheten
renodlas till sådana uppgifter som är av klart rättsvårdande
karaktär. Propositionen hänvisar till att den särskilda
arbetsgruppen inom socialdepartementet i sitt kommande arbete
skall klargöra resursmässiga och andra konsekvenser av den
utveckling som skett av de rättsmedicinska och rättskemiska
verksamheterna. En viktig uppgift för den nya myndighetens
ledning anses vara att se till att verksamhetens kvalitet
kontrolleras och vid behov förbättras för att värna om
rättssäkerheten. I propositionen understryks även det nära
sambandet mellan en hög kvalitet och en aktiv forskning.

Rättsmedicinalverket föreslås vidare få en särskild avdelning
med ansvar för de uppgifter som den nuvarande
blodgruppsserologiska avdelningen vid statens rättskemiska
laboratorium (SRL) har. Denna avdelning föreslås benämnas
statens rättsserologiska institut och vara fristående från
den avdelning som övertar uppgifterna från SRLs kemiska
avdelning. Verksamheten avses vara produktionsinriktad och
styras av efterfrågan. Även i fråga om verksamheten vid det
rättsserologiska institutet framhåller propositionen att höga
kvalitetskrav måste uppfyllas. För att fylla dessa krav är
enligt propositionen ett aktivt forsknings- och
utvecklingsarbete nödvändigt.

Riksdagen föreslås godkänna att en ny myndighet inrättas den 1
juli 1991 med de uppgifter som anges i propositionen.

Utskottet har ingen erinran mot att ett rättsmedicinalverk med
de av regeringen föreslagna arbetsuppgifterna inrättas den 1
juli 1991. Utskottet behandlar dock i det följande vissa förslag
om att riksdagen bör ge ytterligare synpunkter på den nya
myndighetens uppgifter.

Rättsodontologi

Tre motioner tar upp den rättsodontologiska verksamheten. I
motion 1990/91:So50 av Göran Ericsson (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs om behovet av en inplacering och reglering av
rättsodontologin i rättsmedicinsk verksamhet (yrkande 4).
Motionären konstaterar att rättsodontologin inte alls behandlas
i propositionen. Enligt motionären är rättsodontologin
oundgänglig inte minst när det gäller identifieringsproblem. I
en ny och reformerad organisation av den rättsmedicinska
verksamheten måste rättsodontologin inta en viktig plats, anförs
det i motionen. Hur denna skall vara organiserad ankommer på
regeringen att bestämma. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag i denna del.

Liknande synpunkter framförs i motion 1990/91:So54 av Barbro
Westerholm (fp). Motionären begär ett tillkännagivande till
regeringen om behovet av rättsodontologi vid
rättsmedicinalverket.

I motion 1990/91:So51 av Anita Stenberg (mp) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att den rättsodontologiska
verksamheten innefattas i propositionen. Även i denna motion
konstateras att rättsodontologin inte nämns i propositionen.

Under beredningen av 1988/89 års budgetförslag för den
rättsmedicinska verksamheten konstaterade utskottet
(1988/89:SoU16) att det uppkommit omfattande problem och
stora svårigheter för den rättsmedicinska verksamheten när det
gäller att uppfylla de mål som uppställts för verksamheten. I
samband därmed uppmärksammades även den rättsodontologiska
verksamheten. Vid den tidpunkten fanns ett förslag att inte
återbesätta en tjänst som rättsodontolog vid rättsläkarstationen
i Stockholm i samband med den ordinarie tjänsteinnehavarens
pensionering. Utskottet framhöll i betänkandet att den
rättsodontologiska verksamheten är viktig. Utskottet framhöll
också, i anslutning till uttalanden om nödvändigheten av en god
personalpolitik för rättsmedicinen, att den framtida
rekryteringen av kompetent personal till den rättsodontologiska
verksamheten måste tryggas.

Som framgått tidigare tillsatte regeringen i oktober 1990 en
arbetsgrupp med uppgift att ge förslag om den rättsmedicinska
och rättskemiska verksamhetens framtida organisation och
finansiering. Arbetsgruppen arbetar för närvarande med att
klargöra resursmässiga och andra konsekvenser av den utveckling
som är nödvändig i samband med tillskapandet av det nya
rättsmedicinalverket. Frågan om rättsodontologin kommer
sannolikt att behandlas i det sammanhanget. Från
socialdepartementet har inhämtats att det inte föreligger några
planer på att lägga ner eller avsevärt förändra den
rättsodontologiska verksamheten.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning om
rättsodontologin. Det är enligt utskottets mening angeläget att
rättsodontologin finns med också i den framtida organisationen
för den rättsmedicinska verksamheten. Utskottet förutsätter att
detta kommer att beaktas i det arbete som pågår för att klargöra
det nya verkets organisation och resursmässiga behov. Något
ytterligare tillkännagivande från riksdagens sida behövs därför
inte. Utskottet avstyrker motionerna 1990/91:So50 (m) yrkande 4,
1990/91:So54 (fp) och 1990/891:So51 (mp).

Rättsläkarstationernas utbildningsansvar m.m.

I motion 1990/91:So50 av Göran Ericsson (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionen om behovet av en reglering av
rättsläkarstationernas utbildningsansvar och högskolans behov av
rättsmedicinen i utbildningen och finansieringen av denna
(yrkande 3). Motionären framhåller rättsläkarstationernas
betydelsefulla roll i utbildningen av läkare och sjuksköterskor.
Rättsmedicinen konfronteras dagligen med frågor som har med
livsstilar och livsmiljö att göra. Betydande dokumentation görs
vid rättsläkarstationerna. Deras arkiv innehåller stora
kunskapsmängder. Enligt motionären måste rättsläkarverksamhetens
betydelsefulla roll och intima koppling till utbildningen läggas
fast i en proposition som reglerar en kommande organisation av
rättsmedicinsk verksamhet. Regeringen bör ges i uppdrag att
återkomma till riksdagen med förslag om hur
utbildningsverksamhetens koppling till rättsläkarstationerna
skall vara organiserad.

I det nämnda betänkandet 1988/89:SoU16 framhöll utskottet
också rättsmedicinens betydelse i utbildning och forskning.

Rättsmedicinen och utbildningsfrågorna berörs endast
kortfattat i proposition 1990/91:93. Allmänt framhålls i
propositionen nödvändigheten av ett nära samarbete med andra
myndigheter och organ. Samarbetet med sjukvårdshuvudmännen nämns
särskilt. Betydelsen av ett nära samarbete med forskningen
framhålls också. Av propositionen framgår att den särskilda
arbetsgruppen inom socialdepartementet i sitt kommande arbete
skall analysera vilka resurser som behövs för att tillhandahålla
resurser för läkarutbildning samt den forskning och
forskarutbildning som bedrivs inom högskoleorganisationen.
Enligt uppgift från socialdepartementet avses inte någon
förändring av den rättsmedicinska verksamhetens relation till
högskolan.

Utskottet behandlar i ett senare avsnitt frågan om förenande
av tjänst som professor i rättsmedicin med överläkartjänst vid
den nya myndigheten.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet delar motionärens uppfattning att
rättsläkarstationerna har en betydelsefull roll i utbildningen
av läkare och sjuksköterskor. Utskottet vill också framhålla
vikten av nära kontakter mellan rättsmedicinen och forskningen.
Som framgått i det föregående skall den arbetsgrupp som
regeringen tillsatt analysera vilka resurser som behövs för
rättsmedicinens medverkan i läkarutbildningen och för den
forskning och forskarutbildning som bedrivs inom
högskoleorganisationen. Syftet med motion So50 (m) kan därmed
förväntas bli tillgodosett utan något tillkännagivande från
riksdagens sida. Motion 1990/91:So50 (m) yrkande 3 avstyrks.

Den rättskemiska laboratorieverksamheten i Stockholm

I motion 1990/91:So511 av Karin Israelsson (c) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att den rättskemiska
laboratorieverksamheten vid statens rättsläkarstation i
Stockholm bör bibehållas. När statens rättskemiska laboratorium
i slutet av 1970-talet lokaliserades till Linköping startades
en försöksverksamhet med en filial till laboratoriet i Solna i
anslutning till rättsläkarstationen. Enligt motionären är det
angeläget att denna filial bibehålls i en ny organisation.
Närmare en tredjedel av alla rättsmedicinska förrättningar i
landet utförs där. Kvaliteten på undersökningarna vid filialen i
Stockholm har vid flera tillfällen varit högre än undersökningar
gjorda i Linköping. Det är enligt motionären också viktigt att
behålla nära kontakter mellan behandlande läkare och
rättsläkarstationen.

Även motion 1990/91:So53 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande
4 tar upp frågan om nedläggning av den rättskemiska
verksamheten vid filialen i Solna. Motionärerna hänvisar till
den utredning som för närvarande görs av socialstyrelsen.

Statens rättskemiska laboratorium (SRL) låg tidigare i Solna
nära rättsläkarstationen. Sedan slutet av 1970-talet är SRL
lokaliserat till Linköping. I samband med flyttningen dit
startades en försöksverksamhet med en filial till SRL i Solna i
anslutning till rättsläkarstationen. Denna filial finns alltjämt
kvar.

RRK-utredningen behandlade ingående frågan om en
decentralisering av rättskemiska analyser. Utredningen fann att
övertygande skäl talade för att de rättskemiska analyserna borde
förbli koncentrerade till ett centralt laboratorium. Enligt
utredningen borde försöksverksamheten med filialen i Solna
upphöra.

Socialstyrelsen har i sin anslagsframställning för nästa
budgetår framhållit att filialen enligt SRLs och
socialstyrelsens uppfattning bör avvecklas och verksamheten
flyttas till Linköping. Enligt styrelsens mening skulle
därigenom betydande besparingar kunna göras.

Föreståndaren för rättsläkarstationen i Stockholm har
framfört farhågor för att en nedläggning av filialen i Solna
skulle medföra risker för rättssäkerheten.

Av proposition 1990/91:93 framgår att regeringen den 24
januari 1991 uppdragit åt socialstyrelsen att senast den 15 maj
1991 utvärdera tillförlitligheten av de analyser som SRL utför
vid sin huvudenhet i Linköping och vid filialen i Solna samt att
därvid redovisa de förslag som utvärderingen leder till.
Föredragande statsrådet nämner i propositionen också att den
ovannämnda interdepartementala arbetsgruppen, som berett frågan
om rättsmedicinalverkets framtida organisation, i sin rapport
till regeringen redovisat att den tekniska och medicinska
utvecklingen på sikt kan innebära att bättre förutsättningar
uppstår att med tillfredsställande säkerhet och till rimlig
kostnad utföra vissa analyser utanför den centrala rättskemiska
enheten. Enligt arbetsgruppen kan en del analyser möjligen göras
vid de regionala avdelningarna eller analysservice köpas från
regionsjukhusen. Enligt föredraganden bör det arbete som
arbetsgruppen under medverkan av socialstyrelsen inlett kunna ge
ett bättre underlag för att bedöma dessa frågor.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet konstaterar att socialstyrelsen fått i uppdrag att
utvärdera tillförlitligheten i de analyser som SRL utför vid sin
huvudenhet och vid filialen i Solna samt att därvid redovisa de
förslag som utvärderingen leder till. Utvärderingen bör enligt
utskottet avvaktas innan någon åtgärd från riksdagens sida
övervägs. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion
1990/91:So511 (c). Motion 1990/91:So53 (v) yrkande 4 får anses
tillgodosedd och avstyrks därför.

Lokaliseringen av rättsmedicinalverket

Flera motioner tar upp frågan om lokaliseringen av det nya
rättsmedicinalverket. I motionerna 1990/91:So48 av Berit
Löfstedt m.fl. (s), 1990/91:So49 av Lola Björkquist m.fl. (fp,
m, c, v, mp) och 1990/91:So53 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande
2 begärs sålunda tillkännagivanden till regeringen om att
rättsmedicinalverket skall förläggas till Linköping.
Motionärerna hänvisar bl.a. till att samtliga de verksamheter
som föreslås ingå i det nya verket, om än inte alla enheter,
redan finns representerade i Linköping. En lokalisering till
Linköping skulle därigenom minska de administrativa kostnaderna.
En annan fördel är närheten till statens kriminaltekniska
laboratorium. Det hänvisas också till de goda möjligheterna för
forskning i Linköping.

Frågan om lokalisering av det nya verket berörs inte i
proposition 1990/91:93. Som framgått tidigare har en särskild
organisationskommitté tillkallats för att medverka i arbetet att
genomföra den nya organisationen. Frågan om lokalisering av den
nya myndigheten avses enligt uppgift från socialdepartementet
bli behandlad av kommittén.

Utskottet gör följande bedömning.

Frågor om lokalisering av ny statlig verksamhet eller om
omlokalisering av statlig verksamhet bör i vissa fall prövas av
riksdagen. Den nya myndighetens centrala verksamhet avses
emellertid bli mycket begränsad -- 4--6 tjänster och, när den
rättspsykiatriska verksamheten tillförs rättsmedicinalverket,
totalt 7--9 tjänster. Med hänsyn härtill anser utskottet att det
bör kunna ankomma på regeringen att, sedan
organisationskommittén övervägt lokaliseringsfrågan och lämnat
sitt förslag, besluta om lokaliseringen av det nya
rättsmedicinalverket. Utskottet avstyrker därför motionerna
1990/91:So48 (s), 1990/91:So49 (fp, m, c, v, mp) och
1990/91:So53 (v) yrkande 2.

Ledningsfunktionen m.m.

Några motioner tar upp ledningsfunktionen för den nya
myndigheten. I motion 1990/91:So52 av Margitta Edgren och Lola
Björkquist (båda fp) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att socialutskottets uttalande om
chefskap m.m. i betänkande 1989/90:SoU24 även bör beaktas i
detta sammanhang. Motsvarande innebörd har yrkande 1 i motion
1990/91:So53 av Lars Werner m.fl. (v). I båda motionerna
anförs att andra yrkeskategorier än läkare bör kunna anförtros
chefskapet för en rättsmedicinsk enhet.

Riksdagen beslutade våren 1990 om nya bestämmelser om
ledningsansvaret inom hälso- och sjukvården (prop. 1989/90:81,
SoU24, rskr. 313). De nya bestämmelserna som återfinns i 14 §
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL) träder i kraft den 1
juli 1991.

Enligt 14 § HSL i dess nya lydelse skall inom den
landstingskommunala hälso- och sjukvården vid en enhet för
diagnostik eller vård och behandling, om det behövs med hänsyn
till patientsäkerheten, finnas en särskild läkare med
specialistkompetens som svarar mot den samlade ledningen av
verksamheten. En sådan läkare benämns chefsöverläkare. Vid
utövande av ledningen skall han i frågor som avser annat än
diagnostik eller vård och behandling av enskilda patienter eller
utseende av patientansvariga läkare följa de föreskrifter som
landstinget kan meddela. Chefsöverläkaren får uppdra åt andra
befattningshavare vid enheten att fullgöra enskilda
ledningsuppgifter, om de har tillräcklig kompetens och
erfarenhet.

Enligt vad som framgår av proposition 1990/91:93 svarar de
nuvarande föreståndarna vid rättsläkarstationerna för både den
administrativa och den medicinska ledningen. I propositionen
påtalas att ledningsfunktionen därmed redan är organiserad på
det sätt som fr.o.m. den 1 juli 1991 kommer att gälla inom stora
delar av den offentliga hälso- och sjukvården. Föredragande
statsrådet anför vidare (s. 14):

Enligt min bedömning kommer arbetsfördelningen mellan chefen
för myndigheten och cheferna för de olika avdelningarna att
likna den som vanligen gäller mellan sjukhusdirektören och
klinikcheferna vid ett sjukhus.

Det är angeläget att myndighetens ledning utvecklar lämpliga
former för samarbetet mellan de olika avdelningarna och mellan
dessa. Det bör ankomma på myndigheten att själv avgöra om ett
chefsråd bör inrättas och om det skall finnas en
chefsläkarfunktion liknande den som är vanlig inom hälso- och
sjukvården.

I ett annat avsnitt i propositionen anförs (s. 20):

Som jag förut nämnt -- -- -- bör uppgiften att vara chef för
en avdelning inom den nya myndigheten utgöra ett tidsbegränsat
tilläggsuppdrag för en tjänsteman där. Vid de regionala
rättsmedicinska avdelningarna bör även i fortsättningen finnas
chefer med ett samlat ansvar för både den administrativa och den
medicinska ledningen. Även i övrigt bör i allt väsentligt gälla
detsamma som kommer att gälla fr.o.m. den 1 juli 1991 för
chefsöverläkare inom den offentliga hälso- och sjukvården.

I fråga om kompetenskrav, uppgifter m.m. liksom delegering av
ledningsuppgifter hänvisar föredraganden till proposition
1989/90:81 med regeringens förslag till reglering av det samlade
ledningsansvaret inom hälso- och sjukvården.

Utskottet konstaterar att rättsmedicinsk verksamhet inte
omfattas av hälso- och sjukvårdslagen och således inte heller av
bestämmelserna om samlat ledningsansvar. Motionerna 1990/91:So52
(fp) och 1990/91:So53 (v) yrkande 1 avstyrks därför.

Förening av vissa tjänster

Riksdagen föreslås godkänna vad som anförs i proposition
1990/91:93 om att tjänsterna som professor i rättsmedicin
förenas med överläkartjänster vid den nya myndigheten.

Uppgiften att vara chef för en avdelning inom den nya
myndigheten föreslås enligt propositionen utgöra ett
tidsbegränsat tilläggsuppdrag för en tjänsteman där. Fyra av
rättsläkarstationerna har i dag som föreståndare innehavare av
fullmaktstjänst som professor i rättsmedicin inom högskolan. I
och med att uppgiften att vara chef för en regional
rättsmedicinsk avdelning blir ett tidsbegränsat uppdrag upphör
den automatiska kopplingen mellan tjänsterna. I propositionen
påtalas att detta är i linje med riksdagens verksledningsbeslut.
I propositionen anförs vidare att tjänster som professor i
rättsmedicin inom högskolan i fortsättningen bör vara förenade
med läkartjänster vid de rättsmedicinska avdelningarna.
Nuvarande innehavare av de nämnda fullmaktstjänsterna anges
vara införstådda med den nya ordningen som innebär att deras
tjänster förenas med överläkartjänst. Förändringen torde enligt
vad som anförs i propositionen ge oförändrad ersättning för
personerna i fråga.

Utskottet har inget att erinra mot vad som anförs i
propositionen om att tjänsterna som professor i rättsmedicin
förenas med överläkartjänster vid den nya myndigheten. Förslaget
har inte heller mött några invändningar i form av motioner.

Rättsmedicinalverkets styrelse

I motion 1990/90:So53 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförs om en
lekmannamajoritet i styrelsen för den nya rättsmedicinska
myndigheten (yrkande 3). Motionärerna anser att den nya
myndighetens styrelse till mer än hälften skall bestå av
lekmannarepresentanter. Detta är ett principiellt demokratiskt
krav som bör gälla alla myndigheters styrelser.

För riksdagens information nämner föredragande statsrådet i
proposition 1990/91:93 att hon anser att den nya myndigheten i
enlighet med arbetsgruppens förslag och i linje med riksdagens
verksledningsbeslut bör ha en lekmannastyrelse.

Arbetsgruppen anför i sin rapport till regeringen att
utgångspunkter för en diskussion om styrelsens sammansättning
bör vara myndighetens uppgifter och behovet av insyn i och
kontakt med myndighetens verksamhet. Arbetsgruppen konstaterar
att samhällets intressen väger tungt när det gäller den nya
myndighetens uppgifter som serviceorgan åt de rättsvårdande
myndigheterna. Samhällsintresset och medborgarintresset bör
därför vara representerat i styrelsen. Detta kommer, anser
arbetsgruppen, bäst till uttryck genom att riksdagsledamöter
utses att ingå i styrelsen. Med hänsyn till myndighetens
uppgifter finns det enligt arbetsgruppen skäl att till styrelsen
också knyta professionell sakkunskap från forskarsamhället med
biomedicinsk profil. Också juridisk kompetens bör finnas med.
Arbetsgruppen anser att styrelsen totalt bör bestå av sex--sju
personer och att myndighetens chef bör vara ordförande i
styrelsen.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet konstaterar att rättsmedicinalverket, enligt vad som
framgår av proposition 1990/91:93, avses få en lekmannastyrelse.
Syftet med motion So53 (v) får därmed anses tillgodosett.
Yrkande 3 i motionen avstyrks.

Rättsläkarnas jourtjänstgöring

I motion 1990/91:So50 av Göran Ericsson (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionen om behovet av en reglering av beredskapsfrågan
för rättsläkarna i den nya organisationen (yrkande 2).
Motionären efterlyser ställningstaganden i propositionen när det
gäller rättsläkarnas beredskapsplikt och ersättning för denna.
Enligt motionären är rättsläkarens beredskapsplikt oklar.
Organisationen bör kompletteras med en klar viljeyttring från
statsmakternas sida när det gäller beredskapsplikten och vilka
åligganden rättsläkaren har i sin tjänst. Motionären anser det
otillfredsställande att rättsmedicinarens verksamhet under
jourtid saknar organisatorisk grund. Även frågan om
verksamhetens rikstäckning bör regleras. Regeringen bör
återkomma i denna fråga. I annat fall bör utskottet formulera de
regler som skall styra en beredskap som rättsläkarverksamheten
måste ha i rättssamhället.

Rättsläkarnas jourtjänstgöring och andra beredskapsfrågor
behandlas inte i proposition 1990/91:93. Enligt uppgift från
socialdepartementet torde dessa frågor komma att behandlas av
den särskilda arbetsgruppen i dess kommande arbete.

Utskottet förutsätter att frågan om rättsläkarnas
jourtjänstgöring och andra beredskapsfrågor uppmärksammas av den
nya myndigheten så att dessa frågor får en tillfredsställande
lösning. Utskottet anser inte att någon åtgärd behövs från
riksdagens sida och avstyrker därför motion 1990/91:So50 (m)
yrkande 2.

Medelsanvisning m.m.

Regeringen har i proposition 1990/91:100 (bil. 7, anslagen E 3
och E 4) föreslagit att riksdagen, i avvaktan på en särskild
proposition om de rättskemiska och rättsmedicinska
verksamheterna, för dessa verksamheter och för nästa budgetår
skall beräkna förslagsanslag på 26 702 000 kr. resp. 43 149 000
kr.

I proposition 1990/91:93 föreslås riksdagen till
Rättsmedicinalverket för budgetåret 1991/92 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 59 554 000 kr. I
propositionen hänvisas bl.a. till att den tidigare nämnda
organisationskommittén, som skall medverka i arbetet att
genomföra den nya organisationen, också skall få i uppdrag att
närmare klargöra behovet av resurser för den nya myndighetens
ledning och centrala kansli. När detta uppdrag fullgjorts avser
regeringen att besluta om hur stor del av den samlade
utgiftsramen som högst får disponeras för ändamålet.

I motion 1990/91:So50 av Göran Ericsson (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionen om behovet av att kostnaderna för det nya
rättsmedicinalverket inryms i det anslag som tilldelats
socialstyrelsen (yrkande 1). Motionären är kritisk till
skapandet av ett nytt statligt verk. Regeringen bör, anser
motionären, återkomma till riksdagen med ett förslag om en ny
organisation för den rättsmedicinska verksamheten utan ny
verksöverbyggnad. Om ett nytt verk anses oundgängligt för
verksamhetens bedrivande bör medelsanvisningen till
socialstyrelsen minska med kostnaden för generaldirektör, hans
kansli, nämnden och nämndens kansli.

Utskottet konstaterar att tillskapandet av
rättsmedicinalverket avses avlasta socialstyrelsen uppgiften att
vara chefsmyndighet för den rättsmedicinska verksamheten. Detta
innebär även en viss besparing på socialstyrelsens anslag.
Utskottet har ingenting att erinra mot den medelsberäkning som
gjorts i proposition 1990/91:93 för det nya
rättsmedicinalverket. Motion 1990/91:So50 (m) yrkande 1
avstyrks.

Övriga frågor

I motion 1989/90:So509 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till
slutgiltig lösning av frågan om huvudmannaskapet för den
rättsmedicinska verksamheten (yrkande 2). (Motionen väcktes
under allmänna motionstiden 1990, dvs. drygt ett år innan den nu
aktuella propositionen lades fram.)

Motionen får enligt utskottet anses tillgodosedd genom de
förslag som lagts fram i proposition 1990/91:93 om den
rättsmedicinska verksamheten. Motion 1989/90:So509 (fp) yrkande
2 avstyrks därför.

I motion 1990/91:So402 av Siw Persson (fp) hemställs att
riksdagen beslutar om underrättelseskyldighet vid rättsmedicinsk
obduktion, fullständig dödsorsaksundersökning och enkel
dödsorsaksundersökning motsvarande den skyldighet som gäller
enligt 4 § obduktionslagen. Motionären hänvisar till ett fall
där en rättsmedicinsk undersökning företagits på ett litet barn
som avlidit hastigt, innan båda föräldrarna haft möjlighet att
ta avsked av barnet. Motionären hänvisar också till att JO i
visst sammanhang ifrågasatt om inte en underrättelseskyldighet
motsvarande den som gäller enligt obduktionslagen bör införas
även beträffande de rättsmedicinska undersökningarna.

Obduktioner utförs dels som rättsmedicinska undersökningar
vid de rättsmedicinska stationerna, dels inom sjukvården. Den
sistnämnda typen av obduktioner brukar benämnas kliniska
obduktioner.

Obduktionslagen (1975:191) äger tillämpning på obduktion
som inte innefattar rättsmedicinsk undersökning. Enligt
obduktionslagens huvudregel (2 §) får en obduktion företas om
den avlidne under sin livstid har medgett det. Om ett sådant
medgivande saknas, får obduktion ändå göras (3 §) om det behövs
för att orsaken till dödsfallet skall kunna fastställas eller
viktig upplysning angående sjukdomens beskaffenhet erhållas. Om
dödsorsaken är känd, får obduktion dock inte äga rum om den
avlidne eller en nära anhörig till honom har uttalat sig emot
det eller åtgärden eljest kan antas stå i strid med den avlidnes
eller nära anhörigs uppfattning. I de fall då skriftligt
medgivande inte föreligger skall, där det kan ske och inte
särskilda skäl talar emot det, nära anhörig till den avlidne
underrättas om obduktionen, innan den äger rum (4 §). Om
dödsorsaken är känd, får obduktionen inte påbörjas förrän skälig
tid förflutit efter underrättelsen.

Vid behandlingen av förslaget till obduktionslag framhöll
socialutskottet att det i lagen medgivna undantaget från
principen om hänsynstagande till den avlidne och hans anhöriga
borde tillämpas restriktivt (prop. 1975:50, SoU 8 s. 16, rskr.
141).

Obduktionslagen äger bara tillämpning på obduktion som inte
innefattar rättsmedicinsk undersökning. Förutsättningarna för
rättsmedicinsk undersökning regleras i en särskild kungörelse
(1973:710) om rättsmedicinsk obduktion. Beslut om en sådan
obduktion meddelas av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare
eller polisstyrelse. Till kungörelsen har socialstyrelsen
utfärdat ett cirkulär (1975:12) med föreskrifter om förfarandet
vid rättsmedicinsk obduktion m.m. Några regler motsvarande dem i
2--4 §§ obduktionslagen om medgivande av obduktion,
underrättelse till anhörig m.m. finns inte.

Två utredningar överväger för närvarande regler som har
betydelse för obduktionsverksamheten.
Transplantationsutredningen (S 1987:02) skall enligt sina
direktiv från mars 1987 (1987:17) bl.a. överväga reglerna om
samtycke till kliniska obduktioner. Enligt tilläggsdirektiv i
maj 1990 (dir. 1990:30) skall utredningen bl.a. överväga
kriterier och regler för vilka olika förfaranden med döda
kroppar som skall anses etiskt godtagbara. Utredningen skall
också bedöma behovet av författningsreglering och etiska
riktlinjer. Transplantationsutredningen skall enligt
tilläggsdirektiven även se över reglerna om rättsmedicinska
undersökningar. Enligt direktiven bör en författningsreglering
av rättsmedicinska undersökningar ange under vilka
förutsättningar de får göras. En utgångspunkt bör vara, anförs
det i direktiven, att en rättsmedicinsk förrättning skall göras
då särskilda rättssäkerhetsskäl motiverar det.
Transplantationsutredningen skall slutredovisa sitt arbete under
andra hälften av år 1991.

Tillsynsutredningen (S 1987:03), även den tillkallad i
mars 1987 (dir. 1987:21), skall bl.a. överväga om den
personkrets som omfattas av lagen (1980:11) om tillsyn över
hälso- och sjukvårdspersonalen (tillsynslagen) bör utvidgas till
att omfatta t.ex. personal med vårdutbildning som är knuten till
rättsmedicinsk eller rättskemisk verksamhet. Utredningen skall
vidare överväga om tillsynslagen bör förtydligas såvitt rör
personalens iakttagande av respekt och skyddande av
integriteten, t.ex. vid omhändertagande av avlidna i avvaktan på
bisättning och begravning. Utredningen avser att inom kort lägga
fram sina förslag.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet har förståelse för synpunkterna att hänsyn bör tas
till de till anhöriga även i samband med rättsmedicinska
undersökningar. Utskottet anser dock att riksdagen i avvaktan på
resultatet av det pågående utredningsarbetet bör avstå från att
göra uttalanden av den innebörd som efterlyses av motionären.
Motion 1990/91:So402 (fp) avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande rättsodontologi
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So50 yrkande 4,
1990/91:So51 och 1990/91:So54,
2. beträffande rättsläkarstationernas utbildningsansvar
m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:So50 yrkande 3,
3. beträffande den rättskemiska laboratorieverksamheten i
Stockholm
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So53 yrkande 4 och
1990/91:So511,
res. 1 (c, v)
4. beträffande lokaliseringen av rättsmedicinalverket
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So48, 1990/91:So49 och
1990/91:So53 yrkande 2,
res. 2 (c, v, mp)
5. beträffande ledningsfunktionen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So52 och 1990/91:So53
yrkande 1,
6. beträffande förening av vissa tjänster
att riksdagen godkänner att tjänsterna som professor i
rättsmedicin inom högskolan förenas med överläkartjänster vid
den nya myndigheten i enlighet med vad som anförts i proposition
1990/91:93 (avsnitt 6.2),
7. beträffande rättsmedicinalverkets styrelse
att riksdagen avslår motion 1990/91:So53 yrkande 3,
8. beträffande rättsläkarnas jourtjänstgöring
att riksdagen avslår motion 1990/91:So50 yrkande 2,
9. beträffande inrättandet av ett rättsmedicinalverk
att riksdagen godkänner att en ny myndighet inrättas den l
juli 1991 med de uppgifter som anges i proposition 1990/91:93, i
den mån myndighetens uppgifter inte behandlas under föregående
moment,
10. beträffande medelsanvisning till Rättsmedicinalverket
att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:93, med
anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 7 (anslagen E 3 och
E 4) och med avslag på motion 1990/91:So50 yrkande 1 till
Rättsmedicinalverket för budgetåret 1991/92 under femte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 59 554 000 kr.,
11. beträffande huvudmannaskapet för den rättsmedicinska
verksamheten m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:So509 yrkande 2,
12. beträffande underrättelseskyldighet vid rättsmedicinsk
undersökning m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:So402.

Stockholm den 14 maj 1991
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita
Persson (s), Sten Svensson (m), Aina Westin (s), Ingrid
Andersson (s), Per Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo
Karlsson (s), Ingegerd Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson (m),
Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Jan
Andersson (s), Barbro Westerholm (fp) och Göran Engström (c).

Reservationer

1. Den rättskemiska laboratorieverksamheten i Stockholm (mom.
3)

Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v) och Göran Engström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Utvärderingen bör" och på slutar med "avstyrks därför."
bort ha följande lydelse:

Utskottet utgår från att förslagen redovisas för riksdagen och
att någon förändring av verksamheten dessförinnan inte kommer
till stånd. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna med anledning av motionerna 1990/91:So511
(c) och 1990/91:So53 (v) yrkande 4.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

3. beträffande den rättskemiska laboratorieverksamheten i
Stockholm
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So53 yrkande
4 och 1990/91:So511 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. Lokaliseringen av rättsmedicinalverket (mom. 4)

Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp) och
Göran Engström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Frågor om" och på s. 10 slutar med "yrkande 2." bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att
rättsmedicinalverket bör förläggas till Linköping. Utskottet
tillstyrker sålunda motionerna So48 (s), So49 (fp, m, c, v, mp)
och So53 (v) yrkande 2.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

3. beträffande lokaliseringen av rättsmedicinalverket
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:So48,
1990/91:So49 och 1990/91:So53 yrkande 2 beslutar att
rättsmedicinalverket skall förläggas till Linköping.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionerna 1
Proposition 1990/91:93 1
Proposition 1990/91:100 bilaga 7 1
Motioner 2
Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:93 2
Motion väckt under allmänna motionstiden 1990 3
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991 3
Utskottet 3
Bakgrund 3
Den nya myndighetens arbetsuppgifter och organisation 5
Rättsodontolgi 6
Rättsläkarstationernas utbildningsansvar m.m. 7
Den rättskemiska laboratorieverksamheten i Stockholm 8
Lokaliseringen av rättsmedicinalverket 9
Ledningsfunktionen m.m. 10
Förening av vissa tjänster 11
Rättsmedicinalverkets styrelse 11
Rättsläkarnas jourtjänstgöring 12
Medelsanvisning m.m. 13
Övriga frågor 13
Hemställan 15
Reservationer17