Rättegången i arbetstvister och anslag till arbetsdomstolen m.m.

Betänkande 1991/92:AU6

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1991/92:AU06

Rättegången i arbetstvister och anslag till arbetsdomstolen m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionerna
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1991/92
AU6

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar arbetsmarknadsutskottet vissa
regeringsförslag som läggs fram mot bakgrund av den svåra
arbetssituation som arbetsdomstolen under en rad år befunnit sig
i. Det främsta syftet är att förenkla domstolens målhantering
och att anpassa reglerna för rättegången i arbetstvister till
vad som enligt rättegångsbalken numera gäller för tvistemål i
allmänhet. Ordförandens behörighet vidgas att ensam vidta
åtgärder på arbetsdomstolens vägnar. Rätten utsträcks att
delegera viss förberedande handläggning till annan lagfaren
tjänsteman. Vissa målkategorier förs bort från arbetstvistlagens
område. SACO får rätt att föreslå ordinarie ledamot i domstolen.

Utskottet biträder regeringens förslag.

Som en ytterligare åtgärd för att förbättra arbetssituationen
föreslår arbetsmarknadsutskottet en ändring i arbetstvistlagen
av innebörd att antalet ordförande i arbetsdomstolen ökas från
högst tre till högst fyra.

I betänkandet behandlas också anslag till arbetsdomstolen och
vissa myndigheter under arbetsmarknadsdepartementet.

Slutligen behandlas tre motioner väckta under den allmänna
motionstiden med anknytning till arbetsdomstolen och dess
verksamhet.

En meningsyttring har avlämnats av Vänsterpartiet.

Propositionerna

I proposition 1991/92:84 föreslår regeringen -- efter
föredragning av statsrådet Börje Hörnlund --

1. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen
till

lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister,

lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares
uppfinningar,

lag om ändring i jordabalken.

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga i detta
betänkande.

I proposition 1991/92:100 bilaga 11
(arbetsmarknadsdepartementet) föreslår regeringen -- efter
föredragning av statsrådet Börje Hörnlund -- under punkterna

B5 (s. 87--88)
att riksdagen till Arbetsdomstolen för budgetåret 1992/93
anvisar ett ramanslag på 13212000kr.

B6 (s. 88--89)
att riksdagen till Statens förlikningsmannaexpedition för
budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på
1534000kr.

B7 (s. 89)
att riksdagen till Statens nämnd för arbetstagares
uppfinningar för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag
på 77000 kr.

Motionerna

1991/92:A707 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

23. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om rättegång i arbetstvister för att skiljeklausuler som
undandrar arbetstvister från domstols behörighet endast bör vara
giltiga om de intagits i kollektivavtal i enlighet med vad i
motionen anförts under avsnitt 5.3.

1991/92:A726 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av ändring av forumreglerna för arbetstvister.

1991/92:A806 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att mål som rör jämställdhet måste
avgöras av en arbetsdomstol med jämn könsfördelning.

Utskottet

Bakgrund

Måltillströmningen till arbetsdomstolen (AD) har under en
följd av år varit sådan att domstolens resurser blivit
synnerligen hårt ansträngda. Regeringen tillkallade därför en
särskild utredare för att se över rättegångsordningen för
arbetstvister. Utredaren, dåvarande justitiekanslern och numera
ordföranden i domstolen Hans Stark, lade i juni 1988 fram vissa
förslag i syfte att förbättra domstolens arbetssituation
(Arbetsdomstolen, SOU 1988:30).

Utredningens förslag gick i korthet ut på att två målgrupper,
uppfinnarmål och mål om hyresvillkor som reglerats i
kollektivavtal, borde prövas i annan ordning än enligt
arbetstvistlagen. Vidare föreslog utredaren en ordning med
prövningstillstånd beträffande tingsrättsdomar som överklagades
till AD. Vissa besvärsmål utan klart arbetsrättsligt inslag
skulle flyttas över till de allmänna domstolarna. Som
ytterligare åtgärd för att minska arbetsbördan föreslogs en
utvidgning av ordförandens behörighet att vidta åtgärder på
domstolens vägnar.

En annan fråga som övervägdes i utredningen var om någon
målkategori som AD handlägger som första domstol lämpligen kunde
överföras till prövning i tingsrätt. Utredningen ansåg det
otänkbart att kollektivavtalstvister eller tvister på
medbestämmandelagens område skulle kunna föras över till
prövning i tingsrätt med hänsyn till tvisternas centrala
intresse för arbetsmarknadens organisationer och deras
principiella arbetsrättsliga intresse. Inte heller tvister
rörande den enskilde arbetstagarens anställning eller tvister på
anställningsskyddslagens område ansågs kunna avskiljas.
Utredningen delade i denna fråga den uppfattning som kommit fram
i diskussioner med organisationerna.

Slutligen föreslogs en utvidgning av domstolen med en fjärde
ordförande i kombination med delvis ändrade
sammansättningsregler.

Utredningens förslag fick stöd av en majoritet av
remissinstanserna. Arbetsdomstolen förordade dock en ordning med
domstolen som första och enda domstol på den kollektiva
arbetsrättens område, men enbart överinstans för tvister rörande
det enskilda anställningsavtalets rätt.

På grundval av ett förslag till provisorisk lösning som lades
fram under utredningens gång utökades antalet vice ordförande
från tre till fyra fr.o.m. den 1 juli 1988. Detta skedde genom
en ändring i 3 kap. 1§ arbetstvistlagen (prop. 1987/88:150,
AU22, rskr. 388). Denna fjärde vice ordförande tjänstgör sedan
dess på heltid i domstolen.

Måltillströmningen till AD har efter en mindre nedgång i
slutet av 1980-talet fortsatt att öka. Under år 1991 kom det in
436 mål, vilket är den högsta siffran någonsin. Antalet mål i
balans vid årets slut har också ökat. Vid utgången av år 1990
var siffran 215 och vid utgången av år 1991 255 mål.

Proposition nr 84

Regeringens förslag innebär i huvudsak följande. Ordförandens
behörighet att ensam på arbetsdomstolens vägnar vidta åtgärder
vidgas. Behörigheten i detta hänseende blir enhetlig för mål som
arbetsdomstolen prövar som första och enda domstol och mål som
domstolen prövar som fullföljdsinstans. Möjligheten att delegera
viss handläggning till annan lagfaren tjänsteman utvidgas.

När det gäller tvister som arbetsdomstolen är behörig att ta
upp och avgöra som första domstol föreslås en ny regel av
innebörd att domstolen alltid, oavsett partsställningen, är
behörig att pröva tvist om stridsåtgärd. I fråga om detta
begrepp hänvisas till den innebörd som anges i 41 §
medbestämmandelagen.

I syfte att föra bort mål från arbetsdomstolen där inslaget av
arbetsrättsliga frågor oftast är av underordnad betydelse
föreslås att vissa hyrestvister och s.k. uppfinnarmål prövas i
annan ordning än enligt arbetstvistlagen.

Vidare föreslås ett antal ändringar som syftar till att
anpassa arbetstvistlagens regler till vad som allmänt gäller för
rättegången i dispositiva tvistemål enligt rättegångsbalken.

Slutligen föreslås att Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO) får rätt att föreslå en ordinarie
ledamot i arbetsdomstolen, liksom ersättare för denne. Därmed
kommer antalet ledamöter som utses efter förslag av
arbetsmarknadens parter att öka från tretton till fjorton.

Motion

Utskottet behandlar i detta sammanhang en motion som väckts
under den allmänna motionstiden, A726 av Håkan Holmberg (fp),
och som gäller forumreglerna i arbetstvister. I motionen förs
ett resonemang om olika metoder att komma till rätta med
arbetssituationen i arbetsdomstolen. Enligt motionären kan
problemen inte lösas på annat tillräckligt effektivt sätt än
genom en ändring av forumreglerna, som innebär att vissa typer
av mål som nu får drivas av organisationerna direkt till
arbetsdomstolen överförs till handläggning i tingsrätt som
första instans. Vad som förordas är den lösning som
arbetsdomstolen själv föreslagit i samband med
remissbehandlingen av AD-utredningens betänkande, nämligen att
domstolen skall vara första och enda domstol på den kollektiva
arbetsrättens område men enbart överinstans för tvister som
gäller det enskilda anställningsavtalets rätt. Motionären anser
att en sådan ordning skulle förstärka arbetsdomstolens karaktär
av prejudikatinstans. Han pekar också på den olikhet som i dag
föreligger till följd av de olika forumreglerna mellan
organisationsmedlemmar och oorganiserade när det gäller
rättegångskostnaderna i tvister om anställningsavtalet.

Utskottets överväganden

Utskottet ser det som ytterst angeläget att arbetsdomstolen
lever upp till högt ställda krav på kvalitet i dömandet. Som
prejudikatinstans skall domstolen leda rättsutvecklingen inom
arbetsrätten. Därigenom skall en enhetlig rättsutveckling
främjas, tolkningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen
utvecklas och en praxis utbildas som grundas på det
arbetsrättsliga normsystemet.

Det är emellertid inte nog med att dömandet skall hålla högsta
kvalitet. Arbetsdomstolen har också den utomordentligt viktiga
uppgiften att medverka till att arbetsmarknadens parter får sina
tvister lösta inom rimlig tid.

Den ökade måltillströmning som kan iakttas över en längre tid
med ett ökat antal mål i balans är från de nu angivna
synpunkterna oroande.

Utskottet ställer sig bakom de förslag som propositionen
innehåller. Ändringarna bör förenkla målhanteringen i viss
utsträckning och därmed också underlätta arbetssituationen i
arbetsdomstolen.

Frågan är, om de förslag som läggs fram i propositionen kan
anses tillräckliga i det läge som nu råder. Enligt vad utskottet
inhämtat är antalet nyinkomna mål i januari i år det högsta
någonsin. Det rådande arbetsmarknadsläget med fler varsel och
uppsägningar än någon annan gång under den tid då den nya
arbetsrätten varit i kraft gör att man knappast kan räkna med en
dämpning av måltillströmningen.

En mer radikal lösning på domstolens arbetssituation kunde
vara den ordning som diskuterades under utredningsarbetet och i
den efterföljande remissbehandlingen och som också aktualiserats
i den nyssnämnda motionen, dvs. att lyfta bort någon större
målkategori från domstolen.

I detta hänseende framgår av propositionen att
arbetsmarknadsdepartementet med anledning av främst
arbetsdomstolens remissyttrande tagit upp frågan om överförande
av tvister om det enskilda anställningsavtalet till prövning i
tingsrätt som första instans. Vid överläggningar med
arbetsmarknadens parter har det visat sig att det finns ett
starkt motstånd mot en sådan förändring. Departementschefen
anser därför att frågan om vilka målkategorier som bör kunna
prövas av domstolen som första instans bör övervägas
ytterligare. Han är inte beredd att nu ta ställning till
förslagen i denna del men avser att återkomma till dessa frågor
i ett senare sammanhang. Utskottet delar
arbetsmarknadsministerns bedömning i denna fråga.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A726 (fp).

AD-utredningens huvudförslag med syftet att minska
arbetsbördan var som nämnts att förstärka domstolen med
ytterligare en ordinarie ordförande. Även den frågan har prövats
under beredningsarbetet.

Arbetsdomstolens nuvarande ordförande och administrative chef
Hans Stark har inför utskottet berättat om domstolens
arbetssituation. Det har enligt honom varit betydande
svårigheter alltsedan mitten av 1980-talet med ett ökande antal
inkomna mål och ökande balanser. Antalet registrerade mål under
1991 överstiger med 25 % 1990 års nivå. Det rådande
arbetsmarknadsläget kommer enligt hans bedömning att medföra
ytterligare måltillströmning. Den lösning som domstolen nu ser
framför sig skulle bestå i att utöka antalet ordinarie
ordförande från tre till fyra, något som kräver lagändring.
Utöver denna förändring skulle den nuvarande tjänsten som
heltidsanställd viceordförande kunna ges ett något annorlunda
innehåll. Vid sidan av viceordförandeskapet skulle innehavaren
av tjänsten under domstolens administrative chef kunna svara för
den administrativa ledningen och sålunda tjänstgöra även som
kanslichef. Fördelen med en sådan ordning är att domstolen får
ett fastare grepp om de administrativa uppgifterna samtidigt som
den administrative chefen avlastas. Skulle domstolens
arbetsbelastning minska framöver, kan antalet ordförande lätt
reduceras.

Den av Hans Stark förordade lösningen att öka antalet
ordförande från tre till fyra har enligt utskottets mening goda
skäl för sig. Det är därvid att märka att lagen anger det högsta
antalet ordförande. Genom att öka detta högsta tal ges möjlighet
att när så bedöms som befogat utöka antalet domare i domstolen.
Skulle förhållandena ändras och skäl tala för det, kan antalet
ordförande minskas utan att fördenskull lagen behöver ändras.
Utskottet anser att lagändringen bör träda i kraft den 1 april i
år.

Enligt utskottets mening bör det ankomma på regeringen att
avgöra om möjligheten att öka ordförandeantalet skall utnyttjas
och i förekommande fall återkomma till riksdagen med de förslag
som kan följa av förändringarna.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka parternas ansvar
att innan en tvist hänskjuts till domstol ingående pröva
förutsättningarna för en godvillig uppgörelse.

Utskottet föreslår således att riksdagen beslutar om den
ändringen i 3 kap. 1 § lagen om rättegången i arbetstvister att
arbetsdomstolen skall bestå av högst fyra ordförande. Ett
förslag till lagändring om detta läggs fram i utskottets
hemställan.

Slutligen tillstyrker utskottet förslaget att SACO skall få
rätt att utse en ordinarie ledamot i domstolen liksom ersättare
för denne.

Övriga frågor

Utskottet övergår nu till två motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden med anknytning till de nu behandlade
frågorna.

Motion A806 yrkande 4 av Lars Werner m.fl. (v) gäller
sammansättningen i arbetsdomstolen i tvister enligt
jämställdhetslagen. Partiet säger sig inte kunna godta att
arbetsdomstolens sammansättning med låg andel kvinnliga
ledamöter ofta missgynnar kvinnor. Eftersom kvinnor och män har
skilda erfarenheter och skilda referensramar är det särskilt
viktigt att mål enligt jämställdhetslagen avgörs av en domstol
med jämn könsfördelning, anser partiet.

I samband med behandlingen av propositionen om en ny
jämställdhetslag under våren 1991 behandlade utskottet ett antal
motioner om könssammansättningen i jämställdhetsmål och
näraliggande frågor. Utskottet avvisade tanken på en särskild
reglering och hänförde sig då till sina tidigare
ställningstaganden i frågan. Stora krav ställs visserligen på
representativitet och kunskaper, sades det, men principiella
skäl talar emot att sammansättningen av svenska domstolar skulle
få påverkas av den sak som målet gäller. Utskottet står fast vid
denna uppfattning och avstyrker således motion A806 i nu berörd
del.

Arbetsmarknadsutskottet vill dock, liksom tidigare, framhålla
vikten av att jämställdhetsaspekten beaktas vid rekryteringen av
ledamöter till arbetsdomstolen. Utskottet har erfarit att
regeringen i samband med att den uppmanar arbetsmarknadens
parter att föreslå ledamöter inför den mandatperiod som börjar
löpa den 1 juli i år kommer att understryka intresset av en
utvidgad kvinnlig representation. Det ankommer nu på parterna
att ta sitt ansvar i sammanhanget.

I en annan v-motion, A707 yrkande 23 av Lars Werner m.fl.,
yrkas en ändring i arbetstvistlagen i fråga om
skiljeklausuler. En skiljeklausul som undantar arbetstvister
från domstols behörighet bör enligt motionen vara giltig endast
om den intagits i kollektivavtal. Ett skiljeförfarande är mycket
kostsamt vilket får till konsekvens att den anställde av
ekonomiska skäl saknar möjlighet att hävda sin rätt, sägs det i
motionen.

Ett motsvarande motionsyrkande behandlades och avstyrktes i
betänkandet 1990/91:AU6. Utskottet hänvisade till möjligheten
att med stöd av 36 § avtalslagen åsidosätta en skiljeklausul i
ett anställningsavtal.

Enligt bestämmelsen får ett avtalsvillkor jämkas eller lämnas
utan avseende om villkoret är oskäligt på vissa angivna grunder.
Särskild hänsyn skall vid prövningen tas till behovet av skydd
för den som i egenskap av konsument eller eljest intar en
underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Arbetsdomstolen har
i en dom (1987 nr 165) uttalat att arbetstagaren typiskt sett är
ekonomiskt svagare än sin motpart, och att den arbetstagare som
inte får ekonomiskt stöd från en facklig organisation har en
ställning liknande konsumentens i förhållande till
näringsidkaren. Även andra förhållanden än parternas inbördes
ekonomiska styrkeförhållanden måste dock beaktas enligt
domstolen, såsom att arbetstagaren har relativt kvalificerade
uppgifter. Frågan måste enligt domstolen bedömas med hänsyn till
samtliga omständigheter.

Med hänvisning till detta var det utskottets uppfattning att
något lagstiftningsinitiativ inte var behövligt.

I den nu behandlade motionen åberopas två avgöranden av AD,
1988 nr 95 och 96. Båda målen gäller giltigheten av
skiljeklausuler mellan ett företag och dess verkställande
direktör. Domstolen, som hänvisar till det tidigare avgörandet,
finner efter en prövning av omständigheterna i varje enskilt
fall att skiljeklausulerna är giltiga.

Utskottet -- som vill erinra om att en skiljeklausul genom det
förhållandevis snabba och icke offentliga förfarandet kan vara
till fördel även för en arbetstagare -- är inte heller nu berett
att ta något lagstiftningsinitiativ i frågan. Även motion A707
avstyrks således i den nu berörda delen.

Anslagsfrågor

Utskottet tillstyrker regeringens anslagsförslag beträffande
arbetsmarknadsdepartementet m.m. under punkterna B5.
Arbetsdomstolen, B6. Statens förlikningsmannaexpedition och
B7. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande arbetstvistlagen

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:A726 antar det i
proposition 1991/92:84 framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen om rättegången i arbetstvister med den ändringen
att 3kap. 1 § första stycket och övergångsbestämmelsen skall
ha följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag
1 §3
Arbetsdomstolen består av Arbetsdomstolen består av
högst tre ordförande, högst fyra ordförande,
högst fyra vice högst fyra vice
ordförande samt sjutton ordförande samt sjutton
andra ledamöter. andra ledamöter.

3 Senaste lydelse 1988:1289.

Denna lag träder i kraft, i Denna lag träder i kraft, i
fråga om 3 kap. 1, 3 och 9 fråga om 3 kap. 1 §,
§§ den 1 juli 1992, och såvitt avser antalet andra
i övrigt den 1 april 1992. ledamöter, samt 3 och 9
§§ den 1 juli 1992, och
i övrigt den 1 april 1992.

2. beträffande lagen om rätten till arbetstagares
uppfinningar
att riksdagen antar det i proposition 1991/92:84 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen om rätten till
arbetstagares uppfinningar,

3. beträffande jordabalken
att riksdagen antar det i proposition 1991/92:84 framlagda
förslaget till lag om ändring i jordabalken,

4. beträffande könssammansättningen i jämställdhetsmål
att riksdagen avslår motion 1991/92:A806 yrkande 4,
men. (v) - delvis

5. beträffande skiljeklausuler
att riksdagen avslår motion 1991/92:A707 yrkande 23,
men. (v) - delvis

6. beträffande medelsanvisning till arbetsdomstolen
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
11 till Arbetsdomstolen för budgetåret 1992/93 under tionde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 13212000 kr.,

7. beträffande medelsanvisning till
förlikningsmannaexpeditionen
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
11 till Statens förlikningsmannaexpedition för budgetåret
1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1
534 000 kr.,

8. beträffande medelsanvisning till uppfinnarnämnden
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
11 till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar för
budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 77000 kr.

Stockholm den 25 februari 1992

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson
(fp), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson
(s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte
Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds),
Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson
(fp), Johnny Ahlqvist (s) och Kent Olsson (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Enligt min mening är det otillfredsställande att AD:s
sammansättning så ofta missgynnar kvinnor. Av domstolens
ledamöter är enbart 18% kvinnor. Under tiden 1981--1990
avgjordes inte mindre än 24% av målen enligt
jämställdhetslagen av en helt manlig sammansättning.

Kvinnors och mäns liv skiljer sig fortfarande starkt åt. Det
leder till att kvinnor och män har skilda erfarenheter, och de
får därigenom skilda referensramar för sina värderingar. Som
framhålls i Vänsterpartiets motion A806 är det därför särskilt
viktigt att mål enligt jämställdhetslagen avgörs av en domstol
med jämn könsfördelning. Jag anser liksom motionärerna att
frågan bör regleras i jämställdhetslagen.

Vad sedan gäller frågan om skiljeklausuler i arbetstvister
instämmer jag med Vänsterpartiets motion A707 att sådana bör
vara giltiga endast om de intagits i kollektivavtal. De
möjligheter som 36§ avtalslagen ger domstolarna att åsidosätta
skiljeklausuler är enligt min mening alltför snäva.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
4 och 5 borde ha hemställt:

4. beträffande könssammansättningen i jämställdhetsmål
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A806 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i
denna del,

5. beträffande skiljeklausuler
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A707 yrkande 23
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i
denna del,

Bilaga