Pyrotekniska varor

Betänkande 1997/98:NU11

Näringsutskottets betänkande 1997/98:NU11

Pyrotekniska varor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Innehållsförteckning

1997/98
NU11
Ärendet
I detta betänkande behandlas nio motioner från allmänna motionstiden om
pyrotekniska varor.
På inbjudan av utskottet har 15 remissinstanser yttrat sig över motionerna.
Vidare har upplysningar och synpunkter i ärendet lämnats inför utskottet av
företrädare för Sprängämnesinspektionen, Svenska Kennelklubben och
Antismällarprojektet samt Sveriges Järnhandlareförbund och Linders Pyrotekniska
AB. Från det sistnämnda företaget har även en skrivelse inkommit. Härutöver har
utskottet mottagit två skrivelser från Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund
med synpunkter på förvaring, hantering och försäljning av pyrotekniska varor.
Ett stort antal skrivelser och vykort från privatpersoner med synpunkter på
användningen av pyrotekniska varor har också inkommit.

Sammanfattning

Utskottet föreslår, med anledning av nio motioner, att frågan om pyrotekniska
varor skall bli föremål för en samlad översyn. Den senaste genomgripande
översynen av bestämmelserna om pyrotekniska varor genomfördes år 1975. Enligt
utskottets mening gör utvecklingen när det gäller hanteringen av pyrotekniska
varor att en förnyad översyn nu är motiverad. En sådan översyn bör omfatta
såväl det gällande regelverket som frågor rörande kontroll, tillsyn och
information. Också erfarenheterna från andra länder, t.ex. Danmark, Norge,
Finland och Tyskland, bör inhämtas. Utskottet pekar också på att det finns
oklarheter när det gäller reglerna för hanteringen av pyrotekniska varor, bl.a.
i fråga om möjligheter att ta fyrverkerier i beslag och beträffande förvaringen
av fyrverkeriartiklar.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:
1997/98:N228 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fyrverkerier.
1997/98:N229 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
att smällare förbjuds i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:N230 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
hanteringen av fyrverkeriartiklar.
1997/98:N231 av Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning mot
fyrverkerier och smällare.
1997/98:N232 av Bengt Silfverstrand och Marianne Jönsson (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förbud mot vissa pyrotekniska varor (smällare).
1997/98:N233 av Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot användning av
pyrotekniska artiklar, framför allt de som avger knalleffekt.
1997/98:N234 av Berit Oscarsson och Eva Johansson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fyrverkerier och smällare.
1997/98:N278 av Anna Åkerhielm (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av ordningslagen.
1997/98:N295 av Michael Stjernström (kd) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kontroll av åldersgränser och butiksägarnas ansvar,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolans
och fritidsverksamhetens roll som informationsgivare,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
föräldrarnas ansvar.

Utskottet

Inledning
Under den allmänna motionstiden 1997 väcktes nio motioner om pyrotekniska varor
- 1997/98:N232 (s), 1997/98:N233 (s), 1997/98:N234 (s), 1997/98: N229 (m),
1997/98:N231 (m), 1997/98:N278 (m), 1997/98:N230 (c), 1997/98:N228 (fp) och
1997/98:N295 (kd). Gemensamt för motionerna är att krav framställs på åtgärder
för att komma till rätta med de problem som hanteringen av pyrotekniska varor
kan ge upphov till.
Utskottet behandlade våren 1996 motioner med likartade krav. Då genomfördes
ett remissförfarande med berörda myndigheter, organisationer och företag. Inför
den nu aktuella behandlingen har utskottet genomfört en ny remissomgång, varvid
kretsen av remissinstanser har utökats.

Gällande lagstiftning

Lagen om brandfarliga och explosiva varor
Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor reglerar hantering och
import av sådana varor. Syftet med lagen är att förhindra att dessa varor
orsakar brand eller explosion som inte är avsedd samt att förebygga och
begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid
hantering av varorna (1 §). I proposition 1997/98:90 om följdlagstiftning till
miljöbalken m.m. föreslås att lagens syfte skall utvidgas till att omfatta även
förebyggande och begränsande av skador på miljön, genom att ordet ?miljö?
tillförs i 1 och 7 §§. Riksdagen behandlar denna fråga i början av juni 1998
(bet. 1997/98:JoU25).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har genom lagen
bemyndigats att närmare ange området för lagens tillämplighet när det gäller
att bestämma och närmare definiera de varor som skall inrymmas under
benämningen explosiva varor (2 §). Den som hanterar explosiva varor skall vidta
de åtgärder och försiktighetsmått som behövs för att förhindra brand eller
explosion som inte är avsedd och för att förebygga och begränsa skador på liv,
hälsa eller egendom genom brand eller explosion (7 §). Begreppet hantering
enligt lagen har en vid innebörd (3 §) ( även t.ex. användning omfattas av
begreppet. Den som hanterar eller importerar explosiva varor skall ha tillstånd
till det (11 §). Polisen eller Sprängämnesinspektionen prövar, enligt vad
regeringen närmare föreskriver, frågor om tillstånd.
I lagen finns vissa bestämmelser om straffansvar. Den som med uppsåt eller
grov oaktsamhet bryter mot kravet på försiktighetsmått eller med uppsåt eller
av oaktsamhet bryter mot bl.a. kravet på tillstånd eller mot föreskrifter som
regeringen eller tillsynsmyndigheten har meddelat i olika hänseenden kan dömas
till böter eller fängelse i högst ett år (21 §).
I förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor har regeringen
meddelat bl.a. följande föreskrifter. Sprängämnesinspektionen får föreskriva om
undantag från tillämpningen av lagen och föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen i fråga om vissa explosiva varor eller i fråga om viss hantering
eller import (3 §). Till explosiva varor hänförs varor som består eller
innehåller explosivämnen. Explosiva varor klassificeras enligt de närmare
föreskrifter som Sprängämnesinspektionen utfärdar, och inspektionen meddelar
beslut om ett ämne är att anse som explosivämne.
Explosiva varor får hanteras eller importeras endast av den som har fyllt 18
år (9 §). För att en explosiv vara skall få hanteras eller importeras krävs att
den är godkänd av Sprängämnesinspektionen (10 §). Beslut om godkännande skall
innehålla uppgifter om bl.a. de villkor som skall gälla för varan (11 §).
Frågor om tillstånd för allmänheten att hantera explosiva varor prövas av
polisen (23 §). Den som har tillstånd att överlåta explosiva varor skall
förvissa sig om att förvärvaren har rätt att inneha explosiva varor av det slag
och den mängd som överlåtelsen avser (33 §).
Pyrotekniska varor utgör enligt Sprängämnesinspektionens föreskrifter
explosiva varor (SÄIFS 1989:8). Inspektionen har meddelat föreskrifter om
godkännande av fyrverkeripjäser och pyrotekniska sceneffekter samt allmänna råd
om godkännande av nöjesfyrverkerier (SÄIFS 1992:2). Av föreskrifterna följer
bl.a. att godkännande av en pyroteknisk vara kan förenas med villkor.
Antalet godkända fyrverkeripjäser uppgår för närvarande, enligt
Sprängämnesinspektionen, till ca 3 000. En del av dessa pjäser räknas som s.k.
mindre pyrotekniska artiklar, medan återstoden hör till den typ som
klassificeras som s.k. större pyrotekniska varor. Denna uppdelning avspeglar
sig i villkoret vid varans godkännande, nämligen att tillstånd för förvärv och
innehav av respektive vara inte krävs av den som fyllt 15 respektive 18 år.
Till de artiklar som fritt får förvärvas och innehas av den som har fyllt 15 år
hör ett antal mindre fyrverkeripjäser med laddning av lägre vikt. De s.k.
större pyrotekniska varorna utgörs dels av sådana som har en åldersgräns på 18
år, dels sådana som - förutom att ha en åldersgräns på 18 år - kräver
polistillstånd.

Ordningslagen
Ingripande mot störningar från fyrverkeripjäser kan ske med stöd av
ordningslagen (1993:1617), som trädde i kraft den 1 april 1994 (prop. 1992/93:
210, bet. 1993/94:JuU1). I ordningslagen stadgas att pyrotekniska varor inte
får användas utan tillstånd av polismyndigheten, om användningen med hänsyn
till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för
skada på eller någon beaktansvärd olägenhet för person eller egendom (3 kap. 7
§).
I allmänmotiveringen i den aktuella propositionen anfördes (s. 119) att det
inte finns skäl att motverka användningen i sig av pyrotekniska varor för
nöjesändamål. Vid utformningen av en begränsning från ordningssynpunkt av
användningen av pyrotekniska varor måste en avvägning göras av olika motstående
intressen och hänsyn, sades det. En reglering i syfte att motverka
ordningsstörningar bör självfallet utformas så att detta syfte blir
tillgodosett i så hög grad som möjligt. Samtidigt är det angeläget att
regleringen inte sträcker sig så långt att detta syfte i själva verket riskerar
att motverkas genom att t.ex. ungdomar i ökad omfattning använder
hemtillverkade ?bomber? av olika slag, hette det vidare. Den begränsning på
området som regleringen innebär bör naturligtvis också vara så klart avgränsad
som möjligt, anfördes det. Inte minst viktigt är härvid att regleringen är
utformad så att den leder till efterlevnad utan att skapa onödig byråkrati för
allmänheten och admi-nistrativt krångel för myndigheterna.
I propositionen framhölls vidare att det inte är någon lämplig ordning att
generellt kräva tillstånd av polisen beträffande de nöjesfyrverkerier i
tätorter som av tradition anordnas hos en stor del av allmänheten vid nyår och
vissa andra helger. I stället har regeringen, eller efter regeringens
bemyndigande, en kommun givits möjlighet att meddela de ytterligare
föreskrifter för kommunen eller del av denna som behövs för att förhindra att
människors hälsa eller egendom skadas till följd av användningen av
pyrotekniska varor (3 kap. 9 §).
Avsikten med den nämnda bestämmelsen är enligt specialmotiveringen (s. 284)
att det skall kunna införas krav på tillstånd för eller förbud mot användningen
av pyrotekniska varor inom ett visst begränsat område eller beträffande varor
av visst slag. Behov av sådana åtgärder angavs kunna föreligga i fråga om
särskilt känsliga platser, t.ex. vid sjukhus eller vårdhem eller på s.k.
innetorg, där risken för att människors hälsa eller egendom (t.ex. husdjur)
skadas till följd av användningen av pyrotekniska varor är mera påtaglig.
Enligt ordningslagen (3 kap. 8 §) har vidare regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, en kommun möjlighet att meddela de ytterligare
föreskrifter för kommunen eller del av denna som behövs för att upprätthålla
den allmänna ordningen på offentlig plats. I specialmotiveringen i
propositionen (s. 284) påpekades att bestämmelsen ger uttryckligt stöd för
lokala föreskrifter om användning av pyrotekniska varor i syfte att motverka
ordningsstörningar på en offentlig plats.

Motionerna
Det bör införas ett förbud mot vissa pyrotekniska varor - smällare - anförs det
i motion 1997/98:N232 (s). Motionärerna anser att det inte råder några som
helst tvivel om att lagändringar behövs för att stävja det starkt tilltagande
missbruket av pyrotekniska varor, som i synnerhet kring nyårshelgerna anses ha
kommit att bli ett allt svårare gissel för både människor och djur. Som
utgångspunkt för en skärpning av lagstiftningen kan andra europeiska länder,
vilka begränsat försäljningen av fyrverkerivaror, tjäna som exempel, sägs det.
Av särskilt intresse är därvid Danmark, där smällare enligt motionärerna
förbjudits och enbart försäljning av raketer tillåts. Motionärerna föreslår att
Sverige följer det danska exemplet och inför ett förbud mot användning av
smällare.
I motion 1997/98:N233 (s) föreslås att det skall vidtas åtgärder mot
användning av pyrotekniska artiklar - framför allt de som avger knalleffekt.
Motivtexten i motionen överensstämmer i huvudsak med den i den nyssnämnda
motionen.
Regeringen bör överväga att införa en särskild lagparagraf som reglerar
rätten att sälja pyrotekniskt material, i syfte att minimera försäljningen av
större och tyngre pjäser till allmänheten, anförs det i motion 1997/98:N234
(s). En begränsning till mindre pyrotekniska föremål bör införas för
allmänheten, medan större avskjutningar bör få utföras endast av kompetenta
personer vid särskilda ramper, anser motionärerna. De hävdar att bruket av
smällare har tenderat att öka alltmer under senare år, vilket medför
olägenheter av olika slag.
Det bör införas ett förbud mot smällare, anförs det också i motion 1997/98:
N229 (m). Fyrverkerier på nyårsafton eller vid andra festliga tillfällen
upplevs av många som höjdpunkter, säger motionären. Hon anser dock att
användningen av smällare är ytterst plågsam för många människor och djur, såväl
fysiskt som psykiskt. Smällare har varit upphov till många bränder, sägs det
vidare.
I motion 1997/98:N231 (m) begärs en skärpt lagstiftning mot fyrverkerier och
smällare. Fyrverkerier har, från att ha varit ett festligt sätt att salutera
det nya årets inträde, blivit en lång, utdragen pina för många människor och
djur, hävdar motionären. Han redovisar att Landskronas kommun för flera år
sedan tog beslut om att begränsa smällandet i områden vid sjukhus och
ålderdomshem, vilket dock har visat sig vara verkningslöst. I Danmark finns en
lagstiftning som skiljer mellan fyrverkerier med och utan ljudeffekt, varvid
användandet av de sistnämnda kräver tillstånd, hävdar motionären. Han menar att
det inte tycks finnas någon annan utväg än lagstiftning för att komma till
rätta med det aktuella problemet i Sverige.
Det bör göras en ändring av ordningslagen, anförs det i motion 1997/98: N278
(m). Mellan jul och nyår - och även under vissa andra tider - terroriseras
omgivningen av vårdslösa ungdomar som i hänsynslös leklystnad bränner av sina
smällare, säger motionären. Hon uppger att kommunstyrelsen i Helsingborg i
september 1997 behandlade en motion angående förbud mot smällare och därvid
bl.a. angav att 1995 års försök att stävja okynnessmällandet hade gett visst,
om än otillräckligt, resultat. Kommunstyrelsen ansåg att en lösning på
problemen med okynnessmällandet är att riksdagen skärper ordningslagen (3 kap.
7 §).
I motion 1997/98:N230 (c) begärs en översyn av hanteringen av
fyrverkeriartiklar. Vid varje nyårsfirande och kring de andra stora helgerna
rapporteras om nya olyckor och tillbud i samband med hantering av
fyrverkeriartiklar, anför motionären. Han hänvisar till att olyckorna ofta
torde hänga samman med felaktig hantering av fyrverkeriartiklarna och menar att
det därför inte räcker med insatser för att förbättra den tekniska kvaliteten
eller laddningarnas storlek, utan att det också krävs begränsningar i
hanteringen. Den omfattande användningen av fyrverkerier medför stora
olägenheter för äldre människor, ljud- och ljuskänsliga djur samt flyktingar
med krigsupplevelser m.fl., sägs det.
Även i motion 1997/98:N228 (fp) begärs en översyn av lagstiftningen om
fyrverkerier. I den aktuella lagen bör det göras en åtskillnad mellan
fyrverkerier med och utan knalleffekt, anser motionären. Han föreslår, med
hänvisning till gällande lagstiftning i Danmark och Norge, att det skall bli
förbjudet att använda exempelvis s.k. bomber utan tillstånd.
I motion 1997/98:N295 (kd), med rubriken Fyrverkeri, föreslås att riksdagen
skall göra uttalanden om kontroll av åldersgränser och butiksägarnas ansvar, om
skolans och fritidshemsverksamhetens roll som informationsgivare samt om
föräldrarnas ansvar. Okynnesanvändningen av smällare och raketer har för länge
sedan vuxit polisen över huvudet, säger motionären och menar att polisen, på
grund av resursbrist, inte har någon möjlighet att kontrollera att gällande
regler efterlevs. Han anser att totalförbud bör undvikas och att följande
åtgärder i stället bör vidtas för att dämpa utbudet: (i) större ansvar bör
kunna läggas på de försäljningsställen som saluför fyrverkerier, (ii) de
farligaste bomberna bör tas ur marknaden genast, (iii) försäljning av
fyrverkerier i icke-specialaffärer bör endast få ske inför de stora helgerna,
(iv) kontrollen av åldersgränser bör intensifieras, (v) butiksägaren bör kunna
hållas ansvarig om försäljning skett till minderårig, (vi) föräldrarnas ansvar
bör poängteras samt (vii) skolan och fritidshemsverksamheten bör tydligare
informera barn och ungdomar om farorna med raketer och smällare och om respekt
och tolerans för andra människor.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.
Riksdagen avslog våren 1996 och våren 1997 motioner med krav dels på översyn av
regelverket för hantering av fyrverkeriartiklar, dels på införande av vissa
begränsningar i produktsortiment och i rätten att sälja pyrotekniska varor.
Våren 1996 genomförde utskottet ett remissförfarande med anledning av de då
aktuella motionerna. Utskottet fann efter en prövning att den gällande
lagstiftningen var tillräcklig men ansåg det dock inte uteslutet att en viss
uppstramning av tillsynen och kontrollen var erforderlig (bet. 1995/96: NU16).
Våren 1997 hänvisade utskottet till den nyssnämnda remissbehandlingen och
underströk att kommunerna genom ordningslagen har stöd för att ingripa mot
avarter när det gäller hantering av pyrotekniska varor (bet. 1996/97:NU10 s.
58).
Justitieminister Laila Freivalds besvarade i februari 1998 en interpellation
(1997/98:107) av Sten Andersson (m) om åtgärder mot avlossande av s.k.
nyårssmällare och i januari 1998 en fråga (1997/98:285) av Margitta Edgren (fp)
om begränsningar mot smällare/raketer. I sina svar hänvisade justitieministern
till gällande lagstiftning. Om det visar sig att denna inte tillfredsställande
reglerar användningen av smällare och fyrverkerier måste den ändras, uppgav
justitieministern. Frågan är emellertid inte okomplicerad och den berör flera
departement, varför en arbetsgrupp har bildats för att se över frågan, sades
det vidare.
Statsrådet Leif Pagrotsky besvarade nyligen en fråga (1997/98:500) av
Birgitta Wichne (m) - föranledd av den olycka orsakad av fyrverkeripjäser som
inträffade i Borås i februari 1998 - om han är beredd att låta göra en översyn
av reglerna för hantering av fyrverkeripjäser. I sitt svar redovisade
statsrådet gällande lagstiftning. Han uppgav att sedan slutet av 1970-talet har
reglerna för godkännande av nöjesfyrverkerier successivt skärpts och
förtydligats. Detta arbete pågår fortlöpande hos Sprängämnesinspektionen. Med
anledning av olyckan har inspektionen haft en medarbetare på platsen för att
bistå polisen i den tekniska utredningen. Vidare har Statens haverikommission
beslutat att undersöka olyckan i Borås. Kommissionens arbete, som bl.a. kommer
att innefatta rutiner för förvaring av pyrotekniska produkter, går ut på att
förhindra liknande olyckor i framtiden. Statsrådet anförde avslutningsvis att
det är viktigt att de regler som finns också efterlevs. Om det visar sig att
det med gällande lagstiftning inte är möjligt att ordna en tillfredsställande
reglering av hanteringen av smällare och fyrverkerier måste lagstiftningen
ändras, sade han.
Den arbetsgrupp som justitieministern hänvisade till i sina svar är en
tjänstemannagrupp med representanter för Jordbruks-, Justitie-, Närings- och
handels-, Utrikes-, Försvars-, Social-, Inrikes- och Miljödepartementen och med
Jordbruksdepartementet som sammankallande. Inom ramen för gruppens arbete har
bl.a. undersökts vilka möjligheter till agerande som gällande lagstiftning ger.

Vissa uppgifter om fyrverkeribranschen
Industriell framställning av nöjesfyrverkerier förekommer endast i ringa
omfattning i Sverige. För närvarande finns det ett tiotal importörer, med en
sammanlagd omsättning på ca 230 miljoner kronor.
Huvuddelen av handeln sker vid nyår (ca 80 %), påsk och valborg. Den handel
som förekommer vid andra tidpunkter omfattar jubileums- och
födelsedagsfyrverkerier och inte smällare.
Evenemangsföretag, vars verksamhet helt eller delvis består av uppskjutande
av arrangerade fyrverkerier, bedöms uppgå till knappt 20 stycken. Omsättningen
uppskattas till ca 15 miljoner kronor exklusive mervärdesskatt. Kunderna är
huvudsakligen företag och institutioner.
Antalet sysselsatta i fyrverkeribranschen uppskattas till ca 100. Dessutom
tillkommer ett stort antal extra fyrverkeriarbetare i evenemangsföretagen.
Antalet handelstillstånd beräknas vara ca 5 000, varav ca 4 000 handlare bedöms
bedriva en aktiv försäljning.

Remissyttranden

Inledning
Utskottet genomförde, som nämnts, inför behandlingen av motioner om
pyrotekniska varor våren 1996 ett remissförfarande. En förnyad remiss med 15
remissinstanser har genomförts med anledning av de nu aktuella motionerna. De
inkomna remissvaren finns att tillgå hos utskottet. I det följande redovisas
bl.a. de olika remissinstansernas inställning till behovet av åtgärder rörande
pyrotekniska varor. Företrädare för Sprängämnesinspektionen, Svenska
Kennelklubben och Antismällarprojektet samt Sveriges Järnhandlareförbund och
Linders Pyrotekniska AB har vidare inför utskottet framfört kompletterande
upplysningar och synpunkter i ärendet.

Sprängämnesinspektionen
Sprängämnesinspektionen är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör
brandfarliga och explosiva varor. Det övergripande målet för verksamheten är
att förebygga att personer och egendom kommer till skada vid hantering av
sådana varor.
Inspektionen redovisar i sitt svar de åtgärder rörande pyrotekniska varor som
vidtagits under de senaste åren. Informationsspridningen har intensifierats
genom bl.a. informationsblad, vilka främst har varit avsedda som hjälpmedel åt
de lokala polismyndigheterna, men som även spritts till räddningstjänster,
importörer, försäljningsställen, skolor och privatpersoner.
Ett informationsblad (SÄI-INFO 1995:3) avser kontroll av försäljningsställen
för pyrotekniska varor och innehåller en checklista över de kontrollpunkter som
polisen bör följa vid tillsyn av försäljningsställen. Ett annat
informationsblad (SÄI-INFO 1996:1), med rubriken Varning för
triacetoncykloperoxid (TACP) livsfara! och som främst är riktat till polis,
skolor och räddningstjänster, innehåller en varning för ett recept på internet
på ett ämne med explosiva egenskaper. Ett tredje informationsblad (SÄI-INFO
1997:3) om försäljning av fyrverkerier ger upplysningar om de krav som ställs
på ett försäljningsställe och vilken kompetens som personalen bör besitta.
Polisen har använt de först- och sistnämnda informationsbladen i en
intensifierad tillsynsverksamhet. Inspektionen har också medverkat i
framtagningen och distributionen av en video som är avsedd att visas i
gymnasie- och högstadieklasser. Videon, som visar vad som kan bli
konsekvenserna om man försöker ?göra om? en fyrverkeriartikel, har spritts till
ca 1 000 skolor.
Inspektionen pekar på den förändring som gjordes hösten 1994 av den aktuella
förordningen (33 §) och som innebär att en återförsäljare kan åtalas vid
försäljning av pyrotekniska varor till en person som inte får inneha dem.
Inspektionen redovisar vidare att den efter nyårshelgen 1996/97, då problem med
s.k. flygande skott (?Thunder King?) förekom, beslöt om att den aktuella typen
av varor fr.o.m. den 1 februari 1997 enbart får säljas som del i en
fyrverkeriförpackning och att de efter valborgsmässoaftonen 1998 inte längre
får säljas till allmänheten.
När det gäller frågan om förbud mot smällare säger inspektionen att
erfarenheterna tydligt visar att förekomsten av olagliga artiklar, såväl
hemtillverkade som insmugglade, kommer att öka med ett förbud. En jämförelse
med Danmark visar, enligt inspektionen, att de olagliga pjäser som där
förekommer är betydligt kraftigare än de som finns på den svenska marknaden. En
fördel med att tillåta smällare anges vidare vara att dessa då förses med
svenska bruksanvisningar och att de kontrolleras regelbundet mot gällande
svenska krav.
Inspektionen nämner i sitt remissvar att det i massmedierna har förekommit
vissa uppgifter om skadeomfattning, som enligt inspektionens uppfattning är
överdrivna och inte vilar på en saklig grund. Även om problemen med användning
av pyrotekniska artiklar dock inte skulle ha så stor omfattning som hävdats
från några håll, får självfallet de skador och olägenheter som faktiskt
uppkommer inte förringas, betonar inspektionen.
De åtgärder som enligt inspektionens mening i första hand bör övervägas är
följande:
- Försäljningstiderna bör begränsas enligt finsk modell, dvs. försäljning bör
vara förbjuden under perioden 1(26 december samt motsvarande perioder före påsk
och valborg.
- En utökning bör ske av kontroll och tillsyn av försäljningsställen och
importörer, vilket kräver ytterligare resurser till berörda myndigheter.
- Tillgången på smällare bör begränsas, genom att smällare enbart skall få
säljas i fyrverkerisatser. Förbud mot smällare anses dock olämpligt.
- I det fall att ordningslagens 3 kap. 7 § skulle förändras så att ett
generellt krav på tillstånd för avskjutning av fyrverkerier införs, bör tiderna
kring nyår, påsk och valborg vara tillståndsfria.
- Tydligare riktlinjer för polismyndigheterna bör utformas, så att det
klarläggs att dessa har rätt att beslagta fyrverkerier från minderåriga. Detta
bör göras med stöd av ordningslagen eller lagen om brandfarliga och explosiva
varor.
- En förnyad informationskampanj bör riktas till ungdomar via skolan, och
information till föräldrar om att langning av fyrverkerier till minderåriga är
olaglig bör lämnas.

Rikspolisstyrelsen
Rikspolisstyrelsen hänvisar inledningsvis till det svar styrelsen lämnade vid
utskottets föregående remissförfarande. Den uppfattning som styrelsen då
redovisade kvarstår, nämligen att hanteringen av pyrotekniska varor bör bli
föremål för en översyn i skärpande riktning.
Styrelsen är tveksam till ett förbud mot försäljning av smällare, med
hänvisning till risken för illegal hemtillverkning. Ett eventuellt förbud bör,
enligt styrelsen, inte införas innan erfarenheter har inhämtats från sådana
länder som har infört liknande åtgärder, bl.a. Finland och Danmark. En
begränsning av försäljningstiden, gärna i kombination med en höjd åldersgräns
från 15 till 18 år, anses kunna vara en verkningsfull åtgärd för att stävja
förekommande ofog.
Styrelsen anser att förvärv och innehav av fyrverkeripjäser med stor
sprängverkan (t.ex. jubileumsbomber och bombraketer) alltid bör kräva
polismyndighetens tillstånd. Andra nöjesfyrverkerier, dvs. sådana med lägre
sprängkraft och effekt än de nyssnämnda, bör kunna inköpas utan tillstånd av
polismyndighet under en begränsad tid under året, t.ex. några dagar före nyår
och påsk, medan det under övrig tid bör fordras tillstånd av polismyndighet.
Styrelsen framhåller också skolans och fritidsverksamhetens roll som
informationsgivare och föräldrars ansvar när det gäller smällare.
Sammantaget skulle Rikspolisstyrelsen med tillfredsställelse se att en
översyn av bestämmelserna om pyrotekniska varor genomförs.

Konsumentverket
Verket står kvar vid den ståndpunkt som framfördes vid utskottets tidigare
remissförfarande, nämligen att en skärpning av bestämmelserna för såväl
försäljning som hantering av fyrverkeripjäser erfordras. Enligt verkets
uppfattning har försäljningen och hanteringen av fyrverkerier och smällare
snarast ökat i omfattning, vilket gör det mer angeläget att lagstiftningen på
området skärps.

Socialstyrelsen
Socialstyrelsen anser att samhället bör vara restriktivt med tillstånd att
använda framför allt smällare, som vid felaktig användning kan orsaka både
hörselskador och andra kroppsliga skador. Styrelsen påpekar att det redan finns
flera olika lagar för att reglera användningen av explosiva varor. Ytterligare
förbud mot användning av smällare måste ställas mot riskerna att framför allt
barn och ungdomar börjar tillverka egna smällare, sägs det.

Folkhälsoinstitutet
Institutet stöder kravet på en svensk lagstiftning som mer överensstämmer med
motsvarande lagstiftning i övriga nordiska länder; ett generellt förbud mot
smällare bör alltså införas. Även lagändringar som syftar till att begränsa
tiden och det geografiska området vid användning av pyrotekniska varor håller
sannolikt tillbaka ett skadligt bruk av dem, anser institutet.

Sahlgrenska universitetssjukhuset
I remissvaret sägs att smällare och raketer inte innebär bara glädje och fest
utan också kroppsskador, t.ex. hörselnedsättning och/eller öronljud (tinnitus).
Det anses som ett rimligt krav att fabrikanter av hörselskadliga raketer och
smällare på produkten skall lämna sådan information till kunden att denne skall
kunna ta ställning till om man vill utsätta sig själv eller andra för de
hörselrisker som produkten innebär. Det bör också övervägas att introducera
begreppet bullerskyddsfaktor, att jämföras med solskyddsfaktor, sägs det.

Centrum för barn- och ungdomshälsa vid Stockholms läns landsting
Docent Sven Bremberg lämnar i sitt remissvar följande iakttagelser beträffande
personskador orsakade av pyrotekniska varor: de flesta skador drabbar barn -
dvs. personer under 18 år, skadorna berör vanligen huvud eller hand, 10 % av
skadorna leder till permanent funktionsnedsättning. Sverige har åtagit sig att
följa FN:s barnkonvention, konstateras det. Enligt denna gäller bl.a. att
samhället till det yttersta av sin förmåga skall säkerställa barnens överlevnad
och utveckling (artikel 6) och att konventionsstaterna erkänner barnets rätt
att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa (artikel 12). Skador orsakade av
pyrotekniska varor är ett av de hälsoproblem som barn drabbas av. Att förbjuda
all försäljning av pyrotekniska varor till allmänheten är en rimlig åtgärd att
införa om Sverige skall fullfölja sitt åtagande att iaktta FN:s barnkonvention,
sägs det.

Svenska Kommunförbundet
Kommunförbundet har under senare år erfarit att flera kommuner upplever
handhavandet av pyrotekniska varor, främst smällare o.d., som ett problem.
Förbundet har inte någon total överblick över kommunernas lokala
ordningsföreskrifter, men uppfattningen är att många kommuner har utnyttjat
möjligheten att enligt ordningslagen reglera användningen av pyrotekniska varor
i en lokal ordningsföreskrift. I några fall har det framkommit att kommuner
anser att lokala ordningsföreskrifter inte har någon större effekt och att
problemet ibland beror på att polisen inte utövar tillsynen över efterlevnaden
av föreskrifterna tillräckligt effektivt. Ordningslagen ger enligt
Kommunförbundet alltför begränsade möjligheter för kommunerna att reglera de
ordningsproblem som kommunerna upplever att de har beträffande hanteringen av
pyrotekniska varor. Vad gäller lagen om brandfarliga och explosiva varor
föreligger, enligt Kommunförbundet, viss osäkerhet om hur den skall tillämpas.
Av det anförda drar Kommunförbundet slutsatsen att regeringen bör se över
möjligheterna att komma till rätta med problem rörande saluförande och
handhavande av pyrotekniska varor. Förbundet anser att följande olika lösningar
bör övervägas:
- Sprängämnesinspektionen bör ges utökade befogenheter att förbjuda
saluförande av farliga produkter, t.ex. smällare med alltför hög ljudvolym.
- En utredning bör göras avseende möjligheten till en ändring i lagen om
brandfarliga och explosiva varor, så att polisen kan föreskriva villkor om
hantering av pyrotekniska varor även av ordningsskäl.
- Även ordningslagen bör ses över i syfte att ge kommunerna möjlighet att mer
generellt reglera användningen av pyrotekniska varor, t.ex. att förbjuda sådana
varor inom stora geografiska områden och inte som för närvarande endast på
särskilt känsliga ställen.

Svensk Handel
Organisationen anser att det system med tillsyn och försäljningsregler som
tillämpas i Sverige är att föredra framför ett system med säljförbud som
tillämpas i några andra länder. Information om de pyrotekniska varornas
farlighet och riskerna vid vårdslös hantering anses vara ett viktigt
komplement. I Danmark, där det sägs gälla totalförbud mot smällare, har
uppstått problem med bl.a. smuggling och riskabel egentillverkning av kraftiga
och instabila smällare, sägs det.
De i Sverige gällande reglerna bör dock tillämpas mer strikt, anförs det.
Tillståndsgivande myndigheter måste kontrollera att ansökande säljställen
uppfyller regelkraven och tillse att försäljningen sker på ett riktigt sätt. En
följd av detta kommer troligen att bli att antalet säljställen minskar. Handeln
måste tillse att uppenbart farliga pjäser som är avsedda för försäljning till
konsument inte kommer ut på marknaden. Butikspersonalen måste ha erforderlig
kompetens och tillhandahålla klara och tydliga användningsregler. Det bör också
vara möjligt för komsumenten att när som helst under året reklamera felaktiga
pyrotekniska varor. Organisationen framhåller slutligen föräldrarnas ansvar.

Företagen Linders Pyrotekniska AB, Hammargren Pyroteknik AB och Hansson
PyroTech AB
Företagen anser att den befintliga lagstiftningen är tillräcklig, men att en
förbättrad tillsyn och kontroll kan vara nödvändig. Företagen hänvisar också
till att kommunerna har möjlighet att, med stöd av ordningslagen, vid behov
begränsa användningen av nöjesfyrverkerier.
I remissvaret sägs att bruket av fyrverkerier är en gammal tradition och att
flera miljoner människor i Sverige roas av fyrverkerier varje år. Företagen
anser att förbudsregler som inte har stöd hos allmänheten och i dess
rättsuppfattning inte kan införas utan att negativa samhällseffekter uppkommer.
Dessa består dels av att allmänheten förser sig med fyrverkerier på annat sätt,
bl.a. genom hemtillverkning av ?bomber?, dels att överträdelser uppkommer,
vilket får till följd att staten måste utdöma straff som inte anses stå i
proportion till den företeelse som man önskar begränsa.
Om åtgärder mot smällare skulle bedömas nödvändiga, anser företagen att en
begränsning av försäljningstiderna bör övervägas. I andra hand bör en
begränsning som innebär att smällare endast får säljas i s.k. fyrverkerisatser
övervägas. Vidare sägs att det eventuellt vore lämpligt med ett förfarande
enligt vilket polisen generellt skulle kräva intyg från leverantör som styrker
att återförsäljaren fått nödvändig information om regelverk och produkter samt
delgivits Sprängämnesinspektionens föreskrifter om försäljning och förvaring.

Sveriges Fyrverkeribranschförbund
Förbundet anser inte att lösningen på de problem som tas upp i de aktuella
motionerna är ökad lagstiftning. I stället bör polisen ges ökade resurser för
övervakning av att gällande lagstiftning efterlevs. Lagstiftningen i Danmark
med förbud mot smällare fungerar inte, hävdar förbundet och uppger att under år
1996 upptäckte den danska tullen 120 ton smällare som smugglats in från
Tyskland. Ett förbud mot smällare kan leda till en ökning av hemtillverkning,
sägs det vidare, under hänvisning till att recept är åtkomliga på t.ex.
internet och att de erforderliga kemikalierna lätt kan anskaffas eller
tillverkas.
Sprängämnesinspektionens verksamhet består för närvarande av för mycket
detaljstyrning och för litet övergripande målstyrning, hävdar förbundet.
Inspektionen bör fungera mer som rådgivande och utbildande organ för polisen
och andra myndigheter, anser förbundet och menar att fyrverkeribranschen bör
bli representerad i Sprängämnesinspektionens styrelse.

Hörselskadades Riksförbund
Det är svårt att bevisa att hörselskador uppstår på grund av buller, men många
människor störs eller får sin dåliga hörsel försämrad genom att de utsätts för
skadliga ljudmiljöer i arbetslivet eller på fritiden, typ smällare, anför
förbundet. Mot denna bakgrund anser förbundet att smällare och andra
pyrotekniska varor med knalleffekt inte längre bör godkännas.

Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund
Enligt förbundets uppfattning är gällande lagstiftning inte till fyllest för
att stävja missbruket av pyrotekniska varor. Detta missbruk medför problem för
människors och djurs hälsa och medborgarnas egendom, sägs det. Förbundet hävdar
att användning av pyrotekniska varor som avger knalleffekt står i strid med 2 §
djurskyddslagen (1988:534). Sammanfattningsvis anser förbundet att en
motsvarighet till dansk lagstiftning bör införas i Sverige, dvs. förbud mot
användning av smällare bör införas.

Svenska Kennelklubben
Kennelklubben hänvisar i sitt remissvar till en uppvaktning för
jordbruksminister Annika Åhnberg våren 1996, då klubben redovisade sin
uppfattning att användning av pyrotekniska varor ofta innebär djurplågeri för
sällskapsdjur och för vilda djur. Kennelklubben har, genom medverkan i
Antismällarprojektet (se nedan), verkat för att ett förbud mot smällare skall
införas i Sverige.
Remissvaret sammanfattas i följande punkter:
- Nuvarande omfattning av skador och störningar orsakade av pyrotekniska
produkter är oacceptabel.
- Samhället måste fastställa en nivå på de skador och störningar av
pyrotekniska produkter som är acceptabla och lägga ansvaret för att detta följs
upp på en myndighet.
- All försäljning av smällare bör förbjudas.
- Den försäljning av raketer som bör tillåtas skall utgöras av produkter som
är säkra och som inte innehåller onödiga, giftiga tungmetaller och där
försäljningen endast äger rum under en starkt begränsad period före aktuella
helger, dvs. en till tre dagar.
- Kommuner bör ges rätt att i större utsträckning anvisa platser, där ett
säkert uppskjutande är möjligt.
- Tillstånd för pjäser med stor sprängverkan bör krävas under hela året.
- En väsentlig uppstramning bör ske av rätten att sälja pyrotekniska varor,
och en sådan rätt skall gälla endast handlare som kan handha dessa varor på ett
betryggande sätt. Försäljningsställena skall årligen kontrolleras av kompetent
personal, t.ex. av brandmän.

Antismällarprojektet
Antismällarprojektet initierades år 1993 av Hundägarnas intresseförening. Bakom
projektet står också Svenska Kennelklubben. I remissvaret framlägger
projektledaren Gunnar Löfberg följande förslag till regeländringar:
1. En absolut åldersgräns på 18 år bör gälla för köp, innehav och handhavande
av pyrotekniska varor. Vid överträdelse bör böter utgå med 10 000 kr.
2. Pyrotekniska produkter bör bedömas av Sprängämnesinspektionen och märkas
av importören efter deras funktion i tre grupper.
3. En ny metod för godkännande av import bör införas.
4. Funktionsfel bör inte få förekomma på pyrotekniska pjäser. För att uppnå
detta bör importören/tillverkaren åläggas att ställa säkerhet för fel som kan
ge upphov till skador, varvid säkerheten skall stå i proportion till
skadevolymen, men uppgå till minst 1 miljon kronor.
5. Handeln med pyrotekniska varor bör skärpas med stöd av lagen om
brandfarliga och explosiva varor, enligt följande: (i) skärpta krav på
avskildhet och kontinuitet i försäljning, (ii) utan särskilt tillstånd skall
endast försäljning två dagar före nyårs-, påsk- respektive valborgsmässoafton
tillåtas, (iii) införande av krav på minst ett inspektionstillfälle per
försäljningstidpunkt, dvs. tre inspektioner per år, vilket skall finansieras
genom högre avgifter (25 000 kr per år) för tillstånd, (iv) införande av krav
på samordnad försäljning av skyddsutrustning, hörselskydd, skyddsglasögon och
första förband, (v) införande av krav på obligatorisk utdelning av regler i
form av lokala ordningsstadgor och handhavandeanvisningar samt (vi) omedelbart
indragande av tillstånd vid obehörig försäljning, med ett bötesbelopp på
100 000 kr.
6. I lokala ordningsstadgor skall finnas kartor med angivande av platser från
vilka skjutning kan tillåtas. Vid överträdelse skall böter på 10 000 kr utgå.
7. Ordningslagen bör ändras så att ett bestämt tillståndskrav införs. För
nyårsafton, påskafton och valborgsmässoafton skall tillstånd inte krävas mellan
kl. 20.00 och kl. 02.00 på de platser från vilka skjutning kan tillåtas (se
punkt 6). Tillstånd skall ges av polis utan avgift och kunna avse vardagar
mellan kl. 18.00 och kl. 22.00 och lördagar fram till kl. 24.00. Vid
överträdelse skall böter på 10 000 kr utgå.
8. Försäkringsbolagen bör införa en regel att försäkringsskydd endast gäller
om ovanstående regler iakttagits.
9. En myndighet, förslagsvis Konsumentverket, bör tilldelas ansvar för den
totala tillsynen. Tillsynsmyndigheten bör inte få ha volymbaserade avgifter som
intäkter.

Förhållandena i Danmark, Finland och Norge
I såväl motioner som remissyttranden hänvisas till förhållandena i de nordiska
grannländerna. För att skapa sig en bild av vad som gäller i dessa länder har
utskottet dels tillfrågat de svenska ambassaderna i Danmark, Finland och Norge
om gällande regelverk avseende pyrotekniska varor, dels inhämtat upplysningar
om dessa förhållanden via Sprängämnesinspektionen. För en systematisk och
heltäckande redovisning av förhållandena krävs dock ett mer omfattande arbete.
När det gäller frågan om huruvida smällare tillåts gäller att Norge har
förbud mot smällare. I Danmark och Finland tillåts smällare i princip, dock med
olika villkor och begränsningar. I Danmark krävs tillstånd för köp och
användning, vilket i praktiken upplevs som ett förbud mot smällare. Att kravet
på tillstånd i Danmark uppfattas som ett förbud framgår av vissa av motionerna,
i vilka krav framställs på införande av förbud mot smällare i Sverige, med
hänvisning till förhållandet i Danmark. I Finland tillåts smällare, med en
begränsning till 0,05 g svartkrut och med en åldersgräns på 12 år. I Sverige
tillåts också smällare, med en begränsning till 0,8 g svartkrut och med en
åldersgräns på 15 år.
Beträffande begränsning av försäljningstider kan noteras att så sker i
Finland och Norge. I Finland gäller att försäljning är tillåten under perioden
den 1(26 december endast till dem som har särskilt tillstånd och i övrigt är
försäljning tillåten. I Norge får försäljning utan särskilt tillstånd ske
endast under perioden den 27(31 december. I Danmark, liksom i Sverige, finns
inga begränsningar i försäljningstider. I sammanhanget bör noteras att de
traditionella fyrverkeritiderna skiljer sig åt mellan länderna. I Danmark,
Finland och Norge är nyår traditionell fyrverkeritid, medan i Sverige nyår,
påsk och valborg är traditionella fyrverkeritider.
De åldersgränser som tillämpas varierar något mellan länderna. I Danmark
tillämpas endast en åldersgräns - 18 år. I Finland finns det två åldersgränser
- 12 och 18 år - varvid den lägre åldersgränsen avser mindre pyrotekniska
varor. Även Norge och Sverige har två åldersgränser; I Norge gäller 16 och 18
år och i Sverige 15 och 18 år.

Utskottets ställningstagande
Utskottet noterar inledningsvis att användning av fyrverkerier är en gammal
tradition i Sverige och ett nöje för många människor. Samtidigt innebär
användningen problem, dels i form av direkta skador på människor och djur, dels
genom de olägenheter i övrigt som framför allt okynnessmällandet innebär. Någon
entydig och tillförlitlig statistik över hur många som skadas finns emellertid
inte tillgänglig. Till de angivna problemen kommer de miljöeffek-ter som följer
med användningen av pyrotekniska varor.
Den lagstiftning som reglerar verksamheten med pyrotekniska varor består, som
tidigare beskrivits, dels av lagen om brandfarliga och explosiva varor, dels av
ordningslagen. Av de femton remissinstanser som utskottet inhämtat yttranden
ifrån anser sju - bl.a. Konsumentverket, Folkhälsoinstitutet, Hörselskadades
Riksförbund, Djurskyddsföreningars Riksförbund och Kennelklubben - att förbud
mot smällare bör införas. Rikspolisstyrelsen ställer sig tveksam till ett
sådant förbud men anser att en översyn av bestämmelserna om pyrotekniska varor
bör genomföras. Även Kommunförbundet och Sprängämnesinspektionen anser att en
översyn bör göras. Företrädarna för branschen menar att den gällande
lagstiftningen är tillräcklig, men att en skärpt kontroll och tillsyn samt ökad
information behövs.
Sprängämnesinspektionen har, som framgått av den tidigare redovisningen,
under de senaste åren vidtagit olika åtgärder rörande pyrotekniska varor.
Informationsspridningen har intensifierats och förbud mot s.k. flygande skott
har införts. Vidare pågår inom inspektionen en översyn av
förvaringsbestämmelserna avseende pyrotekniska varor.
Den senaste genomgripande översynen av bestämmelserna om pyrotekniska varor
genomfördes år 1975 (Ds I 1975:2). Enligt utskottets mening gör utvecklingen
när det gäller hanteringen av pyrotekniska varor att en förnyad översyn nu är
motiverad. En sådan översyn bör omfatta såväl det gällande regelverket som
frågor rörande kontroll, tillsyn och information. Också erfarenheterna från
andra länder, t.ex. Danmark, Norge, Finland och Tyskland, bör inhämtas.
Till det sagda kommer att det finns oklarheter när det gäller reglerna för
hanteringen av pyrotekniska varor, bl.a. i fråga om möjligheter att ta
fyrverkerier i beslag och beträffande förvaringen av fyrverkeriartiklar. Den
senare frågan har framhållits i skrivelser till utskottet från Södra Älvsborgs
Räddningstjänstförbund med anledning av en olycka i Borås i februari 1998.
Utskottet gör sammantaget bedömningen att frågan om pyrotekniska varor av
skilda skäl bör bli föremål för en samlad översyn. Frågan berör, som tidigare
nämnts, flera olika departement inom regeringen, vilket ytterligare
understryker behovet av en samlad översyn.
Riksdagen bör mot bakgrund av det anförda och med anledning av de aktuella
motionerna anmoda regeringen att tillse att en översyn kommer till stånd.

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:N228, 1997/98: N229,
1997/98:N230, 1997/98:N231, 1997/98:N232, 1997/98:N233, 1997/98:N234,
1997/98:N278 och 1997/98:N295 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Stockholm den 15 april 1998

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Sylvia
Lindgren (s), Mikael Odenberg (m), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s),
Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran
Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Hans Hoff (s), Sten Tolgfors (m), Alf Eriksson
(s), Kerstin Warnerbring (c) och Eva Flyborg (fp).

Innehållsförteckning

Ärendet.............................................1
Sammanfattning......................................1
Motionerna..........................................1
Utskottet...........................................2
Inledning.........................................2
Gällande lagstiftning.............................3
Lagen om brandfarliga och explosiva varor.......3
Ordningslagen...................................4
Motionerna........................................5
Tidigare riksdagsbehandling m.m...................7
Vissa uppgifter om fyrverkeribranschen............8
Remissyttranden...................................8
Inledning.......................................8
Sprängämnesinspektionen.........................8
Rikspolisstyrelsen.............................10
Konsumentverket................................10
Socialstyrelsen................................10
Folkhälsoinstitutet............................10
Sahlgrenska universitetssjukhuset..............11
Centrum för barn- och ungdomshälsa vid Stockholms läns landsting11
Svenska Kommunförbundet........................11
Svensk Handel..................................12
Företagen Linders Pyrotekniska AB, Hammargren Pyroteknik AB och
Hansson PyroTech AB
12
Sveriges Fyrverkeribranschförbund..............13
Hörselskadades Riksförbund.....................13
Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund.....13
Svenska Kennelklubben..........................13
Antismällarprojektet...........................14
Förhållandena i Danmark, Finland och Norge.......15
Utskottets ställningstagande.....................16
Hemställan.......................................17