Räddningstjänstfrågor

Betänkande 1988/89:FöU2

Försvarsutskottets betänkande

1988/89:FöU2

Räddningst j änstfrågor

1988/89

FöU2

Utskottet behandlar i detta betänkande fyra motioner som rör frågor inom
fredsräddningstjänstens område. Alla motioner har väckts under den
allmänna motionstiden 1988. Statens räddningsverk har yttrat sig över dem.

Sammanfattning

En av de fyra motioner som behandlas i betänkandet (1987/88:Fö503) gäller
räddningstjänst i glesbygd medan övriga motioner (1987/88:Fö518, Fö522
och FÖ529) tar upp frågor med anknytning till sotningsverksamheten.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna.

I fråga om motion FÖ518 (fp) vari föreslås att statens räddningsverk skall
ges i uppdrag att utreda möjligheten att obligatoriskt tillse ventilationssystem
i samband med sotning har till betänkandet fogats en reservation (mp).

Motionerna

1987/88:Fö503 av Hans Rosengren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
åtgärder för att förbättra räddningstjänsten i glesbygd.

1987/88:Fö518 av Erling Bager och Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att de pågående projekten kring sotning inom
räddningsverket såsom tilläggsdirektiv erhåller uppdrag att närmare utreda
möjligheten att förena sotningsdistriktens tillsyn av rök- och imkanaler med
tillsyn av de ventilationsanläggningar som beskrivits i motionen.

1987/88:Fö522 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ändring i räddningstjänstlagen i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1987/88:Fö529 av Yngve Wernersson och Bengt Kronblad (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i den pågående
översynen av sotningsverksamheten skall beaktas vad i motionen anförts om
sotningsfrister.

1

1 Riksdagen 1988/89. 10sami. Nr 2

Räddningstjänst i glesbygd

1988/89:FöU2

Motion 1987/88:Fö503

Motionärerna i motion Fö503 (s) anser att räddningstjänstens möjligheter att
göra en snabb och slagkraftig insats är starkt begränsade i glesbygd. Statens
räddningsverk (SRV) bör få i uppdrag att göra en analys av situationen och
komma med förslag till förbättringar. Motionärerna framhåller vissa aspekter
som därvid enligt deras mening särskilt bör beaktas.

Yttrandet

SRV uppger sig ha haft anledning att överväga de i motionen aktualiserade
frågeställningarna, bl.a. i samband med räddningsinsatser vid översvämningar
i västra Värmland förra hösten. SRV har även särskilt studerat det
förebyggande brandskyddet och den därmed sammanhängande sotningsverksamheten
i glesbygd i anslutning till införandet av den plan- och bygglag
(1987:10) som riksdagen antog år 1985 (prop. 1985/86:1, BoU 1986/87:1,
rskr. 27). Enligt SRV är det mycket angeläget att en analys av räddningstjänstsituationen
i glesbygd kommer till stånd. Verket bör få uppgiften med
hänsyn till sin tillsyns- och samordningsuppgift i fråga om räddningstjänsten.

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis understryka att det självklart skall finnas en väl
fungerande räddningtjänst i alla delar av vårt land. Eftersom Sverige till
största delen utgörs av glest befolkade områden måste man särskilt beakta
och ta hänsyn till de speciella förhållanden som råder i glesbygd. Bl.a. gör de
stora avstånden det svårt att i glesbygdsområden ha personal och materiel
omedelbart tillgängliga för snabba räddningsinsatser.

Bl.a. har räddningstjänstlagen (prop. 1985/86:170, FöU 1986/87:2, rskr.
58) och integreringen av fredsräddningstjänsten med räddningstjänsten i krig
(prop. 1984/85:161, FöU 12, rskr. 389) ökat förutsättningarna för en bra
räddningstjänst i våra glesbygder. De möjligheter till förbättringar som
därigenom skapats har dock ännu inte på alla håll kunnat utnyttjas fullt ut,
och många problem inom området torde återstå att lösa.

Utskottet instämmer mot denna bakgrund i motionärernas uppfattning,
som även SRV biträder, att det finns skäl att närmare analysera räddningstjänsten
i glesbygd. Utskottet konstaterar att SRV i sitt yttrande uppgivit att
man redan börjat uppta vissa problem rörande räddningstjänsten i glesbygd
till närmare granskning. Utskottet anser sig därmed kunna utgå ifrån att den i
motionen föreslagna analysen kommer att genomföras av verket inom ramen
för dess ordinarie tillsyns- och samordningsuppgifter. Något särskilt uttalande
av riksdagen torde således inte erfordras för att tillgodose motionärernas
syfte. Motionen bör därmed avslås av riksdagen.

2

Tillsyn av ventilationsanläggningar
Bakgrund

I den av riksdagen år 1986 (prop. 1985/86:170, FöU 2, rskr. 58) antagna lagen
om räddningstjänst (1986:1102) betraktas sotningen som en brandförebyggande
åtgärd. Bestämmelser om förebyggande åtgärder mot brand återfinns i
15-20 §§ i lagen. Enligt dessa skall de räddningsnämnder som lagen ålägger
kommunerna att inrätta svara för att brandsyn och sotning utförs regelbundet
(15 §). Genom sotningen skall eldstäder och andra fasta förbränningsanordningar
som inte är inrättade för eldning enbart med gas och därtill hörande
rökkanaler samt imkanaler göras rena. I samband med sotning skall det som
rengörs samt skorstenar och tak med därtill hörande byggnadsdelar kontrolleras
från brandskyddssynpunkt. Sotning och kontroll av brandskyddet skall
utföras av skorstensfejarmästare eller skorstensfejare som biträder skorstensfejarmästaren
(17 §).

Riksdagen uttalade i anslutning till antagandet av räddningstjänstlagen att
en översyn av sotningsverksamheten skulle påbörjas under år 1987 och att i
anslutning till denna en undersökning av sambandet mellan bränder och
sotning skulle genomföras (FöU 1986/87:2 s. 23, rskr. 58). Regeringen
uppdrog med anledning av riksdagsbeslutet åt SRV att bl.a. utvärdera
sotningsverksamheten i fråga om dess brandförebyggande betydelse i olika
avseenden. Resultatet av detta utredningsarbete skall redovisas för regeringen
före utgången av år 1989.

Motion 1987/88:Fö518

Motion FÖ518 (fp) syftar till en obligatorisk rensning och kontroll av vissa
ventilationsanläggningar. Motionärerna pekar på att det regelmässigt påträffas
frånluftskanaler från badrum som är helt igensatta av damm. Samma är
förhållandet, framhåller de, med olika tilluftsanläggningar såsom luftintag,
filter och aggregat med försämrad inomhusluft som följd. Eftersom inomhusluften
har stor betydelse för människors hälsa bör ventilationen lika väl som
rökkanalerna kontrolleras regelbundet. Det är, anser motionärerna, viktigt
att ansvaret för denna tillsyn inte helt och hållet överlämnas till fastighetsägaren.
De finner det naturligt att skorstensfejarmästaren vid den återkommande
rensningen av imkanaler även ser över frånluftskanalerna. De anser att
räddningsverket inom ramen för pågående utredningsarbete rörande sotningsverksamheten
också bör utreda förutsättningarna för en sådan samordning.

Yttrandet

SRV har ingen erinran mot att såsom tilläggsdirektiv få uppdraget att
närmare utreda möjligheten att förena sotningsdistriktens tillsyn av rök- och
imkanaler med en obligatorisk rensning och kontroll av vissa ventilationsanläggningar
även om frågan ligger utanför verkets ordinarie ansvarsområde.
Som skäl härför anför SRV bl.a. att de forskningsprojekt som genomförs
inom ramen för SRV:s utredning om sotningsverksamheten kommer att ge

1988/89:FöU2

3

resultat av betydelse även från bl.a. miljö- och energisynpunkt. SRV
bedömer att merkostnaden för en sådan utvidgning av utredningsuppdraget
är ringa och att den tidsgräns (utgången av år 1989) som regeringen angivit
för utvärderingen bör kunna hållas.

Utskottet

Utskottet konstaterar att det självfallet är viktigt att ventilationen i våra
bostäder är tillfredsställande. Frågan har fått stor aktualitet på grund av
uppdagade brister i bl.a. ventilationen i s.k. sjuka hus. Utskottet har
inhämtat att man inom bostadsutskottet bereder ett antal motioner som rör
problem som hänger samman med sådan bebyggelse. Enligt utskottets
mening bör behovet av en obligatorisk rensning av ventilationssystem först
bedömas ur det vidare perspektiv från bl.a. byggnadsteknisk synpunkt som
torde komma att anläggas i detta sammanhang, innan möjligheten att
samordna en sådan rensning med sotningen övervägs. Därtill kommer att en
utvidgning av SRV:s utredningsuppdrag rörande sotningsfrister skulle skapa
en risk för försening av nämnda uppdrag vilket av olika skäl vore olyckligt.
Motion Fö518 (fp) bör därför enligt utskottets mening inte bifallas av
riksdagen.

Utskottet vill i detta sammanhang dock framhålla att skorstensfejarmästarna
självfallet på marknadsmässiga grunder i likhet med serviceföretag på
området på samma sätt som när det gäller rådgivning om energibesparande
åtgärder kan erbjuda sina tjänster också i fråga om rensning av ventilationsanläggningar.

Sotningsfrister

Bakgrund

Enligt 20 § räddningstjänstlagen får regeringen meddela föreskrifter bl.a. om
frister för sotning och brandsyn. Enligt samma lagrum får regeringen
överlåta åt en myndighet eller åt kommun att meddela sådana föreskrifter.

Regeringen har i 22 § räddningstjänstförordningen (1986:1107) delegerat
uppgiften att meddela föreskrifter om sotningsfrister till SRV. Enligt samma
bestämmelse får kommunerna meddela föreskrifter om kortare frister än de
av SRV föreskrivna.

I augusti 1987 meddelade SRV bestämmelser om nya sotningsfrister att
gälla fr.o.m. den 1 januari 1988.

Motionerna 1987/88:Fö522 och FÖ529

Enligt motion FÖ522 (c) innebär de av SRV meddelade föreskrifterna om
sotningsfrister en avsevärd skärpning i förhållande till vad som tidigare
tillämpats. Sålunda, anför hon, skall t.ex. pannor som eldas med fast bränsle
sotas var åttonde vecka och oljeeldade pannor var trettonde. Detta upplevs,
framhåller motionären, som helt orimligt i många fall. Räddningstjänstlagen
bör enligt hennes mening ändras så att kommunerna alltid själva får avgöra

1988/89 :FöU2

4

hur ofta sotning och brandsyn skall ske.

I motion FÖ529 (s) anser motionärerna att imkanaler kan fritas från
sotningstvånget eftersom många räddningschefer har konstaterat att rengöring
av dessa objekt har försumbar betydelse för brandsäkerheten. Med
den metod, utgående från ”historiska data”, som SRV använder vid den
pågående översynen av sotningsverksamheten är det, anför motionärerna
vidare, uppenbart att även om SRV skulle få tio år på sig att genomföra
denna översyn skulle verket inte få fram några kunskaper och data som inte
redan erfarenhetsmässigt finns att tillgå. Motionärerna anser därför att de
forskningprojekt som genomförs inom ramen för utredningsarbetet bör
kompletteras med en alternativ undersökningsmodell som innebär att man i
princip stoppar all obligatorisk sotning/rensning i några sotningsdistrikt.

Yttrandet

SRV framhåller att de bestämmelser om sotningsfrister som verket meddelat
innebär en betydande utglesning av sotningstillfällena för de flesta sotningsobjekt.
För ett fåtal särskilt brandfarliga objekt har tidigare tillämpade frister
bibehållits. Inte i något fall innebär de nya fristerna att sotning skall ske
oftare än vad som tillämpats tidigare.

Kritiken i motion FÖ529 (s) mot den tillämpade metoden för genomförandet
av översynen av sotningsverksamheten bemöter SRV med påpekandet
att denna enligt verkets uppfattning är den enda acceptabla med hänsyn till
den enskildes säkerhet. En experimentverksamhet enligt motionärernas
förslag anser SRV inte kunna godtas.

Utskottet

Utskottet har tidigare i olika sammanhang behandlat och avstyrkt motioner
om ändrade regler för sotningsfrister med hänvisning till att resultatet av
pågående utredningsarbete rörande sotningsverksamheten bör avvaktas
(FöU 1986/87:2 s. 23 och FöU 1986/87:8) innan riksdagen tar ställning i denna
fråga. Utskottet vidhåller denna uppfattning även när det gäller nu framförda
motionsförslag och vill ånyo betona vikten av att man vinner klarhet om i
vilken utsträckning nu gällande regelsystem är sakligt motiverat innan man
börjar överväga ändringar av reglerna om sotningsfrister.

Det är därför, som utskottet underströk även i det föregående, angeläget
att nämnda utredningsuppdrag slutförs inom den angivna tidsramen.

Utskottet anser sig inte ha anledning att ifrågasätta lämpligheten i den i
motion Fö529 (s) kritiserade utredningsmetodik som SRV använder i sin
utredning om sotningsverksamheten.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna Fö522 (c)
och Fö529 (s) bör avslås av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö503 om räddningstjänsten
i glesbygd,

1988/89 :FöU2

5

2. att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö518 om obligatorisk tillsyn
av ventilationskanaler i samband med sotning,

3. att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö522 om ändring av
räddningstjänstlagens bestämmelser rörande frister för sotning,

4. att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö529 om utredning av
sotningsfrister.

Stockholm den 8 november 1988

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s), Åke
Gustavsson (s), Ingvar Björk (s), Kerstin Ekman (fp), Björn Körlof (m),
Barbro Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Ivar
Virgin (m), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Paul
Ciszuk (mp), Karin Wegestål (s), Britt Bohlin (s), Sven-Olof Petersson (c)
och Björn Samuelson (vpk).

Reservation

Paul Ciszuk (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 4 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”av ventilationsanläggningar” bort ha följande
lydelse:

De problem som orsakas av bristande ventilation är i många bostäder så
pass allvarliga att åtgärder bör vidtas snarast. Enligt vad utskottet har
inhämtat kommer frågan att beröras från främst byggnadsteknisk synpunkt
av bostadsutskottet i samband med beredningen av ett antal motioner som
rör s.k. sjuka hus. Det vore enligt utskottets mening värdefullt att också få
belyst om det är möjligt att genom obligatorisk tillsyn i samband med
sotningsverksamheten förbättra standarden på ventilationen i våra bostäder.
En sådan utredning bör såsom föreslås i motion FÖ518 anförtros åt statens
räddningsverk, som förklarat sig villigt att fullgöra uppgiften i samband med
den översyn av sotningsverksamheten som verket för närvarande genomför
på regeringens uppdrag.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 6) i moment 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fö518 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om utredning av
möjligheten att obligatoriskt tillse ventilationssystem i samband med
sotning.

1988/89:FöU2

6