Pyrotekniska varor

Betänkande 1995/96:NU16

Näringsutskottets betänkande 1995/96:NU16

Pyrotekniska varor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1995/96
NU16
Ärendet

I detta betänkande behandlas fyra
motioner från allmänna motionstiden 1995
om pyrotekniska varor.

Remissyttranden i ärendet har inkommit
från Konsumentverket,
Rikspolisstyrelsen,
Sprängämnesinspektionen, Svenska
Kommunförbundet, Grossistförbundet
Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund,
gemensamt från de tre företagen
Hammargren Pyroteknik AB, Norabel
Hansson AB och Linders Pyrotekniska AB
samt från Sveriges
Fyrverkeribranschförbund.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker tre motioner med
krav på översyn av regelverket för
hantering av fyrverkeriartiklar och på
införande av vissa begränsningar i
nuvarande produktsortiment och i rätten
att sälja pyrotekniska varor. Ett
remissförfarande har genomförts, och
utskottet har efter en prövning funnit
att den gällande lagstiftningen är
tillräcklig. Det kan dock inte uteslutas
att en viss uppstramning av tillsynen
och kontrollen är erforderlig, och
utskottet förutsätter att frågan
uppmärksammas.

En motion med krav på införande av
förbud mot ämnena barium och strontium i
fyrverkeriartiklar avstyrks också av
utskottet men följs upp i en reservation
(mp).

Motionerna

De motioner som behandlas här är
följande:

1994/95:N205 av Eskil Erlandsson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en översyn av
hanteringen av fyrverkeriartiklar.

1994/95:N214 av Bengt Silfverstrand och
Marianne Jönsson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
hanteringen av pyrotekniska varor.

1994/95:N215 av Ingegerd Sahlström och
Berit Oscarsson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts
angående en lagändring då det gäller
kontrollerade försäljningsformer och
handhavande av pyrotekniska material.

1994/95:N239 av Kia Andreasson och
Ragnhild Pohanka (båda mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fyrverkerier och raketer
ej får innehålla ämnena barium och
strontium.

Utskottet

Inledning

Under den allmänna motionstiden 1995
väcktes fyra motioner om pyrotekniska
varor - 1994/95:N214 (s), 1994/95:N215
(s), 1994/95:N205 (c) och 1994/95:N239
(mp). I motionerna framställs krav bl.a.
beträffande hanteringen och
försäljningen av pyrotekniska varor.

För att få ett allsidigt underlag för
utskottets behandling har berörda
myndigheter, organisationer och företag
getts möjlighet att lämna synpunkter på
motionerna. Yttranden har inkommit från
Sprängämnesinspektionen,
Rikspolisstyrelsen, Konsumentverket,
Svenska Kommunförbundet,
Grossistförbundet Svensk Handel,
Sveriges Köpmannaförbund, gemensamt från
de tre företagen Hammargren Pyroteknik
AB, Norabel Hansson AB och Linders
Pyrotekniska AB samt från Sveriges
Fyrverkeribranschförbund.

Två typer av frågor behandlas i de
aktuella motionerna. Den ena är av mer
generell karaktär och gäller krav på
översyn av regelverket för hantering av
fyrverkeriartiklar och på införande av
vissa begränsningar i nuvarande
produktsortiment och i rätten att sälja
pyrotekniska varor. Den andra frågan,
som tas upp i en av motionerna, är mer
specifik och avser krav på förbud mot
ämnena barium och strontium i
fyrverkerier och raketer.

Gällande lagstiftning

Lagen om brandfarliga och explosiva
varor

Lagen (1988:868) om brandfarliga och
explosiva varor reglerar hantering och
import av sådana varor. Syftet med lagen
är att förhindra att dessa varor orsakar
brand eller explosion som inte är avsedd
samt att förebygga och begränsa skador
på liv, hälsa eller egendom genom brand
eller explosion vid hantering av varorna
(1 §).

Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer har genom lagen
bemyndigats att närmare ange området för
lagens tillämplighet när det gäller att
bestämma och närmare definiera de varor
som skall inrymmas under benämningen
explosiva varor (2 §). Den som hanterar
explosiva varor skall vidta de åtgärder
och de försiktighetsmått som behövs för
att förhindra brand eller explosion som
inte är avsedd och för att förebygga och
begränsa skador på liv, hälsa eller
egendom genom brand eller explosion (7
§). Begreppet hantering enligt lagen har
en vid innebörd (3 §) - även t.ex.
användning omfattas av begreppet. Den
som hanterar eller importerar explosiva
varor skall ha tillstånd till det (11
§). Polisen eller
Sprängämnesinspektionen prövar, enligt
vad regeringen närmare föreskriver,
frågor om tillstånd.

I lagen finns vissa bestämmelser om
straffansvar. Den som med uppsåt eller
av grov oaktsamhet bryter mot kravet på
försiktighetsmått eller med uppsåt eller
av oaktsamhet bryter mot bl.a. kravet på
tillstånd eller mot föreskrifter som
regeringen eller tillsynsmyndigheten har
meddelat i olika hänseenden kan dömas
till böter eller fängelse i högst ett år
(21 §).

I förordningen (1988:1145) om
brandfarliga och explosiva varor har
regeringen meddelat bl.a. följande
föreskrifter. Sprängämnesinspektionen
får föreskriva om undantag från
tillämpningen av lagen och föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen i
fråga om vissa explosiva varor eller i
fråga om viss hantering eller import (3
§). Till explosiva varor hänförs varor
som består av eller innehåller
explosivämnen. Explosiva varor
klassificeras enligt de närmare
föreskrifter som Sprängämnesinspektionen
meddelar, och inspektionen meddelar
beslut om ett ämne är att anse som
explosivämne.

Explosiva varor får hanteras eller
importeras endast av den som har fyllt
18 år (9 §). För att en explosiv vara
skall få hanteras eller importeras krävs
att den är godkänd av
Sprängämnesinspektionen (10 §). Beslut
om godkännande skall innehålla uppgifter
om bl.a. de villkor som skall gälla för
varan (11 §). Frågor om tillstånd för
allmänheten att hantera explosiva varor
prövas av polisen (23 §). Den som har
tillstånd att överlåta explosiva varor
skall förvissa sig om att förvärvaren
har rätt att inneha explosiva varor av
det slag och den mängd som överlåtelsen
avser (33 §) .

Pyrotekniska varor utgör enligt
Sprängämnesinspektionens föreskrifter
explosiva varor (SÄIFS 1989:8).
Inspektionen har meddelat föreskrifter
om godkännande av fyrverkeripjäser och
pyrotekniska sceneffekter samt allmänna
råd om godkännande av nöjesfyrverkerier
(SÄIFS 1992:2). Av föreskrifterna följer
bl.a. att godkännande av en pyroteknisk
vara kan förenas med villkor.Vissa
pyrotekniska varor har inte godkänts av
inspektionen.

Antalet godkända fyrverkeripjäser
uppgår för närvarande, enligt
Sprängämnesinspektionen, till 2 500-3
000. En del av dessa pjäser räknas som
s.k. mindre pyrotekniska artiklar, medan
återstoden hör till den typ som
klassificeras som s.k. större
pyrotekniska varor. Denna uppdelning
avspeglar sig i villkoret vid varans
godkännande, nämligen att tillstånd för
förvärv och innehav av resp. vara inte
krävs av den som fyllt 15 resp. 18 år.
Till de artiklar som fritt får förvärvas
och innehas av den som har fyllt 15 år
hör ett antal mindre fyrverkeripjäser
med laddning av lägre vikt.

Ordningslagen

Ingripande mot störningar från
fyrverkeripjäser kan ske med stöd av
ordningslagen (1993:1617), som trädde i
kraft den 1 april 1994 (prop.
1992/93:210, bet. 1993/94:JuU1). I
ordningslagen stadgas att pyrotekniska
varor inte får användas utan tillstånd
av polismyndigheten, om användningen med
hänsyn till tidpunkten, platsens
belägenhet och övriga omständigheter
innebär risk för skada på eller någon
beaktansvärd olägenhet för person eller
egendom (3 kap. 7 §).

I allmänmotiveringen i den aktuella
propositionen anfördes (s. 119) att det
inte finns skäl att motverka
användningen i sig av pyrotekniska varor
för nöjesändamål. Vid utformningen av en
begränsning från ordningssynpunkt av
användningen av pyrotekniska varor måste
en avvägning göras mellan olika
motstående intressen och hänsyn, sades
det. En reglering i syfte att motverka
ordningsstörningar bör självfallet
utformas så att detta syfte blir
tillgodosett i så hög grad som möjligt.
Samtidigt är det angeläget att
regleringen inte sträcker sig så långt
att detta syfte i själva verket riskerar
att motverkas genom att t.ex. ungdomar i
ökad omfattning använder hemtillverkade
bomber av olika slag, hette det
vidare. Den begränsning på området som
regleringen innebär bör naturligtvis
också vara så klart avgränsad som
möjligt, anfördes det. Inte minst
viktigt är härvid att regleringen är
utformad så att den leder till
efterlevnad utan att skapa onödig
byråkrati för allmänheten och
administrativt krångel för
myndigheterna.

I propositionen framhölls vidare att
det inte är någon lämplig ordning att
generellt kräva tillstånd av polisen
beträffande de nöjesfyrverkerier i
tätorter som av tradition anordnas hos
en stor del av allmänheten vid nyår och
vissa andra helger. I stället har
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, en kommun givits möjlighet
att meddela de ytterligare föreskrifter
för kommunen eller del av denna som
behövs för att förhindra att människors
hälsa eller egendom skadas till följd av
användningen av pyrotekniska varor
(3 kap. 9 §).

Avsikten med den nämnda bestämmelsen är
enligt specialmotiveringen
(s. 284) att det skall kunna införas
krav på tillstånd för eller förbud mot
användningen av pyrotekniska varor inom
ett visst begränsat område eller
beträffande varor av visst slag. Behov
av sådana åtgärder angavs kunna
föreligga i fråga om särskilt känsliga
platser, t.ex. vid sjukhus eller vårdhem
eller på s.k. innetorg, där risken för
att människors hälsa eller egendom
(t.ex. husdjur) skadas till följd av
användningen av pyrotekniska varor är
mera påtaglig.

Enligt ordningslagen (3 kap. 8 §) har
vidare regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, en kommun
möjlighet att meddela de ytterligare
föreskrifter för kommunen eller del av
denna som behövs för att upprätthålla
den allmänna ordningen på offentlig
plats. I specialmotiveringen i
propositionen (s. 284) påpekades att
bestämmelsen ger uttryckligt stöd för
lokala föreskrifter om användning av
pyrotekniska varor i syfte att motverka
ordningsstörningar på en offentlig
plats.

Den 1 januari 1996 upphörde att gälla
alla lokala ordningsföreskrifter som
hade utfärdats före den 1 april 1994
(dagen för ordningslagens
ikraftträdande). För att bistå
kommunerna i deras arbete med att anta
nya lokala föreskrifter utarbetade
Svenska Kommunförbundet våren 1995 ett
underlag till allmänna lokala
ordningsföreskrifter (cirkulär
1995:41).Vidare anordnade
Kommunförbundet konferenser i Stockholm,
Malmö och Umeå om ordningslagen och
lokala ordningsföreskrifter. Det är
kommunfullmäktige som beslutar om lokala
föreskrifter. Besluten skall anmälas
till länsstyrelsen.

I Kommunförbundets underlag till lokala
ordningsföreskrifter har föreskrifterna
om pyrotekniska varor delats upp i två
olika paragrafer. Den ena (20 §), som
stöder sig på bestämmelsen i 3 kap. 8 §
ordningslagen, har följande förslag till
lydelse: Tillstånd av polismyndighet
krävs för att använda följande
pyrotekniska varor inom områden med
sammanhållen bebyggelse: ...........
Förslaget till den andra paragrafen (21
§), som stöder sig på 3 kap.
9 §, har följande lydelse: Tillstånd av
polismyndigheten krävs för att få
använda pyrotekniska varor på följande
platser: .......... Det är förbjudet att
använda pyrotekniska varor närmare än
..... meter från Xsjukhuset och
...........

Krav på översyn, m.m.

Motionerna

Det krävs såväl lagändringar som
begränsningsregler vad gäller
tillgänglighet till och rätten att
saluföra pyrotekniska varor för att
komma till rätta med det starkt
tilltagande missbruket av dessa varor,
anförs det i motion 1994/95:N214 (s).
Motionärerna hänvisar till att flera
länder i Europa har begränsat
försäljningen av fyrverkerier. I Danmark
får inga smällare säljas över huvud
taget, bara raketer, sägs det. I
Tyskland är försäljningen av
fyrverkeripjäser begränsad till vissa
tidsperioder. Följande åtgärder föreslås
i motionen:

- genomförande av en översyn av gällande
regelverk,

- införande av en begränsning av rätten
att saluföra pyrotekniska varor till
företag med dokumenterad förmåga att på
ett ansvarsfullt sätt hantera en sådan
verksamhet,

- införande av en begränsning av rätten
att sälja pyrotekniska varor enligt
regler liknande dem som gäller i Danmark
och Tyskland,

- införande av absolut skyldighet för
handlare att kräva legitimation vid
försäljning av pyrotekniska varor,

- införande av särskilt tillstånd för
innehav av fyrverkeripjäser med stor
sprängverkan (t.ex. jubileumsbomber) och
den typ av smällare som enligt
motionärerna i stor utsträckning används
för rena okynnesändamål.

Riksdagen bör överväga om det inte bör
införas en särskild lagparagraf när det
gäller rätten att sälja pyrotekniskt
material med syfte att minimera
försäljningen av större och tyngre
pjäser till allmänheten, anförs det i
motion 1994/95:N215 (s). Bruket av
fyrverkerier tenderar att öka alltmer i
Sverige, vilket medför olägenheter av
olika slag, säger motionärerna. De anser
att det bör införas en begränsning, så
att allmänheten endast får hantera s.k.
mindre pyrotekniska artiklar, medan
avskjutningar av större pjäser endast
bör få utföras av kompetenta personer
vid särskilda ramper.

Även i den tredje här aktuella motionen
- 1994/95:N205 (c) - hävdas att det
behövs en översyn av hanteringen av
fyrverkeriartiklar. Trenden tycks vara
att denna hantering inte bara ökar i
kvantitet, utan också att den går ned i
åldrarna och att det blir allt vanligare
med fyrverkerier med relativt stora
laddningar, säger motionären. Han anser
att den omfattande användningen av
fyrverkerier vid t.ex. nyårshelgen
medför stora olägenheter för bl.a. äldre
människor, ljud- och ljuskänsliga djur
och flyktingar med krigsupplevelser, och
att hänsynen till dessa grupper kräver
en grundlig översyn av hanteringen av
fyrverkeriartiklar.

Remissyttranden

Sprängämnesinspektionen

Sprängämnesinspektionen är central
förvaltningsmyndighet för frågor som rör
brandfarliga och explosiva varor. Det
övergripande målet för verksamheten är
att förebygga att personer och egendom
kommer till skada vid hantering av
sådana varor.

Inspektionen redogör i sitt
remissyttrande för gällande lagar samt
pågående översyner och arbete inom
myndigheten. Det utförs löpande en
översyn av regelverket kring hanteringen
av explosiva varor. När det gäller
fyrverkeriartiklar deltar
Sprängämnesinspektionen i ett europeiskt
standardiseringsprojekt (CEN/TC212),
vilket har som syfte att fastställa nya
produktkrav. Inspektionen erinrar vidare
om att användningen av explosiva varor
har beröring med ordningslagen, och att
kommunerna, som redovisats, har
möjlighet att utfärda lokala regler
enligt denna lag.

Vad gäller produktsortimentet genomför
inspektionen löpande översyner av
godkända fyrverkeriartiklar. Dessa
översyner kan resultera i att vissa
produkter försvinner från marknaden,
medan andra kan komma att förändras
såväl vad avser villkor för godkännande
(inköpsålder) som
konstruktionsprinciper.

Inspektionen påminner om att det enligt
lagen om brandfarliga och explosiva
varor erfordras tillstånd för att få
hantera explosiva varor. I begreppet
hantering ingår även handel, och
tillstånd utfärdas av lokal
polismyndighet. Inspektionen påpekar att
det inte föreligger något hinder för den
enskilda polismydigheten att som ett
särskilt villkor i tillståndet begränsa
försäljningstiden till viss del i
tillståndsperioden, under förutsättning
att en sådan begränsning sker med
hänvisning till brand- eller
explosionsrisker. Vidare betonar
inspektionen att den enskilde handlaren
är skyldig enligt gällande förordning
att begära legitimation av kunden, om
det är skäligt att tro att denne inte
har rätt att förvärva varan.
Inspektionen redovisar också att den har
tagit fram en checklista att användas
vid tillsynen av försäljningsställen för
fyrverkeriartiklar.

Inför senaste nyårshelgen skickade
Sprängämnesinspektionen ut ett
pressmeddelande med information om vad
som kan göras för att förhindra olyckor
i samband med fyrverkerier. Där angavs
vad som gäller vid försäljning av
fyrverkerier och vad man bör tänka på
vid avfyring av raketer och smällare.
Vidare deltog inspektionen tillsammans
med Rikspolisstyrelsen, Räddningsverket,
Svenska Brandförsvarsföreningen och de
tre företagen Hammargren Pyroteknik AB,
Norabel Hansson AB och Linders
Pyrotekniska AB i en informationskampanj
i den s.k. Anslagstavlan i TV 1 och TV 2
under nyårsveckan.

Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsen ser med
tillfredsställelse på om hanteringen av
fyrverkerier m.m. blir föremål för en
översyn i skärpande riktning. Styrelsen
instämmer i allt väsentligt i de
beskrivningar om handhavandet av
pyrotekniska varor som ges i motionerna.
Vissa av de förändringar som
motionärerna föreslår, framför allt en
översyn av gällande regelverk, innebär
förändringar på lång sikt, medan andra
förslag till åtgärder anses kunna
genomföras relativt snabbt.

Förslaget i motion 1994/95:N214 (s) om
att begränsa rätten att saluföra
pyrotekniska varor till företag med
dokumenterad förmåga att på ett
ansvarsfullt sätt hantera en sådan
verksamhet ser Rikspolisstyrelsen
positivt på. Det krävs dock en ordentlig
genomlysning av hur förmågan att hantera
verksamheten skall dokumenteras.
Beträffande förslaget i nyssnämnda
motion om att rätten att sälja
pyrotekniska varor skall begränsas
enligt regler liknande dem som gäller i
Danmark och Tyskland nämner styrelsen
att den på olika sätt aktivt försöker
verka för införande av en begränsad
försäljningsperiod, liknande det system
som finns i Tyskland.

Styrelsen har vidare i princip inte
något att erinra mot förslaget i
motionen om att en handlare skall ha
skyldighet att avkräva legitimation av
en kund. Detta bör dock ske enligt de
regler som gäller vid Systembolagets
alkoholförsäljning, sägs det. Styrelsen
ser positivt på förslaget om införande
av särskilda tillstånd för vissa typer
av fyrverkeripjäser med stor
sprängverkan, t.ex. jubileumsbomber. Vad
gäller smällare anses ett tillståndskrav
böra gälla dem som är kraftigare än s.k.
kinapuffar.

Konsumentverket

Konsumentverket stöder motionärernas
krav på en översyn av bestämmelserna för
hantering av pyrotekniska varor. En
skärpning av bestämmelserna för såväl
försäljning som hantering av
fyrverkeripjäser anses vara väl
motiverad. Verkets uppfattning grundar
sig framför allt på erfarenheter från de
senaste årens olyckshändelser i samband
med hanteringen av fyrverkeripjäser.
Vidare hänvisas till att flera länder i
Europa har regler som är strängare än de
svenska.

Svenska Kommunförbundet

Kommunförbundet stöder bedömningen att
det behövs en översyn av
försäljningsformer och handhavande av
pyrotekniska varor. Utvecklingen har
gått mot ett ökat användande av sådana
varor och mot större och tyngre pjäser,
sägs det.

Sveriges Köpmannaförbund

Köpmannaförbundet har inhämtat
synpunkter från bl.a. Sveriges
Färghandlares Riksförbund och Cykel- och
Sporthandlarnas Riksförbund och
instämmer i vad dessa båda
organisationer framför.

Färghandlarförbundet anför att
användningen av fyrverkeripjäser är så
djupt rotad och till glädje för så många
människor att det vore ett oacceptabelt
ingrepp i den enskildes frihet att
avlägsna eller väsentligt beskära
möjligheten till denna aktivitet. Även
om saluförandet och hanteringen av
pyrotekniska varor regleras väl genom
lagar och förordningar finns behov av
viss uppstramning, menar förbundet.
Under senare år anses
tillståndsgivningen ha varit mindre
noggrann. En lämplig ordning är, enligt
förbundets uppfattning, att fackhandel
med inom området utbildad personal
ombesörjer den aktuella verksamheten.

En ytterligare begränsning av saluförda
produkter är klart olämplig, anser
Färghandlarförbundet med hänvisning till
att det med stor sannolikhet skulle leda
till en kraftig ökning av
egentillverkning och därmed ökad risk
för svåra personskador. En generell
möjlighet till användning av
fyrverkerier bör gälla under nyårs- och
påskhelgerna samt på Valborgsmässoafton,
menar förbundet; därutöver anses
användning av fyrverkerier kunna
tillåtas efter en kostnadsfri anmälan
hos polismydighet.

Cykel- och Sporthandlarnas Riksförbund
påpekar att situationen beträffande
försäljningen av pyrotekniska varor
skulle bli avsevärt bättre om nuvarande
regler efterlevdes. Detta anses kunna
uppnås genom skärpt kontroll. Förbundet
förordar att försäljningen skall ske
över disk och inte från tillfälliga
säljbord, bemannade med omyndig
personal. Beträffande försäljning i
samband med nyårshelgen föreslås en
begränsning till mellandagarna.

Köpmannaförbundet instämmer, som
nämnts, i vad de båda branschförbunden
anför men tillägger att även
självbetjäningsbutiker bör kunna erhålla
försäljningstillstånd under
förutsättning av manuell försäljning som
handhas av kunnig personal. Härvid anses
det vara särskilt viktigt med kontroll
av tillämpningen av reglerna om
handelstillstånd.

Grossistförbundet Svensk Handel

Svensk Handel hänvisar till den
lagstiftning som finns och ifrågasätter
om man kan nå så mycket längre genom
förebyggande skyddsåtgärder. I stället
anses ökad säkerhet kunna uppnås genom
opinionsbildning, tydliga instruktioner
och eventuellt genom branschvisa
överenskommelser om en striktare
kontroll av försäljningen. Förbundet har
inga invändningar mot skärpta regler för
innehav av tyngre och krutstarka
fyrverkerier, bl.a. s.k.
jubileumsbomber, om
Sprängämnesinspektionen skulle finna det
motiverat.

Förbundet anför att det efter
inträffade olyckor finns en tendens att
kräva nya lagstiftningsåtgärder, nya
förbud, höjda åldersgränser osv., utan
att det finns något belägg för att de
föreslagna åtgärderna kommer att få
avsedd effekt. En förbudslagstiftning
kan ofta motverka sitt syfte, genom att
den förbjudna hanteringen blir mera
spännande, hävdar förbundet. En alltför
rigorös lagstiftning anses i det här
aktuella fallet dessutom kunna leda till
att omfattningen av hemmagjorda bomber
ökar.

Företagen Hammargren Pyroteknik AB,
Norabel Hansson AB och Linders
Pyrotekniska AB

De tre rubricerade företagen svarar
tillsammans för mer än hälften av
marknaden för s.k. nöjesfyrverkerier i
Sverige - enligt egen uppgift är
marknadsandelen ca 65 %.

I sitt remissyttrande hänvisar
företagen till gällande regelsystem och
tillsyn och anser att utskottet bör
avstyrka motionerna. Som skäl för sitt
ställningstagande att det inte bör
införas ytterligare begränsningar i
hanteringen av pyrotekniska varor anförs
att skjutandet av smällare är en mycket
gammal tradition i Sverige. Ett annat
skäl för att tillåta fyrverkeriprodukter
i nuvarande omfattning är, enligt
företagen, att förhindra tillverkning av
hemmagjorda fyrverkeriartiklar.

Sveriges Fyrverkeribranschförbund

Förbundet anser sammanfattningsvis att
gällande lagstiftning beträffande handel
och hantering av fyrverkerier är
tillräcklig. Dock anförs att en ökning
av polisens resurser för kontroll av
efterlevnad skulle vara önskvärd.
Förbundet menar att en begränsning av
möjligheten att använda godkända
artiklar direkt leder till en större
användning av hemmagjorda (inte
godkända) pjäser. De flesta allvarliga
olyckor åstadkoms, enligt förbundet, av
hemmagjorda pjäser eller genom felaktig
hantering.

Förbundet ställer sig emellertid
positivt till en översyn av gällande
regelverk och till en begränsning av
rätten att saluföra pyrotekniska varor
till företag med dokumenterad förmåga
att på ett ansvarsfullt sätt kunna
hantera en sådan verksamhet. Man avvisar
förslaget om att införa begränsningar
liknande dem som gäller i Danmark och
Tyskland; det finns enligt förbundet
inget belägg för att detta skulle minska
omfattningen av olyckor.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har vid skilda tillfällen
behandlat - och avslagit - motioner med
krav på skärpta regler för inköp och
innehav av pyrotekniska varor (se t.ex.
bet. NU 1977/78:2, NU 1981/82:33, NU
1987/88:39, 1993/94:JuU1 och
1993/94:NU15). Vid det senaste
tillfället, våren 1994, redogjorde
utskottet kort för gällande lagstiftning
och hänvisade till bedömningar från
Sprängämnesinspektionen och
Näringsdepartementet om att denna
lagstiftning tillsammans med ökad
information och effektivare kontroll
skapar förutsättningar för att
ytterligare begränsa risken för skador
och andra olägenheter vid användningen
av nöjesfyrverkerier (bet. 1993/94:NU15
s. 58).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas bedömning
att användningen av fyrverkerier kan
innebära olägenheter för olika grupper
av människor och djur. Varje år
rapporteras också om olyckor och tillbud
i samband med hanteringen av
pyrotekniska varor.

Den lagstiftning som reglerar
verksamheten med pyrotekniska varor är,
som redovisats, av två slag. Det ena
omfattar bestämmelser på grundval av
lagstiftningen om brandfarliga och
explosiva varor, och det andra utgörs av
ordningslagen. Av de åtta
remissinstanser som utskottet inhämtat
yttranden ifrån, anser fem - däribland
Sprängämnesinspektionen - att den
gällande lagstiftningen är tillräcklig.

I det föregående har också erinrats om
de möjligheter som kommunerna har att
enligt ordningslagen utfärda lokala
ordningsföreskrifter rörande
pyrotekniska varor. Som tidigare nämnts
har Kommunförbundet i ett cirkulär
redovisat ett underlag för utarbetandet
av ordningsföreskrifter i kommunerna.
Kommunförbundet har inte någon samlad
bild av i vilken utsträckning kommunerna
har använt sig av möjligheten att
utfärda lokala ordningsföreskrifter
beträffande pyrotekniska varor. Den
allmänna uppfattningen är dock att flera
kommuner har särskilda avsnitt om
pyrotekniska varor i sina
ordningsföreskrifter. (Som exempel nämns
Göteborg, Malmö, Gävle, Kalmar och
Vindeln.) Vissa kommuner har utnyttjat
möjligheten att förbjuda användandet av
pyrotekniska varor inom ett visst
avstånd från t.ex. ett sjukhus.

När det gäller frågan om vilka
begränsningar som skall gälla
beträffande hanteringen av fyrverkerier
måste enligt utskottets mening en
avvägning göras mellan önskemålet om att
förhindra vissa företeelser och risken
för att skärpta bestämmelser medför att
oreglerad hemtillverkning ökar.
Utskottet finner efter en prövning att
den nuvarande ordningen utgör en rimlig
avvägning och att den gällande
lagstiftningen är tillräcklig. Det kan
dock inte uteslutas att en viss
uppstramning av tillsynen och kontrollen
är erforderlig, och utskottet
förutsätter att frågan uppmärksammas.

Utskottet vill också framhålla att
avgörande för de risker som kan uppstå
vid användning av pyrotekniska varor är
det egna ansvarstagandet. Härvid är en
god säkerhetsinformation av stor vikt.
Som tidigare redovisats genomförde
Sprängämnesinspektionen inför den
senaste nyårshelgen olika
informationsinsatser tillsammans med
andra myndigheter och intressenter.

Vidare vill utskottet understryka de
möjligheter som ordningslagen ger
kommunerna att utfärda lokala
ordningsföreskrifter rörande
pyrotekniska varor. Härigenom skapas
förutsättningar för att komma till rätta
med vissa olägenheter till följd av
användningen av dessa varor.

Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1994/95:N214 (s),
1994/95:N215 (s) och 1994/95:N205 (c).

Krav på förbud mot ämnena barium och
strontium

Motionen

Den andra mer specifika frågan som
utskottet behandlar i detta betänkande
gäller krav på förbud mot ämnena barium
och strontium i fyrverkeriartiklar. Ett
sådant krav har framställts i motion
1994/95:N239 (mp).

Det röda ljuset i fyrverkerier kommer
från strontiumjoner och det gröna ljuset
från bariumjoner, konstateras det i
motionen. Dessa joner går genom födan in
i kroppen, där de konkurrerar med bl.a.
kalciumjoner och därigenom stör
skelettuppbyggnaden, anför motionärerna.
De hävdar vidare att bariumjoner
sannolikt också ersätter selenidjoner,
vilka fungerar som aktiv grupp på
enzymer som reglerar celldelningen. För
att utan risker kunna tillåta
fyrverkeriuppskjutningar bör ämnena
barium och strontium förbjudas, anser
motionärerna och anför att ett utbyte
till ofarliga ämnen bör ske.

Remissyttranden

Av de åtta remissinstanser som gavs
möjlighet att yttra sig över motionerna
har fem avstått från att närmare
kommentera den här berörda motionen.
Rikspolisstyrelsen, Kommunförbundet och
Svensk Handel konstaterar att den
aktuella frågan ligger utanför deras
kompetens. Kommunförbundet framhåller
sin allmänna uppfattning att man i alla
sammanhang så långt möjligt skall
undvika miljö- och hälsofarliga ämnen.
Konsumentverket och Köpmannaförbundet
berör inte frågan över huvud taget i
sina yttranden.

Sprängämnesinspektionen konstaterar att
ämnena barium och strontium ingår i
flertalet av godkända
fyrverkeriartiklar. Ett förbud mot
barium- och strontiumföreningar skulle
sålunda få till följd att nästan enbart
produkter med knalleffekter skulle komma
att återstå, säger inspektionen.

Vidare redovisar inspektionen, som
tidigare nämnts, att den deltar i ett
europeiskt standardiseringsprojekt
avseende fyrverkeriartiklar. Inom ramen
för detta projekt har förslag tagits
fram på olika ämnen som inte är
önskvärda i fyrverkeriartiklar. Barium-
och strontiumföreningar ingår inte bland
dessa ämnen, konstaterar inspektionen.

Företagen Hammargren Pyroteknik AB,
Norabel Hansson AB och Linders
Pyrotekniska AB anser att utskottet bör
avstyrka den aktuella motionen.
Företagen hänvisar till det nyss nämnda
europeiska standardiseringsprojektet och
anser att det faktum att de aktuella
ämnena inte ingår i förslaget till
förteckning över icke önskvärda ämnen
torde betyda att barium- och
strontiumföreningar - i de
koncentrationer och i den mängd som de
förekommer i fyrverkerier - inte är så
farliga för miljö och hälsa att de bör
förbjudas. Det är dock självfallet
önskvärt att giftiga ämnen innehållande
barium och strontium ersätts med andra i
den utsträckning det är möjligt, säger
företagen.

Sveriges Fyrverkeribranschförbund anför
i sitt yttrande att det för närvarande
inte finns några bra ersättare för
ämnena barium och strontium inom
pyrotekniken. Inga andra kända ämnen ger
de röda och gröna färgerna på
motsvarande sätt, och utan färger skulle
ett fyrverkeri nästan enbart bestå av
smällar, konstaterar förbundet. Vidare
sägs att den röda färgen utnyttjas för
signaler i nödsituationer, framför allt
till sjöss (t.ex. varningsbloss och
nödraketer). Den mängd strontium resp.
barium som släpps ut via raketer är inte
så stor att det över huvud taget torde
märkas vid sidan om övriga utsläpp,
hävdar förbundet avslutningsvis.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill i den här aktuella frågan
hänvisa till det europeiska
standardiseringsprojekt som
Sprängämnesinspektionen deltar i. I det
förslag över icke önskvärda ämnen i
fyrverkeriartiklar som har tagits fram
inom projektet ingår, som redovisats,
inte ämnena barium och strontium. Det
förtjänar också erinras om att det röda
strontiumljuset utnyttjas för olika
typer av nödsignaler.

Utskottet anser att åtgärder för att
minska förekomsten av giftiga ämnen inom
olika områden har hög prioritet. I det
här aktuella fallet förhåller det sig
dock så, vilket framgår av
remissyttrandena, att det inte finns
några ämnen som kan ersätta barium och
strontium. Om dessa ämnen skulle
förbjudas i fyrverkeriartiklar skulle de
avsedda ljuseffekterna inte kunna
uppnås. Den mängd utsläpp som de
aktuella ämnena i fyrverkeriartiklar ger
upphov till är också som nämnts relativt
begränsad.

Med det anförda avstyrker utskottet
motion 1994/95:N239 (mp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande krav på översyn,
m.m.

att riksdagen avslår motionerna
1994/95:N205, 1994/95:N214 och
1994/95:N215,

2. beträffande krav på förbud mot
ämnena barium och strontium

att riksdagen avslår motion
1994/95:N239.

res. (mp)

Stockholm den 6 februari 1996

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta
Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand
(s), Mikael Odenberg (m), Sylvia
Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro
Andersson (s), Marie Granlund (s),
Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola
Karlsson (m), Eva Goës (mp), Laila Bäck
(s), Sten Tolgfors (m), Michael
Stjernström (kds) och Frank Lassen (s).

Reservation

Krav på förbud mot ämnena barium och
strontium (mom. 2)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 11 med Utskottet
vill och slutar på s. 12 med motion
1994/95:N239 (mp) bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening bör inte EU:s
normer avseende vilka ämnen som anses
önskvärda eller inte utgöra riktmärke
för Sveriges agerande. I stället bör det
vara så att Sverige går före när det
gäller frågan om att förbjuda ämnen som
är farliga för miljö och hälsa.
Utskottet anser sålunda - i likhet med
vad som anförs i motion 1994/95:N239
(mp) - att frågan om att tillåta ämnena
barium och strontium i
fyrverkeriartiklar bör övervägas. Risken
för skador på miljö och hälsa får inte
negligeras. Möjligheterna att finna
andra ämnen än barium och strontium som
kan ge liknande ljuseffekter i
fyrverkerier måste undersökas.

Riksdagen bör genom ett uttalande
anmoda regeringen att tillse att frågan
om förbud mot ämnena barium och
strontium i fyrverkerier utreds på
lämpligt sätt. Den aktuella motionen
tillstyrks härmed.

dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:

2. beträffande krav på förbud mot
ämnena barium och strontium

att riksdagen med bifall till motion
1994/95:N239 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Gotab, Stockholm 1996