Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet

Betänkande 1995/96:LU21

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU21

Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1995/96
LU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett i
proposition 1995/96:123 framlagt förslag
till ändring i produktsäkerhetslagen.
Förslaget innebär att lagens
tillämpningsområde utvidgas, så att
ingripande kan ske även mot varor som
tillhandahålls i offentlig verksamhet.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1
juli 1996.

I fyra med anledning av propositionen
väckta motioner föreslås bl.a. att
lagens tillämpningsområde skall utvidgas
ytterligare, så att även tjänster som
tillhandahålls i offentlig verksamhet
omfattas av lagen.

Utskottet tillstyrker bifall till
propositionen och avstyrker bifall till
motionerna.

Till betänkandet har fogats två
reservationer.

Propositionen

I proposition 1995/96:123 föreslår
regeringen (Civildepartementet) - efter
hörande av Lagrådet - att riksdagen
antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i
produktsäkerhetslagen (1988:1604).

Lagförslaget har intagits som bilaga 1
till betänkandet.

Motionerna

1995/96:L24 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)
vari yrkas att riksdagen beslutar anta
lag om ändring i förslaget
produktsäkerhetslagen med tillägget att
lagen skall omfatta även tjänster som
tillhandahålls i offentlig verksamhet i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1995/96:L25 av Bengt Harding Olson och
Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas att
riksdagen, i stället för förslaget i
proposition 1995/96:123, antar följande
förslag till lydelse av 1 § i förslag
till lag om ändring i
produktsäkerhetslagen (1988:1604):

Propositionens Föreslagen lydelse
lagförslag

1 §

Lagen tillämpas i Lagen tillämpas i
fråga om varor och fråga om varor och
tjänster som tjänster som
tillhandahålls i tillhandahålls i
näringsverksamhet näringsverksamhet
och i fråga om och som konsumenter
varor som i inte obetydlig
tillhandahålls i omfattning
offentlig utnyttjar eller kan
verksamhet. En komma att utnyttja
förutsättning är för enskilt bruk.
att varan eller
tjänsten i inte
obetydlig
omfattning Vad som i första
utnyttjas eller kan stycket sägs gäller
komma att utnyttjas också varor och
av konsumenter för tjänster som
enskilt bruk. tillhandahålls i
offentlig
Vad som i lagen näringsverksamhet.
sägs om
näringsidkare
tillämpas också
beträffande den som
i offentlig
verksamhet
tillhandahåller
varor enligt andra
stycket.

1995/96:L26 av Yvonne Ruwaida (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till kdnna behovet av en
komplettering av produktsdkerhetslagen
som omfattar offentligt producerade
tjdnster som tillhandahells inom ramen
fvr offentlig service och inte dr en
direkt fvljd av myndighetsutvvning.

1995/96:L27 av Ingemar Josefsson och
Inga-Britt Johansson (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att
produktsdkerhetslagen i bervrd del fer
fvljande lydelse: "i frega om varor och
icke speciallagreglerade tjdnster som
tillhandahells i offentlig verksamhet V
V V",

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en studie av behovet av
förstärkt konfliktlösning beträffande
statliga, kommunala och privatiserade
tjänster av offentliga bolag samt
offentliga tjänster av icke
speciallagreglerad karaktär.

Utskottet

Produktsäkerhetslagen (1988:1604), som
trädde i kraft den 1 juli 1989, syftar
till att motverka att farliga varor och
tjänster orsakar person- eller
egendomsskador. Med farliga varor eller
tjänster avses framför allt sådana som
är förenade med risker, vilka antingen
framstår som onödiga med hänsyn till
möjliga skyddsåtgärder eller som är
svåra att förutse för brukarna. Lagen
tillämpas i fråga om sådana varor och
tjänster som tillhandahålls i
näringsverksamhet och som konsumenter i
inte obetydlig omfattning utnyttjar
eller kan komma att utnyttja för enskilt
bruk. Produktsäkerhetslagen utgår från
att varje näringsidkare - oavsett vilket
led i en kedja av näringsidkare som det
är fråga om - har ett ansvar för att
lagens syfte uppfylls. Det är alltså
näringsidkaren som självmant skall se
till att de varor och tjänster som
tillhandahålls är säkra. Först sedan det
visat sig att näringsidkaren har brustit
i sina skyldigheter kan ett
myndighetsingripande enligt lagen bli
aktuellt.

För att motverka att varor och tjänster
orsakar skada på person eller egendom
får en näringsidkare åläggas att lämna
säkerhetsinformation eller förbjudas att
tillhandahålla varor eller tjänster. En
näringsidkare kan också åläggas att
lämna varningsinformation eller att
återkalla varan. Genom en ändring som
trädde i kraft den 1 juli 1991 kan en
näringsidkare också förbjudas att
exportera farliga varor. I 3 §
produktsäkerhetslagen föreskrivs att
ålägganden eller förbud inte får
meddelas om det i en annan författning
eller i beslut av en myndighet har
meddelats särskilda bestämmelser om
varan eller tjänsten med samma ändamål
som ett åläggande eller ett förbud
enligt lagen skulle fylla.

Konsumentverket är tillsynsmyndighet,
om inte enligt speciallagstiftning någon
annan myndighet är tillsynsmyndighet för
vissa varor eller tjänster. Frågor om
ålägganden och förbud enligt lagen
prövas av Marknadsdomstolen efter
ansökan av Konsumentombudsmannen. Denne
har också möjlighet att i vissa fall
själv utfärda förelägganden som, om de
godkänns, gäller som åläggande eller
förbud av Marknadsdomstolen.
Organisationer av konsumenter,
arbetstagare eller näringsidkare har en
subsidiär talerätt i Marknadsdomstolen.

År 1992 fattade EU:s ministerråd beslut
om ett generellt
produktsäkerhetsdirektiv (92/59/EEG).
Direktivet trädde i kraft den 29 juni
1994 och uppvisar stora likheter med den
svenska produktsäkerhetslagen. Det finns
dock vissa skillnader, bl.a. när det
gäller tillämpningsområdet. Sålunda tar
direktivet enbart sikte på varor, medan
tjänster har lämnats utanför. Detta
förhållande har emellertid inte ansetts
medföra att den svenska
produktsäkerhetslagens
tillämpningsområde behövt inskränkas.
Däremot har EG-direktivet föranlett en
ändring som innebär att möjligheten att
återkalla farliga varor och tjänster
utvidgades till att gälla samtliga led i
distributionskedjan (prop. 1993/94:203,
bet. UU23).

Produktsäkerhetslagens
tillämpningsområde är begränsat bl.a. på
så sätt att en vara eller tjänst, för
att omfattas av lagen, skall
tillhandahållas i näringsverksamhet .
Genom denna avgränsning faller sådana
produkter bort som uteslutande eller
till helt övervägande del tillhandahålls
i offentlig verksamhet, t.ex. i den
offentliga hälso- och sjukvården, i
allmänna skolor, daghem och fritidshem
samt i den allmänna äldreomsorgen. Lagen
är alltså inte tillämplig på exempelvis
utrustning som bara förekommer inom den
offentliga sjukvården eller på leksaker
eller redskap som är specialgjorda för
kommunala daghem eller kommunala
lekplatser. Åtskilliga produkter som
allmänheten kommer i kontakt med i
offentlig verksamhet omfattas emellertid
av produktsäkerhetslagen, eftersom samma
produkter används också i privat
verksamhet.

Vid behandlingen av förslaget till
produktsäkerhetslag hösten 1988 (prop.
1988/89:23) begärdes i flera motioner en
utvidgning av lagens tillämpningsområde,
så att den skulle omfatta även den
offentliga sektorn. Lagutskottet anförde
(bet. 1988/89:LU13) att även om den
föreslagna lagstiftningen skulle höja
säkerhetsmedvetandet också på det
offentliga området framstod det som
befogat att enskilda människor ges ett
skydd mot förekomsten av farliga varor
och tjänster som tillhandahölls dem i
andra sammanhang än när varan eller
tjänsten tillhandahölls av en
näringsidkare för enskilt bruk. Det
saknades emellertid underlag för en
bedömning av hur en sådan lagstiftning
närmare borde utformas, och lagutskottet
var därför inte för tillfället berett
att förorda en utvidgning av
produktsäkerhetslagens
tillämpningsområde. Utskottet ansåg att
frågan snarast borde bli föremål för
utredning. Riksdagen anslöt sig till
utskottets uttalanden och gav regeringen
till känna vad utskottet hade anfört
(rskr. 61).

I förevarande proposition tar
regeringen upp de frågor som omfattas av
riksdagens tillkännagivande hösten 1988.
Propositionen grundar sig på
Produktsäkerhetsutredningens
slutbetänkande från december 1994,
Produktsäkerhet i offentlig verksamhet
(SOU 1994:150). Betänkandet har
remissbehandlats.

I propositionen föreslås att
produktsäkerhetslagens
tillämpningsområde utvidgas så att även
varor som tillhandahålls i offentlig
verksamhet kommer att omfattas av lagen.
Förslaget innebär att verksamheter som
bedrivs av staten, kommuner eller
landsting blir underkastade samma
tillsyn och kan bli föremål för samma
ingripanden som privata näringsidkare.
Som exempel på områden där den
föreslagna utvidgningen av
produktsäkerhetslagens till
lämpningsområde kan få betydelse nämns i
propositionen bl.a. hälso- och
sjukvården, barn- och äldreomsorgen samt
sport- och fritidsområdet. Varor i
offentlig verksamhet som därmed kommer
att omfattas av lagen är exempelvis
vissa sjukhussängar, leksaker och möbler
som finns i väntrum eller dagrum,
rutschkanor, gungor, klätterställningar
och andra lekredskap som tillhandahålls
på kommunala lekplatser, redskap som
används i terapiverksamhet och vissa
typer av trygghetslarm inom
äldreomsorgen samt olika typer av
redskap som finns i kommunala
motionsanläggningar. Lagändringen, som
föreslås träda i kraft den 1 juli 1996,
bör enligt propositionen inte ges
retroaktiv verkan. En vara som har
tillhandahållits i offentlig verksamhet
före lagens ikraftträdande skall således
inte omfattas av lagändringen. Om det
offentliga organet efter ikraftträdandet
fortsätter att tillhandahålla varan
gäller emellertid lagens bestämmelser.

Propositionen innehåller inget förslag
om att tjänster som tillhandahålls i
offentlig verksamhet skall omfattas av
lagen. Inte heller
Produktsäkerhetsutredningen har framlagt
något sådant förslag.

Samtliga motioner som väckts med
anledning av propositionen innehåller
yrkanden om att lagens
tillämpningsområde skall utvidgas till
att omfatta inte endast varor utan även
tjänster som tillhandahålls i offentlig
verksamhet. Rolf Dahlberg m.fl. (m)
begär i motion L24 att
produktsäkerhetslagen ändras så att
lagen görs tillämplig såväl på varor som
tillhandahålls i offentlig verksamhet
som på tjänster som tillhandahålls i
sådan verksamhet och som inte omfattas
av myndighetsutövning. Motionärerna
anser att regeringen bör återkomma med
förslag till lagstiftning rörande
offentliga tjänster. Ett motsvarande
yrkande finns i motion L26 av Yvonne
Ruwaida (mp). Motionären anser att
produktsäkerhetslagen bör omfatta
offentligt producerade tjänster som
tillhandahålls inom ramen för offentlig
service och som inte är en direkt följd
av myndighetsutövning.

Ingemar Josefsson och Inga-Britt
Johansson (s) yrkar i motion L27 att
riksdagen beslutar att
produktsäkerhetslagen skall omfatta,
förutom varor, också tjänster som
tillhandahålls i offentlig verksamhet
(yrkande 1).

I motion L25 av Bengt Harding Olson och
Kerstin Heinemann (fp) hemställs att
riksdagen, i stället för regeringens
förslag, antar ett förslag till ändring
i produktsäkerhetslagen som innebär att
lagen skall omfatta varor och tjänster
som tillhandahålls i offentlig
näringsverksamhet. Med sådan verksamhet
avser motionärerna ekonomisk eller
kommersiell verksamhet som drivs av en
offentlig huvudman i
förvaltningsrättslig eller
privaträttslig form, dock inte
normgivning, myndighetsutövning,
upphandling och det allmännas
övergripande ansvar för centrala
samhällsfunktioner och planering.

Utskottet noterar att propositionens
förslag innebär att
produktsäkerhetslagen kommer att gälla
fullt ut på varuområdet i offentlig
verksamhet. Något närmare underlag för
ett ställningstagande till det i motion
L25 framlagda förslaget om införande av
begreppet offentlig näringsverksamhet i
produktsäkerhetslagen finns inte. I
likhet med regeringen förutsätter
utskottet att åtgärder i första hand
kommer att aktualiseras beträffande
varor som tillhandahålls i sådana
kundliknande förhållanden där den
enskilde intar en ställning gentemot det
allmänna motsvarande förhållandet mellan
en näringsidkare och en konsument.
Utskottet ser det emellertid som en
fördel att lagen kommer att gälla också
utanför sådana förhållanden som kan
betecknas som kundliknande. Som
regeringen anför skapas därigenom
garantier för att enskilda personer inte
i något sammanhang behöver utsättas för
farliga varor.

Utskottet tillstyrker således att
produktsäkerhetslagen utvidgas på
varuområdet i enlighet med vad som
föreslås i propositionen.

Beträffande tjänster har utskottet
givetvis ingen annan uppfattning än
motionärerna om vikten av att
konsumenterna inte i något sammanhang
utsätts för faror, oavsett om tjänsterna
tillhandahålls i näringsverksamhet eller
offentlig verksamhet. Vad frågan gäller
är om det kan anses befogat och
ändamålsenligt att låta offentliga
tjänster som inte har karaktär av
myndighetsutövning bli underkastade
produktsäkerhetslagens kontrollsystem.
Beträffande tjänster som tillhandahålls
av statliga eller kommunala bolag som
driver ekonomisk verksamhet samt
affärsdrivande verk omfattas sådana
tjänster redan i dag av
produktsäkerhetslagen. När det sedan
gäller tjänster som tillhandahålls av
andra offentliga organ vill utskottet
erinra om den tidigare berörda
undantagsbestämmelsen i 3 §. Av
bestämmelsen framgår att ålägganden
eller förbud inte får meddelas om det i
en annan författning eller i beslut av
en myndighet har meddelats särskilda
bestämmelser om varan eller tjänsten med
samma ändamål som ett åläggande eller
ett förbud enligt lagen skulle fylla.
Undantagsbestämmelsen medför att
produktsäkerhetslagen på vissa områden i
stor utsträckning sätts ur spel. Flera
speciallagar ger nämligen i allt
väsentligt möjlighet till
myndighetsingripanden motsvarande dem
som regleras i produktsäkerhetslagen.
Några invändningar mot
produktsäkerhetslagens utformning i
detta avseende har inte framförts i
motionerna. Med dessa utgångspunkter
uppkommer fråga om vilka offentliga
tjänster som i praktiken skulle kunna
bli föremål för prövning enligt
produktsäkerhetslagen.
Produktsäkerhetsutredningen har därvid
uttalat att sådana offentliga tjänster
som det nu är fråga om i hög grad är
föremål för specialreglering, både genom
lagar och genom författningar och
myndighetsbeslut på lägre nivå. Som
exempel nämner utredningen hälso- och
sjukvårdsområdet, där det finns en rad
föreskrifter som i detalj reglerar olika
åtgärder. Vid de kontakter som
utredningen haft med bl.a.
Konsumentverket har det inte framkommit
att det skulle finnas något behov av att
låta lagen bli tillämplig på tjänster
som tillhandahålls inom den offentliga
sektorn. Utredningen har därför kommit
fram till att offentliga tjänster liksom
hittills bör falla utanför
produktsäkerhetslagen. Inte heller
remissinstanserna eller regeringen har
kunnat peka på någon relevant situation
där lagen skulle kunna bli tillämplig på
en tjänst som tillhandahålls i offentlig
verksamhet. Utskottet finner inte skäl
att ifrågasätta dessa bedömningar.

Mot att lämna tjänster på det
offentliga området utanför
lagregleringen invänds i motionerna att
det i framtiden kan inträffa att
likartade tjänster blir underkastade
olika slags kontroll beroende på vem som
är huvudman i det särskilda fallet.
Lagstiftningen blir alltså inte
konkurrensneutral. Problemet förstärks,
enligt motionärernas mening, genom att
gränsdragningen mellan offentlig och
privat verksamhet inte är oföränderlig.
Inom offentlig verksamhet pågår en
utveckling som innebär att tjänster allt
oftare tillhandahålls i privaträttsliga
former. I samma mån som detta blir
fallet blir tjänsterna i princip
underkastade produktsäkerhetslagens
kontrollsystem om de inte är föremål för
specialreglering.

I propositionen anförs att det i och
för sig skulle kunna diskuteras att
ändra produktsäkerhetslagen på så sätt
att vissa tjänster som tillhandahålls i
näringsverksamhet och som nu har direkta
motsvarigheter inom den offentliga
sektorn skall falla utanför lagens
tillämpningsområde. Regeringen anser
emellertid att en sådan åtgärd skulle
försämra konsumentskyddet och är därför
inte beredd att lägga fram ett sådant
förslag. Att helt föra bort tjänster
från produktsäkerhetslagens
tillämpningsområde skulle i än högre
grad försämra konsumentskyddet eftersom
regleringen här verkar preventivt. En
sådan åtgärd är enligt regeringens
mening utesluten.

Utskottet gör för sin del samma
bedömning och vill inte förorda en
ordning som innebär att vissa tjänster
som tillhandahålls i näringsverksamhet
skall falla utanför
produktsäkerhetslagens
tillämpningsområde enbart av den
anledningen att motsvarande tjänster
tillhandahålls i offentlig verksamhet.

Sammanfattningsvis anser utskottet att
utvidgningen av produktsäkerhetslagens
tillämpningsområde när det gäller
offentlig verksamhet för närvarande bör
begränsas till varor. Om det i framtiden
skulle visa sig att det uppkommer ett
behov av att utvidga
produktsäkerhetslagen till att gälla
även offentliga tjänster förutsätter
utskottet att regeringen återkommer till
riksdagen med erforderliga förslag. Med
det anförda tillstyrker utskottet
propositionens lagförslag och avstyrker
bifall till motionerna L24, L25, L26 och
L27 yrkande 1.

Utskottet övergår därmed till att
behandla yrkande 2 i motion L27 som
också gäller offentliga tjänster. I
motionen efterlyser Ingemar Josefsson
och Inga-Britt Johansson (s) en studie
av behovet av förstärkt konfliktlösning
såvitt avser offentliga tjänster som
inte regleras i speciallagar. Enligt
motionärerna behöver konsumentskyddet
stärkas när det gäller offentligt
producerade tjänster. Den politiska
styrningen innebär inte längre ett
tillräckligt stöd för konsumenterna när
det gäller de kommunala verksamheterna.
Vid köp av värme, el och sophämtning
behöver konsumentintresset beaktas i
högre grad. Konsumentombudsmannens och
Konsumentverkets roller bör, enligt
motionärerna, analyseras i sammanhanget.
I motionen yrkas tillkännagivande om vad
som sålunda anförts.

Frågan om brukarnas ställning till
följd av de förändringar som har skett i
offentlig verksamhet behandlades av
utskottet förra våren i samband med
behandlingen av regeringens proposition
1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik. I
sammanhanget behandlades ett liknande
motionsyrkande. Utskottet utgick då från
att frågeställningarna skulle bli
föremål för överväganden inom ramen för
det analysarbete som regeringen
aviserade i den då aktuella
propositionen och avstyrkte motionen
(bet. 1994/95:LU32).

Utskottet vill vidare erinra om att
Kommunala förnyelsekommittén (Fi
1995:02) har tillsatts för att göra en
samlad uppföljning och utvärdering av de
reformer och omfattande förändringar som
har genomförts inom den kommunala
verksamheten. Kommittén skall utarbeta
förslag till åtgärder som utvecklar och
stärker medborgarnas möjligheter till
inflytande över det fortsatta
förnyelsearbetet (dir. 1994:151 och
1995:113). Därtill kommer att regeringen
tillkallat en särskild utredare med
uppgift att lämna förslag till åtgärder
för att stärka konsumentskyddet vid
leverans av el. Utredaren skall
analysera i vilken utsträckning
konsumenten har ett svagare skydd på
elmarknaden än på andra
konsumentmarknader och föreslå sådana
åtgärder som kan behövas för att stärka
konsumentskyddet (dir. 1995:148).

Därutöver kan nämnas att Europeiska
kommissionen, i sitt konsumentpolitiska
handlingsprogram för perioden 1996-1998,
bestämt att skyddet av konsumenternas
intressen vid tillhandahållande av
grundläggande allmännyttiga tjänster
skall vara ett prioriterat område. I
regeringens skrivelse till riksdagen om
konsumentpolitiken i EU - mål och
inriktning för det svenska arbetet (skr.
1995/96:181) anför regeringen bl.a. att
Sverige skall verka för att Europeiska
kommissionen utreder vilka problem
konsumenterna möter på områden där
tidigare monopoliserade marknader
avreglerats samt redovisar vilka
skyddsbehov som bör tillgodoses.
Regeringen anser vidare att det är av
största vikt att konsumenternas behov av
information, kvalitetskontroll,
juridiskt stöd m.m. kan tillgodoses när
det gäller tjänster som tillhandahålls
inom dessa områden. Regeringens
skrivelse kommer att behandlas av
riksdagen senare i vår.

Utskottet ser med tillfredsställelse på
att de frågeställningar som tas upp i
motionen nu är föremål för överväganden
i olika sammanhang och utgår från att
regeringen kommer att ta de initiativ
som resultatet härav kan ge anledning
till. Något initiativ från riksdagens
sida är enligt utskottets mening inte
påkallat. Utskottet avstyrker med det
anförda bifall till yrkande 2 i motion
L27.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i
produktsäkerhetslagen

att riksdagen med avslag på motionerna
1995/96:L24, 1995/96:L25, 1995/96:L26
och 1995/96:L27 yrkande 1 antar
regeringens förslag till lag om
ändring i produktsäkerhetslagen
(1988:1604),

res. 1 (m)

res. 2 (fp)

2. beträffande brukarkrav vid
avregleringar

att riksdagen avslår motion 1995/96:L27
yrkande 2.

Stockholm den 26 mars 1996

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson
(c), Anita Persson (s), Carin Lundberg
(s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg
(m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson
(s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding
Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja
Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s),
Tomas Högström (m), Anders Ygeman (s),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och
Rigmor Ahlstedt (c).

Reservationer

1. Ändring i produktsäkerhetslagen (mom.
1)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas
Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 5 börjar med Beträffande
tjänster och på s. 6 slutar med
yrkande 1 bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del även
understryka vikten av att konsumenter
inte i något sammanhang utsätts för
farliga tjänster. Produktsäkerhetslagen
har därvid ett stort värde, inte minst
genom den preventiva verkan som lagen
har. Som utskottet tidigare påpekat
framstår det därför som befogat att
enskilda människor ges ett skydd mot
förekomsten av farliga tjänster som
tillhandahålls dem även i andra
sammanhang än när de tillhandahålls av
en näringsidkare. Lagen kommer därigenom
att utgöra en garanti för att inga
tjänster faller utanför
produktsäkerhetsskyddet.

Propositionens förslag att varor som
tillhandahålls i offentlig verksamhet
skall omfattas av lagen uppfyller
sålunda endast delvis det av utskottet
tidigare framförda kravet om en
utvidgning av produktsäkerhetslagens
tillämpningsområde. Att utesluta
offentliga tjänster från lagens
tillämpningsområde innebär, enligt
utskottets mening, avsevärda nackdelar
för konsumenterna. De tjänster som
tillhandahålls konsumenterna innebär
nämligen samma risker oavsett om
huvudmannen för verksamheten är enskild
eller offentlig. Den av regeringen
föreslagna lagstiftningen blir heller
inte konkurrensneutral, vilket förstärks
av att gränsdragningen mellan offentlig
och privat verksamhet inte är
oföränderlig.

Mot denna bakgrund anser utskottet att
även offentliga tjänster som inte
omfattas av myndighetsutövning bör vara
underkastade samma kontroll och
ansvarsregler som motsvarande tjänster i
enskild näringsverksamhet. Utskottet
ställer sig nu bakom regeringens förslag
till lagändring men anser att regeringen
snarast bör återkomma med erforderliga
förslag såvitt avser offentliga
tjänster.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen,
med bifall till motion L24 samt med
anledning av motionerna L25, L26 och L27
yrkande 1, som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:

1. beträffande ändring i
produktsäkerhetslagen

att riksdagen dels med bifall till
motion 1995/96:L24 samt med anledning
av motionerna 1995/96:L25, 1995/96:L26
och 1995/96:L27 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört, dels antar
regeringens förslag till lag om
ändring i produktsäkerhetslagen
(1988:1604).

2. Ändring i produktsäkerhetslagen (mom.
1)

Bengt Harding Olson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 5 börjar med Utskottet
noterar och på s. 6 slutar med yrkande
1 bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det av stor
vikt att konsumenter inte i något
sammanhang utsätts för farliga varor
eller tjänster. Utskottet välkomnar
sålunda den av regeringen föreslagna
utvidgningen av produktsäkerhetslagens
tillämpningsområde men anser att denna
är otillräcklig. Sålunda har regeringen,
enligt utskottets mening, inte redovisat
tillräckliga skäl för att - i strid med
LO:s och Industriförbundets uppfattning
- utesluta offentliga tjänster från
lagens tillämpningsområde. De tjänster
som tillhandahålls konsumenterna innebär
nämligen samma risker oavsett om
huvudmannen för verksamheten är enskild
eller offentlig. Detta gäller inte minst
sådana tjänster som kan produceras
alternativt i privat eller offentlig
regi. Av denna anledning och för att
lagen skall vara konkurrensneutral bör
lagens tillämpningsområde utvidgas mer
än vad regeringen föreslagit.
Visserligen är sådana offentliga
tjänster som det nu är fråga om i hög
grad föremål för specialreglering som i
allt väsentligt ger möjlighet till
myndighetsingripanden motsvarande dem
som regleras i produktsäkerhetslagen.
Enligt den information som utskottet
erhållit i samband med ett studiebesök
hos Konsumentverket kan det dock inte
helt uteslutas att vissa tjänster faller
utanför en sådan reglering.

I likhet med vad som anförts i motion
L25 anser utskottet att det är angeläget
att produktsäkerhetslagens
tillämpningområde åtminstone innefattar
sådan verksamhet som kännetecknas av att
medborgaren har ett kundliknande
förhållande till det offentliga organet,
vilket är fallet inom t.ex. hälso- och
sjukvården, utbildningsväsendet, barn-
och äldreomsorgen samt sport- och
fritidsområdet. Det sagda innebär att
såväl varor som tjänster som
tillhandahålls i offentlig
näringsverksamhet bör vara underkastade
samma kontroll och ansvarsregler som
varor och tjänster i enskild
näringsverksamhet. Med offentlig
näringsverksamhet avses ekonomisk eller
kommersiell verksamhet som drivs av en
offentlig huvudman i
förvaltningsrättslig eller
privaträttslig form, dock inte
verksamhet som utgörs av normgivning,
myndighetsutövning, upphandling och det
allmännas övergripande ansvar för
centrala samhällsfunktioner och
planering.

Mot denna bakgrund förordar utskottet
att 1 § produktsäkerhetslagen, med
bifall till motion L25 samt med
anledning av motionerna L24, L26 och L27
yrkande 1, utformas i enlighet med vad
utskottet nu anfört.

dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:

1. beträffande ändring i
produktsäkerhetslagen

att riksdagen med bifall till motion
1995/96:L25 samt med anledning av
motionerna 1995/96:L24, 1995/96:L26
och 1995/96:L27 yrkande 1 antar
regeringens förslag till lag om
ändring i produktsäkerhetslagen
(1988:1604) med den ändringen att 1 §
samt ikraftträdande- och
övergångsbestämmelsen erhåller i
bilaga 2 som Reservantens förslag
betecknade lydelser.

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i
produktsäkerhetslagen (1988:1604)

Reservantens förslag till ändring i
propositionens lagförslag

Regeringens förslag Reservantens
förslag

1 §

Denna lag har till ändamål att motverka
att varor och tjänster orsakar skada på
person eller egendom. För detta ändamål
får en näringsidkare

1. åläggas att lämna
säkerhetsinformation,

2. förbjudas att tillhandahålla varor
och tjänster (säljförbud),

3. åläggas att lämna
varningsinformation,

4. åläggas att återkalla varor och
tjänster (återkallelse),

5. förbjudas att exportera varor
(exportförbud).

Lagen tillämpas i Lagen tillämpas i
fråga om varor och fråga om varor och
tjänster som tjänster som
tillhandahålls i tillhandahålls i
näringsverksamhet näringsverksamhet
och i fråga om och som konsumenter
varor som i inte obetydlig
tillhandahålls i omfattning
offentlig utnyttjar eller kan
verksamhet. En komma att utnyttja
förutsättning är för enskilt bruk.
att varan eller
tjänsten i inte
obetydlig
omfattning
utnyttjas eller kan
komma att utnyttjas
av konsumenter för
enskilt bruk.

Vad som i lagen Vad som i andra
sägs om stycket sägs gäller
näringsidkare också varor och
tillämpas också tjänster som
beträffande den som tillhandahålls i
i offentlig offentlig
verksamhet näringsverksamhet.
tillhandahåller
varor enligt andra
stycket.

____________ ____________

Denna lag träder i Denna lag träder i
kraft den 1 juli kraft den 1 juli
1996. Lagen gäller 1996. Lagen gäller
inte i fråga om inte i fråga om
varor som har varor och tjänster
tillhandahållits i som har
offentlig tillhandahållits i
verksamhet före offentlig
ikraftträdandet. näringsverksamhet
före
ikraftträdandet.

Gotab, Stockholm 1996